Postoperativt välmående efter överviktskirurgi

Institutionen för folkhälso och vårdvetenskap Vårdvetenskap Postoperativt välmående efter överviktskirurgi Författare Victoria Hedén Karin Holmberg Olausson Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2012 Handledare Sven Alfonsson Examinator Barbro Wadensten

SAMMANFATTNING Introduktion: Depression, ångest, stress och ätstörningsproblematik har visat sig ha en hög prevalens hos personer som lider av obesitas. Syfte: Att undersöka om och i så fall hur ångest och depression mätt i HADS förändras i en grupp som genomgått överviktskirurgi. Av intresse var också att undersöka om viktnedgång samt om preoperativa symtom på stress, hetsätning och känslomässigt ätande predicerar utfallet av symtom på ångest och depression postoperativt. Metod: 30 patienter som genomgått överviktskirurgi på Akademiska sjukhuset i Uppsala under våren 2011 inkluderades i studien. Dessa patienter hade innan genomgången operation och vid en uppföljning sex månader postoperativt besvarat olika screeningformulär avseende psykiskt välmående, ätstörningar och stress. Resultat: Preoperativa symtom på stress, hetsätning och känslomässigt ätande predicerar inte utfallet av symtom på ångest och depression sex månader postoperativt. Viktnedgång predicerar inte utfallet av symtom på ångest postoperativt, däremot kan viktnedgång predicera utfallet av symtom på depression sex månader efter operation. Ingen signifikant skillnad fanns mellan pre- och postoperativa symtom på ångest eller depression. Slutsats: I en grupp patienter där symtom på ångest och depression inte varit högt förekommande preoperativt kan det vara svårt att upptäcka förändringar i hur dessa patienter mår. Fler studier behövs för att kunna ge ett utökat professionellt stöd till denna patientgrupp. Nyckelord: obesitas, överviktskirurgi, postoperativt välmående

ABSTRACT Background: People with obesity have a high prevalence of depression, anxiety, stress and binge eating/emotional eating behaviours. Aim: To analyze if and how anxiety and depression measured with the Hospital and Anxiety Depression Scale change in a group of patients who have gone through Gastric Bypass surgery. Of interest was also to study if weight loss and preoperative symptoms in stress, binge- eating and emotional eating behaviours could predict anxiety and depression postoperatively. Method: 30 patients whom all gone through Gastric Bypass surgery in Uppsala University Hospital were included in the study. All patients had answered screening questionnaires about physically wellbeing, eating disorders and stress before surgery and six months postoperatively. Results: Preoperative symptoms of stress, binge eating and emotional eating disorders do not predict anxiety and depression postoperatively. Weight loss does not predict symptoms of anxiety postoperatively, but could predict symptoms of depression six months after Gastric Bypass surgery. There was no statistically significant difference between pre- and postoperative symptoms of anxiety and depression. Conclusion: Changes in wellbeing following Gastric Bypass surgery are difficult to identify in a group of patients where the occurrence of symptoms of anxiety and depression is low preoperatively. Further research is needed to find and develop professional support to this group of patients. Keywords: obesity, Gastric Bypass surgery, postoperative wellbeing

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INTRODUKTION... 1 Ångest... 3 Depression... 4 Teoretisk referensram Dorothea Orem... 4 Kompetensbeskrivning för sjuksköterskor... 5 Problemformulering... 6 Syfte... 6 Frågeställningar... 7 METOD... 7 Design... 7 Urval... 7 Datainsamlingsmetod... 7 Tillvägagångssätt... 8 Bearbetning och analys... 9 Etiska överväganden... 9 RESULTAT... 11 Beskrivning av gruppen... 11 Går det att predicera utfallet i HADS postoperativt av hur mycket patienterna har gått ner i vikt?... 11 Går det att predicera utfallet i HADS postoperativt utifrån hur högt patienterna har skattat sin stress innan operation?... 12 Går det att predicera utfallet i HADS postoperativt utifrån symtom på hetsätning eller känslomässigt ätande innan operation?... 12 Prediceras utfallet i HADS postoperativt av hur patienterna svarar i HADS innan operationen?... 13 DISKUSSION... 14 Sammanfattning av huvudresultat... 14 Resultatdiskussion... 14 Metoddiskussion... 16 Arbetets teoretiska och praktiska betydelse en analys utifrån Orems egenvårdsmodell och kompetensbeskrivningen... 17

Slutsats... 19 REFERENSER... 20 Bilaga 1. Information om forskningsstudien Prediktorer för viktnedgång efter magsäcksoperation... 24 Bilaga 2. Ansökan om tillstånd för att genomföra en studie inom ramen för examensarbete..27

INTRODUKTION Antalet individer med kraftig övervikt har i västvärlden ökat markant de senaste årtiondena och fetma är associerat med en rad olika hälsoproblem så som till exempel hjärtkärlsjukdomar, typ 2 diabetes samt cancer (Järhult & Offenbartl, 2006). Överviktskirurgi är den enda nuvarande behandlingen som har visat sig ge stor och varaktig viktminskning (O Brien, Brown & Dixon, 2005). På Akademiska sjukhuset i Uppsala utförs överviktskirurgi med metoderna Gastric Bypass och Duodenal Switch. Vid den förstnämnda metoden kopplas magsäcken bort och maten leds från matstrupen förbi magsäcken till tunntarmen. Duodenal switch görs vid operation av personer med ett Body Mass Index (BMI) över 50 kg/m², här görs magsäcken smalare och den del av tunntarmen som tar upp fett kortas ned (Akademiska sjukhuset, 2009). World Health Organization [WHO] definierar ett BMI över 25 kg/m² som gränsen för övervikt och ett BMI över 30 kg/m² klassas som fetma, obesitas (WHO, 2011). Sjuklig fetma morbid obesitas, definieras som ett BMI över 40 kg/m², eller ett BMI mellan 35 kg/m² och 40 kg/m² med följdsjukdomar (Akademiska sjukhuset, 2009). Efter en Gastric Bypass operation så måste patienterna förhålla sig till vissa måltidsrestriktioner. Akademiska sjukhuset har utformat måltidförslag där det bland annat framgår att patienten helst ska äta minst sex små måltider per dag med ca två till tre timmars mellanrum. Det är viktigt att maten äts långsamt, en måltid ska ta ungefär 20 minuter. Proteinrika livsmedel ska prioriteras och vatten ska drickas mellan måltiderna. Magra livsmedel ska väljas då ett stort fettintag kan leda till diarré. Söta livsmedel så som godis och läsk kan ge dumping (Akademiska sjukhuset, 2011), som innebär att maten för fort går vidare till tunntarmen (Edqvist, 2011). Symtom på detta kan vara trötthet, illamående, hjärtklappning och obehagskänsla i samband med måltid. Det är viktigt att komplettera måltiderna med multivitamin- och mineraltillskott eftersom upptaget av dessa näringsämnen påverkas efter operationen. Även upptaget av alkohol förändras då det snabbare tas upp i blodet och patienten tål en mindre mängd än tidigare (Akademiska sjukhuset, 2011). Enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] rapport Fetma - problem och åtgärder (2002) har sjuklig fetma en negativ effekt på livskvalitet. I jämförelse med befolkningen i genomsnitt är oftast livskvaliteten rörande fysisk funktion, vitalitet och generellt hälsotillstånd sämre hos personer med obesitas (SBU, 2002). Det finns olika studier 1

