Roger Ellmin 1
Inledning Den här e-skriften PM 2014, Problemet Mobbning, har syftet att presentera och problematisera problemet mobbning i skolan, som kunskapsläget är 2014. Materialet har samlats in för min bok Att förebygga mobbning i skolan (2014) men har inte presenterats självständigt tidigare. Egentligen handlar skriften om allt det viktiga arbete som utförts av rent ideella krafter, av kulturskapare eller av tjänstemän och byråkrater, oftast med mycket begränsade resurser. Den vill vara ett stöd för detta arbete och spegla olika försök att förstå och förklara det och förändra det till det bättre. Att arbeta med frågor som hat, hot och våld i olika former känns för många såväl nödvändigt och meningsfullt som svårt på samma gång. Alternativet att vara bystander, att se på, att inte kunna eller vilja ingripa, är inget alternativ för många. En relationell etik handlar om hur man ska förhålla sig till varandra. På den punkten är skolans mål tydliga. Risken för hat, hot och våld minskar när de mänskliga relationerna i skolmiljön är goda. Man tar tidigt tag i konflikter och kränkningar och goda relationer ger också goda studieresultat. Men om den etiken och kunskapen sätts först i andra, tredje eller annan hand uppstår problem. **** Jag vill med denna e-skrift ge uppmärksamhet och stöd åt de insatser som görs. Stöd kan man ge på olika sätt: materiellt, informativt, emotionellt och värderande. Materiellt stöd i form av ekonomiska och personella resurser saknas här i stor utsträckning och mycket av det som görs får göras under knapphetens kalla stjärna. Jag koncentrerar mig på det informativa stödet genom att söka sammanställa och sprida information om det arbete som faktiskt görs. Det är naturligtvis ingen tillnärmelsevis heltäckande bild, utan ett axplock bland det som jag har observerat under åren. Viktigast av allt är kanske att ställa upp med det emotionella stödet, att möta upp med erkännande, inlevelse och omtanke. Viktigt är dock också det värderande stödet, att inte bagatellisera utan visa på en väg framtå, att se möjligheter. Allt detta kan naturligtvis låta pretentiöst, men det är ett sätt att visa att de sakliga lösningarna tränger sig på och då krävs mångas insatser. Jag har alltid i mina böcker framhållit att detta inte är lätt. Att bekämpa hot och våld är ett svårt och känsligt arbete, det finns inget quick-fix, utan det handlar om att tro att det går att åstadkomma en förbättring 2
och att olika perspektiv behövs i det viktiga arbetet. Kan denna lilla skrift i någon mån föra arbetet vidare, bidra med en fördjupad beskrivning och analys, så är syftet uppnått. Jag vill med denna e-skrift tacka min redaktör sedan 30 år tillbaka, Karl G Fredriksson. Han har varit en kritisk vän, varit mycket stödjande och samtidigt varnat för schabloner, förenklingar och tron på quick-fix -metoder. Han har också här bidragit med material från filmens och litteraturens värld. Jag vill också tacka det förlag som för 30 år sedan gav ut min första bok Att hantera konflikter i skolan (1985) och nu boken Att förbygga mobbning i skolan (2014) och för att denna e-skrift kan hämtas gratis från nätet. Köping oktober 2014 Roger Ellmin Fil.dr. leg.psykolog Läromedelsförfattare 3
Tre eviga F förstå, förklara, förändra Hat, hot och våld är allvarliga problem i landets största och viktigaste arbets- och utvecklingsmiljö, skolan, och de har alltid förekommit. De har tagit sig olika utryck och bedömts på olika sätt, beroende på rådande samhällsutveckling och samhällsvärderingar. Men skolvåldets historia är i stort sett en oskriven historia och ett outforskat område. Den bild som finns är alltför fragmentarisk och tidslinjen oklar. Hur ska man försöka förstå och förklara den uppenbart allt mer virvlande hat-, hot- och våldspiralen i skolan? Är det så att det krävs insatser av helt annan karaktär än hittills? Detta kan sägas med full respekt för de skolor som lyckats skapa en bra miljö trots en rad svårigheter och problem. Genom tidningar, film, teater, litteratur, musik och konst blir vi påminda om hur människor utsätts för våldshandlingar, hotas, förnedras, kränks och hånas. Detta samtidigt med bilder av hur det skulle kunna bli bättre, förbyggas och stoppas. Vi har under åren imponerats av enskilda personers insatser på detta område: skolledare, lärare, forskare, verksamma inom den kulturella sektorn, ideella organisationer och enskilda personer. Här ska bara några exempel ges, av varierande format, mest från hemmaplan men också med några internationella inslag. För en tid sedan kunde man som ett levande exempel på detta läsa i tidningarna om vännerna Jesper och Elin som cyklar genom Europa, stannar till i olika städer och delar ut kramar i en vad de kallar Free hugs- kampanj, allt för att sprida glädje och stödja arbetet mot mobbning. Jesper var själv mobbad under skoltiden och ville göra något, och uppmanar människor på vägen att via SMS skänka pengar till en organisation som arbetar mot mobbning Mia är ett annat enskilt exempel på någon som agerar och reagerar. Hon hade läst en krönika som handlade om Det man en gång bevittnat kan inte göras osett (Västmanlands läns tidning 27/9 2014). Texten handlade om mobbning och fick snabbt många Gilla. Ett upprop under namnet Stopp nu! Aldrig acceptera mobbning startades. Syftet med kampanjen är att stärka engagemanget och ge föräldrar möjlighet att dela erfarenheter. Berättelserna visar på drabbade föräldrars sorg, maktlöshet och hjälplöshet. Frågan ställs: Varför följs inte lagen? Målet var att överlämna namnlistan till kommunens politiker. Andra väljer att i musik, litteratur, spelfilmer eller konst försöka göra frågan om den trygga skolan till en huvudfråga. Många goda krafter finns, och det ger optimism, kraft och 4
