Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Transkript

1 1

2 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke den heter så för vi har mycket kor som gav en masa mjölk. När jag var ute ur byn gick jag till skogen och tog lite ved det var mycket lövträd i skogen. Sen när jag var på väg hem snubblade jag på nåt ovalt det liknade ett ägg. Men inte ett vanligt ägg det var stort det såg ut att vara riv märken på av något stort jag gömde den under granris. Och sen gick jag hem det var kallt för att vara sent i mars. När jag var hemma så tände jag på brasan mamma och pappa sov. Jag tog nåra rester sen gårdagen middag sen gick jag och la mig igen efter jag hade ätit och låg och tänkte. Jag tänkte på ägget det kanske var en jättes ägg men dem la inte ägg men drakar dem lägger ägg hmmm. Jag sprang och hämtade ägget och gick hem. När jag var hemma så stod pappa och såg strängt på mig han sa hur kunde du lämna elden så. Jag sa förlåt till pappa och la ägget i en buske. Sen gick jag in en stund senare sa jag att jag skulle gå på toa men egentligen så gick jag till ägget och la det under huset på ett speciellt ställe under kaminen det var varmast där. Jag gick in och la mig och tänkte vidare. Kapitel 2 Jag går dit nästa dag och där är ägget. Jag ser att det är en spricka i det. Jag ser fler och fler sprickor, till slut slutar det spricka. Och sen lyfter toppen lite på sig sen såg jag nått rött slem likt vinge komma fram och sen hela överdelen. Den är så gullig. Men den såg så smal ut, jag gick för att hämta kött. 2

3 Då såg jag några bär under huset och gav dem till han, han åt dem och sa: Mer. Jag tyckte det lät som du sa mer, - Ja det gjorde jag sa han. Jag blev stum, kan du prata svenska? Vi pratar mer när jag är tillbaka sa jag. Jag gick och hämtade mer bär. Han sa: -Nej, du kan prata drakiska sa han när jag var tillbaka. Ingen visste vem som hade rätt de viktiga var att vi kunde prata. Så började vår vänskap. - Jag ska kalla dig Mer från och med nu. Gillar du det? Draken sa: - Ja Jag gick ut i skogen och Mer var med mig. vi gick och leta fler bär det hade blivit varmare. Jag hade inte sett hans färg i detalj, jag viste att han var röd men inte viken slags röd. Han var en sådan där röd som den är inte mörk eller ljus röd och små vingar som också var röda men naglarna var vita som molnen när molnen är vita. Och han luktade som koda och kändes sträv som salt. Vi hitta den en massa bär och nåra åt vi jag tog nåra grenar från skogen och gick hem. Jag gick hem och byggde en koja under huset åt honom. Och la bären där vi kojan jag bad han vänta jag kommer snart och ät inte alla bär på en gång. Kapitel 3 Våren gick och sommaren gick och hösten närmade sig. Mer växte och växte. Han blev stor som en björn och vingar som två örnar på båda sidorna. Han fick bo i skogen men vi hade hittade en fin grotta vi la in grenar och löv och granris som säng. Han åt fortfarande bär. Men en dag kom en bokvagn det var som en bok handel fast på hjul. Men den här var unik för den hade en bok om drakar. Jag var ganska duktig att läsa för att ibland kom munkar och nunnor förbi byn. Jag gick och köpte den för nåra pengar jag samlat i smyg. 3

4 Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till draken. När jag var med Mer då såg jag det stod träning för drakar. Men jag gav den ett försök och det var den tydligaste boken jag har någonsin läst. Jag sa till Mer att imorgon har jag en överraskning när jag gick hem var det en sån där röd rosa himmel du vet. Jag gick hem och där stod pappa han undrade var jag hade varit hela dan. Jag tänkte på en ursäkt. Jag slängde ut mig att jag hade varit och letat ved i skogen men jag inte hittade någon bra jag hitta de en massa bär jag sa kommer snart jag glömde dem jag sprang igenom byn till skogen och tog massa bär. Som tur var så trodde han på mig när kom hem. Sen gick jag in och jag sa att jag inte var hungrig. Jag la mig i sängen raklång och somnade. Men nästa dag vaknade tog lite mat för mamma var vaken sen sa jag att jag skulle ut och leka i skogen. Men istället så gick jag bakom huset och hämtade en träsköld och ett träsvärd. Sen sprang jag till draken jag sa: - Vakna vakna in i mörkret men inget svar jag gick in i grottan och men skulden och svärdet i högsta hugg. Nåt droppade på mitt huvud och jag kollade upp med det var bara vatten. Jag fortsatte in jag såg boken och den var öppen jag kände nåt mot min nacke det kändes som en flåsning. Jag vände mig om det var inget där sen kom not och flög ner på mig det var draken. Som tur var han jag dra fram skölden. Mer skrattade och sa att han visste at vi skulle träna. Han sa att han visste en plats att träna på jag sa: - Visa mig, och tog boken och följde efter. Han sa att det var en bit bort han bad mig hoppa på jag tänkte efter sen sa jag vänta jag hämtade nåra granris och löv la det som en sadel och hoppade upp. Sen flög han i väg jag visste inte att han kunde flyga men jag tog och såg det från den ljusa sidan. Det kändes som att falla framåt. Jag känner mig som en hjälte som har tämjt 4

