Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Transkript

1

2

3 Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar aldrig att slå och bygger sig starkare hela tiden. Den finns inom mig varje dag ut och dag in. Utan svar ställer jag frågan om och om igen men den förblir lika svarslös som ett tomt mörkt hål. Varför blev det såhär? Varför? Ingen vet om hur stark min kärlek till dig är. Ingen! Men varför gör det så ont? Svek du mig då jag behövde dig som mest och fann en annan eller är det mitt inre som lurar mig mot det mörka och tomma hålet? Likt ett svart hål i rymden sugs mina känslor ner i detta tomma hål som nu har tagit över mitt hjärtas plats. Kan någon rädda mig? Rädda mig från detta tomrum innan det är försent. Eller är det redan försent? 3

4

5 Ett bakslag. Ett bakslag är vad det är. Ett bakslag som mina egna tankar har skapat och förvridit hela situationen till det motsatta. Du har aldrig sagt det min hjärna har tänkt fram. Det är bara ett spratt som min hjärna har hittat på för att jag är rädd att förlora dig då jag behöver dig som mest. Det jag såg har ingen betydelse men varför gör det ändå så ont att se dig med någon annan då jag vet att jag inte har någonting att oroa mig för? Du ger mig den kärlek jag är värd och som jag tar emot med all glädje och respekt som mitt hjärta och min själ har att erbjuda. Men varför känns det som att det inte räcker till? Är jag bara egoistisk och vill ha mer än vad jag behöver eller finns det en sanning med det lilla spratt som min hjärna har lurat mig med? 5

6

7 Tankarna som produceras inom mig snurrar runt och bildas till en mörk virvel som sakta men säkert tar över mitt tankesätt och tar beslut som jag innerst inne vet är felaktiga. Jag tittar ut genom fönstret och försöker att fokusera på hur molnen försiktigt byter form och glider fram över den ljusblåa himmelen. Från en tulpan med dess spetsiga kronblad hjälper vinden till att göra om molnet till en tekanna och sedan vidare till en stor fluffig vit klump. Tänk om livet vore som ett moln som hela tiden bytte skepnad för att undvika att bli krossad. Krossad som en liten myra då den tappert försöker att komma fram till sin destination. Men som blir avbruten genom att en myrslok bestämmer sig för att äta upp den... 7

8

9 Jag ruskar om huvudet för att kunna tänka på någonting annat. Jag förstår inte riktigt vad det är som händer med mig. Jag vet att jag gillar dig otroligt mycket och att du gillar mig. Men vad är det som har fått mig att ändra tankesätt och som har gjort mig mer osäker på hur du egentligen känner för mig. Enda sen du började lägga mindre uppmärksamhet på mig har det känts som att du vill komma bort ifrån mig. Som att jag inte har någon betydelse för dig längre. Men jag vet ju att det inte är sanningen. Du har sagt att jag inte ska tveka på det du säger till mig och jag försöker verkligen att inte göra det. Men det är så svårt att lägga bort alla de oundvikliga tankarna om vad som skulle kunna ske. 9

10

11 Idag är det vår ettårsdag och jag hoppas verkligen att du kommer ihåg den. Jag bör vara lycklig över att jag har fått ha dig för mig själv i ett helt år och över det som eventuellt väntar på oss i framtiden. Men med tanken på att du har valt att vara med henne istället för mig oroar mig med det faktum att ljuset kanske för hastigt brinner ut för oss och lämnar kvar den ynkliga mängden aska från den smala veken. 11

12

13 Den sista tiden har du inte varit som vanligt runtomkring mig. Jag ser på dina ögon att den underbara glimten du gav mig förut har försvunnit. Ju mer du ser på mig desto mer ser jag att det finns något undangömt djupt in i dina pupiller. Du försöker att vara normal men med tanken på att du faktisk håller något dolt känns det som att jag ser igenom dig som en öppen bok. 13

14

15 Jag går ut från klassrummet mot skåpet medan tankarna rusar runt med denna oordning som förvirrar allt i mitt huvud. Jag tittar upp mot slutet av korridoren och ser dig le mot mitt håll. "Äntligen!" tänker jag med ett glatt leende över hela ansiktet och jag börjar höja handen för att vinka till dig. Det första jag tänkte på var att du fortfarande gillade mig. Jag får tillbaka känslan som förut gjorde mig så lycklig och varm i hela min kropp och mitt hjärta börjar åter igen att slå. Men just då min hand är halvvägs upp i luften ser jag hur hon springer fram till dig och du fångar henne med en lätt snurr och kysser henne mjukt på läpparna. 15

16

17 Mitt hjärta stannar upp och hugger till i en fruktansvärd känsla som jag aldrig någonsin har känt förut. Det känns som att någon spränger mitt hjärta med nitroglycerin och bara står framför mig och skrattar åt den våldsamma smällen. Du fick syn på mig efter att du hade tittat henne djup i ögonen med din varma och härliga blick som en gång tillhörde mig. Det hugger kraftigt till igen då jag ser din förvånande blick och jag vänder mig om för att springa ifrån sanningen. Tårarna bränner som syra i ögonen och jag kan inte andas. Att kippa efter luft medan jag försöker att behålla lugnet är plågsamt. Det känns som att min hals sakta blir strypt av ilskna händer och jag försöker att behålla balansen. Men det går inte. 17

18

19 Jag trodde att ljuset förblindade oss från verklighetens sanning som sade att det aldrig skulle fungera om någon visste om vår hemlighet. Men nu vet jag att det bara är en lögn av mörkrets spegling. Som försiktigt förpestar våra hjärtan likt svarta änkans gift då det torterar oss långsamt till döden. Du har aldrig gillat mig på sättet du sade att jag fanns inom dig. I mitt hjärta kändes det så rätt. Men var det bara fel? Det var en lek för dig men jag var verkligen kär. 19

20

21 Illustrationer och text av Opal Löfving. 21