Publicerat med tillstånd Kan du vissla Johanna? Text Ulf Stark Bild Anna Höglund Bonnier & Carlsen 2003

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Publicerat med tillstånd Kan du vissla Johanna? Text Ulf Stark Bild Anna Höglund Bonnier & Carlsen 2003"

Maja Viklund
för 8 år sedan
Visningar:

1 10 Nästa dag tar jag med mig Berra. Då har han tvättat sig. Han har ett rent plåster på hakan och i handen håller han en ringblomma som han hittat i Gustavssons trädgård. Ser jag bra ut så här? undrar han. Och jag nickar, för det är sällan man ser honom så snygg. Vi går förbi bageriet som doftar av bröd och en skogsdunge där fåglarna visslar i träden. Så kilar vi förbi kapellet där begravningsbilarna brukar stå och glänsa i solen. Och sedan är vi nästan framme. Där, säger jag. Där kan du hitta din morfar. Där är det fullt av gamla gubbar. Jag pekar på ålderdomshemmet. 11

Och jag nickar, för det är sällan man ser honom så snygg.

2 Det kan du inte, säger jag. Nu får du allt gå in och hälsa! Då gör Berra det. Goddag! ropar Berra. Äter farbror möjligtvis grisfötter? Vasa? säger farbrorn och vänder sig om så vi ser att han har ett plåster på hakan han med. Om jag äter grisfötter? Nej, jag spelar kort med mig själv. Men vem är du? Jag heter Bertil, säger Berra. Och nu har jag kommit för att besöka dig. Jag har med mig en blomma. Vi vandrar genom en mörk korridor med tavlor på väggarna. Vi går ända tills vi kommer fram till en dörr som står på glänt. Vi tittar in där, viskar jag till Berra. Där sitter en farbror i hängslen och lägger ut kort på ett bord. Han! viskar jag i Berras röda öra. Han ser väl gammal ut? Ja, säger Berra när han tittat en stund. Men jag har nog i alla fall ångrat mej. 12

Och nu har jag kommit för att besöka dig. Jag har med mig en blomma. Vi vandrar genom en mörk korridor med tavlor på väggarna. Vi går ända tills vi kommer fram till en dörr som står på glänt.

3 Han visar ringblomman som han hållit bakom ryggen. Den är gul och ser ganska varm ut. Det var snällt det, ler farbrorn. Var så goda och kom in. Då går vi in och Berra räcker fram blomman. Var så god, morfar! säger han. Farbrorn tittar först på blomman och så på Berra. Så kliar han sig i sitt tunna vita hår. Va? säger han. Är jag din morfar? Ja, ler Berra. Och nu är jag här. Det har liksom inte blivit av att komma förr. Då ger farbrorn Berra en kram. Det var väldigt vad du har blivit stor, säger han och torkar sig med knogarna i ögonen. Hur gammal är du nu? Sju, säger Berra. Ja, jag säger då det, säger farbrorn. Här satt jag och kände mig ensam och så kommer du. Ja, instämmer Berra. Men vem är det? frågar farbrorn och nickar mot mig. Jag är väl inte morfar till honom med? Då skrattar Berra så man ser att han tappat framtänderna. Nä, säger han. Det där är Ulf och han har redan en. Själv heter jag Nils, säger farbrorn och tar mig i handen. Så visar han sitt rum. Där finns ett fotografi med en kvinna med stora ögon och hatt. Så finns det en klocka av guld, en upp stoppad fågel och en halv älg som han har täljt i trä. 14 Nu finns det inte mer, suckar han. Vad ska vi göra nu? Här är det inte så mycket man kan göra. Uffes morfar brukar alltid bjuda på kaffe, säger Berra. Det var en bra idé, säger farbrorn som heter Nils och just har blivit Berras morfar. Då ska jag hämta käppen. 15

Det har liksom inte blivit av att komma förr. Då ger farbrorn Berra en kram. Det var väldigt vad du har blivit stor, säger han och torkar sig med knogarna i ögonen. Hur gammal är du nu?

4 I ålderdomshemmets kafé är det fullt av gamla tanter och farbröder. Vi smuttar på kaffet och knaprar på bullarna som vi fått och jag berättar om min morfar och hans födelsedag, tills farbrorn griper tag i Berra och lyfter honom upp på bordet. Han knackar med en tesked i sin kaffekopp så det blir alldeles tyst. DET HÄR ÄR MITT BARNBARN DET HÄR! ropar han stolt. HAN HETER BERTIL OCH HAR IDAG GIVIT MIG EN RINGBLOMMA. Berra blir röd som en servett i ansiktet. Och när han kravlat ner från bordet kommer det fram en tant som heter Tora för att kika närmare på honom. Åh, vad ni är lika, Nils, säger hon. Ja, vi har plåster på hakan bägge två, säger Berra. Tanten ska just klappa honom på huvudet då farbrorn petar till henne med käppen. Det där är mitt barnbarn! ryter han. Honom ska du låta bli! 16 17

Han knackar med en tesked i sin kaffekopp så det blir alldeles tyst. DET HÄR ÄR MITT BARNBARN DET HÄR! ropar han stolt. HAN HETER BERTIL OCH HAR IDAG GIVIT MIG EN RINGBLOMMA.

