PREDIKAN 14 sö e Tref - 6 september 2015, S:ta Clara kyrka, Petter Sundelius

Transkript

1 PREDIKAN 14 sö e Tref - 6 september 2015, S:ta Clara kyrka, Petter Sundelius I Kära bröder och systrar i Kristus! Genom hela Bibeln möter vi den: splittringen inom Guds folk, splittringen som skapar strid och gör gudsfolket svagare. Redan i Första Mosebok, i berättelsen om Kain och Abel, sker det första brodermordet. Och Kain ställer frågan till Gud: Skall jag ta hand om min bror? Det blir splittring mellan Abraham och Lot, mellan Jakob och Esau, mellan Josef och hans bröder, och under ökenvandringen vänder sig stora delar av Israels folk mot Mose och Aron. Till slut enas Israels folk under kungarna Saul, David och Salomo. Men sedan delas folket i Nordriket Israel och Sydriket Juda. Splittringen försvagar folket, och efter en tid faller Nordriket och ockuperas av Assyrien. Sydriket håller ut längre, men blir allt svagare, och slutligen faller också det och folket förs bort i den babyloniska fångenskapen. Det är i den situationen som profeten Hesekiel får sin kallelse av Gud. I dagens gammaltestamentliga läsning säger Herren till Hesekiel att han skall ta två trästavar och föra samman dem, som en bild för hur Israels folk inte skall vara delat, utan enat. Herren säger genom profeten: Jag gör dem till ett enda folk. Aldrig mer skall de vara två folk, aldrig mer skall de delas. (Hes 37:22) Herren vill att hans folk skall vara ett enda folk, inte ett delat och splittrat folk. II Och Guds vilja, att hans folk skall vara enat, det gäller förstås också kyrkan, det nya förbundets folk. Kvällen före sitt lidande, när Herren Jesus har instiftat nattvardens måltid, så talar han till lärjungarna och ber till sin Fader för dem och för kyrkan. Och det han ber om är enhet: Helige Fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett, som vi hörde i dagens evangelium. Ja, vi, kyrkan, skall vara lika Gud, den Treenige Guden, i enhet. Liksom Gud är tre personer, men en Gud, skall kyrkan vara en enhet, en kropp, trots att den består av miljoner och åter miljoner människor. Men hur blev det? Jo, trots Jesu uppmaningar till enhet, så uppstod splittring i kyrkan direkt. I Apostlagärningarna och breven kan vi läsa om splittringen och om hur apostlarna gång på gång manar till enhet i Kristi efterföljd. I Första Korinthierbrevet skriver Paulus: I vår Herres Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Men splittringen fortsatte. På 300- och 400-talen avskilde sig flera grupper från kyrkan. I mitten av 1000-talet gick ortodoxa och katolska kyrkan olika vägar. Och i och med reformationen på 1500-talet ökade splittringen ännu mer. Likadant på talet, då splittringen bara blev värre. Under de senaste hundra åren har det gjorts ett

