Utvärdering av fem olika typningsmetoder för ESBL-producerande Enterobacteriaceae

Relevanta dokument
Vad är ESBL? Ett hotande resistensproblem bland gramnegativa bakterier?

Implementering av en ny ESBL-definition

Jämförelse och utvärdering av tre kromogena medier för detektion av Extended-spectrum β-lactamase hos Enterobacteriaceae

Undersökning av ESBL-, AmpC- och karbapenemasproduktion med diskdiffusionsmetoden

KAD-associerad UVI hos 70-årig man med prostatacancer.

Antibiotikaresistens i blododlingar

Antibiotikaresistens i blododlingar

Antibiotikaresistens i blododlingar

Antibiotikaresistens i blododlingar

KAD-associerad UVI hos 70-årig man med prostatacancer.

Isolering av bakterier Diskdiffusion E-test och utvidgad resistensbestämning Vid multiresistenta fynd - anmälning till vårdhygienen.

Gymnasieskolan Knut Hahn Projektrapport - Anna Goos

Snabb Resistensbestämning med disk diffusion. Emma Jonasson

Antibiotikaresistens i blododlingar

Klimatförändringen en drivkraft för vattenburen smitta? Ann-Sofi Rehnstam-Holm Högskolan Kristianstad

Antibiotikaresistens i blododlingar

Antibiotikaresistens i blododlingar

Antibiotikaresistens i blododlingar

Antibiotikaresistens i blododlingar

Antibiotikaresistens i blododlingar

Karbapenemasdetektion med MALDI-TOF. Martin Sundqvist MD, PhD Laboratoriemedicinska länskliniken, Klinisk Mikrobiologi Universitetssjukhuset Örebro

ESBL i Norden (men fokus på Sverige)

Bakteriella resistensmekanismer och antibiotikaresistens på akutsjukhus i Stockholms län Christian G. Giske

Mekanismer för antibiotikaresistens

ESBL, VRE och tarmpatogener bland friska förskolebarn i Uppsala

Antibiotikaresistens i blododlingar

Antibiotikaresistens. Tinna Åhrén Regionala Strama, Västra Götalandsregionen

Antibiotikaresistens 2018 Blekinge och Kronoberg. Klinisk mikrobiologi för Blekinge och Kronoberg

Antibiotikaresistens 2017 Blekinge och Kronoberg. Klinisk mikrobiologi för Blekinge och Kronoberg

Säkerställande av ESBL-, AmpC- och karbapenemasproduktion med diskdiffusionsmetoden

Antibiotikaresistens. Christian G. Giske Docent / BÖL Klinisk mikrobiologi Karolinska Universitetssjukhuset 14 mars 2012

Antibiotikaresistens i Blekinge och Kronoberg Klinisk mikrobiologi för Blekinge och Kronoberg

Resistensläget hos Urinvägspatogener i Region Örebro län. Martin Sundqvist Överläkare, PhD Lab medicin, Mikrobiologi, USÖ STRAMA dag

BD BBL CHROMagar CPE

Phoenix/Vitek/Lappdiffusion vs Sensititre. Stina Bengtsson Klinisk mikrobiologi Växjö NordicAST workshop 2012

MALDI-TOF - vad är nytt? Åsa Johanson, leg BMA Klinisk Mikrobiologi, Växjö

Tentamen i Biomedicinsk laboratoriemetodik 2, 7 hp (kod 0800)

Rekommendation för laboratoriediagnostik och bärarscreening av karbapenemasproducerande gram-negativa stavar

av MDR gramnegativa bakterier

Aktuellt resistensläge Helena Sjödén och Torbjörn Kjerstadius Klinisk mikrobiologi

Pågående projekt EUCAST lappdiffusionsmetod. NordicAST Workshop 2013 Jenny Åhman

STRAMA-dag Långdragna sår gör AB nytta? Provtagning och resistensförhållanden Eva Törnqvist, Mikrobiologen, USÖ

Extern och intern kvalitetskontroll. Erika Matuschek EUCAST Laboratory for AST

Forskningsanknuten grundutbildning utbildningsanknuten forskning?

Fakulteten för hälso- och livsvetenskap

Bakteriologisk diagnostik av urinodlingar och resistensläge för viktiga urinvägspatogener

1 (5) RESISTENSLÄGET I KALMAR LÄN JULI-DECEMBER 2014.

Equalis kvalitetssäkringsprogram 2018

VIKTIGT SÄKERHETSMEDDELANDE TILL MARKNADEN FSCA VITEK 2 - Card Pouch Integrity

Anmälningspliktiga resistenta bakterier (ARB) MRSA, VRE, ESBLcarba och ESBL

Cykloserins och ceftazidim/avibaktams effekt på multiresistenta gramnegativa bakterier

Hur kan vi behandla infektioner med MDR gramnegativa bakterier? Kombinationsbehandling och tester info r detta?

Staphylococcus aureus sårisolat aggregerade data från ResNet

RESISTENSLÄGET I KALMAR LÄN FÖRSTA HALVÅRET 2015.

Infektioner hos äldre

ESBL och ESBL-carba ofarlig kolonisering eller ett folkhälsoproblem?

Nyheter och pågående arbete EUCAST. Erika Matuschek Jenny Åhman NordicASTs workshop 2014

MRSA, VRE och ESBL. 11 november Lokalt smittskyddsansvariga inom primärvården. Ulla-Britt Thollström (Anna Hammarin) Smittskydd Stockholm

Anmälningspliktiga resistenta bakterier (ARB) MRSA, VRE, ESBLcarba och ESBL

Antibiotikaresistens: mikrobiologi, epidemiologi

Resistensläge i öppenvård:

ESBL. Information till patienter och närstående

Snabb resistensbestämning. Martin Sundqvist leg läk, MD Avd för klinisk mikrobiologi, Växjö

PROJEKTPLAN. Namn: Malin Hagstrand Aldman ST-läkare, Infektionskliniken, Lund, SUS

Resistensläge i öppenvård:

Antibiotikaresistensur ett vårdhygienperspektiv!

