Kapitel 1. Drakägget

Transkript

1 1

2 Kapitel 1 Drakägget Hej! jag heter Freja. Jag är 10 år och bor i ett skruttigt gammalt hus med min mamma, pappa, min lillebror och vår katt Murre i riket: Drakstaden. Den heter så för att för längesen fanns det en annan kung som både här och han var hälften människa och hälften drake, det säger i alla fall vår granne Bengt. Jag har axellångt krulligt röd-orange hår, det är väldigt tovigt. Jag är inte så lång. Jag älskar att göra kläder, så det är det jag håller på med, jag är ganska bra. -Freja? Mamma ropade på mig. -Ja? Jag kollade åt mammas håll. -Kan du gå ut och plocka ved till en brasa?. -Okej. Jag reste mig upp tog en korg och gick ut i skogen. Jag plockade lite ved, sen satte jag mig på en våt sten med grön mossa på. Jag kollade runt i skogen. Mina ögon fastnade på ett grönt ganska stort ägg. Jag släppte korgen och gick med små sakta steg mot ägget. Jag lyfte upp ägget och stoppade det i korgen. -Undra om det går att äta? Jag pratade högt för mig själv. 2

3 Jag samlade ihop mer ved och gick tillbaka hem. När jag kom hem sprang jag till min och Maltes bruna trä koja som vi har bykt. Den står bakom vårt hus. Jag la ägget på en ljusblå filt som jag och mamma hade gjort tillsammans. Jag sprang in. Jag tänkte att det nog var ett djur i ägget så jag ville inte äta upp det. Jag lämnade veden till mamma, klappade Murre och sprang ut igen. Jag tittade på ägget. Kommer det att kläckas? Vad är det för djur på insidan? Är det ett djur på insidan? Kapitel 2 En drake föds Jag satt och kollade på ägget när mamma ropade att det var mat. Jag sprang in. -Vad ska vi äta? Jag kollade på mamma. -Kyckling, sa min lillebror Malte. Mamma nickade. -Vi fick den av Bengt, sa hon och satte sig ner. Min pappa kom in och satte sig bredvid mamma. Min pappa heter Joen han är tjugofem och jobbar som snickare. Min mamma heter Vendela hon är också tjugofem och jobbar som sömmerska. Hon har affären i vårt hus där alla kommer och köper kläderna. Jag brukar hjälpa mamma. Min lillebror Malte är tre år och gör inte så mycket. 3

4 -Kan jag äta utomhus? Frågade jag. -Okej men kom in med sakerna sen, sa mamma. Jag tog mat och sprang ut till kojan. Jag satte mig ner och började äta. Helt plötsligt blev det små sprickor i ägget och en drake kom ut! Jag la ifrån mig maten och kollade på draken. Den var liten och grön, jättegullig! Jag lyfte upp draken. -Tjena! Vad heter du då? Vad heter jag? Draken kollade på mig. -Kan du prata???! Jag blev lite rädd. -Självklart! Kan du svara på mina frågor nu?! -Eh Jag visst. Jag heter Freja, men jag vet inte vad du heter. -Det bestämmer du, sa draken glatt. Jag tänkte och tänkte. -Lime! Är du en pojke eller flicka? -Flicka, sa Lime/Draken. Undra om han är hungrig? -Är du hungrig? -Ja. -Här ta lite kyckling. Jag räckte fram en kycklingklubba. Jag kollade på honom medan han åt. -Vad är det? Han tittade på mig. -Inget. Det är bara så coolt att du kan prata. Och att du kan svenska! Jag skrattade. 4

5 -Jaja, så är det. Han skratta också. Kapitel 3 Drakträning Det hade gått fem månader sedan jag hittade Lime. Hon är stor nu så jag tänkte att hon skulle lära sig att flyga. Jag gick upp jättetidigt. Jag sprang ut till Lime. -Hej, jag tittade på henne. -Tjena! Vad ska vi göra idag? Hon tittade förväntande på mig. -Jag tänkte att du skulle lära dig att flyga! Jag tittade glatt på henne. -Ja!! Hon blev så glad att hon sprutade eld. Jag tittade på henne och skrattade. -Nu har du lärt dig att spruta eld också. Vi skrattade. Vi gick ut på en äng. -Här tror jag att det blir bra. Jag kollade ut på ängen. -Japp! Hon sprutade eld igen men denna gången med mening. Vi gick bort till en platt yta på ängen. Hon började långsamt springa med små steg framåt. -Flaxa med vingarna! Jag skrek över hela ängen. Hon lyfte en meter över marken man ramlade snabbt ner på marken igen. Jag sprang raskt till henne. 5

