Studio Ett den 12 december: Svensk film med svensk textning

Transkript

1 Studio Ett den 12 december: Svensk film med svensk textning Jan-Peter Strömgren, förbundsordförande på Hörselskadades Riksförbund (HRF) och Kay Pollak, filmregissör, känd för bland annat "Så som i himmelen", medverkar: Studion Reporter 1: Om en vecka så blir det nya tider på SF:s biografer i hela landet. Alla svenska filmer kommer nämligen att textas nu precis som utländska. Reporter 2: Det här beror på at diskrimineringslagen skärps så att all film måste vara tillgänglig för personer med nedsatt hörsel. Tidigare har de bara kunnat gå på särskilda visningar. Reporter 1: med i telefon, Kay Pollak filmregissör, välkommen till Studio Ett. Kay Pollak: Tack så mycket Reporter 1: känd bl. a. kan vi väl säga för Så som i himmelen, du sitter och klipper på en uppföljare till den också tror jag, Kay Pollak: ja, det stämmer, jag sitter just nu med det här Reporter 1: Men du ogillar tanken på att all, även den svenska filmen ska ha text. Varför? Kay Pollak: Ja, (skratt), jag sitter just nu, (skratt) med ett material, som vi har jobbat med va, och jag ser vilket arbete vi har lagt ner för att få fantastiska scener, vackra scener och många med starka känslor, mycket välkomponerade bilder. Ska folk då folk sitta och bli tvingade att läsa texten och få sin känsla och upplevelse förminskad? Man läser ju alltid texten omedvetet vare sig man vill eller inte. Man får (skratt) alltså genom detta en sämre upplevelse och det tycker jag inte är bra. Reporter 1: Hur vet du att upplevelsen blir sämre? Kay Pollak : Ja, ja, det är väl bara att titta på sig själv. När man ser typ engelsk film. Jag kan ju engelska ganska bra, men jag läser ju alltid texten lika förbaskat. Reporter 1: Och vad är det du missar då när du sitter där och läser, så att säga? Kay Pollak: Ja, det är ju bara att titta på att energi går ju åt till att läsa texten och jag får genom det en sämre upplevelse. Jag är ju inte hundra procent närvarande på upplevelsen av filmen tack vare det va. Det går en del energi där nere på nederdelen av duken för att läsa texten. Reporter 2: Så du menar att vi aldrig någonsin får den här riktigt stora upplevelsen av film som inte är på vårt eget språk? Kay Pollak: Inte den starkaste upplevelsen, som jag kan få, det är ju alldeles givet. 1

2 Reporter 1: Här i studion finns också Jan-Peter Strömgren, du är förbundsordförande för Hörselskadades Riksförbund. Det här är ett viktigt beslut för er, förklara! Jan-Peter Strömgren: Ja, för det första så har vi kämpat för det här i många många år. Och det är en stor grupp människor där textningen är helt avgörande om man just ska få uppleva film, som Kay Pollak pratar om. För att, som du resonerar, så är det en stor grupp människor som alltså inte ens ska kunna uppleva film bara för att man inte textar. Alltså textningen, jag förstår inte det här resonemanget, för du/det bygger också på en mycket konstig människosyn, det är liksom bara en viss grupp i samhället som ska få se filmen. Kay Pollak: Du, jag vill inte på något sätt diskriminera en minoritet, eh, men menar du, låt oss ta ett exempel: skulle all klassisk musik på P2, Mozart och Beethoven, det finns ju många människor som inte kan höra bastoner, ska då all klassisk musik mixas om där man höjer upp bastonerna, samtidigt får alla de andra en förvrängd upplevelse av Mozart. Detta är ju inte rimligt. Eller ska alla böcker nu tryckas med stor stil bara för att det finns mäniskor som inte kan läsa liten stil. Jag förstår det inte. Jag måste säga också (skratt), jag tycker att det är så typiskt svenskt: ingen ska få uteslutas. Och jag tycker att det är en helt fantastisk tanke, men man måste ju inte förstöra upplevelsen av en film för alla människor bara det finns några som inte hör så bra. Reporter 2: Ja Kay Pollak: SF har ju många biografer i Stockholm, men låt då en biograf ha en textad version, det är ju hur lätt som helst. Jan-Peter Strömgren: Ja, det går ju att ordna på det andra sättet också att det kan ju finnas en biograf som visar en otextad version, så kan alla andra som jag tror, för det första vill ju film, vill man nå ut till så många som möjligt, trodde jag, med kulturen. Kay Pollak: Ja, det är verkligen vad man vill, men publiken vill ju ha.. Jan-Peter Strömgren: Ja, men vad har? Kay Pollak: Man betalar pengar för att få en bra historia och en stark upplevelse. Jan-Peter Strömgren: Ja, men vad har.? Kay Pollak: Det är därför man betalar pengar. Jan-Peter Strömgren: Ja, men vad har du för belägg för att om man skulle summera ihop det här och titta på ett kommersiellt perspektiv, så tror jag inte att du förlorar särskilt många biotittare på att du har textning, du kommer att få betydligt fler som tittar på bio. Kay Pollak: Det är en intressant tanke. De som äger biograferna, det är ju en kommersiell bransch. De förstår då inte sitt bästa. De kommer att förlora en massa svensk publik, för folk kommer inte att gå på bio, få sin bioupplevelse förstörd. Man kommer vänta på att filmen kommer ut på dvd så att jag då kan få en riktig och äkta upplevelse. Reporter 2: Kay Pollak och Jan-Peter Strömgren, stanna kvar här för vi ska lyssna på några röster för vår reporter Helena Sällström (Reporter 3) har frågat några göteborgare vad de tycker om textade svenska filmer. Kay Pollak: Ja. 2

