Kapitel 3- Affischen. När vi var ute på rasten såg jag en affisch. Det stod: Inga nyheter! Ni behöver inte läsa tidningen eller titta på tv.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Kapitel 3- Affischen. När vi var ute på rasten såg jag en affisch. Det stod: Inga nyheter! Ni behöver inte läsa tidningen eller titta på tv."

Inga Sundström
för 7 år sedan
Visningar:

1 Monstret

2 Kapitel 1- Ljuden. -Hörde du ljudet frågade Mira? -Nej sa Lisa Vilket ljud? -Det lät som ett MONSTER sa jag! Lisa är min bästa vän. Vi satt på kemilektionen med den argaste läraren. Han hette arga Gunnar! Jag kunde inte jobba för jag var så rädd för det där ljudet. Arga Gunnar skrek på mig. Dumma Måns skrattade åt mig. Nu hörde jag ljudet igen. Jag blev så rädd så jag sprang ut från lektionen. Gunnar ropade efter mig: -Du kommer att få ett straff! Jag var så ledsen...!

3 Kapitel 2- Rädslan. Mitt straff blev att jag fick städa upp kemisalen. Då kom Lisa hon sa: -Ska jag hjälpa till? -Ja tack. Vi började städa. Det var tråkigt. Nu hörde jag ljuden igen! Jag försökte inte tänka på det. Det kändes alldeles konstigt i hela kroppen. Vi var snart färdiga. Då kom dumma Måns! Han bara skrattade. Lisa svor åt honom och smällde till han med sopborste. Han blev arg och sen gick han. Vi skrattade och fortsatte städa. När vi var färdiga gick vi ut på rast.

4 Kapitel 3- Affischen. När vi var ute på rasten såg jag en affisch. Det stod: Inga nyheter! Ni behöver inte läsa tidningen eller titta på tv. När jag skulle gå så fastnade jag med min tröja i affischen så den vändes. Där stod det: Ett monster i källaren!!! Ett konstigt ljud har hörts från källaren Vi tror att det är ett monster!!! Jag blev så rädd så rädd så jag sprang till Lisa. Hon sa: -Vad har hänt -På baksidan stod det något jätte läskigt! -Vad?? -Det kan jag inte säga då kanske ljudet kommer igen! Jag hörde ljudet svagt i mitt huvud. -Snälla säg. -Okej det stod att det var ett monster i källaren. -Oj hjälp!

5 Kapitel 4- Upptäckten. Jag vill gå ner i den där källaren och hitta monstret. Jag vet inte om jag vågar. Monstret kanske är stort och äter upp mig! Jag måste gå ner i källaren. Jag har bestämt mig att vara modig och går ner i källaren och hittar det läskiga stora monstret! När jag var nere skrek Lisa till mig där uppe: -VAR FÖRSIKTIG! -Ok! Jag gick och gick ganska länge. Sen såg jag en skugga! Jag skrek: -Ahhhhhh hjälp! Skuggan såg så läskig ut. När jag kom fram så jag att det var en liten kanin men en sak var konstig med den hade super långa och vassa klor. Den hade tre klor på varje fot. -Usch vad läskigt Klorna var nästan längre än sig själv! Den lät precis som det ljudet jag har hört. Det måste vara monstret! Den var helt svart med rödbruna ögon. Kaninen kom närmare mig. Jag sprang och sprang till stegen. När jag var framme såg jag att dörren var låst. Kaninen kom närmre och närmre. Jag bankande på dörren så hårt jag kunde tillslut öppnade Lisa dörren! Jag sprang ut och sedan stängde dörren. Kaninen var en mm från mig. Jag sa tack till Lisa för hon öppnade dörren...

6 Kapitel 5- Dikten. Jag tittade på min klocka och såg att det var dags att gå och äta. Jag sa det till Lisa. När vi gick till matsalen såg jag en text som stod inristad på matsals väggen, det var en dikt. Det stod så här: Rosor är röda himlen är blå den som tror på monster finns inte då. -Undra vem som har skrivit dikten? -Jag kanske vet -Vem då? -Arga Gunnar kanske? Sen gick vi till maten och åt. Jag och Lisa satt vid samma bord. Jag hörde det där kaninmonstret igen. Det måste finnas underjordiska gångar under hela skolan. När vi var färdiga gick vi till biblioteket. Jag letade efter faktaböcker om djur som ser annorlunda ut. Jag letade och letade...

