Svarta stjärnor mot vit botten

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Svarta stjärnor mot vit botten"

Anton Viklund
för 7 år sedan
Visningar:

1 Svarta stjärnor mot vit botten av Anders Larsson Personer: Sara Sven Waldemar Kvinnan

2 AKT I Vi befinner oss i ett tomt rum i en äldre fastighet. Tapeterna är gulnade och bär spår av bortplockade tavlor. Till höger finns ett inopererat pentry, längst bak i rummet syns en minimal hall med ytterdörr till vänster. Det är eftermiddag. Dörrklockan ger två korta signaler, varefter en nyckel förs in i låset. Kolven far åt sidan, dörren öppnas försiktigt, en säkerhetskedja spänns. En hand letar sig in genom springan, lyckas efter visst besvär haka av den. Dörren öppnas helt och en ung kvinna med en stor krukväxt i famnen kommer in. Hon sätter ner växten mitt på golvet, går tillbaka och stänger dörren, ser på säkerhetskedjan, vänder sig häftigt om och rör sig långsamt in mot rummet, närmar sig fönstret (ut mot publiken). I det hon frånvarande blickar ut genom rutan tar hon fram ur sin handväska ett läppstift och börjar måla sig. Det ringer på dörrklockan. Hon rycker till, torkar omedelbart av färgen från sina läppar. Går för att öppna. I trapphuset står en ung man i ungefär samma ålder. (tvekar, räcker så fram handen). Ehh (söker ord) Tja, det är väl inte så konstigt, god dag. Trappan är trång. Vi är vana. Kliv på. Det finns ju ja, det vet ni ju, hissen menar jag.

3 (ser sig försiktigt omkring i rummet, går fram till fönstret) (går ut i trapphuset, kommer tillbaka, frågande) Han skulle tanka. Jag förstår. Har ni något emot att jag eh tittar lite i tidningen. Oh nej, för all del. Jag kanske kan stå här vid väggen så är jag inte i vägen. Varsomhelst. Ska bara titta lite. Visst. (vecklar upp tidningen, men följer hela tiden Sara med blicken)

4 (besvärad av hans närvaro) Det riktigt kryper i mig. Att resa är att sprida ut sig. Det krävs en viss elasticitet för att hänga ihop. Nu vill jag samla allting på ett ställe. Minnena och sakerna. Och mig själv. Håll med om att det är en fin lägenhet. Mmm. Ren tur egentligen. Men man behöver väl inte ha dåligt samvete om man någon gång har lite tur. (tyst för sig själv) Äntligen. (skriker till) AAAHHH. (rycker till och sliter av misstag ur en tidningssida. Stoppar den fumligt i fickan, låtsas som om inget hänt) Förlåt. Jag kunde inte låta bli. Du tycker säkert att jag är barnslig, men jag tror att det bor en liten gömd lycka någonstans här i rummet. Titta här. Det är säkert en gammal fiffig farbror som har installerat den själv. (ljud av dusch) Om man svettas mycket så. Fan va han dröjer, jag går ner och tar en kaffe. Tror du inte att han kommer snart? Inte vet jag. Jag kan inte gå runt och hålla honom i handen va. Fast han kunde få bära upp allt själv. Det är alltid samma sak. Nä nu går jag. Jag får svindel häruppe. Visst är det en underbar utsikt. Det riktigt kryper i mig att få allt i ordning.

5 Om man vill se allt uppifrån så. Det kunde vara ett annat århundrade. Kan jag gå nu? Om du tror att han dröjer så länge så givetvis. Skulle han tanka bilen sa du? Han sa det ja. (Ser oförstående på honom) Han tankar alltid mitt i, vet inte varför men det är inte min sak, det är hans firma, jag frågar inte. Trodde ni att det var min cykel? Inte, det är firmans. Det är inget fel på honom, vad han gör på sin fritid är hans sak, det har inte jag med att göra, jag kan inte stå här och prata skit om min chef, vi arbetar ju tillsammans, vi är ju ett lag. Förlåt men jag visste inte Det var ingenting, förstår ni, absolut ingenting. Som med komposter, låta vara bara. Ska ni med? Det är nog bäst att någon är här om han skulle komma.

6 Ni gör som ni vill. Jag trugar ingen. Ingen, så att ni vet det. Jag stannar här. Men det är klart, jag kan hålla mig om det är nödvändigt. Inte för min skull. Man måste kunna behärska sig. Säkert. Och sina instrument. Cykeln, bara för att ta ett enkelt exempel, den måste lyda mina impulser, den får inte börja undra vad jag menar, den ska reagera direkt, annars händer det en olycka. Men ar du den där med pakethållare framtill? Den har jag hand om och den känner mig. Den är fin. Ja men den ska lyda.

Relevanta dokument

Magiska dörren. Julia Björklund

Magiska dörren. Julia Björklund Magiska dörren Julia Björklund Kapitel 1- Hej Hej jag heter Evelina jag går på Njurunda friskola och jag är 10 år. Min fröken heter Kristina hon är en bra fröken hon hjälper till om de behövs. Jag är livrädd