ERKÄNT ENGAGEMANG Om validering och uppvärdering av ungas organisering
LSU - SVERIGES UNGDOMSORGANISATIONER E-post: info@lsu.se Tel: 08-672 66 70 Twitter: LSU_se Facebook: LSU Sveriges ungdomsorganisationer Ansvarig utgivare: LSU Sveriges Ungdomsorganisationer Redaktör: Anna Berntzon Layout: Elma Jakupovic Tryck: Edita Bobergs AB, 2015
FÖRORD AV LSU:S ORDFÖRANDE 1. INLEDNING 1.1 Begreppsdefinitioner 2. BAKGRUND 2.1 Vad händer i Sverige? 2.2 Vad händer inom EU? 2.3 Vad är civilsamhällets roll? 3. VARFÖR DETTA PROJEKT? 3.1 Projektets genomförande 4. VILKA KUNSKAPER OCH KOMPETENSER FÅR UNGA GENOM LOKALT ENGAGEMANG I UNGDOMSORGANISATIONER? 4.1 Fokusgruppsintervjuer 4.2 En studie om kompetenser från icke-formell utbildning i ungdomsorganisationer 4.3 LSU:s kompetenskartläggning från 2006 5. HUR SYNS OCH VÄRDERAS DESSA KUNSKAPER OCH KOMPETENSER PÅ ARBETSMARKNADEN? 6. UPPVÄRDERING AV UNGAS KOMPETENS 7. DISKUSSION 7.1 Olika perspektiv på validering 7.2 Valideringens legitimitet 7.3 Uppvärdering och validering 8. TANKAR OM FRAMTIDEN 9. LÄSTIPS 10. FOTNOTER 4 6 8 9 10 13 16 19 19 23 23 28 29 32 34 36 38 39 40 41 42 44
FÖRORD Ungdomsorganisationer är viktiga. De förändrar och förbättrar unga människors vardag. De ger unga möjligheter till makt och resurser för att påverka sin omgivning. De är mötesplatser och ger unga människor värdefulla kompetenser och möjlighet att utvecklas. Den kompetens som byggs upp i föreningslivet är oerhört central för såväl individen som för samhället. Men de kompetenser och kunskaper människor får här, till skillnad från i det formella utbildningsväsendet eller näringslivet, hamnar sällan på papper, lyfts inte fram och sticker inte ut när unga söker jobb. Den roll engagemanget i ungdomsorganisationer spelar för samhället behöver därför synliggöras och kommuniceras. För att kunna ge en rättvisande bild av vad unga kan är det viktigt att se bortom den formella kunskapen. LSU vill bredda synen på kunskap och öka förståelsen för ungdomsorganisationer som en arena för lärande, kompetensutveckling och demokratiskt tänkande. Ett sätt att göra det på är validering, men åsikterna går isär och det finns även andra metoder för att synliggöra de kompetenser som ungdomsorganisationer ger unga. Ett arbete med uppvärdering kan innebära att på olika sätt identifiera, beskriva, synliggöra och kommunicera kompetenser. Under 2014 har vi därför arbetat med projektet Erkänt Engagemang med syfte att synliggöra kunskap och kompetens som unga får genom ideellt engagemang. Denna rapport sammanfattar arbetet från detta projekt och ger en beskrivning och kunskapsöversikt av området och vi hoppas den ska inspirera till fler samtal om värdet av ungas kompetenser från föreningslivet. Rebecka Prentell / Ordförande LSU - Sveriges Ungdomsorganisationer 4
5 Foto / Charles Ludvig Sjölander
1. INLEDNING Unga samlar in kunskap och utvecklar sin kompetens på en rad olika sätt. Även om skolan ses som den främsta arenan för lärande så sker kunskapsinhämtning på betydligt fler platser; inom föreningslivet, på arbeten, i olika projekt eller i vardagen. Se bara hur vi rör oss geografiskt, var vi hämtar ny information och vilka kanaler vi kommunicerar i. Det formella utbildningsväsendet hinner inte med i den snabba samhällsutvecklingen vilket gör det ännu viktigare att se de kunskaper och kompetenser som inhämtas från annat håll. För att kunna ge en rättvisande bild av vad unga kan är det viktigt att se bortom den formella kunskapen. LSU vill bredda synen på kunskap och öka förståelsen för ungdomsorganisationer som arenor för lärande, kompetensutveckling och demokratiskt tänkande. Idag har vi en hög ungdomsarbetslöshet i Sverige och Europa. Unga har ofta inte hunnit skaffa sig så mycket eller ingen arbetslivserfarenhet och kanske inte kommer läsa på universitet eller högskola. Däremot kan de under många år ha varit ideellt engagerade i en ungdomsorganisation. Att inte se kompetensen från det engagemanget på grund av en för smal syn på vad som är giltiga erfarenheter förlorar alla på. Om vi kan synliggöra och kommunicera ut kunskap och kompetens som unga fått genom ideellt engagemang kan vi förenkla inträde och framsteg för unga på arbetsmarknaden. Det pågår arbeten inom EU som handlar om att se över möjligheterna att validera informell och icke-formell kunskap. Kortfattat innebär formell kunskap organiserad utbildning inom ramen för det formella utbildningssystemet och icke-formell kunskap kommer från organiserad utbildning utanför det formella utbildningssystemet, t.ex. ledarskapsutbildningar inom en ungdomsorganisation. Det informella lärandet handlar om det som sker utanför det organiserade, t.ex. i en förening, familj och i vardagen. Ibland även omedvetet. Europeiska unionens råd har antagit en rekommendation om att medlemsstaterna senast 2018 ska inrätta arrangemang för validering av icke-formellt och informellt lärande. I rekommendationen uttrycks det att ungdomsorganisationer, ungdomsledare, utbildningsanordnare samt organisationer i det civila samhället är väsentliga aktörer när det gäller att möjliggöra icke-formellt och informellt lärande och eventuella påföljande valideringsprocesser. Precis som rekommendationen säger behöver det civila samhället ta en aktiv roll i utvecklingen av hur kunskap och kompetens bedöms. Men vad är då validering? Rent språkligt innebär det att göra något giltigt. 2003 beslutade regeringen om en definition av validering som lyder som nedan, den är snarlik den definition som finns i skollagen från 2009. 6