RESISTENTA BAKTERIER MRSA, VRE, ESBL och ESBLCARBA

Antibiotikaresistens

Antibiotikaresistens i Uppsala län och Sverige

Alternativa metoder för att påvisa antibiotikaresistens. Håkan Janson

Icke-registrerade antibiotika framtida tillgänglighet

Plasmidmedierad kolistinresistens orsakad av mcr-1 av relevans för oss i Sverige?

ESBL-producerande tarmbakterier. Kunskapsunderlag med förslag till handläggning för att begränsa spridningen av Enterobacteriaceae med ESBL

En jämförande studie mellan tre selektiva agarplattors förmåga att detektera β-laktamas producerande bakterier

Utvärdering av resistensbestämning med diskdiffusionstest från selektiva agarmedier för MRSA, ESBL och VRE i jämförelse med från blodagar

MALDI-TOF. paradigmskifte inom bakteriologi

Antibiotikaresistensstatisik Blododlingsfynd 2010 Danderyds sjukhus

MultiResistenta Bakterier. ESBL ESBLcarba. tarmbakterier VRE MRSA PNSP

ESBL-producerande tarmbakterier. Kunskapsunderlag med förslag till handläggning för att begränsa spridningen av Enterobacteriaceae med ESBL

Resistensåterkoppling Värmland STRAMA-möte 19/

ESBL. Rubrik. Morgondagens normalflora? Underrubrik. Torsten Sandberg. Infektion. Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Infektion

Selektion av resistenta bakterier vid väldigt låga koncentrationer av antibiotika.

IVA-Strama antibiotikaanvändning, antibiotikaresistens och vårdhygien inom svensk intensivvård

Extended-Spectrum Beta-Lactamases (ESBL)

Bli en antibiotikasmart doktor! Basutbildning för läkare 10 november 2015

Kommentarer till resistensläget jan-juni 2014

MRB multiresistenta bakterier. Smittskydd Värmland

Antibiotikaresistens i Region Skåne

Behandling av infektioner orsakade av ESBLproducerande. karbapenemresistenta gramnegativa bakterier

ESBL-resistens hos tarmbakterier. Förslag till åtgärdsprogram Bakgrundsdokument December 2007

Intraabdominella infektioner - mikrobiologi

Antibiotikaresistensstatisik Blododlingsfynd 2010 Södersjukhuset

Nyheter och pågående arbete EUCAST. Jenny Åhman Erika Matuschek NordicASTs workshop 2015

Antibiotikaresistens

Antibiotikakompendium

Antibiotikaresistens i Region Skåne

Behandling av infektioner orsakade av ESBLproducerande. karbapenemresistenta gramnegativa bakterier

ESBL hos hästar i Europa

BRÅDSKANDE PRODUKTRÄTTELSE (P/N ) VITEK 2 Piperacillin/Tazobactam-Test

Klinisk basgrupp/typfall Infektionsmedicin, Termin 7

Transkript:

Utvärdering av fem olika typningsmetoder för ESBL-producerande Enterobacteriaceae Ida Harila Vårterminen 2015 Examensarbete, 15 hp Biomedicinsk analytikerprogrammet, 180 hp

Institutionen för Klinisk mikrobiologi Biomedicinsk laboratorievetenskap Biomedicinska analytikerprogrammet Examensarbete, 15 hp Kursansvarige lärare: Ylva Hedberg Fransson ylva.hedberg.fransson@umu.se Evaluation of Five Methods for Typing of ESBL Producing Enterobacteriaceae Handledare: Lena Norlund Laboratoriemedicin, NLL Läraropponent: Examinator: Maria Hedberg Mari Norgren Datum för godkännande: 2015-06 - 23 2

Abstrakt β-laktamaser med utvidgat spektrum, Extended spectrum β-lactamases (ESBL) är plasmidburna enzymer som är vanligast bland Gram-negativa bakterier som Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae och de leder till resistens mot β-laktamantibiotika. Det finns olika ESBL-typer som delas in i ESBLA, ESBLM och ESBLcarba beroende på enzymernas substratprofil. CTX-M, SHV och TEM är enzymer som tillhör ESBLA. ESBLM bär på plasmidmedierad AmpC och ESBLcarba producerar karbapenemaser som bryter ner karbapenemer. I studien ingick 34 tidigare karakteriserade kliniska bakterieisolat med konstaterad ESBLA eller ESBLM fenotyp, samt tio karbapenemresistenta stammar. Syftet med studien var dels att utvärdera kromogena agarmedier (CHROMagar) som screeningmetod för upptäckt av ESBL. Dels att jämföra olika metoder för att detektera ESBLA och ESBLM: VITEK 2, E- test och diskdiffusion. Carba NP test utvärderades för att identifiera karbapenemasproducerande EnterobacteriaceaeKonklusionerna av studien blev att CHROMagar ESBL och C3G var utmärkta för att identifiera ESBL-typerna ESBLA och ESBLM, medan CHROMagar KPC gav falskt positiva resultat. ESBL och C3G däremot var utmärkta för att korrekt identifiera ESBL-typerna ESBLA och ESBLM. Efter jämförelsen mellan VITEK 2, diskdiffusion och E-test konstaterades att metoderna var likvärdiga. Carba NP testet visade hög specificitet, utan falskt positiva resultat. Nyckelord ESBLA, ESBLM, ESBLcarba, karbapenemas, resistens 3

