Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett."

Lisa Dahlberg
för 9 år sedan
Visningar:

1 Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte borde berätta den här historien. Det är inte många som kommer tro att den är sann, och de som tror det kommer aldrig att våga fira Halloween igen. Jag hade äntligen fått en inbjudan till Henkes fest. I flera dagar hade jag gått och varit rädd att han inte skulle bjuda mig. Jag hade hört honom planera länge, men han hade inte sagt att jag skulle få komma. Jag är ju ett par år yngre och kanske skulle han tycka att det var pinsamt att ha mig med. Ute var det mörkt och kallt och jag gillade inte att vara på vinden i mörkret. Men jag letade i alla fall rätt på ficklampan och skulle just klättra uppför stegen, då det ringde på dörren. Jag öppnade. Gubben som bor granne med oss på andra sidan gatan stod utanför. Jag hade tjuvringt på hans dörr någon gång och busringt på telefon också. Men han brukade ändå nicka när jag gick förbi. Egentligen hade han aldrig varit dum mot mig, men jag tyckte att han såg elak ut. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. 3 4

Jag hade äntligen fått en inbjudan till Henkes fest. I flera dagar hade jag gått och varit rädd att han inte skulle bjuda mig.

2 Jag såg att snuset rann mellan tänderna på honom när han log. Själv såg jag nog ut som ett stort frågetecken, för han fortsatte. En liten fågel pep i mitt öra. Den sa att du skulle på halloweenparty på lördag. Jag ska hjälpa dig att bli riktigt spöklik. Halloween måste man fira ordentligt. Jag förstod absolut ingenting. Hur kunde han veta något om Henkes fest? Gubben drog i dörren för att komma in. Det är kallt ute. Du kan väl vara snäll och släppa in mig? Han la huvudet på sned. Tack, sa jag förskräckt, men jag tror att jag klarar mig själv. Men gubben lyssnade inte och han var stark. Han slet upp dörren och steg helt enkelt in i hallen. Trots att jag bad honom gå, stod han lugnt kvar och tittade på mig. 5 6

Hur kunde han veta något om Henkes fest? Gubben drog i dörren för att komma in. Det är kallt ute. Du kan väl vara snäll och släppa in mig? Han la huvudet på sned.

3 Du är väl inte rädd? frågade han och flinade. Du som till och med vågar busringa. Spökfester ska vara speciella och du behöver hjälp av en expert. Klart jag inte är rädd, svarade jag lite darrigt. Men hur kan du veta att jag ska på halloweenfest? Lyssna noga nu. Jag har bott här mycket, mycket länge och känner till allt som händer i trakten, sa gubben med iskall röst. Den som inte lyder mina råd råkar illa ut. Jag rös till och blev alldeles stel. Han hotade mig. Vem var han egentligen? Nu tog han mig i armen och drog med mig mot stegen upp till vinden. Jag tycker mycket om vindar, sa han och släpade mig uppför stegen. När vi var uppe vände han sig om. Jag skrek till. Han var förvandlad. Han såg ut som djävulen med horn i pannan. Svans hade han också. Så här fin kan du bli om du gör som jag säger, sa han lugnt. Nu tar du på dig den här manteln. Sedan klättrar du ner och speglar dig i hallen. Han svängde med svansen och räckte mig en svart mantel. Jag vågade inte annat än lyda. 7 I spegeln såg jag ut som djävulen själv med rött ansikte, horn och svans. Jag kände mig varm och konstig också elak på något sätt. Känslan blev starkare. Det här var häftigt. Det skulle imponera på Henke och hans kompisar. Då ringde telefonen. Jag ryckte till, slet av mig manteln och var plötsligt mig själv igen. 8

Den som inte lyder mina råd råkar illa ut. Jag rös till och blev alldeles stel. Han hotade mig. Vem var han egentligen? Nu tog han mig i armen och drog med mig mot stegen upp till vinden.

4 När gubben såg att jag sträckte handen mot telefonen skrek han åt mig: Du kommer att få ångra dig! Han spottade av ilska. Så försvann han ut i mörkret. Jag svarade i telefonen med darrande röst. Det var mamma. Hur är det? frågade hon. Snälla, kom hem! Jag känner mig jättedålig, grät jag i luren. Jag är hemma på fem minuter. Jag undrade bara om jag skulle handla något, sa mamma. Hon var faktiskt hemma på fem minuter. Hon hade genast hört på min röst att jag behövde henne. Mamma tog hand om mig och bäddade ner mig. Jag hade fått hög feber och ont i kroppen och var helt borta. Och där låg jag i sängen till Henkes fest var över. När febern hade gått ner och jag kunde stå på benen igen, vågade jag inte gå ut ensam. Varje dag såg jag gubben stå och stirra hotfullt mot vårt hus. På nätterna kom det underliga ljud från hans trädgård på andra sidan gatan. Det lyste som av eld i fönstren. Men det var visst bara jag som såg det

Hon var faktiskt hemma på fem minuter. Hon hade genast hört på min röst att jag behövde henne. Mamma tog hand om mig och bäddade ner mig. Jag hade fått hög feber och ont i kroppen och var helt borta.

5 Mamma och pappa blev tvungna att följa med mig till skolan varje dag. De förstod inte vad det var för fel. De trodde att jag kanske blivit mobbad. Jag undvek kompisarna och särskilt Henke, eftersom jag bara tänkte på djävulsgubben när jag såg honom. Jag blev rätt ensam. Mamma och pappa blev ännu mer oroliga för mig. Jag hörde att de pratade om det. Men allt ordnade sig. Mamma fick ett bra jobb på ett annat ställe och pappa hittade ett fint hus åt oss. Så vi flyttade. Snart blev jag mig själv igen och mamma och pappa var nöjda och glada. Allt är mycket bättre nu och jag har fått nya, bra kompisar. Men en sak är konstig, väldigt konstig. Varje år vid Halloween får jag hög feber och ont i kroppen. Jag kommer aldrig att vilja fira Halloween igen! SLUT 12

Jag hörde att de pratade om det. Men allt ordnade sig. Mamma fick ett bra jobb på ett annat ställe och pappa hittade ett fint hus åt oss. Så vi flyttade.

Relevanta dokument

Kap. 1 Ljudet. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy.

Kap. 1 Ljudet. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy. Av: Signe Sundequist CC BY NC ND 2014 Kap. 1 Ljudet Mimmi satt i klassrummet och lyssnade på sin stränga magister Ulf. Det var en tråkig lektion. Då hörde Mimmi ett ljud som lät "pa pa pa". Mimmi viskade