Fallprevention för äldre - underlag för sjukgymnastiska träningsriktlinjer

Transkript

1 Vårdprogram 1 (5) sjukgymnastiska träninsriktlinjer Sjukgymnastgruppen, HHR, LiV Utgåva: 1 Godkänd av: Christina Norlén Jonasson Utarbetad av: Karin Sundelin Revisionsansvarig: Maria Klässbo Reviderad: Fallprevention för äldre - underlag för

2 Vårdprogram 2 (5) Bakgrund Åldrandet medför som bekant nedsättning av många kroppsliga funktioner som har med rörelsefunktion att göra (1). Ett av de stora problemen i detta avseende är just benägenheten för fallolyckor som drabbar ungefär en tredjedel av alla hemmaboende över 65år (2). En femtedel av fallen resulterar i medicinskt omhändertagande. Den totala kostnaden för fallolyckor hos äldre uppgick till 4,8 miljarder kronor år 2000 (3). Fallen orsakas av en imbalans mellan de krav en viss aktivitet utförd i en viss omgivning ställer på den individuella kapaciteten för motorisk kontroll, där bland annat muskelstyrka, balansförmåga men också sensorik/perception och kognitiv förmåga ingår (4). Följande fallriskfaktorer föreligger: Hög ålder, kvinna, tidigare fallolyckor, nedsatt känsel, inaktivitet, muskelsvaghet, begränsningar i ADL, nedsatt reaktionshastighet, nedsatt balansförmåga, nedsatt gångförmåga, fotbeklädnad, omgivningsfaktorer i hemmet/institution eller offentliga platser och rädsla för att falla. Likaså nedsatt kognitiv funktion, nedsatt syn och stort antal tidigare sjukdomar ökar risken för att falla (5, 6). Förebyggande åtgärder som har visat sig vara effektiva i att reducera antalet fall är multidiciplinära interventioner som tar hänsyn till multipla riskfaktorer. Likaså har styrketräning och balansträning visat sig vara effektiva. Det finns evidens för att fysisk aktivitet som enskild åtgärd kan minska risken för fall bland äldre personer i eget boende (2). Ett tilltalande perspektiv på fallprevention är att öka den individuella kapaciteten och därigenom minska känsligheten för de krav som aktivitet och omgivning ställer på den motoriska kontrollen (7, 8). I ett inslag i Vetandets Värld på radions P1 den 23:e januari diskuterade de fallolyckor med läkaren Teppo Järvinen som även har skrivit en artikel i British Medical Journal (9). För att förebygga benbrott rekommenderas många äldre medicin mot benskörhet men att förebygga fall är en mycket viktigare åtgärd, hävdar den finske läkaren Teppo Järvinen. Upp emot åttio fem procent av äldre som drabbas av benbrott lider inte alls av benskörhet. Antalet fall som skulle kunna minskas med interventioner inom områden som syn, balans och muskelstyrka är upp emot 50 procent. Falla, inte osteoporos, är den största enskilda riskfaktorn för fraktur hos äldre personer. Hela systemet skulle behöva ändras, såsom att byta ut läkemedel och dyra maskiner som skannar skelett mot sjukgymnaster som tränar äldre i riskzon för att falla. Ovanstående påvisar vikten av att göra det här arbetet så att sjukgymnaster i primärvården har ett underlag vid utformandet av träning för att minska antalet fall hos äldre personer. Syfte Komma fram till underlag, utifrån evidens, för med avseende att förebygga fall. Teoretisk referensram Träning definieras som en typ av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet är kroppsrörelse till följd av muskelaktivitet, som resulterar i energiåtgång, medan träning är en variant av fysisk aktivitet som är planerat, strukturerat och upprepad, i syfte att förbättra eller bibehålla fysisk funktion (10). Bedömning Sjukgymnaster använder olika mätmetoder för att framförallt värdera balans. Ett sådant instrument är Bergs balansskala som är ett exempel på test som i litteraturen beskrivs vara bra på att predicera fall (5). Timed Up and Go, TUG är ett test som innefattar momenten uppresning från sittande, gång tre meter och vändning och att sätta sig, tiden noteras (20). TST, Time Stands Test vilket innebär ett test av uppresning från sittande. Testar funktionen av nedre extremiteten (21). Falls Efficacy Scale (FES) är ett instrument som mäter rädslan för att falla, baserad på definitionen på denna rädsla som låg förväntad självtillit i att undvika att falla under aktiviteter i det dagliga livet (22, 23). FES har sitt mätområde enligt ICF inom personlighetsfaktor tilltro till sin balans. Många mätmetoder som värderar balans lyder under aktivitet/delaktighet och fallrisk lyder under kroppsfunktion/kroppsstruktur - klassificering enligt ICF (24).

