som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det."

Ida Nyström
för 7 år sedan
Visningar:

1 Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på kvällarna att man kan höra varenda knakande och knarrande i huset. Jag fattar inte varför vi var tvungna att flytta hit. Huset har fyra sovrum, ett kök lika stort som vår lägenhet i stan, två toaletter, ett enormt vardagsrum och en balkong lika bred som ett fartygsdäck. Vi har kvällssol och man kan skymta Siljan bakom grantopparna. Huset är perfekt, sa pappa, ett fynd. Vi hade tur som fick det så billigt. Det har sin förklaring.men det fick vi inte veta förrän det var försent. Vad som är fel med huset. Varför de förra ägarna flyttade härifrån efter bara ett halvår. Varför mina nya klasskompisar tystnade och fick något stelt i blicken när jag berättade var jag bodde. Mäklaren berättade ingenting. Det kanske inte hade spelat någon större roll. Pappa förälskade sig i huset, och som alla vet är kärleken blind. Men huset älskade honom inte tillbaka. Huset hatade oss alla. Särskilt mig. Det började redan första natten. Det är kallt. Det spelar ingen roll om vi har en stor brasa, det är alltid kallt i huset. Jag brukar undra vad det är som osakar det, pappa säger att vissa bitar av väggarna inte helt täkt och han försöker fixa det. Men när man väl kommer ut så känns det inte lika kallt. Det kan vara vindarna. Jag vet inte. Men ibland känns det som att det är onaturligt, och det mesta obehagligt. Mitt rum som igen teligen i källaren är det ända rummet som håller sig varmt, men ibland kommer det någon kall vind från då och då. Jag undrar dock ibland varför rören som går igenom källaren låter så mycket. När vi skaffade huset så var det problem med rören som går under marken. Sedan dess har jag alltid hört ljud ett par gånger, men jag brukar oftast ignorera det. Min mamma är iväg och handlar i Mora, vilket bakom skogen ungefär tio kilometer bort. Skogen är vad som isolerar oss väldigt mycket, och vilket

2 som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Jag ligger i sängen och tänker, alla ljud från rören börjar bli irriterande nu. Det låter ungefär som att någon försöker slita sönder själva rören. Så istället för inte göra något går jag till pappa och försöker fråga honom varför det låter så mycket. Jag går upp för trapporna, det knakar för varje steg jag tar och stänger källar dörren. Källaren ligger vid vardagsrummet, oftast så brukar pappa sitta vid soffan, men inte nu. Jag ropar på han och hör ingenting. Jag gissar på att han är utomhos. Ytterdörren till huset är gjort av björkträ. Ovanför hantaget sitter ett l litet fönster, nu när jag tittar ut märker jag att fönstret inte är rent och är smutsigt. Det klättrar en spindel på rutan, jag tar en närmare titt på den. Jag tittar på spindeln och märker att någonting rör sig utanför fönstret. Det måste vara pappa tänker jag. Jag märker nu att pappa inte är hemma. Jag har sökt igenom hela huset, ingenstans hittar jag honom. Han måste ha gått ut. Men nu när jag tänker efter så hör jag inte ljuden längre i mitt rum. Det värkar som att vad som skapade ljuden inte är kvar, det har helt enkelt hittat ett annat ställe att vara. Brasan brinner starkt, starkare än förut. Min mamma sa att hon skulle stanna hos en kollega inne i stan, så jag är nu helt ensam. Helt... ensam. Jag har ingen aning vart pappa är. Antagligen ute, jag tänker på att gå ut och kolla. Jag tar på mig min svarta jacka och mina skor, sen går jag ut. När man kommer ut kan man se sjön lite längre bort. Det glittrar inte i sjön längre. Det börjar bli mörkt och jag oroar mig för min pappa. Senaste gången jag såg han var han i köket och fixade maten. Men varför skulle han behöva gå ut? bredvid huset finns det en liten gård. Ungefär lika stort som huset själv, där det växer ett par krusbuskar och ett stort träd vid kanten av staketet,

3 Staketet är gjort av starkt trä som mamma byggde med hennes företag. Men dock nu när jag tittar på det märker jag att en del bakom buskarna värkar vara lite förstört. När jag tar en närmare titt på det ser det ut som att det finns märkliga märken på träet. Märkena är formade som lågor. Träet känns annorlunda, det känns torrt. Även om det har precis regnat. Som om det nästan är brännt, fast det ser inte ut att vara det. Jag tar och reser mig upp, precis när jag sträcker på ryggen så ryser jag. Jag känner det gå ner för hela ryggraden. Jag skakar på kroppen och går till baksidan. Det finns en dörr in till huset från baksidan, den är gjort av sten och leder ner till sjön. Jag märker nu att någon är inne i huset, Det måste vara pappa tänker jag. stenarna som leder ner till sjön har spår av något svart grus av någon sort, nästan som kol och det leder in till huset. På vägen in tar jag av mig mina saker igen. Direkt märker jag att något känns annorlunda. Spåret slutar när jag väl kommer in till köket. Brasan som brann starkt är nu helt släkt, eller iallafall så ser jag inget ljus från brasan. Jag börjar nu bli oroad. De flesta dörrar till rummen är stängda, varför vet jag inte. Av någon känsla vägrar jag att öppna dörren till toaletten, det känns bara inte bra. Men spåren pekar mest mot toaletten. Jag har väl inget annat val, fast nu när jag tänker efter så har vi inte byggt in ett lås en. Så istället tar jag en titt igenom nyckelhålet. Sen dog jag. THE END!

Relevanta dokument

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade.

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade. Huset Huset är precis så stort som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog eller vatten. Mörk och tät som i sagorna. Det