081901Brida.ORIG.indd

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "081901Brida.ORIG.indd"

Roger Åström
för 5 år sedan
Visningar:

1 i mörkret skymtade Brida mästarens gestalt som försvann in bland träden i skogen. Hon var rädd för att bli lämnad ensam, därför kämpade hon för att bevara sitt lugn. Detta var hennes första lektion och hon fick inte visa någon rädsla. Han tog emot mig som sin lärjunge. Jag får inte svika honom. Hon var nöjd med sig själv och samtidigt förvånad över hur snabbt allting hade hänt. Men hon hade aldrig tvivlat på sin förmåga hon var stolt över den och över allt det som hade lett henne hit. Hon var säker på att mästaren betraktade henne från någonstans bland klipporna för att se hur hon skulle reagera, om hon skulle klara av att ta emot sin första lektion i magi. Han hade talat om mod. Även om hon var rädd i hennes inre började det uppstå bilder av ormar och skorpioner bland stenarna måste hon visa sig modig. Snart skulle han vara tillbaka och lära henne den första lektionen. Jag är en stark och beslutsam kvinna, sa hon lågt för sig själv ett par gånger. Det var ett privilegium att få vara här med denne man som folk tillbad eller fruktade. Hon gick igenom hela kvällen bakåt och mindes ögonblicket då Brida.ORIG.indd

2 hon tyckte sig höra en ton av ömhet i hans röst. Kanske tyckte han att jag var en intressant kvinna. Kanske han till och med skulle vilja älska med mig. Det vore ingen dålig erfarenhet. I hans blick låg någonting outgrundligt. Så dumma tankar. Där var hon, på jakt efter någonting mycket konkret en väg till kunskap och plötsligt kände hon sig lite billig. Hon försökte låta bli att tänka så och märkte plötsligt att det hade gått en lång stund sen mästaren hade lämnat henne ensam. hon började känna paniken stiga. Ryktena om den här mannen var motsägelsefulla. Några sa att han var den mäktigaste mästaren de kände till, att han kunde ändra vindens riktning och skilja på molnen med bara tankens kraft. Brida var som alla andra fascinerad av sådana mirakel. Andra däremot de som besökte magins värld på samma kurser och föreläsningar som hon svor på att han var en svartkonstutövare, att han en gång hade krossat en man med sin makt för att han hade förälskat sig i mannens hustru. Att det var därför han trots att han var en mästare var dömd att irra i ensamhet i skogarna. kanske har ensamheten gjort honom ännu galnare, tänkte Brida och kände hur paniken gjorde sig påmind igen. Trots sin ungdom visste hon redan hur mycket skada ensamheten kan ställa till med i människornas inre, i synnerhet när de blir äldre. Hon hade sett personer som hade förlorat hela livsglädjen för att de inte längre orkade käm Brida.ORIG.indd

3 pa mot ensamheten utan lät sig snärjas av den. De var i de flesta fall sådana som såg världen som en plats utan värdighet och heder och som använde dagar och nätter till att ständigt prata om andras misstag. De var personer som ensamheten satte till doms över alla andra och som spred sina domslut för alla vindar, till var och en som gitte höra på. Kanske mästaren hade blivit galen av sin ensamhet. Plötsligt hördes ett starkare ljud strax intill henne och hon ryckte till och hjärtat började bulta. Nu fanns ingenting kvar längre av det avslappnade tillstånd hon nyss hade befunnit sig i. Hon såg sig omkring men kunde inte urskilja något. Hon kände en våg av skräck stiga upp från magtrakten och sprida sig genom hela kroppen. Jag måste behärska mig, tänkte hon, men det var omöjligt. Bilderna av ormar och skorpioner och spöken från hennes barndom började visa sig för henne. Hon var för rädd för att riktigt lyckas behärska sig. En annan bild dök upp: av en mäktig trollkarl i förbund med djävulen, som hade valt henne till offerlamm. Var är du? skrek hon till slut. Hon ville inte göra intryck på någon längre. Det enda hon ville var att komma därifrån. Ingen svarade. Jag vill bort härifrån! Hjälp mig! Men runt omkring henne fanns bara skogen med sina underliga ljud. Hon kände sig galen av skräck, som om hon när som helst skulle svimma. Men det fick hon inte; nu när hon var säker på att han var långt borta, hade det bara varit ännu värre. Hon måste behålla kontrollen Brida.ORIG.indd

