Telefonen på Marklunds bord ringer. Tidningschefen lyfter på luren. Samtidigt pekar han på två stolar. Lasse och Maja sätter sig och väntar.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Telefonen på Marklunds bord ringer. Tidningschefen lyfter på luren. Samtidigt pekar han på två stolar. Lasse och Maja sätter sig och väntar."

Ingemar Rolf Lindström
för 9 år sedan
Visningar:

1 Kapitel 4 a, just det! Ni ville ju sätta in en annons, säger Marklund till Lasse och Maja, när de kommer in i rummet. Tidningschefen sitter vid ett stort skrivbord som står vid fönstret, ut mot Kyrkogatan och Stora torget. Härifrån har han utsikt över nästan hela stan, tänker Lasse. Telefonen på Marklunds bord ringer. Tidningschefen lyfter på luren. Samtidigt pekar han på två stolar. Lasse och Maja sätter sig och väntar.

2 Ja, naturligtvis polismästaren, säger tidningschefen i telefonen. Nej, det kan jag verkligen förstå. Äre-kränkning, jo, det skulle man kunna kalla det. Inte trevligt alls. Vi ska göra vårt bästa. Självklart! Lasse och Maja förstår att det är polismästaren som ringer och klagar på artikeln i tidningen. Hela Valleby har ju kunnat läsa att han pallar äpplen. Tidningschefen beklagar naturligtvis det hela, men han ser inte helt missnöjd ut. 43

3 Marklund avslutar samtalet och vänder sig till Lasse och Maja. Ja, det är ju förskräckligt det här, säger han. Men ni två som är detektiver, kanske har kommit på något? Vad tror ni, om de här mystiska artiklarna? Tja, säger Lasse och tittar på Marklund. Den här historien måste ju vara bra för affärerna. Valleby-Bladet har väl aldrig sålt så bra förr. I kiosken var alla tidningar slut. Och det troligaste är ju, säger Maja, att det är någon som arbetar här, som för in artiklarna. Tidningschefens leende försvinner genast från hans ansikte. Och då tänker ni så här, säger han surt; att tidningschefen tjänar mycket pengar just nu. Och som chef för tidningen har han även möjlighet att sätta in artiklarna. Marklund är säkert skyldig, tänker ni nog. Men då glömmer ni en sak: att jag var den första som smutskastades i tidningen! Skulle jag skriva så om mig själv? Att jag slår mina anställa? Bah! Kan ni berätta lite mer om de andra som jobbar här? frågar Maja lugnt vidare. Lasse och Maja tar fram sina anteckningsblock. Tidningschefen verkar lugna ner sig något. Han fäller sin kontorsstol bakåt och knäpper händerna över bröstet. Han tittar ut genom fönstret. Om vi börjar längst ner i huset, säger han. Där har vi Uno Svan, tidnings budet. Han cyklar runt i stan och delar ut tidningarna. 44

4 Han har klagat en del på sistone. Hans arbete har blivit tyngre, säger han. Men om han bara delar ut tidningar, varför behöver han då ett eget rum, och vad använder han datorn till? frågar Lasse. Uno Svan jobbar också med annonserna i tidningen. Så det är till honom ni ska gå sedan, när ni vill sätta in er annons. Skriver han några egna artiklar? frågar Maja. Nu skrattar Marklund till. Nej, det gör han inte, Gud ske lov! Att bli reporter är hans högsta dröm, men karln stavar som en kratta! Lasse och Maja tänker på alla stavfel i de falska artiklarna, och på brevet i Unos papperskorg. Tidningschefen fortsätter att berätta: En trappa upp jobbar Pia Penn-Tax. En utmärkt fotograf, men ack så sur. Hon verkar inte vilja vara med oss andra. Hon läser inte ens Valleby-Bladet, säger hon. Nåja, något bättre har hennes humör blivit sedan hon gifte sig i somras. Men hon är fortfarande som ett åskmoln för det mesta. Hennes rum ligger över Unos, och häromdagen trodde jag att Uno hade delat ut sin sista tidning. Varför då, frågar Maja förvånat. Jo, han knackade på hos Pia, fortsätter Marklund, och klagade på att hans taklampa höll på att ramla ner, när Pia gick omkring i sitt rum. Ja, som ni vet är ju Pia ganska rundnätt, några kilo för mycket om ni förstår vad jag menar

5 Pia fräste och skrek åt Uno att inte störa henne, och Uno försvann ner till sig. Jag tror till och med att han låste dörren om sig, skrattar tidningschefen. Hittade ni vad ni sökte, tidigare i dag i Pias lådor? frågar Maja plötsligt. Marklund verkar inte bli överraskad av Majas fråga. Ja, tack, svarar han. Pia hade lånat en cd-skiva av mig tidigare. Jag hittade den i en låda bland gamla riskakor, knäckebröd och morötter. Överallt dessa cd-skivor, tänker Maja. I skrivbordslådor, på golvet, i dataservern... Och i rummet bredvid Pia jobbar Sigge Jansson, säger Lasse. Det stämmer, svarar Marklund. Gamla hederliga Sigge! Han går snart i pension. Han har varit här på tidningen i snart fyrtio år. Jag kan faktiskt tycka lite synd om honom. Han är en riktigt duktig reporter, men det händer ju nästan aldrig något i den här stan. Förutom när LasseMajas detektivbyrå är i farten förstås, skrattar Marklund. Han fick väldigt bråttom i dag när vi var hos honom, säger Maja. Typiskt Sigge. Alltid på språng. Nu har han visst börjat utbilda sig inom data också. Han håller på att förbereda sig för att gå i pension, säger han. Han läser tjocka databöcker och har inte ens tid att läsa Valleby-Bladet längre

6 Konstigt, tänker Lasse, varken reportern eller fotografen läser tidningen som de själva är med och gör. De kanske har tröttnat på skvallret och småstadslivet här i Valleby? Vem tror du själv är den skyldiga? frågar Maja. Jag vet inte, suckar Marklund. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det går till! Sigge lämnar in sina texter, Pia sina bilder och Uno sina annonser. Sedan går jag igenom allt. När jag ser att det är okej, trycker jag på knappen och en stund senare börjar tidningarna tryckas nere i källaren. Jag är den sista personen som är kvar i huset och ingen kan ändra på något, när jag har skickat iväg tidningen till tryckeriet. Det är verkligen ett mysterium, avslutar tidningschefen. Artiklarna måste alltså smygas in, efter det att Marklund har tryckt på knappen, tänker Maja. Men hur går det till? Då ringer Marklunds telefon igen. Ja, hemskt tråkigt. Självklart rektor Ahlberg. Det ska vi verkligen försöka. Nej, nej, inte tror vi att ni har fuskat heller. Lasse och Maja reser sig från sina stolar och vinkar adjö till Marklund. Han viftar leende med handen och Lasse och Maja lämnar rummet. När de kommer ut i trapphuset igen, säger Maja hemlighetsfullt: Kom! Vi sticker tillbaka till kontoret. Jag har något som vi måste titta på

Relevanta dokument

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005 Kapitel 3 är de kommer ut från Pia Penn-Tax rum, frågar Lasse: Varför var Marklund så stressad? Och varför river han i fotografens lådor, säger Maja. De tittar på nästa dörrskylt: Sigge Jansson reporter,