Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Transkript

1 Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

2 Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och omtänksam! Ja lite mer om mig själv då. Jag går på fotboll och älskar att baka! Det finns dock en lärare i skolan som heter Östen, han har ett stort ärr över hela ansiktet och det brukar rinna ut var ur det. Sedan så har han massor av finnar runt ärret och när han blir arg på lektionen så brukar finnarna sprängas! Han har också en jätteful frisyr, nästan inga tänder och jättesmå öron. Det där med finnarna, det är så äckligt!!!

3 Det finns en konstig dörr i skolan, som ligger i Östens klassrum, den har en vit skylt på sig där det står "inträde förbjudet". Fast ingen har nyckeln till den dörren och jag har frågat alla förutom Östen! Brevet Idag hände en mystisk sak. Det stack ut ett kuvert ur den mystiska dörren. Jag lyckades att pilla fram brevet. Det såg ganska slitet ut och det var smutsigt. Till slut fann jag mod i mig och öppnade brevet. I brevet stod det hej jag heter Kokko och är 65 år. Jag behöver hjälp. Min mamma skulle gå ut i skogen och plocka gräs, hon brukar göra det en gång varannan dag och det brukar bara ta tjugo minuter men nu kom hon aldrig hem igen. Jag är jätteorolig och vet inte vad jag ska göra. Snälla HJÄLP!!!! // Kokko

4 Jag blev väldigt chockad och undrade om jag skulle säga till någon. Jag bestämde mig för att säga till Vera. Hon trodde inte på mig först, men hon trodde på mig när jag visade brevet. Vi sprang till dörren för att jag skulle visa vart brevet låg. Jag läste också upp brevet för Vera. Hon tyckte att Kokko var ett väldigt konstigt namn och att det var konstigt att gå ut och plocka gräs i skogen. Så vi tänkte att det måste vara ett djur... men kan djur skriva? Nycklarna Nu var jag tvungen att få tag på nycklarna. Någon behövde min hjälp. Det måste vara Östen som hade nycklarna, eftersom dörren fanns i hans klassrum. Jag ska göra så här: jag ska ställa massor av ja och nej frågor, typ 100 stycken och någonstans mitt i skulle jag fråga om han hade nyckeln till dörren. Planen funkade!!! Han svarade ja, han har nyckeln till den magiska dörren. Han sa att någon hade lagt nyckeln i hans ficka en dag och han visste inte varför. Jag frågade om jag kunde få nyckeln med det fick jag inte. När jag frågade blev han arg så finnarna sprack och det började spruta var. Så jag måste hitta på ett annat sätt (suck).

5 Östen brukar ha nycklarna hängande på byxorna så det gäller bara att få tag på dem men hur? Jag måste först få honom att lägga ifrån sig nycklarna på han skrivbord. Just det! Östen brukar alltid lägga ifrån sig nycklarna på skrivbordet när han ska skriva på datorn. När han skriver kan jag gå fram och försöka ta nycklarna men jag måste vara jätteförsiktig för nycklarna ligger bredvid honom. Jag måste ha koll på när han lägger ifrån sig nycklarna, sedan måste jag smyga fram och ta nycklarna jätteförsiktigt, ta bort rätt nyckeln från nyckelknippan, lägga tillbaka nyckelknippan och sedan är det klart!! Jag klarade det!! När jag tog bort nyckeln från nyckelknippan kändes det som att magen drog ihop sig av lycka! Ja, och nu står jag här vid dörren med Vera och vi båda darrar för vi är så nervösa. Vera ser livrädd ut!!

6 En annan värld! Jag satte in nyckeln och vred runt. Ett klick hördes. Jag tryckte ned handtaget och drog dörren mot mig. Vera vågade inte gå in så jag fick gå själv. När jag gick in i världen hörde jag massor av skratt, alla såg så glada ut. Det var sol, det klar blåa vattnet nästan lyste upp hela världen. Allt såg så annorlunda ut, dem som levde där var täckta av grön päls och dem var väldigt korta. Det var lite kul att vara där för man kände sig så annorlunda. Det var också mycket skog runtomkring, så jag gick in i skogen och hoppades att ingen skulle se mig. Jag såg en svamp som var jättestor, när jag såg den kände jag att jag var väldigt hungrig så jag tog upp den och smakade på den. Den svampen var det godaste jag någonsin har ätit!!!! Det var så gott den var verkligen perfekt!!

