By: Alyssa Srkalovic

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "By: Alyssa Srkalovic"

Daniel Håkansson
för 5 år sedan
Visningar:

1 By: Alyssa Srkalovic

2 Ön Kapitel 1 Jag befinner mig på Tokyos flygplats och ska snart kliva på planet till en jobbkonferens i Mexiko. Det är den tredje flighten inom loppet av två veckor. Kön går långsamt men till slut har jag visat mitt pass och allt. Jag sätter mig på min plats 14 A, själv var mitt turnummer 15 så jag får hoppas att jag inte får otur. Nu är det ungefär halva tiden kvar tills vi är i Mexiko. Allt har gått jättebra och jag har pratat med en kvinna under hela resan. Hon berättade att hon är väldigt, väldigt flygrädd men jag sa att allt kommer gå bra. Själv är jag väldigt van med att flyga eftersom att jag jobbar väldigt mycket i andra länder.

3 Jag ser mig omkring och ser väldigt många som är flygrädda. De sitter och skakar, andas långsamt och högt. Men det är inte jag. Båda vingarna faller av och jag tänker att nu är det kört. Vi faller sakta, sakta ner. Under tiden tänker jag på min familj och hoppas att jag inte kommer att dö. Men det är lite svårt eftersom att vi landar direkt in i vatten Helt plötsligt så skakar flygplanet till och de flesta skriker. Jag tänkte att det bara var en engångsgrej men det hände flera, flera gånger. Det hade aldrig hänt mig innan. Speciellt inte med det här flygbolaget. Jag börjar också att bli lite stressad. Jag ser flygvärdinnor springa fram och tillbaka, prata med varandra och med piloterna. Det skakar så mycket att jag slår mig i sätet framför mig och då börjar det att smaka blod i munnen. Det är barn som skriker, vuxna som försöker lugna dem men jag har fortfarande hopp om att vi inte ska krascha. Jag kollar ut genom fönstret och blundar, jag känner lukten av olja och när jag kollar märker jag att bakre halvan av flyget håller på att falla av. Då blir jag rädd

4 Kapitel 2 Jag vaknar upp vid en strand. Jag vet inte vart jag är. Jag är helt blöt. Och det enda jag minns är innan flyget kraschade. Jag försöker ställa mig upp och märker att jag har jättemycket skrapsår och blåmärken överallt. Men jag kan gå. Jag haltar, men jag kan gå. Jag funderar fortfarande på hur jag kom till ön. Jag kanske bara flöt hit. Men tänk om en haj eller något liknande skulle ha tagit mig. Jag får lite panik och ångest för jag vet inte riktigt hur jag ska komma hem och om jag är ensam här eller inte. Lite längre in på ön finns en djungel. Jag är på väg in till den. På vägen inser jag att min högra fot är svullen och typ lila. Det förklarar varför jag haltar. Jag har inga skor på mig så när jag tar ett steg in i djungeln så gör det ont under fötterna. Det är fint inne i djungeln. Det mesta är grönt och det finns väldigt stora träd där. Jag ser solen sakta gå ner. Och jag måste snabbt hitta ett ställe och sova på. Men när jag tittar upp ser jag små apor som leker. De är bruna och små men det är en som inte är med så jag tar den från trädet och den hoppar upp på min axel. Jag kommer nog att kalla den här lilla apan för Dante.

5 Kapitel 3 Jag och Dante är på vår färd genom att hitta någonstans att sova. Det börjar bli mörkt. Och helt plötsligt ser jag en stuga. Där inne ska jag sova! Men frågan är om det är någon som bor där. Jag går dit med Dante på min axel och knackar på. Någon öppnar faktiskt. Där står en man som har en trasig vit t - shirt och ett par trasiga shorts på sig framför mig i en dörröppning. - Hej, säger jag. - Hej, säger mannen glatt. - Pratar du svenska, frågar jag. - Ja, säger mannen. - Kom in, säger mannen och flyttade på sig vänligt. Allt kändes så konstigt. Att jag hittar en stuga mitt ute i ingenstans och där är en man. - Jag heter Björn förresten. - Jag heter Linnéa. Vi sätter oss vid Björns köksbord och han bjuder på någon konstig frukt. Men det var ganska god faktiskt. Han berättar om hans uppväxt och hur han hamnade på denna ön. Det visade sig att Björn hade varit på ön i 20 år Han var 32 år när han hamnade på ön.

6 Han skulle segla med sina vänner och då kom den en stark vind så att han ramlade i och spolades upp på ön. Hans mamma och pappa hade dött i cancer innan han kom hit. Men han hade två syskon. En syster och en brorsa. Det var fortfarande lite stel stämning. Vad ska hända nu tänker jag? Björn sa plötsligt: - Men har du någonstans att sova? - Eeh, nej, svarade jag. - Vill du sova här? - Järna. När vi plötsligt har pratat klar ser jag någonting underligt. Han hade sagt att han hamnade här själv på ön men jag ser på en bild att han är på en identisk ö med tre killkompisar Hoppas att han inte är farlig bara