Introduktion Resistenta bakterier och svårbehandlade infektioner blir ett allt större problem och antalet verksamma medel mot dessa bakterier minskar. Bakterier som producerar β-laktamaser (Extended Spectrum β-lactamases [ESBL]) med ett utvidgat resistensspektrum kallas i dagligt tal för ESBL. Dessa blir allt vanligare och en stor ökning i antalet fall observerades mellan 2007 och 2013 i Sverige, då antalet ökade från 2099 till 8131 fall per år, en nästan fyrfaldig ökning (1). ESBL är plasmidburna enzymer som oftast förekommer bland Gram-negativa bakterier inom familjen Enterobacteriaceae. De leder till resistens mot flera olika typer av penicilliner och cefalosporiner som hör till gruppen β-laktamantibiotika. Nya typer av β-laktamaser upptäcks ständigt och idag finns mer än 700 olika varianter beskrivna (2). Gener som kodar för ESBL kan överföras mellan bakterier antingen genom nya kloner, eller via horisontell överföring av plasmidburna resistensgener mellan bakterier. Plasmider innehåller ofta mobila genetiska element som är kapabla att flytta gener inom plasmiden men också mellan plasmider och kromosomer (1). Folkhälsomyndigheten har definierat ESBL och säger att kodande gen måste vara överförbar, både inom samma art och mellan olika arter inom familjen Enterobacteriaceae och orsaka fenotypisk resistens mot någon eller alla av följande antibiotika; cefotaxim, ceftazidim och karbapenemer. ESBLenzymer kan delas in i olika kategorier och de som är av störst klinisk betydelse är ESBLA. Det är dessa man ofta menar när man talar om ESBL (3). CTX-M, SHV och TEM är enzymer som tillhör ESBLA och dessa hämmas av klavulansyra som är en β-laktamasinhibitor (1). ESBLM brukar benämnas plasmidmedierad AmpC eftersom många bakterier som har genen naturligt kromosomalt, hämmas av kloxacillin som är en annan β-laktamasinhibitor. Slutligen ESBLcarba som ger upphov till karbapenemaser vilka bryter ner karbapenemer, vilka delas in A (KPC-enzym), B (metallo-β-laktamaser) och D (OXA-48) (3). Karbapenemer är β-laktamer med ett mycket brett antibakteriell spektrum som används vid svåra infektioner. Multiresistenta ESBLcarba-producerande bakterier har förvärvat resistens mot även karbapenemer och används vanligtvis som ett sista behandlingsalternativ. Bakterier resistenta mot karbapenemer är ofta besvärliga eftersom de samtidigt oftast är resistenta mot de flesta andra β-laktamer (4). Det är kliniskt relevant att identifiera potentiella karbapenemasproducerande bakterier. Idag finns det några olika metoder som används och första steget brukar vara att man screenar för uttryck av resistens med hjälp av karbapenemer och minsta inhiberande koncentration (MIC) som fås fram med hjälp av E-test. Det finns även andra metoder som baseras på fenotyp, till exempel det modifierade Hodge testet (4). En ny metod som är billig och enkel för att snabbt identifiera karbapenemasproducerande Enterobacteriaceae bygger på bakteriernas förmåga att hydrolysera imipenem. Med hjälp av fenolrött i reaktionsblandningen kan en ph-förändring indikeras och synliggöra nedbrytningen av karbapenem. Metoden kallas Carbapenemase Nordmann-Poirel (Carba NP) test och tar inte mer än två timmar att utföra (4). 4

Det finns idag olika metoder för att resistensbestämma bakterier och identifiera olika resistensfenotyper. E-test och diskdiffusion är två metoder där man använder sig av små pappersdiskar eller remsor (E-test) som innehåller antibiotika. Dessa placeras på agarplattor som inokulerats med den bakterie som skall testas. Antibiotikan diffunderar ut i agarmediet och när bakterierna tillväxer bildas en zon utan bakterieväxt närmast lappen eller remsan där den högsta antibiotikakoncentrationen finns. Zonstorleken används som mått på graden av antibiotikakänslighet. E-test är försedd med en koncentrationsgradient och därmed bildas en elipsformad zon och MIC-värdet kan avläsas direkt på remsan. Vid diskdiffusion mäter man zondiameter och storleken, vilka relateras till bestämda brytpunkter och anger om bakterien ska klassas som känslig (S), intermediär (I) eller resistent (R) (5). VITEK 2 är ett automatiserat instrument som används för att identifiera olika mikroorganismer och antibiotikakänslighet (6). Kromogena agarmedier innehåller substanser som ger bakteriekolonier olika färg beroende på deras egenskaper och har visat sig vara en snabb metod för att ge en preliminär identifiering när det finns misstanke om ESBL-producerande bakterier och som screeningmetod för att hitta personer som är bärare av sådana bakterier (7). Tillverkaren av CHROMagar producerar bland annat medierna ESBL, C3G och KPC som detekterar Gram-negativa bakterier. CHROMagar ESBL används vid Sunderby sjukhus för att detektera ESBLA-producerande bakteriestammar. CHROMagar C3G detekterar bakterier med nedsatt känslighet mot tredje generationens cefalosporiner, alltså både ESBLA och ESBLM. Till sist finns också CHROMagar KPC som detekterar bakterier som producerar karbapenemaser. Studien hade tre syften: Det första var att utvärdera de kromogena agarmedierna CHROMagar ESBL, C3G och KPC med hjälp av dokumenterade ESBL-stammar inför att eventuellt introducera metoden vid screening av potentiella bärare av ESBL-producerande bakterier, samt för identifiering av ESBL. Det andra syftet var att jämföra tre olika metoder som används för att typa ESBLA och ESBLM: VITEK2, E-test och diskdiffusion. Det tredje syftet var att utvärdera Carba NP test för identifiering av karbapenemasproducerande Enterobacteriaceae. 5

