GLÖMSKANS KATAKOMBER. Anders Larsson

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "GLÖMSKANS KATAKOMBER. Anders Larsson"

Andreas Berglund
för 8 år sedan
Visningar:

1 GLÖMSKANS KATAKOMBER av Anders Larsson

2 PERSONER: Gäst på småstadshotell Hotellets innehavare C: Stadens kyrkoherde Alla tre är i samma ålder Ett hotellrum: Dubbelsäng med nattygsbord, telefon. Attachéportfölj och bag på ena sänghalvan. Garderob, TV, minibar. Soffbord med två fåtöljer. Tvättställ med spegel, papperskorg. Ett fönster ut mot gatan. A sitter mellan attachéportföljen och bagen. Han har ytterrocken på och i ena handen har han en rakhyvel. Han upptäcker fönstret, reser sig och går fram till det. Något i utsikten gör honom nervös. Han får syn på rakhyveln, stirrar på den, ser på den andra handen, öppnar den och synar, öppnar handen med hyveln och upptäcker ett telefonnummer i flatan, ser sig oroligt om i rummet. Han går tillbaka till sängen, sätter sig ner, sträcker sig efter telefonen, slår numret. Han upptäcker attachéportföljen, lägger luren åt sidan, betraktar väskan, öppnar den försiktigt, hajar till. Medan han stirrar ner i väskan tar han fram en näsduk och torkar sig i pannan. Han hör ett ljud, lystrar, ser sig om, märker telefonluren, för den till örat, andas tungt. Allo? Qui est-ce? (torkar pannan) Pardon.

Han har ytterrocken på och i ena handen har han en rakhyvel. Han upptäcker fönstret, reser sig och går fram till det. Något i utsikten gör honom nervös.

3 (lägger näsduken framför luren) Ja hallå. Det är Kan ni be Storm komma till hotell Central. Rum femtitvå. Säg åt honom att komma genast. (han slänger på luren, vänder sig mot väskan och tar upp en revolver, betraktar den. Han reser sig och går fram till fönstret, synar revolvern. Hans blick far ut genom fönstret, revolvern stoppar han i rockfickan. Han får syn på rakhyveln, vänder sig och går till dörren, hänger rocken på en klädkrok. Han stannar upp, lyssnar slår upp dörren, ser sig om i korridoren, upptäcker rumsnumret: 25. Irriterat tar han rakhyveln och bänder bort femman, letar reda på revolvern i rocken och slår fast femman framför tvåan, stänger dörren. Han går fram till en fåtölj och lägger ifrån sig revolvern och rakhyveln, drar av sig polojumpern, tar rakhyveln och börjar gå mot tvättstället. En explosion skakar rummet och han kastar sig ner på golvet. Ligger stilla. Dörren skjuts upp och B sticker in sitt ansikte) Hörde du? (reser sig och fortsätter mot tvättstället) Signalen? Vadå signal? (börjar raka sig) Jag säger detsamma, vadå signal, vadå signal. Du hörde ingen signal? Precis, det är för jävligt. Det ska ju för fan höras en signal innan de spränger. Och du, det är mig de vill åt. (stannar upp)

Hans blick far ut genom fönstret, revolvern stoppar han i rockfickan. Han får syn på rakhyveln, vänder sig och går till dörren, hänger rocken på en klädkrok.

4 Köpmannaföreningen. De är som barn. Vad ska jag med en tunnel till? Jag vill inte ha nån tunnel, och så går de och gräver tunnel under Storgatan. Va? För att man ska kunna parkera där nere och ta hiss upp till butikerna. Vad är det för mening med det? Först skulle de ha en bro längs med gatan med hissar ner till butikerna men då sa jag ifrån. Över min döda kropp, sa jag, och så börjar de gräva under. Bara för att jävlas. Den här stan har blivit bara skit, ser du, inga signaler, pang på bara. (en ny explosion och A kastar sig ner på golvet. B betraktar honom lugnt. A reser sig, lägger ifrån sig hyveln och går fram till fönstret och tittar ut) Du märker själv. (närmar sig A) Och du, det är därför som vi har fått det här vädret. Titta på det. Ska det där vara ett väder, va? Det är inget väder, det är ett töcken. Och nu ska de gräva en tunnel under töcknet. Jag menar vad är det här? Du härom dan var det så tjockt att man knappt såg ratten framför sig. Det var som att köra i gröt. Havregrynsgröt. Vad gör man? Det var bara att ställa ifrån sig kärran och gå hem. Man såg inte att backa tillbaka ens. Det är så det blit när man börjar gräva under sådana här städer. En dynamitgubbe för mycket och naturen slår igen. (ryser till) Ja inte vet jag, men det är för jävligt. Jag kunde ju ha kört över en hund eller ett litet barn som gått vilse där i sörjan. (ser på A) (torkar pannan) Du har bra reflexer. Är det nervöst? Det är inget att skämmas för. Den människa är inte född som inte haft skräcken i byxorna någon gång. Fast det är ju ingen som direkt njuter av att andra står och ser på när nerverna fladdrar.

