Kapitel 3. Kapitel 4. j-jag vå-ågar inte.

Transkript

1 Magiska dörren

2 Kapitel 1 Kapitel 2 Jag smällde argt igen dörren! Det kändes som att allting hade gått dåligt den dagen. Först i skolan så började det med att dom vanliga dumma killarna retades. Sedan hade vi prov och då fick jag F för att jag inte var på jobbhumör. Jag ville bara flytta ut från Mariestad bort från Bergskulleskolan. Jag ville byta namn från dumma Alexa till typ Josefin så att ingen kände igen mig. Jag ville helt och hållet börja om i livet. Men en sak hade faktiskt varit ganska häftig! Jag hade hittat en mystisk dörr som det var skrivet med stora bokstäver på AVSTÄNGT i 5Bs klassrum. Jag undrade vad som fanns där inne, men det skulle bli svårt att ta reda på för jag slår vad om att det är låst och jag går ju i 6A. Jag vet inte hur jag komma in ditt utan att någon märkte det. Men jag lovade mig själv att jag skulle ta mig in i den dörren även om det är det sista jag gjorde! Hmm jag undrade vad som fanns där inne jag tänkte om det om det fanns en djungel med jättesöta små djur eller om det fanns massa farliga köttätande monster som hade favorit mat som människor. En dag när jag gick förbi den mystiska dörren så såg jag något sticka ut från den och jag gick fram och tittade vad det var. Det var ett brev som jag stoppade det snabbt in det innanför tröjan. Sedan gick dagen på och när jag kom hem öppnade jag det och det stod: HJÄLP! Vårt land Aerox blir attackerat av en stor hydra som är en hemsk skapelse med 3 huvuden. Vi behöver hjälp innan hydran förstör hela vår värld. Snälla kom och hjälp/clauran Först blev jag chockad och sedan förstod jag att jag behövde göra något. Jag skulle ta med Alrik så jag bestämde jag mig för jag nästa dag säga allt till Alrik. Så nästa dag i skolan så gick jag till Alrik och sa att vi måste prata om en sak och så berättade jag allt. Dörren öppnas när jag ligger på sängen och drömmer, och min mamma kom in och sa - Hur var det i skolan och jag svarade - Sådär. men min mamma visste att det var någonting för hon vet jag var mobbad fast skolan inte gjorde nått åt det så hon sa: Vad är det? Jag blev retad av dom som mobbar mig och så hade jag ingen lust att jobba och då fick jag F på provet förresten så tyckte jag att vaktmästaren var rätt så mysko, sa jag. När mamma hade gått så fortsatte jag att tänka på den där dörren och om jag skulle komma in där så ville jag nog inte vara själv för det hade varit lite för läskigt. Tänk om det var jättemörkt och jag som var rädd för mörker. Hmm vem skulle jag vilja ha med mig om jag gick in där? Hmm kanske Alrik för han litade jag på och jag vet att litade på mig. Tänk om vaktmästaren såg oss för jag var faktiskt rädd för honom. Jag behövde tänka på vad vi var bra på som var nödvändigt. Okej jag varbra på att klättra och så var jag snabb och Alrik han var snabb och stark. Nu är det middag, ropade mamma Så då gick jag och åt middag och sen när jag hade ätit klart så tänkte jag mer på hur jag skulle få Alrik att vilja göra det. Men jag kom inte på något.

