SMS-FRÅGOR UNDER KONFERENSEN BARN SOM BEVITTNAT VÅLD 2011-11-23
Anders Broberg om barns utsatthet 1. Definitionen mellan psykiskt våld och emotionellt våld? 2. Varför kan inte samtliga siffror vara sanna? De motsäger inte varandra. 3. Är barn med funktionsnedsättningar särskilt utsatta för våld? 4. Är inte också dålig ekonomi en riskfaktor för ipv? 5. Du säger att barn med bokstavskombinationer är mer utsatta - Hur tänker du kring att psykosocial stress över tid kan ge skador som sedan diagnostiseras som bokstavskombination? Jmf hönan och ägget-diskussionen. 6. När rapporten överlämnades i somras konkluderade Socialstyrelsen att insatser för våldsdrabbade kvinnor och barn var utan effekt. Hur ser ni på det? 7. Kan behandling/hjälp erbjudas om våldet pågår, eller om man inte är säker på att det upphört?
Kan du säga något om den modell för föräldrastöd som testas i 4 kommuner som var på nyheterna igår? Vilket stöd finns för yngre barn?
Anneli Andersson, erfarenheter från Familjerättsbyrån 1. Visar siffrorna våldsutsatthet generellt eller i en nära relation? 2. Förekommer samma par mer än en gång? Först frivilligt, sedan domstol. 3. Var frågorna inriktade på ipv eller generellt/allt våld i familjerättssituationen? 4. Hur har våldet definierats? Hur har man frågat? Har man frågat om hur våldet sett ut? Och konsekvenser/allvarlighetsgrad? 5. Ställdes bara frågor utifrån ett offerperspektiv? 6. Kan man se om de våldsatta kvinnorna och männen finns i samma par? Dvs att de utsätter varandra? 7. Kunde frågan om våld följas upp t ex genom förslag om stöd/behandling?
1. Hur jobbar ni för att skapa trygghet för männen på familjerätten? 2. Ang att 25 % av barnen deltog i samarbetssamtalen på vilket sätt deltog de? Var de bara närvarande i rummet eller deltog de i själva samtalet? 3. Tog ni upp våldet med barnen? 4. Att ni valde en man till att ställa frågorna. Hur tänkte ni? Tror ni att det gör skillnad. Genus. 5. Hur påverkas små barn 0-2 år på lång sikt av att bevittna våld. Om det sedan inte upprepas. 6. Hur mycket upplevde barnen att de kunde påverka efter samtalet? Blev det som de tänkte? 7. Att våldet kommer upp på agendan, anser ni att det har påverkat utfallet av samarbetssamtalen? Har våldet blivit närvarande samtalspunkt i samtalen mellan föräldrarna? 8. Gjordes anmälan vidare för utredning? 9. Vilket stöd finns för yngre barn? 10. Många som jobbar inom familjerätt säger att de inte har tillräckligt med personal för att hinna fråga om våld och ha enskilda samtal. Vad säger ni om det?
Anders Broberg, om risk- och skyddsbedömningar 1. PVS gäller bara fysiskt våld, hur fråga om psykiskt våld, samma? Screenas för psykiskt våld, hur skulle man kunna göra det? 2. PVS fångar inte det sexuella våldet och är ett trubbigt redskap för att fånga det psykiska, hur ser du på dessa begränsningar? 3. De som säger nej kanske ändå är utsatta men av olika anledningar inte vill svara. Återkommer frågorna efter ett antal möten (då tillit och trygghet skapats)? 4. Finns det vissa skyddsaspekter när man talar med barn? När skall man informera om det till vårdnadshavarna? 5. Någon erfarenhet av Signs of Safety för barnens trygghet och säkerhet? 6. Gör BUP en riskbedömning av barnets situation innan man anmäler till soc eller överlåter man den bedömningen till soc?
1. Barnens lojalitetskonflikt, hur påverkar det ärligheten i svaren nu och på sikt? 2. Gör ni anmälan när de svarar ja om våld? 3. Vi som arbetar i förskola/skola möter ALLA barn. När ska vi ställa frågor om våld? Rutin eller misstanke? 4. Varför har ni valt att inte screena familjer med barn 0 till 4? 5. Finns något samarbete med Barnhuset i samband med riskbedömning?
Linnéa Almqvist, om studien 1. Var det något i resultaten som var förvånande eller bekräftar det vad man redan anade? 2. Varför talar rapportens (egentligen studiens) rubrik om konflikter när det handlar om våld? 3. I vilken utsträckning är det rimligt att anta att studiens resultat kan vara överförbara till barn i utsatta situationer till exempel av att leva med en förälder med missbruk? 4. Finns internationella jämförbara studier? Vilka länder är i framkant? 5. Hur stort var bortfallet? 6. Var det vanligt att pappor inte samtyckte till att barnet medverkade? 7. Varför var inte ett årsuppföljningen ett år efter avslutad behandling? Nu var det efter första.
1. Vilken var könsfördelningen bland de 69 barn som var egna informanter? 2. Blev resultatet signifikant? 3. Vad kan vi lära av bortfallet och göra annorlunda? 4. 80 % av de som svarar på telefonintervjun säger att samarbetet funkar ett år senare. Kan det vara så att de som inte blev intervjuade hade mer negativa erfarenheter?
