Dokumentation från konferensen Interkulturell didaktik och skolutveckling 061031 i Södertälje Konferensen arrangerades av Utbildningskontorets Kompetens- och Språkcentrum. Dagens program innehöll både gemensamma föreläsningar och parallella seminarier. Till denna dokumentation har föreläsare och seminarieledare skrivit sammanfattningar av sina presentationer. Pirjo Lahdenperä, professor i interkulturell pedagogik inledde konferensen med aktuella didaktiska frågeställningar och interkulturell skolutveckling. I sin föreläsning definierade Pirjo interkulturalitet och betonade att i den interkulturella skolan ser man till att olika kulturer inte bara lever sida vid sida (mångkultur) utan också samverkar och berikar varandra. Värdegrunden är kosmopolitisk vilket är naturligt för många av de ungdomar som i dag växer upp med två eller flera kulturer. Men interkulturalitet är inte enkelt, säger Pirjo Lahdenperä. Det kräver en medvetenhet bland skolans aktörer om att vi alla är mer eller mindre kulturbundna och etnocentriska. Samtidigt måste det finnas en vilja till gränsöverskridande och förmågan att se heterogenitet som en resurs. Ett aktivt arbete mot fördomar och rasism måste ingå i all undervisning. För att ge fingervisning hur skolans organisationskultur kan analyseras, beskrivas och utvecklas utifrån mångfaldstänkande delade Pirjo verksamheten i två olika beskrivningar: den monokulturella och den interkulturella.
Monokulturellt och interkulturellt Homogenitet som norm och ideal Mångfald som problem som ignoreras eller åtgärdas och hanteras Kulturell blindhet Yrkessegregering/etnisk segregering fasta grupper Etnocentrisk kommunikation - vi och de andra annorlundahet Grupptänkande Majoriteten har tolkningsföreträde Kulturpoliser som värnar om den rådande organisationskulturen Byråkrati, anpassning och lydnad chefskap - konformitet Kompensatorisk hållning Heterogenitet som utgångspunkt och resurs Planering och rekrytering utifrån mångfalden Inkludering av det annorlunda och nykomlingar Mötesplatser för samverkan och interkulturell kommunikation debatter och dialoger öppet klimat motverkar grupptänkande Konflikter och motsättningar tydliggörs och hanteras Lärande organisation med utvecklad problemlösningsförmåga Nytänkande och innovationer premieras Komplementär hållning Kontinuerlig kompetensutveckling Interkulturell skolutveckling i en gymnasieskola Projektets syfte var att ge lärare på skolan möjlighet att utöka sin interkulturella kompetens. Matts Andmarken, rektor och deltagare Vera Skocic, lärare och deltagare Karin Gunnarsson, lärare och deltagare Anna Lindqvist, lärarutbildare och handledare Vi berättade om projektet vi genomförde tillsammans mellan hösten 2005 och sommaren 2006. Vi hade ambitionen att det skulle framgå att vi alla hade olika bild av projektet. T ex att det bara var Anna, som arbetade som handledare under en avgränsad period, som såg det som ett projekt, de andra som en början av en process. Genom att öppet redovisa att vi har olika bild av det samarbete vi hade hoppades vi på att ge en öppen och tydlig bild av projektet. Matts Andmarken berättade varför projektet initierades. Anna Lindqvist berättade hur projektet var upplagt, se ppt-presentation (Bild:projekt eller början av en process)
Vera Skocic och Karin Gunnarsson berättade om de olika delprojekten som arbetslagen arbetade med. Värdegrundsfrågor Didaktiska ställningstaganden i språkundervisning Introduktionsdagar Föräldrasamverkan Temadagar Vi ställde frågorna: Vilka svårigheter och framgångar har vi mött? Vad har projektet/processtarten lett till? Vad har vi lärt oss? Hur går vi vidare? Och svarade på dem ur våra olika perspektiv. Anna: Ur mitt perspektiv som handledare och utvärderare har jag lärt mig att jag om jag skulle arbeta med ett liknande projekt igen så skulle jag lägga mer tid på att försöka se hur lärarnas inställning till projektet är och vara tydligare på punkten att vi utgår från lärarnas erfarenheter och problem eftersom det är lärarna som är experter på vardagen och arbetet i skolan. Projektet har bl.a. lett till en ökad kontakt och samhörighet mellan lärarna i kollegiet, vilket leder till att samarbetet blir lättare. Det fanns ett ganska stort motstånd hos en del av lärarna som arbetar på skolan. Det finns det ofta när man genomdriver den här typen av projekt som är tänkta att leda till förändring. Det måste man tänka på och avsätta tid för när man genomför den här typen av satsningar. Skolan går vidare på flera olika sätt bl a har man implementerat de olika planer som utformades under projektet och man fortsätter med att öka elevsamverkan i skolan. Man har som mål att öka elevernas delaktighet. Det tar lång tid att ändra attityder och förhållningssätt Interkulturalitet är svårt Mötet mellan teori och praktik olika kulturer Implementering är svårt Ett lyckat resultat ett förbättrat samarbete i kollegiet och planer för ökad elevdelaktighet.
