Söndagen före domsöndagen Vaksamhet och väntan Luk 12:35-40, 2 Kor 13:5-9

Transkript

1 Söndagen före domsöndagen Vaksamhet och väntan Luk 12:35-40, 2 Kor 13:5-9 Titta upp, tala långsamt Inledning Du har fått en rejäl utmaning, ett kraft prov ska utföras. Det kommer behövas starka muskler och kondition utöver det vanliga. Du har en period att träna nu. Vad börjar du då med att göra? Du kollar kanske in de som du ska tävla med och mot, han där verkar inte ha någon värst kondis, den verkar inte ha så bra teknik, den har inte riktigt styrkan i armarna, den verkar inte ha erfarenhet, han därborta blir kanske en tuff motståndare och så vidare. Så spenderar du din förberedelse med att analysera alla andra. När det är dags för tävling kommer du helt plötsligt bli varse dina egna svagheter. Istället för att fokusera på andra, om det är motståndare eller de som är med dig, så behöver man framför allt fokusera på sig själv, hurdan är min kondis, behöver jag mer styrka i armar och ben, då vet jag vad jag behöver träna för att klara provet så bra som möjligt. Luk 12: Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. 36 Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. 37 Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. 38 Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. 39 Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. 40 Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen. 2 Kor 13:5-9 5 Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet? 6 Jag hoppas ni skall inse att jag för min del har bestått det. 7 Jag ber till Gud att ni inte skall göra något som är ont, inte för att jag skall visa mig hålla måttet, utan för att ni skall göra det som är gott; sedan får det gärna se ut som om jag inte höll måttet. 8 Jag kan inte skada sanningen, bara främja den. 9 Jag gläder mig när jag själv är svag och ni är starka. Just det ber jag om, att ni skall bli alltmer felfria. 1

2 Pröva er själva Kjell läste innan från 2 Kor 13:5 Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet? Paulus kommer med en uppmaning till församlingen i Korinth, Undersök er själva om ni har tro, pröva er själva. När vi läser 2 Korinth förstår vi att Paulus har blivit utmanad, församlingen i Korinth eller åtminstone några ganska tongivande personer har frågat efter bevis för att Paulus är sänd av Gud. Man vill att han ska ge bevis för att det finns en anledning att bry sig om vad Paulus säger. Men Paulus vänder uppmaningen tillbaka till de i Korinth, undersök er själva. Paulus var den som först hade predikat ordet för dem i Korinth, om de har tro så bekräftar det att Paulus har sått något gott. Uppmaningen är för dem att undersöka sig själva. De ska inte se på andra utan sig själva för att se om de har tro. Hur ska de veta det? Det ska märkas att Jesus finns hos dem. Det ska alltså vara någon slags skillnad, något som går att märka att Jesus finns hos dem. Det är alltså något mer än det inre, det ska märkas, det ska vara synligt för dem att Jesus finns hos dem. Märks det inte så ifrågasätts de av Paulus som att de inte består provet. Hur märks det att Jesus är hos dem? Paulus ber för dem att de inte ska göra det onda utan att de ska göra det goda. Detta är synliga tecken på att Jesus finns hos dem att de mer och mer gör det goda och mindre och mindre av det onda. Varför denna fokus på att granska oss själva när det är så mycket lättare att se på vad andra gör? En av anledningarna är kanske att vi har så lätt att som Jesus säger se den lilla flisan i någon annans öga men inte bjälken i vårt eget så vi måste alltid ställa om fokus till att se på oss själva. Paulus ställer frågan till de i Korinth Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er?. Paulus tar det för givet att de ska märka det, han är i grunden positiv. Men han ber också för dem att det ska märkas mer och mer. Så får vi vara när det gäller andra, vi får vara positivt inställda, inte söka felen hos andra men vi får alltid be för andra, försöka hjälpa andra. Inte för att jag skulle vara bättre än någon annan utan för att det ligger i vårt uppdrag att hjälpa varandra. Att vara beredd Paulus uppmaning till att undersöka oss själva och pröva oss själva har också anknytning till det som Jesus säger i Lukas 12:35. Vi får tre uppmaningar: Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop så att de genast kan öppna för honom.. För att veta hur vi ligger till när det gäller dessa uppmaningar så måste vi pröva oss själva, hur hänger våra kläder, hur mycket olja har vi till lampan, är vi redo för att öppna när Herren kommer? Uppmaningen att fästa upp sina kläder är för oss främmande och har att göra med den 2