som jämfört hälsorelaterad livskvalitet hos grupper som genomgått överviktskirurgi med individer som genomgått konservativ viktbehandling där resultaten visar att de som genomgått kirurgi upplevde högre livskvalitet och hade en större viktminskning (Karlsson et al., 2007; Kolotkin et al., 2009; Mathus- Vliegen & Wit, 2007; O Brien et al., 2006). Även studier som inte haft någon jämförelsegrupp visar att de som genomgått överviktskirurgi anser sig själva ha en högre hälso- relaterad livskvalitet efter operationen jämfört med innan (Champault et al., 2006; Sarwer et al., 2010). Det finns således resultat som tyder på sambandet mellan viktminskning och bättre upplevd hälsorelaterad livskvalitet. För att uppnå bästa resultat av en överviktskirurgi är det enligt Mulligan et al. (2009) önskvärt att det finns specialiserade sjuksköterskor inom området som förstår patienterna och deras problem. I USA har det bland annat utformats ett certifikat för de specialistsjuksköterskor som arbetar på en överviktsavdelning för att säkerhetsställa ett gott resultat av operationen för patienterna (Mulligan et al., 2009) Överviktskirurgi ger inte samma framgångsrika viktminskning hos alla, bland annat därför har det undersökts om det finns gemensamma karaktäristika hos de patienter som inte gått ner i vikt som förväntat. I en studie av Alger et al. (2009) kunde det inte påvisas att preoperativ hetsätningsproblematik eller symtom på depression predicerar en sämre viktminskning när de jämfördes med individer utan symtom på denna sorts problematik. Anmärkningsvärt är ändå den höga förekomsten av symtom på hetsätning, stress och depression hos personer som lider av obesitas (Abilés et al., 2010; Alger et al., 2009; Buddeberg- Fischer et al., 2004; Simon et al., 2006). En studie av Legenbauer et al. (2009) visade däremot att personer som genomgick en överviktsoperation och hade samtidiga ångest- och depressionssymtom inte gick ner lika mycket i vikt som andra patienter utan dessa symtom. Även Green et al. (2004) jämförde en grupp patienter med hetsätningsproblematik som genomgått Gastric Bypass med en grupp patienter utan sådana symtom. De med hetsätningsproblematik hade signifikant högre nivåer av ohämmat ätande, hunger och skattade signifikant lägre nivåer av social roll funktion före operationen och sex månader efter. De hade också en mindre procentuell viktnedgång än personer utan ätstörningar. Fynden stödjer till viss del författarnas hypotes om ett mindre lyckat resultat för denna grupp, men skillnaderna mellan grupperna är inte kliniskt signifikanta. De drar slutsatsen att hetsätningsproblematik inte ska vara ett hinder för att genomgå överviktskirurgi (Green et al., 2004). 2

Lier et al. (2011) har undersökt om patienter med psykisk störning diagnostiserade enligt axel I och II utifrån Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM IV) upplever en likartad förbättring i hälsorelaterad livskvalitet som patienter utan sådan störning efter överviktskirurgi. Samtliga deltagare i studien upplevde en sämre hälsorelaterad livskvalitet än befolkningen i övrigt innan operationen. Medan de personer utan psykiska problem hade förbättrat sin livskvalitet till samma nivå som övriga befolkningen ett år efter operationen, så nådde de patienterna med psykiska störningar inte dit. Därför är det viktigt att upptäcka dessa patienter så att rätt stöd kan utvecklas för att även de ska kunna uppleva en förbättrad livskvalitet (Lier et al., 2011). En studie (Zwaan et al., 2011) med syfte att undersöka signifikansen av preoperativ och postoperativ ångest och depression hos 107 extremt obesa patienter fann att förekomsten av depressiva sjukdomar, men inte ångest, minskade signifikant efter operation. Preoperativa depressiva sjukdomar predicerade depressiva sjukdomar 24-36 månader men inte 6-12 månader efter kirurgi, medan preoperativ ångest predicerade postoperativ ångest vid båda mättillfällena efter operationen (Zwaan et al., 2011). Liksom Legenbauer et al. (2009) visade Zwaan s et al. (2011) studie att patienter med depressions- och ångestsjukdomar vid baseline gick ner mindre i vikt än de utan dessa besvär. En litteraturstudie (Hout et al., 2005) finner att större framgång efter överviktskirurgi möjligen finns hos unga kvinnliga patienter med bland annat god mental hälsa, ett tillfredsställande äktenskap och hög socioekonomisk status. Att ha realistiska förväntningar och ett ostört ätbeteende var också variabler som förefaller förknippas med ett bättre resultat efter kirurgi. Slutsatsen som dras är ändå att den existerande litteraturen om potentiella variabler som kan förutsäga framgång efter överviktskirurgi är långt ifrån slutgiltig (Hout et al., 2005). Ångest Ångest innebär en känsla av bland annat oro, spänning och rädsla inför en upplevd fara eller hot. Ångest kan vara ett normalt tillstånd för individen eftersom oro och ångest tillhör det vardagliga livet, men det kan även vara tecken på att något inte står rätt till. Därför kan ångest också vara ett sjukligt tillstånd där individen inte förstår varför han/hon känner ångest, tycker 3

