ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN

Transkript

1 ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN olycklig: - Oj oj oj, var bar min egen lilla snalla bjornpojke tagit vagen, sa hon. - Vi hittar honom nog, sa Bamsefar. Sa gav de sig ut i skogen allihop for att leta efter Brummelman. - Han satt pa den bar stubben, medan vi var oppe i trana for att hamta ner notter till honom, sa Tom, men nar vi kom ner igen var han inte dar. ar ekorrbarnen kom ner fran traden med en massa notter at Brummelman, fanns det ingen Brummelman dar langre. - Brummelman ar inte bar, sa Tom. De ropade pa honom overallt i skogen, men ingen svarade. -Han kanske bar gatt hem, sa Per. Och ekorrbarnen sprang till Bamsefars bus for att se om Brummelman hade kommit hem. Men dar var han inte. Nallemor blev valdigt N 73

2 gaende. -Varfor ar det sant liv i skogen idag? fragade Klas Klattermus. - Brummelman har kommit bort, sa Nallemor. Har ni sett honom? -Nej, inte i dag, sa Klas. - Inte jag heller, sa Marten. Nu kom Bamsefar tillbaka ocksa. - Har du inte heller hittat honom? fragade Nallemor. - Han finns inte nagonstans, sa Bamsefar. Det har ser morkt ut. - Det ar valdigt trakigt att Brummelman har kommit bort, sa Klas, for han ar den snallaste och trevligaste som jag kanner. - A, han ar snallare anda! sa Nallemor. I samma stund kom Tom springande. -Jag har just talat med Uggla, sa han, och vet ni vad hon sa? Hon hade hort nan som ropade pa hjalp for en liten stund sen, sa hon, men hon hade inte bryrt sej om att se efter, for hon trodde att det bara var Klas Klattermus. - Ville inte Uggla titta efter mej da? fragade Klas. - Nej, hon ville visst inte det, sa Tom. Da kom Bamsefar plotsligt att tanka pa nagot. - Var dr Michel Rdv? fragade han. - Jag har inte sett honom sen det stora motet i skogen, sa Marten. - A nej, a nej, att ni kunde ga ifran honom allihop, sa Nallemor. - Men han var sa hungrig, sa Lisa. - Vi maste leta efter honom! sa Bamsefar. Nagra av oss gar den vagen och letar och nagra letar har, och sa mots vi har igen om en liten stund. Och alia letade. Lisa gick till Josse Bagare, men han hade inte sett Brummelman. Josse stangde bageributiken och bade han och bagarpojken foljde med for att leta. - Brummelman, Brummelman! ropade de overallt mellan trana. Just da kom Klas och Marten 74

3 Men det hade Klas: - Jag motte Mickel i dag pa morgonen, sa han. Och da sa Mickel att han var valdigt hungrig. - Vad ar det du sajer? sa Bamsefar, motte du Mickel i dag pa morgonen? - Ja, sa Klas Klattermus, det gjorde jag. - Och da sa Mickel att han var valdigt hungrig? fragade Bamsefar. - Ja, det var just vad han sa. - Detta var mystiskt! sa Josse Bagare. -Ja, det var det, sa Marten. - Vi gar hem till Mickel., sa Bamsefar beslutsamt. Och sa gav Bamsefar och allihop sej i vag genom skogen upp till ravlyan. Mickel lag alldeles utanfor ingangen till sin lya och snarkade och sov nar djuren kom, for Mickel hade atit upp en hel skinka - och han var tung och dast och matt och trott. Vid sidan av honom lag ett stort avgnagt kottben. -Dar ligger han, sa Bamsefar. - Han ser valdigt matt ut, sa Klas Klattermus. - Och titta pa det stora kottbenet som ligger dar! ropade ekorrbarnen. Han har atit nat! 75