3 Kapitel 3 Kapitel 4 Det kändes bra när jag har berättade allt för Alrik och han var med på det. Vi behövde verkligen få tag i dom där nycklarna för någon på andra sidan behövde hjälp. När skolan tog slut frågade jag Alrik om han ville följa med mig och prata om saken lite mera. När vi kom kom hem så pratade vi om saken. Jag vet vem som har nycklarna och det är vaktmästaren. Vi måste komma på en plan för att vi ska ta dom, sa jag. Okej men hur ska vi göra? sa Alrik. Vi kanske kan smyga på han på något sätt, sa jag Jag tycker vi ska försöka gå in i skolan på kvällen på något för hans nycklar hänger i hans rum, sa Alrik. Jag har jätte en bra idé! Vi är vid skolan och bara hänger runt och när den sista vuxna går ut så springer vi in genom dörrarna innan dom stängs. För dörrarna stängs vid en viss tid och dom är rätt så sega när man bara släpper dom, sa jag. Förresten vad heter vaktmästaren? sa Alrik. Jag har ingen aning och jag det är därför jag är rädd för han,sa jag. Ja han är rätt så mysko, sa Alrik Sedan var det dags att genomföra vår plan. Så när vi såg rektorn lämna skolan så sprang vi snabbt in igenom dörrarna innan dom stängdes. När vi var där inne så gick vi till vaktmästarens rum och precis när vi skulle gå in så hörde vi tunga steg bakom oss och där kom han den stora feta vaktmästaren precis när vi skulle gå in i hans rum och ta hans nycklar. Vi sprang iväg ner för alla trappor och på det sista steget ramlade Alrik och blev jätterädd men när vi tittade så var vaktmästaren borta. När vi gick upp för trapporna så såg vi att han hade ramlat med huvudet först! Han låg där avsvimmad och först kände jag mig elak men sen tyckte jag inte det för han var så himla läskig och mysko. Vi tog hans nycklar och kände oss fortfarande lite omskakade efter att han hade svimmat. När vi kom upp till den magiska dörren så försökte vi öppna den med alla nycklar men det gick inte med någon! Så vi gick vaktmästarens rum och tittade där men hittade inte den. Vi undrade verkligen var nycklarna var. Sen efter en stund så kom vi på att vi inte hade sökt igenom vaktmästaren. När vi var där nere vid den avsvimmade vaktmästaren så sökte vi igenom honom men hittade inget och då började vi leta på ställen på honom vi inte skulle vilja leta på. Och jag hittade den mellan skinkorna på honom. Först var jag inte säker på att det var den som var rätt nyckel men sedan när jag gick till dörren och skulle sätta i den funkade det jag och vred om... Dörren öppnades och det kom ut en vitt lysande sken och jag sa nu kör vi till Alrik. Men när jag skulle gå in genom dörren så stod han bara där. Jag undrade vad det var men han var som förstelnad och tillslut sa han med darrande röst: j-jag vå-ågar inte. Jag sa att jag inte kunde tvinga honom och jag var tvungen att gå in själv. När jag gick in genom det mystiska skenet så såg jag först ingenting men sedan började mina ögon vänja sig vid den mörka och dystra miljön. Det första jag såg var svarta och troligtviss nerbrända träd sedan såg jag en skylt som det stog VARNING på svenska på. Helt plötsligt så såg jag en liten figur som troligtvis hade följt efter mig hela tiden men jag hade bara inte sett honom för att han var så liten. Jag frågade vem han var men han bara tittade på mig med huvudet på sned. Han nog var lika lång som mina skor och lika bred som en penvässare. Jag gick vidare och han följde efter mig. Men jag tänkte inte på honom jag tänke på varför det stog varning på skylten. När jag gick vidare så såg en jag en djungel som inte var nerbränd och jag såg en buske där med lila bär. När jag smakade ett smakade det jättegott och jag vart mycket piggare. Det fanns många konstiga djur i den här djungeln och jag bestämde mig för att kalla den lilla figuren för BOB. Efter ett tag när jag hade gått i djungeln så förstod varför det hade stog VARNING på skylten för där framme var det ett stort slott som skyddat av den stora hydran som var jättestor och då vågade jag inte gå närmre. Det måste ha varit det här som han i brevet menade, tänkte jag. Sen sprang jag hela vägen tillbaka för att den där hydran var så himla läskiga. Tillslut när jag kom fram till den magiska dörren var den fortfarande öppen och jag sprang ut. Lite senare när jag hade lugnat ner mig så tittade jag vad klockan var i skolan min klocka hade stannat när jag kom in i den magiska världen och nu fortsatte den så jag tror att tiden stannade i den vanliga världen när jag gick in i den magiska världen. Efter en stund kom jag ihåg BOB och tittade om han fortfarande var efter mig men det var han inte så jag jag gick till den magiska dörren. När jag kom ditt stod han där och försökte att komma ut men det gick inte. Då förstod jag att det var ett magisk skydd som gjorde så att alla varelser som kom från den magiska världen inte kunde lämna den.