att den är skrämmande, har känslor av hjälplöshet samt upplever ett kaos och kontrollförlust. För att få diagnosen ångestsyndrom krävs det att ångesten inverkar så pass mycket på individens vardagsliv att han/hon får nedsatt funktionsförmåga och får svårt att fungera i dagliga aktiviteter (Sjöström & Skärsäter, 2010). Depression Depression kännetecknas främst av två symtom, nedstämdhet och minskat intresse för omgivningen. Personens känslor, tankar samt beteende påverkas och det är vanligt att sömnstörningar, trötthet, skuldkänslor och minskad energi infinner sig. För att få diagnosen depression ska symtomen upplevas så besvärande att personen har svårt att delta i det sociala livet, får nedsatt funktionsförmåga eller att han/hon endast uthärdar vardagen med ansträngning samt att symtomen ska finnas i minst två veckor. Orsakerna till depression kan vara många, men de drabbar ändå personen lika hårt. Även aptiten kan förändras, till exempel kan ett behov av att ständigt småäta uppkomma (Skärsäter, 2010). Teoretisk referensram Dorothea Orem För att få en förankring till sjuksköterskans yrkesfunktion när det gäller hur resultaten från föreliggande studie kan användas har Dorothea Orems generella teori om omvårdnad använts. Orem ser på omvårdnad som en ersättning för hälsorelaterade aktiviteter egenvård, i situationer där patienten inte är kapabel att själv utföra dessa. Orems egenvårdsmodell delas in i tre olika teorier, en om egenvård, en om egenvårdsbrist och en om omvårdnadssystem (Kirkevold, 2000). Den förstnämnda teorin är uppbyggd kring tre nyckelbegrepp: egenvård, egenvårdsbehov och egenvårdskrav. Egenvård definieras som ett utförande av sådana aktiviteter som individen själv tar initiativ till och utför för sin egen skull i syfte att upprätthålla liv, hälsa och välbefinnande (Orem, 1995, citerad i Kirkevold, 2000, s. 150). Dessa aktiviteter kan ses som en handlingsprocess som är medveten och målinriktad och som har till avsikt att möta personens egenvårdskrav. Egenvårdsbehov är ett vetande om handlingar som måste verkställas av eller för en person, och som man vet är nödvändiga för att personen ska funktionera och utvecklas som människa. Egenvårdskrav anges som summan av de 4

egenvårdsaktiviteter som måste utföras för att tillgodose personens egenvårdsbehov, såväl basala som utvecklingsmässiga (Kirkevold, 2000). Teorin om egenvårdsbrist är också uppbyggd kring nyckelbegrepp, nämligen egenvårdskapacitet och egenvårdsbegränsning. Egenvårdskapacitet är en komplex, inlärd förmåga att tillgodose de egna ständiga behoven vi upplever. Denna kapacitet varierar efter personens ålder, hälsa, kunskaper och utbildning, livserfarenhet, kultur och befintliga resurser. För att förstå sina egenvårdsbehov och planera för sin egenvård behöver individen nödvändiga kunskaper, motivation och såväl mentala som praktiska kunskaper. På så sätt är egenvården beroende av individens mentala, psykologiska och fysiska egenskaper. När egenvårdskapaciteten är mindre än personens egenvårdskrav menar Orem att denne är i behov av omvårdnad (Kirkevold, 2000). I teorin om omvårdnadssystem har begreppen omvårdnadskapacitet och hjälpmetoder en central roll. Orem definierar här olika hjälpsituationer eller omvårdnadssituationer. Omvårdnadskapacitet är helt enkelt de kunskaper, attityder, färdigheter och egenskaper som krävs för att utöva omvårdnad. Detta är något som är komplext och som förutsätter speciell utbildning. Med omvårdnadsprocessen menar Orem de praktiska färdigheter som sjuksköterskan innehar, hon delar in dem i fyra generella typer av procedurer: diagnostisering, ordination, behandling eller reglering samt organisation av omvårdnaden. Omvårdnadssystemen delas in i tre olika sorters system, ett system som är fullständigt kompenserande, ett som delvis är kompenserande och ett stödjande/undervisande omvårdnadssystem (Kirkevold, 2000). Kompetensbeskrivning för sjuksköterskor Enligt kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) är det viktigt att sjuksköterskan har en helhetssyn på patienterna samt att de har ett etiskt förhållningssätt i allt de gör. Med det menas bland annat att sjuksköterskan ska visa respekt för patienternas integritet, värdighet och autonomi, tillvarata patienternas erfarenheter och kunskaper samt arbeta i team. Kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) är indelad i tre olika ansvarsområden för sjuksköterskan, nämligen omvårdnadens teori och praktik, forskning, utveckling och utbildning samt ledarskap. Dessa 5

tre ansvarsområden tar upp några viktiga egenskaper som sjuksköterskan bör ha. Det är bland annat att kunna ta tillvara på det friska hos patienten, ta hänsyn till både fysiska, psykiska, sociala, kulturella och andliga omvårdnadsbehov, kunna kommunicera på ett respektfullt och empatiskt sätt med alla som är inblandade i vården samt informera och undervisa patienterna och se till att de har förstått informationen. Dessutom är det viktigt att som sjuksköterska kunna ge stöd och vägledning till patienterna så att de så mycket som möjligt kan delta och bestämma över sin egen vård. Ett annat ansvarsområde som sjuksköterskan har, är att vid behov kunna motivera patienterna till en förändrad livsstil och se deras förmåga till egenvård genom att identifiera och bedöma varje enskild individs resurser (Socialstyrelsen, 2005). Problemformulering Då depression, ångest, stress och ätstörningsproblematik har visat sig ha en hög prevalens hos personer som lider av obesitas (Abilés et al., 2010; Alger et al., 2009; Buddeberg- Fischer et al., 2004; Simon et al., 2006) ansågs det vara av intresse att undersöka om dessa variabler och viktnedgång kan predicera postoperativt välmående. Hospital Anxiety and Depression Scale, (HADS), är ett validerat instrument för att upptäcka symtom på ångest och depression (Bjelland et al., 2002) Med postoperativt välmående menas i denna studie uteblivna symtom på depression och ångest. Genom att identifiera patienter med dessa symtom och undersöka om symtomen förändras efter operation skulle det kunna hjälpa vårdpersonal att bättre förstå den patientgrupp de möter och utveckla det eventuella stöd som behövs postoperativt. Då det ofta är sjuksköterskan som ansvarar för patientens polikliniska kontakter och genomför viktkontroller, provtagningar och blodtrycksmätningar har han eller hon en central roll vid behandlingen av överviktiga patienter (Ericson & Ericson, 2008). På detta sätt utformas en regelbunden kontakt med patienten och ger möjlighet för att ge uppmuntran och stöd när detta behövs, vilket är en viktig del av sjuksköterskans arbetsuppgifter (Socialstyrelsen, 2005, Kirkevold, 2000) Efter operationen krävs en livsstilsomställning med måltidsvanor som helt måste läggas om, detta kräver hög grad av psykologisk anpassning (Ericson & Ericson, 2008). Syfte Syftet var att undersöka om och i så fall hur ångest och depression mätt i HADS förändras i en grupp som genomgått överviktskirurgi. Av intresse var också att undersöka om 6