4 -A stackars min lilla bjornpojke, sa Nallemor. Bamsefar gick fram ock skakade raven. - Mickel! sa han, var or Brummelman? Mickel vaknade och for opp och tittade forskrackt pa alia djuren: - Va - vem da - Brummelman? Han ar inte har. Bamsefar pekade pa det stora kottbenet som lag dar. - Vad dr det for not du har dtit? fragade han. - Det - det dar? Det ar ingen har i skogen, sa Mickel. - Vem ar det da? fragade Bamsefar, du ser sa matt ut! -Nej da, a nej da, sa Mickel, jag har bara atit opp en skinka. - Var har du f art den ifran? fragade Bamsefar. - Jag har inte tagit den har i skogen, sa Mickel. Jag-jag har varit pa bondgarden och hamtat den. - Jasa, har du det, sa Bamsefar och lat lugnad. - Det stod ingenting i lagen om det, sa Mickel. -Nej, det gor visst inte det, sa Bamsefar. Klas berattade for Mickel att lilla Brummelman hade kommit bort i skogen, och att det var ddrfor alia var sa olyckliga. Och da blev Mickel valdigt ledsen for han tyckte ocksa om den lilla bjornpojken Vi maste leta efter honom! sa han. - Vi har letat overallt, sa Bamsefar, men han finns ingenstans. - Jaha, sa Mickel, da far vi lov att satta oss ner och vara kolka och tanka efter riktigt ordentligt. - Det har vi redan gjort, sa Klas. - Nej, det tror jag det behovs en rav till, sa Mickel. Han satte sej pa en stubbe, la ena framtassen over nosen och borjade fundera. - Saj mej, sa han, var ndnstans var Brummelman alldeles innan han forsvann? - Jo, sa ekorrbarnen, Brummelman satt pa en stubbe och vantade pa att

5 vi skulle plocka ner notter at honom. Men nar vi kom tillbaka, sa var han borta. - Och sen har ingen sett honom, sa Bamsefar. Da reste Mickel sej. - Visa mej platsen dar han satt, sa han. -Ja, folj med oss, sa Bamsefar. Och sa gick de aljihop till stallet dar Brummelman hade suttit. - Har ar det, sa Bamsefar. - Och har satt Brummelman, sa ekorrbarnen och pekade pa trastubben. - Jasa, jaha,,a Mickel och vadrade runt stubber ach bort over backen. De andra sag spant pa honom. - Upptacker du nat, Mickel? fragade Bamsefar. - M-m-m - har luktar manniska! sa Mickel och vadrade vidare. Jag kanner lukten av tvd stycken - en man - och en kvinna. De har tagit Brummelman! D e tog honom med sej. - Och var ar manniskorna nu? fragade Bamsefar. - Det ar ju det jag haller pa att snusa efter, sa Mickel och vadrade vidare i riktning mot bondgarden. De har gdtt over dkern har och fram till husen! sa han. - Brummelman ar bortrovad, sa Klas och Marten och allihop. -A nej, a nej, vad ska vi gora, sa Nallemor olyckligt. - Det ar det vi maste komma pa, sa Mickel. Forst och framst: Ni stannar har. - Jaha! sa Bamsefar. - Under tiden smyger jag mej fram till bondgarden och ser om jag kan upptacka nat. Adjo, sa lange! sa Mickel och sprang ivag. -A den modiga, snalla, duktiga Mickel, sa Nallemor. - Ja, raven har forandrat sej mycket, sa Klas. 77

6 -Vi far hoppas att han firmer Brummelman, sa Bamsefar. Och sa stallde sej allihop vid gardsgarden och tittade bort mot bondgarden. Plotsligt horde de hundskall och liv dar borta. - Horde ni, sa Marten, det var den stora farliga vakthunden. - A bara han inte tar Mickel, sa Nallemor. - Det vore sorgligt nu nar han har blivit sa snail, sa Klas. Det gick en liten stund, men sa ropade ugglan oppe i tradet: - Dar kommer Mickel tillbaka! Och strax efter kom Mickel och var valdigt andfadd. - Jag tror att de har stangt in Brummelman i visthusboden, sa han, jag tyckte att jag kande hans lukt dar. Men jag kunde inte ta mej anda fram, for det star en stor arg hund framfor dorren. Den holl nastan pa att ta mej. Men som tur var lyckades jag lista mej undan. - Det var da val att han inte tog dej, sa Nallemor. Och Bamsefar skakade allvarligt pa huvudet. - Det har kan 78

