Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen."

Christoffer Eliasson
för 8 år sedan
Visningar:

1 1 Mamma Mu gungar Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. Utom Mamma Mu. Mamma Mu smög iväg och hoppade över staketet. Hon tog sin cykel och cyklade bort mot Kråkskogen. Hon hade något på pakethållaren. KNACK KNACK KNACK

2 2 Mamma Mu knackade på Kråkans gran. Hon ropade lite tyst Hej Kråkan! Kråkan stack ut huvudet ur sitt bo. Han ropade så att det hördes lång väg. Hej Mamma Mu är det du! Varför kommer du hit ut i skogen? Du ska väl gå i hagen och tugga och glo som en vanlig ko. Sss, sa mamma Mu tyst. Ropa inte så högt.

3 3 Jag vill inte att bonden ska höra. FLAX FLAX DUNS Kråkan flög ner från boet och landade på styret. Har du smitit nu igen? sa han. Jag vill be dig hjälpa mig med en sak, sa Mamma Mu. Kråkan fick syn på något. Men krax! Vad är det du har på pakethållaren! ropade han. En planka och två rep?

4 4 Det ska bli en gunga Kråkan, sa Mamma Mu. Nej, sa Kråkan, och skakade bestämt på huvudet. Jo, det ska det, sa Mamma Mu stilla. Jag skulle vilja gunga förstår du. Jag har ganska långa rep. Dom räcker upp till första grenen. Där kan du knyta. Jag! ropade han. Knyta! Ryck mig i fjädern! Kråkan flög upp från styret

5 5 Han flög runt huvudet på Mamma Mu det fortaste han kunde. Jag sätter inte upp en gunga åt en ko! Men jag kan ju inte knyta, sa hon vänligt. Men det kan du som har vingar som är som händer. Och jag kan inte komma så där högt upp som till första grenen. Men det kan du för du kan ju flyga.

6 6 Kråkan landade på en gren precis framför nosen på henne. Du är en ko Mamma Mu, sa han. En konstig, men ko. Kor. Gungar. Inte. Nej just det, sa Mamma Mu. Det är väl synd om kor som aldrig får gunga. Synd! ropade Kråkan. Krax! Kor går omkring och betar. Och så ligger dom och tuggar och glor. Och så går dom in och blir mjölkade. Det är dom nöjda med.

7 Skulle du vara nöjd med det? frågade Mamma Mu. Inte Jag! ropade Kråkan. Jag är ju en kråka. Jag är inte heller nöjd med det, sa Mamma Mu. Det spelar ingen roll vad du säger, sa kråkan.

7 7 Skulle du vara nöjd med det? frågade Mamma Mu. Inte Jag! ropade Kråkan. Jag är ju en kråka. Jag är inte heller nöjd med det, sa Mamma Mu. Det spelar ingen roll vad du säger, sa kråkan. Jag gör det bara inte. Och nu talar vi inte mer om den saken. Mamma Mu tittade på Kråkan med stora snälla ögon. Hon pratade med sin allra mjukaste röst. Barnen gör så många kul saker, sa hon.

8 Bondens flicka berättade för mig om att hon brukar gunga. Då ville jag så gärna pröva det. Men så sa hon att det kanske inte skulle gå, för det var nog ingen som ville sätta upp en gunga åt en ko.

8 8 Bondens flicka berättade för mig om att hon brukar gunga. Då ville jag så gärna pröva det. Men så sa hon att det kanske inte skulle gå, för det var nog ingen som ville sätta upp en gunga åt en ko. Men då sa jag att jag har en vän. En god vän, som är hygglig och som hjälper mig när jag behöver det. Han säger inte nej när jag ber honom. Min vän heter Kråkan. Jag tycker om honom. Kråkan satt alldeles stilla och tittade.

9 Han sa ingenting på en lång stund. Sen suckade han. Skulle jag sätta den på nedersta grenen? sa han. Hyggligt Kråkan, sa Mamma Mu. Nedersta grenen blir nog bäst.