3 klädsel man hade där och då. Den var inte helt olik den som även idag förekommer i delar av mellanöstern med långa luftiga kläder också för män. Men när man då skulle utföra en uppgift helst om det skulle gå lite effektivt så satte man på sig ett bälte och stoppade in en del av det överflödiga tyget så att man inte fastnade eller snubblade när man skulle utföra sin uppgift. När Jesus uppmanar oss att fästa upp våra kläder är det en uppmaning till att vara beredd på att göra något. Texten handlar om att vara beredd när Jesus kommer men vi förstår också att vi inte vet när Han kommer. Så att fästa upp kläderna och beredskapen att handla förstår jag som Jesus beskriver det i Mat 25: Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 36 jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. 37 Då kommer de rättfärdiga att fråga: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? 38 När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig? 40 Kungen skall svara dem: Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. Beredskapen att handla gott mot vem det än är, är den beredskap som visar att vi är beredda att handla rätt gentemot Jesus. Att säga ett uppmuntrande ord, att hjälpa någon annan, bara finnas där när det är tungt, hur vi gör med det vi har som tid, pengar, omsorg och nådegåvor. Allt detta lilla som vi gör i kärlek är bevisen för att vi fäst våra kläder så att vi är redo för Jesus. Paulus uppmanar oss att pröva oss själva, har vi fäst upp våra kläder, eller hänger de lite halvslappt så att vi inte bryr oss så mycket om andra eller så att vi kanske till och med pratar skit om andra istället för att uppmuntra och hjälpa. Lampan som vi ska hålla brinnande visar också på beredskapen att handla oavsett när det är. Men den kan också hjälpa oss att inte bara göra detta när det är ljust och lätt utan också när andra inte går med oss. Ett exempel på detta är att våga stå upp för en person som är mobbad. Vi håller vår lampa brinnande och lyser upp för någon annan. Bilden av tjänarna som är beredda att öppna för sin herre när han kommer tillbaka från bröllopet visar på beredskapen men också på tålamodet. De vet inte när han ska komma tillbaka, bröllop på Jesus tid var en större grej än vad de är idag. Det höll på åtminstone några dagar men kunde vara i mer än en vecka. När skulle han komma tillbaka? Det visste de inte säkert, de fick inte ett SMS så att de kunde bli förvarnade. Nej med tålamod och envishet så var de ständigt beredda. Paulus uppmaning att pröva oss själva gör att vi får fundera kring hur det är med oss idag, hur mycket har vi falnat i vår glöd för att vara beredda hela tiden? 3