viktnedgång samt om preoperativa symtom på stress, hetsätning och känslomässigt ätande predicerar utfallet av symtom på ångest och depression postoperativt. Frågeställningar 1. Går det att predicera utfallet i HADS postoperativt av hur mycket patienterna har gått ner i vikt? 2. Går det att predicera utfallet i HADS postoperativt utifrån hur högt patienterna har skattat sin stress innan operation? 3. Går det att predicera utfallet i HADS postoperativt utifrån symtom på hetsätning eller känslomässigt ätande innan operation? 4. Prediceras utfallet i HADS postoperativt av hur patienterna svarar i HADS innan operationen? METOD Design Deskriptiv studie med kvantitativ ansats. Urval Samtliga personer som genomgått Gastric Bypass och Duodenal Switch på ett universitetssjukhus under hösten 2010 samt under våren 2011 blev informerade om studien och tillfrågades om deltagande. Kriterierna för operation är BMI över 40kg/m² eller BMI över 35kg/m² med samsjuklighet. Övriga kriterier är att tidigare försök till viktminskning ska ha genomförts utan framgång (Akademiska sjukhuset, 2009). Patienterna ska ha besvarat enkäter vid ett tillfälle innan genomgången operation, samt vid uppföljning sex månader efter ingreppet. Samtliga patienter är över 18 år vilket är minimum rekommendation för operation. Svarsfrekvensen var 81 % då 30 av 37 patienter besvarade enkäterna. Datainsamlingsmetod Data har samlats in med hjälp av validerade enkäter (Bjelland et al., 2002; Levenstein et al., 1993; Nijs et al., 2007). För att mäta variablerna ångest/depression, stress samt hetsätning och känslomässigt ätande har tre olika enkäter använts. 7

Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS) mäter symtom på ångest och depression. Den enkäten består av fjorton frågor och är indelad i två olika skalor, en skala visar symtom på ångest (HADS-A) och den andra skalan visar symtom på depression (HADS-D). Varje skala ger en poäng från 0 till 21 och höga poäng indikerar symtom på ångest respektive depression. Fyra svarsalternativ presenteras, 0-3 poäng. Perceived Stress Questionnaire (PSQ) mäter symtom på stress. Denna enkät har totalt trettio frågor och patienten ska svara vad som bäst passar in på honom eller henne under den senaste veckan. Frågorna handlar om huruvida personen i fråga känner sig utvilad, spänd, trött, frustrerad, pressad eller kritiserad med mera. Följande svarsalternativ kunde väljas: nästan aldrig, ibland, ofta och för det mesta vilket ger fyra svarsalternativ som poängsätts 0-3. Totalpoäng på PSQ är summan av alla frågor och räknas om till ett index mellan 0-3. General Food Cravings Questionnaire Trait (GFCQT) mäter symtom på problematiskt ätande. Enkäten består av 21 frågor som kan tolkas utifrån fyra olika delar. Dessa är: preoccupation of food, loss of control, positive experience och emotional cravings. Patienterna får utifrån en sexgradig skala från absolut inte till absolut, gradera hur väl de angivna påståendena stämmer överens med deras känslor. Sedan räknas ett index ut för varje delskala (1-6 poäng) samt en totalpoäng på 21-126. Vid varje besök på Akademiska sjukhuset samlades uppgifter om vikt och längd in av klinikens sjuksköterskor så att BMI kunde räknas ut för varje patient. Tillvägagångssätt Alla patienter som sökte överviktskirurgi under hösten 2010 och våren 2011 ombads svara på olika screeningformulär avseende psykiskt välmående, ätstörningar, stress med mera som underlag för utredning och behandling innan operation. Denna screening genomfördes vid nybesök, innan operation och vid varje återbesök på mottagningen. Data som används i denna studie kommer från patienter som opererats under våren 2011. 8

Samtliga patienter som genomgått överviktskirurgi under våren 2011 fick enkäter hemskickade samt medföljande informationsbrev (Bilaga 1). Där de bland annat informerades om Akademiska sjukhusets forskningsbedrivande roll och om att det är frivilligt att besvara enkäterna samt att anonymitet garanteras. Enkäterna kunde besvaras i hemmet eller på mottagningen med möjlighet att ställa frågor till sjuksköterska. Data från det första mättillfället, det vill säga innan operation, var redan insamlat och inmatat i Excel innan föreliggande studie påbörjades. Vid en sexmånadersuppföljning fick patienterna återigen besvara enkäterna. Dessa enkäter kodades av författarna till föreliggande studie och fördes sedan in i Excel för att kunna överföras till Statistical Package of the Social Sciences (SPSS). Svaren från mättillfället innan operation jämfördes med svaren efter operation utifrån de formulerade frågeställningarna. Bearbetning och analys För bearbetning och analys av data har programmen Excel och SPSS använts. Deskriptiv data som kön, ålder och BMI redovisas med hjälp av beskrivande statistik i form av antal, medelvärde, min/max, standardavvikelse och procent. För att besvara samtliga frågeställningar har linjära regressionsanalyser i SPSS utförts. Resultaten ansågs vara signifikanta då p 0.05. Etiska överväganden Ett godkännande från verksamhetschefen finns (Bilaga 2). När forskning handlar om människor ska de själva få möjlighet att välja om de vill delta eller inte genom att få information om vad forskningen tjänar för syfte. Inom hälso- och sjukvården ska forskningen även bygga på respekt för individens självbestämmande och göras i samråd med patienten så långt som det är möjligt (Codex, 2011). Informationsbrev till deltagarna i en studie bör bland annat innehålla syftet med forskningen samt att deltagande är frivilligt. Utgångspunkten är att informationsbrevet ska innehåll allt som kan tänkas påverka deras beslut om att delta eller ej (Codex, 2011). Allt detta stod i brevet som patienterna fick hemskickade med enkäterna. De kunde även få muntlig information och ställa frågor om studien då de träffade sjuksköterskorna på mottagningen, 9

vilket är viktigt för att deltagarna ska kunna förstå syftet med undersökningen (Polit & Beck, 2012). Forskning som innefattar personuppgifter hamnar under personuppgiftslagen. De personuppgifter som hanteras kan vara känsliga och därmed riskerar forskningen att kränka deltagarnas integritet. Även kodade uppgifter betraktas som personuppgifter så länge som kodnyckeln existerar. Inom hälso- och sjukvården gäller sekretess för uppgifter som rör patientens hälsotillstånd och andra personliga förhållanden, vilket regleras i patientdatalagen (Codex, 2011). 10