Interkulturell undervisning med förhinder eller på väg? Marianne Bloch, lärare på Snösätraskolan, Stockholm Redan 1985 tog riksdagen ett beslut om att ett interkulturellt perspektiv skulle finnas med i all undervisning och i läromedel. Trots det har inte ens ordet interkulturell funnit fäste i skolor med hög andel elever med utländsk bakgrund. Allt fler skolor får ett mer flerkulturellt elevunderlag och det är viktigt att kunskaper om framgångsrik undervisning sprids så att inte misstag upprepas gång på gång. Man har konstaterat att det inte är den utländska bakgrunden i sig som gör att elever misslyckas utan i första hand är det en socioekonomisk fråga. I litteraturen (bl.a. Runfors, Parszyk, Lahdenperä) finns en mängd exempel på hur man betraktar de flerspråkiga eleverna som en kategori, invandrarbarn och försöker kompensera dem för deras brister, man ser inte vad dessa individer är utan vad de inte är och den kultur de har med sig betraktas som en minuskultur. Trots det finns det mycket som skolan och lärarna kan göra för eleverna. Jim Cummins talar om tre sorters pedagogik: traditionell, progressiv och transformativ. Endast den transformativa pedagogiken är interkulturell, där eleverna tränas i kritiskt tänkande, till att analysera den sociala verkligheten för att kunna bli delaktiga i samhället. I min undersökning kunde jag se att lärarna jobbar hårt för att förändra sin undervisning och få den att bli mer meningsfull för eleverna. Man strävar efter helhetssyn med tematiskt arbetssätt och man talar om att eleverna ska bli medvetna om sitt eget lärande. De flesta har någon form av utbildning i svenska som andraspråk och säger att de har förändrat sitt sätt att tänka och förhålla sig genom kompetensutveckling. Kunskapssynen har förskjutits enligt intentionerna i Lpo94, man försöker se möjligheterna där man tidigare mest såg hinder och svårigheter. Man jobbar aktivt med relationer för att eleverna ska känna sig trygga i skolan. Föräldrarnas viktiga roll för att deras barn ska lyckas börjar uppmärksammas men där är ännu tveksamheten stor om hur man ska gå tillväga. Fortfarande råder det monokulturella perspektivet, omedvetenhet om den egna etnocentrismen och kulturbundenheten är dominerande. Innehållet i undervisningen har oftast bara det svenska perspektivet och blir därmed inte tillräckligt meningsfullt för eleverna. Lärarna får heller ingen hjälp av läromedlen på denna punkt. Modersmålets roll behöver också stärkas. Resultat från forskning måste föras ut och goda exempel spridas för att processen mot en interkulturell undervisning i våra skolor ska kunna genomföras.
Litteratur: Utbildningskontoret Ballenger, Cynthia 1999. Teaching Other People s Children. New York:Teacher s College, Columbia University. Bouakaz, Laid 2003.-Ta in föräldrarna i mångfaldens skola! I Föräldrar problem eller tillgång? Kritisk utbildningstidskrift (KRUT) nr 111 (3/2003) Stockholm Cummins, Jim 1996. Negotiating Identities: Education for Empowerment in a Diverse Society. California Association for Bilingual Education Dysthe, Olga 1996. Det flerstämmiga klassrummet. Att skriva och samtala för att lära. Studentlitteraur, Lund Ladson Billings, Gloria 1994. The Dreamkeepers Successful Teachers of African American Children. San Fransisco: Jossey Bass. Lahdenperä, Pirjo 2004. Interkulturellt lärande och undervisning. I Lahdenperä, Pirjo (red.) Interkulturell pedagogik i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur Parszyk, Ing- Marie 1999. En skola för andra. Stockholm: HLS förlag Runfors, Ann 2003. Mångfald, motsägelser och marginaliseringar. En studie av hur invandrarskap formas i skolan. Stockholm: Bokförlaget Prisma Sjögren, A., Runfors, A. Ramberg, I. (red.) 1996. En bra svenska? Om språk, kultur och makt. Stockholm : Mångkulturellt centrum Kontakt: marianne.bloch@spray.se Hallå världen här är vi, internationalisering och IT i en förortsskola Thérèse Hagberg, lärare på Vårbackaskolan, Huddinge Under seminariet den 31 oktober 2006 presenterades tre projekt som har en relation till internationaliseringsarbete på Vårbackaskolan; Itis 2001, etwinning 2005/2006, Idéskola 2006/2008. Jag har under läsåret genomfört en aktionsforskning i samband med magisteruppsatsen i "Interkulturell pedagogik" vid Södertörns högskola. Under seminariet delgavs egna erfarenheter av ett interkulturellt arbetssätt i praktiken. Itis, etwinning, Idéskola:
Under vårterminen 2001 deltog ett arbetslag på skolan i Itis (It i skolan) vi gjorde en hemsida om det mångkulturella Vårby gård. Mer information: http://www.varbackaskolan.huddinge.se/trad/index.html Under läsåret 2005/2006 har vi samarbetat med två skolor i England. Mer information: http://www.kollegiet.com/templates/standardpage.aspx?id=1275&idnav=26 http://www.varbackaskolan.huddinge.se www.varbyskolor.huddinge.se/warbybladet Den 6 november 2006 firade vi att Vårbackaskolan blev idéskola. Vårbackaskolan ska fungera som föreblid för mångfaldsarbetet, genom idéskoleprojektet vill vi höja skolans mångkulturella status och utveckla interkulturella läroprocesser. Vi kommer att ta emot studiebesök och sprida information om skolans verksamhet. Mer information: http://www.skolutveckling.se/ideskola För studiebesök kontakta: Bitr. Rektor Heli Lindström heli.lindstrom@huddinge.se Therese Hagberg Vårbackaskolan Södertörns högskola Interkulturellt ledarskap i praktik och teori Urszula Estmer, chef för Kompetens- och språkcentrum, Södertälje kommun och Pirjo Lahdenperä, professor i interkulturell pedagogik höll ett seminarium tillsammans, där Urszula stod för praktik och Pirjo för teori. Urszula var rektor för Wasaskolan i Södertälje under fyra år. Hon berättade om sitt ledarskap i skolans praktik. Därefter analyserade Pirjo hennes arbete utifrån teorier om interkulturellt ledarskap, grundade på hennes forskning om ledarskap i multietniska skolor. Hon beskrev ledarskapet utifrån tre olika aspekter: 1) ledarens förståelse av det mångkulturella 2) intentioner och handlingar i ledarskapet, och 3) ledarens personliga tillgångar, kvalitéer eller brister i arbetet med det mångkulturella/interkulturella. Därefter fick deltagarna beskriva Urszulas ledarskap.
Dessa beskrivningar relaterade Pirjo sedan till de egenskaper och kvalitéer monokulturella respektive interkulturella (se sammanfattningen) som hon har kommit fram i sin forskning. Ledarens personliga kvalitéer och kompetenser Monokulturella Fördomsfull och etnocentrisk Byråkratisk och med starkt kontrollbehov Auktoritär vet allt, kan allt Lydig och lojal tjänsteman Mån om sin befattningsroll Kulturpolis Exkluderande och skapar rangordning Konfliktskapande eller konflikträdd Humorfri och formell Trångsynt Bristande inlevelseförmåga och intresse för personer andra kulturer Bristande självdistans Interkulturella Färgblid fördomsfri Gränsöverskridande Tål kaos och osäkerhet Inkluderande och kosmopolitisk Personlig och kontaktskapande Förmåga att hantera konflikter Förmåga till empati och reciprocitet Rättkänsla och social engagemang Modig och med civilkurage Självdistans Känsla för humor God förmåga att kommunicera Språkkunskaper Kreativ -estetisk Lästips: Lahdenperä.P (2004) Att utveckla skolan som en interkulturell lärande miljö. I Lahdenperä (red) Interkulturell pedagogik i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. Lahdenperä.P (2006) Interkulturellt lärande i ledarskap - hur rektorer kan bli interkulturella ledare. I Interkulturella perspektiv (Lorentz & Bergstedt red). Lund: Studentlitteratur. En skola två kulturer Josefina Eliaso, lärare på Södertälje Friskola Studien är en magisteruppsats som jag skrev vid Lärarhögskolan i Stockholm. Den belyser assyriska/syrianska tonåringars upplevelser av sig själva i skolmiljön. Syftet är att öka förståelse för och kunskaper om elevernas förhållande till det svenska relaterat till den assyriska/syrianska kulturen. Genom tolkning av elevernas berättelser om hur de själva upplever att de blir bemötta av lärare och klasskamrater
belyses deras uppfattning av sig själva i relation till etniska svenskar och den egna folkgruppen. Tolkningarna styrks i tvärvetenskaplig forskning ur pedagogiskt, sociologiskt och språkvetenskapligt perspektiv. Studien visar att ungdomarna finner sig väl tillrätta i sin skola som domineras av elever med samma etniska bakgrund som dem själva, men att skolan av samma anledning av omgivningen uppfattas vara sämre och problemfylld. Skolklimatet beskrivs som hårt av en del ungdomar. Det är framför allt de konflikter som uppstår mellan dem och en del modersmålsvenskar. Motsättningarna orsakar dålig stämning. Det går att tolka utifrån några elevers berättelser att skolan är uppdelad, på ett för utomstående osynligt sätt, så att etniskt svenska elever håller