Material och metoder Odling av bakterier Nedfrysta bakterier tinades upp från -85 C och odlades ut på blodagarplattor och inkuberades vid 37 C över natt (ÖN). Bakterierna förvarades därefter vid 8 C och ströks om på nya plattor ungefär en gång i veckan och dagen innan de olika testerna utfördes. ESBL A - och ESBL M -producerande bakterieisolat I studien ingick 34 kliniska isolat med konstaterad ESBL fenotyp, insamlade under 2012-2015 på Sunderby Sjukhus. urvalet bestod av 24 Escherichia coli, sju Klebsiella pneumoniae, en Klebsiella oxytoca, en Citrobacter freundii och en Salmonella spp. Fem av E. coli stammarna var kända ESBLM, resterande var ESBLA eller falskt positiva för ESBL. Kontroller utgjordes av referensstammar från Culture Collection, University of Göteborg (CCUG). Den positiva kontrollstammen som användes var K. pneumonie CCUG 45421 med ESBLA (SHV-18) och den negativa var E. coli CCUG 17620. Karbapenemresistenta stammar De tio karbapenemresistenta stammarna som användes var insamlade år 2013-2015. Urvalet bestod av sju Enterobacteriaceae varav fem K. pneumoniae, och två E. cloaceae. P. aeruginosa och Bacteroides fragilis. B. fragilis tillhör inte Enterobacteriaceae, men kan vara karbapenemresistenta. Fyra av stammarna bildade ett verifierat karbapenemas, det vill säga positiva för ESBLcarba. Den positiva kontrollstammen som användes var K. pneumoniae CCUG 64452 med ESBLcarba (OXA-48) och den negativa E. coli CCUG 17620. CHROMagar C3G, ESBL och KPC CHROMagar-plattorna C3G, ESBL och KPC (CHROMagar, Paris, Frankrike) tillverkades enligt medföljande instruktioner. Stammar med ESBLA, ESBLM eller ESBLcarba användes. De ströks ut på de tre olika typerna av kromagarmedier och inkuberades vid 37 C ÖN. Dagen därpå avlästes kromagarplattorna och resultaten tolkades enligt tillverkarens instruktioner, utifrån koloniernas färg samt mängden som vuxit fram på agarplattan. Om endast lite växt kunde ses där bakterierna först strukits ut tolkades det som att bakterien inhiberats, men om tydliga, färgade kolonier kunde ses tolkades det som att växten inhiberats till viss del med viss inokulationseffekt och provet ansågs som positivt, alltså att bakterien producerade enzymerna. Typning av ESBL-producerande bakterier med hjälp av diskdiffusion Bakterierna slammades i 0,9 % NaCl så att en suspension med optisk täthet motsvarande 0,5 McFarland uppnåddes och inom 15 min ströks inokulatet ut på MuellerHinton-agar (MH) med en steril bomullspinne. ROSCO ESBL + AmpC screen kit (ROSCO Diagnostica A/S, Taastrup, Danmark) bestod av följande diskar; CTX30 (cefotaxim 30 µg), CTX+C (30 µg cefotaxim, klavulansyra), CTXCX (30 µg cefotaxim, kloxacillin) och CTXCC (30 µg cefotaxim, klavulansyra, kloxacillin). Diskarna applicerades inom 15 min och plattorna inkuberade sedan inom 15 min efter applicering, enligt 15-15- 15 minutersregeln. De inkuberades vid 37 C ÖN. 6

Typning av ESBL-producerande bakterier med hjälp av E-test Inokulat tillreddes på samma sätt som för diskdiffusionen. Därefter applicerades E-testremsorna (Bio- Mérieux, Lyon, Frankrike) CN/CNI (cefotetan/cefotetan och kloxacillin), CT/CTL (cefotaxim/cefotaxim och klavulansyra), TZ/TZL (ceftazidim/ceftazidim och klavulansyra) och PM/PML (cefepim/cefepim och klavulansyra) på MH-agar. Agarplattorna inkuberades vid 37 C ÖN. Även här tillämpades 15-15-15 minutersregeln. Typning av ESBL-producerande bakterier med VITEK 2 Stammarna analyserades med VITEK2 Compact och det Gram-negativa resistenskortet AST-N218 (BioMérieux, Durham NC, USA). En bakteriesuspension med en optisk täthet på 0,5 McFarland användes till resistenskorten och som kontroll att respektive stam var ren odlades 10 µl av suspensionen ut på en blodagarplatta inom 15 min och inkuberades vid 37 CÖN. Tolkning av diskdiffusion Storleken av de bakteriefria zonerna runt diskarna jämfördes med varandra och om ingen skillnad kunde observeras ansågs bakteriestammen varken vara resistent mot ESBLA eller ESBLM. Endast ESBLA uttrycktes om differensen mellan zondiametern för CTX och C samt CTX30 när zonen var 5 mm och CTXCC och CTXCX när zonen var <5. Endast ESBLM ansågs uttryckt om differensen mellan zondiametern för CTXCC och CTX och C var 5 mm samt CTXCX och CTX30 när zonen var <5 mm. Tolkning av E-tester MIC-värdet för CN, CNI, CT, CTL, TZ, TZL, PM och PML avlästes där den inhiberade elipsen skar E- testremsan. En kvot beräknades för respektive antibiotika och antibiotika med β-laktamas inhibitor och om värdet var 8 indikerades ESBL-produktion, liksom om en så kallad fantomzon eller deformering av en elips kunde observeras. Om CN/CNI kvoten var 8 tolkades det som ESBLM, om däremot något av de andra preparaten gav en kvot 8 tolkades provet som ESBLA. Tolkning av VITEK2 resistenskort Maskinellt konstruerade kommentarer om förekomst av ESBLA eller ESBLM lämnades av instrumentet till analyserade isolat. Ingen ytterligare tolkning av kommentarerna har gjorts eftersom frågeställningen var ESBLA eller ESBLM. Carba NP test Karbapenemresistenta bakteriestammar tinades upp från -85 C och odlades på nonselektiva blodagarplattor och inkuberades därefter vid 37 C ÖN. Metod B testet utfördes genom att till varje analys (prov/kontroll) användes två 1,5 ml eppendorfrör till vilka tillsattes 100 µl Tris-HCl lysis buffert (B- PERII, Bacterial Protein Extraction Reagent, Thermo Scientific, Rockford, IL, USA). I rören slammades 10 µl bakterier blandades, därefter tillsätts 100 µl av lösning A, respektive lösning A med 6 mg/l imipenem. Lösning A bereddes genom att 5 ml fenolrött sattes till 13,6 ml destillerat H2O. phvärdet justerades till 7,8 med NaOH. Sist tillsattes 180 µl 10 mm ZnSO4 (Sigma-Aldrich, Cat: 221376, St Louis, MO, USA), slutkoncentrationen som erhölls var 0,1 mm. För lösning A med 6 mg/l imipenem tillsattes Imipenem med cilastin 500 mg/500 mg (Fresenius Kabi AB, Uppsala, Sverige). 7