RESULTAT Beskrivning av gruppen Totalt inkluderas 30 personer varav åtta (26.7%) var män och 22 (73.3%) var kvinnor. Den yngsta deltagaren var 20 år och den äldsta 61år. Medelåldern för gruppen var 41.37 år. Se tabell 1. Innan operationen hade patienterna ett medelvärde av BMI på 42.75kg/m² och sex månader efter operationen var medelvärdet 32.37 kg/m². Se tabell 2. Tabell 1: Deskriptiv data över gruppen (n=30). Män 8 (26.7%) Kvinnor 22 (73.3%) Ålder (SD) 41.37 (11.4) Tabell 2: Medelvärden och standardavvikelser för de olika variablerna (n=30) Variabler Medelvärde Standardavvikelse PreBMI 42.75 5.46 PostBMI 32.37 6.18 Viktminskning i BMI 10.38 2.14 PreHADS-A 2.80 2.68 PreHADS-D 2.50 2.36 PostHADS-A 3.47 2.83 PostHADS-D 1.87 2.13 PrePSQ 0.25 0.15 PreG-FCQ-T 2.00 0.85 Preoccupation 1.71 0.71 Loss of control 2.18 1.08 Positive experience 2.13 1.08 Emotional cravings 1.99 1.02 Pre = preoperativt, det vill säga innan operation Post = postoperativt. I detta fall sex månader efter operation Går det att predicera utfallet i HADS postoperativt av hur mycket patienterna har gått ner i vikt? Eftersom HADS är indelat i en ångestskala och en depressionsskala, mäts dessa skalor var för sig mot viktnedgången i BMI-enheter. Inget signifikant samband kunde påvisas (p = 0.74, F = 0.11) mellan postoperativa ångestsymtom och viktnedgång. 11

Däremot kunde ett signifikant samband ses mellan postoperativa depressionssymtom och viktnedgång i BMI enheter. Viktnedgång predicerar symtom på depression postoperativt. Ju mer patienterna går ner i vikt i BMI enheter, desto lägre skattar de i HADS-D poäng efter operation (β = -0.39, F = 4.95, t= -2.22, p = 0.03). Se figur 1. Figur 1: Sambandet mellan viktminskning och HADS-D. Går det att predicera utfallet i HADS postoperativt utifrån hur högt patienterna har skattat sin stress innan operation? Inget signifikant samband kunde ses mellan utfallet i postoperativ ångest och preoperativ stress (p= 0.38, F = 0.80). Inte heller något samband kunde utläsas mellan postoperativ depression och preoperativ stress (p = 0.44, F = 0.62). Går det att predicera utfallet i HADS postoperativt utifrån symtom på hetsätning eller känslomässigt ätande innan operation? Det går inte att predicera utfallet i HADS postoperativt utifrån symtom på hetsätning eller känslomässigt ätande preoperativt, varken för HADS-A (p = 0.92, F = 0.10) eller HADS-D (p = 0.34, F = 0.93). 12

Inte heller viktminskning kan prediceras utifrån symtom på hetsätning eller känslomässigt ätande (p = 0.84, F = 0.04). Prediceras utfallet i HADS postoperativt av hur patienterna svarar i HADS innan operationen? En av patienterna hade symtom på ångest innan operation och en patient hade symtom på depression. Postoperativt hade fyra patienter symtom på ångest och en patient på depression. Däremot är predicering inte möjlig mellan pre- och postoperativ ångest eller depression (p = 0.19, F = 1.78, p = 0.69, F = 0.16). 13

DISKUSSION Sammanfattning av huvudresultat Preoperativa symtom på stress, hetsätning och känslomässigt ätande predicerar inte utfallet av symtom på ångest och depression postoperativt. Viktnedgång predicerar inte utfallet av symtom på ångest postoperativt, däremot kan viktnedgång predicera utfallet av symtom på depression postoperativt. Ingen signifikant skillnad fanns mellan pre- och postoperativa symtom på ångest eller depression. Resultatdiskussion Många artiklar visar ett samband mellan viktminskning och bättre upplevd hälsorelaterad livskvalitet (Champault et al., 2006; Karlsson et al., 2007; Kolotkin et al., 2009; Mathus- Vliegen et al., 2007; O Brien et al., 2006; Sarwer et al., 2010). Även om denna studie endast undersöker ångest och depression pre- och postoperativt, skulle avsaknaden av dessa symtom kunna ses som ett tecken på postoperativt välmående. Variationen i undersökningsgruppen avseende ångest och depression är liten vilket gör att det inte finns något utrymme för att göra statistiska jämförelser. En av patienterna hade symtom på ångest innan operation och en patient hade symtom på depression. Postoperativt hade fyra patienter symtom på ångest och en patient på depression. Det gick att predicera hur patienterna mår mätt i HADS- D efter operationen beroende på hur mycket de gick ner i vikt. Predicering var inte möjligt mellan ångest pre- och postoperativt, däremot hade antalet patienter som upplevde ångestsymtom efter operationen utökats. Det kan bland annat bero på att ångestsymtom ofta är förknippade med fysiologiska symtom som kan öka postoperativt (Skärsäter, 2010). Vidare skulle det kunna bero på att operationen innebär en stor livsstilsförändring som ställer många krav på individen. Stress har visat sig vara vanligare hos överviktiga än normalviktiga (Abilés et al., 2010; Buddeberg- Fischer et al., 2004). Det visade sig inte finnas något samband mellan preoperativ stress och utfallet i HADS postoperativt i undersökningsgruppen. Det hade kanske varit intressant att undersöka förekomsten av postoperativ stress hos dessa patienter, bland annat för att stress liksom ångest kan ta sig i uttryck i somatiska symtom. Dessutom innebär operationen en livsstilsförändring som skulle kunna upplevas som stressfylld. 14