5 När vi så småningom kommer tillbaka till farbrorns rum tar Berra honom i handen. Adjö då, morfar, säger Berra. Här var det kul! Ja, det var roligt att få besök, säger Nils. Han står i dörren och ser efter oss när vi går. Efter ett tag stannar Berra. Jo, morfar, det var en sak jag glömde, säger han. Jaså, vadå? undrar farbrorn. Jo, man brukar liksom få lite pengar när man träffar sin morfar. Det får alltid Uffe. Hur mycket brukar han få då? frågar farbrorn. Ibland två kronor, säger jag. Och om det är något särskilt så kan det bli fem. Då blir det allt fem idag, säger farbrorn och gräver i fickan efter sin portmonnä. 18

Jo, morfar, det var en sak jag glömde, säger han. Jaså, vadå? undrar farbrorn. Jo, man brukar liksom få lite pengar när man träffar sin morfar.

6 Berra är nöjd med sin nya morfar. Hela vägen hem skuttar han och kastar femkronan högt upp i luften. Och nästa dag vill han gå dit igen, fast det regnar så vi blir blöta i håret. Farbrorn verkar nöjd med Berra också. Han torkar honom i håret ett långt tag när vi kommer dit. Jag trodde nästan att du bara var en dröm, säger han. Då nyper Berra farbrorn i benet så att han ska känna att han är vaken. Så spelar vi kort. Vi hör på regnet som smattrar mot rutan och tittar på kortet av tanten med de stora ögonen. Det var min fru, säger farbrorn. Ska jag bjuda på kaffe nu? Jag vet inte, säger Berra. Uffes morfar brukar ta med honom till en sjö och fånga fisk. Jahaja, suckar farbrorn. Han ställer tillbaka kortet med sin fru. Så tittar han på regndropparna som rinner nerför fönstret. Det kan jag inte, säger han sedan. Jag får inte gå så långt. Då går jag bara vilse. Och inte vet jag var det finns någon sjö. Det gör inget, säger jag. Vi får ändå mest småfisk. Och bullar är hur som helst godare, säger Berra. Så då går vi och dricker kaffe. Tant Tora stryker farbrorn över hakan och nyper Berra i kinden i smyg. När vi ska gå får Berra en tvåkrona av sin morfar 20 Nils och jag får en dammig brösttablett. Synd det där med fisket, säger han. Men jag ska nog komma på något annat. Vad då? undrar Berra. Det vet man aldrig, säger farbrorn. 21

Då nyper Berra farbrorn i benet så att han ska känna att han är vaken. Så spelar vi kort. Vi hör på regnet som smattrar mot rutan och tittar på kortet av tanten med de stora ögonen.

7 Det går flera veckor innan han kommer på det. Men, en dag när vi kommer till hans rum så har han överrocken på sig. Nu små ungar ska vi ut! kluckar han förnöjt. Vi får hjälpa honom att knyta skorna. Och Berra får bära väskan som han har packat. Vi går ut i parken. Där blir han stående och kisar mot solen över ålderdomshemmets väldiga skorsten. Jag hade nästan glömt att det var så här, säger han. Vadå? undrar Berra. Hör ni fåglarna? säger farbrorn. Ja, säger vi. Känner ni dofterna? undrar han. Ja, det är klart, säger Berra. Glöm det aldrig, säger farbrorn. 22

Där blir han stående och kisar mot solen över ålderdomshemmets väldiga skorsten. Jag hade nästan glömt att det var så här, säger han. Vadå?

Relevanta dokument

Kåre Bluitgen. Sjalen. Översättning: Catharina Andersson illustrationer: Kirsten raagaard. nypon förlag AB. Publicerat med tillstånd.

Kåre Bluitgen. Sjalen. Översättning: Catharina Andersson illustrationer: Kirsten raagaard. nypon förlag AB. Publicerat med tillstånd. Kåre Bluitgen Översättning: Catharina Andersson illustrationer: Kirsten raagaard nypon förlag AB Ska vi byta hår? Åh, vad ditt hår är fint, säger Ida. Hon drar borsten genom Aylas svarta hår. Tycker du?