Kapitel 1, klassen. När hon satt sig ringer mobilen, hon springer till väskan och svar.

Transkript

1 ÖN

2 Kapitel 1, klassen Sandra är en tjej på 12 år, hon har ljust långt hår, hon är ganska kort, hon har fräknar i hela ansiktet. Ganska söt faktiskt. Sandra sitter i det lilla klassrummet med gråa väggar. Sandra sitter och kladdar på bänken medan läraren läser i en tråkig bok. Fröken slutar läsa efter en stund och säger: - Lyssna! Om tre dagar så ska hela klassen ut med båtar på havet! Vi ska köra förbi olika öar & när vi kommer hem ska vi ha prov på alla öar. - Ja, skriker hela klassen. Sandra ser lite förvånad ut, men hon är ändå glad. Nu är skolan slut, hela klassen rusar ut mot bussarna. Sandra reser sig sakta och lägger ner sina böcker i den blå väskan. Sen går hon ut till hallen och tar på sig sina skor och går ut ur dörren. Sedan springer hon mot bussen och sätter sig i ett säte. Bussen åker och hon kliver av på första hållplatsen, Sandra ser sitt stora röda hus med stora runda fönster. Hon kommer in i den lilla hallen, med blå väggar. Hon ställer sina skor i den vita hyllan på vänster sida om dörren, sen slänger hon jackan på golvet. Sandra är hemma själv och vet att hon måste göra läxan och sen ska hon på fotbollsträning. Hon tar upp läxan ur sin blåa Sveaväska. Hon går in i det stora vita köket. Hon drar ut en grå stol och sätter sig. - Läxan är så tråkig, mumlar Sandra. När hon satt sig ringer mobilen, hon springer till väskan och svar. - Hej mamma! - Hej gumman, du vet att du måste göra läxan nu! - Ja mamma, snälla jag håller på. Sandra lägger på i örat på mamma, sen slänger hon mobilen i väskan och går tillbaka till köket och börjar med läxan. När hon är klar skyndar hon upp på sitt lilla rum, hon sätter sig på sin vaniljgula säng, hon sitter och tittar, sen går hon fram till sin blå byrå och packar ner alla

3 fotbollskläder. Sedan tar hon nycklarna och låser, sen sätter hon sig på stentrappan och väntar på att hennes fotbollskompis Livia ska komma. Hon ser den silvriga bilen komma, hon ställer sig upp och kliver in, sätter på bältet och ler. Nu åker de, de pratar om båtresan med klassen påvägen, de tycker att de ska bli jätte roligt. Livia har redan packat klart till båtresan.

4 Kapitel 2, Avslängd. Idag ska klassen åka båt förbi en massa öar, det är jätte fint väder och alla sitter på bussen på väg till stranden, dit de ska åka ifrån. Sandra sitter bredvid Livia och kollar ut genom fönstret. Hon hör killarna som sitter och pratar längst bak - De tror att de är så coola, fnyser Livia. - Mm, mumlar Sandra. Nu är de framme, alla har på sig flytvästarna och redo i de vita båtarna. Det är fint väder och himlen är blå, utan ett ända moln. Nu åker de snabbt över det blåa havet, nu ser det den första ö, den heter Gotland. När de åker mellan den första och andra ön, så blir himlen fort mörk och det börjar storma, när de kommer nära den andra ön kommer de en våg och Sandra kastas av båten, sen minns hon inte mer. Hon vaknar på en ö, hon är så trött och mår illa. Hon orkar inte ställa sig upp så hon ligger kvar på kanten av ön. Hennes fötter dinglar fram och tillbaka i vattnet. Hon drar upp fötterna och sätter sig upp, hon fryser och är jätte blöt. Hon känner i fickan efter sin mobil. Den är inte där! - SHIT! skriker Sandra. Den måste ha landat i vattnet tänker hon. Hon ställer sig upp, hon ser att himlen blivit blå igen. Hon slänger av sig den tjocka tröjan och mysbyxorna. Hennes shorts är inte så blöta o den gröna linnet är blött. Sandra orkar inte mer hon sätter sig ner med en suck. - Jag är hungrig, säger Sandra. Hon reser sig upp igen, hon ser en palm, med kokosnötter. Hon springer och hoppar så högt hon kan. Hon stöter till en kokosnöt som ramlar ner på marken, den sprack mot en sten. Hon tar den och dricker upp innehållet. Sen äter hon av kokosen i kokosnöten. Sedan sätter hon sig på stenen. - Hur ska jag komma hem, viskar hon för sig själv.