sig på en viss yta av skolan medan de assyriska/syrianska håller sig på en annan. Trots att det bara är korridorer som skiljer eleverna åt är avståndet mellan grupperna mycket stor. Det är två skilda världar som existerar inom skolans område. Individer ur den ena gruppen vägrar vistas inom den andra gruppens skolhalva. Eleverna som deltagit i studien har ett gott självförtroende i den segregerade skolan men i mötet med etniska svenskar blir de ständigt påminda om att de betraktas som språkligt och socialt underlägsna samt de skilda värderingar som ligger till grund för svenska och assyriska/syrianska ungdomars fostran. Det är bland annat en av anledningarna till att de flesta väljer att umgås med elever med assyrisk/syriansk eller annan utländsk bakgrund. Kontaktuppgifter josefinaeliaso@hotmail.com Litteraturtips En skola två kulturer http://www.sodertalje.se/templates/page 1787.aspx Gränsen går i korridoren, Invandrare & Minoriteter nr 1 2006 Cummins, J. (1996). Negotiating Identities: Education for Empowerment in a Diverse Society. Lahdenperä, P. (1997). Invandrarbakgrund eller skolsvårigheter? Parszyk, I-M. (1999). En skola för andra. Ett språkutvecklande arbetssätt i förskolan Katja Seppälä, förskollärare, Rösberga Förskolecenter och Martin Gråfors, förskollärare, Skeppets förskola
Katja det språkutvecklande arbetssättet är inte bara ett arbetssätt utan även, eller kanske snarare, ett förhållningssätt ett sätt att se att språk finns i allt, överallt, i alla situationer om man är medveten om det. Medvetenheten leder till att man kan se och ta tillvara allt det man gör på förskolan med ett språkutvecklande perspektiv i åtanke. Språkutvecklande arbets- och förhållningssätt handlar om hur man talar med barnen, hur man samtalar med barnen, om berättande och litteratur men även om den pedagogiska miljön såväl som den pedagogiska tiden, pedagoger och dokumentation. Martin- det språkutvecklande arbetssättet kräver att vi inventerar och utformar en verksamhet där varje stund och yta tas till vara att bygga ut, utmana och utveckla barnens språk. Att vi ger dem verktyg att kommunicera med genom att uppmuntra dem till olika former av berättande och återkopplande till det vi gjort tidigare. Att vi i vår verksamhet för in och erbjuder många nya upplevelser, t.ex. utflykter, upptäcksfärder, nya material, som leder till att vi får samtala och att vi låter barnens tankar och funderingar styra vårt sätt att utforma verksamheten. Läs mer på http://www.sodertalje.se/templates/page 2368.aspx Katja Seppälä nås på katja.seppala@sodertalje.se Martin Gråfors nås på martin.grafors@sodertalje.se Minoriteter, invandrare och svenskar. Hur ska Sverigebilden se ut i skolan? Christina Rodell Olgaç, fil.dr. i pedagogik, Södertörns högskola christina.rodell.olgac@sh.se Hur kommer det sig att den nationella självförståelsen så starkt betonat Sverige som ett folk, ett språk och en kultur, ett enspråkigt och monokulturellt land som funnits i alla tider opåverkad av den omgivande världen? Hur kommer det sig att bilden av att allt först förändrades i mitten av 1900-talet i och med invandringen är så dominerande? Journalisten Maja Hagerman skriver i sin nyutkomna bok Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder (2006): Vi har alla på något sätt fått i oss bilden av nordbon som för tusen år sedan levde rasren och isolerad i sin utkant av världen och skötte sig själv efter eget huvud utan yttre inblandning (ibid.: 15). Hon framhåller också att: Oavsett hur många vittnesbörd om
internationell orientering som kommit upp ur jorden har bilden av det isolerade forntida Norden ekat mellan raderna i historieböcker på skolor och bibliotek, och ständigt har man återkallat bilden av ett samhälle opåverkat av omvärlden (ibid.: 43). Att inta ett interkulturellt förhållningssätt till bilden av Sverige innebär att ta steget bakåt och iaktta oss själva, fundera över våra tolkningar och förgivettaganden. Hur bemötte man tidigare de sedan år 2000 fem erkända historiska nationella minoriteterna, dvs. samer, tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar, särskilt i skolan? Vad är det för ekon från det förflutna som vi fortfarande hör i bemötandet av elever som själva kommit eller vars familjer invandrat till Sverige på senare år? Uppslagsböcker och litteratur har på olika sätt befäst och cementerat föreställningar om