9 9 Han sa ingenting på en lång stund. Sen suckade han. Skulle jag sätta den på nedersta grenen? sa han. Hyggligt Kråkan, sa Mamma Mu. Nedersta grenen blir nog bäst. Då tror jag man kan gunga ut åt båda hållen. Kråkan flög upp med repen. Han drog dem runt grenen och knöt sin hårdaste knut. Fint Kråkan, sa Mamma Mu. Nu ska jag prova gungan.

10 Mamma Mu backade och satte rumpan på gungan. Det gick bra. Sen satt hon stilla. Du Kråkan, sa hon. Den gungar inte. Du får putta så jag får fart. Putta! fnyste Kråkan.

10 10 Mamma Mu backade och satte rumpan på gungan. Det gick bra. Sen satt hon stilla. Du Kråkan, sa hon. Den gungar inte. Du får putta så jag får fart. Putta! fnyste Kråkan. Skulle jag putta en ko som gungar!? Ryck mig i fjädern! Om nån ska putta får du göra det själv. Men mu Kråkan, sa Mamma Mu. Man kan inte putta sig själv när man gungar. Låt bli då, sa Kråkan. Jag puttar inte!

11 Hon svängde på svansen. Men det räckte inte. Gungan gungade inte. Då svängde hon på svansen och viftade med bakbenen. Men hon viftade med ett ben i taget, så gungan gungade inte i alla fall.

11 11 Hon svängde på svansen. Men det räckte inte. Gungan gungade inte. Då svängde hon på svansen och viftade med bakbenen. Men hon viftade med ett ben i taget, så gungan gungade inte i alla fall. Då svängde hon på svansen och viftade med både bakbenen och frambenen. Men då släppte hon taget och höll på att ramla av. Då viftade hon på hornen och svängde på svansen och sträckte fram båda bakbenen och lutade sig bakåt. Och då. TJOHO TJOHO HÄR GUNGAR EN KO! Vinden blåste kring öronen på Mamma Mu. Luggen fladdrade. Det kittlade i magen.

12 12 Nu är det snart din tur Kråkan! ropade Mamma Mu. Krax! ropade Kråkan. Min tur! Att gunga? Ryck mig i fjädern! Mycket tok har du fått med mej på. Gunga, nej du! Kråkor gungar inte. Det är bara barn som gungar. Och kor, sa Mamma Mu och gungade mycket bakåt och mycket framåt. Brum Då hörde Kråkan ett svagt brum i skogen. Bonden kommer! ropade Kråkan.

13 13 Stoppa gungan! Kliv av! Göm dej! Om han får se en av sina kor sitta och gunga i ett träd i skogen får han vingslag. Men mu då! sa Mamma Mu. Hur gör man när man stoppar? Hon sträckte ett ben framåt och ett bakåt. Hon vände sig och la sej på magen, men gungan stannade inte. Du får hjälpa mig Kråkan, sa hon. Ställ dig i vägen så stoppar gungan nog. Skulle jag ställa mig i vägen! ropande Kråkan.

14 Och få en ko i huvudet. Jag får vingslag! Dra i bromsen! Mamma Mu tittade efter. Jag tror inte det finns nån broms på den här gungan, sa hon. BRUM! Kråkan hörde brummet starkare och starkare.

14 14 Och få en ko i huvudet. Jag får vingslag! Dra i bromsen! Mamma Mu tittade efter. Jag tror inte det finns nån broms på den här gungan, sa hon. BRUM! Kråkan hörde brummet starkare och starkare. Nu var traktorn nära. Kan man inte stoppa får man hoppa! ropade han. Hoppa! Mamma Mu höll för ögonen och hoppade. Hon landade på marken med ett brak. Mamma Mu stod bakom en liten björk. Göm dig bakom trädet! väste Kråkan.

15 Men mu, sa hon. Jag gömmer mig ju redan bakom trädet. Men vad gör bonden här i skogen? sa Kråkan. Han ska väl vara i lagårn! Mycket mystiskt. Ja, vad gör bonden?