5 Hur hör hur en fågel skriker ovanför hennes huvud, det är en vit mås. - Jag ska in och leta efter pinnar sen, säger Sandra och suckar. Hon kollar sig lite omkring men bryr sig inte så mycket om hur det ser ut. Hon ser en skugga i sanden, hon tittar snabbt upp och ser en vildkatt. - Du ska bli min lille kissen, viskar Sandra. Hon lockar på den lilla katten som kommer fram och sätter sig i gräset.

6 Kapitel 3, Upptäcksfärden. Sandra reser sig upp och går in i den täta skogen. Det är mörk men solen tränger sig in bland bladen. Sandra går på den trånga stigen. Det är fuktigt och det luktar unket. Hon fortsätter framåt det ända man kan se är träd. Fåglarna kvittrar och Sandra känner sig ensam och hungrig. Sandra lutar sig mot ett träd för att vila. Men det knakar det till och trädet faller, men som tur var det långt bort från Sandra. - Uh, stönar Sandra. Nu går hon ut ur skogen igen, runt henne ser hon bara massa vatten. Långt ute på vattnet ser hon en liten prick som ser ut som en båt. Men förstår att det inte är någon idé. - Den är ändå för långt bort, muttrar hon. Hon ser att hennes mysbyxor och tjocktröja är jätte sandiga. Hon tar upp de och skakar dom och lägger dom på stenen som krossat kokosnöten. - Bara vatten överallt, tänker Sandra. Hon tar av sig sina skor och går barfota. Hon ser en massa palmer, precis som en sagoö. Fåglarna skriker igen, denna gången ännu högre. Hon går in i skogen igen. Hon går långt in och runt henne finns bara träd. När hon kommer långt in i skogen öppnar sig ön igen, hon är på andra sidan. - Coolt, tänker hon. Hon ser en massa blad och pinnar på marken, som hon samlar ihop och går tillbaka. Hon tar pinne efter pinne o sticker ner i sanden. Sedan lägger hon en massa blad över och sätter sig ner. Nu är det snart kväll. Hon går och hämtar sina mysbyxor och tjocktröja och skor. Hon tar på sig mysbyxorna och tjocktröjan. Sedan tar hon på sig sina skor, går in i skogen igen och hämtar blad från träden i skogen. Hon lägger de i sanden i vindskyddet. Sandra går fram till palmen igen och hoppar upp och stöter till en kokosnöt igen. Den ramlar ner och krossas av den vassa stenen igen. Sandra går och sätter sig i vindskyddet och dricker upp innehållet och sedan äter lite av kokosen, sedan kastar hon iväg den

7 och lägger sig ner på de mjuka bladen. Det är mörk ute och Sandra är trött. Hon gäspar och somnar fort. Hon vaknar av fågeln som skriker igen, det är ljus ute och Sandra fryser. Hon går ut i solen där det är varmt. Kapitel 4, Vågen Vädret ändrar sig snabbt, och det blir snabbt grått på himlen. Sandra blir rädd och hon ser att vattnet stiger långt där borta. Hennes ögon smalnar och hon ser att den kommer närmare. Hon springer in i skogen men snubblar på en sten och ramlar på marken, vågen är så stor och slår ner med en smäll över Sandra. När vågen är borta börjar Sandra andas igen.