minoriteter och grupper under lång tid. Skolan har också spelat en viktig roll i upprätthållandet av dessa föreställningar. Vad får det då för konsekvenser för en elev som tillhört de nationella minoriteterna och kommit till skolan och inte känt igen sig i skolans innehåll och språk? Underkommunikation av etnisk till hörighet har varit en vanlig strategi för att bli accepterad av sin omgivning för många minoritetsbarn. Annica Wennström har i sin släktkrönika Lappskatteland (2006) beskrivit sökandet efter ett samiskt ursprung i det fördolda och hur detta upplevdes i skolan. Jag hade börjat skolan och jag kommer inte längre ihåg hur det uppdagades för mig att jag var annorlunda. Jag bara visste. Det handlade oftast om detaljer. Till en början förstod jag inte att det var meningen att jag skulle spegla mig i de värderingar som styrde klassen. Söka bekräftelse i likheten, inte oroa med en olikhet som inte fanns i deras begreppsvärld. Det var förresten inte bara barnen. Det var lärarna och föräldrarna med. Jag hade ingen polerad fasad att skydda mig med, andra barn hade det. De som skröt om regler de tvingades hålla sig till, som om det var ett mått på hur förnäm man var, och som lärt sig ljuga för bästa möjliga intryck. Sedan lärde jag mig att ängsligt leta efter svar i ögonen på dem jag mötte. Söka efter den tysta överenskommelsen som stillade oron. Jag letade likheter. Var till lags. Anpassade mig. Till och med när jag trodde att jag gjorde uppror sökte jag tillåtelse. Det var en september dag. Vi skulle berätta om vårt sommarlov. Det var min tur och jag var ivrig. Jag berättade om flugor som var så feta att de knappt orkade lyfta och bodde i skafferiet till min mormors spelade förvåning, jag berättade om morfar som sov ute när han inte jagade mig med en spade för att hans tålamod tröt. Jag berättade om ett förbudslöst liv där hunden åt bredda leverpastejmackor och där jag tvättade mig när jag hade lust. Det där barnet som var jag var
naturligtvis oförmögen att förklara att det handlade om ett förhållningssätt. En annan värdegrund. För varje ord krympte jag av den tystnad som mötte mig. Men jag ville komma till den där punkten då jag fick ett ögonkast av godkännande, så jag fortsatte. Och fortsatte. Och fortsatte. Mer och mer missförstådd. Mer och mer föraktad. Förresten, finns det nåt töntigare än en lappmössa. Med tofs på. Fy fan vad det snöar (ibid.: 136). Texten förmedlar barnets desperation efter ett erkännande, ett erkännande som aldrig kom. Resultatet blir en självbild av negationer eller en kulturell klyvning. Mönster som vi kan känna igen idag hos en del elever som kommit till landet på senare år. Erkännandet de nationella minoriteterna i Sverige år 2000 innebär dock stora möjligheter. Erkännandet har inneburit en mobilisering och revitalisering hos de nationella minoriteterna. Efter erkännandet har nu också läroplanerna (Lpfö 98, Lpo 94, Lpf 94) skrivits om, så att samtliga barn och elever, oavsett om de själva tillhör en minoritet eller inte, ska få kunskaper om de fem nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. Här saknas dock material för undervisningen i hög grad, material som inte cementerar gamla föreställningar och stereotypier. För majoritetssamhället skulle ett interkulturellt förhållningssätt till Sverigebilden innebära en ibland smärtsam revidering av den nationella självförståelsen, men en möjlighet till större självkännedom och kunskap. Slutligen för elever med anknytning till olika delar av världen kan kanske upptäckten av mångfalden av Sverigebilder, även historiskt, ge större möjlighet till en ökad känsla av samhörighet och inklusion. Litteraturtips Caldaras, Hans (2002), I betraktarens ögon. Stockholm: Panpocket, Prisma Hagerman, Maja (2006), Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder. Stockholm: Prisma. Obondo, Margaret, Rodell Olgaç, Christina & Robleh, Salada (2005), Broar mellan kulturer somaliska barns språksocialisation i hem och förskola i Sverige. Spånga: Språkforskningsinstitutet i Rinkeby. Rodell Olgaç, Christina (2006), Romska barn kan visst!. I&M (Invandrare & Minoriteter), nr 4 augusti, sid. 39-42. Rodell Olgaç, Christina (2006), Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola. Från hot till möjlighet. Studies in Educational Sciences 85. Stockholm: HLS Förlag. Wennström, Annica (2006), Lappskatteland. Wahlström & Widstrand.