inspiration, men också tillfälle till kritik för passivitet, bristande intresse och resurser, då idag, liksom för årtionden sedan, de sakliga lösningarna tränger sig på. Skolan och våldet speglade i film och teater. En intressant sidobelysning ger bilden av hot och våld i skolan inom filmen och teatern. Kanske säger den väl så mycket, ibland kanske mer, om skolans realitet än någonsin styrdokument och forskning? Detta sagt med en viss reservation för att det konstnärliga ibland synes kräva en tillspetsning för att bli attraktivt. Men den konstnärliga gestaltningen har också en emotionell dimension som styrdokumenten och forskningen inte har (och nog inte heller ska ha) och som kanske ligger närmare de involverades upplevelser. Under alla förhållanden är det två synvinklar som kompletterar varandra. Skolan, speglad i filmen eller på scenen, ger ofta tidstypiska bilder med inslag av våld och centrala konflikter kring mellanmänskligt samspel. Enklare TV- och videoutbud handlar i stor utsträckning om konflikter mellan människor (goda och ädla å ena sidan, nattsvart onda å den andra). Lite mer komplicerade framställningar ger mer nyanserade och subtila analyser av komplicerade nätverk av såväl mellanmänskliga förhållanden som samhällsförhållanden vilka tränger in i skolans något skyddade värld. Budskapen handlar inte så mycket om vad vi kan lära oss på ett mer teoretiskt plan utan mer om vem vi som person faktiskt är och vad vi faktiskt gör. Det som ofta speglas är händelser bakom fasaden, som visar på nya problem eller kunskapsbehov och förhållningssätt däribland konfliktlösning något som vi kan skygga inför men som ger nya infallsvinklar. Vi får en bild av människorna bakom siffrorna, av hur människor kan tänka, känna och handla i situationer av hot och våld. Låt oss här göra några historiska nedslag utifrån några exempel från filmens värld, hämtade ur spelfilmer, dokumentärer och dokusåpor. Följer man det som speglats i filmerna som här kort redovisas och i kronologisk ordning kan man se några utvecklingslinjer: Det finns en kamp mellan att hålla igen och att ge igen. Nu tar jag inte skit längre, nu gäller det att slå tillbaka. Det finns alltid de som ser på, som låter allt ske, men också kamrater som ställer upp som stöd för den utsatte. Det finns vuxna i skolan som känner sig i underläge, som är rädda för att själva hamna i blåsväder, men också de som tar sitt ansvar och agerar. 5
. Klassikern Två år i varje klass (1938) tillhör naturligtvis en tid som ur vårt perspektiv framstår som idyllisk. Här skildras klassiska pojkstreck, oftast harmlösa, men också hur klasskamraterna ställer upp för varandra och för de lärare som de tycker om. Slagsmål på skolgården förekommer, men ingen skönjbar mobbning. Lärarna är stränga, men också förstående och medkännande och de nya lärare som kommer till skolan och har andra värderingar får snart lära sig tänka om En ännu större klassiker av helt annat slag är Hets (1944), ofta kallad den bästa film av Ingmar Bergman som inte är gjord av Ingmar Bergman (dock av Alf Sjöberg med manus av Bergman). Den handlar om latinlektorn med öknamnet Caligula och hans skräckvälde över eleverna. Han är närmast en karikatyr av en lärare av den gamla stammen, som hyllar rabbelkunskaper och styr med rena terrormetoder. Den fruktade, sadistiske men, innerst inne djupt olycklige latinläraren har fått ett särskilt gott öga till eleven Jan-Erik och han blir ett av Caligulas offer. Som en skildring av den dåtida skolans avigsidor saknar den här filmen motstycke, inte minst genom Stig Järrels (då mest känd som en komisk skådespelare) lysande rollgestaltning. Men på skolan finns också hyggliga och inspirerande lärare, liksom filmens förstående rektor. Medan de båda nämnda filmerna, trots sina olikheter, ändå väsentligen skildrar samma skola, av det gamla snittet, visar Ole dole doff (1968) en helt annan bild. Det är en skola från en tid då det katastrofala missuppfattandet av grundskolans goda intentioner började slå igenom, något som i hög grad präglar skolan än idag. Auktoriteterna skulle raseras, ordning och disciplin var fula ord, begreppet kunskaper skulle ges en helt ny innebörd (eller ingen innebörd alls). Här är läraren Sören (känsligt spelad av Per Oscarson) ett hjälplöst offer för sina elever i klassen. Varje lektion är en maktkamp, där han är dömd att förlora. Han tror inte på en auktoritär undervisning, men är också jagsvag och saknar personlig utstrålning och auktoritet och får svårigheter att hävda sig i klassen. Det ideologiska läget i skolans värld gör också att han inte får stöd. Han är klart medveten om detta och drömmer mardrömmar på nätterna. Carin Mannheimers Lära för livet (1976) en TV-serie i sex timslånga avsnitt, är en av tidernas största svenska TV-succéer. Man får följa skolvardagen den sista grundskoletiden för problemklassen 9B, med elever som präglas av skoltrötthet, skolk, betygshets och oro inför framtiden, och det handlar i hög grad om skolans roll i ungdomars liv och utveckling. Serien speglar uppror mot lärarna, den är en provkarta på rökning och missbruk av alkohol och hasch och slagsmål, något som inte föranleder några drastiska åtgärder från skolans sida. Istället är 6
det enskilda samtal, stödundervisning och ett visst överseende som är modellen. Man får följa den snälla och förstående kvinnliga läraren som tillåter det mesta, men som hamnar konflikt med sina kollegor. I Lukas Moodysons Fucking Åmål (1998) får vi följa två unga tjejer, Agnes och Elin, som till stor del är varandras totala motsatser, men ändå på många sätt väldigt lika. Det handlar mycket om de sociala hierarkier som finns i skolan och som påverkar vilken status man har, och mobbning blir då en extrem form av social exkludering. Agnes, känner sig ensam och utanför och har bara en vän, resten av skolan mobbar henne. Konsekvenserna är förödande och hon överväger självmord. Hon är hemligt förälskad i Elin, som är populärast i skolan och som har hånglat och mer än så med en massa killar. Filmen handlar ytterst om vänskapsband och kamratstatus, men också om de komplikationer som ligger i att de dras sexuellt till varandra och därmed bryter mot kamratgruppens och småstadens tabuer. Mikael Håfströms Ondskan (2003), som bygger på Jan Guillous delvis självbiografiska roman med samma titel, utspelas på internatskolan Stjärnsberg (läs Solbacka), ett isolerat mikrosamhälle med egna lagar och regler. Livet