Stacia ville straffa Blake. Skära upp kroppen och hacka sönder hans kön för att han påminde henne om allt det hon inte hade. Men

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Stacia ville straffa Blake. Skära upp kroppen och hacka sönder hans kön för att han påminde henne om allt det hon inte hade. Men"

Anton Andersson
för 8 år sedan
Visningar:

1 7 Stacia ville straffa Blake. Skära upp kroppen och hacka sönder hans kön för att han påminde henne om allt det hon inte hade. Men Det var något med honom som hon inte hade märkt förut, utöver hans fantastiska kropp. Hon konstaterade att inte ens Michelangelo hade kunnat göra ett bättre jobb. Linjerna i hans ansikte var utsökta och kroppen perfekt skulpterad. Han var visserligen av medellängd och inte alls som de män hon vanligtvis föredrog, men kroppen var definitivt inte medelmåttig. De slanka, väldefinierade musklerna och hans enastående erektion gjorde honom till ett praktexemplar. Fysiskt, vill säga. Och nu slog det henne att han var annorlunda på andra sätt också. Att han hade den sortens karisma som hon letat efter hos män i nästan två tusen år. Det var därför hon beslöt sig för att inte gå miste om den här möjligheten. Stacia kastade iväg piskan och lade sin hand på honom istället. Tror du att du kan ge mig kärlek, Blake? Har du vad som krävs? - Släpp mig fri baby, så ska jag visa dig. Stacia tvekade, kluven av valet mellan att frigöra honom och den ursprungliga planen att straffa honom. Med tanke på hennes känslor skulle det senare vara säkrast, men inte alls lika fyllt av njutning. Båda alternativen störde henne och fick henne att undra om inte de andra seniorerna hade rätt när de sa att hon borde göra sig kvitt den sista skärvan av mänsklighet hon hade inom sig. Den ställde bara till det. Stacia backade ett steg från honom. Skulle hon ge efter för våldet eller begäret? Skulle hon tillåta sig att ge sig hän i hans armar eller njuta av hämnden?

Linjerna i hans ansikte var utsökta och kroppen perfekt skulpterad. Han var visserligen av medellängd och inte alls som de män hon vanligtvis föredrog, men kroppen var definitivt inte medelmåttig.

2 - Fly inte, Stacia, sa Blake och ryckte i bojorna som höll honom fast, som om han plötsligt kunde känna av hennes obeslutsamhet. Och fast han upprepade sin vädjan grep hon tag i sin väst och sprang ut ur rummet. Blakes röst ekade efter henne. - Du kan inte fly för evigt, baby! * Stacia gick av och an över parkettgolvet i Diegos vardagsrum och hennes höga klackar åstadkom ett enträget och smattrande stackato. - Amor, jag måste slipa om golvet om du fortsätter så där, sa Diego roat. Stacia snurrade runt och såg på honom. Han satt i en fåtölj med ena benet hängande över armstödet och det andra utsträckt framför sig. Ett glas med Rioja-vin från hans hemland Spanien dinglade i handen. Diego var sinnebilden av den håglöse ädlingen, vilket han också hade varit i sitt tidigare liv. Kanske var det därför som just de två, bland alla andra på The Blood Bank, förstod varandra så väl. I sina förra liv hade de båda tillhört samhällets absoluta toppskikt. Det var så de hade träffats, för nästan tre hundra år sedan. Och självklart berodde det också på att de båda hade blivit vampyrer på grund av en älskares svek. - Han är fullkomligt vansinnig, Diego. Förstår du? utbrast Stacia och tog en djup klunk av vinet i sitt glas. Du vet de där engelska idioterna. De ältar gammal kärlek i evigheter, precis som i sin gräsliga poesi Jäkligt gräslig, fortsatte hon och återupptog sin stackatopromenad igen. Men nu gick hon lite långsammare och stannade upp då och då för att dricka vin. Precis som hans fula hår och hemska garderob med bara en massa svart Diego tystnade och betraktade Stacias kläder. Ännu en uppsättning svart läder, denna gång dekorerat med fina silverbroderier. Förlåt, mi amiga. Jag glömde din fäbless för kohud, fortsatte Diego sarkastiskt och drack ur sitt glas. - Hur obehagligt det än kan verka, så har han den där usliga charmen som människor är så svaga för, fnös Stacia föraktfullt.

* Stacia gick av och an över parkettgolvet i Diegos vardagsrum och hennes höga klackar åstadkom ett enträget och smattrande stackato.

