Tillbaka till övningen

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Tillbaka till övningen"

Helen Fredriksson
för 7 år sedan
Visningar:

1 Övning Tillbaka till övningen Elise Lindeblad Långt bort bland pyramiderna i Egypten är det dammigt, torrt, öde och stenigt. Det finns många ingångar till olika gravar i pyramiderna. De är mörka och det hänger spindelnät och det hänger flera hundra år gamla skellet. Det sägs att de har hittat alla gravar, men det tror jag inte på. Därför ska jag ta reda på det. Sida 1 av 5

2 Jag bor i egyptens huvudstad Kairo. Jag heter Sebastian och min familj flyttade hit från Frankrike när jag var 1, nu är jag 13. Jag har lärt mig flytande arabiska, men jag kan fortfarande franska. Vi flyttade inte på grund av krig eller fattigdom. Utan vi ville bara se något nytt. Det var tänkt att vi skulle flytta till massor av olika städer i olika världsdelar, när vi ändå var så små och inte behövde gå i skolan. Men så blev det inte. Vi trivdes så bra i Kairo så vi bestämde oss för att stanna. Jag har lärt känna en kille som heter Gustav, han kommer också från Frankrike men de bor i Kairo för att hans pappa fick jobb här. Vi är bästa kompisar och gör allting tillsammans. Vi går samma skola och det har vi gjort sen trean. Sida 2 av 5

3 Jag och Gustav! besöker pyramiderna en gång varje månad. Vi älskar att gå runt och titta och klättra på pyramiderna. På en speciell pyramid klättrar vi alltid upp till toppen. Den är inte lika stor som alla andra pyramider, så vi orkar att klättra upp til toppen på den. Vi försökte klättra upp till toppen på den högsta en gång. Vi kom inte ens halvvägs... Idag började vi med att gå och titta i alla öppningar som finns. Det väldigt mörkt där inne. En gång gick vi faktiskt in väldigt långt men då gick jag rakt in i en vägg för jag såg inte den och fick hjärnskakning. Så vi går helst inte in där igen! Men idag hade vi tagit med oss en ficklampa så vi skulle kunna se där inne. Vi gick in i en liten öppning, men sen bestämde vi för att först springa och klättra på alla pyramider. Idag klättrade vi faktiskt upp på en lite större så vi börjar närma oss vårat mål, det vill säga den högsta pyramiden. Helt plötsligt såg vi en liten hund stå och sniffa på något längre bort. Vi gick bort och tittade. Det var inget speciellt vad vi såg. Men plötsligt så snubblade Gustav på en skalle från ett gammalt skellett. Sen var han helt borta. Hjälp tänkte jag. Var tog han vägen. Sen hörde jag någon som skrek - HJÄÄLP hallå e du där Sebastian. Jag gick fram en meter och sen såg jag Gustav ligga långt nere i en håla. Han sa att jag måste komma ner, för det var jättehäftigt. Jag tvekade en stund, men sen hoppade jag ner och det var som han sa det var jättehäftigt. Jag lutade mig mot en av jordväggarna men helt plötsligt gick den sönder och det var en öppning. Vi tittade in men det var Sida 3 av 5

4 helt mörkt så vi såg ingenting. Då kom vi på att vi hade tagit med oss en ficklampa. Men jag hittade inte den, jag var helt säker på att den hade legat i min ficka när jag hoppade ner. Men sen kom vi på att jag kan ha tappat den där uppe. Nu skulle jag bara komma upp också... Jag stod på Gustavs axlar och jag såg den. Jag sträckte mig efter den och fick tag i den. Just då trillade Gustav, så vi låg i en hög i hålet och gapskrattade. Jag tände lampan och lös in i hålet. Hjääälp, det hängde ett skellett i öppningen och både jag och Gustav blev livrädda. Men vi bestämmde oss för att gå lite längre in. När vi kom in så låg det stora högar av skellett. Vi gick fram och tittade. Vi pratade om någon kan ha varit här och sett det. Men det kändes inte så. Vi mistänkte att skelletten kan ha kommit från människor som har dött i krigen. Vi gick runt och tittade och jag tyckte faktiskt att det var lite läskigt. Det var alldeles tyst, varmt och obehagligt. Efter en halvtimma ungefär så gick vi ut ur graven och klättrade upp. Vi bestämde oss för att vi skulle berätta för det stora mumie museét som låg i byn. Vi gick dit och visade de en skalle vi hade tagit med oss. Vi frågade om de var intresserade av att kolla på den. De sa att de kunde iallafall kolla på den. Nästa dag så gick vi dit, det var jag, Gustav och två stycken forskare. Vi visade de hålet och alla fyra hoppade ner. Under natten hade det kommit damm och sand på hålet så vi fick gräva bort lite sand så vi kunde gå in. Vi hade tagit bort Sida 4 av 5

5 skellettet som hängde i taket dagen innan så att vi inte skulle skrämma livet ur forskarna. De stod bara och gapade när de såg de stora högarna med skellett. Efter några minuter sa de att det var den största gravkammaren de någonsin sett. De sa att vi hade gjort ett riktigt fynd och att vi skulle få pengar för att vi hade hittat den åt de. Jag och Gustav sa att vi inte ville att de skulle ta bort några skellett därifrån utan att det skulle få ligga kvar. De lovade att de skulle låta det vara. Vi gick därifrån och nästa vecka stod det om vårat fynd i tidningen. Sen dess så besöker vi alltid den graven när vi är vid pyramiderna! Sida 5 av 5

Relevanta dokument

Blixten och hans Vänner kapitel 12

Kapitel 12 Blixten och hans Vänner kapitel 12 I vilket vännerna behöver hjälp När museet öppnade lyckades Vännerna smyga sig ut och upp till sophögen utan att bli upptäckta. "Det är där hon är", sa Blixten