AVTAL 2012 DAGS FÖR NÄSTA STEG

AVTAL 2012 DAGS FÖR NÄSTA STEG 1

Förord I höstas fick jag frågan om jag ville intervjua företrädare inom 6F om hur de såg på sitt samarbete och framtiden. Uppdraget var rakt och tydligt: Tala med oss och ge din bild av det vi säger. Ett intressant uppdrag som det var självklart att tacka ja till. Tillvägagångssättet är minst sagt ovanligt. Vanligen vill organisationer ha kontroll över hur deras visioner beskrivs och hur de formulerar framtiden. Men efter ett tag insåg jag att i det här fallet var inte tiden mogen för en mer djupgående, gemensam beskrivning. Förklaringen är det arbetssätt som 6F valt. Samarbetet mellan förbunden ska växa fram. En tydlig grund finns visserligen, det gemensamma avtalet som skrevs under hösten 2009. Men därutöver har inte konkreta ställningstaganden formulerats. Ett steg mot mer tydlighet tas dock i februari i år när förbunden genomför gemensamma avtalskonferenser för första gången. Det är inför dessa konferenser som den här rapporten är framtagen. Deltagarna på konferenserna och andra inom förbunden ska få möjlighet att läsa sig till hur deras egna företrädare och andra inom samarbetet ser på framtiden. Den bild som framträder är både tydlig och otydlig. Helt klart finns det stora förhoppningar att 6F ska spela en helt ny och viktig roll i Avtalssverige. Den uttalade ambitionen är att den nuvarande maktbalansen inom LO ska förändras. En motvikt ska skapas mot de stora förbunden och de förbund inom industrin som samarbetar. En annan uttalad ambition är att framtvinga en tydligare LO-strategi vid avtalsrörelserna. Alla ska veta vad som gäller och vad enskilda förbund kan göra inom ramen för samordningen. 6F vill alltså påverka LO- samordningen som de sex förbundens företrädare gång på gång intygar är viktigare än någonsin. Hur det ska gå till i detalj är dock inte utsagt. Men i bästa fall tydliggör den här rapporten hur förbunden och deras företrädare ser på det egna förbundets och 6F-samarbetets roll just nu. Stockholm i början av januari 2011 Anna Danielsson Öberg

GEMENSAMMA AVTALSKONFERENSER ETT FÖRSTA STEG En del tycker att samverkan inom 6F har gått för fort, andra för långsamt. Men oavsett inställning till hastigheten trodde nog få för två år sedan att gemensamma avtalskonferenser skulle genomföras med målet att formulera gemensamma avtalskrav. Nu blir de av. I det avtal om samarbete som skrevs under 17 september 2009 är det uppenbart att de sex förbunden prioriterar avtalsfrågor. Enligt avtalet är en första målsättning med samarbetet att skapa starkare och slagkraftigare fackförbund för att förbättra medlemmarnas löner och anställningsvillkor. I samma dokument slås också fast att avtalet innebär att förbunden ska bistå varandra i avtalsrörelserna. Tillsammans representerar de sex förbunden över 375.000 medlemmar om pensionärerna räknas in. Därmed blir 6F till antal medlemmar ungefär lika stort som IF Metall och nästan lika stort som Kommunal inom LO. I motsats till de här stora förbunden består dock 6F av sex olika förbund, med olika yrkesgrupper, könsfördelning, tradition och inte minst storlek. Ett mått på skillnaderna mellan dem är andelen kvinnor och män bland medlemmarna. I tre förbund Elektrikerna, Målarna och Byggnads är kvinnorna nästan obefintliga (se faktaruta). Av sammantaget 150.941 medlemmar är knappt 2 procent kvinnor. I Transport är andelen kvinnor 17 procent och i Seko 34 procent. Det är bara Fastighets som har en extremt jämn könsfördelning faktiskt den jämnaste bland alla LO-förbund. Tanken var att de sex förbunden skulle ha samarbetat redan i avtalsrörelsen 2010. Men vi avbröt. När vårt avtal presenterades i september fick det en hel del uppmärksamhet. Inte minst inom LO fanns en oro för att vi ville störa samordningen. Så var det inte. Men eftersom samordningen var så långt gången bestämde vi oss för att vänta till nästa avtalsrörelse, säger Janne Rudén, ordförande för 6F-rådet, som består av förbundens ordförande och ytterligare sex ledamöter från respektive förbund. Förbund Antal Antal Andel Antal medlemmar kvinnor kvinnor män Antal ombud/ representanter på avtalskonferenserna SEKO 130.000 43.940 33,8 % 86.060 Fastighets 32.962 16.491 50 % 16.471 Transport 62.000 10.540 17 % 51.460 Målarna 15.000 971 6 % 14.029 Elektrikerna 25.045 431 1,7 % 24.614 Byggnads 110.896 1.151 1 % 109.745 Totalt 375.903 73.524 19 % 81 % 157 26 48 10 20 64 325 Antal medlemmar i: IF Metall * 369.000, Kommunal 508.930, Handels 148.389 *Siffror från LO 2009-12-31 3