I likhet med Alger et al. (2009) tyder inte denna studies resultat på att preoperativa symtom på hetsätningsproblematik predicerar en sämre viktminskning. Green et al. (2004) drar också slutsatsen att hetsätningsproblematik inte är en kontraindikation för överviktskirurgi. Detta resultat förefaller vara intressant då patienterna efter operation måste förhålla sig till många måltidsrestriktioner (Akademiska sjukhuset, 2011) och det kan antas vara svårare att anpassa sig till dessa om man har problem med sitt förhållande till mat innan operationen. Green et al. (2004) menar att det kan finnas svårigheter med att identifiera personer med hetsätningspromblematik baserat på enkäter, bland annat för att synen på vad hetsätning är kan variera mycket mellan olika individer. Studien av Zwaan et al. (2011) indikerar att preoperativa depressiva sjukdomar predicerar depressiva sjukdomar 24-36 månader men inte 6-12 månader efter kirurgi, medan preoperativ ångest predicerade postoperativ ångest vid båda mättillfällena efter operationen. Föreliggande studies resultat visar att predicering i denna fråga inte är möjlig, däremot kan det av Zwaan et al. (2011) resultat gällande depression kanske tyda på att sex månader är en för kort uppföljningstid och att det inte är tillräckligt med endast ett postoperativt mättillfälle. Däremot fann de inget samband mellan depressiva sjukdomar och viktminskning sex till tolv månader postoperativt. Författarna till artikeln menar att det bland annat kan ha att göra med att det första året efter kirurgi förknippas med den största viktminskningen och att det kan överskugga eventuella depressionssymtom. I sitt resonemang tar de även upp möjligheten att sambandet mellan depression och viktminskning uppstår i det längre förloppet när de största förändringarna efter operationen har avtagit. Det är intressant att våra resultat tyder på ett samband i denna fråga trots uppföljning efter endast sex månader; det går bara att spekulera i huruvida ett starkare samband skulle kunna ses efter en längre uppföljningstid. Hänsyn måste tas till det faktum att Zwaan et al. (2011) genomfört strukturerade intervjuer och att föreliggande studies resultat bygger på HADS enkäten. Studien av Karlsson et al. (2007) som specifikt undersökt livskvalitet i relation till viktförändring vid överviktskirurgi visar att patienternas största förbättringar mätt med Health related quality of life (HRQL) observerades under det första året. HRQL är ett validerat mätinstrument avseende livskvalitet och den består av olika domäner varav depression och ångest är två utav dessa domäner (Karlsson et al., 2007). Perioden mellan ett och sex år då många kan gå upp en del i vikt igen, följdes av en gradvis minskning i HRQL. Förbättringar i 15

HRQL under uppföljningarna hade ett samband med omfattningen av viktminskning, förutom när det gällde ångest. Vad som bestämmer vilka som når störst framgång efter överviktskirurgi förefaller vara svårt att predicera (Gerbrand et al., 2005; Green et al., 2004). De granskade artiklarna och resultatet i denna studie tyder på att det är svårt att förutsäga bestämmande faktorer för viktminskning eller postoperativt välmående. Förutom studien av Legenbauer et al. (2009) som visar att personer som genomgått överviktskirurgi och samtidigt hade ångest- och depressionssymtom gick ner mindre i vikt än personer utan dessa symtom, så finner inga andra studier att faktorer som symtom på ångest och depression, hetsätning eller stress påverkar framgången efter kirurgin (Abilés et al., 2010; Buddeberg- Fischer et al., 2004; Green et al., 2004). Med framgång är det viktminskning de flesta menar, även om livskvalitet också studeras så är det alltid i relation till viktminskningen. De individuella skillnaderna som finns människor emellan och de olika livserfarenheter vi har samt de olika miljöer vi vistas i, bidrar till att det är svårt att urskilja enskilda faktorer som skulle kunna förklara varför vissa personer lyckas eller mår bättre än andra efter överviktskirurgi. Metoddiskussion Svarsfrekvensen på enkäterna till föreliggande studie var hög, 81 %, och patientantalet var tillräckligt för att göra statistiska analyser. Det finns alltid en risk att de som inte svarar skiljer sig från dem som fullföljer studier (Polit & Beck, 2012). Det går inte att utesluta att de patienter som inte besvarat enkäterna avviker från normen och mår mycket sämre än de patienter som besvarat dem, likaså kan de må bättre. Studiens frågeställningar är precisa och är utformade på ett sådant sätt att svaren blir ja eller nej vilket leder till ett begränsat resultat. Däremot är det viktigt med klara frågeställningar för att resultatet inte ska bli för otydligt. Användning av enkäter med svarsalternativ kan diskuteras då det kan ifrågasättas huruvida de verkligen fångar upp hur patienterna mår och känner sig. Zwaan et al. (2011) menar att till skillnad från självifyllda enkäter ger strukturerade intervjuer en möjlighet att skilja mellan psykiska symtom orsakade av fetman och de somatiska symtomen som ofta är associerade 16

med depressiva sjukdomar och ångestsjukdomar. Bland annat därför vore det av värde att intervjua denna patientgrupp. Enkäterna som användes i föreliggande studie är dock validerade (Bjelland et al., 2002; Levenstein et al., 1993; Nijs et al., 2007) och till skillnad från intervjuer så erbjuder enkäter möjligheten till anonymitet vilket kan påverka svaren, speciellt om frågorna är känsliga (Polit & Beck, 2012). Innehållet i frågorna anses kunna vara känsliga för denna patientgrupp då de ofta ifrågasätts rörande deras livsstil (SBU, 2002). Eftersom många variabler studeras i denna studie kan det vara bra att använda validerade enkäter. Däremot undersöker kvalitativa studier en aspekt på ett djupare plan, av intresse är därför att göra en kvalitativ intervjustudie i denna patientgrupp. Då kan patienterna själva få sätta ord på upplevelserna efter överviktskirurgi och vad de tycker är viktigast i omvårdnaden samt vad de själva anser är besvärligast med den livsstilsförändring som operationen innebär. Samt hur patienterna preoperativt kan bli bäst förberedda. Det begränsade antalet deltagare (n=30) kan ha bidragit till att predicering inte var statistiskt genomförbart i majoriteten av frågeställningarna. Även om patientgruppen inte bestod av så många deltagare överensstämmer våra resultat till stor del med tidigare studier. Tidpunkten för det andra mättillfället var sex månader efter operationen. Av intresse är att följa upp patientgruppen över en längre tid då operationen innebär en livsstilsförändring som kan ta tid att anpassa sig till. Dessutom kan viktminskningen fluktuera över tid och detta kan ha ett samband med den upplevda livskvaliteten (Karlsson et al., 2007). Efter sex månader är patienterna fortfarande relativt nyopererade och mitt uppe i att vänja sig vid ett nytt liv samt att de erfarit stor viktminskning, därför är detta kanske inte rätt tidsperiod att mäta i. Arbetets teoretiska och praktiska betydelse en analys utifrån Orems egenvårdsmodell och kompetensbeskrivningen Beslutet om en överviktsoperation kan ses som en del av patientens egenvård. Ett beslut som individen ensam eller i samråd med anhöriga och/eller sjukvårdspersonal har tagit ställning till i syfte att upprätthålla liv, hälsa och välbefinnande (Kirkevold, 2000). Som tidigare nämnts innebär denna typ av kirurgi en stor omställning för patienten i och med de speciella restriktioner kring måltider som finns men även det faktum att kroppen förändras i och med 17