3 Intervjuer på sta n Person 1: Det är jättebra att det är textat på svenska också. Reporter 3: Varför då? Person 1: För jag som är utländsk, jag fattar inte alla ord och så. Jag kan inte hänga med i alla ord. Men genom att titta på texten kan jag hänga med till hundra procent tycker jag. Reporter 3: Får jag fråga hör du bra eller hör du lite dåligt? Person 2: Ja, jag hör bra på det örat, men på det är dåligt för det har jag fördärvat på jobbet. Reporter 3: All svensk film ska textas. Vad tycker du om det? Person 2: Det är mycket bra. Jag har inte varit på 25 år på biografer. 30 år är det. Reporter 3: Skulle det vara bra sak med text på bio också så att man kan se istället för om man hör lite dåligt? Person 2: Ja, det kan också vara bra. Person 3: Ja, jag hörde om det där. Alltså, jag hörde att man kunde göra så att det fanns vissa föreställningar som var otextade och att det liksom blir det som bli valet. Det tyckte jag var lite bra, för jag hade, eller jag vill helst inte ha text, men det är klart att alla ska kunna förstå såklart. Reporter 3: Om det bara är ett par få föreställningar då där det inte är text, skulle du kunna tänka dig att aktivt välja att gå på dem då. De är färre men, jag gör det. Person 3: Ja, precis, för det finns ändå så mycket liksom. Det finns så många biografer, i alla fall här i Göteborg, så jag tänker att det finns mycket att välja på. Reporter 3: Men du sa ändå att om du tittar på film så tycker du att texten stör då? Person 3: Ja, jo men det tycker jag faktiskt. Jag läser sakta. Plus att om det är på svenska så läser jag texten fastän jag förstår och det blir störande. Studion igen Reporter 1: Några röster från Göteborg. Kay Pollak, den sista här, Lina Karlsson heter hon, hon håller ju med dig, men jag tänkte ändå att den första Ala (ohörbart) heter han, han sa ju faktiskt att han skulle gå på fler filmer. Och tänk om fler ser dina filmer om de textas? Kay Pollak: Ja, den möjligheten tycker jag är jättebra, att den möjligheten finns. Det är ju det jag talar för att det finns en sådan möjlighet och det är lätt ordnat. Reporter 1: Fler kanske kommer att förstå nyanserna också? Kay Pollak: Ja, det är möjligt, om det är textat, det håller jag helt med dig om, men alla måste ju inte vara textade. 3