7 Kapitel 4 Jag vaknar upp av att Björn står framför mig med en kniv. Jag fattar ingenting och helt plötsligt så skriker han : OM DU INTE GÖR DET JAG SÄGER SÅ KOMMER JAG ATT MÖRDA DIG Mitt hjärta dunkade så hårt att det kändes som att det ska hoppa ut av panik. Jag säger lugnt tillbaka : Ok, ok vad vill du att jag ska göra? - Gå försiktigt upp och mot dörren, säger Björn. - Ok, säger jag och gör som han säger. När vi är framme så är det något ljud bakom oss. Björn vänder sig om och börjar gå mot ljuden. Vad var det egentligen? Sen kom jag på tanken av Dante det kanske var han som förstod att inget var som det skulle. Han kanske vill rädda mig från Björn? Och gjorde ljud för att hjälpa mig. Vilken smart apa! - Stanna här, säger han. När han har kommit en bit öppnar jag dörren och springer det snabbaste jag kan bort från huset. Jag vänder mig om och ser Björn springa snabbt efter. Jag som trodde att han var snäll. Björn skriker plötsligt vänster och då börjar jag springa höger. Det jag inte tänkte på var att han kanske ville att jag skulle springa höger istället. Jag kollar bara rakt fram och ser inte stubben som är precis nedanför mina fötter.

8 Jag snubblar till men som tur är hittar jag balansen igen. Det var en stor lövhög nedanför mig också som jag springer på men när jag tar mitt sista steg på lövhögen så ramlar jag i ett stort hål. Å nej tänker jag. Nu har jag blivit fast i en av Björn fällor säkert. Jag försöker ta mig upp men det går inte jag är fast. Jag känner mig rädd och att tårarna snart kommer att sprutande ur mig. Nu kommer han. Jag hör de tunga stegen klampande mot mig. Jag vill hem tänker jag, med ögonen helt blöta. Jag vill bara springa därifrån. Men det kan jag inte. Jag är fast, rädd, ledsen, ensam och orolig för vad som kommer hända nu Han kollar sakta ner och jag ser hans arga ögon kolla på mig. Nu är det kört. Nu kommer jag bli mördad. Det är absolut inte såhär jag vill dö tänker jag. Jag vill dö av åldern inte av sjukdomar eller någon annan som dödar mig. Han hjälper mig upp och binder fast mig på en stol. Som han tog med hemifrån som vapen att slå mig. - Varför gör du såhär? undrar jag. - Varför inte! Såhär rädd har jag aldrig varit förut. Det är nästan värre än flygkraschen. Vad tänkte jag på egentligen när jag sa att jag gärna ville sova hos honom. Jag vill hem till min familj. Nu kommer jag bli mördad mitt ute i ingenstans. Det enda jag skulle göra var att åka på en jobbkonferens och nu kommer jag säkert dö.

9 Nu har det gått kanske 15 min och Björn har betett sig konstigt. Från ingenstans så börjar han skrika ibland. Vad är det med denna människa? Han har verkligen problem. Jag börjar från ingenstans tänka på Dante ( apan ) det kanske var han som gjorde de där ljuden i huset. Han kanske försökte rädda mig. Synd bara att han inte vet vart jag är så att han kan komma och bita Björn i ansiktet det hårdaste han kan. Jag är riktigt arg och ledsen. Jag hoppas verkligen att någon kan komma och hjälpa mig. Jag vill verkligen inte dö. Vem vill det? Plötsligt så nästan slänger Björn fram kniven i mitt ansikte och den snuddar vid min näsa så jag börjar blöda lite smått

10 kapitel 5 Det var en hemsk upplevelse. Men som tur är så lyckades jag tillslut komma bort från Björn. Han band inte fast mig så bra så jag fick loss ena handen och lyckades ta kniven från honom och jag knivhögg honom också. Jag var nära döden. Men tillslut var det jag som dödade någon. Jag hör plötsligt ett högt ljud som liknar ett helikopterljud. Jag börjar springa fram till stranden så dem som sitter i helikoptern kan se mig. Jag börjar hoppa och vinka som en galning. Snälla tänker jag, jag vill hem. Snälla, snälla se mig och hjälp mig hem. Efter en stund så stannar äntligen helikoptern och åker sakta ned. Jag backar sakta så helikoptern får plats att landa. En kille i helikoptern vinkar åt mig att jag ska komma in i helikoptern, och det gör jag också. Inne i helikoptern är det litet men mysigt. Och plötsligt känner jag glädjen krypa fram i min kropp. Jag berättar lite snabbt hur jag hamnade på ön och vad som hade hänt där. Men jag berättade inte om Björn. Jag vill inte att de ska tro att jag är en mördare. Det var självförsvar. Och efter allt han har gjort mot mig var det inte så konstigt. Jag vill inte heller hamna i fängelse. Det var ju trots allt ett mord. Men varför ville han ens mörda mig? Han kanske hade varit på ön så länge så att han hade blivit psykopat och bara helt dum. Men det är en fråga som vi aldrig kommer att få svar på.

11 Jag berättar också vad jag heter och vart jag bor, så att dem kan flyga mig hem. Jag får också mat och vatten av en annan person som satt i helikoptern. Jag sitter och kollar ut genom fönstret, äntligen ska jag få komma hem till mitt fina,fina hem. Äntligen

Relevanta dokument

Kapitel 2 Jag vaknar och ser ut som en stor skog fast mycket coolare. Det är mycket träd och lianer överallt sen ser jag apor som klättrar och

Kapitel 2 Jag vaknar och ser ut som en stor skog fast mycket coolare. Det är mycket träd och lianer överallt sen ser jag apor som klättrar och Ön Teodor Kapitel 1 Jag sitter på planet och är väldigt trött. Sen 10 minuter senare så hör jag att planet skakar lite. Det luktar bränt och alla på planet är oroliga. Därefter tittar jag ut och jag tror