Validering är en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats. Den validering som sker i Sverige idag finns oftast inom vissa branscher eller handlar om att validera utländska betyg. Validering görs med olika metoder och i olika omfattning runt om i Sverige. Det finns ingen samordning och inget ägandeskap för validering som begrepp. Eftersom att det ser ut på detta sätt så pågår en utredning inom Utbildningsdepartementet som startade under våren 2014. Syftet är att kartlägga valideringsinsatser och föreslå hur olika valideringssystem ska bli lättare att överblicka för individen. Under 2014 har LSU arbetat med projektet Erkänt Engagemang. Syftet har framförallt varit att lyfta fram ungas kunskap och kompetens från ideellt engagemang och att prata om ungdomsorganisationer som lärandemiljöer. Lokalt engagerade unga har fått berätta vad de lär sig och på vilket sätt de utvecklas genom sitt engagemang och vad ungdomsorganisationer ger unga. Det har även gjorts en kunskapsöversikt av vad för typ av validering som sker i Sverige idag. Förutom att titta på validering specifikt så var en del i projektet att prata om uppvärdering av ideellt engagemang. Fördelen med uppvärdering är att det går att arbeta på bredare front med att höja värdet på kompetens förvärvad inom ideell sektor. Nackdelen kan vara att det inte upplevs som lika seriöst om det inte blir formaliserat och strukturerat och kompetensen kan fortfarande behöva översättas. Det ena behöver inte utesluta det andra men under detta projekt var det relevant att diskutera skillnaderna mellan validering och uppvärdering. Även om frågan fortfarande är öppen vad gäller vad som kan och bör valideras så är en viktig uppgift att arbeta med uppvärdering av ideellt engagemang. Om inte så för att arbeta fram allmänt accepterade begrepp som icke-formellt och informellt lärande eller att organisationer blir medvetna om att de kan vara viktiga aktörer i arbetsmarknadspolitiska sammanhang och projekt som handlar om kompetens och kunskap. Denna rapport kommer inte ge svar på vilket system för validering som bör användas eller vilken metod som är bäst. Rapporten beskriver hur frågan debatteras idag, vilka initiativ som finns vad gäller validering samt diskuterar ett antal kompetensbegrepp och hur unga definierar dem idag. LSU ville med projektet lyfta frågan om kompetens och lärande och vad som är lärandemiljöer idag. Informellt lärande och icke-formell utbildning sker i stor utsträckning inom föreningslivet. Detta är en viktig del i vår samhällsutveckling. De kompetenser som utvecklas inom föreningslivet måste synliggöras och erkännas. 7
1.1 Begreppsdefinitioner I denna rapport finns ett flertal begrepp som kan beskrivas på lite olika vis. Nedan finns de definitioner som används i denna rapport. Livslångt lärande Med livslångt lärande menas att människor lär under hela livet, oavsett den formella utbildningsnivån. Vi läs oss hela livet och i alla sammanhang. 1 Kvalifikation Avser ett dokumenterat resultat av lärande i form av kunskaper, färdigheter och kompetenser. T.ex. utbildningsbevis, examina, certifikat eller diplom. 2 Läranderesultat det en individ vet, förstår och kan göra efter att en lärandeprocess är avslutad. På engelska kallas det learning outcomes. Ett vanligt begrepp inom de europeiska ramverken och verktygen. 3 Formellt lärande äger rum i en organiserad och strukturerad miljö, särskilt avsedd för lärande och leder oftast till en kvalifikation. Detta omfattar det allmänna utbildningssystemet, grundläggande yrkesutbildning och högre utbildning. 4 Icke-formellt lärande äger rum genom planerad verksamhet, vad gäller mål och tid, där det finns visst stöd för lärande. T.ex. kompetensutveckling på en arbetsplats eller genom kurser inom det civila samhällets organisationer. 5 Informellt lärande är ett lärande som kommer av daglig verksamhet i samband med fritid, familj eller arbete. Det är inte organiserat efter tid eller mål och kan ske oavsiktligt. T.ex. kunskap och kompetens som en människa får genom ideell verksamhet, kultur eller idrott, genom vänner eller i sitt hem. 6 Kompetens Kompetens är ett begrepp med många definitioner. Forskningsinstitutet Ratio problematiserar begreppet i en rapport från 2013 om vad kompetens är. En slutsats är att kompetens kan förstås som en balans mellan teoretisk kunskap, praktisk kunskap och vad de kallar omdömeskunskap. Kompetens definieras som förvärvad förmåga att på ett tillfredsställande sätt utföra specifika arbetsuppgifter i konkreta situationer. Kompetens kan även beskrivas som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är anpassade till ett specifikt sammanhang eller för en särskild uppgift. 7 Reell kompetens avser en individs faktiska kunskaper, färdigheter och förmågor. Kan ha utvecklats genom formellt, informellt eller icke-formellt lärande. 8 Nyckelkompetens Enligt Europaparlamentet och Europeiska Unionens råd så är nyckelkompetens den kompetens som alla individer behöver för personlig utveckling, självförverkligande, social sammanhållning, aktivt medborgarskap och sysselsättning. Eftersom globaliseringen ständigt ställer Europeiska Unionen inför nya utmaningar kommer varje enskild medborgare att behöva en rad nyckelkompetenser för att på ett flexibelt sätt kunna anpassa sig till en snabbt föränderlig och tätt sammanlänkad värld. 9 8
Generell kompetens avser kompetens som är överförbar mellan olika lärandemiljöer och sammanhang. Beskrivs ibland som generisk kompetens, soft skills eller mjuka kompetenser. T.ex. kommunikativ förmåga, social kompetens, ledarskap eller initiativförmåga. 10 Validering Sedan 90-talet har begreppet börjat användas i Sverige för att beteckna processer som handlar om att bekräfta kunskapers värde (Andersson & Fejes, 2010). Myndigheten för Yrkeshögskolan definierar validering som en kartläggning, bedömning och värdering av en individs faktiska kunskaper, färdigheter och förmågor sammanfattningsvis en individs reella kompetens. Reell kompetens kan ha utvecklats i det formella skolväsendet, i arbetslivet eller genom ett ideellt engagemang. Det spelar ingen roll om detta skett i Sverige eller utomlands eller när i tiden det ägt rum. 2003 beslutade regeringen om en definition av validering som lyder som nedan, den är snarlik den definition som finns i skollagen från 2010. 11 Validering är en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats. 12 2. BAKGRUND I ett samhälle där utbildning och kunskap betyder allt mer behöver möjligheter till det livslånga lärandet främjas. Att var och ens kunskaper och kompetenser erkänns. Det ställer krav på ökad samverkan mellan samhälle, arbetsliv och den enskilde individen. På grund av bl.a. dessa samhällsförändringar sattes i mitten av 1990-talet ett stort reformarbete igång med att utveckla vuxenutbildningen. Det resulterade i Kunskapslyftet som pågick mellan 1997 2002 då staten finansierade 100 000 studieplatser för vuxna. Inom denna satsning växte validering fram som ett nytt sätt att bedöma och dokumentera människors tidigare lärande. När Kunskapslyftet fasades ut blev det upp till varje kommun att besluta om de ville använda statsbidrag till vuxenutbildning eller något annat. 13 Validering har under de senaste tio åren vuxit fram som ett policyområde inom vuxenutbildning, både på gymnasie- och högskolenivå. Begreppet validering introducerades för första gången Sverige i och med Kunskapslyftskommitténs betänkande 1996. Det följdes av utredningar om hur utländsk yrkeskompetens kunde valideras. Utredningarna ledde till olika projekt och försöksverksamhet i kommuner och regioner. Utifrån dessa valde sedan regeringen att tillsätta Valideringsdelegationen, med ansvar att främja utveckling, legitimitet och metoder för validering. Valideringsdelegationen verkade under åren 2004-2007 och släppte en slutrapport som innehåller modeller och förslag på hur valideringsarbetet kan fortsätta. 2009 fick den nya Myndigheten för Yrkeshögskolan (MyH) uppdraget att 9