6 -Hur gick det? Jag tittade på Lime och var väldigt orolig. Hon reste sig upp. -Inga problem! Hon skrattade till. Hon gjorde sig redo och började springa. Denna gången sprang hon mycket fortare och med större steg. Hon började flaxa med vingarna och flög. -JA!! Jag sprang efter henne ifrån marken. Jag skrattade av glädje. Hon kollade ner på mig och flög ner. -Du klarade det! Jag kollade på henne med en ivrig blick. -Ja vet! Hon verkade jätte lycklig. Vi kollade på varandra i någon minut. -Vill du flyga med? -Ja! Jag nickade hastigt. -Hoppa upp då! Hon böjde sig ner och jag klättrade upp på hennes lena rygg. Hon hade väldigt stora taggar på ryggen som inte var så lena. -Flyg! Jag ropade högt. Hon satte fart. -Håll i dig! -Försök att stoppa mig, sa jag med en osäker röst. Vi flög. Jag flög verkligen. En av mina drömmar! Det är så fantastiskt! -Jag flyger! Jag skrattade. -Japp vi flyger! Hon skrattade med. -Tjoho! Skrek jag. 6

7 Efter en stund landade vi igen. -Detta är det bästa jag har gjort! Sa jag till Lime och kramade henne. -Ja, visst var det. Kapitel 4 Mystiska mannen Det är kväll nu efter en hård dag. Jag går in till vårt hus igen och leker med Malte. -Kom vi ska äta nu! Mamma ropar från köket. -Okej vi kommer! Jag tog tag i Maltes hand och gick ut i köket. -Vad ska vi äta? Pappa kom in klampande och var jätte våt. -Regnar det ute? Sa jag. -Ja, ganska mycket! Pappa la ifrån sig jackan och satte sig vid bordet. -Gröt, sa mamma och stärkte mig en skål med gröt. Alla satte sig ner vid bordet. Helt plötsligt bankade det på dörren. -Jag öppnar, sa mamma och började gå. Jag sprang efter. Utanför i regnet stod det en man med stort svart skägg, svarta byxor och en brun tröja. Han hade en sliten svart uppknäppt jacka, gråa stövlar och svart hår. Han hade också en svart hatt. Han var ganska lång och smal och han hade en mystiskblick. -Hej! Jag söker Drakfararen, sa mannen med en mörk röst och kollade på oss med den mystiska blicken. -Ursäkta? Mamma kollade chokande på mannen. -Ja! Drakfararen. Han höjde ögonbrynen. Mamma kollade frågande på mig. 7

8 -Vem är du och varför kommer du hit?! Hon började bli arg. -Jag heter Tor och jag kommer ifrån en liten by som heter Falken, den ligger på andra sidan av landet. Vem är Drakfararen? -Nu får du lägga av! Mamma var arg nu. Du kan inte bara komma hit och hitta på saker! Nu måste du gå! Hon stirrade på Tor. -Men -NU! Hon var nära på att smälla igen dörren men jag hindra henne! -Vänta! Jag tror att det är mig du söker! Jag tittade på mannen. Mamma tittade på mig med uppspärrande ögon. -Va?! Sa mamma. -Ja! Letar du efter någon som har en drake? -Japp! Sa mannen och blev lite gladare. -Jag har en drake! Mamma började skratta. -Sluta med dina påhitt nu Freja! Mamma tittade allvarligt på mig. -Jag kan bevisa det! Sa jag och började springa mot kojan. Mamma, pappa, Malte och mannen sprang efter. -Här! sa jag och klappade på Lime. Ingen visste vad dom skulle säga och mamma höll på att svimma. -Djake! Sa Malte och klappade Lime. -Hon heter Lime och är min bästa vän! Sa jag och kramade om Lime. 8

9 -Men sa mamma. -Djake, sa Malte igen. Jag skrattade. Kapitel 5 Det farliga skeppet Vi alla gick in igen. -Men varför har du inte berättat?! Mamma tittade lite argt på mig. -Jag vet inte. Jag satte mig vid bordet. Mannen satte sig bredvid mig. -Kan du och din drake hjälpa till med en sak? Mannen kollade på mig. -Med vad? -Det kommer ett skepp till Sverige med en farlig sjukdom. Kan du och din drake hindra skeppet för att komma hit? Mannen kollade på mig. Jag kollade på mamma och pappa. -Jag vet inte. Jag var osäker. -Snälla! Om du gör det räddar du oss alla! Mannen ställde sig upp. Jag funderade. -Okej då! Jag reste mig upp och tog fram en väska. Jag skrev en lista som jag skulle ta med mig. 9

