Kapitel 2 Övernattning

Transkript

1 Kapitel 1 Sommarlov Det var den tolfte juni, jag hade precis fått sommarlov och firade det med en glass med mina två bästa kompisar, Maj och Isabell. Efter glassen satt vi och pratade på en bänk i parken. Vi pratade om allt kul vi ville göra tillsammans under sommarlovet, tex tälta i trädgården som vi gjort varje år sen ettan. Det brukar vara så mysigt och vi kollar alltid på Karlsson på taket. Vi satt där och riktigt drömde oss bort då jag kände hur det vibrerade i fickan. Det var ett sms från Alexander, min pojkvän. Hej, jag har kommit på bästa idén på hur vi kan fira att vi varit tillsammans i ett år nu. Varje sommar brukar jag och min familj åka till våran sommarstuga i Kall och jag har frågat mamma om du får följa med dit och det fick du. Det är bara det att vi ska vara där hela sommarlovet så det kanske blir lite långt men tåg och bussar går ju ifall du vill hem. Vi åker snart ifall du vill med så packa väskan! Jag läste sms:et i smyg så att inte Maj och Isabell skulle se. På kvällen samma dag fortsatte vi att fira sommarlovet hemma med tacos och en film eftersom alla i familjen har längtat så mycket efter lovet. Plötsligt frågar mamma oss vad vi vill göra i sommar. Min lillasyster Ella vill åka till Kolmården och min storasyster Jasmine vill till Grekland. När mamma frågar mig vad jag vill göra säger jag att jag inte vet. För om jag skulle säga att jag ville vara med Alex skulle Jasmine reta mig och så hade jag inte bestämt mig, antingen Maj och Isabell eller Alex. Jag kunde verkligen inte välja. På kvällen satt jag och sms:ade då mamma knackade på dörren. -Är det säkert att du inte vet vad du vill göra i sommar? -Mm, eller jag skulle få följa med Alexander till hans stuga i Kall och vara där hela sommaren. Är det okej om jag följer med? sa jag tyst och alldeles röd i ansiktet. Jag kände hur det hettade på kinderna. -Självklart ska du göra det du vill i sommar och om det är det du vill ska du ju följa med. -Åhh vad snäll du är, jag kan ju ta tåget hem om jag får alldeles för mycket hemlängtan. Eftersom mamma sa att det var okej så började jag packa genast efter att hon hade gått och så skickade jag ett sms. Jag vill gärna följa med, när åker vi? Under hela kvällen satt jag och väntade på ett svar men han svarade inte och det började bli sent så jag gick och la mig. Jag var ju packad och förberedd på att åka när som helst. Det var bara en sak jag inte var beredd på och det var Maj och Isabells reaktion då jag berättar de att jag inte kunde vara med dom på lovet. När jag

2 vaknade hade Alex svarat att vi skulle åka imorgon Jag blev förvånad över att det var så tidigt, men han skrev ju också att det tog ca 8 timmar att åka dit. Nästa morgon står jag och säger hej då till alla i familjen som står med gråt i ögonen och efter fem minuter kommer Alexs bil. Jag packar in min väska och hoppar in. På vägen stannar vi och äter på McDonald s. Sen fortsätter vi och både jag och Alex somnar nästan direkt. När jag vaknar säger hans föräldrar att det bara är tio minuter kvar tills vi är framme. Då plötsligt börjar det pirra i magen. Tänk om Alex glömmer bort mig när vi kommer fram och han träffar sina kompisar. Tänk om han bara är med dom. När vi kommer fram visar han mig var vi ska sova och så får jag en liten housetour. Kapitel 2 Övernattning Nästa morgon blev jag väckt av Alex som har varit nere i köket och hämtat frukost. -Idag tänkte jag att vi skulle åka och hälsa på mina kompisar Lovisa och Maja, säger Alexander glatt -Jaha vad roligt, bor dom långt bort? -Nej, eller det är en liten bit så vi måste åka moppe dit. När vi kommer fram blir vi bjudna på en bulle av en kort tjej med brunt hår och bruna ögon, hon påminner om Alex med hårfärgen och formen på huvudet. Hon presenterar sig och berättar att hon heter Lovisa. En annan tjej kommer också och hälsar. Hon har svart hår och gröna ögon, normallång och säger att hon heter Maja. Vi gick in och satte oss och pratade i det lilla köket, det luktade gått från de nybakade bullarna som stog på spisen. När vi hade pratat klart gick vi ner till sjön och grillade korv. Sjön låg spegelblank och det enda man hörde var ljudet från surrande myggor och knott. Efter en stund frågade Maja om jag ville följa med henne ut i skogen för att prata. Jag blev fundersam och började fundera om varför hon ville prata med mig, vi känner ju inte ens varandra. Men jag följde med ändå. Vi gick in på en stig. Det var mörkt och lite såhär små läskigt. Efter varje steg kom ett kloffs, marken var blöt och man sjönk efter varje steg. Vi hittade en liten och gammal bänk som vi satte oss på. -Hur har det varit här i Kall? frågar Maja nyfiket. -Jo, det har bara varit mysigt och bra. Medans jag sa det försökte jag låta lite jämtländsk i uttalet men det gick ju sisådär. -Vad bra, bara så att du vet har du kongroveven i håret. -Va? jag förstog ingenting av vad Maja just sa.