arbeta vidare med validering. En förändring som gjorts är att det idag är möjligt att ansöka till högskolan genom reell kompetens istället för endast formell behörighet men omfattningen av detta har varit relativt begränsad. 14 Begreppet livslångt lärande har under åren haft olika innebörd. Idén är i grunden att människan lär hela livet, vilket är en tanke som har funnits under lång tid. Under 70-talet växte ett humanistiskt perspektiv på livslångt lärande fram med fokus på jämlikhet och personlig utveckling. Under 80- och 90-talet ersattes det humanistiska tänkandet med ett mer ekonomiskt fokus och en tanke om att utveckla humankapital, vetenskap och teknik. Fokuseringen på lika möjlighet till utbildning var då frånvarande. Humanistiska idealen om personlig utveckling och självförverkligande hade ersatts med fokus på rätt kompetens och kunskap. Idag finns det en tredje definition av livslångt lärande då civilsamhället och staten tagit tydligare roller. Ansvaret är delat mellan de tre sektorerna och individens ansvar för sitt eget lärande lyfts fram. Individ, samhälle och arbetsgivare tjänar på att inte slösa med kompetens. Därför ska validering användas för att formalisera individens samlade kompetens och erfarenhet, dock är det främst fokus på att bedöma kompetensen eller erfarenheten i relation till ett yrke eller en utbildning. 15 2.1 Vad händer i Sverige? I kommuner runt om i landet görs insatser för att hitta former för validering, på universitet och högskolor utvecklas metoder för att kunna bedöma en persons reella kompetens för antagning till högre studier och tillgodoräknande av kunskaper inom ramen för enskilda kurser. På arbetsmarknaden arbetar branscher och arbetsgivare med att hitta metoder för att bedöma anställdas reella kompetens som grund för kompetensutveckling eller för förändrade arbetsuppgifter. Det finns med andra ord olika syften med validering och flera olika aktörer som arbetar med validering i Sverige. Vissa arbetar med att vägleda individer till rätt valideringsinsatser, dels de som arbetar med att bedöma reell kompetens och de som bedömer utländsk utbildning. Enskilda individer kan få vägledning fram till rätt valideringsprocess av framförallt studie- och yrkesvägledare, arbetsförmedlare och statliga myndigheter. När det gäller ansvaret för själva bedömningen ligger det oftast på yrkeslärare/yrkesbedömare, branschorganisationer samt privata och offentliga utbildningsanordnare. Vid bedömning av utländsk utbildning är det ansvariga myndigheter som utför denna. Myndigheten för Yrkeshögskolan har i uppdrag att samordna och stödja en nationell struktur för validering. Strukturen ska bidra till att den validering som genomförs i Sverige sker med god kvalitet och legitimitet och på ett rättssäkert sätt för individen. Arbetet handlar framförallt om att ge tydlig information om validering genom sajten www.valideringsinfo.se, informationsskrifter, seminarier, möten och konferenser. 16 10
Kompetenser enligt Valideringsdelegationen 2007 släppte Valideringsdelegationen en rapport med syfte att lägga en grund för samsyn på validering inom folkbildningen. Bakgrunden är att det sker lärande i folkbildning, folkrörelser, förtroendeuppdrag och föreningar som sällan blir synliggjort och värderat i andra sammanhang. Rapporten presenterar därför en modell som gäller utforskande och bedömning av generella kompetenser som förvärvats inom folkbildningen och i ideella organisationer. Tanken är att denna typ av validering behöver sin egen måttstock, och inte bör jämföras med högskolekompetens eller branschkompetens. Därför utvecklades ett eget valideringskoncept för dessa kompetenser för folkbildning och informellt lärande. Lärandet är värderingsbaserat och lärsituationen är processinriktad och reflekterande. De sju kompetenser som de valt att fokusera på har anknytning till EU:s åtta nyckelkompetenser. De generella kärnkompetenserna är: 1. Demokratisk kompetens (medborgarkompetens) Kännedom om demokratiska värderingar, kunskap i föreningsteknik, att ta ansvar för gemenskapen och uppgifterna i en grupp, att forma åsikter utifrån en värdegrund samt att ta egna initiativ för att påverka utifrån demokratiska värderingar. 2. Social kompetens Kunskap om samarbete och hur en grupp fungerar, att kunna bidra till positivt arbetsklimat och bygga goda relationer, kunna hantera konflikter samt ingå i och agera aktivt i grupper med deltagare med olika bakgrund. 3. Interkulturell kompetens Kunskaper i språk, internationella organisationer och sammanhang, kunskap om andra kulturer och värderingar, förmåga att kommunicera, samarbeta och relatera i interkulturella sammanhang. 4. Kulturell kompetens Kunskap om och erfarenhet av kulturyttringar i samhället. Delta och arrangera kulturella aktiviteter samt utveckla kultur i hållbar utveckling. 5. Lärandekompetens Att kunna olika källor till information, hur en tar till sig nya kunskaper och färdigheter samt utveckla och tillämpa dem. Kunna organisera sitt lärande, analysera, bearbeta och skapa överblick. Erfarenhet av att fritt söka sig fram till egen bildning. 6. Kommunikativ kompetens Att kommunicera i tal och skrift och på främmande språk och med olika människor och grupper. Kunskap i datakommunikation. Att föra fram sitt budskap och argumentera för sin åsikt. Framställning av egna skrifter, rapporter, informationsmaterial m.m. 7. Organisatorisk- och ledningskompetens Kunskap om arbetsorganisation, projektarbete, samarbete och konflikthantering. Planlägga och genomföra strukturerade aktiviteter för grupper. Genomföra verksamhet utifrån uppsatta värderingar och syften. Leda samarbets- och förändringsprocesser. 11