5 en drake, vi var framme en halv timme senare. Vi var framme vid en stor äng. Jag hoppade av och så slog jag upp första sidan i Drakträning boken och där stod det vad kan din drake? Jag bad Mer: -Vad kan du göra? Mer sa jag kan spruta eld han sprutade upp i luften. Jag sa till Mer att jag har lärt en massa saker om dig. Han svarade och sa att: - Jag vet en massa saker om dig. Sen närmade det sig kvällen och vi åkte hem. Vi gick in i grottan. Det var väldigt roligt att träna men dig. Ibland lite svårt men mest lätt. För du är så snäll, skrev jag i hans grotta över boken. Kapitel 4 mystiska mannen Sent på kvällen bultar det på dörren. Mamma öppnade. Utanför i regnet står en lång man med stort svarta skägg. Jag gick och kollade. På nåt sätt kände jag igen mannen jag vet inte hur Pappa kom in och sa: - Vad händer här? Mamma sa: Jag vet inte mannen kom bara. - Och de säger du jag tror att du inte har berätta allt för mig, sa pappa - Nej det är inte som du tror, svarade mamma. Mannen sa: -Nej jag söker draktränaren. Jag blev nervös tänk om nån såg oss när vi flög. Jag sa till mamma att jag inte mådde så bra. Men mannen sa: 5

6 -Nej gå inte jag är snäll. Jag kommer från en annan by långt ifrån den kallas Mosale det betyder drakbyn på latin. Jag fick nytt mod och frågade. - Varför är du är här? - Jag får inte berätta förrän jag verkligen vet att du har en drake. - Kom jag visar dig. Jag sa till mamma att jag kommer snart. Först gick jag till baksidan och hämtade skölden och svärdet. Så vinkade jag till mamma sen hörde jag en duns det var nog mamma som svimmade. När vi gick såg jag att han gick annorlunda, jag såg att han kollade på mig. Han hade ögon som var grova men ändå sårbara det såg ut som han hade sett en massa saker. I sina dar som hemskheter men även en massa bra saker. - Hur viste du att jag hade en drake? Han log bara han sa: -Du får veta in sinom tid. När vi kommit in i skogen så hörde jag nåt prassla bakom mig, jag vände mig om där var en person med svarta kläder. Jag tog upp en pinne och så började fajten. Jag slog mot bena men den svart klädda personen hade ett svärd och personen högg pinnen. Den gamla manen blinkade och personen försvann i mellan träden. Jag undrade vem det var. Han sa: -Vet ej. Men jag tänkte att det inte var nån fara, när vi var framme så ropade jag inte på draken. Men när vi var nära honom så märkte jag att han sov så gott. Men innan jag väckte honom så undrade jag: -Var du kommer ifrån och hur vet du att jag har en drake? -Jo för att vår bas ligger här under grottan men man går inte upp där. -Men hur viste du att det var jag som ägde draken? 6

7 -Jo för mina vänner såg dej med den här. Det var en rund men lång sak, han bad mig kolla det blev förstoring det första var ett träd från minst tjugo meter bort. Jag sa: -Hur är det möjligt, det är magi sa jag. Nej han sa att det var bara förstoring sen sa han att jag fick den. -Jag sa tack vad de nu kallar det. -Han sa att man kallar den kikare. Medan vi pratade la jag märkte jag att han hade en svart kappa med svart gråa knapar och händerna var skrynkliga. Och huvet var ochså skrynkligt men han hade fina skor svarta dem med, men gråa skosnören. Och rösten var grov men ändå mjuk. Sen väckte vi draken han hade växt lite. Manen sa: -Oj det var en stor drake hur länge har du haft han.? -Nästan ett tre kvart av ett år sa jag. - Oje det var länge vad gillar han? -Han gillar bär. Han sa: - Jag kommer snart. Då var det bara jag och draken. Jag skrev på väggen att jag går hem. Jag gick hem när jag var hemma så knackade jag på, mamma öppnade och hon skrek högre än någonsin. - Han är snäll, sa jag. Hon undrade: -Var är mannen? Jag svarade att han kommer snart. 7

