Rebecka 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Transkript

1 Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade en morgon i mitt hem, jag bodde på landet i en liten by i riket Siltarp. Mitt hem bestod av tre rum där jag, mina sju syskon samt far och mor bodde. I samma sekund kommer mamma in genom dörren och säger: - Septimus du och Jenna kan väl gå ut och plocka ved? - Javisst mor, svarade jag. - Bra, och glöm nu inte Jenna! - Nej mor, svarade jag en aning irriterat, måste hon tjata om det hon vet att jag inte gillar att gå ut i skogen ensam. - Kommer du Septimus?! ropade Jenna utanför dörren, hon var snabb som en vessla ibland. Jag skyndade mig ut. Där i solskenet stod Jenna. Jenna hade pappa hittat ute i skogen på midvinterfestdagen för nio vintrar sedan. Jag älskade Jenna. Hon var den bästa syster man kunde tänka sig. Vi började gå in i skogen, när vi kommit en bit och inte hittat så mycket ved snubblade Jenna på en stor sten. Hon var snabbt uppe på fötter igen och plockade upp stenen, den såg ut som ett stort hönsägg, med en skimrande grön färg. Hon studerade den noga. - Här, du får den, sa hon och räckte fram stenen. - Tack, sa jag och tog emot stenen, den var slät och kall, jag tyckte den liknade ett drakägg. Resten av ved insamlingen funderade jag över stenen. 1

2 Hemma i byn gick jag rätt in till gammelfarbror Sam. - Hej, sa jag prövande Sam sov. - Hej! Sa jag igen, högre denna gången - Hej grabben, vad har du för dig här då? - Jo jag undrade om du visste vad detta är? Jag höll fram stenen. - Ja du unge man, detta är ett drakägg! Dem är väldigt sällsynta, drakägg har man inte hittat på 139 år. - Oj, men vet farbror Sam hur jag skall ta hand om det? - Ja, du skall hålla ägget varmt och stilla i 6 dagar, sedan skall du bära det i fickan din i ett månvarv, kom tillbaka efter att du gjort det! Jag la ägget framför brasan under min fårfäll. Jag skulle göra allt det som Sam sa för att ägget skulle kläckas. Kapitel 2 En drake föds Två månvarv har gått. Jag har varit hos Sam och pratat med honom om ägget. Han har sagt åt mig att alltid ha ägget i fickan. Om Sam har rätt så borde ägget kläckas detta månvarv. - Mor du har lagat en jättegod middag! - Tack, Jenna. - Jag går ut nu, sa jag - Ja, Septimus du får gå nu. - Septimus, får jag följa med? - Visst Jenna, kom! Vi gick ut i skogen. Plötsligt bet något mig i sidan. Jag stoppade ned handen i fickan. Då bet något mig i fingret. Jag drog upp handen ur fickan och skakade på handen vilt. - Något biter mig! Ta bort den, ta bort den, skrek jag - Vad är det Septimus? - Den biter mig! - Vadå? 2

3 - Någonting biter mig! - Men håll still handen då, Septimus! Jenna tog tag i min hand och studerade saken som bet mig. - Det är någonting litet och grönt, sa Jenna - Men ta bort den Jenna! Försiktigt tog Jenna tag i den saken och öppnade munnen. Sedan drog hon bort den saken och la den i sin handflata. Den var liten och grön med små tunna vingar och smaragdgröna ögon. - Oj! - Vad är det där? Frågade Jenna - En drakunge! Jag borde nog gå till Sam med den. - Vadå? - Ääh, ja du vet den där stenen du gav mig det var ett drakägg. Jenna stirrade på mig med stora ögon. Sedan sa hon - Jag följer med. Det gick fort att komma till Sams stuga. - Här får du en draksäkerpåse. - Tack, sa jag - Imorgon kan han vara stor som en hund, så du får gå ut och bygga en liten gård till honom, fortsatte Sam - Men vad skall den heta? Undrade Jenna Jenna hade givit tillbaka den lilla drakungen till Septimus. - Den kan väll heta något på Grönt? - Jag tycker att den skall heta Grässtrå! Sa Jag - Lägg ned Grässtrå i påsen nu och gå till sängs, sa Sam Jag la ned Grässtrå i påsen. Sedan började jag och Jenna promenerade bort till våran stuga. Jag vaknade av att något bet mig i tårna. Jag satte mig käpprakt upp. Det som bet mig i tårna var en grön hund. - Nej, Grässtrå sluta 3