15 15 Men mu, sa hon. Jag gömmer mig ju redan bakom trädet. Men vad gör bonden här i skogen? sa Kråkan. Han ska väl vara i lagårn! Mycket mystiskt. Ja, vad gör bonden? sa Mamma Mu och tittade fram. Titta inte! väste Kråkan. Han kan se dig. In med huvudet. Annars ser han direkt att det är en ko. Göm hornen. Göm hornen? Men mu Kråkan Dra in svansen ko! Den syns på andra sidan

16 16 trädet. Sluta vifta med den i alla fall! Jag försöker dra in svansen Krax! Du är för tjock, Mamma Mu. Mu! Jag är inte alls för tjock Kråkan. Det är trädet som är för smalt. Kråkan tittade fram bakom en sten. Han såg väldigt skarp ut. Humm. Jag förstår precis på nåt vis, sa han. Men om jag står här så ser jag ingenting, sa Mamma Mu.

17 Det behövs inte heller, sa kråkan. För jag ser allt. Bonden har klivit ner från sin traktor. Han går fram till gungan. Han kliar sig i huvudet. Han tittar upp i trädet. Mycket mystiskt.

17 17 Det behövs inte heller, sa kråkan. För jag ser allt. Bonden har klivit ner från sin traktor. Han går fram till gungan. Han kliar sig i huvudet. Han tittar upp i trädet. Mycket mystiskt. Det är väl inget mystiskt, Kråkan. Han fattar väl inte varför det hänger en gunga här, mitt i hans skog. Han sätter sig på gungan! väste Kråkan. Gunga inte! Sluta! Res dig. Väck, stick, pys, far. Åk hem och mjölka. Plöj!

18 18 Ta in hö! Kör, dra. Tack för idag. Slut för idag, ajö. Kråkan lugnade ner sig. Bonden reser sig, sa Kråkan..Han går. Stå kvar Mamma Mu. Rör dig inte. Jag smyger efter och ser vad han gör. Kråkan smög bakom buskar. Han smög över stenar. Han sprang från träd till träd och

19 19 gömde sig bakom grenar. Bonden märkte ingenting. Han bara skakade på huvudet. Bonden klev upp på traktorn och åkte hem. Brummet försvann bort i skogen. Kråkan smög fram till Mamma Mu. Nu har han åkt, sa han Skönt. Vi klarade oss. Var det kul att smyga? sa Mamma Mu. Vadå kul!? ropande Kråkan.

20 Man måste väl ha koll på mystiska män, som springer omkring i ens egen skog! Bonden kanske skulle hem till lagårn och mjölka, sa Mamma Mu. Då ska jag nog också åka hem. Krax!

20 20 Man måste väl ha koll på mystiska män, som springer omkring i ens egen skog! Bonden kanske skulle hem till lagårn och mjölka, sa Mamma Mu. Då ska jag nog också åka hem. Krax! ropade Kråkan. Titta! Bonden tappade sin mössa! Va bra, sa Mamma Mu. Den kan jag ta. Jag har alltid velat prova bondens mössa. Hon klev upp på cykeln. Ska vi ta ner gungan igen? sa hon.

21 Varför det? sa Kråkan. Den kan väl hänga kvar här i min skog, om nån skulle vilja gunga på den. Men jag tyckte du sa att kråkor inte gungar. Det gör dom inte heller!

21 21 Varför det? sa Kråkan. Den kan väl hänga kvar här i min skog, om nån skulle vilja gunga på den. Men jag tyckte du sa att kråkor inte gungar. Det gör dom inte heller! Absolut aldrig kråkor! Men jag tänkte att det kanske kan komma nån annan ko som vill gunga. Hej då Kråkan, sa Mamma Mu och cyklade hemåt genom kråkskogen. De andra korna hade gått in

22 22 i lagårn. Bonden hade redan börjat mjölka. Mamma Mu smet in genom bakdörren. Tjoho tjoho, tänkte Mamma Mu. Man kan inte jämt stå och tugga och glo bara för att man är en ko.

Relevanta dokument

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han