Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Transkript

1 1

2 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han fyllde år igår och han fick sin första trä docka av mig. Vår gård ligger ganska långt bort ifrån andra människor, men jag har en kompis som bor på en gård några hundra meter bort. Hon har en bror som är två och en stor gård med nästan lika många djur som vi har. Vi har mycket djur, bland annat så har vi höns, får, två kor och en häst som pappa lyckades fånga för några dagar sedan. Jag var med den gången och då såg jag en vild kanin som jag lyckades fånga. Eftersom vi har så mycket djur så kallar vi gården för djurgården, men vi odlar mycket också och jag brukar få skörda. Idag ska jag och Emma leka på vår gård och hennes lillebror Simon och min lillebror Manuel ska också leka idag. Men innan vi leker så ska jag ge mat till djuren. Mamma och pappa ska åka iväg till stor byn och betala skatten. Min storasyster skulle passa Manuel och Simon, så jag och Emma ska rida ut i skogen och plocka bär till middagens efterrätt. Vi ska äta med Emmas familj ikväll. När jag gett mat till djuren så kom Emma i perfekt tid. Jag tog fram våran häst ur ladan. Sedan så hoppade jag upp på hästen (Åskan) och Emma efter. När vi kom fram så såg jag massa blåbär och vi sprang dit och började plocka. I en liten grotta så såg vi mossa och en konstig sten som var blå med lila fläckar på. Vi tyckte den var fin så vi tog med den hem till mig. Vi lade den i min säng med en filt över så att inte Manuel skulle ta den. 2

3 Efter att vi ätit så skyndade vi oss och sprang vi tillbaka till mitt rum. Och där stod stenen som vi kollade på länge. Sedan tänkte vi att det kanske inte var en sten utan något sorts ägg. Pappa hade berättat en saga för Manuel som handlade om ett drakägg, som en liten flicka hade hittat. Ägget var i olika färger i sagan och sagan blev så småningom en legend. Kapitel 2 En drake föds När vi hade kollat på ägget ett tag kom Tomas och Elin in i huset. De hade Erik i famnen. Tomas och Elin är Emma och Eriks föräldrar. Och de sa: - Jag är ledsen men vi måste gå hem nu, för Erik måste sova nu och du snart också. Okej jag kommer snart jag ska bara säga hej då först. Ni kan börja gå hemåt. - Okej men skynda dig. - Japp Dom gick ut ur huset och gick förbi träbordet som vi suttit och ätit vid. Emma sa: - Hej då, vi kan väl ses i morgon och göra något med ägget. Men visa det inte för någon. - Okej jag kommer till dig imorgon med ägget. - Bra då ses vi, hej då! Jag gick och la mig i min säng och somnade direkt. 3

4 Morgonen efter så gick jag och åt brödet som mamma hade bakat. Sedan gick jag tidigt och matade djuren. Och sen sprang jag till Emmas gård. Emma var den enda som var vaken. Vi tog ut stenen eller ägget vad det nu var och undersökte de noga. Och så började de röra på sig. Vi backade och var lite rädda för vad det var, men när vi var några meter bort så kom det sprickor i ägget och det lät som små skrik ifrån det. Sen så såg vi en tagg som kom upp ur det, och sedan ett huvud. Vi blev faktiskt inte rädda för varelsen, för den såg snäll ut. Jag gick tyst iväg för och hämta bär och kål till varelsen som jag nu tyckte såg ut som en drake. Emma fick stanna och se till att draken inte gick någonstans. Sedan så gav vi honom bären och kålen. Då åt han den jätte snabbt. Han verkande vara hungrig, riktigt hungrig. Vi bestämde att han skulle heta Bärry för att han äter bär och grönsaker. Vi hörde att Emmas Mamma och Pappa kom, och vi insåg att vi måste gömma draken. Men var tänkte båda. Sedan kom dom på att dom kunde gömma den i Lönn rummet under huset. Vi satte ner draken först genom luckan och sedan kom vi. Vi hade med oss en stickad filt och mycket bär från skogen. Vi tog också med oss en täljd skål med vatten. Jag tror att draken tyckte om oss mer och mer. Där nere fick draken vara och ibland så kom vi ner till draken. Vi tyckte också att det var mysigt där. Den kvällen sov jag och Emma över. Då gick vi ner ibland under kvällen och kollade till honom. Och vi gick till upp och spelade schack. 4