Slutsatserna i denna rapport menar att validering av informell och icke-formell utbildning kan innebära en statushöjning för folkbildning och föreningsliv i stort, ett erkännande av det arbete de utför. Samtidigt beskrivs riskerna med att ett nationellt valideringssystem kan skapa elitisering och konkurrens. Om validering ska göras så ska fokus ligga på vad en person kan göra och inte vad den är. Valideringen bör vara processinriktad och pedagogisk och också syfta till personlig utveckling. Tanken är att valideringen utformas som en strukturerad bedömning som har sin utgångspunkt i individens egen självskattning. 17 Arbetsförmedlingen och synliggörande av kompetenser I september 2014 släppte Arbetsförmedlingen en rapport utifrån en förstudie om att synliggöra kompetenser i matchningen (SKiM). 18 Studien har kartlagt behovet av att synliggöra kompetenser i matchningen utifrån problem som finns idag på arbetsmarknaden med att matcha arbetsgivares efterfrågan med utbudet av arbetssökande. En anledning till detta problem är att det är svårt att synliggöra och kommunicera kompetenser och tydliggöra kompetensbehov. Det saknas även en standard för att definiera och beskriva kompetenser i samband med valideringsoch utbildningssammanhang. Studien ger ett antal rekommendationer för framtiden: - Utveckla en mer effektiv, kompetensbaserad digital matchning - Ta fram en standard för generella, överförbara kompetenser - Väglednings- och valideringsstöd som förstärker möjligheterna för människor att få sitt lärande och sina kompetenser bedömda och validerade - Öka möjligheterna för människor att träna upp sina generella kom petenser, t.ex. i form av utbildningar Arbetsförmedlingen har under de senaste åren fått flera uppdrag av regeringen att genomföra valideringsinsatser för att synliggöra arbetssökandes kompetenser. Framförallt handlar det om validering av nyanländas kompetens samt yrkesvalidering utifrån branschmodeller. Arbetsförmedlingen har fått mycket kritik för de nedslående resultaten av dessa valideringsinsatser och att insatserna inte innefattar validering av kompetenser från informellt och icke-formellt lärande. Arbetsförmedlingen har därför ett behov av att utveckla sitt arbete med validering i form av bl.a. nya metoder och arbetssätt samt göra det möjligt att validera generella kompetenser, inklusive soft skills, dvs. sociala färdigheter samt kognitiva och icke-kognitiva färdigheter och förmågor. Rapporten lyfter fram ett antal exempel på hur det på europeisk nivå har satsats på att utveckla människors generella kompetenser och soft skills. T.ex. har den flamländska arbetsförmedlingen påbörjat ett arbete med kompetensbaserad matchning på deras hemsida, motsvarande Sveriges digitala matchningstjänst Platsbanken. I problemanalysen lyfter studien upp att det är omdebatterat huruvida mjuka kompetenser går att utveckla eller validera eftersom de ligger nära att vara personliga egenskaper men att det ändå handlar om färdigheter och förmågor varför 12
det faktiskt går att träna upp dessa. Svårigheterna handlar också om hur det informella och icke-formella lärandet ska bli validerat och bedömt. En förutsättning för att det ska gå är det finns en samsyn och ett gemensamt språk för hur generella kompetenser definieras och beskrivs. Detta saknas i stor utsträckning idag. Det lyfts även upp att många arbetssökande har svårt att synliggöra sina kompetenser och att validering syftar till att just göra det. Däremot är tillgång till validering begränsad, mycket pga. att Sverige inte har någon nationell struktur eller samordning för validering. Därav att en av studiens rekommendationer är att det bör tas fram en standard för detta. Det finns många positiva effekter av att kunna identifiera och synliggöra dold kompetens. I studien syftar generella kompetenser på sådana som är överförbara mellan olika arbeten, uppdrag eller lärandemiljöer. Det kan handla om allt från att lära nytt till specifik IT-kompetens. Ett krav är att kompetenserna kan bedömas och är utvecklingsbara. Kartläggning av valideringsinsatser I april 2014 beslutade regeringen att en särskild utredare ska bistå Utbildningsdepartementet med att kartlägga valideringsinsatser i Sverige och föreslå hur valideringssystem ska utformas för att individer lättare ska kunna överblicka vad som finns. Utredningen kom till främst pga. Europeiska rådets rekommendation om att medlemsstaterna senast 2018 ska inrätta arrangemang för validering av icke-formellt och informellt lärande. Andra orsaker är att det för en individ är svårt att hitta rätt vad gäller möjligheter till validering och att det pågår olika insatser på valideringsområdet men att det är oklart hur väl ansvariga myndigheter har samordnat sitt arbete. Nyttan med validering ur ett samhällsperspektiv beskrivs utifrån en effektivare matchning på arbetsmarknaden, bättre användning av kompetens och lägre utbildningskostnader. Validering görs i syfte att hitta rätt nivå för utbildning eller för att förkorta en pågående utbildning, för att underlätta inträde eller omställning i arbetslivet. Uppdraget har förlängts och redovisas i mars 2015. 19 2.2 Vad händer inom EU? Validering har fått ökad uppmärksamhet även på europeisk nivå. Inom EU jämförs och mäts kunskaper mellan länder, skolor och individer. Exempel på denna utveckling är Bolognaprocessen 20 och Europass CV 21. Reformerna syftar till att nå jämförbarhet och bättre rörlighet. I takt med denna ökade rörlighet på arbetsmarknaden både i Sverige och i EU har behovet av att erkänna och synliggöra lärande ökat i syfte att nyttiggöra en individs reella kompetens. I EU:s gemensamma strategi för tillväxt, Europa 2020-strategin, betonas vikten av att möjliggöra ett livslångt och livsvitt lärande för EU:s medborgare. 22 2006 kom även Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande som anses viktiga både för social integration och för möjligheten till arbete. 23 Dessa nyckelkompetenser beskrivs senare i denna rapport. 2004 antog Europeiska Unionens råd gemensamma riktlinjer för validering. 2009 kompletterades dessa med riktlinjer för validering av icke-formellt och informellt lärande och 2012 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till en rekommendation 13