en stor viktminskning. Behov av plastikkirurgiska operationer för att ta bort överflödig hud kan uppstå på grund av att det kan påverka patientens välbefinnande ur både kosmetiska och funktionella perspektiv (Järhult & Offenbartl, 2006). Omställningen kan ses som en handlingsprocess som har till avsikt att även efter operationen möta patientens egenvårdskrav, egenvården består alltså inte bara i att fatta ett beslut om operation. För att förstå och planera för sina egenvårdsbehov menar Orem att individen behöver motivation och nödvändiga kunskaper, så väl praktiska som mentala. Om personen i fråga saknar detta kan man se det som att personen är i behov av omvårdnad (Kirkevold, 2000). I kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2005) står det att det är av stor betydelse att sjuksköterskan har en helhetssyn på patienten, i denna helhetssyn rymmer stor del av den mentala aspekten och sjuksköterskan ska kunna hjälpa patienten till en förändrad livsstil. Det omvårdnadssystem som är relevant i detta ämne är framför allt det stödjande och undervisande omvårdnadssystemet. Ofta är det sjusköterskan som ansvarar för patientens polikliniska kontakter och genomför viktkontroller, provtagningar och blodtrycksmätningar (Ericson & Ericson, 2008) och i dessa möten med patienten har det stödjande och undervisande systemet en central roll. Kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2005) lyfter också upp vikten av god information och undervisning anpassat efter patientens behov. Om vi här lyckas identifiera patienter med exempelvis ångest eller depression blir det till en hjälp att utforma den vägledning som är nödvändig. Ångest kan ge upphov till en känsla av hjälplöshet och kontrollförlust (Sjöström & Skärsäter, 2010), och kan på så sätt hota patientens egenvårdskapacitet och möjlighet till god egenvård. Likaså kan depression göra det då tillståndet kan minska patientens funktionsförmåga i olika grad (Skärsäter, 2010). Dessa tillstånd kan äventyra patientens postoperativa välmående i och med de livsstilsändringar som krävs. Viktnedgång visade sig predicera symtom på depression sex månader postoperativt. Komplexiteten här i ligger att det på förhand inte går att veta hur mycket patienterna kommer att gå ner i vikt. För att få genomgå överviktskirurgi måste patienterna tidigare ha försökt gå ner i vikt och misslyckats med detta upprepade gånger. Kirurgi kan ses som ett sista alternativ och förväntningarna på viktminskning kan vara höga. Om resultatet inte blir som patienten i fråga har tänkt sig kan det ses som ett nedslag och påverka välmåendet negativt. Som sjuksköterska kan det vara värdefullt att ha kunskap om viktnedgångens betydelse för patienten. 18

Slutsats Utfallet av symtom på ångest och depression postoperativt prediceras inte av preoperativa symtom på stress, hetsätning och känslomässigt ätande. Viktnedgång predicerar inte utfallet av symtom på ångest postoperativt, däremot kan viktnedgång predicera utfallet av symtom på depression postoperativt. Ingen signifikant skillnad fanns mellan pre- och postoperativa symtom på ångest eller depression. I en grupp patienter där symtom på ångest och depression inte varit högt förekommande preoperativt kan det vara svårt att upptäcka förändringar i hur dessa patienter mår. Fler studier behövs för att bättre förstå och för att kunna ge ett utökat professionellt stöd till denna patientgrupp. 19

REFERENSER Abilés, V., Rodríguez-Ruiz, S., Abilés, J., Mellado, C., García, A., Pérez de la Cruz, A. & Fernández-Santaella, M. C. (2010). Psychological characteristics of morbidly obese candidates for bariatric surgery. Obesity Surgery 20(2), 161-167. doi:10.1007/s11695-008- 9726-1 Akademiska sjukhuset. (2011). Måltidsförslag och råd efter gastric bypass, gbp. [Broschyr]. Uppsala: Akademiska sjukhuset. Hämtad 5 oktober, 2011, från http://akademiska.se/templates/page 44141.aspx Akademiska sjukhuset. (2009). Överviktskirurgi. Hämtad 24 maj, 2011, från Akademiska sjukhuset, http://www.akademiska.se/templates/page 44138.aspx Alger, M. S., Rosati, C., Polimeni, J. M. & Malone, M. (2009). Preoperative binge eating status and gastric bypass surgery: A long-term outcome study. Obesity Surgery 19(5), 139-145. doi: 10.1007/s11695-008-9540-9 Bjelland, I., Dahl, A. A., Haug, T. T. & Neckelmann, D. (2002). The validity of the hospital anxiety and depression scale: An updated literature review. Journal of Psychosomatic Research 52(2), 69-77. doi: 10.1016/S0022-3999(01)00296-3 Buddeberg-Fischer, B., Klaghofer, R., Sigrist, S. & Buddeberg, C. (2004). Impact of psychosocial stress and symptoms on indication for bariatric surgery and outcome in morbidly obese patients. Obesity Surgery 14(3), 361-369. doi: 10.1381/096089204322917891 Champault, A., Duwat, O., Polliand, C., Rizk, N. & Champault, G. G. (2006). Quality of life after laparoscopic gastric banding: Prospective study (152 cases) with a follow-up of 2 years. Surgical Laparoscopy Endoscopy & Percutaneous Techniques 16(3), 131-136. Hämtad 22 mars, 2011, från Pubmed databas. Codex. (2011). Regler och riktlinjer för forskning: Informerat samtycke. Hämtad 25 maj, 2011, från http://www.codex.uu.se/manniska2.shtml 20

Edqvist, L. (2011). Cancersjukdomar: Magsäckscancer. Hämtad 24 oktober, 2011, från Cancerfonden, http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/cancersjukdomar/magsackscancer/ Ericson, E. & Ericson, T. (2008). Medicinska sjukdomar (ss 59-64). Lund: Studentlitteratur Green, A. E.-C., Dymek-Valentine, M., Pytluk, S., Grange, D. le. & Alverdy, J. (2004). Psychosocial outcome of gastric bypass surgery for patients with and without binge eating. Obesity Surgery 14(7), 975-985. Doi: 10.1381/0960892041719590 Hout, G. C. M. van., Verschure, S. K. M. & Heck, G. L. van. (2005). Psychosocial predictors of success following bariatric surgery. Obesity Surgery 15(4), 552-560. doi:10.1381/0960892053723484 Järhult, J. & Offenbartl, K. (2006). Kirurgiboken (ss 286-287). Stockholm: Liber Karlsson, J., Taft, C., Rydén, A., Sjöström, L. & Sullivan, M. (2007). Ten-year trends in health-related quality of life after surgical and conventional treatment for severe obesity: the SOS intervention study. International Journal of Obesity 2007(31), 1248-1261. doi: 10.1038/sj.ijo.0803573 Kirkevold, M. (2000). Dorothea Orems egenvårdsteori. I M. Kirkevold (Red.), Omvårdnadsteorier: Analys och utvärdering (ss 148-166). Lund: Studentlitteratur. Kolotkin, R. L., Crosby, R. D., Gress, R. E., Hunt, S. C. & Adams, T. D. (2009). Two-year changes in health-related quality of life in gastric bypass patients compared with severely obese controls. Surgery for Obesity and Related Diseases 5(2), 250-256. doi: 10.1016/j.soard.2009.01.009 Legenbauer, T., Zwaan, M. de., Benecke, A., Mühlhans, B., Petrak, F. & Herpertz, S. (2009). Depression and anxiety: Their predictive function for weight loss in obese individuals. Obesity Facts: the European Journal of Obesity 2(4), 227-234. doi:10.1159/000226278 Levenstein, S., Prantera, C., Varvo,V., Scribano, M.L., Berto, E., Luzi, C. & Andreoli, A. (1993). Development of the Perceived Stress Questionnaire: a new tool for psychosomatic 21