Att lyckas med romska barn i skolan Angelina Dimter-Taikon och Mikael Demetri, lärare på Nytorpsskolan, Stockholm För att lyckas med romska barn i skolan är det A och O att ha föräldrarnas stöd och delaktighet med sig. Det var en av punkterna vi tog upp på seminariet i Södertälje. Romska föräldrar har ingen lång och bra skoltradition i bagaget, man har gått i skola men har i fyra generationer gått ur skolan som analfabeter. Det är svårt att få föräldrarna motiverade att deras barn skall gå till skolan då man vet av egen erfarenhet att man blir ofta mobbad för sin etniska bakgrund plus att man lär sig nog inte så mycket i skolan. Så det är nog bättre att gå livets skola hemma. Hur gör man då för att skolan skall vara intressant även för romer. I vårt seminarium tog vi upp hur viktig länken är mellan hemmet, skolan och de romska eleverna, för att de ska lyckas i sin skolgång. Vi beskrev och gav exempel på vårt arbete i Roma kulturklass. Eftersom romanés främst är ett muntligt språk tog vi upp de tänkesätt vi utgår ifrån för att överbrygga mellan en mer muntlig tradition till skrift. Enligt läroplanerna ska alla elever numera ha kännedom om de nationella minoriteterna i Sverige och våra elever kommer att vara "små ambassadörer" i detta viktiga integrationsarbete. Angelina Dimiter-Taikon, lärare och föreståndare för Roma kulturklass, Nytorpsskolan Mikael Demetri, lärare och föreståndare för Roma kulturklass, Nytorpsskolan Se hemsidan för Roma kulturklass: http://www.romakulturklass.com/ Interkulturell skolutveckling ur lärarperspektiv Ann-Kristin Frohm, Ronnaskolan, Södertälje annkristin.f@telia.com 070 74808214 Varför ska man arbeta med interkulturell skolutveckling och varför händer det ingenting trots allt arbete som ändå görs i skolan? Med utgångspunkt i intervjuer med lärare har jag försökt förstå de processer som motverkar förändring och försökt hitta möjliga utgångspunkter för en interkulturell skolutveckling. Jag
presenterar en modell för interkulturell skolutveckling där begreppen normalitet, makt och villkor finns i centrum. Modellen kan tjäna som stöd för tänkandet om vad som behöver förändras och utvecklas. Exempel från lärares praktik där svårigheter kan förstås utifrån begreppen och tankar om hur man kan tänka om förändring och förändringsarbete. Elever Personal Politiker Normalitet Makt Villkor Fig.1 Förändring av normaliteter Innehåll Arbetsformer Arbetsplatser Lästips: Berg, G, Scherp, H-Å, (red.)(2003): Skolutvecklingens många ansikten, Liber, Stockholm Bigestans, A och Sjögren, A, red. (2001): Lyssna: interkulturella perspektiv på multietniska skolmiljöer, Mångkulturellt centrum, 2001:8 Lahdenperä, P. (red.) (2004): Interkulturell pedagogik i teori och praktik, Studentlitteratur, Lund Runfors, A (2003): Mångfald, motsägelser och marginaliseringar en studie av hur invandrarskap formas i skolan, Prisma, Stockholm Sandberg, J. & Targama, A. (1998): Ledning och förståelse Ett kompetensperspektiv på organisationer, Studentlitteratur, Lund Interkulturell konflikthantering Pernilla Kronhamn och Öjvind Diderichen, lärarutbildare, Södertörns högskola Seminariet om interkulturell konflikthantering inleddes av Pernilla Kronhamn med en interaktiv föreläsning om konflikthantering. Hon tog upp teman som aktivt lyssnande, hur man kan samtala och mötas i konfliktsituationer, visade på hur vissa
sätt att uttrycka sig förvärrar konflikten medan andra kan bidra till att man närmar sig en lösning. Hon berättade också om de olika personlighetsjagen, hur man i konfliktsituationer ofta ser upp till eller ner på den andra parten och på det sättet skapar mindre gynnsamma samspelsmönster än om man etablerar ett mer jämlikt och vuxet förhållningssätt. Efter denna inledning delade vi upp gruppen i två (vi var totalt omkring 60 personer) för att för att pröva några praktiska övningar relaterat till temat. I den ena gruppen genomfördes en övning kallad Sticket. Det är ett slags kortspel som aktualiserar konflikter mellan olika regelsystem eller kulturer där deltagarnas förhållningssätt till varandra kommer upp till ytan och blir föremål för reflektion. Spelet fungerar som en metafor för de problem vi kan stöta på i vår vardag. I den andra gruppen arbetade man med minirollspel om konflikter i skolan mellan lärare och elever, både i par och i kvartetter. På så sätt fick tankarna från den inledande föreläsningen prövas i ett praktiskt sammanhang. Lista på källor där du kan hitta fler övningar och utbildningar mm Forum för levande historia (www.levandehistoria.se) se material och publikationer MOD, Mångfald och Dialog (www.mod.nu) RFSL Ungdom (www.rfslungdom.se) PeaceQuest (www.peacequest.se) Salto Youth (www.salto-youth.net) Europarådet (www.coe.int/compass) Skolor mot Rasism (www.skolormotrasism.se) Ungdomsstyrelsen (www.ungdomsstyrelsen.se) Rädda barnen (www.rb.se) Katrin Byréus, Forumspel (www.byreus.com) Aktivt lyssnade Inlevelse stimulera den andres förmåga att själv finna lösningen på sina problem Vad sa den andre egentligen och vad uppfattade jag Vilka reaktioner får jag på mina kommentarer och varför reagerar motparten som han/hon gör?