4 Tanken fick henne att känna att det någonstans inom henne fanns en kraft som kämpade för att behålla kontrollen. Jag kan inte hålla på och skrika, var det första hon tänkte. Hennes skrik kunde väcka andra mäns uppmärksamhet som bodde där i skogen, och män i skogen kan vara farligare än vilda djur. Jag tror, började hon viska lågt. Jag tror på Gud, jag tror på min skyddsängel som förde mig hit och som finns här hos mig. Jag kan inte beskriva min ängel, men jag vet att han är nära. Så att jag inte stöter foten mot någon sten. Det där sista kom från en psalm som hon hade lärt sig som barn och som hon inte hade ägnat en tanke på många år. Hennes farmor, som nyligen hade dött, hade lärt henne den. Hon hade velat ha sin farmor hos sig just nu. Och genast kände hon en varm och vänlig närvaro. Hon började tänka att det var stor skillnad mellan faran och rädslan. Den som bor i den Högstes skydd, så började psalmen. Hon märkte att hon kom ihåg allt, ord för ord, precis som om det var hennes farmor som kom och läste upp den för henne. Hon upprepade orden, om och om igen en lång stund, och trots sin rädsla kände hon sig mycket lugnare. Just nu hade hon inget val: antingen trodde hon på Gud eller på sin skyddsängel, eller också fanns bara förtvivlan. Hon kände en skyddande närvaro. Jag måste tro på den här närvaron. Jag kan inte förklara det, men den finns där. Och den kommer att finnas här med mig hela natten, för ensam vet jag inte hur jag ska ta mig ur det här Brida.ORIG.indd

5 Som barn kunde hon vakna skräckslagen mitt i natten. Då brukade hennes far komma och leda henne fram till fönstret och visa henne staden där de bodde. Han talade om nattvakterna, om mjölkbuden som redan var ute med mjölken, om bagaren som redan bakade dagens bröd. Och han bad henne kasta bort monstren som hon hade satt ut i natten och ersätta dem med människorna som var vakna i mörkret. Natten är bara en del av dagen, sa han. Natten var bara en del av dagen. Precis som hon kände sig beskyddad av ljuset kunde hon känna sig beskyddad av mörkret. Mörkret fick henne att åkalla den här skyddande närvaron. Hon måste lita på den. En sådan tillit har ett annat namn, och det är tro. Ingen kan någonsin förstå tron. Tron var just detta som hon nu gick igenom, ett uppgående som inte kunde förklaras en mörk natt som den här. Som bara fanns för att någon trodde på den. Liksom undren inte heller hade någon som helst förklaring, utan skedde för dem som trodde på under. han sa något om den första lektionen, sa hon och förstod plötsligt. Den skyddande närvaron fanns där för att hon trodde på den. Brida började känna tröttheten efter alla timmar av anspänning. Hon började slappna av igen och kände sig alltmer beskyddad. Hon hade tro. Och tron skulle inte längre låta skogen befolkas av ormar och skorpioner. Tron skulle hålla hennes skyddsängel vaksam och vaken. Hon lade sig ner på klipphyllan igen, och utan att märka det somnade hon Brida.ORIG.indd

Relevanta dokument

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24 jag vill lära mig magi, sa flickan. Mästaren såg på henne. Urblekta jeans, T-shirt och det utmanande uttrycket som blyga människor gärna tar till helt i onödan. Jag måste vara dubbelt så gammal som hon,