Många viktiga frågor För att undvika att samma situation skulle uppstå vid nästa avtalsrörelse fattades därför beslut på 6F:s representantskap under våren 2010 att arrangera gemensamma avtalskonferenser. I februari 2011 blir de verklighet. Vid sex tillfällen, utspridda mellan Luleå och Hässleholm, träffas sammantaget 325 representanter från de sex förbunden för att diskutera den kommande avtalsrörelsen. Antalet representanter från varje förbund är anpassat till förbundets storlek. Seko som är störst inom 6F-familjen skickar därför sammantaget 157 representanter och Målareförbundet som är minst skickar 10. Förbunden väljer själva vilka de skickar. Men i de flesta fall är det ombudsmän som åker. En del förtroendevalda skickas också, men det är inte så vanligt att de som åker är yrkesverksamma. Majoriteten av dem som deltar är därmed personer som är fackligt aktiva på heltid, enligt 6F:s avtalssekreterare som tillsammans planerat och genomför konferenserna. På bordet finns en rad frågeställningar för representanterna att ta ställning till. Allt från LO:s framtida roll, vem som ska sätta lönemärket till mer konkreta frågor som 6F kan driva i den kommande avtalsrörelsen. Förhoppningen är att mer yrkesspecifika frågor ska undvikas. De ska istället behandlas på förbundens egna avtalskonferenser. Exakt hur det här kommer att gå till vet ingen. Skälet är enkelt det sker för första gången. Lite hårddraget kan det som sker i februari beskrivas som att representanter för så skilda grupper som målare, elektriker byggnadsarbetare, lastbilschaufförer, städare och lokförare befinner sig på samma avtalskonferens. Yrkesgrupperna är dock betydligt fler eftersom varje förbund har många avtalsområden. En del har väldigt många, som Seko, andra har färre som Målareförbundet. Men alla har ett flertal. Ibland är avtalsområdena lika eller i alla fall snarlika. Avtalssekreterarna inom 6F kallar likheterna för avtalskluster. Inom respektive kluster finns minst två, men oftast fler av de sex förbunden. Gemensamma krav under våren Ronny Wenngren, Elektrikerförbundets avtalssekreterare kommer att delta vid alla sex avtalskonferenserna. Avtalsansvariga inom de andra förbunden deltar vid minst två tillfällen och vid varje konferens är ett av 6F-förbunden ansvarigt. Med det här upplägget blir det möjligt för oss alla att höja blicken och söka efter gemensamma problem som vi kan driva tillsammans i den här avtalsrörelsen, men också framåt. Det betyder inte att vi är mindre intresserade av samordningen inom LO. Den är viktigare än någonsin. Men med gemensamma frågor från sex förbund ökar våra möjligheter att påverka den, säger Ronny Wenngren. När konferenserna väl är genomförda är tanken att avtalssekreterarna ska sammanställa resultatet av dem. Förhoppningen är att det finns gemensamma idéer eller förslag om krav. Under våren ska kraven förtydligas till formella 6F krav som presenteras i LO-samordningen. Hur många gemensamma krav det kan handla om är inte bestämt, inte heller hur många som man ska sikta på att få med i samordningen. Det får ge sig i den process som vi nu inleder. Men det är självklart att målet med hela det här upplägget är att formulera gemensamma krav. Det är upp till oss själva att visa att vi klarar av det, säger Ronny Wenngren. 4