3 -Asså det betyder spindelnät, du har spindelnät i håret. Ska jag ta bort det? -Ja tack. -Jag tog med dig hit bara för att jag måste berätta en viktig sak. Som du kankse märkt är jag och Lovisa inte så bra vänner direkt men även om vi inte är det så berättar hon allt för mig, precis allt. Igår berättade hon att Alexander hade kommit hit för att träffa henne och att de höll på att sms:a med varandra. Jag vill inte såra dig eller nått men jag vill bara att du ska veta om det... -Jag tror inte på det för Alexander skulle aldrig ljuga för mig. -Nej, det tror inte jag heller men jag vill bara berätta det för dig. Den natten sov jag över hos Maja för hon hade så mycket att berätta om Lovisa och hur Alex var när han bodde här. Alex fick åka hem själv med moppen. Tidigt nästa morgon gick jag genom skogen hem, Maja hade berättat att det fanns en genväg som hon hade använt när hon lekte med Alex när de var små. Det var disigt och jag såg inte långt framför mig, nästan inte ens min egen fot. Det blåste och träden vajade och knarrade när det gneds mot varandra. Jag kände att det börja bli obehagligt och läskigt så jag började springa och efter bara några steg snubblade jag över något. Det kändes som en människa, jag vände mig sakna om och där ser jag ett lik! Inte bara ett lik utan Lovisa! Lovisa Karlsson! Jag fick en klump i magen och visste inte vad jag skulle göra men jag bestämde mig för att springa hem till stugan och berätta för dom. Jag berättade allt jag sett och Alexs mamma ringde polisen. Av en slump var det Lovisas pappa Håkan som svarade. Han blev chockad men kunde ändå prata och han beslutade sig för att utreda mordet tillsammans med sin bror Kent. Kapitel 3 Misstänkta Jaa du, hur ska vi kunna reda ut det här nu då? frågar Kent Håkan medans de sitter i bilen påväg till mordplatsen.. Där dom ska undersöka både liket och platse. Efter undersökningen i skogen och av Lovisas kropp åker de hem till Alexanders stuga. Det knackade på dörren. Jag och Alex sprang ner för trappen för att öppna dörren och där står Håkan och Kent. Håkan som är Lovisas pappa och Kent som är Lovisas farbror, Kent är orakad och börjar få lite grått hår medans Håkan har mer brunt hår och är nyrakad i stort sett. De står i polisuniformer. -Hej, vi kommer från polisen och är här för att prata lite med er, säger Håkan. -Om ni undrar varför vi kommer till er är det för att vi vet att ni känner henne i alla

4 fall du Alexander. Med sig hade de Maja. Vi tog med Maja också därför att det är ni tre som är misstänkta därför att ni var dom ändå som hon träffade denna kväll, fyllde Kent i. -Ni är misstänkta också för: Alexander Eriksson: Lovisas gamla pojkvän, det sägs att du träffat Lovisa efter grillningen igår kväll, ditt skärp sitter runt halsen på henne. Maja Kvist: Lovisas ovän, du pratar skit om henne som vi inte vet om det är sant eller inte men du skvallrade till Elina iallafall. Elina Andersson: Lovisas nya kompis kan man väll säga, du har fått reda på saker om henne som du inte gillar, ingen visste vart du var den natten, ditt läppstift låg bredvid Lovisas kropp. Efter samtalet åker polisen därifrån och börjar diskutera de saker som de fått reda på idag. Dagen efter vill Håkan och Kent träffa de tre igen så de åker runt och hämtar upp alla men när de kommer till Alexanders stuga är han och Elina inte där. Hans mamma och pappa vet inte heller vart de är. Kapitel 4 På rymmen -Tror du inte att dom undrar vart vi är? frågar jag Alex. -Nej, jag sa till Maja att vi skulle hit och fira våran ettårsdag, sa Alexander. -Men tror du inte att polisen tror att vi har flytt för att vi mördat henne? -Nej Elina, Maja borde ha berättat det om dom frågat och så behöver jag inte vara orolig för jag är inte mördaren. -Ne i oförsig, jag är inte heller mördaren. Maja kan inte heller vara det för jag var med henne hela natten. -Vem kan det då vara? På polisstationen sitter Kent och pratar med Maja men hon säger inte ett ljud om vart Alexander och Elina är. Efter en stund kommer Håkan också, han har varit ute och letat men inte hittat dom. När Elina och Alexander kommer till stugan säger hans mamma att dom ska till polisstationen så dom åker dit. -Hej, säger Elina när de går in. -Hej, bra att ni kom var har ni varit? frågar Håkan nyfiket.