Spärrsvar vi försöker hjälpa motparten, men det uppfattas som påhopp Varningar hotelser: Det är bäst att du gör så, annars Moralpredikningar, böner: Du borde, det är din skyldighet Råd, förslag eller lösningar: Om jag vore som du, skulle jag Kritik, fördömande, klander: Du gjorde fel du misstar dig Beröm medhåll smicker: Du har alltid haft gott omdöme, du har alltid lyckats tidigare Öknamn, förlöjligande: Du är en latmask, slö som Du har fel som vanligt Tolkningar, analyser, diagnoser: Det där säger du bara för att du är arg vad du egentligen behöver är Avledning, skämt: Tänk på det positiva istället, det påminner mig om när jag Dörröppnare: istället för spärrsvar Skulle du vilja prata om det, vill du berätta för mig.. Spegling: skapar ett positivt klimat i vilket motparten känner sig fri att tänka, känna, fråga och utforska sin situation i och med att lyssnarens feedback inte innehåller några värderingar. Jag- och du budskap Gordon (1977) Några försvarsmekanismer Regression: a) Återfaller/regredierar lätt i moget eller primitivt beteende. Man beter sig som ett barn: skriker och stampar i golvet, slår näven i bordet osv. som i sandlådan. b)en annan regressiv reaktion är att anlägga en hjälplös attityd Projektion: Egna svagheter lägger man med förkärlek över på andra, även om de inte finns där. Förskjutning: Man låter sina känslor gå ut över någon/något annat. Man tex. skäller på familjen när man kommer hem. Rationalisering: (Bortförklaringar) Man förminskar sin egen del i misslyckandet/konfliktsituationen med ett skenbart sakligt resonemang. Maltén (1998)
De tre personlighetsjagen (Berne) Föräldrajaget (F) Den kritiska F som kontrollerar och styr, ofta på ett fördomsfullt sätt Den vårdande F som tröstar, kramar, pysslar om och uppskattar Vuxenjaget (V) Agerar självständigt och ansvarstagande Vårt sunda förnuft, som på ett sansat och rationellt sätt tar sig itu med det som oroar oss. Barnjaget (B) Det spontana B som släpper ut sina känslor av glädje, sorg och raseri etc. Det anpassade B som är fogligt, lydigt, följsamt Det manipulativa B som är inställsamt, beräknande etc. Beskrivning av rolldeltagarna Upplevde du att ni lyssnade på varandra, beskriv varandra kort enligt aktivt lyssnande? Vem/vilka tog mest plats, var det någon som tog ett steg tillbaka? Upplevde ni att alla kom till tals pratade alla? Ge varandra återkoppling på hur ni kommunicerade i form av; Spärrsvar-dörröppnare Spegling personlighetsjag Förskolan och Mångfalden Johannes Lunneblad, fil.dr, Göteborgs universitet Förskolans och skolans uppdrag, att bemöta varje barn utifrån deras egna kultur skapande och kulturella arv, ställer höga krav på pedagoger, pedagogiskt ledarskap och kommunala tjänstemän.
Utifrån exempel från arbetet på en förskola och förskolans styrdokument diskuteras hur förskolans förhållit sig till samhällets kulturella mångfald och möjliga vägar för att utveckla arbetet Johannes Lunneblad är fil. dr i Pedagogik och arbetar vid Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik och didaktik och disputerade september 2006 med avhandlingen: Förskolan och mångfalden. En etnografisk studie på en förskola i ett multietniskt område. Under arbetet med avhandlingen följdes arbetet på en förskola under 18 månader med syftet att förstå hur pedagogerna förhöll sig till ett mångkulturellt arbetssätt och vilka möjligheter barnen gavs att förstå sig själva och det mångkulturella samhället, genom förskolans verksamhet. Förskolan låg i ett område som kan beskrivas som ett multietniskt område, alltså ett av de områden i Sverige som ofta beskrivs som ett invandrarområde. I Sveriges har förskolan har sedan början av 1970-talet varit en del av invandrarpolitiken och sedan 1990-talet en del av integrationspolitiken. I Barnstugeutredningen från början av 1970-talet beskrivs förskolan som en viktig arena för integration, och mötesplats för en första introduktion till det svenska samhället och kulturen. Johannes Lunneblad Göteborgs universitet Institutionen för pedagogik och didaktik Box 300 405 30 Göteborg Tel 773 2058 johannes.lunneblad@ped.gu.se Förskolan och mångfalden En etnografisk studie på en förskola i ett multietniskt område Avhandlingen kan beställas av Jan Åhman, Göteborgs universitet 031-7731733 Jan.ahman@ub.gu.se Hur stödjer läroplanen en interkulturell praktik? Lena Aronsson, Utbildningsledare, Utbildningskontoret, Södertälje kommun. Jag är förskollärare och arbetar nu som utbildningsledare på Utbildningskontoret, dels med språkutvecklings- och mångfaldsfrågor och dels med kvalitetsfrågor. I min magisteruppsats i pedagogik studerade jag hur pedagogisk dokumentation i