5

SAMARBETET SKA STÄRKA LO Det är mycket som står på spel det kommande året. Nu måste ledningarna i 6F-förbunden visa att de kan fylla det samarbete som de inledde hösten 2009 med ett konkret innehåll. Exakt hur långt förbunden tänker gå och hur de binder upp varandra vet ingen ännu. Och det är meningen. Samarbetet ska växa fram. Ledningarna i förbunden är brända av tidigare misslyckade försök att gå samman med andra förbund i flera fall är det med förbund som nu ingår i 6F. Trots nog så höga ambitioner, visioner och bilder av ett gemensamt liv har förbundsäktenskap spruckit innan de ens blev av. Med den erfarenheten bakom sig har ledningarna bestämt sig för ett helt annat arbetssätt. Samarbetet inom ramen för 6F ska få växa fram och inte manas fram. Formerna för processen regleras i det samarbetsavtal som skrevs under av förbundsordförandena för alla sex förbund i september 2009. I avtalet slås tre målsättningar fast: samarbetet ska skapa starka fackförbund för förbättringar av medlemmarnas löner och anställningsvillkor samarbetet ska leda till att förbunden blir en stark kraft i samhällsdebatten samarbete ska leda till mer fack för pengarna, besparingar ska alltså genomföras som gynnar medlemmarna och i bästa fall leder till sänkta medlemsavgifter. I samma avtal slås också fast att de enskilda förbunden som varierar i storlek behåller sin suveränitet. Samtidigt har gemensamma organ skapats. I dem är alla sex förbund likvärdiga parter oavsett storlek. Men det finns ingenting som hindrar att några förbund inom samarbetet väljer att fördjupa det ytterligare. Fördjupat samarbete mellan förbund inom 6F eller samgående uppmuntras, enligt en paragraf i avtalet. Ett beslutande organ är skapat som kallas 6F-rådet. De beslut som fattas i rådet ska ske i konsensus, de tolv ledamöterna ska alltså vara överens. Men i praktiken förutsätter det att förbunden redan antagit en fråga som sin. Radikalisering stärker facken Ett sammanfattande intryck från intervjuerna med de sex förbundsordförandena är att de är helt övertygade om att det finns mycket som förenar dem. De befinner sig alla inom vad de beskriver som en inhemsk servicesektor. Flera förbund har avtal inom samma eller snarlika områden, vilket betyder att de känner igen varandras villkor. De är också överens om att arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen måste stärkas. En tolkning av deras sätt att uttrycka behoven av en starkare fackföreningsrörelse skulle kunna vara att de sex förbunden helt enkelt söker en radikalisering. Ska LO klara av att rekrytera de medlemmar som idag vänder förbunden ryggen, krävs tydligare facklig kamp och resultat. Alla verkar också övertygade om att samarbete i den form som nu inletts är det bästa sättet att stärka de fackförbund som berörs. Men på lite längre sikt utesluts inte att alla eller några förbund har gått samman. På ett övergripande plan hoppas ledningarna att samarbetet kommer leda till en rad förbättringar. Det gäller inte minst ökad ekonomisk effektivitet. Hur det ska uppnås finns det olika idéer om allt från gemensamma administrativa system till att förbunden helt enkelt flyttar ihop i en gemensam fastighet. En av de frågor som de sex förbunden anser att de är överens om är, enligt dem själva, synen på och viljan att stärka kollektivavtalets ställning. Samma sak gäller fackens roll i det svenska förhandlingssystemet som brukar kallas den svenska modellen. En annan gemensam inställning som hela tiden betonas är viljan att stärka samordningen inom LO. I avtalsrörelser ska Landsorganisationen vara väl trimmad och förbunden vara helt överens om vilka prioriteringar som gäller. Ett sätt att stärka samordningen är att de här sex förbunden presenterar gemensamma uppfattningar när det är dags för samtliga LO-förbund att bestämma prioriteringarna inför avtalsrörelsen 2012. 6

Ny maktbalans inom LO Enligt de sex förbundsordförandena inom 6F betyder det nya samarbetet att en ny maktbalans uppstår inom LO som alla tjänar på. Inom LO finns det idag två riktigt stora förbund, Kommunal och IF Metall. Därefter finns det några som är halvstora som Handels, Byggnads och Seko. Resterande förbund har drygt 60 000 medlemmar eller färre. Tillsammans har 6F-förbunden över 375 000 medlemmar (inklusive pensionärer). Det betyder att de representerar ungefär lika många medlemmar som IF Metall och nästan lika många som Kommunal. Hur 6F-företrädarna vill använda det de själva gärna beskriver som en ny maktbalans finns det många och olika förhoppningar om. Vissa vill gärna se att den internationellt konkurrensutsatta sektorns normsättande roll i lönebildningssammanhang ersätts av den inhemska servicesektorn. Andra anser att den internationellt konkurrensutsatta sektorns roll fungerar, men måste stramas upp. Alla sex är dock helt överens på en punkt: förberedelsearbetet inom LO måste bli bättre. Till exempel ska det vara ordentligt tydliggjort i förväg vad som gäller om det förbund som träffar avtal först gör det på en nivå som ligger under det mål LO-samord-ningen lagt fast. Alla sex är också helt överens om att de jämställdhetssatsningar som LO införde för några år sedan måste fortsätta. Ännu så länge har 6F-projektet främst varit något som engagerat de sex förbundens ledningar och styrelser. Det är också de centrala förbundskanslierna som kommer att påverkas av samarbetet i ett första steg. En gemensam hemsida finns dock med information om vad syftet är med projektet. Målgruppen för hemsidan är, förutom medlemmar, andra förbund, motparter och media. De olika förbunden har genomfört olika informationskampanjer som riktat sig mot sina respektive medlemmar. Informationsfrågan verkar dock hittills inte ha varit prioriterad. Ett skäl kan vara att en viss försening skett av det fördjupade samarbetet på grund av förra årets avtals- och valrörelse. Förhoppningen är nu att det nya samarbetet ska vara väl intrimmat inför den kommande avtalsrörelsen. Lika men ändå olika När de sex förbundsordförandena ska beskriva när, hur och varför de kom att prata om att testa ett samarbete ger de lika olika bilder. Men på en punkt är de helt överens. Det var under vintern 2008 som samtalen började i olika konstellationer. För att få mer kött på benen beslöts att de sex skulle göra gemensamma studiebesök. Norska Fellesförbundet och dansk 3F fick därför besök av den eventuella samarbetsdelegationen som då inte hade något namn. Efter studiebesöken tog arbetet fart. Ett år senare, hösten 2009 undertecknades samarbetsavtalet. Helt uppenbart gillar de här sex företrädarna varandra, det intygar de flera gånger. Helt säkert har de också inför varandra beskrivit visionerna med samarbetet. Lika säkert har det i de samtalen blivit uppenbart att de är ense om en del, men inte överens om annat. Men den olikheten tycks inte bekymra någon av dem, snarare verkar de anse att den måste finnas för att samarbetet ska bli fruktbart och stimulerande. Nu får de och omvärlden se deras respektive visioner formulerade i skrift. För att synliggöra bredden i uppfattningarna som framkommit i de genomförda intervjuerna sammanställs deras reaktioner under olika rubriker alla är vanligen inte citerade under varje rubrik. Citaten är till för att visa när uppfattningarna varierar. Och antalet rubriker är självklart sex. De sex ordförandena: Janne Rudén, Seko som också är ordförande i 6F-rådet, Jonas Wallin, Elektrikerna, Lars-Åke Lundin, Målarna, Lars Lindgren, Transport, Hans Öhlund, Fastighets och Hans Tilly, Byggnads. 7