om validering av icke-formellt och informellt lärande. 24 I november antog Europeiska Unionens råd denna rekommendation vilket innebär att medlemsländerna senast 2018 ska, utefter nationella villkor, bygga upp strukturer för att validera individers icke-formella och informella lärande. Rekommendationen innehåller ett antal principer som medlemsländerna ska förhålla sig till, dessa handlar bl.a. om att validering ska kopplas till ett nationellt kvalifikationsramverk, information och vägledning ska vara lättillgänglig för individer och organisationer, kvalitetssäkringsprocesser ska vara transparanta och alla relevanta intressenter ska medverka i utvecklingen och implementeringen av valideringsstrukturer. 25 Inom EU utvecklas det många olika verktyg för att kunna erkänna kompetenser och kunskap. En förutsättning för dessa verktyg är att ett lärande utmynnar i någon form av kvalifikation, dvs. ett dokumenterat resultat av lärande såsom intyg, certifikat eller utbildningsbevis, och att kvalifikationen grundar sig på läranderesultat istället för t.ex. antal studietimmar. Ett av dessa verktyg kallas för EQF, European Qualifikation Framework, dvs en europeisk referensram för livslångt lärande och antogs av Europaparlamentet och rådet 2008. 26 Det är en referensram för olika kvalifikationer från såväl utbildningssystemet som arbetslivet och ska fungera som ett översättningsverktyg mellan medlemsstaterna. För att kunna jämföra så tar varje medlemsstat fram en nationell referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (NQF). Utbildningsdepartementets förslag om en nationell referensram var på remissrunda under hösten 2014. 27 Förslaget innehåller åtta nivåer (precis som den europeiska) som alla beskriver ett resultat av lärande. Referensramen ska utformas så att den kan inkludera kvalifikationer från framförallt det offentliga utbildningsväsendet men även från andra aktörer. Myndigheten för Yrkeshögskolan (MyH) föreslås bli den myndighet som ska ansvara för att pröva ansökningar från utbildningsaktörer utanför det offentliga utbildningsväsendet. Som ett stöd till MyH i detta arbete förslås att ett råd ska sättas samman. Enligt Arbetsförmedlingens förstudie 28 har flera yrkessektorer på den svenska arbetsmarknaden börjat förbereda sina ansökningar till MyH. Syftet med EQF och NQF är att ett lärande resulterar i någon form av kvalifikation, t.ex. ett utbildningsbevis, examen, diplom eller certifikat. Dessa kan se väldigt olika ut vilket gör det svårt att jämföra kvalifikationer. Därför tas en europeisk och nationell referensram fram så att kvalifikationerna kan nivåbestämmas och därmed jämföras, även om de i grunden ser olika ut. Viktigt är dock att en kvalifikation beskrivs i termer av läranderesultat istället för t.ex. utbildningens längd. Ett mål med EQF och NQF är att underlätta validering och erkännande av en individs reella kompetens eftersom validering idag sker i så många olika forum. EU:s åtta nyckelkompetenser Europaparlamentet och Europeiska unionens råd utfärdade 2006 en rekommendation om åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande. 29 Syftet var att beskriva ett antal grundläggande färdigheter som fås genom livslångt lärande och för att möta utvecklingen av globalisering och kunskapsbaserade ekonomier. Nyckelkompetenserna för livslångt lärande är en kombination av kunskaper, kompetenser 14
och färdigheter som anses viktiga för personlig utveckling, social sammanhållning, anställning och medborgarskap. Nyckelkompetenserna sägs vara nödvändiga i ett kunskapssamhälle och gör arbetskraften mer flexibel. Dessa kompetenser förvärvas av unga som just avslutar sin grundskola samt av vuxna genom hela livet som ett sätt att uppdatera och utveckla sina färdigheter. Nyckelkompetenserna är beroende av varandra och betoning för alla ligger på kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och konstruktiv hantering av känslor. De åtta nyckelkompetenserna beskrivs nedan: 1. Kommunikation på modersmålet Att i både tal och skrift uttrycka och tolka begrepp, tankar, känslor, fakta och åsikter (lyssna, tala, läsa och skriva) samt språklig interaktion i lämplig och kreativ form i en rad olika samhälleliga och kulturella sammanhang. 2. Kommunikation på främmande språk Utöver färdigheterna för kommunikation på modersmål - förhandlingstekning och interkulturell förståelse. 3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens Utveckla och tillämpa matematiskt tänkande för att lösa en rad problem i vardagssituationer. Förmågan att bemästra, dra nytta av och tillämpa kunskaper och metoder som förklarar naturens värld samt förståelse för de förändringar som människan gett upphov till samt vårt ansvar som enskilda medborgare. 4. Digital kompetens Säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik samt grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik. 5. Lära att lära Förmågan att fullfölja och organisera det egna lärandet, antingen individuellt eller i grupp utifrån det egna behovet, samt kunskap om metoder och möjligheter. 6. Social och medborgerlig kompetens Social kompetens avser personlig, interpersonell och interkulturell kompetens och alla beteendeformer som hjälper individen att delta i samhällslivet och arbetslivet på ett effektivt och konstruktivt sätt. Kunskap om seder och bruk i de olika miljöer där människor verkar är nödvändig. Medborgerlig kompetens, och i synnerhet kunskap om sociala och politiska begrepp och strukturer (demokrati, rättvisa, medborgarskap och medborgerliga rättigheter), gör individen rustad för ett aktivt och demokratiskt deltagande. 7. Initiativförmåga och företagaranda Förmågan att omvandla idéer till handling. Det innebär kreativitet, innovation och risktagande samt förmågan att planera och leda projekt för att uppnå de mål som ställts upp. 8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer En medvetenhet om betydelsen av kreativa uttryck vad gäller idéer, erfarenheter och känslor i olika medier (musik, scenkonst, litteratur och visuella konstformer). 15