är strikt hierarkiskt, byggt på ett system av tjänare och betjänade, där vissa har privilegier och andra enbart skyldigheter. Inom skolans väggar skolan tillämpas kamratfostran, vilket betyder att de äldre eleverna systematiskt pennaliserar de yngre. Det är en skola för överklassens barn där man i matsalen sitter enligt Adelskalendern eller förmögenhet, som en av eleverna uttrycker saken. En av filmens grundfrågor är hur vi människor ska förhålla oss till våld och förtryck. Kan våld ibland vara berättigat och i så fall i vilka situationer? Teresa Fabiks Hip, hip, hora (2004) handlar om Sofia som just börjat sjuan och blir full och medvetslös på en fest, och några pojkar tar förnedrande foton av henne och sprider på nätet. Hennes kamrater vänder henne ryggen och kallar henne hora, men hon är stark och inser att hon måste slå tillbaka. Thomas Alfredsons Låt den rätte komma in (2006), som bygger på John Ajvide Lindqvists bok med samma namn, handlar om unge Oskar, en mobbad och föraktad pojke som i sitt vanmäktiga hämndbegär söker tröst i skräckberättelser. Oskar vill ge igen mot sina plågoandar, drömmer om att bli en hämnare och äntligen slippa gå till skolan och förnedras. Men han klarar inte av att hämnas på egen hand. Då får han kontakt med en nyinflyttad grannen, en pojkflicka som heter Elin. Hon kan inte vistas i dagsljus, för hon är en vampyr med ovanlig nyfikenhet på livet för någon som lever på andra sidan döden. Filmen lyckas förunderligt väl omplantera vampyrtemat i en vanlig Stockholmsförort, i detta fall Blackeberg någon gång i början på 80-talet, och är både våldsam, hårresande otäck och mycket romantisk. 7
Res dig inte (2010) är en film, producerad av Utbildningsradion, som bygger på en verklig händelse och skildrar våldets konsekvenser. Filmen ingår i ett projekt som kallas Akta huvudet och som försöker beskriva hur hjärnan fungerar och hur skador uppstår och verkar. En framgångsrik samtalsmetod som bygger på att öva aggressions- och impulskontroll lanseras. I teaterpjäsen Lärare för livet (2010) får man följa bl. a. Kerstin som älskar sitt jobb som lärare, men som plågas av skolstartsångest redan vid midsommar. Här möter man lärare som lider av skolans ständiga förändring och andra lärare som lider av att ingenting förändras. Här finns lärare som försvarar sina ålderdomliga bildningsideal och unga lärare som starkt tror på sig själva och på det penn- och papperslösa samhället. Här finns studierektorn Kjell, som lojalt skriver kris- och verksamhetsplaner och drömmer om att bli rektor, men det blir stället Olle, som gått från elev på skolan över det militära till skolledare, en man med skrämmande fascistisk framtoning som till slut spyr i en Harrodspåse under en personalfest. Symboliken är uppenbar den yttersta vulgariteten i att snobba med en Harrodspåse och sedan spy i den! En person som blir mobbad blir märkt. Anna Odells Återträffen (2013) är en film om mobbning och den smärta som mobbning skapar. Filmen är uppbyggd kring en spelfilmsdel och en del av dramadokumentär karaktär, och rör sig i gränslandet mellan det dokumentära och det fiktiva. I spelfilmsdelen bjuder huvudpersonen, som var mobbad när hon gick i skolan, 20 år senare in sina gamla klasskamrater till en återträff (i verkligheten var hon den enda i klassen som inte var bjuden). Feststämningen kommer dock av sig då gamla konflikter kommer upp till ytan. Filmen behandlar ämnen som maktstrukturer och hierarkier, vilka som har höga statuspositioner, vilka som står utanför samt hur vi förhåller oss till dem. I dokumentärdelen går den mobbade rakt på de olika plågoandarna och frågar varför de gjorde som de gjorde och håller själv upp den smärta som mobbningen skapat. Med Vi var ju bara barn eller hur? ursäktar de andra sitt beteende. Vild & vacker (2013) är en pjäs om nätmobbning och den väcker frågan om huruvida nätet triggar det sämsta i oss. Föreställningen är en del av Amatörteaterföreningarnas Riksförbunds så kallade Varjaprojekt, som syftar till att uppmärksamma våld och konflikter bland tonårsflickor. I pjäsen, som har improviserats fram av ungdomar tillsammans med regissören och manusförfattaren, är mobiltelefonen och sociala medier alltid närvarande. Pjäsen tar upp behovet av att bli bekräftad, då det är så lätt att vara fel idag. I en scen ligger Sofia mitt på golvet i fosterställning. Hon är förkrossad efter att nakenbilder av henne spridits på nätet. Om någon slår dig går det över, det syns inte när du byter skola. Men om någon 8
lägger upp nakenbilder finns de kvar och dina nya klasskompisar kanske ser dem på Facebook eller Instagram säger en av skådespelarna. **** Detta var några svenska exempel det saknas inte heller goda utländska exempel. En riktig klassiker är Tom Brown s Schooldays efter Thomas Hughes roman, som har filmatiserats flera gånger, mest notabelt 1950, och även blivit en TV-serie. Den handlar om den unge Tom Browns liv vid internatskolan Rugby och inte minst om den mobbning som Tom och en vän utsätts för av den äldre eleven Flashman och hans kumpaner (en gång på ett sätt som påminner om händelserna på Lundsberg 2013). Men Tom tränar boxning med smeden hemma på godset under ferierna och ger igen med råge. Skolan hyllar kamratfostran och gör inget för att stoppa mobbningen och ser snarast med gillande på att Tom växer till man och ger igen. Lindsay Andersons If (1969) är en brittisk samhällsatir om några ungdomar i en internatskola som revolterar mot sina plågoandar bland de äldre eleverna och skolledningen och ockuperar skolan med vapenmakt. Från realism glider filmen ut i fantasier och ska kanske mest ses som en ganska tidstypisk revolutionsromantisk dröm? Peter Weirs Döda poeters sällskap (1989) har blivit en av de senaste årtiondenas mest uppmärksammade filmer. Läraren John Keating, spelad av Robin Williams i hans livs roll, kommer till en mycket konservativ internatskola för att undervisa i engelska. Han uppmanar eleverna att gå sin egen väg och strunta i reglerna och traditionerna, något som leder till konflikter med skolans ledning och kollegerna. Han ger