3 - Men inte du, amiga? Och du bryr dig inte alls om var han har gömt sig de senaste dagarna? Diego ställde sin fråga med det ena sandfärgade ögonbrynet höjt och med en finurlig glimt i ögat. - Han gör bäst i att hålla sig undan, för vi två har en del att göra upp. När jag hittar honom - Så ska du få honom att lida? Diegos fråga förblev obesvarad och när Stacia såg hans min misstänkte hon att hennes adlige vän kanske ville att Blake skulle straffas. Har du något otalt med honom? Diego ryckte på axlarna, men han lyckades inte se helt oberörd ut och Stacia kände de aggressiva vibrationerna från honom. Det var på grund av honom som Esperanza blev kidnappad och mördad. - Och ändå lät du honom leva? frågade Stacia och satte sig i soffan bredvid Diegos fåtölj. Hon hade svårt att förstå varför hennes vän inte skulle hämnas sin älskades död. - Det slutade med att han nästan dog för att rädda mitt liv, och min skyddslings, så jag kan stå ut med hans närvaro. - Din skyddsling? Menar du Meghan? Flickungen som jag har sett här i krokarna? frågade hon och undrade varför Blake skulle ha spelat hjälte. Under alla år som hon känt honom hade han aldrig brytt sig om någon annan än sig själv. Diego skakade på huvudet. För dig kanske hon är en flickunge, men för alla oss andra - Och varför skulle Blake? Hon tystnade när hon såg Diegos min. Den förklarade allt. - Han trodde att han älskade henne.

Diegos fråga förblev obesvarad och när Stacia såg hans min misstänkte hon att hennes adlige vän kanske ville att Blake skulle straffas. Har du något otalt med honom?

4 Stacia försökte tränga undan svartsjukan som vällde upp i henne. Hon och Blake hade ju faktiskt upplevt Nej, de hade inte upplevt något alls. Hon hade sprungit sin väg och vägrat utforska de känslor som han väckt inom henne. - Tror du att han är kapabel att älska? Efter så många år - Alla kan älska, Stacia. Man måste bara vara villig att öppna sitt hjärta. Hjärta? tänkte hon. De flesta skulle nog anse att hon inte hade haft något hjärta på mycket länge, och ändå - Men var har Blake varit då? På den nya klubben? - The Lair? Diego skakade på huvudet. - Han kurar nog i sitt lilla krypin, i väntan på att du ska lugna ner dig. - Jag är lugn, sa Stacia till sin vän som skrattade. - Sí. Jag märker hur lugn och sansad du är. Nå, ska du gå dit? - Gå vart? undrade hon och sträckte sig efter vinflaskan för att fylla på sitt glas. - Till Blakes lägenhet. Den ligger vid Gramercy Park, han tycker väl att det ser ut som kära gamla England där, skrockade Diego och höll fram sitt glas. Stacia såg på sin vän och undrade vad han var ute efter. Varför berättar du det här? Diego log, men det var inget vänligt leende. För att under de tre hundra år som vi har varit vänner, så har du aldrig lämnat något oavslutat. I synnerhet inte något som har utmanat dina krafter. Stacia skrattade och tog en klunk. Rioja-vinet var eldigt och uppfriskande, vilket märkligt nog fick henne att tänka på Blake igen. Fast det ville nog inte Diego veta något om. Hon misstänkte att han bara ville att hon skulle avsluta sin hämnd mot den lille vampyrspolingen.

Man måste bara vara villig att öppna sitt hjärta. Hjärta? tänkte hon. De flesta skulle nog anse att hon inte hade haft något hjärta på mycket länge, och ändå - Men var har Blake varit då?

5 Medan hon drack sitt vin insåg Stacia att det fanns bättre saker hon kunde göra med honom. Och att han kanske, men bara kanske, var den som kunde åstadkomma en förändring i hennes liv, för första gången på mycket länge. Efter att ha svalt det sista av vinet i en enda stor klunk reste hon sig ur soffan. Kan du beskriva vägen? Jag vill verkligen inte göra dig besviken genom att inte avsluta det här med Blake. Missa inte det spännande slutet av Vampyrgudinnan av Caridad Pineiro nästa vecka!

länge. Efter att ha svalt det sista av vinet i en enda stor klunk reste hon sig ur soffan. Kan du beskriva vägen?

Relevanta dokument

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud.

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud. 6 Han hade aldrig sett henne så arg, tänkte Blake där han hängde nästan en meter upp i luften. Stacia, snälla bad han i ett försök att blidka henne. Hon knyckte till med handen och plötsligt flög han genom