8 Sandra får ont i magen och hela ön är förstörd. Hennes vindskydd är borta och träden har rasat. Sandra ser suddigt och allt går runt i huvudet. Hon känner att sanden är blöt och hennes kläder är blöta, igen. - AHHH! skriker Sandra högt och springer runt med hårda steg. Allt snurrar runt och Sandra ser suddigt. Den enda hon ser ät en till större våg som är på väg mot henne. Hon springer vingligt iväg och ramlar, hon kan inte göra något, vågen kommer med ett plask över Sandra. Hon reser sig inte, hon ligger kvar, hon orkar inte mer. Allt kommer vara sönder och allt kommer vara jätte blött. Hon tittar och ser att träden har rastat mer och hon vet inte vart hon ska hitta mat och vatten. Men sen kommer hon på att vågen inte kan sträckt sig till andra sidan ön, hon reser sig snabbt och springer vingligt genom hela skogen tills hon kommer till andra sidan ön där allt är fint. - Här får jag stanna tills någon hittar mig, om jag inte dör här! Säger Sandra med en suck och tittar ner i marken. Sandra tar pinnar och löv och arbetar länge på ett stort och tätt vindskydd. Hon märker inte ens att hon har blöta kläder på sig, hon svettas och solen strålar mitt på henne. Hon lunkar fram och tillbaka med pinnar över axeln. - Äntligen klar, säger Sandra glatt och hoppar upp och ner.

9 Sen sliter hon av sig sina blöta kläder, så hon bara har linne och shorts på sig. Sandra sätter sig längst in i vindskyddet och svalkar sig i skuggan. Hon känner sig ensam och hungrig, men vågar inte dricka av havsvattnet. För det sägs att man blir galen av det. Hon kryper ut och ställer sig upp i solen för att se om det finns några palmer, med kokosnöter på. Hon ser en massa grejer längst bort på ön där hon också ser en bäck som rinner. Hon kan klara sig tills någon kommer och räddar henne! Hon springer så fort hon kan och flåsar när hon äntligen kommer fram!

10 Kapitel 5, Allting blir värre. Hon står och tittar på den rinnande bäcken hon böjer sig ner och lägger händerna i bäcken och låter vattnet rinna upp i hennes händer. Hon för snabbt händerna mot munnen och dricker ur händerna. Vattnet rinner ut mellan fingrarna. Hon reser sig och springer tillbaka till vindskyddet. Hon fortsätter förbi det och springer mot palmerna. - Hungrig, flåsar Sandra och viker sig. Hon hyperventelerar och blir rädd. Hon reser sig upp och sträcker upp händerna mot himlen. Sandra försöker andas lungnare, hon börjar andas bättre och när det känns bra igen så börjar hon klänga sig upp för palmen och skakar den, tillslut får hon ner en kokosnöt och tar upp den och går sakta mot vindaskyddet, när hon kommer fram letar hon fram två stenar, en tung och stor och en liten och vass. Hon tar den vassa och lägger på kokosnöten och håller den kvar. Sen tar hon den stora och bankar mot den vassa, så kokosnöten spricker. Sedan tar hon de båda

11 halvorna och går in i vindskyddet hon dricker upp det och sedan lägger hon halvorna i hörnet. - Nu är det dags att sova, säger Sandra o gäspar. Hon lägger sig ner och somnar snabbt, det blir mörkt. Månen letar sig sakta upp på himlen bland stjärnorna. Klockan är mycket, det är mitt i natten och Sandra sover. När det blir ljust och Sandra vaknar, solen syns halvt vid horisonten. Hon kryper ut ur vindskyddet och ställer sig upp i solen. Hon är trött. - Den enda natten jag sov gott, skrattar Sandra för sig själv. Hon hör massa ljud in från skogen, klockan är nog runt fem på morgonen. Sandra gäspar högt. Hon börjar gå mot bäcken, när hon är framme ser hon att den har torkat ut, igen vatten rinner. - Åh nej! skriker Sandra och sätter sig vid bäckens kant. Sandra är törstig, och hon har hört att man blir tokig av att dricka saltvatten. Sandra kan inte klara sig utan vatten, man måste ha vatten annars kan man inte leva. - Leva utan vatten går inte, Sandra gråter. Hon reser sig och går tillbaka. - Kokosnötterna, skriker Sandra och börjar springa. Sandra kom och tänka på att det finns typ som mjölk i kokosnötter. Kapitel 6, Lösningen. När hon kommer fram till palmerna, ser hon att det ligger en krossad kokosnöt på marken, Sandra tar upp den. Hon dricker upp kokosmjölken och slänger iväg kokosnöten, hon är väldigt varm och behöver bada. Hon hoppar ner i vattnet. Dyker under vattnet och flyter ovanför. Hon har jätte roligt och skrattar åt sig själv. Hon går upp ur vattnet när hon märker att det börjar regna, det regnar o regnar. Sandra sätter på sig sina kläder