VARFÖR VILL NI SAMARBETA? Det finns många skäl till att samarbete är bra, hävdar inte oväntat -de sex förbundsföreträdarna. Ett viktigt skäl är att det krävs en ny maktbalans inom LO. Lite hårddraget kan man säga att LO blir vad Kommunal och IF Metall vill. Om de bestämmer sig så blir det så. Vi tyckte att det var tid att positionera ett antal förbund som kunde utgöra en motpol till dem, säger Janne Rudén, som just nu är vald till talesman för 6F. Styrkan i att representera många är något alla återkommer till. Det ger inte minst fördelar inom LO-familjen. Flera använder LO:s kongresser som exempel. Om 6F åberopar sina 375 000 medlemmar ökar sannolikheten för att lyckas påverka. För Hans Tilly blev LO-kongressen 2008 en väckarklocka. Inför kongressen hade Byggnads jobbat hårt för att få uppmärksamhet kring frågan om arbetskraftsinvandring, effekterna av Lavaldomen och de papperslösas situation. Förbundets ombud var laddade med argument på kongressen för att föra fram frågan. Vi nådde inte så långt som vi hade hoppats och skälet var enkelt. IF Metall och Kommunal var inte tillräckligt engagerade. Det visade oss inom Byggnads, men också de andra fem förbunden, att vi måste samarbeta för att få uppmärksamhet kring de frågor vi vill prioritera. LO-kongressen 2008 avgörande Det som hände på LO-kongressen är ett viktigt skäl till att samarbetet inom 6F uppstod, enligt Hans Tilly. Andra för fram ett svagt LO, minskat intresse för facket, medlemstapp i flera förbund, förändringarna i a-kassan och det faktum att en borgerlig regering fick förnyat förtroende som viktiga skäl till att samarbete är prioriterat. Att representera många, ungefär lika många som IF Metall, borde också göra det lättare att komma fram i debatten och skapa opinion, hävdar de. Ingen ringer till Fastighets för att få veta vad facket tycker. Vi är för små. Då vill man höra av någon med många medlemmar tycker. Och nu blir vi många, säger Hans Öhlund. En uttalad ambition är att 6F ska ägna sig mer åt opinionsbildning. Gemensamma debattartiklar ska skrivas om ämnen som förbunden bestämmer sig för att uppmärksamma. En annan uttalad förhoppning är att samarbetet ska leda till besparingar. Men omfattningen av besparingarna beror på hur långt samarbetet drivs. Det är något som måste diskuteras inom 6F, men inte minst inom respektive förbund. De flesta förbund har precis genomgått eller är mitt inne i en egen rationaliseringsprocess. Hur den ska påverkas av eventuella sammanläggningar av uppgifter inom ramen för 6F är en öppen fråga. Helt uppenbart söker dock alla sex företrädarna möjligheter att spara pengar. Kittet för den fackliga organisationen är att förbättra medlemmarnas löner och villkor. Kan vi spara pengar som gynnar den verksamheten är det vår skyldighet att genomföra åtgärder, säger Lars-Åke Lundin. 8