5 Kapitel 3 Drakträning Efter några månader så vaknade jag tidigt för att ta ut draken, och träna den. Jag sprang till mitt stall och hämtade min häst. Sedan red jag till Emma och hämtade draken som var kvar i hennes lönnrum. Sedan red vi till en åker och draken fick springa bredvid. Draken fick springa bredvid hästen för den kunde inte flyga än. Vi skulle börja med att lära honom att flyga med hans små blå lila vingar. När vi kommit fram så hoppade jag ner från hästen och log emot draken. Sedan så sa jag: - Snälla kan du flyga om du förstår oss. Så pratade han faktiskt. Han sa: - Okej om jag får bär efteråt. - Va! Kan du prata. - Ja så klart vilken drake kan inte det. - Jag viste inte ens var du var för något först! - Om ni hämtar några bär så kan jag försöka ta med er på en tur. För jag tror jag kan det. - Okej men orkar du oss då. - Ja jag är ju fem meter lång och två meter bred, och jag blir stark av bär. Emma och jag sprang och hämtade bär i en buske som var bakom oss. Draken åt och blev mätt och belåten. Och kände sig stark. Vi hoppade upp och satte oss på hans rygg. Han började flaxa med sina vingar fotare och fotare. Vi höll fast i varsin tag på ryggen. Till slut så lyfte Bärry, Han började säga: - Jag kan, jag kan faktiskt. - Ja det kan du men håll blicken framåt: sa Emma Och i den sekunden så tappade han kontrollen lite granna så han föll en liten bit, Vi höll fast i honom och skrek. Sedan så vände han upp igen och glid flög med sina blå lila vingar. Efter en stund så landade vi och han fick bär och grönsaker. Sedan red vi hem med min häst. Men denna gång så flög Bärry bredvid. Nu tyckte han att 5

6 det var lätt att flyga och Vi gömde honom på samma ställe och jag red hem till mig. Jag kom hem lagom till middagen. 6

7 Den mystiska mannen Kapitel 4 När vi ätit klart och jag låg i min säng och hade somnat så vaknade jag av ett bankande på dörren. Jag sprang till dörren men mamma kom före, och öppnade. Där ute stod en lång man som hade svart långt skägg. Mamma lät honom komma in och jag tog mig en macka och satte mig vid bordet, och kollade ut på regnet genom luftgluggen. Dit kom dom också och satte sig. Sedan sa han plötsligt till mig: - Jag söker drakfararen! Mamma såg chockad ut och gav ifrån sig en otäck blick. - Du söker nog mig, sa jag svagt - Har du en drake? sa mamma - Ja. Varför undrar du? - Du får den inte, sa jag till mannen. - Nej jag vill inte ha den men jag behöver den ett litet tag. - Den är inte här, men hos min kompis - Vänta lite här nu har du en drake? Dom finns ju bara i sagor det vet ni väl, sa mamma - Jag är ledsen att jag lägger mig i men jag har bråttom så är det du som har draken? sa mannen. - Ja jag har en drake men hur viste du det? sa jag - Ja jag heter Herr Skogs mästare kan vi säja och jag kommer ifrån staden Montally. Där är det mycket skog och berg men en natt hade jag en dröm. Där jag såg dig flyga på en drake och så hörde jag en röst som sa vart du fanns. Jag har gått hit i dagar och äntligen fann jag dig. - Okej jag tror dig så gå med mig om ni vill se den, men det betyder inte att du får den,sa jag Han ställde sig upp och mamma också, mamma höll armarna i kors och sa : - Efter det här så får du lugna dig med såna här historier. - Ja men du ska få se den är där. 7

8 Vi började gå i regnet. När vi kom fram så var Herr. Skogsmästarens svarta skinnrock alldeles våt på utsidan. Sen så gick jag till ett hål som jag kom in genom och så öppnade jag lönnrummets dörr inifrån och tog ut draken precis när då hörde jag att Emma kom. Jag smet snabbt ut med draken och stängde dörren. Emma gick upp igen och så visade jag draken. Mamma var så chockad så hon svimmade. Kapitel 5 Det farliga skeppet När hon vaknade upp så såg hon den stora svarta mannen. Hon fick ett björnbär av mig som jag hade plockat i busken bakom mig. Sedan berättade vi en gång till och då förstod mamma lite bättre och så trodde hon oss. Efter en stund så sa mannen: - Ja det jag egentligen kom för var att säga, att det kommer ett farligt skepp med en hemsk sjukdom. Det kommer smitta hela Sverige och döda massa människor. - Är det bara jag som kan stoppa skeppet: sa jag 8