Reaktionsblandningen inkuberades vid 37 C i upp till två tim. Om ett färgomslag från rött till orange/gult uppstod i lösning A med imipenem tolkades det som att bakterien i provet producerade karbapenemas som hydrolyserar imipenem, och om inget färgomslag observerades indikerar det att inget enzym producerades. I de fall där förväntad detektion av enzymet med Carba NP-testet uteblev användes ett selektivt medium (MH-agar med selektivt tryck av karbapenemerna imipenem, meropenem och ertapenem [ i form av diskar]) som komplement för att inducera karbapenemasproduktion. Bakteriestammarna som skulle analyseras igen, samt kontroller odlades om både på blodagarplattor och selektivt tillväxtmedium. Plattorna inkuberades vid 37 C ÖN. Carba NP test upprepades med ursprungs protokoll och med stammarna som vuxit på selektivt tillväxtmedium. Enligt ett förändrat protokoll utfördes därefter testet på stammarna från båda tillväxtmedierna. Metod S utfördes genom att till två 1,5 ml eppendorfrör med 200 µl lyseringslösning slammades 2 10 µl bakterier. Rören blandades och inkuberades därefter i 30 min vid rumstemperatur (RT). Rören centrufugerades 10000 g i fem min vid RT. Av supernatanten överfördes 100 µl till två nya eppendorfrör med vardera 100 µl Lösning A + imipenem och 100 µl Lösning A och inkuberades vid 30 C i upp till två tim och tiden antecknades då ett färgomslag från rött till orange/gult observerades. Statistik Sensitivitet och positivt prediktivt värde (PPV) beräknades för VITEK, diskdiffusion och E-test. Till Carba NP testet där blodplattor och den enklare metoden, metod B, använts beräknades sensitivitet, specificitet, PPV och negativt prediktivt värde (NPV). B. fragilis och P. aeruginosa har ej tagits med i de statistiska beräkningarna eftersom testet egentligen endast var avsett för Enterobacteriaceae. När de olika kromogena medierna jämfördes beräknades även här sensitivitet, specificitet, PPV och NPV för var och en av medierna. Resultaten för B. fragilis och Salmonella har inte tagits med i de statistiska beräkningarna eftersom det inte fanns någon anvisning från företagen som producerar dessa medier hur de skulle tolkas. Laboratoriets egna och andra mikrobiologiska laboratoriers fenotypiska utredningar användes som referens, samt externa kontrollbeskrivningar. Etiska överväganden Inget etiskt tillstånd har begärts för studien eftersom de kliniska bakterieisolaten som använts inte kan härledas till enskilda patienter. 8

Resultat Typning av ESBL A och ESBL M -producerande bakterieisolat med diskdiffusion, E-test och VITEK2 Med ett fåtal undantag identifierades samtliga bakteriestammar med känd ESBL-typ korrekt med diskdiffusion, E-test och VITEK 2 testerna (Tab. 1). De fall som gav missvisande resultat var K. oxytoca som blev falskt positiv (utredd av Folkhälsomyndigheten) med både diskdiffusion och E-test. En E. coli ESBLM uppfyllde inte helt kriterierna med diskdiffusion för att klassas som ESBLM enligt disktillverkarens instruktioner eftersom CTXCC - CTX+C inte visade en zon 5 mm (Tab. 1). Med E- test var det två E. coli som indikerade ESBLM medan ESBLA inte gick att typa på grund av växt på hela agarplattan (Tab. 1). En E. coli stam med verifierad ESBLM fick olika resultat med VITEK 2 (ESBLA), E-test visade ingen ESBL-aktivitet medan diskdiffusion visade på ESBLM fenotyp. På grund av dessa varierande resultat odlades stammen på nytt och försöken upprepades. Försöket visade då ESBLM för alla tre metoderna. Sensitiviteten och PPV för diskdiffusionen beräknades till 97 % respektive 100 % eftersom en E. coli stam blev falskt negativ och K. oxytoca blev sant negativ. Sensitivitet och PPV för E-test beräknades till 100 respektive 97 % eftersom K. oxytoca blev falskt positiv. För VITEK2 beräknades både sensitivitet och PPV till 97 %. Identifiering av karbapenemasaktivitet med Carba NP test (metod B) Endast tre av fem stammar som producerade något karbapenemas gav ett positivt utslag i Carba NP testet. En K. pneumoniae (KPC) gav kraftigt färgomslag från rött till gult redan efter fem min och de två andra K. pneumoniae stammarna (VIM och OXA-48) gav färgomslag till orange efter 30 min inkubering. B. fragilis med cfia-gen som kodar för ett metallo-β-laktamas gav även färgomslag i den negativa kontrollen. K. pneumoniae (NDM) gav inget färgomslag. De nio stammar som inte producerade några karbapenemaser blev som förväntat alla negativa (Tab. 2). För Carba NP test beräknades sensitiviteten, specificiteten, PPV och NPV till 75, 100, 100 respektive 92 %. Carba NP test efter induktion av karbapenemas (metod S) I tillägget till Carba NP test utfördes testet med det förändrade protokollet (metod S) med bakteriestammar odlade på både t selektivt tillväxtmedium och blodagar, Testet utfördes också med det ursprungliga protokollet (metod B) och bakteriestammar från det selektiva tillväxtmediet. K. pneumoniae NDM blev positiv och man kunde observera ett färgomslag med båda metoderna när det selektiva odlingsmediet användes, men inte efter växt på blodagar (non-selektivt medium). B. fragilis blev positiv i testet efter växt både på selektivt och non-selektivt medium, men färgomslag uppstod även i den negativa kontrollen (Tab. 2). CHROMagar ESBL, C3GR och KPC På ESBL-agar växte alla sju stammar med ESBLA, tre av fem stammar med ESBLM inhiberades helt och alla sex karbapenemresistenta stammarna växte förutom K. pneumoniae (OXA-48) och B. fragilis. Alla testade stammar förutom K. pneumoniae (OXA-48) och B. fragilis växte på C3G-mediet (Tab. 3). Alla karbapenemresistenta stammar förutom två växte på KPC-mediet. Den ena av dem som inte växte 9