4 Grässtrå la huvudet på sned och kollade på mig med något undrande i blicken. Det såg ut som om hon sa: - Men vad är tår till för då? Skall man inte bita i dem? Jag reste mig upp och sa åt Grässtrå att följa efter mig. Jag skyndade mig bort till vedboden och tog några av dem största ved bitarna jag hittade. Sedan skyndade jag mig ut i skogen. Och byggde en liten koja, jag fick gå flera gånger och hämta ved. Grässtrå skuttade runt omkring mina fötter. När den var färdig föste jag in Grässtrå i kojan och stängde landbryggan till kojan. Grässtrå fnyste och klampade runt inne i kojan. Hon är nog hungrig tänkte jag. - Ta det lugnt Grässtrå jag kommer snart tillbaka med mat till dig! Det var som om Grässtrå förstod vad jag sa, för hon slutade frusta och fnysa och lade sig ned på golvet istället. Jag sprang hem. Mor höll på att koka gröt. - Kan jag få två stora tallrikar med gröt? - Är det till både Jenna och dig? Undrade mor - Nej det är till mig, sa jag och tog gröten som mor sträckte fram, jag går någon annan stans idag och äter. - Jag följer med Septimus, ropade Jenna. Vi promenerade ut i skogen till Grässtrås koja Jag ropade på Grässtrå. - Grässtrå! Jag har mat till dig! Genast så började hon klampa och frusta. Hon förstod precis om man pratade till henne. 4

5 - Vad duktig hon är, sa Jenna när jag fällde ned vindbryggan Jag ställde in skålen med gröt och böjde genast ned huvudet och började att äta. Kapitel 3 Drakträning Ännu 2 månvarv har gått. Just nu är jag och Jenna vid henne. Hon är mycket större nu. - Titta Septimus, hon fäller ut vingarna! - Oj! - Hon kanske vill att du skall rida henne? - Men hur då? Jenna funderade en stund. Sedan sa hon: 5

6 - Du kanske skall sätta dig mellan taggarna på halsen? - Nu? - Ja, Septimus - Okej, stammade jag Tveksamt gick jag fram mot Grässtrå. Hon böjde ned huvudet som om hon visste att jag skulle rida henne. Jag pratade lugnande med henne, fast det var nog bara jag som var nervös. Långsamt satte jag mig mellan två taggar. - Septimus, sa Jenna nedanifrån - Ja, sa jag och tittade ned på henne - Tror du att Grässtrå kan ha både mig och dig på ryggen? - Hmm Ja, det tror jag hon är ganska stor nu - Okej Jenna gick fram till Grässtrå och satte sig mellan två andra taggar. - Jag säger åt henne att flyga nu Jenna, så håll i dig! - Upp Grässtrå, upp och flyg! Ropade jag Långsamt började Grässtrå att slå med vingarna och sakta lyfte hon från marken. Snart flög dem över grantopparna. Hon flög riktigt högt över marken, det var lite läskigt och pirrigt. - Flyg åt vänster, Grässtrå! Jag sparkade till lite på höger sida för att få henne att svänga åt vänster, precis som man styrde hästarna på gården. Hastigt svängde Grässtrå åt vänster, det funkade! Jag fortsatte att testa upp, ned, vänster och höger ända tills Jenna sa att det blev obekvämt att sitta på Grässtrå. 6

7 - Landa Grässtrå! Hon landade inte. - Landa Grässtrå! Skrek jag Jag försökte att göra mig så tung som möjligt. Äntligen lyssnade Grässtrå och började sakta att sjunka neråt. Sakta men säkert landade vi framför Grässtrås koja. - Det var en spännande flygtur! Sa Jenna Kapitel 4 Den mystiska mannen Sent på kvällen bultar det på dörren. Utanför i regnet står en lång man med stort svart skägg. -Jag söker drakfararen Mamma ser chockad ut. - Det är nog mig du söker, säger jag - Jag vill köpa draken, sa den mystiska mannen. Han hade en mörk bullrig röst, med svarta kläder och en mörk blick. - Har du en drake? Undrade mamma frågande - Du får dubloner för den! Sa mannen - Du kan skada dig! Du måste sälja den! Sa mamma Mannen log när mamma sa att jag måste sälja den. 7

8 - Nej, mamma det är min drake, hon är min vän, hon är som min syster. Hon skadar mig aldrig, jag lovar. - Lovar du verkligen det? - Ja mamma, kan du gå så jag får ställa en fråga till mannen? Mamma gick - Jag undrar hur du vet att jag har en drake? - Jag kommer från söder, jag bor uppe på ett berg och jag har en kikare som jag brukar sitta och kolla i. jag såg när du flög på din drake, jag spårade dig till detta huset. Så vill du sälja draken? - Nej! Jag säljer henne aldrig! Mannen ilsknade till. - Okej! Om det är det du vill, Sa mannen argt, jag kan berätta varför jag är här Kapitel 5 Det farliga skeppet - Det är på-väg ett farligt skepp hit till Sverige med råttor som sprider på en dödlig sjukdom, det är bara du och din drake som kan rädda Sverige. Kan din drake spruta eld? Det kan behövas - Hon har aldrig sprutat eld, sa jag försiktigt - Men lär henne då! Annars kommer Sveriges befolkning försvinna föralltid! - Okej, jag gör det. - Bra, det kommer att bli blåsigt och regnigt, bara så du vet. När du är klar att ge dig av så skall du flyga sydost. Sedan reste han sig och gick Jag skulle nog behöva ha med mig en massa prylar för att stoppa ett skepp. Eller? Jag letade upp en skinnväska, sedan min pilbåge med mina pilar som jag fått av min far när jag föddes och till sist lite mat och vatten. Jag tänkte ge mig av imorgon efter frukosten. Sakta gick jag mot Grässtrås koja. Jag hade ätit en skål med gröt till frukost och jag hade med mig två tallrikar med gröt till Grässtrå. 8