Karin Grip, resultat från studien 1. Vet ni om den som utövat våld fortsatt att göra det även i andra relationer? T ex om han lever med en ny kvinna och barnet är där för umgänge, pågår då nytt våld? 2. Finns det någon forskning som visar hur barnen mår när de har umgänge med pappan som har misshandlat deras mamma över tid? 3. Det sämre värdet på IFO gällande insatser och psykisk hälsa, beror det på VILKEN stadsdel man undersökt? Alla stadsdelar ser ju olika ut både ekonomiskt och med resurser! 4. Hur hamnade barnen i olika grupper? 5. Fanns det inte barn med i studien som kunde ha kontakt både med BUP och socialtjänst? 6. Vilken form av insatser innebar det för barnen som hade kontakt med IFO/socialtjänst samt vilka former av stöd gav BUP - barnterapi, eller vad? 7. Hur stämde barnens skattning av effekt överens med mammornas?
1. Kan man anta att avsaknaden av förbättring inom IFO och Familjerätt handlar om att det förekommer ingen/liten behandling i den bemärkelsen som i övriga områden? 2. Stort bortfall och liten till måttlig effekt av insatser. Vad tänker man nu? 3. Från BUP finns ofta krav att barnet måste ha stabil social situation för att de ska gå in med behandling medan socialtjänsten arbetar med alla barn oavsett pågående situation. Hur har ni vägt in detta resonemang i studien? 1. Kommentar: Viktig fråga 2. Kommentar: Kan det finnas en möjlighet att barnen och mammorna mår bättre utifrån en stabilare situation och därför har större förändringspotential än socialtjänstens mammor och barn? 4. Finns skillnad mellan de grupper av mammor som söker de olika verksamheterna? Olika stadier i uppbrottsprocessen? 5. De BUP sagt nej till? 6. Kan något sägas om felkällor? 7. Är utfallen av stödet kostnadseffektivt?
1. BUP förutsätter ju frivillighet för behandling medan soc inte gör det. Kan man inte anta att frivillighet medför högre motivation och därmed bättre behandlingsresultat? 2. De klienter som soc slussar vidare till t ex Utväg, var placeras de i mätningen?
Anders Broberg, om vad vi har lärt oss 1. Varför kopplar ni ihop barn vars situation förändrats med dem vars situation inte förändrats? 2. Vad kan förskola/skola göra? 3. Finns internationella jämförbara studier? Vilka länder är i framkant? 4. Det känns som att det är lite kvar att jobba med för ett barnperspektiv! 5. Hur skulle insatstrappan kunna användas konkret för ett bättre samarbete mellan BUP och socialtjänst? 6. Saknar frivilligverksamheterna här. Hoppas de inte blivit bortglömda, de är viktiga för diskussionen.
1. Min erfarenhet är att familjerätt ser problemen och tar ställning för barnet. Dessvärre behandlas barn civilrättsligt i tingsrätten. Förhandlingen slutar ofta med rättvisa mellan föräldrar. Det krävs bevis innan tingsrätten vågar säga nej till umgänge. Det blir umgänge till varje pris och det priset betalas av barnet. 2. Hur var det nu med Socialstyrelsens slutsats, var den så illa? 3. Och vuxenpsykiatrin var kommer den in? Uppmärksammar de barnen i den omfattning de skulle behöva? 4. Finns det underlag i er forskning som man skulle kunna använda för bedömning av vilken insats till vilket barn? 5. Vilket stöd tänker ni att förövaren, ofta pappan, behöver?
Clara Iversen, om barns delaktighet 1. Tänker barnet alltid att våldet är fel? Annars finns ju inga skäl till ånger. 2. Hur ska vi tänka och hantera barn som inte vill prata med någon eller i grupp, om sina upplevelser? 3. Har ni förslag på litteratur som gäller barn som bevittnat våld? Ni har pratat om anknytning men mer omfattande och vad som hjälper barnet förutom att inte bli mer utsatt. Vill att ni beskriver behandlingsinsatser på hemsidan senare, tack.
Avslutningsvis 1. Barn i forskning i allmänhet, vilka svårigheter möter ni? 2. Det sociala arvet kan man se att föräldrar som är inblandade i en våldskonflikt har egen erfarenhet av våld under sin uppväxt? Är det vanligare bland män än kvinnor att man har denna erfarenhet? 3. Varför är det så stora skillnader på hur BUP ser på vilka barn de tar emot för akuta behandlingsinsatser beroende på var barnet bor, alltså om barnet inte tillhör BUP Göteborg? 4. Hur ska man tänka om umgänget med våldsamma pappor? Om kontaktperson när och hur ska det förändras? 5. Om man inte har mandat att följa upp barns berättelser hur kommer det sig att man ber om den? Kan Anneli reflektera över denna fråga? 6. Vem/vilka jobbar för barnens rätt att få insatser även om en förälder säger nej? 7. Om en del behandlingar var längre med intervjun genomfördes samtidigt då hann ju en del inte bli klara. Hur kan man då jämföra? 8. Borde färre pappor än idag ha rätt till gemensam vårdnad om man tar barnens perspektiv? 9. Om man säger att barnets bokstavsdiagnos är utlösare för förälders våldsutövande, lägger man då inte skulden på barnet?