Horatius mer än 2000 år gamla maxim Carpe diem ( Fånga dagen ) en ny relevans. Filmen har kommit att uppfattas som en hyllning till friheten och brottet med traditionerna, och är det väl också, men många har inte uppfattat att det vare sig det är medvetet eller ej av upphovsmännen finns en komplikation i budskapet. Keating får eleverna att bryta sig loss från regler och auktoriteter men han binder dem samtidigt till en ny auktoritet, sig själv, och detta är inte okomplicerat för en del av eleverna. Den franska filmen Mellan väggarna (2008) är en halvdokumentär film som följer en skolklass och deras lärare under ett läsår. Klassen är ett verkligt mikrokosmos, har mångkulturell karaktär och flera elever lever under hot av att utvisas ur landet. Verkligheten utanför skolan, krassa livsförutsättningar med ekonomiska orättvisor, kulturella olikheter och könsrelaterade skillnader tränger in i skolan och skapar motsättningar. Vad filmen inte minst visar är vilken roll en engagerad lärare som tar eleverna och deras problem på allvar, som 9
visar dem respekt och kräver respekt tillbaka, som visar kärlek och omsorg, men inte villkorslös, kan spela för elevernas skolgång och framtid. Susanne Biers danska film Hämnden (2010) handlar om våld, förtryck och hämndens vara eller icke vara. Det stora våldet i Afrika ställs mot det lilla våldet i skolan. Två pojkar möts i skolan: Elias som är på väg att förlora sin pappa i en svår separation och Christian som förlorat sin mamma. Elis pappa gör gott för andra i ett land i Afrika, men hemma i Danmark blir Elis svårt mobbad och kallad för Musen för sina utstående tänders skull. Elias får allt svårare att klara av mobbarna i klassen. Så lär han känna en ny pojke i klassen och blir vän med honom. Denna ovanliga vänskap utvecklas snart till en oroande allians som hotar att förstöra både dem själva, mobbledaren och landsbygdsidyllen för alltid. Rektor och ett par lärare framstår som välmenande men osäkra och valhänta inför både elevernas komplicerade hemförhållanden och mobbningen i skolan. Från slutet på 1990-talet och framåt har ett antal filmer kommit som har sin bakgrund i verkliga s.k. skolskjutningar eller skolmassakrer (tio stycken under tiden 1999 2012). Här ska bara några av dessa filmer, som samtliga speglar det yttersta våldet, redovisas. Heart of America (2003) utspelas på en amerikansk high school och handlar om mobbning som resulterar i en skolmassaker. Det är ett drama med många komplicerade relationer. Två mobbade elever, Danile och Barry, står i fokus då de är på väg att som en hämndaktion skjuta sina plågoandar på skolan. Barry kommer dock på andra tankar, men den hatfyllde Daniel släpper loss sin vrede och bestämmer sig för att attackera sin skola och menar att han inte bryr sig om ifall han lever eller dör. Han är trött på mobbarna i skolan och på sin likgiltige fars hårdhet och missbruk. På skolårets sista dag söker han upp tre av sina plågoandar och dödar dem och begår sedan självmord. Handlingen i den estländska filmen Klassen (2007) är uppbyggd kring Joosep som är klassens mobbningsoffer och alltid har varit det. De andra eleverna är passiva och inte beredda att göra något för att ändra på det. Så väljer Kasper att försvara honom, vilket i sin tur leder till att både han och Joosep mobbas och misshandlas och båda blir besatta av tanken på hämnd. Filmen anses inspirerad av Columbine-massakern. Den prisbelönta amerikanska dokumentärfílmen Bully (2009/2010) speglar vardagsvåldet i skolan där pojkar och flickor går till skolan rädda och med en klump magen. Det handlar om mobbing på rasterna, på skolgården, i korridoren och i klassrummen. Det handlar om stryptag, slag med knytnävar, pennstick och glåpord. Men det handlar också om vuxna som inte säger ifrån när eleverna mobbas och som därmed också ger sitt tysta medgivande. Filmen har också fångat det vuxenvärlden helst inte vill se och höra om i retrospektiva berättelser om barn som 10
tagit livet av sig som en konsekvens av skolmobbning. Först efter att plågsamma filmsekvenser visats för skolpersonalen börjar något hända. En rektor tar tag plågoandarna och kallar dem till samtal, men andra vuxna vänder ryggen till, menar att barnen får skylla sig själva eller blir mästrande i sina ingripanden. Föräldrar till utsatta barn agerar, kallar till möten och börjar organisera sig i kampen mot mobbning. Dokumentärer och realityserier Länge sågs mobbning som ett individproblem som bottnade i brister hos individen, i hans eller hennes personlighet. Det var först under 1970-talet som det socialpsykologiska synsättet på allvar slog igenom på skolans område. Den psykosociala arbetsmiljön uppmärksammades i den nya arbetsmiljölagen (1978) som ersatte 1948 års arbetarskyddslag. De forskningsprojekt som genomfördes leddes i de flesta fallen av en mindre grupp etablerade universitetsforskare och bara i undantagsfall av skolans praktiker. I det senare fallet hamnade fokus mycket på det förebyggande arbetet och risker för hot och våld, konflikter, kränkningar och trakasserier. Förändrade attityder och värderingar sågs som nyckeln till en förändrad och förbättrad skola, liksom skolans arbetsvillkor och olika externa förhållanden. Så samlades också företrädare för organisationerna för lärare, skolledare och elever, Hem och Skola och Skolöverstyrelsen i slutat av 1986 för att diskutera åtgärder mot våldet och förbättra den psykosociala miljön i skolan. Några exempel från filmer får här illustrera detta. Möterplats 8 C (1988) är en videofilm framtaget av en arbetsgrupp från Skolöverstyrelsen och TBV. Till filmen finns lärar- och elevhäfte och frågan som ställs är: Vad kan vi göra? Ytterst handlar filmen om rätten till ett tryggt och kreativt arbetsklimat. Man får följa eleverna en skoldag i årskurs 8. Vi möter elever som fått olika morgonstart därhemma: några med en skön väckning och morgonpuss och andra med mer brutal väckning och med dålig frukost. Den som senare i filmen blir mobbaren blir brutalt väckt av sin ensamstående mamma klädd i nattdräkt och vid det torftiga frukostbordet finns fortfarande ölburkar kvar efter nattens herrbesök. Man anar redan här konflikter i skolan. Mötena i klassrummet präglas av elevers olika studiemotivation, trötta lärare, osynlig rektor och en standardiserad katederundervisning: en undervisning som störs av både fluortant och meddelande i högtalaren. Här finns en blandning av trötta lärare i knytblus och andra lärare som förordar gruppsamtal om problemen. I matsalskön uppstår bråk och ord som svartskalle och negerfitta leder till 11