9 Jag öppnade luckan till kojan och Grässtrå kom klumpigt utstampande ur kojan. Hon verkade väldigt glad. Jag var mer osäker, Grässtrå hade aldrig sprutat eld förut. Tänk om hon inte kunde? Jag satte ned tallrikarna och när hon åt passade jag på att hoppa upp på henne. Jag och Grässtrå hade flugit hela förmiddagen. Vi hade flugit långt söder ut. Det hade varit blåsigt och regnigt hela tiden, men när vi passerat kusten för inte så länge sedan hade det slutat regna, men det hade blivit mycket dimma nu istället. På håll kunde jag skymta ett stort mystiskt skepp. Var det skeppet jag skulle stoppa? Det var mer dimmigt nu men jag såg henne det var en flicka, hon viftade allt vad hon orkade från masten Kapitel 6 Flickan på skeppet Jag hörde flera höga hostningar. När jag kom närmare så kunde jag se att alla som gick runt på skeppet såg lite grumliga ut och alla hostade. Jag vill inte, men jag måste. - Flyg runt i cirklar Grässtrå! Sakta lyfte jag pilbågen samt en pil. Jag siktade på den nedre delen av fören, blundade, sköt Sakta öppnade jag ögonen. Inget hände. Sedan sakta, sakta började fören sjunka mot botten. Sedan kommer jag ihåg flickan i mastkorgen. - Grässtrå, ropade och svängde med benen åt det hållet skeppet låg. Grässtrå var snabb. Det tog inte många sekunder innan vi var framme vid skeppet. 9

10 - Hoppa upp! Fort! Ropade jag till flickan. - Tack, sa flickan när hon satt på Grässtrå. - Vad gjorde du på det där hemska skeppet? Frågade jag. - Jo, jag förklarar från hela första början, jag och min pappa bor uppe på ett högt berg, han har en stark kikare och han gillar att bara sitta och studera utsikten, men denna gången hade han fått ett uppdrag, och det var att spana på det där mystiska skeppet, sa hon och pekade på skeppet, men pappa blev upptäckt. Några män kom upp till berget för att försöka få tag i min pappa, men dem fick tag i mig istället, sedan så satte dem mig i masten. Det gjorde dem för att inte pappa skulle berätta. - Berätta vad? Sa jag frågande - Att dem på skeppet hade pesten, en sjukdom. Dem hade inte gjort något fel eller så, dem ville bara komma in i Sverige, men pesten kunde ha smittat alla och sjukdomen pesten är dödlig. - Jaha, sa jag fundersamt. Medans flickan hade pratat hade jag kollat på männen som hade simmat upp till ytan, nu började dem kasta trä delar från skeppet. Det gillade inte Grässtrå, hon började 10

11 frusta och kasta med huvudet. Sedan började ett lågt mullrande ljud starta i Grässtrås mage, sedan for en lång eldstråle ut ur Grässtrås mun. Elden träffade delarna som brann upp på någon sekund. Männen dök ned under vattnet för att inte bli träffade av elden. Snabbt därefter gjorde Grässtrå en tvärvändning och började färden hemåt. Vi kom hem sent på kvällen. Flickan hade berättat att hon hette Janica och att hon hade en försvunnen syster som antagligen var död. Vi landade framför stugan. Mor kom ut ur stugan och sprang fram till oss. - Septimus! - Hej mor! Jag hoppade ned från Grässtrå och sprang fram och kramade henne, sedan kom Jenna. - Septimus! Hon sprang fram till mig och kramade mig. Sedan sprang hon fram till Grässtrå och kramade om henne runt halsen. Grässtrå frustade glatt. Sedan gled Janica ned från Grässtrås rygg. - Hej, sa hon blygt. Jag och mor bara stirrade på Jenna sedan Janica sedan Jenna och sedan Janica igen. Dem var två exakta kopior! Sedan kom jag att tänka på vad Janica hade sagt om sin döda syster, det stämde ju! Pappa hade hittat Jenna och Janica hade en försvunnen syster! - Ni är systrar! Jenna och Janica stirrade på varandra. Janica gick fram till Jenna och tog hennes hand. Jenna höll den hårt. - Vi får skicka ett brev till din far lilla flicka, vem är din far? - Han har säkert varit här, är det någon som varit här och kallat dig drakfararen, Janica vände sig mot mig - Den svarta mannen! - Det är han! Sa Janica - Men tänk att Jenna och du är systrar! Avbröt mor - Det måste vi fira! Skrek jag Jenna, Janica och jag tog varandras händer och började dansa omkring, Grässtrå frustade och stampade glatt. 11