3 Vårdprogram 3 (5) Metoder för träning Ett kombinerat träningsprogram innehållande balans, uthållighet, smidighet och styrketräning ser ut att vara lika effektivt som en enskild träningsform (11). Styrketräning Ett stort antal studier har publicerats när det gäller effekterna av styrketräning för äldre personer. I en Cochrane översikt beskriver Nancy Latham att progressiv motståndsträning har en stor effekt på muskelstyrkan hos personer 60år och äldre (12). Visst stöd finns också för att styrkeökningen skulle ha positiva effekter på andra motoriska funktioner, som gånghastighet. En mycket intressant aspekt ur ett sjukgymnastiskt perspektiv är träningsintensitetens betydelse. Även om lågintensiv träning kan ha positiva effekter redovisar Latham tydliga belägg för att hög intensitet, precis som när det gäller yngre individer, har större effekt än låg intensitet (13). Funktionell viktbärande träning Funktionell viktbärande träning har visat sig ha effekt på fysisk funktion hos friska äldre personer och de med måttlig funktionsnedsättning (14). Det har visat sig att det också har effekt på äldre personer oavsett kognitiv funktion och de som är beroende av hemtjänst (15). Balans I en studie av Brouwer et al, så jämfördes två grupper, en träningsgrupp och en utbildningsgrupp för att fastställa den relativa effekten av utbildning och aktivitetsprogram på fallrädsla, balans, styrka och hälsa. Den visade bland annat att samtliga deltagare minskade sin fallrädsla signifikant. Balansen förbättrades endast i träningsgruppen. Aktivitetsprogrammen innehöll låg motståndsträning och viktbärande aktiviteter (16). Bassängträning Syftet med studien var att undersöka effekten av träning i vatten och hemträningsprogram på balans, fallrädsla och livskvalitet hos kvinnor över 65år med diagnosen osteopenia eller osteoporos. De tränade i 10veckor med sjukgymnastledd träning två gånger i veckan, en timme varje gång. Sammanfattningsvis visade det att vattenträning och hemprogram ger signifikanta skillnader i balans och livskvalitet, men inte på fallrädslan (17). Tai Chi Richard W, visar att träning genom Tai Chi minskar fallrädslan hos äldre sköra personer (18). Exempel på Träningsprogram Utifrån litteratur tycker jag att HIFE-programmet (25), the High Intensity Functional Exercise Program har ett bra upplägg (26, 27). Funktionellt viktbärande träning har visat sig ha effekt på fysisk funktion hos äldre personer oavsett kognitiv funktion (15). Målsättningen med the HIFE Program är att förbättra deltagarens benstyrka, balansförmåga samt gång- och förflyttningsförmåga. Övningarna valdes ut enligt fyra kriterier. Övningarna skulle: vara funktionella och i viktbärande positioner. vara genomförbara utan tillgång till välutrustade träningslokaler. vara lämpliga för sköra äldre personer med olika grad av funktionsförmåga, från personer som går självständigt till personer som behöver hjälp med all förflyttning. ge möjlighet till att träna progressivt, genom ökad svårighet i en specifik övning eller byte till en annan övning. Totalt innehåller övningsbanken 41 övningar indelade i fem olika kategorier: A- Statisk och dynamisk balansträning i kombination med benstyrketräning B- Dynamisk balansträning i gående C- Statisk och dynamisk balansträning i stående D- Benstyrketräning med kontinuerligt balansstöd E- Gångträning med kontinuerligt balansstöd