7 En annorlunda värld! När jag hade ätit upp svampen hörde jag något som lät som en ledsen och lite skör röst. - H-hej, hörde jag. Jag vände mig om och tittade på varelsen. Den var liten och väldigt söt. - Eh, hej. Vem är du? - Jag är Kokko, svarade varelsen blygt. - Kokko??? - Ehh, ja vet du vem jag är eller? - Ja, jag fick ditt brev! Har din mamma kommit tillbaka? - Nej det har hon inte och jag är jätteorolig! Så du fick mitt brev? - Ja! Jag fick det, men jag har bara visat det för min bästa vän Vera. Kokkos ögon och näsa påminde mig mycket om Veras. - Berätta mer om ditt problem, sa jag. - Jo det är så att min mamma skulle gå ut och plocka gräs i skogen och då tror jag att någon tog henne. Jag trodde att hon skulle komma tillbaka efter typ tjugo minuter som hon brukar göra, men hon gjorde inte det. Det kan vara de blåa frulilurerna som har tagit henne men jag vet inte. - Så du är en grön frulilur? - Ja det är jag. Lever de blåa frulilurerna i skogen? - Nej dom lever på andra sidan skogen. Jag tror att mamma gick för långt in mot deras sida. Det känns nästan omöjligt att hjälpa min nya vän Kokko, men jag måste försöka.

8 Mitt uppdrag! Plötsligt kom jag på hur jag skulle göra! Jag måste gå tillbaka till min värld igen för att hämta några saker jag behövde för att genomföra min jättesmarta plan, för imorgon skulle gå till den magiska världen igen på första rasten. Det passar extra bra för imorgon det torsdag och då har vi rast i 1 timme! Så när rasten börjar ska jag springa till dörren och låsa upp dörren, springa till skogen och möta upp Kokko där. Sedan ska vi springa till andra sidan av skogen, springa i full fart till de blåa frulilurernas sida. Fortsätta springa till fängelsehålan. I fängelsehålan ska vi hämta Kokkos mamma och sedan springa tillbaka. Jag behöver det här: En mantel Blå färg Massor av tomater Jag sa hejdå till Kokko och sprang tillbaka mot dörren.

9 Tillbaka i skolan! När jag kom tillbaka var det som att inget hade hänt, på klockan stod det att jag hade varit borta i i bara fem minuter. Fast nu gällde det att få tag på sakerna. Jag gick ensam och började med den blåa färgen. Jag gick till träslöjden och smög in i målarrummet, öppnade skåpet och tog två burkar med blå färg och smög ut igen. Sedan manteln, när jag skulle få tag på mantels gick jag hem och rotade i utklädningslådan. Jag hittade en stor röd mantel. Sedan var det dags för tomaterna, jag behövde cirka 200 stycken så jag gick först till Coop för att låna en rull korg. Så jag sprang in på Coop tog en korg och sprang ut igen utan att någon såg mig. Jag fortsatte och springa hela vägen till skolan med korgen rullande efter mig. när jag jag kom till skolan sprang jag direkt till matsalen för att ta alla tomaterna. När jag kom dit stod kocken där och lagade mat. Jag började fundera på hur jag skulle göra. Först försökte jag bara smita förbi men kocken såg mig och blev jätte arg. Då kom Vera och sa att någon hade gjort illa sig så jag kunde hämta alla tomaterna. Nu när jag såg Vera fick jag lite dåligt samvete för att jag bara hade tänkt på Kokko och inte Vera så jag gick till Vera och sa förlåt för att jag inte hade tänkt på henne. Jag tackade också för att hon hjälpte mig förut med kocken. Vera förlät mig och sa att det inte gjorde något. Nu går jag in i den magiska världen och letar efter Kokko.

