Måltiden ett gemensamt uppdrag Föreläsning av Anders Söderberg Minnesanteckningar chefsforum EU-projekt MEDEL 8 mars 2012, Villa Belparc Anders inledde med att beskriva sin karriär från matvägrare i grundskolan till lärare, rektor, verksamhetschef och numera sektorschef för Kultur och Fritid i Majorna-Linné, Göteborgs Stad. Hur är det att vara liten och äta lunch i skolan varje dag när man mår illa av bara matdoften innan man ens kommit in i matsalen? Blir det bättre av att man är mer eller mindre rädd för måltidspersonalen? Eller av att man måste äta upp även om man fått alldeles för mycket av mat som man absolut inte tycker om? Även om måltidssituationen i förskola/skola markant förbättrats sedan Anders gick i grundskolan, kvarstår fortfarande faktum att man ser olika på måltiden beroende på vem man är och vilken roll man har. Det är skillnad på om man är kostchef, ekonomibiträde, kock, rektor, pedagog, elev, förälder Alla har fokus på sitt vilket är bra, men det som borde ena alla är att fokus skulle flyttas mer till eleven. Det eleven vill är att äta och bli mätt och sedd i en trygg miljö. Det spelar ingen roll hur näringsriktig maten är om eleven är för stressad för att äta upp eller inte har kunskap om hur man sätter ihop en ordentlig måltid. Knäckebröd med grillkrydda eller 18 köttbullar utan tillbehör kan knappast räknas som fullvärdig lunch. Eller en färglös sörja som man fått en stor slev av och som slängs när ingen ser. Det spelar ingen roll hur pedagogisk måltiden är och hur många fina och lärorika samtalsämnen man har runt bordet om det enda eleven tänker på är hur länge han/hon ska hinna spela fotboll på rasten. Det spelar ingen roll hur fin utbildning måltidspersonalen har om de inte kan möta eleven (kunden) på ett serviceinriktat sätt och inte lyssnar till vad eleven tycker om eller hur mycket han/hon orkar äta just den dagen. Måltiden en del av lärandet man borde kunna göra mer av måltiden! Hur styrda är vi? Vad vill vi? Vilka hinder ser vi? Hur går vi vidare? Vad måste vi göra hemma på vår enhet?
Detta är frågor som är värda att fundera över. När allt kommer omkring är vi inte speciellt styrda vad gäller måltidssituationen i sig utan har fritt utrymme att göra det bästa möjliga i just vår enhet och för just våra elever. Men det gäller att konkret fundera över vad det är vi vill och sedan utgå från det. Finns det hinder? Hur kommer vi över dem? Har någon annan gjort det vi tänker göra och kan vi få inspiration och ta hjälp av dem? Vi tittade på vad olika styrdokument säger om måltiden. Skollagen, Livsmedelsverkets föreskrifter, kommunens budget och måltidsprogram. Anders välkomnar också Skolinspektionen eftersom de på ett rutinerat sätt pekar på styrkor och brister, och kan få oss att tänka till kring verksamheten. Hur ser en perfekt måltid ut utifrån nedan synvinklar och vilka tankar och förhoppningar har de inför måltiden?: Pedagog? Elev/kund? Måltidspersonal? Andra diskussionsfrågor: När ser vi att måltiden är en del i lärandet? Vad är viktiga delar som måste ingå? Vem gör vad? Följande ord och begrepp kan hjälpa till i tankeverksamheten: Lugn Plats Knyta kontakter God mat Schema Träffa kollegor Tid Respekt Likabehandlingsplan Samarbete Tillhörighet Åtgärdsprogram Samtal Trygghet Måluppfyllelse Rent Välja plats Schemalagd lunch Plocka undan Välja maträtt Fasta grupper Billigt Prata Bamba som ämne Nyttigt Hinna med Mätt Specialkost Livskunskap Glad Måltiden en bortglömd del av skoldagen eller en del i lärandet? Frågan ställdes om hur många som redan har måltider som är delar i lärandet. Inte så många vågade räcka upp handen. Faktum är att ALLA förskolor och skolor redan har det, men De inträffar för sällan! De inträffar utan plan! Det gäller att tänka till och göra något åt situationen medvetet. Det blir oftast väldigt bra när man försöker göra något man inte brukar göra för då blir det en ny situation och de inblandade blir mer alerta. Man fastnar lätt i hur det brukar vara och glömmer av att tänka