producerade inte karbapenemas utan var resistent mot ertapenem på grund av någon annan resistensmekanism, den andra var B. fragilis. Resterande tolv stammar med ESBLA och ESBLM inhiberades, några noterades med inokulationseffekt (Tab. 3). Sensitivitet, specificitet, PPV och NPV för KPC beräknades till 100, 83, 67 respektive 100 %, ESBL och C3G beräknades alla till 100 %. 10

Diskussion Infektioner orsakade av ESBL-producerande bakterier är ofta kopplade till höga kostnader, men också hög mortalitet (8). Många allvarliga infektioner behöver snabb insättning av antibiotikabehandling och är beroende av empirisk behandling då den diagnostiska utredningen tar lång tid. För att den empiriska behandlingen inte ska bli ineffektiv är det viktigt med både nationell och global kännedom om aktuellt resistensläge, eftersom utbredningen av resistenta bakterier ser mycket olika ut i olika delar av världen och vi reser mycket. Resistenta bakterier håller idag på att bli ett stort allmänt hälsoproblem. För att antibiotika som används idag också ska vara verksamma i framtiden krävs att vi är mer försiktiga och restriktiva med användningen (1). Olika metoder finns för att identifiera och typa ESBL-producerande bakterier och därför har vi i den här studien utvärderat och jämfört olika metoder för att underlätta diagnostisering och därmed behandling av infektioner orsakade av resistenta bakterier. För att vi ska vinna kampen mot allt mer resistenta bakterier krävs det ett omfattande arbete för att minska användningen av antibiotika, hitta nya behandlingsalternativ och även snabbt kunna identifiera dessa motståndskraftiga bakterier. Diskdiffusionen var den enda metoden som kunde avslöja att K. oxytoca inte bar på ESBLA utan hade ett artspecifikt kromosomalt enzym. K. oxytoca har ofta detta kromosomala β-laktamas som kallas K1 eller KOXY (9). En liten del av dessa bakterier saknar ESBL men hyperproducerar K1 (10). Med E-test gick det inte att fastställa som två av E. coli-stammarna bar på ESBLA, eftersom det inte gick att beräkna någon kvot. Dock konstateras att dessa stammar var ESBLM. Det är inte ovanligt att E. coli och K. pneumoniae producerar både ESBLA och ESBLM (10). VITEK 2 har tidigare ingått i en studie där man utvärderade dess förmåga att detektera ESBL-producerande E. coli och K. pneumoniae. Metodens sensitivitet, specificitet, PPV och NPV blev 98,8, 98,5, 99,5 respektive 96,3% (11). I vår studie beräknades både sensitivitet och PPV för VITEK till 97 %, om ett större antal kliniska isolat ingått i studien kan det tänkas att resultaten blivit mer lik de erhållna resultatet i den andra studien. Kostnaden för typningsmetoderna jämfördes och kostnaden för VITEK AST-N218 kortet är 55 kr per styck. En gemensam klumpsumma för alla de E-testremsorna som användes till ett prov beräknades till 151 kr. Antibiotikadiskarna beräknades till 71 kr. Övrigt material, andra omkostnader och arbetstiden har inte tagits med i beräkningarna. I tidigare studier har Carba NP testet visat hög sensitivitet och specificitet för Enterobacteriaceae, hela 100 % för både sensitivitet och specificitet (12), 91,1 % sensitivitet och 100 % specificitet (13) samt 100 % sensitivitet och specificitet (4). Vid utförandet av Carba NP test i vår studie noterades överraskande låg sensitivitet, 75 %. I studien ingick dock endast ett fåtal stammar, beräkningarna är därför inte helt tillförlitliga. Resultatet från det andra försöket med Carba NP testet med olika metodprotokoll och olika odlingsmedier visade att K. pneumoniae NDM gav bäst resultat med det selektiva tillväxtmediet tillsammans med metod S. Att K. pneumoniae stammen först blev negativ behöver inte vara på grund av att produktionen av enzymer minskat, utan kan också bero på minskad permeabiliteten av bakteriens yttermembran (12), eller att bakterierna inte fullständigt lyserats. I nyligare studier har metodprotokollet ändrats, bland annat har mängd bakterier ökats eftersom vissa mycket mukoida stammar har visat sig svåra att lysera (16). Vidare har bakterierna inkuberats med lyseringsbufferten 11