9 - Ja det är fullt av råttor, det är dom som smittar, du måste åka annars så kommer vi kanske dö. - Okej, jag gör det - Men! Aldrig att du får åka det kan ju vara farligt: sa mamma - Men mamma vi kan dö om jag inte åker - Men hur tror du det är för mig jag har just fåt reda på att du har en drake och nu ska du åka till ett skepp med en farlig sjukdom. - Men jag är försiktig och jag behöver göra detta jag lovar att jag kommer hem igen. - Okej då men kom hem snart jag packar lite torkad fisk, vatten och bröd till matsäck, sa mamma och gick till våran jordkällare. - Tack mamma, jag lovar att skynda mig, ropade jag. Jag skyndade mig att packa ner extra byxor, en stickad ull klänning och min ull tröja. Sist men inte minst packade jag ner matsäcken mamma gjort. - Du anar inte hur mycket du gjort för Sverige: sa mannen - Okej nu är jag färdig, sa jag - Okej, sa mamma och kramade mig hårt. - Säg till Emma vad jag gör om hon kommer och att jag har draken: sa jag medan jag tog på min jacka gjord av skinn och gick ut igenom dörren. Jag gick till draken som stod färdig och flyga iväg. Jag tog en tunna jag tagit med mig och plockade lite bär, som mat till draken. Jag klev upp på draken och han bredde ut vingarna. Mamma stod utanför dörren och vinkade. Jag vinkade också till henne men var lite rädd men tänkte på att jag skulle vara modig och vilken tur jag hade att just jag fick äran och rädda folk. Vi flög iväg och det var blåsig och regnade mycket men trots det så var det jätte kul och flyga vi flög så långt upp så att vi kom igenom molnen och över molnen så regnade det inte. 9

10 Men det var riktigt kallt och blåsigt så vi flög ner igen. Sedan så flög vi upp igen för att torka. När vi var torra så flög vi ner och då var vi vid ett stort vatten område. Jag såg ett stort skepp med massa folk. Vi flög närmare och så såg jag att alla var sjuka på skeppet när vi kommit närmare. Men så såg jag en frisk flicka i masten. Jag bestämde mig för och rädda henne. Hon var lik den mystiska mannen. Men nu var det inte det som var viktigt. Kapitel 6 flickan på skeppet Jag flög närmare och hörde flickan ropa: - hjälp jag vill inte dö. Hon såg rädd ut sår jag flög ännu närmare. Och ropade: - Det är ingen fara jag ska rädda dig, om du berättar vad som hänt. - Den bara kom och sedan var alla sjuka förutom jag! Så jag klättrade upp i masten för att skydda mig. - Vad kom: sa jag 10

11 - Den här sjukdomen : sa flickan - Hoppa upp på min drake så får du komma hem till mig, då kan du berätta mer. - Men skeppet får inte komma till hamn :sa flickan Just då kom en stor blixt. Skeppet fick ett hål i sig, det öste in vatten. Efter en stund var halva skeppet i havet. Jag sa till flickan att hoppa upp och äntligen så gjorde hon det. Vi såg skeppet sjunka och sedan begav vi oss hem flicka berättade att hon hette Moa, då berättade jag mitt namn och vi började lära känna varandra. Efter en stund när båda var täckta av vatten så visade jag hon hur man kunde fluga upp och torka, hon tyckte att det var kalt där uppe men roligt. Hon frågade också hur jag kunde ha en drake som var så snäll, då sa jag: - Han heter Berry - Oj vilket fint namn: sa Moa - Ja han heter det för att han bara äter bär, jag hittade hans ägg med min kompis: sa jag Efter en lång stund så såg vi min gård och jag sa till draken att land. Berry landade och satte sig ner. Vi klev av och jag gav Berry lite bär efter den långa färden. Mamma och mannen kom ut ur våt hus, då dök det upp ett stort leende på Moas läppar. På mannens också, och plötsligt så ropade Moa PAPPA! Mannen kom och kramade Moa. Jag sa: - Är det din pappa Moa - Ja! Men jag har inte träffat honom på långe, för jag var med pappas medarbetar till sjös, pappa är köpman: sa Moa - Moa vi ska nog bege oss hem nu för mamma ät så orolig: sa mannen - Okej : sa Moa - Hej då Moa hoppas vi ses någon dag: sa jag Jag gick till mamma och vinkade till dom när de gav sig iväg på mannens häst. 11

12 Sedan sa jag till mamma vad som hade hänt och allt som flicka berättat. Mamma var stolt över mig sa hon och den natten gick jag och la mig glad, och somnade fort! 12