2 fantastiskt arbete för samarbete och samsyn mellan kyrkorna, men ändå är kristenheten på jorden fortfarande splittrad. Splittringen finns alltså där, från människosläktets början till i dag. Men vill Gud att det skall vara så? Vill Herren att hans kyrka skall vara splittrad? Skall kyrkan, Kristi kropp på jorden, vara delad? Nej, nej och åter nej! Herren säger genom aposteln Paulus i dagens epistel: Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader. III Och faktum är att kyrkan inte kan delas. Den sanna kyrkan, Kristi kyrka, är alltid en, inte flera. Och just det bekänner vi att vi tror när vi stämmer in i kyrkans trosbekännelse: Vi tror på en helig, allmännelig kyrka. Eller med den nicenska trosbekännelsens ord: Jag tror på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Hur mycket mänsklig splittring som än finns bland de kristna, så är Kristi kyrka alltid en enda, och aldrig flera. Att kyrkans verkliga medlemmar är spridda mellan olika samfund här på jorden, gör inte att kyrkan kan delas. Kristus har ju grundat en kyrka och inte flera. En är Herren, en är tron, ett är dopet. Ja, den Augsburgska bekännelsen, vår evangelisk-lutherska kyrkas viktigaste bekännelseskrift efter Bibeln, säger: För kyrkans sanna enhet räcker det att vara överens i fråga om evangeliets lära och förvaltningen av sakramenten. Och där står också att religiösa bruk och gudstjänstformer inte behöver vara likadana i alla kyrkor. Men hur kan det vara så? Borde inte kyrkan vara överens om allt? Nej, vi behöver inte vara överens om allt, för vi människor är olika. Och tänk så ensidigt det skulle bli om allt var likadant överallt. Ta bara kyrkans musik. Vissa tycker om de gamla, fina psalmerna. Andra träffas i hjärtat av gregoriansk sång. Och somliga går igång på moderna lovsånger. Det är en rikedom att det ser olika ut i olika församlingar. Det vi behöver vara överens om är evangeliets lära och förvaltningen av sakramenten. Och faktum är att när det gäller evangeliet och sakramenten, så är vi evangelisklutherska kristna överens med större delen av kristenheten på jorden. Ja, de allra flesta som kallar sig kristna är eniga i sin tro på att Gud blev människa i Jesus Kristus, att han dog på korset för att frälsa oss, att han uppstod ur graven och steg upp till himlen. Och vi är överens om att Gud med sin Ande leder oss till den frälsande tron, den tro som gör oss rättfärdiga inför Gud. Likadant är det med sakramenten. Inte bara vi, utan också katoliker och ortodoxa och många andra, tror på ett dop till syndernas förlåtelse, att dopet gör oss till Guds barn och medlemmar i hans folk. Och precis som katoliker och ortodoxa tror vi att brödet och vinet vi tar emot i nattvardens måltid verkligen är vår Herres Jesu Kristi sanna kropp och blod, samma kropp och samma blod som han offrade på korset för oss.

3 Vi är överens med varandra eftersom evangeliets lära är uppenbarad i Skriften, i Guds heliga ord. Och det är också från Skriftens ord som vi får ta emot löftena om sakramenten, om dopet och nattvarden. Ja, vi kristna är överens eftersom vi litar på Guds ord, på det heliga ord som uppenbarar Guds vilja för oss. De kristna samfunden kan ha olika ordningar, olika gudstjänster, olika slags musik, ja se nästan helt olika ut. Men så länge de håller fast vid Guds ord, så hör de till Kristi kyrka. Och det gäller också oss, som är medlemmar i olika samfund. Så länge vi håller fast vid Guds ord, så länge vi delar kyrkans tro på evangeliet och kyrkans tro på sakramenten, så hör vi till Kristi kyrka. IV Men ändå är kyrkan på jorden delad, splittrad. Och det är en stor sorg för oss. För några veckor sedan var jag på bröllop i Bayern i Tyskland. En av mina bästa vänner gifte sig. Han är katolik och hans fru är katolik, så det var förstås en katolsk vigsel med nattvard. Men eftersom jag inte är katolik kunde jag inte gå fram och ta emot nattvarden tillsammans med min vän. Det gjorde ont. Jag kunde inte göra annat än att falla på knä i bänken och be till Herren att han samlar sitt folk till ett, enligt sin vilja. Och jag är sannerligen inte ensam om att sörja över splittringen i kyrkan. Tänk bara på alla familjer som tillhör olika samfund, som inte kan gå till nattvarden i varandras kyrkor, som måste dela upp sig på söndagarna. Då handlar det inte om något så enkelt som att man har olika musiksmak. Nej, det är öppna sår i Kristi kropp. Varför har det blivit så här? Ja, genom historien så har människor använt kyrkan som ett medel för att skaffa sig mer makt, inte minst under reformationen. Ibland handlar det om att skillnader i språk och kultur orsakat missförstånd som i sin tur har lett till splittring. Men den viktigaste orsaken till kyrkans splittring är högmodet, tron att man själv har rätt och vet bäst, vet bättre än Gud själv. Det är med högmodet som med splittringen, det börjar redan i Första Mosebok, i mänsklighetens första dagar. Adam och Eva luras av ormen, av frestaren, och tror sig veta bättre än Gud själv. De går emot hans ord och äter av den förbjudna frukten. Så börjar människans fall från Gud - med högmod. Det är samma högmod som orsakar kyrkans splittring. Det är högmod som sätter mänskliga påfund över Guds vilja och Guds ord. Och då uppstår splittringen. Ta bara dem som menar att nattvardens bröd och vin inte kan vara Kristi verkliga kropp och blod. Utifrån filosofiska förklaringar säger de att det inte är möjligt. Men Jesus säger det själv: För Gud är allting möjligt. Gud, som har skapat både tid och rum, kan verka genom tidens och rummets dimensioner och göra Kristi korsoffer, hans kropp och blod, närvarande i brödet och vinet här på vårt altare. För den som litar på Guds ord och löften är det inte svårt att tro på att nattvarden verkligen är