slagsmål. Den våldsutsatte söker hjälp, men möts av en stängd dörr hos elevvårdens företrädare. De konstruktiva mötena och det verkliga stödet lyser med sin frånvaro. I realityserien Klass 9A (2009) visas att med högt ställda mål, dokumenterat framgångsrika lärare och ett tydligt regelverk, så får eleverna en chans att öka sina kunskaper inför gymnasiet. Filmen vill visa att superpedagoger kan vända en negativ utveckling, men kritiska röster hördes säga att det mest blev ett tillfälle för dem att spela ut sina divalater och sola sig i sin egen förträfflighet. Vikten av samspelet mellan lärare och elev blev dock tydligt, men serien lider av att den är så uppenbart tillrättalagd att den ofta ter sig orealistisk och ganska långt från skolans vardag. Endast ett fåtal ämnen väljs ut för superpedagogerna att arbeta i vad händer i de andra? Och hur ser arbetet ut ställt i relation till skolan som helhet? Vad sker i klass 9B? På vilket sätt påverkar TV-kamerornas ständiga närvaro arbetet och elevernas beteende? Och vad händer när kameraljuset slocknat? Ett föredömligt arbete med mobbning, kränkningar o. dyl. kunde man följa i den engelska TV-dokumentären Den övervakade skolan (2012), om högstadieskolan Passmores i Essex, som till skillnad mot Klass 9A filmades med dolda kameror och hade en mycket högre grad av realism och också mycket bättre fångade skolans helhet. Här grep rektor, kurator, elevassistenter, lärare omedelbart in och kvävde alla obehagliga tendenser i sin linda: elever skickades hem, föräldrar tillkallades omedelbart, ingen situation tilläts utveckla sig. Den gav en häpnadsväckande bild av vad modig och engagerad skolpersonal kan åstadkomma med små medel. Organisationen Sunt arbetsliv redovisar i filmen Skapa en trygg arbetsmiljö (2014), som finns på Youtube, hur olika skolor arbetar mot hot och våld. Här redovisas olika skolors arbete med förbättringar. Målet med materialet Bättre beredd än rädd är att ge kunskap åt dem som vill bidra i arbetet med att skapa en trygg arbetsmiljö i skolan och filmens budskap ger vägledning för viktiga åtgärder när man ska agera. I radions P4 sändes under 2013-2014 ett flertal radioprogram på temat mobbning, och av rubrikerna kan man utläsa problembilden: Antimobbnings-programmen fungerar inte - men det finns hopp, Arbetet mot mobbning ogenomtänkt, Konflikthantering inte på lärarnas schema, Kortare sommarlov ger mindre mobbning, Många brister i arbete mot mobbning När dokusåpan Expedition Robinson (1997) visades i SVT i slutet av 90-talet blev många tittare bestörta och kallade det mobbnings-tv. Programmet 2013 sågs av drygt 25 procent av 12
landets 3-6-åringar, nästan 33 procent av 7-10-åringarna och 29 procent av 11-14-åringarna. I programmet Big Brother (2014) misstänks rena övergrepp. I de s.k. reality-programmen kan förnedringsmomenten ta sig uttryck på två olika sätt. Det handlar antingen om att deltagarna gör skamlösa saker så att tittarna skäms och känner att deltagarna inte har någon som helst självrespekt, eller så handlar det om att man som tittare får bevittna skam och därmed känner empati för den utsatte. En diskussion har förts kring mobbnings-tv som lördagsnöje och om förnedringen i reality-programmen. Frågan som har ställts av de kritiska rösterna lyder: Är detta kulmen på mobbnings-tv? Åsikterna gå isär. Försvararna talade om en trevlig kombination av "Robinson Crusoe" och "Tio små negerpojkar". Allt fler tv-program speglar en bedömningskultur. De som inte håller måttet får lämna redovisades av en programledare. Det kan handla om program där man tävlar i sång, matlagning eller sömnad. Mobbning på nätet Slår man på våld i skolan får man i oktober 2014 på Google 6.050 000 träffar. Slår man på mobbning på You Tube får man flera hundratusen träffar (oktober 2014). Studier under 2013 visar att hälften av ungdomarna i åldern 12 16 år har blivit kränkta på nätet. Det motsvarar en kvarts miljon. Flickor både nätmobbar och nätmobbas i högre grad än pojkar. Det är således många som dagligen möter eller bemöter problematiken med nätmobbning. Samtidigt uppger varannan lärare att de behöver kompetensutvecklas för att hantera just kränkningar på nätet. Escape en film om nätmobbning (2013) har vunnit FILM & TV guld i den internationella medietävlingen Media Festival. Det är en film som tillsammans med lärarhandledning är tänkt som både en tankeväckare och ett utbildningsmaterial för skola. Man får följa högstadieeleverna Anton och Madde i intriger både i och utanför klassrummet. Man får följa lektioner och provtillfällen där meddelanden mellan elever skickas via mobiltelefonerna. Intriger blossar upp och Anton blir via nätet mobbad med både kränkande texter och manipulerade bilder. Ett av de mest sedda filmklippen på Youtube är det där man kan följa dramat, fångat med mobilkamera, med Casey och hans mobbare. Casey är den klassiska tjocka pojken och har blivit mobbad i flera år. På filmen får man se hur han blir hånad och slagen i ansiktet flera 13