10 Sanningens ögonblick! Jag hittade Kokko i skogen där jag hittade honom förra gången. Jag gick väldigt fort sista biten. - Hej, sa Kokko glatt. - Hej! Kom vi ska måla dig. - Okej, men varför? - För att dem blåa frulilurerna ska tro att du är en av dem, så dem inte tar dig också, sa jag. - Okej vi kör! - Vi måste göra det fort så ingen ser dig. Det tog bara fem minuter att måla Kokko blå. Sedan sprang vi iväg och det var då vi behövde tomaterna för vi skulle hitta tillbaka senare. När vi kom fram till andra sidan såg vi fängelset direkt för det fanns en skylt som pekade ned mot en trappa och det stod fängelse på skylten. När vi skulle gå ned stannade Kokko. - Kom nu Kokko vi måste gå ned! - Jag vågar inte,sa han. - Det kommer att gå bra jag lovar! - Jag vågar verkligen inte du får gå ned själv! - Okej, med du måste komma om jag ropar på dig! - Jag lovar, sa Kokko. Jag gick ned själv och det första jag såg var en blå frulilur som stod med ryggen emot mig. "Knak" Vakten vände sig om... Jag hann precis att gömma mig. Han vände sig om igen. När jag hade lugnat mig lite såg jag att vakten var jätte lik Östen. Han hade också ett stort ärr över hela ansiktet!!

11 Jag gick ner igen. Nu var han borta så jag smög och kollade i alla celler, men hur skulle jag veta vem som var Kokkos mamma. Ja! där är en grön frulilur, jag måste gå fram och fråga om det är Kokkos mamma. - Hej! - Hej, sa hon lite sorgset. - Har du en son som heter Kokko? - Åh, ja, hur du känner du honom? - Jag bor bakom dörren och Kokko skickade ett brev om att han behövde hjälp. Nu såg jag att gallret till dörren stod på glänt!! - Kom nu vi måste skynda oss!! "Hheem" Jag hörde en harkling... Det var vakten!! Kokkos mamma bad mig att komma in i hennes cell, Kokkos mamma var väldig mycket större än Kokko så jag kunde gömma mig bakom henne. Vakten gick förbi och kollade i alla celler, sedan gick han tillbaka. Dörren stod fortfarande på glänt så vi kunde smita på ett ganska enkelt sätt. När vi hade väntat ett tag och var helt säkra på att vakten inte skulle komma tillbaka smög vi ut så snabbt vi kunde och kom upp för trappan. - Mamma??? - Kokko? - Ååå vad jag har saknat dig mamma!!! - Jag har saknat dig med Kokko! - Vi måste skynda oss tillbaka så vakten inte hinner märka att du är borta, sa jag. - Okej vi går, sa Kokko. Vi sprang in i skogen och bort mot sjön som Kokko brukade bada i. Kokko hoppade i vattnet med ett lyckligt skrik "TACK!"

12 Tills någon annan öppnar dörren igen! Nästa dag på rasten berättade jag för Vera om allt som hade hänt. Hon var helt imponerad och hon sa att hon önskade att hon följde med. Kolla!! Örjan ramlade och slog i huvet. Jag sprang fram. - Hur gick det? - Bra, men har du sett nyckeln du frågade efter? - Ja jag tog den, men jag var tvungen Kokko skrev ett brev om att han behövde hjälp. - Kokko? - Ja Kokko, vet du vem han är? - Ja jag hjälpte honom när jag gick på den här skolan. - Vad kul!! Här har du nyckeln förresten. - Tack så jätte mycket, men du, det är bara du och jag som får veta om det här, sa Örjan - Jag har redan berättat för Vera men bara för henne. - Okej sig till henne att hon inte får berätta för någon annan. - Jag har redan sagt det till henne. Jag sprang tillbaka till Vera och frågade om vi skulle gå på picknick ikväll. Hon ville jätte gärna göra det. Vi bestämde att vi skulle ha med sug pastasallad och jordgubbar. Vi hade det jätte kul!!

13