6 Nätindelning Nättillhörighet för såväl biltrafik som gång- och cykeltrafik beskriver länkarnas trafikuppgifter i respektive nät. Nättillhörighet är underlag för utformningen av vägen eller gatan. 6.1 Nät för biltrafik Väg- och gatunätet indelas efter vägens/gatans primära funktion, dvs. vilken typ av resbehov som primärt ska prioriteras. 6.1.1 Nät på landsbygden På landsbygden indelas det statliga vägnätet i: nationella stamvägar regionala vägar. Det nationella vägnätets omfattning framgår av FIGUR 6-1. Övriga statliga vägar är regionala. FIGUR 6-1 De nationella stamvägnätet VGU VV publikation 2004:80 2004-05 15
6.1.2 Nät i tätort I tätort indelas gatorna i: huvudnät lokalnät. Huvudnätet består av gator för trafik genom tätorten och gator för trafik till/från tätorten samt mellan stadsdelar i tätorten. Utöver indelningen i ett huvudnät och ett lokalnät behövs en övergripande väg- och gatuklassificering där ett övergripande huvudnät pekas ut. Det består av vägar och gator som har funktionen att förbinda landsdelar, regioner och dess centra med varandra och som berör tätorten. De förra ingår i det nationella stamvägnätet och de senare i nätet av regionala vägar normalt med vägnummer upp till 499. Vägverket är normalt väghållare för dessa vägar trots att dessa ligger i kommunens väghållningsområde. Kraven på tillgänglighet, särskilt för stora fordon, är större på det övergripande huvudnätet. Lokalnätet omfattar gator för trafik som till övervägande del har målpunkt längs gatan. Kommunen och i vissa fall vägföreningar är väghållare. Ett objekts nättillhörig förutsätts för tätorter framgå av den trafikplanering som utförts enligt handboken TRAST. Utöver detta behövs som nämnts ovan en gatu- och vägklassificering som pekar ut ett övergripande huvudnät. Nationella stamvägar Regionala vägar Europavägar Riksvägar Primära länsvägar Sekundära länsvägar Tertiära länsvägar Övergripande huvudnät Övrigt huvudnät Lokalnät FIGUR 6-2 Indelning av det allmänna vägnätet och kopplingen till väg- och gatunätet i tätort för biltrafik Kommentar 1: En länk i ett vägobjekt kan få flera trafikuppgifter. En genomfart i en tätort kan t.ex. samtidigt vara nationell väg för statlig väghållningsplanering och infart i den kommunala planeringen. I sådana fall måste avgöras vilken av trafikfunktionerna som ska prioriteras. Kommentar 2: Såväl i tätort som i landsbygd finns behov att planera för omledningsvägnät som vid underhållsarbeten, olyckor och dylikt kan bära en huvudvägs trafik såväl kapacitetsmässigt som utrymmesmässigt för de typfordon som förekommer. 16 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
6.1.3 Det transeuropeiska vägnätet Ett särskilt transeuropeiskt vägnät har pekats ut av EU. För detta gäller bl. a särskilda direktiv angående säkerhet i tunnlar >500 m. Omfattningen av detta vägnätet framgår av FIGUR 6-3. FIGUR 6-3 Omfattningen av det transeuropeiska vägnätet (TERN) 6.2 Nät för gång- och cykeltrafik Gång- och cykeltrafiknätet indelas efter GC-anläggningens primära funktion, dvs. vilken typ av resbehov som primärt ska prioriteras. Gång- och cykelnätet indelas i: huvudnät lokalnät. Huvudnätet för cykel består av cykelvägar som binder ihop stadsdelar med varandra och andra viktiga målpunkter. På landsbygden består huvudnätet av cykelvägar som binder ihop kransorter med huvudorten, binder ihop övriga VGU VV publikation 2004:80 2004-05 17
orter och större friluftscentra och dyligt. Turistcykelstråk kan också ingå i huvudnätet. Nätet kan bestå av såväl friliggande cykelvägar som cykelbanor eller blandtrafikvägar. Viktiga målpunkter är: stadsdelscentrum arbetsplatskoncentrationer gymnasie- och högstadieskolor sjukhus rekreations- och sportanläggningar terminaler för kollektivtrafik mindre tätorter utanför centralorten turistmål. Huvudnätet är till för längre resor och bör vara gent och attraktivt. Trafikanterna är i stor utsträckning vuxna och äldre barn som cyklar. Lokalnätet är till för kortare resor inom en stadsdel. De knyter ihop bostäder med: lokalt centrum enskilda affärer offentlig service busshållplatser etc. Trafikanterna är i stor utsträckning gående och cyklister ur alla åldersgrupper. Andelen och antalet personer med någon typ av funktionsnedsättning varierar och kan vara betydande. GC-förbindelser förutom friliggande GC-vägar är alla övriga gator och vägar där GC-trafik är tillåten. Ett objekts nättillhörighet i tätort förutsätts ha blivit klarlagd vid arbete utfört enligt TRAST. 