för att försäkra sig om att bakterierna lyserats och β-laktamaset frigjorts. Andra har ändrat den slutliga inkuberingen då det helt enkelt gett bättre resultat (17). B. fragilis är en anaerob bakterie som tillhör Bacteroidetes och inte Enterobacteriaceae familjen. Carba NP testet verkade inte ha förmåga att detektera andra bakteriearter med karbapenemas än de tillhörande Enterobacteriaceae. B. fragilis tillhör den grupp anaeroba bakterier där resistensen ökar och blivit ett allt större problem. Hos många stammar inom B. fragilis-gruppen har man hittat genen cfia som tros leda till minskad känslighet eller i vissa fall total resistens mot karbapenemer och andra β-laktamer (14). CHROMagar mediet ESBL används idag som screeningmetod vid Sunderby Sjukhus för att identifiera bärare av ESBL-producerande bakterier i tarmen. Detta medium fångar upp ESBLA, men inte ESBLM. I Sverige är man intresserad av att skilja ESBLA och ESBLM och därför har ett nytt kromagarmedium, CHROMagar C3G tagits fram, med vars hjälp man ska hitta alla bakterier med nedsatt känslighet för tredje generationens cefalosporiner. Eftersom ESBLcarba också blir allt vanligare söker man i dagsläget efter ett bra kromogent agarmedium, t.ex. CHROMagar KPC, som screeningmetod för stammar som producerar olika karbapenemaser. Laboratoriets mål är att nuvarande metod med antibiotikadiskar som screening för ESBLM och ESBLcarba, kan bytas ut mot kromogena substrat för ökad känslighet samt enklare utodlingsmetodik. Kromagarplattan CHROMagar ESBL har i tidigare studier utvärderats. Sensitivitet, specificitet, PPV och NPV beräknades till 100, 93,3, 51,5 respektive 100 %. Konklusionen från studien blev att CHROMagar kan med god selektiv förmåga detektera stammar som producerar ESBL (7). I vår studie beräknades sensitivitet, specificitet, PPV och NPV för KPC 100, 83, 67 respektive 100 %, ESBL och C3G gav utmärkta resultat och beräknades alla till 100 %. Slutligen, vid jämförelse mellan metoderna för att typa ESBLA och ESBLM kan det konstateras att dessa inte skiljer sig mycket. Diskdiffusion och E-test visade stabilare resultat än VITEK 2. Med hänsyn till kostnaden rekommenderas därför diskdiffusionen från ROSCO ESBL tillsammans med AmpC Screen kit. Utifrån resultaten från denna studie kan Carba NP test med bakterier från selektivt tillväxtmedium enligt metod S, med bland annat effektivare lysering av bakterierna, rekommenderas framför Carba NP testet med bakterier odlade på blodagar och enligt metod B. För vidare studier borde ett större antal kliniska bakteriestammar analyseras med Carba NP testet, resultaten blir då mer tillförlitliga och man kan avgöra om det finns någon skillnad mellan metoderna och tillväxtmedierna. Vid analys av bakterier odlade på CHROMagarmedierna visade att ESBL och C3G vara utmärkta för att identifiera ESBL-typer. KPC konstaterades som i tidigare studier vara mindre tillförlitlig. Eftersom man tidigare använt CHROMagar ESBL vid Sunderbyn sjukhus, vilken endast kan detektera ESBLA, ska man nu se över om man eventuellt ska byta till CHROMagar C3G som även fångar upp ESBLM. Konklusionerna av studien var att efter jämförelsen mellan metoderna för att typa ESBLA och ESBLM kan man konstatera att resultaten av metoderna var likvärdiga. Carba NP testet visade sig ha en hög specificitet, utan falskt positiva resultat. CHROMagar ESBL och C3G visade sig vara utmärkta för att korrekt identifiera ESBL-typerna ESBLA och ESBLM. KPC konstaterades vara mindre tillförlitlig och gav falskt positiva resultat. 12

Tack tillägnas Jag vill tacka min handledare Lena Norlund för bra handledning och Minna Ygge för handledning och stöttning genom hela arbetet. Jag vill även tacka Christina Tjärner, Inger Larsson och Birgitta Lundström för stöttning av de laborativa momenten i studien. Sedan vill jag även tacka CHROMagar som bidragit med kromagarmedierna C3G och KPC. 13

Referenser 1. Brolund A. Overview of ESBL-producing Enterobacteriaceae from a Nordic perspective. Infect Ecol Epidemiol. 2014; 4:1-9. 2. Franiczek R and Krzyzanowska B. ESBL-producing Escherichia coli isolated from bloodstream infections Antimicrobial suseptibility, conjugative transfer of resistance genes and phylogenetic origin. Adv Clin Exp Med. 2014; 23:865-870. 3. Folkhälsomyndigheten. ESBL-producerande tarmbakterier. http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/17838/esbl-producerande%20tarmbakterier.pdf (2015-03-06). 4. Nordmann P, Poirel L and Dortet L. Rapid detection of carbapenemase producing Enterobacteriaceae. Emerg Infect Dis. 2012; 18:1503-1507. 5. Jenkins S, Schuetz A. Current conceps in laboratory testing to guide antimicrobial therapy. Mayo Clin Proc. 2012; 87:290-308. 6. Pincus D. Microbial identification using the BioMérieux VITEK 2 system. BioMérieux, inc. 7. Saito R, Koyano S, Nagai R, Okamura N, Moriya K and Koike K. Evaluation of a chromogenic agar medium for the detection of extended-spectrum β-lactamase-producing Enterobacteriaceae. Lett Appl Microbiol. 2010; 51:704-706. 8. Wintermans B B, Reuland E A, Wintermans R G F, Bergmans A M C and Kluytmans J A J W. The cost-effectiveness of ESBL detection: Towards molecular detection methods? Clin Microbiol Infect. 2013; 19:662-665. 9. Gheorghiu R, Yuan M, Hall L. M. C. and Livermore D. Bases of variation in resistance to β-lactams in Klebsiella oxytoca isolates hyperproducing K1 β-lactamse. J Antimicrob Chemother. 1997; 40:533-541. 10. Sturenburg E, Sobottka I, Djahesh D, Laufs R and Mack D. Evaluation of a new cefepimeclavulanate ESBL Etest to detect extended-spectrum beta-lactamases in an Enterobacteriaceae. strain collection. J Antimicrob Chemother. 2004; 54:134-138. 11. Chen HM, Wu JJ, Tsai PF, Wann JY and Yan JJ. Evaluation of the capability of the VITEK 2 system to detect extended-spectrum β-lactamase-producing Escherichia coli and Klebsiella pneumonia isolates, in particular with the coproduction of AmpC enzymes. Eur J Clin Microbiol Infect Dis. 2009; 28:871-874. 12. Dortet L, Bréchard L, Cuzon G, Poirel L, Nordmann P. Strategy for rapid detection of carbapenemase-producing Enterobacteriaceae. Antimicrob Agents Chemother. 2014; 58:2441-2445. 13. Yusuf E, Van Der Meeren S, Schallier A and Piérard D. Comparison of the Carba NP test with the Rapid CARB Screen Kit for the detection of carbapenemase-producing Enterobacteriaceae and Pseudomonas aeruginosa. Eur J Clin Microbiol Infect Dis. 2014; 33:2237-2240. 14. Garcia N, Gutiérrez, Lorenzo M, Vadillo S, Píriz S, Quesada A. Gene context and DNA rearrangements in the carbapenemase locus of division II strains of Bacteroides fragilis. Antimicrob. Agents Chemother. 2009; 53:2677-2678. 14