7 Kapitel 6- Boken. Jag hade letat jättelänge. Tillslut hittade jag en bok om kaniner den får bli bra. Jag satte mig i en soffa och läste. Det stod fakta om kaniner. Undra om det hjälper. Det var ju en monsterkanin i källaren. I boken stod det: En tam Kanin kan bli ca 7-9 år. De gillar morötter och maskrosblad. De är gosiga och mysiga. Öronen är ungefär 10 cm långa. Undra hur det här kan hjälpa sa jag till Lisa. Men Lisa hade visst gått den enda jag såg var Gunnar. Han måste ha något med dikten att göra...

8 Kapitel 7- Blandningen. Jag gick ut från biblioteket. Gunnar stirrade strängt på mig. Jag sprang iväg så fort jag kunde. Jag sprang till kemisalen. När jag satt där såg jag Måns! Nu kommer det säkert bli bråk! Han gick fram till mig och sa: -Vad gör du här lilla fjant. -Varför sa du så? Han slog till mig så hårt så att jag ramlade och nästan svimmade! Då kom snälla fröken och gav mig godis. Det var min favoritgodis! Fröken sa till Måns att gå ut här ifrån. Vi satt och pratade och åt godis. Sen gick hon. Jag har bestämt mig för att locka ut monstret och skrämma Måns så han svimmar. Jag ska göra en blandning. Jag behöver: *Fem morötter *Fem maskrosblad *Spindelnät -Undra vad det finns? -jag ska göra denna blandningen själv. -Så sen låser alla dörrar. -Nu måste jag hämta ingredienserna. -Jag går till skolans grönsaksland och hämtar morötter och maskrosblad. Jag gick fram till Lisa och frågade om hon visste vad spindelnät finns. -Det finns vid gympasalen -Ok Jag gick och blandade ihop grejerna. Det såg inte gått ut! Det var grönt. USCH!...

9 Kapitel 8- Hämden. Jag gick ut med blandningen. Jag öppnade dörren till källaren och ställde soppan där. 5 minuter senare. Nu har monstret kommit fram. Klorna har blivit ännu längre. Typ dubbelt så lång som den själv. Måns satt och gungade ensam jag lockade monstret till honom. När vi var framme kastade jag in blandningen på Måns och sen sprang och gömde mig bakom ett stort träd. Monstret kom närmare Måns, nu såg Måns monstret! Måns blev så rädd att han inte kunde röra sig. Monstret började slicka av blandningen på Måns. Måns svimmade. Jag skrattade lite tyst. När han vaknade sa han: -Förlåt för det jag har gjort. -Ok. Men lova att aldrig göra om det. -Ja då!! -Nu är det dags för dagens sista lektion med arga Gunnar. Det var i alla fall tur att ingen såg monstret! Vi båda skrattade...

10 Kapitel 9- Sanningen. Vi satt på lektionen med arga Gunnar nu. Vi hade matte. Det var det tråkigaste jag visste. Fast lektionen var bara i 10 min. Det var så bra. Vi skulle skriva i matteboken. Jag och Måns satt och hjälpte varandra. Nu var jag äntligen färdig. Jag gick fram till Gunnar och sa att jag var färdig. Han rättade den. Jag såg att det var samma stil som på dikten och affischen. Det måste vara han. Nu var det rast. Det kanske var han som hade lämnat monstret i källaren också??! Det måste vara han som gjorde allting. Jag bestämde mig för att fråga. Jag sa: -Är det du som har lämnat monstret i källaren, skrivit dikten och affischen?!!! Jag sprang så fort jag kunde. Han ropade efter mig: -Ja det är det, lova att inte berätta för någon. Han sa det väldigt argt och strängt! Nu var allt som vanligt alla var glada. Alla utom Gunnar så klart han var ju aldrig glad. Jag hade fått reda på vem som skrev allt. Så nu var jag jätte glad. Monstret var nere i källaren och dörren till källaren var stängd. Alla levde lyckliga i alla sina dagar. SLUT

Relevanta dokument

MONSTRET. Av: Stina Boström

MONSTRET. Av: Stina Boström MONSTRET Av: Stina Boström Kapitel 1 ljudet - Hörde du ljudet? Frågade Lea. - Nej, vadå? Frågade Wilma. - Det lät som någon ropade, sa Lea. - Vad ni är barnsliga... Hånskrattade Anna. - Lägg av, det är