5 -Vi var vid sjön och badade. Vi firade vår ettårsdag, sa Alexander medans han tittade surt på Maja. Och förresten så visste Maja om det sa han sedan. -Aja, vi är glada att ni är här nu i alla fall. Vi tänkte berätta tre olika förslag om hur mordet kan ha gått till, säger Kent Förslag 1- Alexander som mördare -Efter grillningen igår kväll gick Maja och Elina in i huset, du såg att Lovisa var ensam och sa att ni kunde gå ut i skogen. Väl inne i skogen ströp du henne och fortsatte på stigen hemmåt eftersom moppen står kvar hemma hos Maja. Förslag 2-Maja som mördare -Du och Elina hade tittat på film och precis när Elina somnat sprang du ut och såg att Lovisa letade efter något. Du sa att du sett det hon letade efter i skogen och följde med henne dit. Lovisa böjde sig ner för att plocka upp det då du slog till henne så hon svimmade sen tog du Alexanders skärp som han glömt kvar och ströp henne. Förslag 3-Elina som mördare -Det förslaget är likandan som Majas, så vi har lite funderingar om det är båda ni, sa Kent. -Har någon nått att säga om detta? frågar Håkan. Ingen svarar utan alla sitter helt stilla och tysta som myror. Poliserna hade hoppats på att de skulle få mer förklaring av mordet nu men eftersom ingen sa något fick dom inte det. Alla ungdomar gick sakta ut och poliserna fortsatte att fundera. På lunchen sa Alex ingenting och inte jag heller för den delen. Mina tankar går fram och tillbaka, det kunde inte va Alex som mördat henne men inte Maja heller. Efter maten ringde jag till Maja för att fråga henne lite om vad hon tänker om mordet. Jag ringer och får svar av en gråtande Maja. -Hur är det? frågar jag. -Det är inte så bra, det är jag som har mördat Lovisa. Jag gjorde det för att jag behövde ta ut all min ilska på nån och det råkade bli Lovisa. Inte bara av den anledningen, men jag var arg på henne sen tidigare. Jag visste inte vad jag skulle svara, var det verkligen hon?

6 Kapitel 5 På polisstationen Nästa morgon väcks jag av att Alex har en viktig sak att berätta. -God morgon, jag måste säga en sak, säger han. -Vad? frågar jag. Det var jag som mördade Lovisa. Jag ville inte att hon skulle bli arg på dig nu när vi är tillsammans. Jag lovade nämligen henne att aldrig mer bli tillsammans med nån efter vi gjort slut. -Men vad gulligt av dig. Det är bara det att Maja sa samma sak som dig, hon mördade Lovisa. Alex svarade inte utan gick ut ut rummet. Vad ska jag tro nu? Alex eller Maja? Eller båda kanske? Jag bestämde mig för att ringa och berätta för poliserna vad jag hört och de sa att vi alla skulle komma till polistationen. På polisstationen gick Håkan och Kent iväg, men alla en och en, så att vi skulle kunna berätta allt vi visste om mordet. Jag fick gå iväg sist. -Hej Elina, sa Håkan. -Hej, svarade jag lite tyst. -Eftersom att du redan har berättat allt via telefon behöver vi inte prata så mycket. Tack vare dig har vi kunnat lista ut vem det är och mördaren har erkänt mordet på Lovisa. Vi kan inte berätta bara för dig vem det är så vi går och berättar det för alla samtidigt tycket jag. När vi kom ut till väntrummet sitter Maja och Alex där helt tysta och de syntes på dom att dom var nervösa. Att se dom vara nervösa gjorde mig nervös även om jag visste att det inte var jag som är mördaren. -Snart kommer ni få veta vem det är, sa Håkan nervöst. Efter några minuter harklade Håkan sig och sa: -Efter många diskussioner fram och tillbaks har vi nu kommit fram till vem som är mördaren...maja Kvist. Elina och Alexander ni kan nu andas ut och åka hem medans vi vill prata med dig Maja. Maja fick tider hos socialen och hon ska gå dit och träffa dom en gång i veckan. Hon fick även böter som hon får betala av tills hon blir vuxen.