4 Kristi kropp och blod. Jesus har ju lovat det. Ja, ju mer vi litar på Jesus, på hans ord, desto närmare kommer vi honom. Jag fick en gång lyssna till en egyptisk biskop som pratade om enheten i Kristus, och han talade kloka ord. Han sade ungefär så här: Man kan säga att vi kristna står som i en ring runt Kristus. Om vi står långt ifrån honom, så hamnar vi också längre från varandra. Men ju närmare vi kommer Kristus, desto närmare kommer vi också varandra. V Hur kommer vi då närmare Kristus? Jo, genom att umgås med honom i Guds ord. För Kristus är ju ordet. Hos evangelisten Johannes läser vi: I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Och ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. När vi lever nära Kristus, när vi möter honom i ordet, i nattvarden och i bönen, så kommer vi också närmare varandra. Och det gäller inte bara mellan olika samfund, utan också inom församlingen. Ju närmare församlingens medlemmar är Kristus, desto närmare är de varandra. För när vi lever nära Kristus, när vi uppfylls av den nåd och sanning han ger åt dem som söker honom, så förändras vi. När han med sin Ande och sitt ord fått föra oss till den levande tron, så förändras livet. Högmodet börjar ge vika för kärleken till Jesus. Lagiskheten börjar ge vika för kärleken till Gud och nästan. Den omvända människan börjar finna frid, frid i relationen till Gud och nästan. Och det, kära bröder och systrar är förutsättningen för den enhet som Paulus talar om i dagens epistel. Han skriver: Jag uppmanar er, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten. Friden är alltså det band som bevarar den andliga enheten, enheten i Kristus. Men frid betyder inte lugn och ro i det här sammanhanget. Det hebreiska ordet shalom betyder inte bara frid, utan också en god relation till Gud och att man lever i enlighet med hans vilja. Då kan den ödmjukhet och mildhet, den fördragsamhet, det tålamod och den kärlek, som Paulus talar om, bli verklighet. VI För det är så vi skall möta varandra som kristna bröder och systrar: med ödmjukhet och mildhet, med fördragsamhet, tålamod och kärlek. Vi är alla syndare, och vi skall med samma mildhet och fördragsamhet se på våra medmänniskor, våra medsyndare, som Gud själv ser på oss. Synden är redan förlåten och försonad. Straffet bar vår Herre Jesus Kristus upp på korset.

5 Och om någon broder eller syster tvivlar på, eller till och med överger, evangeliets lära, så hjälper inte vrede och hårda ord. Nej, vi skall med tålamod och kärlek visa på evangelium, i ord och handling. Och likadant är det förstås med sakramenten, med dopet och nattvarden. Man kan inte skälla på sin nästa tills hon förstår att hon genom dopet är ett Guds barn eller att hon i nattvardens bröd och vin tar emot Kristi verkliga kropp och blod. Nej, litar vi på Guds löften, tror vi att Kristus har dött på korset för alla människors synder, så finns ingen anledning till vrede och hårda ord. Alla har vi att kämpa mot vår bristfällighet, och våra egna synder skall vi inte ursäkta och bortförklara. Men mot andra skall vi visa fördragsamhet. Bara så kan vi bevara den andliga enheten med friden som band. Amen. Bön Låt oss bedja. Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för att du grundat din heliga kyrka, för att du i kyrkans gemenskap låter oss komma samman och ta emot ditt heliga ord och dina heliga sakrament. Vi ber dig: bevara din kyrka från splittring och strid. Kom med enhetens Ande till ditt folk, så att kyrkan enas också här på jorden och gränserna mellan samfunden suddas ut. Dra oss allt närmre dig, så att vi också kommer närmare varandra. Omskapa oss med ditt ord, så att vi mognar för ditt rikes skörd. Du som med Fadern och den helige Ande lever och regerar från evighet till evighet. A.