7 Klas. Sa krop de opp genom ett hal i golvet, och plotsligt var de inne i ett hus med stora faglar som flaxade och kacklade och forde ett forskrackligt ovasen. -Nej men hu da, sa Marten, har finns det manga farliga djur. Jag tror vi kryper ut igen. - Ja, har finns ingen Brummelman, sa Klas. De krop en bit till och kom fram till ett annat hal i golvet. - Vi forsoker har, sa Klas och sa kilade de in genom halet. Darinne stod det en lang rad med stora feta djur. De tuggade och tuggade och sag pa Marten och Klas med stora blanka ogon. - Jag ar radd, sa Marten. - De ar inte farliga, sa Klas, de ar stora forstas, men de ar bundna sa de kan inte springa efter oss. Men det fanns ingen Brummelman dar heller-sa de kilade ut igen. -Vad ska vi gora nu da? fragade Klas. -Vi maste fortsatta att leta, sa Marten. Och de gick langre bort och kom till en dorr - och dar kikade de in. Dar fanns det ocksa djur, men de var inte sa stora som de andra, och de lag under och pa varann och sov. Forst lag de alldeles stilla och bara stankande, men sa var det en bli en besvarlig historia, sa han. - Ja, det kan bli valdigt besvarligt, sa Mickel, for hunden ar livsfarlig! -Men vi mdste radda Brummelman! sa Nallemor. -Jag har en ide, sa Marten. - Marten har en ide, sa Klas. - Far vi hora, Marten, sa Bamsefar. -Jag foreslar, sa Marten, att Klas och jag smyger oss fram till garden. Dar star hunden - och den ar valdigt farlig. Men - den upptacker inte Klas och mej for vi ar sa sma -och darfor kan vi kanske smyga oss forbi utan att den ser oss. Sen sa kryper vi in i husen pa ett eller annat satt - det behovs inte sa stora hal for oss - och ser efter om vi kan finna Brummelman. -Just det, det gor vi! sa Klas. - Den iden ar inte sa dum, sa Mickel. - Men tank om imnden ser er och ater upp er, sa Lisa. -Det far vi inte tanka pa nu, sa Klas. Nu galler det att radda Brummelman. Kom Marten. - A ni modiga sma djur, sa Nallemor. Klas och Marten smog sej bort till bondgarden och krop in under ett av husen utan att bli upptackta av hunden. -Nu ar vi har, sa Marten. - Och nu maste vi borja leta, sa 79

8 som rorde pa sej och for upp och sa «noff noff» och da for de upp allihop och borjade springa runt i katten. - Det var val ena konstiga djur, viskade Marten. Vad ar det for sorts? - Jag vet inte, sa Ellas, jag har aldrig sett sana forr. - De har knorr pa svansen, sa Marten. Men Brummelman var inte dar heller. -Vi maste leta i ett annat hus, sa Marten. Vi maste hitta det huset som Mickel kallade visthusboden. - Det kanske ar det huset dar borta dar hunden ligger och vaktar, sa Klas Klattermus. Och sa smog de sej over gards- planen, forbi vakthunden och in under visthusboden. Dar motte de en liten mus. Det var visthusmusen. -Vad gor ni har? fragade hon. - Vi letar efter en bjorn, sa Marten. - En liten bjorn? fragade musen. - Han ar ganska stor, sa Klas, men han ar mindre an stora bjornar for han ar bara en bjornpojke. - Da vet jag var han ar, sa visthusmusen. Folj efter mej! Och Klas och Marten foljde efter henne. De smog sej over lagardsbacken och opp pa en sten och langs med en planka och opp genom ett hal - och sa var de inne i visthusboden. -Nu ar vi framme, sa visthusmusen. 80

9 Dar satt Brummelman pa en lada. Och han var ganska ledsen. - Nu ska du inte grata mer, bjornpojk, for nu far du besok, sa visthusmusen. - Hej, Brummelman! sa Klas Klattermus och Marten. Har kommer vi! Brummelman tittade forvanat pa sina va'nner. - Har ni ocksa blivit fangade? fragade han. - Nej da, sa Klas, vi har kommit for att befria dej. -Ar det sant? fragade Brummelman. -Ja, sa Marten. Alia djuren star oppe i backen och ska hjalpa till. - Nu ska du bara sitta alldeles stilla har i visthusboden och vanta en liten stund, sa Klas, sa ska Marten och jag springa bort till de andra och tala om att du finns har, och sen ska vi befria dej. - Tack ska ni ha, sa Brummelman. Och Klas och Marten smog sej forbi hunden och sprang tillbaka till skogen, medan den lilla visthusmusen stannade hos Brummelman och dansade och sjong for honom for att muntra upp honom lite. Nu ska det bli spannande att se om Bamsefar och Mickel och Marten och Klas ska kunna befria Brummelman. Det far du hora om i nasta kapitel. 81