Segrar krävs för att stärka facket Ska medlemmar och blivande medlemmar få upp ögonen för kollektivavtalets värde gäller det att hela tiden förbättra innehållet i dem, är slutsatsen hos alla sex. Facket måste kunna visa på segrar, att medlemmarnas intresse tas tillvara. Ett annat skäl till att mer samarbete krävs inom LO är den omfattande samordningen inom Svenskt Näringsliv. Är det några som är stalinistiska i sitt sätt att organisera det interna arbetet så är det Svenskt Näringsliv. De har en stenhård disciplin. Det har inte vi, säger Lars Lindgren. En ny maktallians inom LO förutom samarbetet som sker inom industrin stärker också samordningen inom LO. Om Handels blir starkare, stärker det LO och om vi kommer till LO med gemensamma uppfattningar stärker det LO, säger Jonas Wallin. Men självklart vill den nya samordningsgruppen ha inflytande. Lite hårddraget kan man säga att vill skapa en balans eller motpol mot industriförbunden inom LO. Och det stärker LO och samordningen. Det betyder också att industrins roll eller betydelse minskar, säger Hans Öhlund. 9

10

VARFÖR GEMENSAMMA AVTALSKONFERENSER? Ska samarbetet utvecklas är gemensamma avtalskonferenser en viktig väg, anser alla sex. Deltagarna på konferenserna får möjlighet att träffa varandra över fackförbundsgränserna. Det bör leda till diskussioner om vilka gemensamma problem man har och vad som går att lära av varandra. I de flesta förbund inom 6F har inte det mer konkreta avtalsarbetet inför 2012 inletts ännu. Det gäller dock inte Transport som befinner sig mitt i en avtalsrörelse, men som ändå vill delta i 6F:s förberedelser inför nästa. För de andra betyder de gemensamma avtalskonferenserna att 6F ligger bra till i tid, hävdar flera av företrädarna. Det är klart att vi vill ha mer inflytande i LO:s samordningsprocess. Det nya är att vi får möjlighet att prata ihop oss på ett sätt som vi inte gjort tidigare. På LO:s avtalskonferenser har det varit tydligt att Kommunal och IF Metall är sampratade, nu är vi det också, säger Hans Tilly. Fokus på det som förenar De avtalskonferenser som ska ske i februari innebär förändringar för majoriteten av deltagarna. På förbundsvisa konferenser har det varit möjligt att prata detaljerade yrkesfrågor. Nu krävs mer allmänna resonemang utan att de blir för allmänna. Innehållet i de krav som ställs från avtalskonferenserna behöver inte vara tydligt, det viktigaste är att områden är identifierade, anser Janne Rudén. Samtidligt vill han inte peka ut frågor det kan handla om. Det deltagarna på avtalskonferenserna ska göra är att mejsla ut vilka frågor som ska prioriteras i en samordnad avtalsrörelse. Men jag kan inte säga vilka, då behöver vi ju inte ha konferenserna, säger han. De flesta av hans 6F-kollegor tycker dock inte att det är fel att ange prioriterade område eller frågor. Satsningar på arbetsmiljö, inflytande- och anställningsfrågor är några exempel. I flera avtalsomgångar har vi inom ramen för samordningen haft satsningar på arbetsmiljön eller företagshälsovården som krav. Sen träffas de första avtalen och då är de här kraven inte infriade. Ofta betyder det att de också faller bort för oss andra, det har jag irriterat mig på, säger Lars-Åke Lundin. Han anser också att en annan förtjänst med samarbetet är att små förbund som Målarna, som inte har tillträde till de innersta avtalsförberedande kretsarna inom LO, nu får information om vad som händer. Jag är säker på att informationen blir bättre, säger han. Hans Tilly anser att frågan om de rikstäckande kollektivavtalen måste uppmärksammas. Den har fallit bort inom LO, vilket är oroväckande eftersom arbetsgivarna driver en tämligen framgångsrik kampanj som siktar mot företagsavtal. Det är en fråga jag hoppas ingår, säger han. 11