4 Kapitel 5 Kapitel 6 Jag bestämde mig för att jag måste gå in i den magiska världen för jag kom på den där killen Clauran som hade skickat brevet. Tiden hade ju stannat så jag jag behövde inte oroa mig för att någon oroade sig för mig. Så jag gick in i den magiska världen och så klart var BOB där. Efter en stund när jag hade gått där så såg jag en kille på håll och sprang emot honom. Jag såg att han hade en pilbåge och pilar och när jag kom fram till han ropade jag: Hej du! Han sköt en pil på en halv sekund och jag såg inte ens när han tog pilen från sin rygg. Men jag hann ducka som tur var för annars hade jag varit stendöd. Oj förlåt! Du var ingen väktare, viskade han. Nej vilka är väktarna, frågade jag i normal ton. Tyst prata inte så högt dom kan vara varsom helst, viskade han igen. Okej då, viskade jag tillbaka. Bra, viskade han. Men förresten vem är du, frågade jag. Jag heter Clauran och vem är du, svarade han. Vänta! Var du killen som skrev brevet efter hjälp, undrade jag. Ja det var jag och vem är du? undrade Clauran Jag heter Alexa och jag kommer inte från denna värld, svarade jag. Okej, svarade Clauran tänkande. Helt plötsligt så kom jag på den perfekta idén och allt jag behövde var en elpistol som jag hade hemma olagligt, ett rep och en soft air gun. Planen skulle gå till så här jag skulle skjuta vakternas hoverboards med elpistolen så dom gick sönder för vakterna tål inte marken och det är därför dom har sina hoverboards. Repet skulle jag andvända för att kunna komma upp på ett torn på slottet och därifrån skulle jag på något sätt döda hydran. Soft air gunnen för självförsvar. Nu skulle jag gå tillbaka och hämta allt Jag gick och tänkte på vilka dom där väktarna var och sedan frågade jag Clauran vilka dom var och han svarade: Dom är dumma vakter som tjänar ripenten Perzu. Jag förstår att du kanske tycker jag är lite dum som inte vet någonting men vad är en ripente, frågade jag. Det är folk som kan se genom andras ögon, dom brukar oftast vara lömska och ljuga mycket, sa Clauran. Ok, men hur vet man om man är en ripente då, frågade jag. Jag vet faktiskt inte för jag är ju inte en sådan, svarade Clauran. När vi fortsatte gå så tänke på dom där ripente människorna som kunde se genom folks ögon. Sedan så undrade jag var vi var på väg och jag frågade: Vart ska vi? Det får du se, svarade Clauran Sen när vi kom fram sa han här är det och jag undrade vad som var här och han visade mig en hemlig lucka i marken. Där i hans hemliga hus hade han allt möjligt tex mystiska drycker och vapen. Han berättade om vad som hade hänt och lång historia kort berättade han att den onda Olaf hade tagit över hela landet med sin hydra och sina vakter som hade hoverboards för dom inte tålde marken och att han behövde hjälp att ta tillbaka landet. När Clauran hade berättade allt kändes det hopplöst.

5 Kapitel 7 Kapitel 8 När jag kom hem efter skolan nästa dag skulle jag hämta alla saker. Den enda saken som var svår att få tag i var ett tillräckligt lång och hållbart rep för allt det andra hade jag hemma. Jag frågade Alrik som hade en pappa som jobbade som snickare och då trodde jag att han skulle ha det. Men när jag frågade hade dom inte det. Då började tänka var dom kunde ha och så kom jag på att vaktmästaren kanske hade ett rep. Jag hade fått höra att när vaktmästaren hade svimmat när han ramlade ner för trapporna när han jagade oss så hade han glömt allting. Så jag bestämde mig för att stanna kvar efter skolan så att jag kunde gå in i vaktmästarens rum och titta om han hade ett bra rep. När skolan tog slut så gick jag till vaktmästarens rum och det var förvåndsvärt öppet och jag gick in och hittade som tur var ett bra rep. När jag hade alla saker så tog jag mod till mig och klev in i den andra världen, jag sprang bort till Clauran s gömställe direkt. Han sa till mig att till mig att ta vapen från vägen därifrån och sedan skulle vi sticka och utföra planen. Vi sprang bort mot Olaf s slott, när vi kom fram såg vi hans vakter och hydran men dom såg inte oss för att vi gömde oss i dom nerbrända buskarna. Vi sprang fram och sköt vakternas airboard med elpistolen och när dom ramlade ner på marken typ smälte dom. Sedan tog vi repet och klättrade upp på ett av tornen där vi såg fler vakter som vi ja du gissa det sköt med elpistolen. Sedan var det bara Olaf och hydran kvar. Clauran hade tagit med sig någon slags magisk brygd som han kastade på marken och hydran lockades till den. Efter det så hoppade jag och hög svärdet allt jag kunde i hydrans mitthuvud som var hjärtat till allt. Hydran dog och vi sprang fram till Olaf och sa att han var arresterad för det var tydligen fult att döda en människa i magiska världen. Nästa dag i magiska världen skulle vi sätta han i fängelse och när jag såg han i ögon påminde han om vaktmästaren och jag fick en kall rysning. Efter det var det dags att ta farväl av Clauran och det vart mycket farväl-tårar.

6 Kapitel 9 Jag var på lektion och tänkte på allt som hade hänt dom senaste dagarna och jag var helt slut. På rasten så gick jag och lämnade tillbaka nycklarna i vaktmästarens rum för att jag kände mig lite dum mot han. När skolan var slut så sa jag allt + nycklarna till Alrik och sedan frågade Alrik om jag ville gå på bio och jag sa ja. Slutet gott allting gott (förutom vaktmästaren då).