1 Utepedagogik i Örnsköldsviks kommun 2006/2007 Under några månader runt årsskiftet 2006/2007 har ett antal förskolor besökts i Örnsköldsviks kommun. Syftet var att undersöka hur arbetet med utepedagogik har växt fram och utvecklats i kommunen de senaste fem åren. Avsikten var även att få fatt i hur pedagoger och ledning ser på barns lärande ute. Ett urval av kommunens förskolor har besökts. Alla skolområden är representerade med minst två förskolor, både mindre och större. Nämnas bör att förskolan Skogstrollet i Långviksmon inte tillhör de förskolor som deltagit i undersökningen. Undersökningen har gjorts genom intervjuer med en skolledare från skolområdet och minst en pedagog från varje förskola. Jag har besökt och tittat på hur förskolornas utemiljö ser ut och nyttjas. När jag åkt runt till de utvalda förskolorna har jag till största del mötts av engagerade och motiverade förskollärare och skolledare som vill arbeta med och utveckla utepedagogik. De allra flesta förskolor och skolledare upplever att det har skett en utveckling av hur de arbetar och ser på utepedagogik och arbetet med barn under de år som utbildningar av uteinspiratörer har getts. Man ser att personals medvetenhet om arbetet med utepedagogik har ökat samt att på vissa håll har synen på vuxnas betydelse för barns lärande förändrats. Vägen till lärandet ses som viktigare nu än det av vuxna förutbestämda målet för lärandet. Många har gjort samma resa; man har prövat på luncher och mellanmål utomhus, man har sett att mycket av den verksamhet man bedriver inomhus kan göras ute likaväl, man har engagerat och mött föräldrar i arbetet med utepedagogik, man har sett hur barns konflikter minskar när man vistas ute, man ser hur motoriken utmanas. Vidare så upplever många förskolor att de känner en lättnad när de går ut, både i ljudnivå och i anspänning bland barn och vuxna. En förskollärare uttryckte sig: Det bara fungerar ute! Alla besökta förskolor har närnaturområden som de nyttjar i sin verksamhet, några har skog och natur alldeles runt knuten och några har en stunds promenadväg för att nå närnaturområdet. Personalen berättar om skogen som en viktig plats för barnen att vistas i för att få en känsla för den natur vi har att förvalta. Personalen ser även flera fördelar för barn när de vistas ute: - motoriken gynnas - hälsan förbättras - ljudnivån sjunker - barns sociala förmågor tränas - konflikterna minskar - lugnare arbetsmiljö för vuxna och lekmiljö för barn - flera sinnen stimuleras under utevistelse - barns upptäckarlusta ökar - ytorna ökar - miljöns naturliga föränderlighet hjälper barnen i erövrandet av sin omvärld - kunskap om djur, natur och miljö sker i sitt rätta sammanhang
2 Förskolornas geografiska läge har ingen betydelse för ambitionsnivån för utepedagogik. De besökta förskolorna belägna i centrala Örnsköldsvik arbetar lika aktivt, om inte mer, med utepedagogik som förskolor på landsbygden. På de flesta, av de besökta, förskolorna upplever man inte att det finns ett tydligt och genomtänkt samarbete med skolan kring utepedagogik. Skolverkets granskning visar dock att utepedagogik har spridit sig till skolan. Många av förskolorna har ägnat mycket diskussioner och praktisk tid till sina gårdar, både i arbetslagen och tillsammans med föräldrar. Man har höga ambitioner för sina gårdar och har många idéer, men kan ibland uppleva att det är svårt att genomföra. En osäkerhet kring utformandet av gårdarna ur säkerhetssynpunkt förekommer emellanåt. Ibland kan utvecklandet av gårdarna förhindras av praktiska orsaker som till exempel när fysiskt tunga arbeten behöver utföras på gården, då behöver man veta vem man kan vända sig till för att genomföra idéerna man har för gården. Ofta har man tagit hjälp av företag i det samhälle förskolan befinner sig i eller så har föräldrar med möjligheter eller kontakter varit en tillgång. Några av de intervjuade i personalen nämner att det behövs någon som är drivande i personalen för att man ska komma till stånd med en pedagogiskt planerad och utmanande utemiljö för barnen. Någon måste vara den som håller samman och planerar för utvecklingsarbetet. De besökta förskolorna har alla tillgång till en gård i direkt anslutning till förskolan. Förskolorna har arbetat på olika sätt med sina gårdar och ingen är den andra lik. Antalet kvm är olika men alla har ett rum för variation och möjligheter för barns lärande. I flera skolområden har uteinspiratörerna använts för intern fortbildning av övrig personal, vilket har upplevts positivt av personalen. Man har känt sig lyft som inspiratör och pedagog och har kunnat sprida kunskaperna från utbildningarna vidare, även om det på vissa håll har upplevts svårt att föra vidare den lärande tanken med utepedagogik till kollegor. Ändå verkar utepedagogiken ha haft den effekten att det har hjälpt till att se barns lärande ur ett vidare perspektiv. Flera skolområden säger att de har ändrat sitt förhållningssätt från att det är den vuxne som bestämmer hela verksamhetens innehåll till att man stannar upp och ser barnens utforskande av sin omvärld. Dokumentation av utepedagogik har också hjälpt till att få syn på barns vardag i förskolan.