12 och springer in i vindskyddet. Det regna i flera dagar. Sandra får bara sitta i vindskyddet, ibland får hon springa och hämta frukt i skogen eller kokosnötter från palmerna. Men den mesta tiden sitter hon bara i vindskyddet. Men en vecka senare när Sandra vaknar, så har det slutat att regna, hon stiger upp och sträcker på sig. Hon går mot bäcken, den rinner. Regnvattnet har fått igång det. - Ja! Skriker Sandra och springer omkring. Hon kan klara sig nu hon har båda mat o vatten, någon dag ska hon testa och fiska. Men först måste hon hitta en vass pinne. Hon sätter ner händerna i bäcken och dricker ur händerna flera gånger. När hon har druckit springer hon in i skogen för att hitta en vass pinne att fiska med. - Den måste vara lång med, säger Sandra för sig själv. Efter en stund hittar hon en vass och lång pinne som värkar vara bra att använda. Hon drar upp byxbenen. Sedan springer hon ut på stranden och slänger av sig skorna och sockarna och smyger ut i vattnet. Efter en stund ser hon en fisk som simmar omkring och håller pinnen över den och sedan trycker hon ner den. - Ahh! Skriker hon för full hals. Fisken har redan simmat iväg, den reagerade för snabbt så Sandra hann inte få tag på den. Efter något som känns som en evighet, ser hon en till fisk. Hon sticker ner pinnen och fisken fastnar på pinnen. Hon går upp på land och lägger fisken på en sten. Sedan tar hon en vass sten som hon rensar fisken med. Sedan försöker hon göra en eld. När hon väl fått upp elden så håller hon pinnen över elden, så fisken inte ska vara rå när hon äter den. När fisken ser bra ut äter Sandra upp den i två tuggor. Det börjar bli mörkt och Sandra ser solen gå ner längst där borta. Kapitel 7, kommer jag hem någon gång?

13 Det är kväll och Sandra längtar hem. - Jag vet! Sandra skrattar och börjar springa in i skogen. Hon samlar en massa pinnar och skriver SOS så stort hon bara kan. Sedan sitter hon och tänder en eld i O:et. Eter flera timmars jobb är hon äntligen klar. - Äntligen färdig! Skriker Sandra. Sandra sätter sig i vindskyddet och väntar på att någon ska se hennes SOS. Sandra vaknar av ett starkt ljud, hon ser upp på himlen. - En helikopter! Sandra skriker. Hon springer ut och vinkar och helikoptern landar fem meter ifrån henne. Det kommer ut en polis, som tar med Sandra in i helikoptern, när det väl är inne och ska åka så börjar det fråga en massa frågor. -Hur länge har du vart här? frågar en polis. - Några veckor, säger Sandra. -Okej, hur har du klarat dig med mat? frågar den andra polisen. -Nej, men jag har klarat mig på frukt, bär och kokosnötter, mumlar Sandra. -Okej, nu är vi snart hemma, säger polisen. Sandra lutar sig tillbaka i stolen och blundar, hon är trött. Efter tio minuter landar de på den stranden de åkt från för några veckor sedan. Hon hoppar ur helikoptern, och ställer sig utanför. - Hoppa in i polisbilen, säger en polis. Sandra hoppar in i bilen som står och väntar på vägen. Efter en stund ser man bilen försvinna bakom ett hörn, snart är Sandra hemma igen.

14