gånger men plötsligt får nog och med eftertryck slänger sin plågoande i backen. Casey har blivit något av en ikon för mobbade och för många en idol och hjälte. Inslaget har blivit något av en världshit på nätet. Skolan och våldet speglat i barn- och ungdomslitteraturen I Västeuropa och USA växte den moderna ungdomsromanen fram efter det andra världskriget. Den förknippades med den då växande ungdomskulturen med egen musik och egna klädstilar. Med ungdomskulturens intåg kom också den socialrealistiska ungdomslitteraturen med bredd och olika teman och motiv. Så menar t. ex Ulla Lundqvist i Tradition och förnyelse. Svensk ungdomsbok från sextiotal till nittiotal (1994), att ungdomsromanen är en delvis problematisk genre då den balanserar mellan barnboken och romanen för vuxna. Sonja Svensson, tidigare chef för Svenska Barnboksinstitutet, har hävdat att 90-talets ungdomsböcker lider av idyllfobi. Beskrivningar av svåra hemförhållanden, missbruk, kriminalitet, mobbning, rasism, naturalistiskt skildrat våld, död och ondska är ofta återkommande teman som hon finner i romanerna - ett löpsedelslikt svart samhälle utan att leverera någon egentlig samhällsanalys. Ungdomsromanens funktion har med detta som bakgrund, således diskuterats och problematiserats av ett flertal forskare. Det som skrivits om mobbning och böcker som lanseras som lästips är många. Många böcker används också i förskolor/skolors arbete mot mobbning, kränkande behandling etc. Sven Wernström har skrivit följande i boken Ös böcker över barnen (1990): Det är i skönlitteraturen vi upplever andra människors sorger och glädjeämnen / /. Det är där vi ser hur andra älskat, hatat och agerat. Det är där vi ser mänsklighetens samlade erfarenheter från livets alla skiften. För rollen som medmänniska finns bara en sorts instruktionsbok och det är skönlitteraturen. Här ska bara några exempel från 2000-talet ges för att illustrera hur våld i olika former har behandlats i barn- och ungdomslitteraturen. I boken Säg något (2001) får man inblick i Melindas värld av förvirring, rädsla, ångest och samvetskval. På en fest blir hon våldtagen av en skolkamrat. Hon ringer polisen - utan att säga varför - som rycker ut. Festen blir förstörd. Melinda isolerar sig och går in i tystnade. En 14
uppmärksam och inkännande bildlärare hjälper Melinda att bearbeta det som hänt och hon kan lämna sin psykologiska bubbla hon börjar prata. Äntligen säger hon något. Mobbning som fenomen och andra former av våld finns beskrivet i barn- och ungdomslitteraturen och långt ner i bilderböckerna. I uppsatsen Det gör ont när man inte får vara med (Lindblom, 2005) redovisas en studie om mobbningens gestaltning i moderna bilderboken. Analysen visar att den mobbning som gestaltas främst är verbal men blandas med fysisk eller tyst mobbning. Pojkar är oftare mobboffer än flickor, pojkarna mobbar ofta ensamma medans flickorna mobbar i grupp. Analysen visar också att barnen som mobbas i böckerna ofta har något avvikande i sitt utseende och att det oftast inte är någon som ingriper för att stoppa mobbningen. De vuxna har ingen betydande roll i det materialet som analysen bygger på. I de senaste årens utgivning finns också flera tuffa skildringar av fysisk och psykisk mobbning i böcker för barn som bara är i tioårsåldern. I t.ex. Henrik Örnebrings Kapten Nova vid planetpolisen (2009) mobbas mellanstadiekillen Johan brutalt, samtidigt som han älskade farfar dött. Han har dock efterlämnat en bunt serietidningar som han var med och tecknade om den rättrådige rymdhjälten kapten Nova vid planetpolisen. Han har stridsropet Ingen fara är för farlig, ingen svårighet för svår!". En dag dyker kaptenen upp och med sig har han en drastisk lösning på Johans mobbningsproblem och ett rymdäventyr utspelas där hela jordens existens står på spel. Som det framgår av titeln till Carina Wilkes Det ingen såg... och Knyst var tyst (2011) handlar boken mycket om att ingen ser och ingriper när Dina blir mobbad, ingen säger ifrån och hjälper henne. Här finns både medlöpare och tysta åskådare som gör att mobbaren Ruff kan fortsätta mobbningen. Omgivningen är rädd för Ruff och för att själva råka illa ut. Boken vill tydliggöra sambandet mellan handling och konsekvens, hur olika attityder och värderingar styr synpunkter och handlande. Boken kompletteras också med ett arbetsmaterial som visar hur man kan arbeta med den i skolans mobbningsbearbetning. Inte vatten värd (2012) av Ulrika Lidbo är en tonårsroman om utanförskap, skuld, självkänsla och civilkurage. Den handlar om mobbning, makt och manipulation, bland ungdomar i tiden mellan barndom och vuxenliv. Bokens huvudperson Edit är inte illvillig och även om hon mobbar är det kanske inte av ondska, utan drivkraften är rädslan att inte få tillhöra, ingå i gemenskapen. 15
Författarinnan berättar i en intervju att hon ville hon skriva om ondska, men insåg under skrivandets gång att tjejernas handlingar möjligen var onda, men att ondskan i själva verket bara var okunskap. Att mobba handlar inte om att vara ond utan om att göra elaka saker för att få tillhöra det där gänget Utan tvekan kan man se en markant förändring i barn- och ungdomslitteraturen på senare år, en förändring som ligger i linje med det hårdare klimat som man kan iaktta i skolans värld. Svenska barnboksinstitutet, som i sin årliga s.k. bokprovning beskriver trender och tendenser i barn- och ungdomslitteraturen, gjorde 2009 följande analys, som de redovisat på sin hemsida: Det svåra är verkligen svårt i barn- och ungdomslitteraturen. Dödsskjutningar, ungdomar som dödar ungdomar, hedersmord, våldtäkter, misshandel, människosmuggling, mobbning och andra allvarliga brott förekommer. Man konstaterar också ett par år senare att Kriminalitet, slagsmål, mord och dråp förekommer även i flera av 2011 års ungdomsböcker. Såväl pojkar som flickor kan vara förövare och offer, men flickor antar allt mer sällan en traditionell offerroll. (s.5). Särskilt tydligt blir det dock inom barn- och ungdomsdeckaren som ju närmast definitionsmässigt sysslar med de mellanmänskliga problemen i tillspetsad form. Karl G. och Lilian Fredriksson konstaterar i Blod! Inget tvivel om den saken. Svenska deckare för barn och ungdom från Kalle Blomkvist till gatugängen (2011): Inom barn- och ungdomsdeckarens värld har vi kommit långt från 1950- och 1960- talens idylldeckare med käcka blomkvistande ungdomar. Genren är numera en katalogaria av skrämmande samhällsföreteelser, som, förutom en närmast rutinmässig kriminalitet, t.ex. i form av mobilstölder och knarkhantering, också handlar om övergrepp som våldtäkter, misshandel, mobbning och rasistdåd, för att inte tala om mord och dråp. / / Vad många upplever som det allra mest skrämmande är kanske att det inte längre bara handlar om vuxna som utsätter barn för övervåld av olika slag nog så skrämmande i sig utan att det är barn, eller i alla fall mycket unga människor, som är både offer och 16