6.2.1 Nätens överlappning och avgränsning I tätortens nät ingår alla banor och vägar där gång- och cykeltrafik är tillåten. Lokalnäten är ofta sammanlänkade med varandra. Länkar inom tätort har ofta en dubbel funktion och ingår i både huvud och lokalnät. Detta gäller också näten på landsbygd. De två nättyperna kan inte renodlas och avgränsas helt från varandra. Länkar med dubbel funktion utformas med hänsyn till de dimensionerande kraven för båda näten. 18 VGU VV publikation 2004:80 2004-0
FIGUR 6-4 Kombination av länkar i huvud- och lokalnät Det är viktigt att inte bara se till nuläget vid bedömning av antalet gående och cyklister utan också till potentialen av framtida ökat gång- och cykelflöde. På vägar där uppgift om gång- och cykelflöde saknas kan en översiktlig bedömning göras med stöd av befolkningstalen i orterna och följande uppskattning av maximala reslängder: 6.3 Nät för kollektivtrafik 6.3.1 Nät på landsbygden Nät för kollektivtrafik på landsbygd kan indelas i: interregionalt nät regionalt nät. Interregional trafik tillgodoser ett långväga resbehov mellan län och bedrivs normalt av annan än länstrafikansvarig och oftast på företagsekonomiska grunder utan samhällssubvention. Regional trafik är allmän kollektivtrafik inom länet. Den är vitt förgrenad, har ofta låg turtäthet och samordnas normalt med kollektivtrafiknäten för tätort. Skolskjutstrafik och kompletteringstrafik ingår normalt i den regionala trafiken. Kollektivtrafik på landsbygd bedrivs ofta med boggiebussar som har stora svängradier. 6.3.2 Nät i tätort Nät för kollektivtrafik i tätort kan indelas i: huvudnät lokalnät. Huvudnätet består ofta av ett stomlinjenät och eventuella direktbusslinjer. Stomlinjenätet har få linjer, är enkelt och tydligt, har hög turtäthet och bra resstandard. Det binder samman stora bostadsområden med attraktiva målpunkter och centrum på ett prioriterat sätt. I huvudnätet för kollektivtrafik bör gaturummet medge god tillgänglighet och komfort. Det innebär höga krav på utrymmesstandard samt att farthinder utformas så att de inte negativt påverkar kollektivtrafiken. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 19
Där interregionala och regionala busslinjer angör tätorterna finns uttalade krav på utrymmesstandard vid utformning av gaturrummet. Ofta bedrivs nämligen denna typ av trafik med boggiebussar som har stora svängradier och svepytor. Lokalnätet består normalt av kompletterande tätortslinjer och servicelinjer. Även anropsstyrd trafik förekommer. De kompletterande tätortslinjerna har stor yttäckning medan servicelinjerna dras närmare speciella målgrupper som t ex äldre med särskilda behov. De kan trafikeras av bussar eller specialfordon. I lokalnätet kan kraven på utrymmesstandard och övriga fysiska åtgärders karaktär sättas lägre. Lokala variationer och benämningar på differentiering av busstrafik förekommer samtidigt som behovet varierar med tätortsstorlek. Ett alltför differentierat nät kan dock innebära att busstrafiken upplevs som svåröverskådlig för bussresenärer. 6.4 Nät för utryckningstrafik Nätet för utryckningstrafik indelas efter den huvudsakliga trafikuppgiften i: primärt utryckningsnät sekundärt utryckningsnät övrigt utryckningsnät. Det primära utryckningsnätet omfattar större delen av biltrafikens huvudnät samt anslutninggator till sjukhus och vårdhem, brandstation och andra väl frekventerade målpunkter för räddningsfordon. Det sekundära nätet omfattar övriga delar av blandtrafiknätet utom gator för gångfart. Det övriga utrycknngsnätet omfattar gator med gångfart, vissa kvartersgator samt vissa delar av GC-nätet och bussgator. 6.5 Nät för godstrafik Gator i nätet för godstrafik ska medge god tillgänglighet och bärighet för långa och tunga fordon. Nätet bör sammanfalla med de delar av stadens huvudnät som förbinder genomfarter och infarter med viktiga målpunkter för tunga transporter som industriområden, hamnar, godsterminaler och liknande. Speciellt bör beaktas nät för farligt gods och nät för distributionstrafik. 20 VGU VV publikation 2004:80 2004-0