research. Journal of Psychosomatic Research 37 (1), 19 32. doi:10.1016/0022-3999(93)90120-5 Lier, H. O., Biringer, E., Hove, O., Stubhaug, B. & Tangen, T. (2011). Quality of life among patients undergoing bariatric surgery: Associations with mental health- a 1 year follow-up study of bariatric surgery patients. Health and Quality of Life Outcomes 9(79). doi: 10.1186/1477-7525-9-79 Mathus-Vliegen, E. M. H. & Wit, L. T. de. (2007). Health-related quality of life after gastric banding. British Journal of Surgery 94(4), 457-465. doi: 10.1002/bjs.5607 Mulligan, A. T., McNamara, A. M., Boulton, H. W., Trainor, L. S., Raiano, C. & Mullen, A. (2009). Best practice updates for nursing care in weight loss surgery. Obesity 17(5), 895-900. doi: 10.1038/oby.2008.579 Nijs, I. M., Franken, I. H. & Muris, P. (2007). The modified trait and state food-cravings questionnaires: Development and validation of a general index of food craving. Appetite 49(1), 38-46. doi: 10.1016/j.appet.2006.11.001 O Brien, P. E., Brown, W. A. & Dixon, J. B. (2005). Obesity, weight loss and bariatric surgery. The Medical Journal of Australia 183(6), 310-314. Hämtad 5 oktober, 2011, från Pubmed databas. O Brien, P. E., Dixon, J. B., Laurie, C., Skinner, S., Proietto, J., McNeil, J., et al. (2006). Treatment of mild to moderate obesity with laparoscopic adjustable gastric banding or an intensive medical program: a randomized trial. Annals of Internal Medicine 144(9), 625-633. Hämtad 23 mars, 2011, från Pubmed databas. Orem, D. (1995). Nursing concepts of practice (5. ed.) (s 104). New York: Mosby. Polit, D. F. & Beck, C. T. (2012). Nursing research: Generating and assessing evidence for nursing practice (9. ed.). Philadelphia: Wolters Kluwer Health; Lippincott Williams & Wilkins. Sarwer, D. B., Wadden, T. A., Moore, R. H., Eisenberg, M. H., Raper, S. E. & Williams, N.N. (2010). Changes in quality of life and body image after gastric bypass surgery. Surgery for Obesity and Related Diseases, 6(6), 608-614. doi: 10.1016/j.soard.2010.07.015 22

Simon, G.E., Von Korff, M., Saunders, K., Miglioretti, D.L., Crane, P.K., van Belle, G. & Kessler, R.C. (2006). Association between obesity and psychiatric disorders in the US adult population. Archives of General Psychiatry, 63(7), 824-830. Hämtad 23 maj, 2011, från Pubmed databas. Sjöström, N. & Skärsäter, I. (2010). Ångestsyndrom. I I. Skärsäter (Red.), Omvårdnad vid psykisk ohälsa: På grundläggande nivå (ss. 45-64). Lund: Studentlitteratur. Skärsäter, I. (2010). Förstämningssyndrom. I I. Skärsäter (Red.), Omvårdnad vid psykisk ohälsa: På grundläggande nivå (ss. 67-93). Lund: Studentlitteratur. Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 10 oktober, 2011, från http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/9879/2005-105- 1_20051052.pdf Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2002). Fetma- problem och åtgärder. (SBUrapport, 160:1). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering. World Health Organization. (2011). Obesity and overweight. Geneva: World Health Organization. Hämtad 5 oktober, 2011, från http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs311/en/ Zwaan, M. de., Enderle, J., Wagner, S., Mühlhans, B., Ditzen, B., Gefeller, O., Mitchell, J. E. & Müller, A. (2011). Anxiety and depression in bariatric surgery patients: A prospective, follow-up study using structured clinical interviews. Journal of Affective Disorders 133(1-2), 61-68. doi:10.1016/j.jad.2011.03.025 23

Bilaga 1 På denna mottagning pågår just nu en studie kring viktminskning Information om forskningsstudien Prediktorer för viktnedgång efter magsäcksoperation Övervikt och framförallt fetma betraktas idag av World Health Organisation (WHO) som ett av de största globala hälsoproblemen i modern tid. I Sverige räknar man med att ungefär 10% av den vuxna befolkningen lider av fetma och dess komplicerande tillstånd (t. ex diabetes och högt blodtryck). Den enda metod som har visat sig effektiv för att gå ner varaktigt i vikt är magsäcksoperation. Mycket forskning pågår världen över för att göra dessa ingrepp så säkra och framgångsrika som möjligt. Det har dock visat sig svårt att förutsäga hur stor effekten av operationen blir för en enskild person. Hur går studien till? Om du är intresserad av att delta i denna studie så ber vi dig att fylla i ett antal frågeformulär innan och efter operation. Vi kommer även be dig att fylla i formulär vid återbesök upp till 2 år efter operation. Dom frågeformulär som används är internationellt välkända och följer praxis för att mäta olika psykologiska egenskaper och beteenden som man tror har med viktminskning att göra. Det handlar om sådana saker som stress, sömn och nedstämdhet. Vilka är riskerna? Inga direkta risker med deltagande i studien finns redovisade. Svaren på frågeformulären kontrolleras inte automatiskt och följs inte upp av psykolog eller läkare på mottagningen. Det betyder att det är viktigt att man säger till om man känner behov av hjälp eller behandling, det räcker inte med att svara på frågeformulären! Hur hanteras materialet som samlas in? Alla handlingar beträffande din medverkan i denna studie kommer att behandlas konfidentiellt. Dina svar och dina resultat kommer att behandlas så att inte obehöriga kan ta del av dem. All personal du kommer i kontakt med har tystnadsplikt. 24