16 2.3 Vad är civilsamhällets roll? I EU:s rekommendation om validering av informellt och icke-formellt lärande 30 står det uttryckligen att bl.a. ungdomsorganisationer, ungdomsledare, utbildningsanordnare och organisationer i det civila samhället ska medverka i utarbetandet av nationella systemet för validering av icke-formellt och informellt lärande. Rekommendationen anger även att incitament bör ges till arbetsgivare, ungdomsorganisationer och organisationer i det civila samhället för att främja och underlätta kartläggning och dokumenteringen av läranderesultat som förvärvats genom arbete eller ideell verksamhet. Förutom att andra behöver veta att civilsamhället är en relevant aktör behöver organisationer inom civilsamhället göra sin röst hörd kring dessa frågor. Nedan beskrivs hur folkbildningen arbetar med validering av informellt och icke-formellt lärande. Folkbildningen och validering Folkbildningsförbundet är en bransch- och intresseorganisation för Sveriges tio studieförbund. Folkbildningsrådet är en ideell förening men med vissa myndighetsuppdrag, bl.a. att fördela statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor. Under MyH:s process med att ta fram nationella kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens kom Folkbildningsrådet med synpunkter på förslaget. 31 Folkbildningen har en nära koppling till det informella lärandet och vill att det individuella engagemanget lyfts fram. Validering inom folkbildningen ska vara ett stöd för att synliggöra kompetens och stärka positionen för verksamma. Folkbildningsrådet vill därför att riktlinjerna för validering ska innefatta generella kompetenser och nyckelkompetenser och att synen på validering därmed vidgas. Validering ska inte enbart vara relativt till ett visst arbete eller en viss utbildningsnivå. Det är istället väsentligt att utforska vad en människa kan istället för att stanna vid att se om kunskaperna stämmer överens med vissa kriterier. Kartläggning och bedömning av generella kompetenser har ett värde i sig. Folkbildningen önskar en mer utforskande än en prövande roll i valideringsarbetet och att valideringen sker som en reflekterande process för individen. Syftet är att individen blir medveten om vilka kunskaper och kompetenser den har och att självförtroendet och självkänslan stärks hos individen. Validering kan då bättre synliggöra kompetenser på arbetsmarknaden, där kompetens inom ledarskap, kommunikation och sociala förmågor ofta efterfrågas. Folkbildningen vill att MyH tar fasta på valideringsdelegationens modell för hur kartläggning och bedömning av kompetenser av informellt lärande kan göras och att det finns flera intressanta erfarenheter att ta med sig från olika initierade projekt. Under 2013 genomförde Folkbildningsförbundet ett pilotprojekt för att validera generella kompetenser hos ledare inom studieförbunden. Målet var att utveckla en metod och modell för att kunna validera dessa kompetenser även utanför studieförbunden. Den modell som användes under projektet kommer från Nordiskt Valideringsforum, ett företag som erbjuder verktyg och metoder, enligt OCN-metoden, för att kartlägga, synliggöra och kvalitetssäkra kompetens, oavsett nivå. 32 Folkbildningsförbundet vill bli den självklara aktören för validering av generella kompe-
tenser. Pilotprojektet blev framgångsrikt och under 2014 har det därför gjorts en satsning på att utveckla nya modeller för validering. 33 Dessa modeller skapar en nationell standard för validering av generella kompetenser som ska gälla inom alla studieförbund i Sverige och även för externa valideringar utanför folkbildningens egen verksamhet. Projektet kommer fortsätta under 2015 och under hösten 2014 har det utbildats ett 20-tal fler handledare. Civilsamhället som en aktör i utvecklingsarbetet Utifrån att det pågår processer på såväl nationell som europeisk nivå så är det högst relevant att organisationer inom civilsamhället ses som en lika viktig aktör som myndigheter, utbildningsväsendet och privat sektor. Att omvärldsbevaka och se till att, i LSU:s fall, framförallt ungas intressen tas tillvara är ett viktigt arbete. Ett exempel på när civilsamhället inte inkluderas är regeringens förslag till en ny förordning om en nationell referensram för kvalifikationer för livslångt lärande. 34 Där står att referensramen ska utformas så att den kan inkludera kvalifikationer som utfärdats inom såväl det offentliga utbildningssystemet som av andra aktörer. Det beskrivs att Sverige har en fri utbildningsmarknad och att det finns många aktörer som genomför utbildningar som inte ingår i det offentliga utbildningssystemet. Ofta nämns privata utbildningsanordnare som exempel på andra aktörer. Här känns det oerhört viktigt att lika ofta nämna föreningsliv och civilsamhällesorganisationer som anordnar en mängd utbildningar och definitivt är en arena för kunskapsinhämtning och kompetensutveckling. Den nationella referensramen ska ju ge en samlad bild av de kvalifikationer som utfärdas i Sverige och bli ett verktyg för att underlätta validering och synliggörande av reell kompetens som individen har tillgodogjort sig inom såväl föreningsliv som arbetsliv eller det offentliga utbildningssystemet. 17
18
3. VARFÖR DETTA PROJEKT? LSU har periodvis under de senaste tio åren belyst frågan om uppvärdering av ideellt engagemang. En stor del av människors lärande sker idag utanför arbetslivet och den formella utbildningen. Engagemanget inom den ideella sektorn är en minst lika viktig arena för lärande både för individen som för samhället. Det är en stor utmaning för oss att lyfta fram den faktiska kompetensen som unga människor har och utvecklar genom sitt ideella engagemang. Vi ville i detta projekt synliggöra och kommunicera värdet av det lärande och den kompetensen. Vi vill genom denna rapport öka förståelsen för lärande, kunskap och kompetens. Framförallt det icke-formella och informella lärandet och människors attityd till vad som är kunskap. Projektet startade i en dialog med Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor (MUCF) under 2013 i och med att frågan om validering av icke-formellt och informellt lärande lyfts mer och mer de senaste åren. På MUCF:s rikskonferens 2013 arrangerade LSU ett seminarium om validering av ideellt engagemang. LSU fick sedan projektmedel för att arbeta med dessa frågor under 2014. Projektet syftar till att uppvärdera och synliggöra den kompetens som unga får genom sitt ideella engagemang. Innan det är möjligt att konkretisera hur ett sådant arbete kan gå till och hitta rätt metoder för det behövde ett antal frågeställningar besvaras. Vilka kunskaper och kompetenser får unga genom lokalt engagemang i ungdomsorganisationer? Hur kan dessa kunskaper och kompetenser valideras? Hur hanterar vi det som inte kan valideras? Och hur synliggör vi de kompetenser som ungdomsorganisationer ger unga? Projektets primära målgrupp är unga, ideellt aktiva personer som behöver få sin kompetens erkänd. Sekundärt handlar det om att involvera ungdomsorganisationer och att nå arbetsgivare, politiker, skola och andra samhällsaktörer som berörs av hur kunskap och kompetens värderas och legitimeras. 3.1 Projektets genomförande Tidigt i projektet gjordes en nulägesanalys för att få en bild av vad för typ av validering som görs i Sverige, vilka studier det finns och vilka aktörer som är inblandade. I stor utsträckning har det handlat om att etablera kontakter och inleda dialog med folkbildningen, arbetsförmedlingen, utbildningsdepartementet, privata valideringsutförare, ungdomsorganisationer och olika projekt och initiativ som berör dessa frågor. En annan del i denna omvärldsbevakning av området validering har varit att ta del av rapporter, böcker och andra skrifter. Framförallt görs det många förstudier på regional nivå för att kartlägga valideringsinsatser i ett särskilt område. Även ett antal rapporter om ungas kompetenser ligger till grund för denna rapport. 19