Bara för att jävlas. Den här stan har blivit bara skit, ser du, inga signaler, pang på bara. (en ny explosion och A kastar sig ner på golvet. B betraktar honom lugnt.

5 Eller vad vet jag, kanske det finns folk som njuter av det också, nervblottare liksom. Men det är ju inget att skämmas över, det är mänskligt. (höjer handen för att klappa A på axeln) (glider blixtsnabbt undan och tar tag i s hand) Nästan omänskligt snabba. God natt. (går till tvättstället och fortsätter raka sig) (går till dörren, stannar) Jo du. (går fram till A) Oss emellan. Tror du på sån där (sänker rösten) själavandring? Du vet, jag har rummet bakom receptionen, in mot gården va. Ett tag - tre fyra år kanske hade jag en ekorre som brukade sitta på fönsterblecket. Jag lät den vara för den höll duvorna borta. På vintrarna satt den där och knackade med tassen på rutan för att jag skulle ge den nåt att äta. Man ska ju inte mata vilda djur för då förlorar de det vilda i sig, va, så jag gav inget, men lik förbannat satt den där och knackade år efter år. Tills en dag när jag hör ett våldsamt brak i rutan, och rusar dit. Då ser jag den lille jäkeln i klorna på en enorm fågel som flaxar i väg över hustaken. Två dagar senare hörde jag hur det knackade på rutan igen. Det var TV-gubben som skulle sätta upp parabolantennen. Han var törstig och ville ha ett glas vatten. Jag menar, han kunde väl ha kommit in via receptionen. (slutar rakningen, tvättar snabbt av sig, går till fåtöljen) (pekar på TV:n) Man får in alla kanaler utom kabel, för den har råttjävlarna sprängt av. (tar polojumpern, upptäcker revolvern, sveper in den i jumpern, går till sängen)

(går till tvättstället och fortsätter raka sig) (går till dörren, stannar) Jo du. (går fram till A) Oss emellan. Tror du på sån där (sänker rösten) själavandring?

6 På tal om det. Ifall det börjar suga i köttet ikväll så är det dans för mogen ungdom på Folkets Hus. Sju frånskilda tanter av tio kommer dit. Saven stiger med åren sägs det. Va? (skrattar) Du vet, jag brukar skämta va, man vet ju hur det är. God natt. Jag tänkte bara (nickar mot fönstret) Den är som betong, luften. (går till dörren) Lättbetong. (skrattar) God natt. (släcker ljuset, går ut låser dörren från utsidan, mumlar, öppnar dörren, tänder.) Ursäkta en gammal reflex bara. (ut, stänger dörren efter sig) (lägger ner revolvern i attachéväskan, tar ur bagen en ny polojumper och trär över huvudet. Hör inte hur B öppnar dörren) (sträcker fram ett äpple) (sätter sig, ser ner i attachéväskan, tar upp ett äpple, torkar av det med näsduken, tar ett bett) Jasså. (rycker till och reser sig häftigt, stirrar på B och på äpplet) Har du tänkt på hur vissa saker sammanfaller ibland? Som en gång när brandkåren tänt på ett hus som övning. Samtidigt började det brinna på brandstationen. Det blev panik förstås, räddas vad som räddas kan, det var ett jävla hallå. Hela skiten brann ner. Du håller inte på med nåt fuffens va? Vad pratar du om? Nä nä, jag bara Det var lite svårt att tyda din namnteckning.

(släcker ljuset, går ut låser dörren från utsidan, mumlar, öppnar dörren, tänder.) Ursäkta en gammal reflex bara.

7 Jasså, jaha. B brun sten. Brunsten. Så var det ja, Brunsten. Är det taget eller? Det är mitt namn. Jävligt snyggt namn. Tack. Vet du om att ditt B ser ut som ett J. Jag kunde ha svurit på att det stod Johansson. Är du femtitvåa? Va? Femtitvåorna har förbannat dålig handstil. Åtminstone i den här stan.

Relevanta dokument

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra