BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL. Skellefteå skriver. 3 Det vardagliga vansinnet. En berättelse från Skellefteå

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL. Skellefteå skriver. 3 Det vardagliga vansinnet. En berättelse från Skellefteå"

Leif Mattsson
för 7 år sedan
Visningar:

1 BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL Skellefteå skriver # 3 Det vardagliga vansinnet En berättelse från Skellefteå

2 Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013

3 I huvudet pågår ett stilla vansinne. Utanför är allt till synes lugnt. Leendet lockar till sig nyfikna blickar och många känner till honom. Han är personen som du ser i kön inne på Konsum. Personen som drar ihop alla kollegorna på afterwork. Personen som på avslutningarna och släktträffarna alltid håller i kameran. Han finns med överallt och verkar alltid vara så väl förberedd, förståndig och lagom utmanande i sitt sätt att ifrågasätta saker och ting. Men nog är det ändå några få som trots allt detta förstår att så samlad kan inte någon klok person vara. Dessa några få, dom frågar alltid de sedvanliga frågorna, om dagen, måendet, livet och lyssnar på det sedvanliga sättet, genom att stänga av, för att fundera ut vad dom ska berätta, när han slutat prata. Han äger nämligen inte sina ord. Orden lånas av förväntningar och normer och återanvänds gång på gång, i vartenda möte. I vartenda slumpmässiga springa på varandra på stan situation. Det enda i vardagen som inte är lånat är hans vansinne. Han har en kärlek till tystnaden. Det är det enda som kan matcha tomheten som uppenbarar sig varenda gång vansinnet bestämt sig för att vila. Aldrig skulle nån kunna tro att han älskar tystnaden, för ingen känner till hans tomhet. I tystnaden finns inga förväntningar, inga normer, inget återanvänt och inget vansinne. Tystnaden kräver ingenting utan är bara en känsla av kapitulation. Vansinnet bryr sig dock inte om den vita flagg som fladdrar i tomheten och tystnaden. Vansinnet gör sig alltid påmint hur mycket flaggan än fladdrar. I hans huvud börjar då 3

4 strofen Se mig för här är jag att spela. Och den spelar högre och högre för var gång melodin upprepar sig. Han blir rädd och skyggar tillbaka. På så vis återvänder vansinnet varenda gång. Bästa sättet att få vansinnet att stanna upp för en stund är att se på tv. Drunkna in i andras historier, fiktiva eller verkliga. Försöka känna andras känslor än hans egna. Låna för brinnande livet, någon annans skratt, skräck eller sorg. Tills han somnat. På morgonen därefter syns inget uttryck av vansinne i hans ansikte. Det går liksom inte att sätta fingret på vad han känner eller vad han är. Han stiger upp ur soffan, Rättar till kläderna han tog på sig för tre dagar sedan och går in mot köket. Tiden är då för kort eller handlingen för obetydlig för att bre en macka. Hunger finns inte. Kroppen gör bara ont. Han går ut och klockan är strax efter sju. Ute faller snön, luften är frisk och kroppen promenerar på automatik mot jobbet. Vinterkylan mot hans kinder känns inte hotfull eller jobbig på något vis. Vinterkylan är nämligen också något som kan tysta vansinnet. Fram tills han kommit till bron. På väg till jobbet går han nämligen alltid över en bro. Han har redan bestämt sig att dit ner ska han inte. Han får inte. Mycket handlar nämligen om vad han får eller inte får göra. På så sätt är livet rätt enkelt, att det liksom är svart eller vitt. Det enda som försvårar det svarta och vita är att alla andra verkar se saker och ting i världens alla färger. Han kikar ner mot det svarta vattnet som syns i sprickorna i den snötäckta isen och går vidare över bron till strofen Se mig för här är jag. 4

5 Så är han framme. In genom dörrarna, stämpla, låsa upp och springa mot telefonen som redan börjat ringa. Svara med en alert och vänlig röst. - En kugge i maskineriet så obetydligt betydelsefull. Vad kan jag stå till tjänst med? Han ser sig själv utifrån. Så har spelet börjat. Planera strukturer, skriva komihåglappar, bocka av i kalendern och skriva fler komihåglappar för att komma ihåg komihåglapparna. Googla på ord han tidigare kunnat för att mörka att han faktiskt inte minns, just nu. Han har liksom inte glömt, han hittar bara inte åt det i huvudet just nu. Det är ju som lite fullt av vansinne där uppe. Det knackar på dörren. Kollegan vill fika, han är en av de några få som nog förstår. Kollegan bär på sitt eget vansinne. Vilka färger det vansinnet har, har han ingen aning om. Men det verkar inte vara den svartvita sorten. Dom dricker kaffet och pratar med de övriga, delar och lånar orden av varandra för att skapa ett möte i vardagen. På nytt ser han ser sig själv utifrån. Han är nöjd över att ingen kan se hans vansinne. Under fikat har han skrattat flera gånger och tänker att det här borde ge något. Även om skrattet inte känts i kroppen så kanske det har lurat vansinnet. Så kommer han på vad han ska göra härnäst. Ringa samtal och fråga frågor, be om ursäkt och föreslå lösningar, anteckna och föra vidare, informera och dementera. Folk ställer sig upp så han gör detsamma. Ställer in kopparna i diskmaskinen och går mot sina rum. Han sätter sig ner vid datorn, stirrar på skärmen, han har tappat sin tanke. Vad skulle han göra? Telefonen ringer. Han svarar på nytt. - En kugge i maskineriet så obetydligt betydelsefull. Vad kan jag stå till tjänst med? Så fortsätter dagen, på jobbet, bland kollegorna, kunderna, förväntningarna och kaffet. 5

6 När han kommit hem för dagen ligger det ett brev på trappen. Brevet ser använt ut som att kuvertet postats om och om igen. Kanske har kuvertet varit på resa nånstans långt bortifrån? På framsidan under frimärket så står det: Till en kugge så obetydligt betydelsefull. Ågrensvägen en liten stad i norr. Öppnas på egen risk. Han blir rädd och nyfiken på samma gång. Vem har listat ut att han bara är en kugge? Vem vet att en kugge bor just här? Han vänder på kuvertet för att läsa vem som kan vara avsändaren. Där står det: Några bortglömda rader... inte så mycket mer än så. Han har aldrig fått ett brev därifrån nångång. Han öppnar dörren till lägenheten och skrapar bort snön från skorna på den torra dörrmattan. Kliver ur skorna där han står och lägger ifrån sig vinterjackan bland skorna på skostället. Tittar på brevet han har i sin hand och läser funderandes. Öppnas på egen risk. Han blir rädd och strofen Se mig för här är jag börjar spela i hans huvud på nytt. Vansinnet är där igen. Han sätter sig ner bredvid den nu blöta dörrmattan, öppnar brevet och läser. Låt livet komma nära Se mig för här är jag min ända längtan nu och här Älska mig för den jag är. 6

7 7

8 Önskar du ge författaren feedback på novellen? E-posta till Vi förmedlar sedan mailet till författaren.

Relevanta dokument

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 4 Friluftsdagen. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 4 Friluftsdagen En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Det