4 Vårdprogram 4 (5) För val av övningskategori initialt under träningsperioden har en hierarkisk modell baserad på deltagarens gångförmåga utvecklats. I övningsbanken finns det beskrivet hur sjukgymnasten kan öka belastningen i styrketräningen och svårighetsgraden i balansträningen. Träningsprogrammet kan beställas av författarna. Slutsats I en systematisk översikt av Chang tittade de på effekten av interventioner för att förebygga fall hos äldre. Det mest effektiva programmet för att minska risken att falla är som sagts tidigare ett multifaktoriellt program. Träning har också en bra effekt på risken att falla. Träningsprogrammen de tittat på i översikten visade inte några signifikanta skillnader mellan olika typer av träning. Träningsprogrammen innehöll både generella och specifika fysiska aktiviteter. Generella aktiviteter kunde vara till exempel promenader, cykling och aerobics. Specifika aktiviteter inkluderar träning av balans, uthållighet och styrka (7). Nyckelpunkter från artikeln av Anne Barnett var att sjukgymnaster ska engageras för att identifiera äldre personer som riskerar att falla och erbjuda dem träningsinterventioner (19). Det finns stark vetenskaplig evidens för att träning har effekt på att minska antalet fall. Det här underlaget kan förhoppningsvis vara till hjälp vid utformandet av träning med avseende att minska fallrisken. En god hjälp är HIFE-programmet som innehåller en övningsbank och kan beställas av författarna. Träningen kan vara såväl generell som specifik. Lämpligt upplägg skulle kunna vara träning i grupp en gång i veckan och sedan träning efter hemprogram. Urvalet till gruppträningen skulle bland annat kunna vara att personen skulle uppvisa ett visst antal av de vedertagna riskfaktorerna för att få delta i fallriskgruppen. Referenser 1. Shumway-Cook A,Wollacott MH. Motor control, Theory and practical applications. Baltimore, MD: Lippincott Williams & Wilkins 2001: Gillespie LD, Gillesbie WJ, Robertson MC, Lamb SE, Cumming RG, Rowe BH. Interventions for preventing falls in elderly people (Review), The Cochrane Collaboration Ekman R, Schylander J, Jonsson A. Rapport Äldres skador i Sverige, Nationellt Centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor vid räddningsverket, (2003). 4. Nyberg L, Falls in the frail elderly. Incidence, characteristics and prediction, with special reference to patients with stroke and hip fractures. Umeå: Umeå universitets medicinska avhandlingar, nya serien nr. 483 (ISSN ), Svenska Osteoporossällskapet. Osteoporos - kunskapsunderlag och rekommendationer för Sverige Karström L, Yttergren M, Borgblad M, Stenström C. The Falls-Efficacy Scale aspekter på reliabilitet och validitet hos den svenska versionen. Nordisk Fysioterapi 2002; 6: Chang JT, Morton SC, Rubenstein LZ, Mojica WA, Maglione M, et. al. Interventions for the prevention of falls in older adults: systematic review and meta-analysis of randomised clinical trials. BMJ 2004; 328: Day L, Fildes B, Gordon I, Fitzharris M, Flamer H, Lord S. Randomised factorial trial of falls prevention among older people living in their own homes. BMJ 2002; 325: Järvinen TLN, Sievänen H, Khan KM, Heinonen A, Kannus P. Shifting the focus in fracture prevention from osteoporosis to falls. BMJ 2008; 336: Thorstensson C. Grundbehandling av artros. Reumatikerförbundet. Alfa Print. Sundbyberg Bazian Ltd. Fall prevention programmes in older people. Systematic Review. Evidence-Based Healthcare & Public Health 2005; 9: Latham N, Andersson C, Bennett D, Stretton C. Progressive resistance strength training for physical disability in older people. The Cochrane Database of Systematic Review 2003, Issue2. Art. No: CD DOI: / CD Nyberg L. Fysisk träning förbättrar balans och muskelstyrka hos äldre. Fysioterapi 2006; 2: Lindelöf N, Littbrand H, Lindström B, Nyberg L. Weighted belt exercise for older frail woman with hip fracture: a single subject experimental design study. Advances in Physiotherapy 2002; 4:

5 Vårdprogram 5 (5) 15. Littbrand H, Rosendahl E, Lindelöf N, Lundin-Olsson L, Gustafsson Y, Nyberg L. A high-intensity functional weight-bearing exercise program for older people dependent in activities of daily living and living in residential care facilities: Evaluation of the applicability with focus on cognitive function. Physical Therapy 2006; 86: Brouwer BJ, Walker C, Rydahl SJ, Culham EG. Reducing fear of falling in seniors through education and activity programs: a randomized trial. J Am Geriatr Soc 2003; 51 (6): Devereux K, Robertson D, Briffa NK. Effects of a water-based program on women 65 years and over: a randomised controlled trial. Australian Journal of Physiotherapy 2005; 51 (2): Richard W, Sattin MD, Kirk A, Easley MS, Steven L et. Al. Reduction in fear of falling through intense tai chi exercise training in older, transitionally frail adults. J Am Geriatr Soc 2005; 53: Barnett A, Smith B, Lord SR, Williams M, Baumand A. Community-based group exercise improves balance and reduces falls in at-risk older people: a randomised controlled trial. Age and Ageing 2003; 32: Podsiadlo D, Richardson S. The timed up & go a test of basic functional mobility for frail elderly persons. J Am Geriatr Soc 1991; 39: Csuka M, Mc Carty DJ. Simple method for measurement of lower extremity muscle strength. Am J Med 1985; 78; Hellström K. Fear of falling in patients with stroke: a reliability study. Clinical Rehabilitation 1999; 13: legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (hemsida på Internet). Tillgänglig från http: Socialstyrelsen, Stockholm Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa: svensk version av International Classification of functioning, disability and health (ICF). 25. Littbrand H, Rosendahl E, Lindelöf N. The Hife program. Umeå universitet. 26. Rosendahl E, Lindelöf N, Littbrand H, Yifter-Lindgren E, Lundin-Olsson L, Håglin L et al. High-intensity functional exercise program and protein-enriched energy supplement for older persons dependent in ADL: A randomised controlled trial. Australian Journal of Physiotherapy 2006; 52: Erik Rosendahl. Avhandling. Fall prediction and a high-intensity functional exercise programme to improve physical functions and to prevent falls among older people living in residential care facilities. Umeå University Medical Dissertations, New series No 1024, Department of Community Medicine and Rehabilitation, Geriatric Medicine and Physiotherapy. ISBN