Starkt stöd för jämställdhetssatsningar Jämställdhetssatsningar är också en fråga som förs fram som självklar. Det är väldigt positivt att det bland de här mansdominerade förbunden finns en djup insikt om att jämställdhetssatsningar är viktiga, säger Hans Öhlund. Lars Lindgren anser att det finns kontaktytor som går att använda i det gemensamma arbetet. Våra chaufförer träffar till exempel byggnadsarbetare och andra på byggarbetsplatserna. Där finns en samhörighetskänsla och en känsla för att vissa problem är gemensamma. Det går att göra något av. Exakt hur de gemensamma kraven formuleras blir en sak för nästa steg i processen, nämligen avtalssekreterarna inom 6F. Det är deras ansvar att göra konkreta avtalsfrågor av det avtalskonferenserna formulerar. Som ordförande för ett av de mindre förbunden inom 6F hyser Jonas Wallin stor tilltro till möjligheten att påverka hur den gemensamma avtalsplattformen ser ut. Inflytandet blir lika stort ett förbund en röst trots att fördelningen av antalet ledamöter vid avtalskonferenserna sker utifrån antal medlemmar. Det betyder att Seko och Byggnads skickar flest deltagare och Målarna och Elektrikerna minst. Men det oroar inte Jonas Wallin. Nej, inte alls. Ännu så länge har det här samarbetet känts väldigt bra. För oss är det lite som Miljöpartiet i det rödgröna samarbetet. Vi har oskäligt mycket att säga till om. Janne Rudén anser att processen inom 6F ska vara öppen. Långt innan det är dags för LO att samordna sina krav ska alla veta hur 6F:s prioriteringar ser ut. Så har det inte varit i industrisamarbetet, anser han. Vi har inte vetat någonting. Det har varit hemlighetsmakeri in i det sista. Vår process ska vara öppen och vi ska inte komma till LO och säga att så här vill vi ha det, säger han. Hans Öhlund är inte lika övertygad om förtjänsterna med en öppen och offentlig 6F process. Nej, jag tror att det är bättre att köra allt internt. 12

13

HUR MÄRKS DET ATT 6F PÅVERKAT AVTALSRÖRELSEN 2012? Under våren 2011 ska arbetet slutföras med att ta fram 6F-krav som förs fram i LO-samordningen. Det är alla sex förbundsordföranden överens om. De är också överens om att antalet krav inte får blir för många, högst fyra, är den siffra de själva nämner. Även om det finns stora förhoppningar att påverka LO-samordningen, intygar alla sex att de värnar lika mycket eller mer om LO-samordningen än det egna samarbetet. En annan förhoppning med det gemensamma förberedelsearbetet tycks vara att Medlingsinstitutet ska göra nya bedömningar när det finns en ny facklig samverkansgrupp att ta hänsyn till. Besvikelse över 2010 Det som är uppenbart är att det bland flera av de sex företrädarna finns en djup besvikelse över hur förra avtalsrörelsen slutade. Utfallet av den var inte skälet till att 6Fprojektet inleddes. Tvärtom bestämde sig 6F-företrädarna för att avvakta med genomförandet av sitt samarbete för att inte störa LO-samordningen inför avtalsrörelsen 2010. Så här efteråt anser alla sex att det var fel. Intensiteten i självkritiken är visserligen olika stark. Men Janne Rudén, Jonas Wallin och Hans Tilly anser att avtalen 2010 sannolikt hade sett annorlunda ut om 6F hade varit samordnade. Det är ju omöjligt att veta. Men jag tror att utgången hade blivit en annan, säger Hans Tilly. Frustrationen och irritationen handlar om vad som hände sedan LO-förbunden bestämt vilka krav som skulle drivas i avtalsrörelsen. Som vi uppfattade det fanns det stöd från bland annat Konjunkturinstitutet och LOekonomerna att driva krav på mellan 2,6 och 3.5 procent, säger Lars Lindgren. Men efter många möten och diskussioner slutade det samordnade LO-kravet på löneökningar på 2,6 procent. Nivån var alltså lägre än vad det fanns ekonomiska bedömningar för, men accepterades med hänsyn till finanskrisens effekter för industrin, konstaterar Lars Lindgren och Hans Öhlund. Det som hände därefter fanns det dock ingen acceptans för. Sedan tjänstemän och civilingenjörer inom industrin accepterat ett avtal accepterade IF Metall som första förbund inom LO ett avtal som gav löneökningar på 0,9 procent första året (kostnaden för arbetsgivarna var dock 0,75 procent eftersom löneökningarna sköts framåt i tiden). När IF Metall informerade LO:s styrelse om avtalet, innan det var påskrivet, avvisades det av de flesta förbundsföreträdarna. Vi hade ett slags omröstning. Majoriteten av förbundsföreträdarna röstade mot att IF Metall skulle skriva på. LO-ledningen och ett enda förbund var för. Ändå skrev IF Metall på. Det visar på hur svårt det är att styra sådana här processer, säger Jonas Wallin. Kritik av IF Metall En del är direkt kritiska till IF Metalls agerande, andra som Hans Öhlund vill inte uttrycka kritik. Jag kan förstå att IF Metall fick panik när tjänstemännen gjorde upp. Problemet var att deras agerande påverkade oss alla, säger Hans Öhlund. I efterhand gör flera bedömningen att en 6F-allians kunde ha påverkat utvecklingen. Antingen hade IF Metall avstått från att acceptera avtalet, eller så hade de övriga förbunden varit tydliga med att de inte accepterade avtalet som normsättande. 14