För att ta reda på vad unga lär sig genom sitt ideella engagemang användes fokusgruppsintervjuer som metod. Det är en form av fokuserad gruppintervju där en grupp om 3-7 personer diskuterar ett givet ämne. Gruppen leds av en samtalsledare moderator som startar diskussionen och ställer förutbestämda frågor i den mån det behövs. Målet är att gruppen själva ska få diskutera fritt med varandra men ordet fokus syftar på att det är inom ett givet ämne. Metoden används framförallt för att undersöka människor föreställningar och attityder inför ett visst ämne. 35 Målgruppen för fokussamtalen i det här projektet har varit unga mellan 16-27 år och som är lokalt engagerade i en ungdomsorganisation. Med hjälp av undersökningsföretaget Novus gjordes två fokusgruppsintervjuer online. Detta sätt är fördelaktigt vad gäller den geografiska spridningen, deltagarna kan sitta var som helst i landet då allt som krävs är att vara uppkopplad på nätet. Med hjälp av listor på lokalföreningsaktiva som Novus fick av LSU så rekryterade de deltagare och bjöd in till ett diskussionsforum på nätet. Diskussionen pågick i ca 1,5 timme och leddes av en moderator från Novus. Diskussionen utgick från en fastställd intervjuguide som Novus tog fram (se bilaga 1) men det fanns även möjlighet att ställa övriga frågor. Intervjuguiden startade med ett antal öppna frågor om vad de lärt sig genom sitt engagemang och sedan ställdes frågor utifrån tre olika kompetenser: - Organisatorisk och ledningskompetens - Demokratisk kompetens - Lärandeförmåga/Studieförmåga Utöver dessa tre kompetenser har ytterligare tre kompetenser diskuterats i de fysiska fokusgrupperna; - Kommunikativ förmåga - Social kompetens/samarbetsförmåga - Initiativförmåga Dessa sex kompetenser är utvalda utifrån EU:s åtta nyckelkompetenser, folkbildningens generella kompetenser och European Youth Forums studie om kompetenser och kunskap som utvecklas inom ungdomsorganisationer. Fokussamtalen online genomfördes i maj 2014. Det var svårt att rekrytera deltagare till samtalen och dessvärre skedde ett antal avhopp innan så slutligen deltog tre personer på vardera samtal. Under september och oktober genomfördes det fem fysiska fokusgruppsintervjuer med totalt 24 deltagare. Under samtalen användes samma intervjuguide som i fokusintervjuerna online men olika kompetenser diskuterades, ibland kunde samtli- 20
ga kompetenser diskuteras. Deltagarna rekryterades genom att regionkonsulenter och distriktsansvariga kontaktades och tipsade om lokalföreningsaktiva. Dessa har sedan spridit informationen i sina kanaler, t.ex. i Facebook-grupper, och fick på så sätt med sig fler personer. Ibland gjordes intervjuerna i organisationens egen föreningslokal i samband med en kvällsaktivitet, ibland genomfördes de i möteslokaler eller på caféer. Fokussamtalen pågick i 1,5 2 timmar. Dokumentation av fokussamtalen gjordes i form av anteckningar. Detta för att analysen av materialet främst är inriktad på innehållet i det som sägs och inte på att studera interaktionen i gruppen. Syftet med analysen av materialet är att komma åt innehållsliga aspekter av det som sägs och att utifrån intervjuguidens frågeställningar dela upp diskussionen i enheter och söka efter trender och mönster i det som sägs. I november genomfördes en opinionsundersökning via TNS-SIFO. De ställde en fråga till unga i åldern 15-25 år om i vilken utsträckning de upplever att ideellt engagemang (t.ex. som aktiv medlem eller förtroendevald i en förening) värdesätts på arbetsmarknaden. Frågan ställdes i 300 webbintervjuer. 21
22 Foto / Charles Ludvig Sjölander
4. VILKA KUNSKAPER OCH KOMPETENSER FÅR UNGA GENOM LOKALT ENGAGEMANG I UNGDOMSORGANISATIONER? I detta projekt var det relevant att förutom att undersöka möjligheter till validering ta reda på vilka kunskaper och kompetenser som unga får genom att vara lokalt aktiva i en ungdomsorganisation. Utifrån detta går det sedan att diskutera om och hur dessa kompetenser ska valideras. Syfte med undersökningen är att få insikter i vilka kunskaper och kompetenser unga upplever sig få genom sitt engagemang i olika ungdomsorganisationer. Resultaten nedan är en sammanställning från både fysiska och onlinebaserade fokusgruppsintervjuer. 4.1 Fokusgruppsintervjuer 30 DELTAGARE 16-27 år INTERVJUER ONLINE FYSISKA MÖTEN 2 5 KARLSTAD GÖTEBORG 11% LULEÅ UMEÅ UPPSALA STOCKHOLM Organisationer som är representerade: Föreningen Nordens Ungdomsförbund Grön Ungdom Röda Korsets Ungdomsförbund S-studenter Sverok Rädda Barens Ungdomsförbund CISV Sweden KFUM Sverige Vi Unga Unga Örnar Ungdom Mot Rasism Sveriges Hundungdom Ungdomens Nykterhetsförbund Scouterna Ung Vänster Unga feminister Ung Diabetes Nykterhetsrörelsens Scoutförbund Fältbiologerna Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund 23
Hur engagemanget bidragit till personlig utveckling Den personliga utvecklingen beskrivs framförallt i form av ökat självförtroende, social förmåga, initiativförmåga och ansvarstagande. Men det handlar även om ökad organisationsförmåga, ett utvecklat ledarskap, konflikthantering och projektledning. De anser sig ha blivit bättre på att förstå och hantera människor och att organisationen öppnat upp för ett större nätverk både inom och utanför organisationen. Det nämns också att deltagarna fått större förståelse för det civila samhället, demokratiska föreningar och olika organisationskulturer. På frågan vilka kompetenser som de upplever sig ha utvecklat mest är det som nämns kopplat till den sociala förmågan, socialt mod och att se saker ur andra perspektiv. Övrigt som nämns är att de tar större ansvar och har lättare för att organisera sig. Att de fått förbättrade språkkunskaper, lättare för grupphantering och ökad kommunikativ förmåga. Om sex kompetensområden Kommunikativ förmåga Det finns två huvudspår i deltagarnas resonemang kring vad kommunikativ förmåga innebär. Det första handlar om att