gärningsmän./ / Mobbning har alltid funnits, brukar man ofta säga, och synes då ibland mena att den är ett inslag i de manbarhetsriter och vad nu motsvarande kan tänkas heta på spinnsidan som alla barn och ungdomar förutsätts gå igenom, och att de alltså egentligen på något oklart sätt skulle vara stärkande och karaktärsdanande. Detta är naturligtvis en förfärande cynism, och dessutom är mobbning de facto ett brott. Tyvärr är mobbningen en blott alltför vanlig företeelse i skolan av i dag, trots många helhjärtade satsningar på motverkande åtgärder, dock ofta valhänt genomförda. Inte har det blivit bättre av att detta fält har blivit en tummelplats för de pedagogiska charlataner som förefaller dras till skolan som flugor till en sockerbit. Dessutom har utan tvekan den ökande hårdheten i umgänget barn och ungdomar emellan gjort mobbningen alltid kännbar för offret oerhört mycket grymmare, både fysiskt och psykiskt. Med hänsyn tagen till den tillspetsning som genren kräver, innebär den utan tvekan en god återgivning av den värld som barn och ungdomar lever i. Låt oss ta några exempel som speciellt tar upp motivet med mobbning. Jan Guillous Ondskan (1981) har redan nämnts i avsnittet om film. Förhållandena på internatskolan Stjärnsberg fick på sensommaren 2013 en sorglig belysning genom händelserna på internatskolan Lundsberg där en grupp elever i samband med en s.k. nollning misshandlade ett par yngre bl.a. med ett hett strykjärn. Mats Wahls Den osynlige (2000) skildrar rasmotsättningar, mobbning och grov misshandel som i slutänden leder till döden. I samme författares Kill (2003) öppnar en elev i en helt vanlig svensk skola eld i skolmatsalen och dödar ett skolmåltidsbiträde och en elev; på skolgården påträffas också en sjuårig flicka död och en annan allvarligt skadad. I bakgrunden finns den överallt lurande rasismen, liksom ett fall av mobbning, samt den så vanliga känslan av kränkthet som leder till en besinningslös revanschlystnad. Birgit Häggkvists Försöksråttan (2001) är en otäck studie i mobbning av en flicka, en berättelse som fångar alla aspekterna på mobbning och alla medverkande på olika plan: mobbaren, de inställsamma medlöparna, de fega vuxna som inte vill se, offret som till slut går ned sig i självförakt. En bättre framställning av mobbningens fysiologi och teknik är knappt tänkbar. Inte ens de lägre klasserna i skolan är förskonade och Lena Lilleste ger i Fixa pengar, annars...! (2007) en dyster inblick i hur livet i skolan kan te sig för barn i de yngre tonåren. 17
Här beskrivs gängse företeelser i tiden flickor smygfotograferas i omklädningsrummen för att läggas ut på nätet, elever som relegerats återvänder till skolan och tillåts härja fritt, knivhota, utöva utpressning och sprida skräck allt medan lärare och övrig skolpersonal är blinda eller vänder bort blicken. Ritta Jacobsson har i en serie med huvudpersonen Afrodite skildrad en ung flickas konfrontationer med olika avigsidor i skolan och kamratkretsen. I Afrodite och sveket (2007) håller ett gäng ungdomar huvudpersonen Afrodites skola i skräck genom utpressning, SMShot och våld. Afrodite är den enda som vågar ställa frågor, men hon förstår inte vilka hänsynslösa typer hon har att göra med. I den följande boken, Afrodite och hämnden (2008), är någon är ute efter Afrodite. Hon förföljs, får mystiska telefonsamtal och hotfulla mail. Vem är det och varför? Hänger det ihop med att hon ska vittna i en rättegång mot det ungdomsgäng som hon kämpat med i den föregående boken, och som åtalats för att ha överfallit och misshandlat unga flickor. I Han kallar sig Esmeralda (2014) tar Ritta Jacobsson upp det idag ack så välbekanta ämnet med kränkande bilder av flickor som läggs ut på nätet, liksom det lika välbekanta ämnet med grooming, män som tar kontakt med unga flickor på nätet, ofta under falsk identitet, och sedan bedriver sexuell utpressning mot dem genom hot om att ställa ut dem. Ofta handlar det även i ungdomskretsar om ett kontrollerat våld av nästan professionell art, men ibland handlar det om att även till synes välartade och välkontrollerade ungdomar tappar kontrollen. I Mats Berggrens Språkresan (2011) skickas huvudpersonen på grund av sitt datorspelande av sin mor på språkresa och konfronteras där på ett omtumlande sätt med våld sitt eget och andras. Mats Berggren tar också i Onsdag kväll strax före sju (2014), belönad med Spårhunden för årets bästa barn- och ungdomsdeckare, upp ämnet med ungdomars falska lojaliteter som gör att de kan dras in i brott bara för att inte svika kamraterna, liksom svårigheterna för dem som vill bryta sig ur denna onda cirkel. Ett annat motiv här är problemen för ungdomar som förälskar sig över etniska och religiösa gränser, i synnerhet när någondera parten lever i en ganska sluten kultur, vars gränser bevakas av dogmatiska åsiktspoliser. Mycket av händelserna i boken har också att göra med en av pojkarnas oförmåga att hantera sin aggressivitet. Christina Wahldén har i en lång rad böcker skildrat ungdomars, framför allt unga flickors, utsatthet. I Villig (2014) våldtas Nora av sin pojkvän Edvin inne på en toalett de har ju, som det heter idag, haft sex tidigare så han fattar inte att det är något fel. Men Nora anmäler honom efter många själskval och hamnar nu i en utsatt situation där det är Edvin som får stöd 18