4 Reporter 1: Mmmm. Jan-Peter Strömgren, kan du ändå förstå de som tycker att den där textremsan skäl energi? Jan-Peter Strömgren: Alltså, nä, jag kan inte förstå det riktigt utifrån ett liksom perspektiv av att det här är kultur, det är kultur för stora grupper. Och här pratar vi om 1,4 miljoner svenskar som själva uppger att de har problem att höra. Vi hörde här också om invandrargrupper. Det är stora grupper och jag är fullständigt övertygad om att de inte går på bio i dag för det är ju ingen idé att gå. Reporter 1: Har du några belägg för det? Vilka då? Jan-Peter Strömgren: Ja, det har jag absolut. Alla våra medlemmar till exempel. Vi har ju medlemmar, det är som sagt var 1,4 miljoner där ute som uppger att man har problem med hörseln. Och det här är en jättegrej. Vi har blivit nerringda i dag med sms och annat där man tycker att detta är oerhört glädjande och positivt och att man nu äntligen kan konsumera svensk bio. Reporter 2: Kan Pollak, kan du förstå att du förmodligen retar upp väldigt många som lyssnar på det här och som har tänkt att nu kan jag verkligen gå på bio. Nu kan jag ta del av en film. Nu kan jag verkligen förstå vad den handla om och uppfatta nyanserna i filmen. Kay Pollak: Ja, jag tror att jag säkert retar upp många. Det kom redan här sms på min telefon. Reporter 1: Jasså, vad sa det då? Kay Pollak: Det har jag inte hunnit läsa (skratt), men jag såg det. Men jag talar inte för all, att de inte ska få möjligheten, jag talar för att möjligheten ska finnas. Och det är ju faktiskt en minoritet och därför ska det ju finnas den möjligheten. Det är alldeles självklart, men all svensk film. Det är ju inte rimligt. Reporter 1: Filminstitutets vd Anna Serner, hon tyckte man skulle satsa på hörselslingor istället. Kay Pollak: Ja, det finns ju. Den tekniken är ju helt färdig. Att man kan få en lur Jan-Peter Strömgren: Ja, men det är kompletterande teknik. Alltså ingenting kan slå textningen när det gäller att nå stora grupper med det här behovet att förstå vad som sägs. Sen är det ju så, och det vet ju du också Kay att det är sämre ljud, man är slarvigare med uttal och annat numera i film och det kanske är just det här konstnärliga uttrycket man vill få fram så att säga. Men det skapar ännu större problem för större grupper att klara av att förstå utan text. Kay Pollak: Ja. Ja, detta sista håller jag helt med dig om att jag upplever ofta att svensk film är väldigt slarvig när det gäller dialogen. Om man jämför med exempelvis amerikansk film så är nästan all dialog eftersynkad, tydliga och klar. Man hör alltid vad de amerikanska skådespelarna säger. Därför det är ett kommersiellt medium, det har de vetat om och därför ska svensk film skärpa sig när det gäller hur man talar på svensk film. Reporter 2: Men det skulle inte räcka, Jan-Peter Strömgren, om skådespelarna skärpte sig och talade tydligare? Jan-Peter Strömgren: Nä, det är klart. Men gruppen som behöver textningen är större tack vare det dåliga ljudet. 4

5 Reporter 2: Kay Pollak, du sitter och klipper din nya film nu. Det här beslutet nu. Nu vet du att många som ska se den här filmen på svenska biografer kommer att se den med svensk text, påverkar det dig på nått sätt nu i ditt filmskapande? Kay Pollak: Nej, det kan det inte göra. Upplevelsen, vi arbetar ju med upplevelsen och den ska bli det den blir. Det kan vi inte göra. Reporter 1: Men det är ett faktum. Du får ändå den där textremsan, det måste väl du ändå hantera på nått sätt? Kay Pollak: Det vet jag inte hur jag ska hantera. Jag tänker självklart på att varje replik ska höras tydligt. Det är jag väldigt noga med. Men jag bävar för att människor ska behöva sitta och läsa en text omedvetet där nere när det är väldigt starka känslor för det kommer det att bli i den här uppföljaren av Så som i himmelen. Reporter 1: Men en dum tanke, skulle du lägga färre viktiga saker i nedre delen av filmrutorna? Kay Pollak: Nej, det är ju redan filmat, så det kan jag ju inte ändra på. Reporter 2: Jan-Peter Strömgren, du sa att du har fått väldigt många positiva reaktioner men kan du också tänka dig att många biobesökare faktiskt kommer bli irriterade på att: Jaha nu ska jag behöva sitta och titta på en textremsa här så fort jag går på bio. Jag har ingen valmöjlighet. Jan-Peter Strömgren: Jag, måste få kommentera. Jag har någon minnesbild av att när ljudet kom till filmen så var det en väldigt upprörd stämning bland filmspecialister för att man skulle förstöra bilden med ljudet. Men jag tror ingen tänker på att ta bort ljudet i dag. Reporter 2: Vad säger du om den jämförelsen Kay Pollak? Kay Pollak: Ja, jag tror inte på den jämförelsen. Jag har exempelvis sett mina egna filmer i Tyskland. Där dubbas ju all film. Där är man mån om att publiken ska få en upplevelse utan att man får en textremsa. Och mina filmer är fantastiska upplevelser för de har så oroligt skickliga skådespelare. All text är mycket tydlig på tyska. Reporter 2: Okej, vi får säga tack där till Kay Pollak, filmregissör och Jan-Peter Strömgren från Hörselskadades Riksförbund. säger reportrarna Jan-Peter Strömberg. Vi har valt att skriva Jan-Peter Strömgren i transkriberingen. 5