förmedla, sprida och överföra information. Att nå fram med information och till viss del därmed vara pedagogisk. Den andra delen handlar om en social aspekt av att vara kommunikativ. D.v.s. att samarbeta, komma överens, lösa konflikter och att anpassa sin kommunikation till mottagaren. Nästintill samtliga respondenter anser att det är en kompetens och att de utvecklar sin kommunikativa förmåga genom sitt föreningsengagemang. En bara måste kommunicera. Med skolan, barnen, föreningen, samarbetsorganisationer osv. Oavsett om jag ville det eller inte så har min kommunikativa förmåga utvecklats. Det kommer naturligt. Organisatorisk och ledningskompetens Svaret på vad denna kompetens innebär kan delas in i tre delar. Dels handlar det om att organisera, strukturera och administrera ett arbete. Förståelse för hur strukturer påverkar verksamheten och förmåga att se helheten. Dels innebär det att kunna inspirera, motivera och leda människor mot ett gemensamt mål. Slutligen handlar det om en förmåga att förstå och hantera grupper. Att skapa delaktighet, trygghet, tillit, vara ödmjuk och förstå relationerna inom gruppen. 24
Om det är en kompetens? Ja, helt klart. Att hålla koll på organisation och ta ledarrollen. Ja, absolut. I samhället har ledare höga positioner och status. Det blir en kompetens att ha de kunskaperna. Det är inte alla som har det. Deltagarna fick också svara på om de utvecklat denna kompetens genom sitt engagemang och majoriteten anser att de har det. Dock problematiseras det kring huruvida organisations och ledningsförmåga är två olika saker. En deltagare menar att det i princip bara är i det ideella som hen har haft en möjlighet att utveckla sin organisatoriska förmåga. Ledarskapsförmågan utvecklas både i förening och i arbete. Några lyfter också upp att detta är en kompetens som vidareutvecklas genom engagemanget men att det innan fanns en grund att stå på. Social kompetens/samarbetsförmåga Deltagarna problematiserar kring om det är en förmåga och/eller en kompetens. I en grupp beskrevs det som att social förmåga är en skala och att din sociala kompetens är var på skalan du är i ett visst sammanhang. I övrigt så kan resonemangen kring dessa begrepp sammanfattas som att det handlar om två saker. För det första handlar det om att känna av andra människor och läsa av stämningar och situationer. Deltagarna beskriver det som att ha tajming och flyt, att kunna navigera sig i sociala sammanhang och anpassa sig till olika kontexter. För det andra beskrivs social förmåga som att kunna inkludera andra, skapa relationer, samarbeta och komma överens. De flesta anser dock att det är en kompetens och många menar att det sociala har utvecklats genom engagemanget i organisationen. Ja, Jag känner verkligen det, och andra har bekräftat den utvecklingen också. Det som är utvecklande är att jag träffar så otroligt mycket olika människor, som jag inte själv väljer. Jag får lägga mina åsikter åt sidan för att jag tvingas att anpassa mig för att samarbetet ska fungera. Demokratisk kompetens Detta begrepp beskrivs som förmågan att förstå ett demokratiskt system, både på samhällsnivå och inom en organisation eller mindre grupp, och att kunna verka inom det. Att kunna förhålla sig pragmatisk till demokratin. Att respektera och acceptera den demokratiska processen och sin roll i den. Många lyfter även upp att demokratisk förmåga är att se alla, ge utrymme och agera utifrån principen om alla likas rätt att delta och komma till tals. Att ha förmågan att lyssna på och ta hänsyn till allas behov och väga in allas åsikter vid beslutstagande. Deltagande på lika villkor, möjlighet till inflytande och påverkan. Många menade att begreppet demokratisk kompetens var nytt, att de inte hade tänkt på det som en kompetens. Vissa såg det inte riktigt som en isolerad kompetens utan snarare en kombination 25
av andra kompetenser ett samlingsbegrepp och en värdegrund. Utifrån beskrivningen av vad demokratisk kompetens innebär så var det något som självklart utvecklades av att vara med i en organisation. Genom att delta i styrelsearbete, åka på kongress, se hur planeringen går till och hur en förening fördelar resurser lär en sig förstå föreningen och dess uppbyggnad. Initiativförmåga För det första beskrevs det som att en person har ett driv och är handlingskraftig. För det andra innebar det att ofta komma med förslag, idéer och lösningar. För det tredje tar en person med initiativförmåga kontakt med andra, sätter gärna igång diskussioner och hör av sig till folk. Är det en kompetens? Ja, att kunna och våga ta initiativ. Att vara handlingskraftig. Denna förmåga har för vissa utvecklas genom det ideella arbetet men vissa hade det redan innan och kanske hittade engagemanget genom att initiativförmågan fanns där. Lärandeförmåga/studieförmåga Detta begrepp innebär förmågan en person har för att lära sig nya saker, både praktiskt och teoretiskt. Vilket kan vara olika. Förmågan att ta in kunskap, att se och förstå sammanhangen. Oavsett på vilket sätt den informationen tas in. Studieförmåga ses som en viktig kompetens och en kompetens som går att utveckla. Det handlar om intresse och disciplin, att avsätta tid för lärandet. På frågan om det är en kompetens svarade en deltagare såhär: För mig är lärande och kunskap det som bygger samhället. Vad en kan, vad en vet och hur en tillämpar det. Det är den största förmågan av alla förmågor. De flesta ger sig själv ett gott betyg vad gäller sin egen studieförmåga/lärandeförmåga. Men förmågan har primärt utvecklats genom studier snarare än genom deras engagemang i olika organisationer. Har de haft nytta av kunskaperna och kompetenserna? Samtliga upplever sig ha nytta av sina utvecklade kompetenser både inom organisationen och på det privata planet. Nyttan finns där indirekt genom att de upplever sig säkrare på sig själva och har större förmåga att hantera den sociala biten. Några nämner nyttan kopplad till studierna. De flesta lyfter också kompetenserna som en merit i samband med att de söker jobb men det är tydligt att det är intresset för organisationen som ska styra medlemskapet och inte att det är en merit i CV. Överlag anser många att det är bra och givande att vara med i en förening. För en del har organisationen format dem väldigt mycket. Förutom det sociala så lyfts värderingar, normkritik, förståelse för andra och kunskap om mänskliga rättigheter. I skolan är det annorlunda. I organisationen träffar de folk som inte är otrevli- 26