10 Lista Mat Vatten Kläder Kniv Pilar Pilbåge Dagen där på gick jag upp jättetidigt. Jag åt frukost och flög iväg. Regnet öste ner och det åskade. Efter en stund kom vi till en stor skog med massa berg och träd. Solen började titta fram och det blev varmare och varmare. Jag kom ut till havet. Det var jättestort. Efter att jag hade flugit en bit över havet såg jag ett skepp. -Kolla Lime! Där är skeppet.vi flög närmare. Skeppet var jättestor. Det var ett brunt skepp. I masten satt en liten flicka. Vi flög bakom ett stort berg. Vi landade för att vila. 10

11 Kapitel 6 Flickan på skeppet -Redo?! Nu kör vi! Skrek jag. Jag sköt eldpilar och Lime sprutade eld på skeppet. -Vänta! Flickan! Sa jag. Vi flög till flickan och hjälpte henne upp. Det blev panik på skeppet och alla sprang runt. Skeppet började sjunka långsamt mot botten. Man såg alla människor som försvann under vattnet. -Oj! -Tack för hjälpen. Flickan kollade på mig. -Varsågod, sa jag. -Jag heter Myra! Vad heter du? Myra kollade på mig. -Jag heter Freja och det här är Lime! Jag pekade på Lime. Jag kände vinden svepa i mitt ansikte. Det var så härligt att flyga. -Så vad är det som har hänt på skeppet? Jag kollade lite bakåt på Myra. -Jag fick i uppgift att spionera på detta skepp för att det gick ett rykte om att dom förde med sig en jättefarlig sjukdom. Jag skulle försöka stoppa dom så att dom inte skulle kunna komma iland och smitta alla. Men jag råkade komma förära och en ut av dom såg mig. Dom satte mig i masten. Jag har suttit där i sju dagar. Myra gäspade. -Vad hemskt! Men hur kunde du inte bli smittade men alla andra blev det? Sa jag. -Jo, jag satt ju i masten medans alla andra var nere på marken med alla råttor som hade sjukdomen. Så dom blev smittade men inte jag. Jag funderade en stund. -Vad var det för sjukdom? Sa jag helt plötsligt. -Den heter Pesten. Det är en sjukdom som sitter på loppor. Lopporna sätter sig på råttorna. Råttorna är bland människor och sprider sjukdomen. Det finns olika pesten. Ett är lugn pesten, man börjar hosta jättemycket. -Oj! Hur vet du så mycket om det? Sa jag och kollade på Myra. -Jag bara vet det sa hon och flinade. 11

12 Vi närmade oss den stora skogen med massor av berg och träd. Efter en stund kom vi ut ur skogen till våran by. Vi landade utanför vårat hus. Jag hoppade av och sprang in. -Hej! Jag sprang fram och kramade mamma. Vi hade varit borta i fem dagar. -Hej gumman! Mamma kramade mig. Jag såg att Myra gick försiktigt in i huset. -Mamma, det här är Myra! Jag vände mig om mot Myra. -Hej Myra! Jag heter Vendela! Trevligt att träffas. -Jag hetej Malte! Och detta äj Mujje! Malte röde vid Murre. -Hej! Jag heter Joen! Sa min pappa. -Hej! Sa Myra. Plötsligt knackade det på dörren. Jag öppnade och där stod Tor. -Hej! Jag såg din drake! Så jag tänkte komma och fråga hur det gick. Sa Tor. Myra vände sig om. -Pappa! Hon kramade honom. -Myra! Min lilla Myra! Gud vad jag har saknat dig! Tor började nästan gråta. -Pappa? Jag kollade undrande på Myra. -Ja! Detta är min pappa. -Va?! Jag kollade på dom. Vi gick in och satte oss runt bordet. -Det är så här att Myra fick i uppdrag att spionera på skeppet. Men dom hittade henne och hon blev i fångatagen! Under tiden försökte jag komma på ett sätt att hjälpa henne och stoppa skeppet på samma gång. Jag åkte hit för att köpa ett ställe att bo på. När jag var här för att köpa stället såg jag din drake. Då slog det mig att du kunde hjälpa till. Sa Tor. 12

13 Vi fortsatte att prata en stund. -Vilket ställe köpte du då? Sa jag helt plötsligt. -Vi köpte huset mittemot. Sa Tor. Efter att vi hade pratat en stund var det dags för dom att gå hem. Jag var med Myra varje dag. Våra familjer blev kompisar och allt var helt perfekt. 13