Det handlar om att skapa ett tryck internt och det skedde inte. Det ledde i sin tur till att alla fick dåliga avtal. Men i praktiken var det ju bara industrin som drabbades av finanskrisen. Nu gick de först och satte en ribba för Medlingsinstitutet som vi accepterade, säger Jonas Wallin. Samtidigt är inte 6F-företrädarna helt överens om hur de ser på vad som hände i förra avtalsrörelsen. Hans Tilly varnar till exempel för att kritiken mot IF Metall kan bli för omfattande. Som ordförande i det största byggförbundet vet han vad som händer om man ständigt utsätts för kritik. Jag har av och till fått skäll bara för att Byggnads är störst. Den som får skäll riskerar att sluta sig och är det någonting vi inte har råd med så är det just det, säger han. Hur den maktbalans som 6F anser sig åstadkomma ska påverka själva samordningsarbetet och vilket avtal som träffas först finns det ingen gemensam bild av. Tidigare hade industriförbunden en för stark roll i samordningen, de kunde bestämma det mesta, enligt Janne Rudén. Med en motvikt som vi representerar inom LO kan vi säga till industriförbunden att vi måste jobba vidare med vissa frågor i samordningen. Det är inte meningen att en bestämmer och alla andra följer efter, säger Janne Rudén. Inte handelsresande i låga avtal Jonas Wallin, Lars-Åke Lundin och Lars Lindgren, utesluter inte att 6F-förbunden träffar avtal först 2012. Det är åtminstone bra om ett sådant krav formuleras på avtalskonferenserna. Får inte 6F gehör för kravet i LO-samordningen får man leva med det. Men det är dags att testa gränser, anser de. Jag tänker inte bli handelsresande i att träffa låga avtal. Men det är ju så det har blivit. Därför tycker jag att det ska vara tjänstesektorn som sätter normen nästa gång. Då blir den högre, säger Lars Lindgren. Jonas Wallin anser att mer kamp är nödvändig för att kontrollera var arbetsgivarnas smärtgräns går. Men sedan industrins olika företrädare agerat som normsättare och lagstiftaren gett Medlingsinstitutet uppdrag att understödja den internationellt konkurrensutsatta sektorns löneledande roll vet ingen längre var arbetsgivarnas gränser går konflikterna har varit för få. Jag har inte sett en enda utvärdering av industriavtalets utfall som jag litar på. Det jag vet är vad som hänt i Danmark och Norge. Där har våra medlemmar 30 procent högre löner jämfört med våra medlemmar i Sverige. Det visar att det finns mer att ta ut och ett första steg måste tas vid nästa avtalsrörelse, säger han. Förmår inte facken förbättra löneutvecklingen och kämpa hårdare mot arbetsgivarna är risken stor att medlemmarna börjar ifrågasätta värdet av kollektivavtalen, anser han. Inte minst under förra avtalsrörelsen tror jag att våra medlemmar hade fått betydligt bättre löneutveckling om de förhandlat själva. Normeringen omstridd Hur själva normsättandet och kampen för bättre löneutveckling ska gå till vill dock ingen svara på. Det är en fråga som ska diskuteras inom 6F och inom LO-samordningen. Men en uttalad förhoppning är att Medlingsinstitutets roll ska ändras. Janne Rudén anser att institutets nuvarande generaldirektör Claes Stråth gör en för långtgående tolkning av sitt uppdrag. Han visar ingen flexibilitet. Alla avtal ska sluta på samma siffra, vilket är en feltolkning av uppdraget. Fortsätter han så här 2012 manar han fram konflikter, säger han. 15

Hans Öhlund och flera andra anser att målsättningen att alla centrala avtal ska ha samma siffra leder till kreativ bokförning. Jag har förhandlat i 25 år. Men i förra avtalsrörelsen är första gången någonsin jag suttit i en medling där medlarna sagt vilken procentsats vi skulle teckna avtal på. I praktiken sa de åt oss att se till att hamna på den nivån, alltså dölja kostnader. Det är inte bra, säger Hans Öhlund. För förbund som inte löneglider alls, som Transport, leder utvecklingen till betydligt sämre löneutveckling, anser Lars Lindgren. Det håller inte i längden, säger han. Enighet om en lägsta nivå Ett sätt att slippa inblandning av Medlingsinstitutet är att bestämma den lägsta nivå som avtal kan träffas på, anser Jonas Wallin. Under den nivån får ingen gå. Om det ändå blir så att till exempel IF Metall träffar avtal först och lägger sig under den nivån, ja då får vi hänga ut dem offentligt. Och så får resten av förbunden inom LO säga att vi siktar mot en annan nivå. Alltså avtal nummer två gäller. Hur ett sådant upplägg påverkar arbetsgivarna och Medlingsinstitutets agerande vill han inte utveckla. Liksom Hans Öhlund anser han att allt inte ska vara offentligt. Ju starkare vi är desto mer kommer vi att åstadkomma. Men vi ska inte ge Svenskt Näringsliv möjlighet att klura ut strategier för att möta oss. Och trots all kritik av IF Metall och det som hände 2010 återkommer mantrat från alla sex: Det viktigaste är att bli överens inom LO. Finns det inte acceptans för de krav 6F vill driva inom samordning, måste kraven släppas där. I bästa fall går de att driva vid sidan av. Men LO-samordningen är viktigast. Alla måste ha stort inflytande. Fast jag tycker inte att det är speciellt anmärkningsvärt att industrin går först. Det vi måste reda ut är vad vi gör när vi släpper fram den som går först, säger Hans Tilly. 16

