Post-apokalyptisk film Första utkast. Gabriel de Bourg. Baserad på en idé av Niklas Aldén

Transkript

1 Post-apokalyptisk film Första utkast Av Gabriel de Bourg Baserad på en idé av Niklas Aldén (C) GARN Productions 2011

2 1 EXT. ÅKER - DAG. går över en åker. Allting runtomkring honom är tomt. Den sista mannen på jorden. Den meningen har funnits i mitt huvud i de senaste veckorna. Allting började för sex månader sedan. Sjukdomen som inte gick att stoppa. Men vissa av oss flydde, eller var immuna. De flesta var unga. Ingen över 30 lär ha klarat sig. Men nu börjar jag mer och mer undra om ingen annan överlevt. Han fortsätter att vandra och närmar sig en skylt. Jag får inte tänka så. Jag måste hålla hoppet uppe. Han går fram till skylten och skriver "LIV 8/3 11" Han fortsätter gå. Jag skriver alltid på skyltarna i hopp om att någon ska se dem. Jag måste hålla hoppet uppe. Om jag inte gjorde det skulle jag inte klara av allt. Jag har inte sett en människa på två månader nu. Mitt hopp är det enda som stoppar mig från att bli totalt vansinnig. Han stannar upp och ser sig omkring. Visst kan man klara av ensamheten. Men det jag tänker mest på är den otroliga tystnaden. Inga bilar som åker förbi, inga telefoner som ringer eller folk som småpratar. Ingenting. Bara tystnad. Han stannar upp och lyssnar. Allt är tyst. Han spanar över åkern. En bit bort ser han ett hus på en kulle.

3 FORTSÄTTNING: 2. Jag bryter mig in i hus för att söka efter mat. Det är alltid någon som har gamla konserver eller torrfoder liggandes i huset. Han börjar gå mot det. Han kommer fram till dörren och ska öppna den. Den är låst och han verkar förvånad. Han bryter istället upp en ruta. 3 INT. HUSET - DAG bryter sig in i huset. Han kommer in i rummet och ser sig omkring. Han öppnar dörren och går ut ur rummet. Han fokuserar på olika detaljer i rummet. Allt eftersom jag såg mig om i huset märkte jag att något var annorlunda. Normalt sett brukar allting bara var orört och dammigt. Men något stämde inte. Fönstren var rena och det fanns inget damm, inte ens i hörnen. Allting verkade ha tagits om hand om. Jag kunde inte förklara det, men av någon anledning så skrämdes jag av det. Någon hade bott här nyligen... Eller så gör de fortfarande det. Samtidigt som han inser detta så hör han ett ljud bakom sig. Han vänder sig om och ska öppna munnen. Samtidigt som han gör det sätter en hand över hans mun. Hon är några år äldre än honom, men ändå rätt ung. (viskar) Tyst! "De" kan höra dig. (viskar) Vilka är de? (viskar) Det är "de" som började sprida sjukdomen. "De" finns överallt. Tack vare rutan som du slog sönder kan de ta sig in i huset. Det vore inte första gången de försöker. Hon börjar se frånvarande ut och börjar bli stressad.

4 FORTSÄTTNING: 3. (forts.) Vi måste blockera rummet. De får inte ta sig in. Hon ser mer oroad ut och stänger igen dörren och låser den. Kan jag hjälpa till med något? Du kan väl ge mig silvertejpen där? Kvinnan pekar på en bänk. Mannen hämtar silvertejpen och ger den till henne. Hon tejpar igen dörrspringorna, medan mannen ser på. Jag förstod när hon stod där att något inte var rätt. Det här var först personen jag träffat på månader och antagligen hon också. Hon verkade helt avstängd från all form av mänsklig kontakt. Hon ber mannen att ge henne en stol, som de blockerar dörren med, ihop med andra saker. Tack för hjälpen. Du kan väl sätta dig ner här? Kvinnan pekar mot vardagsrummet och mannen börjar gå dit. 4 INT. VARDAGSRUMMET - DAG Mannen sätter sig ner i soffan. Kvinnan sätter sig i en soffa mitt emot honom. Du får ursäkta mitt beteende, men jag var rädd att "de" skulle höra oss. Förlåt att jag frågar, men vilka är "de" egentligen? "De" är personerna som spred ut sjukdomen. "De" finns överallt. "De" ser och hör allt. Som tur är kommer "de" bara ut på natten... Oftast. Men när du slog sönder (MER)