av kamraterna, inte hon. Skolan vill också helst lägga locket på och i synnerhet rektor och kurator, de som borde vara hennes främsta stöd, sviker henne på ett skandalöst sätt. Det skulle vara lätt att hitta många andra slående exempel, men detta illustrativa urval får räcka. Ett steg vidare Hat, hot och våld i skolan är en realitet som inte ska accepteras och många arbetar också för att motverka detta. Det finns inga enkla förklaringar till de störningar i arbetsmiljön och det våld som av och till rapporteras i skolan, heter det i skriften Våld och skolans arbetsklimat, som utkom redan 1987. Det handlar om fysiska, sociala, emotionella, intellektuella, etiska och estetiska dimensioner av den personliga utvecklingen, hälsan och välbefinnandet. Alla dessa områden är viktiga, men de kan inte utvecklas isolerat. Det finns inga vattentäta skott mellan olika utvecklingsområden. Skolan har höga mål för elevernas utveckling intellektuellt och socialt. Kunskaperna om att relationer också påverkar skolresultaten har ökat. Senare års forskning visar på olika typer av återkoppling som eleverna får på sitt utbyte av lärandet i skolan. Återkopplingen är baserad på hur mycket verbal interaktion som är involverad samt hur passiva och aktiva eleverna är som mottagare. Man kan här tala om fyra typer av återkoppling på lärandet: Betyg och poäng via information från läraren, men här saknas information om vad som kan göras bättre och hur eleverna kan lära mer. Informationen är begränsad till ämneskunskaper. Kontroll som ger en viss information och vägledning om hur man ska komma vidare. Rapportering som ger information om vad som är bra och vad som behöver förbättras. Den mister något av sin styrka om den sker bara efter det att något redan hänt. Dialog och interaktion för ökad förståelse och insikt och möjlighet att skapa nya målsättningar. För att uppnå ett både effektivt och kvalitativt lärande krävs goda förutsättningar för alla elever. Lärandemiljöns utformning är avgörande för elevernas drivkraft och lust att lära. Men 19
lärande är komplext och omfattar tre dimensioner att ta hänsyn till: innehållsdimensionen, drivkraftsdimensionen och samspelsdimensionen (se t.ex Illeris, Lärandet i mötet mellan Piaget, Freud och Marx. Lund Studentlitteratur, 2001). För det första har allt lärande ett färdighets- eller betydelsemässigt innehåll som tillägnas främst genom en kognitiv process. Men lärandet omfattar utöver de rent intellektuella processerna också en psykodynamisk process som inbegriper individens förhållningssätt, hennes eller hans känslor, attityder och motivation. Slutligen är lärandet en social och samhällelig process. Den sociala och samhälleliga aspekten av lärandet handlar om att individen blir en alltmer aktiv deltagare och medskapare av en social praktik. Den praktiken ingår i det samhälle och den kultur individen lever i och därmed också är medskapare av. Samtliga dessa aspekter av lärandet täcker tillsammans in den hälsosamma skolan - den skola som är hälsosam för individen, gruppen och samhället. Vi behöver fånga något av skolan mitt i byn, skolan som berör och engagerar, skolan som finns där människor möts, dialoger skapas, åsikter förs fram och ventileras, enighet nås, beslut fattas och den utvecklande skolmiljön formas. Det handlar om att skapa ett system där alla goda krafter och komponenter fasar i varandra och drar åt samma håll. Hot och våld i skolan är ett problemområde som likt den antika mytens hydra har många huvuden och där nya synes växa ut när något huggs av. Olika perspektiv och detaljer är viktiga att framhäva. Genom att bredda fokus finns ökade möjligheter att komma till rätta med skolans skuggsidor. Tänk er generösa statliga ekonomiska bidrag till företrädare för såväl forskare som praktiker inom samhällsvetenskaperna, ekonomi, medicin, psykologi, sociologi, pedagogik och kultur för att arbeta tillsammans. Det känns helt nödvändigt då det förebyggande arbetet mot hat, hot och våld i skolan innehåller en kedja av frågor för analys med olika mål: Att belysa sambandet mellan samhällsklimat och skolmiljö (skolans problem är inte bara skolproblem) Att utveckla en bättre skolmiljö Att utveckla en bättre lärmiljö Att utveckla elevers medinflytande och ansvar Att öka lärarnas utbyte av undervisning och elevernas utbyte av lärandet 20
Ur andra perspektiv kan man belysa hur elever beskriver den fysiska, sociala och psykiska skolmiljön med fokus på trivsel, avkoppling, trygghet, lärare, medelever, vuxna, konflikter, mobbning Det är likaså viktigt att belysa hur elever beskriver den pedagogiska miljön: individualisering, struktur, överblick, återkoppling, arbetsplaner, medbestämmande, prestationer och lärresultat. Det är en kostsam men nödvändig satsning för att bygga den goda skolan och det goda lärandet. Tänk er det! Tidigare publicerat i ämnet: 21
Ellmin, R & Jonsson, E. (1982). Att arbeta med konflikter i skolan. SKAKIS-projektet, rapport 3, Liber, 1982. Ellmin, R. (1984). Om konflikter i skolan. Värld & vardag, nr 3 1984. Ellmin. R.(1985). Samspel och närhet. Den hälsosamma skolan nr 31, 1985 Ellmin, R. Att hantera konflikter i skolan. Liber, 1985. Ellmin, R. Om psykisk och fysisk aggressivitet i skolan. Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Ellmin, R.(1987). Om våldet i skolan. Kritisk utbildningstidning nr 47, 1987 Ellmin, R (1988). Läraryrkets tillfredsställelse och påfrestning. Utbildningsförlaget, 1988. Ellmin, R: (1992). Att hantera konflikter på jobbet. Orsaker, förlopp, konsekvenser och åtgärder. Almqvist & Wiksell. Ellmin,R. (1992). Mobbning på jobbet om skolmiljö och vuxensamspel. I Skolan en arbetsmiljö för alla. Arbetarskyddsstyrelsen, H 192, 1992. Ellmin, R. (1995). Job satisfaction and dezentralization- The effects of systemic change on Swedish comprehensive school teachers from 1988 to 1993. International Labour Office (ILO), Géneva, 1995. Ellmin,R. (1995). Mobbning om skolmiljö och samspel. I Skolhälsovård n5 1, 1995/1996 Ellmin,R.(1998). Läraren som konfliktlösare en skapande process. I Våldets och skolans arbetsklimat, SÖ, 1998. Ellmin, R. (1999). Konflikthantering i skolan etik, moral och kreativitet. Skolvärlden nr 15 /1999. Ellmin, R. (2008).. Konflikthanterig i skolan den andra baskunskapen. Natur & Kultur, Talböcker: Ellmin, R. Att hantera konflikter i skolan. Tpb, Tal och punkskriftsbiblioteket, 1985 Ellmin, R. Att hantera konflikter på jobbet.. Tpb, Tal och punkskriftsbiblioteket, 1989 Ellmin, R. Konflikthantering i skolan den andra baskunskapen. Tpb,. Tal och punkskriftsbiblioteket, 2010 Ellmin, R. Att förebygga mobbning i skolan, Tpb,. Tal och punkskriftsbiblioteket, 2014 22