4 Beredskapen för att möta Jesus oavsett när och var betonas men också den belöning som väntar för de som är beredda. Att någon som kommer från en bröllopsfest skulle passa upp på sina tjänare är lika bakvänt som det var när Jesus tvättade lärjungarnas fötter. Men det är med den glädjen som Gud ska ta emot oss om vi väntar på honom. Hur ska vi göra detta? Har du nu prövat dig själv som Paulus uppmanar oss? Känns det som om du står pall för en granskning? Jag känner inte att jag gör det. Här kan jag välja två vägar. En väg är ser inbjudande ut, där går inga svaga människor, där går människor som klarar av det här. Människor som kämpar, de som ser perfekta ut. Det är en väg som kräver enorm kraft för jag ska klara allt själv, jag ska bli perfekt, jag ska klara granskningen. Den andra vägen ser jag trasiga människor gå in på, människorna där ser inte ut som den jag vill vara, ser inte ut som människor jag skulle välja att umgås med. Vilken väg väljer jag? Mer än en gång har jag börjat på den väg som såg mest inbjudande ut. Vägen där det är jag som gör det själv, men det har inte gått. Jag har i den branta uppförsbacken inte orkat gå den vägen utan ramlat och rullat tillbaka till starten. Där har någon trasig och haltande stackare hjälpt mig upp tagit mig med in på den andra vägen. Den vägen börjar med ett nålsöga, där avkrävs jag ett lösenord, förlåt. Jag ber om förlåtelse inte för att jag förtjänar det genom att vara så fin och god. Jag har inget att erbjuda för att få förlåtelse. Jag ber om förlåt i tron att någon annan gjort det som behövs för att jag ska kunna få förlåtelse. Jag kan inte själv tränga mig igenom detta nålsöga, men det omöjliga sker därför att tron är på något som är sant. När jag trodde på min egen kraft trodde jag på något som inte fanns och det gick inte. Men tron på Jesus Kristus som min frälsare är sann och den för mig in på en väg med människor som inte ser perfekta ut men som har fått förlåtelse därför att Jesus dog på korset. Denna vägen går man inte för att man är bra nog utan för att Jesus är tillräcklig för alla. Att veta detta innebär att man kan be andra om förlåtelse när det inte blir rätt. Men framför allt innebär det att man går med människor som är villiga att förlåta därför att de själva blivit förlåtna. Människor som när jag inte är perfekt säger; här låt mig hjälpa dig. Jag går på denna väg och kan själv säga förlåt till människor som inte har gjort rätt mot mig, inte därför att jag är så bra utan för att jag själv fått förlåtelse. På denna väg hämtar man inte sin styrka inifrån sig själv. Paulus skriver i Efes 6:10 Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Paulus skriver vidare hur vi 4

5 ska ta på Guds rustning, inte vår egen rustning utan Guds. Och detta uppmanar oss Paulus att Efes 6:18 Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. När vi åkallar och ber så vet vi vart vår kraft och styrka kommer från. Vem det är som hjälper oss att stå beredda. John Reuben sjunger i sången What about them? om de som går på vägen med till ytan perfekta människor. The more you have the less you care The less you care the more you become unaware Ju mer du har desto mindre du bryr dig Ju mindre du bryr dig desto mer omedveten blir du. På förlåtelsens väg händer det motsatta, på vägen som endast kan beträdas av nåd, förlåtelsens väg, börjar man bry sig, man blir medveten om all den nöd som finns och i den medvetenheten så öppnas det upp att med det lilla, eller kanske det myckna man trots allt har, vill man hjälpa. För man vet att det man har, har man fått som en gåva och man kan då ge det vidare som en gåva. Det var detta Jesus efterlyste; att man med det man har fått, inte med det man inte har, hjälper andra. Man är då beredd, inte i egen kraft, utan i Guds kraft. Avslutning Bilden av oss själva inför ett kraftprov gör klart att vi har mest nytta av att granska oss själva men den kan förleda oss att tro att vi kan träna upp oss så att vi blir bra nog för att klara provet. Det gör vi inte. Vi kan inte lyfta oss själva i håret hur starka och uthålliga vi än är. Det behövs att någon lyfter oss, att själv bli hjälpt öppnar våra ögon för att hjälpa andra. Vi vet detta. Vi vet att vi behöver vara vaksamma på oss själva, vi vet att vi behöver förlåtelse. Men vi har en väldig förmåga att försöka vara på bägge vägarna samtidigt, att klara mig själv och få förlåtelse. Då är det svårt att se på andra med förlåtelsens ögon och vi försöker så ofta vara beredda av egen kraft. Men ska det bli som det ska vara så måste vi välja rätt väg. Som Lydia Lithell skrev året innan hon dog i PoS 828 Det enda som bär när allting annat vacklar, det är Guds nåd och Guds barmhärtighet. Låt oss vandra på förlåtelsens väg. 5