15. Chancey S, Zähner D and Stephens D. Acquired inducible antimicrobial resistance in Grampositive bacteria. Future Microbiol. 2012; 7:959-978. 16. Dortet L, Poirel L and Nordmann P. Further proofs of concept for the Carba NP Test. Antimicrob Agents Chemother. 2014; 58:1269. 17. Österblad M. NordicAST. Evaluering av en snabb fenotypisk testmetod för detektering av karbapenemaser: Carba NP. http://s3-eu-west-1.amazonaws.com/hlintranet/files/2d740541e1343e4b2b85aacdebf66be553aa84e9/103b68410bc3e4c9bf3658b0a444e 118_130531084731.pdf (2015-04-14). 15

Tabell 1. Bakteriearter med känd ESBL-typ (ESBLA eller ESBLM) testade med diskdiffusion, E-test och VITEK 2. Antal korrekt typade isolat Bakterieart Diskdiffusion E-test VITEK 2 E. coli (n=24) 23 24 23 K. pneumoniae (n=7) 7 7 7 K. oxytoxa (n=1) 1 0 0 C. freundii (n=1) 1 1 1 Salmonella sp. (n=1) 1 1 1 16

Tabell 2. Carba NP test utfört på karbapenemresistenta och ESBLA producerande bakteriestammar. Bakteriestammar a n Metod B Metod S A+im b,c A b,d A+im A ESBLA K. pneumoniae 3 E. coli 6 Karbapenem R, Enterobacteriaceae K. pneumoniae (Ertapenem R) 1 K. pneumoniae (NDM) 1 +30 E. cloaceae ( ) 2 K. pneumoniae (VIM) 1 +30 P. aeruginosa ( ) 1 K. pneumoniae (KPC) 1 ++5 K. pneumoniae (OXA-48) 1 +30 Karbapenem R, övriga B. fragilis (MBL) 1 (+) (+) e (++)5 (++)5 P. aeruginosa ( ) 1 a) ). b) A, negativ kontroll.(lösning A). Kontroller K. pneumoniae CCUG (pos) 1 +20 ++10 E. coli CCUG (neg) 1 a Bakterierna odlades på blodagarplattor och lysering enligt standardprotokoll (metod B) respektive odling på selektivt medium och utvidgad lyseringsteknik (metod S). b Färgomslag från rött till orange +; gult ++ samt tiden i min vid färgomslag. c Reaktionsblandning A+im (Lösning A med imipenem d A, negativ kontroll (lösning A) e Färgomslag i lösning A, negativ kontroll, resultat går ej att tolka 17

Tabell 3. Resultat från tre olika kromagarmedier. CHROMagar Bakteriestammar ESBL C3G KPC ESBLA K. pneumoniae + a + b K. oxytoca d + + (+) c K. pneumoniae + + (+) E. coli + + E. coli + + C. freundii + + Salmonella sp. + + ESBLM E. coli + E. coli + + E. coli (+) + E. coli + E. coli + ESBLcarba K. pneumoniae (ertapenem R) + + K. pneumoniae (NDM) + + + K. pneumoniae (VIM) + + + K. pneumoniae (KPC) + + + K. pneumoniae (OXA-48) + B. fragilis (MBL) Kontroller Neg. E. coli CCUG 17620 Pos. K. pneumoniae CCUG 45421 (SHV-18) + + (+) Pos. K. pneumoniae CCUG 64452 (OXA-48) (+) (+) + a Växt b Inhibition c Växt inhiberad men med inokulationseffekt, lite färgad växt i primärutstryket d Kromosomalt medierat β-laktamas 18

Figur 1. Exempel på resultat erhållna med Carba NP test utfört på bakterier som odlats på selektivt tillväxtmedium och behandlats enligt metod B. Lösning A med imipenem (A+im) till vänster och lösning A (A) till höger. 19

ESBL C3G KPC Figur 2. Bakteriestammar odlade på tre olika kromagarmedier. Från vänster CHROMagar ESBL, C3G och KPC. A) C. freundii ESBLA, B) E. coli ESBLM, C) K. pneumoniae (NDM) och D) K. pneumoniae (ESBLA) på CHROMagar KPC här ses inokulationseffekt, lite blå växt vid primärutstryket. 20