förskolan kan förstås som en interkulturell praktik och vad det kan betyda för barns inflytande och en vidgad tolkning av det normala. Med utgångspunkt från förskolans läroplan, och med paralleller till grund- och gymnasieskola, diskuterade jag i seminariet hur en interkulturell läsning av styrdokumenten kan se ut. Hur förhåller sig Vygotskij till Cummins, har läroplanernas kunskapssyn gett utrymme för fler att lära mer och annat och innebär den tendens vi ser idag i diskussionen om pedagogisk bedömning att ge subjektiviteten ett värde en ökad interkulturell ansats? Centralt i läroplanen är den barnsyn som beskrivs och som ibland fått etiketten det kompetenta barnet. Det handlar inte bara om att barn är kompetenta i faktisk mening, att de kan och klarar av saker, utan också om att barn inte definieras utifrån någon förutbestämd mall. Idéer om vad som är normalt innebär i så fall att det också finns brister. Den barnsyn som läroplanen har är i stället präglad av att barn har och inte saknar. Olikheter och mångfald är också starkt framlyfta som tillgångar. Detta är ganska naturligt att också se som en beskrivning av ett förhållningssätt till andra människor som präglas av tolerans och likvärdighet, oavsett vem man är och var man kommer ifrån. Det uttrycker att vi är olika, men lika värda och att olikheten i sig är en tillgång för oss alla. Problematiskt blir det först när vi tar uttrycket lika värda i närmare betraktande. Det kan bli ett begrepp som suddar ut skillnader och som får oss att söka minsta gemensamma nämnare. I mötet med barn från andra kulturer kan det få oss att betona de delar av barnets liv som vi känner oss bekanta med och därmed bekräftar vi bara barnen i sammanhang där de liknar oss själva. Å andra sidan kan man tänka sig ett särskilt värde, som skulle innebära att just det egna och unika, det som skiljer oss från andra har värde. Fallgropen i det sammanhanget är att man betonar de kulturella signalerna; traditioner, klädedräkter, maträtter osv., mer än det innehåll de har. Ett interkulturellt perspektiv på läroplanens barnsyn innebär nog att vi balanserar mellan lika och särskilt värde, men också att varje individ är mer än bara de sammanhang man tillhör. Kalle är inte bara barn, svensk eller en i familjen Karlsson, han är sig själv. Ibland tillhör han kategorin barn, ibland Karlssons, beroende på sammanhang och omständigheter. Vad är egentligen lärande? Det är inte många år sen ordet inte fanns, nu används det ständigt i förskole- och skolsammanhang. I Att erövra omvärlden sägs att lärande är att internalisera i interaktion, att i samspel med omvärlden göra kunskapen till sin egen (SOU 1997:157). Det skulle lika gärna kunna vara ett svar på frågan vad är språkutveckling? eller ett annat sätt att formulera de begrepp som är så viktiga för språkutvecklingen; meningsfullt, begripligt, mångsidigt, ofta förekommande och snäppet över. På http://www.sodertalje.se/templates/page 2368.aspx finns ett material om språkutvecklande arbetssätt i Södertäljes förskolor. Dokumenten med nr 7 och 8 anknyter till detta seminarium.
Litteratur: Aronsson, Lena (2005) Forum för lärande möten ett försök att förstå pedagogisk dokumentation i förskolan som en mötesplats för inflytande och erkännande. Uppsats 61-80 poäng. Institutionen för undervisningsprocesser, kommunikation och lärande. Lärarhögskolan i Stockholm. Lenz Taguchi, Hillevi (1997) Varför pedagogisk dokumentation?. Stockholm: HLS Förlag. Nordin-Hultman, Elisabeth (2004) Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm: Liber. Parszyk, Ing-Marie (1999) En skola för andra. Minoritetselevers upplevelser av arbets- och livsvillkor i grundskolan Stockholm: HLS Förlag. Skolverket (1998) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Lpo 94 Stockholm: Utbildningsdepartementet. Skolverket (1998) Läroplan för förskolan. Lpfö 98. Stockholm: Utbildningsdepartementet. SOU 1992:94 (1992) Betänkande av läroplanskommittén Skola för bildning. Stockholm: Utbildningsdepartementet. SOU 1997:157 (1997) Slutbetänkande av Barnomsorg och Skolakommittén Att erövra omvärlden. Förslag till läroplan för förskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Taylor, Charles (1994) Erkännandets politik I: Gutman Amy (red.) Det mångkulturella samhället och erkännandets politik. Göteborg: Daidalos. Ödman, Per-Johan (1979) Tolkning, förståelse, vetande Stockholm: Almqvist & Wiksell.