8 Kapitel 5 En stund senare knackade de på dörren jag öppnad. Det var han. Jag sa: - Kom in han halvsprang in och nästan skrek domedagen är nära. Jag trodde att han var galen. Sen sa jag att. - Ta det lungt. Jag frågade -vad händer? -Han sa att en sjukdomen är nära jag såg den med mina egna ögon det var hemska utslag svarta bölder. Jag sa. -va hemskt kan jag göra nåt. Han sa -Ja du kan faktiskt åka till skeppet och rädda en överlevande på skeppet som vi tror inte har pesten. -Va sa du så mycket information så jag ska rädda en flicka på ett skepp med vad hette den -Pesten sa han. -Okej sa jag. - Jag sa att jag ger mig av i morgon. Jag undrade vad jag behövde. - Han sa att du vet själv vad du behöver. Vaaaa tänkte jag va menar han. Men jag gick och la mig ändå jag kände mig trött och behövde vila för i morgon dagen. Nästa dag så hämtade jag ett rep och ett svärd sen draken. Sen så gick jag och sa till mannen den mystiska manen som inte var så mystisk längre. Han åt frukost med min mamma och pappa. Jag sa att jag är redo att åka han frågade 8

9 -Är du säker. Jag sa -Jag gör ändå inget vettigt här hemma. Han sa - Okej hej nu kör vi. Vi gick ut och mamma grät. Jag sa -Jag kommer snart. Det var fint väder jag flög det var enkelt, inga svårigheter. När solen stod som högst då såg jag ett regnmoln även nån blixt. Och jag viste inte inte riktigt var jag skulle jag visste bara att jag skulle åka åt detta hållet. Mer än det viste jag inte. Nu var jag vid molnet jag kände vinden sen var jag i molnet och blixt efter blixt såg jag och åskan hörde jag. Så rädd hade jag aldrig varit. Jag såg inget utan regn och havet och dimman. Men efter en timme eller flera så var jag framme ur molnet så såg jag skeppet på väg mot stormen jag var tvungen att handla snabbt och effektivt min första tanke var bränn skeppet men tänkte jag att jag kan dra skeppet åt andra hålet. Och så blev det jag åkte till skeppet och då såg jag flickan hon hade långt brunt hår och sen såg jag inte mera men jag skulle se henne sen. Jag band fast repet i draken och sen i båten vi drog skeppet åt andra hållet och knöt loss repet i båten och draken jag åkte till masten men båten började åka mot stormen igen. Kapitel 6 Jag sa att hon skulle hoppa på och jag sak rädda dig hon hoppade på. Skeppet börja röra sig mot stormen snabbare. Men stormen hade svängt åt ett annat hål man såg land nu. Jag hade inte åkt så långt men stormen hade gjort det svårt för mig. Jag viste inte vad jag skulle göra. Men jag kunde inte sluta lägga märke på hennes gröna ögon. Men jag var tvungen att stoppa skeppet från att nå land. Jag tänkte sen kom jag på det. Samtidigt hemma så hade mamma och pappa och mannen sett stormen de var rädda att jag inte klarade mig de var så oroliga. Min ide var väldigt simpel men effektiv den var att bränna skeppet. Jag åkte och kollade en snabbrunda och kollade sen bad jag Mer bränna den, men först frågade jag har du något värdefullt till flickan hon svarade nej. - Mer!, sa jag han började spruta eld. Men flickan gjorde inget utryck det var som hon var död men ändå inte, skeppet var på 9

10 havets botten nu. Nu flög vi hemåt det tog inte ens en timme den här gången. När vi var hemma så parkerade jag på baksidan av huset gick av draken och flickan följde efter mig med darrande steg. När vi kom till dörren så öppnade jag bara dörren och gick in och sa hej här är hon. Mannen kom springandes sa å mitt bar flicka fick nån energi hon sa Mölle jag har saknat dig manen sa jag med Fia. Sen gick vi och åt då såg jag henne hon var lång och smal med smilgropar, söndriga men fina kläder. Hon åt som det var hennes sista måltid men det var hennes första på länge. Sen gick jag och la mig. Två månader senare Mölle och Fia byggde ett hus bredvid oss sen levde vi lyckliga i alla våra dar jag med mamma och pappa och Fia med Mölle. 10