5 FORTSÄTTNING: 4. (forts) glaset fick jag panik. Tänk om du hade väckt "dem"? Det var därför jag viskade. Nu behöver vi inte oroa oss för att "de" ska höra oss. Förlåt att jag frågar, men hur länge har du varit här? Åh, jag har aldrig gått härifrån. När jag märkte "de" därute var jag tvungen att stanna här med mitt barn. Barn? Ja... Jag bodde här med min son när de andra hade åkt. Fram tills det... Det skedde. Kvinnan ser klart skakad ut. Hon tar en lång paus. (forts.) En dag kom "de" in hit. Det var första gången jag såg dem komma ut på dagen... De bröt sig in här och... Och... (Ropar) De bröt sig in här och tog min son! Men vet du vad jag gjorde?! Nej. (Skakar på huvudet) Kvinnans blick förändras. Hon verkar mer och mer aggressiv. Jo jag sköt en av dem. Med den här. Kvinnan tar fram och håller upp en pistol. Mannen blir mer och mer oroad. (forts.) Jag grävde ner liket här utanför så att de skulle känna lukten om de kom hit igen. Det har hållit dem borta hittills. Men de kommer snart försöka igen, det vet jag. (MER)

6 FORTSÄTTNING: 5. (forts) De finns där, där ute. Men ja, nu är du här och säker ifrån dem. Mannen sitter tyst och stilla i soffan. Han har nu kommit till insikt om att kvinnan inte bara är galen - hon är farlig. Han försöker göra det bästa för att inte visa det. Jo det är sant. Du får ursäkta mig däremot. Jag har varit ute så länge och det är ganska kallt. Du tror inte att du skulle kunna göra lite te eller så? Åh, förlåt så mycket! Det är väl självklart! Hon lämnar rummet och går in i köket. Vi hör henne gör i ordning en te kanna. Jag förstod hur allt låg till. Hon hade inte klarat av isoleringen och ensamheten. "De" fanns inte. Istället fanns hon. Det var den första människan jag träffat på länge, men det hade ingen betydelse. Vad hon än var så var hon farlig. Mannen reser sig upp. Han börjar gå mot dörren. När han nästan är framme så slår kvinnan honom över huvudet och mannen faller ihop. Hon sätter en säck över hans huvud och börjar släpa honom samtidigt som hon pratar för sig själv. (till sig själv) Dumma dig. Hur kan du vara så dum? Du borde ju ha förstått det! Såklart att "de" skulle skicka någon. Hur kunde du bli lurad så? Idiot! Men nu ska de få se i alla fall. Kvinnan släpar honom ner för trappan och ner till källaren. 5 INT. KÄLLARE - DAG Hon öppnar källardörren. Det är mörkt. Hon tänder lampan. Inne i rummet kan vi se en barnvagn och en spjällsäng. Hon binder fast mannen mot väggen och tar av säcken från hans huvud. Han börjar att vakna till. Kvinnan börjar lämna rummet och släcker lampan. Hon ställer sig vid dörrkarmen

7 FORTSÄTTNING: 6. och ser på mannen. Mannen känner på sina händer som är kladdiga. Han ser sig omkring i rummet och får syn på något. Han inser att det kladdiga på honom är blod och precis intill honom ligger liket från kvinnans barn. Han ger ifrån sig ett avgrundsvrål av fasa. Kvinnan stänger dörren och bilden blir svart.