17

HUR SKA OMVÄRLDEN SE PÅ 6F-SAMARBETET? Att offentliggörandet av samarbetet hösten 2009 rörde om inom LO och bland arbetsgivarna, vittnar alla sex företrädare om. Det är en uppmärksamhet som är positiv och som de hoppas ska hålla i sig. Även om takten i samarbetet inom 6F tagit längre tid än beräknat, tror Janne Rudén att 6F redan påverkat omvärlden. När vi tecknade under vårt avtal kom många reaktioner, inte minst från LO. Och jag tror att vi också på något sätt påverkade samordningen, säger han. Alla reaktioner har dock inte varit positiva konstaterar han och de andra. Flera kollegor inom LO har uttryckt oro för vad 6F egentligen vill. Trots alla intyganden att förbunden prioriterar samordningen tycks det finnas en misstro att det verkligen är så, enligt Janne Rudén. Hans Öhlund konstaterar att det är märkligt att en del tycks tro att 6F vill försvaga LO. Ett starkare LO Det är ju tvärtom. Vi vill stärka LO. Det vi däremot åstadkommer är att vi skapar en motvikt till industrin och IF Metall, säger han. Att 6F:s val av samarbetsprocess kan öka osäkerheten om vad de sex förbunden egentligen vill åstadkomma, tror ingen på. Eftersom förbunden inte bestämt sig för alla grunder i samarbetet ännu, kan de inte informera omvärlden om eventuella inriktningar eller vägval. Vi är tydliga på två punkter. Vi vill skapa en ny maktbalans inom LO, samtidigt värnar vi samordningen. Det är två tydliga utgångspunkter som visar var vi står, säger Jonas Wallin. Att arbetsgivarna visat intresse och frågat om samarbetet är däremot något som bör användas för att visa upp en ny styrka, anser flera. Flera har varit mycket nyfikna och det är något jag hört från andra också, säger Lars-Åke Lundin. Hans Öhlund vittnar om reaktioner som varit både ren nyfikenhet och ibland misstänksamhet. Motparterna har haft många frågor och en viss osäkerhet om vad det här skulle leda till. Och på sätt och vis är det väl inte märkligt. Ett syfte är ju att bli starkare tillsammans. 18

FINNS DET NACKDELAR MED SAMARBETET? Det är inte helt enkelt att få förbundsföreträdarna att peka på eventuella nackdelar med samarbetet. Inte helt oväntat, med tanke på att de är mitt uppe i 6F-bygget. Men några problem eller svårheter lyfts fram. Medlemmarna får inte känna att deras branscher eller yrkesinriktningar osynliggörs i samarbetet. Det måste finnas en övertygande organisation, inte minst i avtalssammanhang, där medlemmar och förtroendevalda känner igen just sin bransch. Alla pekar på att samarbete förutsätter kompromissvilja. Det går inte att vinna alla strider, inte minst om beslut ska fatta i samförstånd. Samtidigt pekar flera på möjligheten att de förbund som har en annan uppfattning kan gå sin väg. Längst i den uppfattningen går Lars Lindgren. Oavsett om det är inom LO-samordningen eller 6F, accepterar vi inte att man inte accepterar fattade beslut. Så var det i samordningen 2009. Det får inte ske igen. Då går vi vår egen väg, säger han. Men de andra förutsätter att samarbetet leder till kompromisser som går att leva med och som efterlevs. Samarbete leder till att ge upp en del av sin frihet. Det är också viktigt att vi visar på konkreta resultat och inte bara pratar. Samtidigt måste vi inse att en sådan här process skapar mycket känslor. Därför kan en del förändringar behöva ta tid, säger Jonas Wallin. Hans Öhlund konstaterar att hela idén blir omöjlig om varje förbund ska ta strid i alla frågor. Vi är vana vid att driva egna fögderier. Nu kan vi inte ta fight om allt, då spricker det. 19

20