nytt. Det gäller allt från måltidsmiljö och utbud på salladsbord till vad man diskuterar runt matbordet. Ibland kanske man också ser så många hinder att det är svårt att tänka förbi dem. Exempel på hinder skulle kunna vara: Tid Pengar Konflikter Facket Men det gäller att se möjligheterna istället. Vad kan vi göra av och med det vi faktiskt har? Hindren är verkliga, men de får inte göra oss handlingsförlamade. Måltiden som ämne Det är inte många skolor som ha schemalagd lunch även om många drömmer om det. På förskolor är det lättare att göra måltiden till den del i den pedagogiska verksamheten eftersom man där på ett naturligt sätt kan äta samma tid varje dag och man sitter ofta på avdelningen mitt i verksamheten och äter. Men på skolor kan det som sagt vara svårare att få till det eftersom många elever och lärare samsas om den gemensamma matsalen. Men det är inte på något sätt omöjligt! Det vanliga sättet att lägga schema illustreras i den vänstra kolumnen. Och ett lite annorlunda sätt att tänka där man mer ser måltiden som integrerad del i undervisningen illustreras till höger. Måltid Måltid + rast Bild Rast Bild Eftersom måltiden ses som en del i undervisningen istället för en del av rasten blir det naturligare för barnen att sitta kvar (man springer ju inte ifrån en vanlig lektion hur som helst!) och äta och samtala i lugn och ro. När lunchtiden är slut går lärare och elever tillbaka till klassrummet och fortsätter jobba.
Det är rektorn som lägger schemat, men pedagoger och måltidspersonal behöver också engageras och vara med på tåget för att det ska fungera. T.ex. är det viktigt att tiderna för måltiden respekteras och att ingen känner sig trampad på tårna. Rekommenderat är att ingen ska behöva äta före kl.11. Vissa matsalar är små och därför behöver man ibland rucka på detta. Men principen är att om varje klass har 30 minuter på sig att äta och mattiderna är 11.00, 11.30, 12.00 och 12.30 behöver 25 % av eleverna få plats i matsalen samtidigt. Har man t.ex. 100 platser kan man få in 400 elever på denna tid. Sedan kan man ju kanske inte dela på klasser för att precis pricka in rätt antal barn på de olika tiderna, men tycker man att det verkar omöjligt, kan man i alla fall fundera över situationen och se om det verkligen är så omöjligt som man kanske tror. Det finns också fördelar med att låta samma barn äta samma tid varje dag och att de får sitta på samma plats. Rutiner är bra på många sätt! Att innan man går till matsalen prata om vilken mat som ska serveras är ytterligare en värdefull rutin. Man kan inte ta för givet att alla vet vad allt är. Genom att samtala i förväg får alla en förförståelse för maten och kan förbereda sig på ett bra sätt. Speciellt om det finns flera rätter att välja mellan kan det vara svårt för barn att behöva ta det beslutet när en lång kö ringlar sig bakom. Tema på lunchen Att ibland ha olika teman vid bordet under lunchen kan vara ett bra sätt att få igång samtal och göra måltiden till en del av lärandet. Naturligtvis måste det finnas mycket utrymme för spontana samtal, men det behöver inte vara fel att ibland ha ett tema i bakfickan. Det kan t.ex. vara: problem Nutidsorientering Kost-diskussion Engelska på tisdagar (man kan välja en dag som alla bara pratar engelska med varandra) Livskunskap Frågor på borden (t.ex. i bordsryttare) eller på väggarna Man kan också låta olika klasser eller arbetslag ansvara för att förbereda teman för lunchen, alltså små ämnen att samtala kring eller något annat som kan göra måltiden lustfylld och mer en del i lärandet. Hur kommer vi igång? Vad kan vi göra? Vem kan hjälpa oss? Hur arbetar vi framåt? När skall vi vara klara? Hur skall det visa sig? För att något ska kunna hända måste man bli konkret och verkligen tänka efter vilket resultat man vill uppnå, hur man kan göra och sedan göra det. De som deltar i projekt MEDEL har ett gyllene tillfälle att arbeta med frågor kring måltiden och få hjälp med att nå resultat. Utnyttja projektet!
Frågor att fundera över (alla fick sedan dela med sig av sina tankar för grannen): Det här vill jag uppnå med mina måltider Jag kommer att göra så här Jag kommer att prata med Jag skall vara klar Så här kommer jag synliggöra det för elever och föräldrar Vid anteckningarna Emilia Åman