3 På frågan vad som varit största orsaken till utveckling av utepedagogik svarar de flesta personligt engagemang och kommunens satsning på utbildning inom området. Många skolledare uppger att de, bland annat, har arbetat för utepedagogik genom att visa intresse, bistå både i pedagogiska diskussioner och materiella inköp samt gett utepedagogiken plats på fortbildningar och arbetsplatsträffar. Ett mönster som framstått är att utepedagogik kan få riktig genomslagskraft då man organiserar för möjligheten för återkommande träffar och nätverk för skolområdets uteinspiratörer. Förskola i Världsklass De flesta av de förskolor som intervjuats deltog i utvecklingsarbetet med en Förskola i Världsklass (FiV). Gemensamt för dessa är att arbetet med FiV har lyft både utepedagogik och förskolan i helhet. Personalen uppger att de har fått hjälp att lyfta diskussionen om utepedagogik på sina arbetsplatser. De förskolor som har arbetat länge med barns vistelse i naturen fick inspiration till att fördjupa samtalet om utepedagogik och mer utförligt beskriva sitt arbete och sina visioner. De förskolor som var i starten för sitt arbete med utepedagogik fick stöd att komma igång med diskussionen och arbetet. FiV har bidragit till en fokusering i arbetet med barnen och tongångarna är odelat positiva. Man har lyft den pedagogiska tanken i samtalen och fått stimulans till att föra en dialog om vad vi gör i förskolan och varför. På flera förskolor anser de att de har hjälp av utepedagogiken när de vill observera genusroller. Någon förskola hade tittat närmare på maktfördelningen bland pojkar och flickor ute på gården. En annan förskola delade in barnens utflykter i pojk- och flickgrupper för att se på vilket sätt de närmade sig naturen. Ytterligare en förskola hade observerat hur mönstret såg ut för pojkar och flickors agerande utomhus och inomhus. På andra håll har man tittat närmre på vilka leksaker och material man erbjuder på sin gård, tilltalar de pojkar eller flickor och i så fall varför? Vilka hinder har man stött på i sitt arbete med utepedagogik? - stort antal barn i sina grupper - stort antal små barn - svårigheter att organisera personalen - långt avstånd till skogen - svårt att finansiera större inköp - föräldrars inställning till barns utevistelse - barns kläder - brist på engagemang hos personal - väderlek - svårigheter att få tag på material vid utvecklandet av gårdarna - lite tid för pedagogiska diskussioner
4 Diskussion Efter att ha besökt de utvalda förskolorna slås jag av det engagemang för utepedagogik som finns i kommunen. Många ser det som en viktig och naturlig del av förskolans innehåll. Ett mönster jag ser är svårigheten att beskriva sin verksamhet i ett lärande sammanhang. När jag möter personal i förskolan upplever jag att det åtskilliga gånger är lättare att beskriva formen för och mängden av sin utepedagogik än vad det är att beskriva sitt syfte med och vilka lärande teorier man har för sitt val av innehåll för utepedagogiken. Vad kan detta bero på? Många känner att de har för lite pedagogisk diskussion på sina arbetsplatser. Har vi i förskolan liten vana att prata om vårt arbete som ett lärande? Är det svårt att se grundpelarna, vårt holistiska synsätt och tyngdpunkten på barns sociala kunskaper, i termer av lärande? Lärande tillskrivs ofta grundskolan, men vi vet att lärande börjar redan i vaggan. Vi har svårt att visa på och prata om vårt arbete i förskolan som en grundläggande del av det livslånga lärandet. Jag tror att förskolan behöver stöd i att se sitt arbete som en lärande verksamhet, för att kunna få en tydligare roll i skolsystemet. Vi måste även kunna definiera det vi ser i vår verksamhet som ett lärande för att stärka tanken om förskolan som ett komplement och inte en kompensering för hemmet. Ett sätt att försöka närma sig detta kan vara förhållningssättet som dokumentation hjälper till att utveckla. De dokumentationer som görs idag på förskolan skulle kunna användas på ett vidare sätt än idag. Kan vi ha stannat i ett kvantitetstänkande för våra dokumentationer? Fokuserar vi för lite på kvalitet och dokumentation som ett verktyg för pedagogisk diskussion, gemensam reflektion och kvalitetsutveckling? Många förskolor uppger att de ser små barn (samt deras antal) som hinder för att arbeta med utepedagogik. Tänker man då att utepedagogik är något man ska växa in i och anpassas till? En svårighet verkar vara att anpassa utepedagogik till de barn man arbetar med. Personalens uppgift är att reflektera över hur barn lär sig och hur man kan stimulera lärandet genom natur och utemiljö. Jag relaterar detta till tankarna om vad som definieras som ett lärande och gör en koppling till hur personalen förhåller sig till lärande i olika åldrar. Förskolornas utemiljö De svårigheter man har upplevt med antalet små barn har fört med sig att många har börjat vända uppmärksamheten mer till sina gårdar. Stor vilja och engagemang finns bland förskolorna för att förändra och förbättra sin närmaste utemiljö. På många håll har det lett till ett ökat föräldrasamarbete och ökad delaktighet för föräldrar, man har mötts i utepedagogiken. En mycket positiv effekt av utepedagogik som skulle kunna utvecklas ännu mer. Synen på vad som är en bra utemiljö varierar från förskola till förskola, men även från person till person. Stora gårdar med stora möjligheter är inte synonymt med att de upplevs som bra ur personalens perspektiv. Rikt utrustade och varierade gårdar upplevs inte heller alltid som väl fungerande. Däremot har jag mött personal som talar väldigt gott om sin utemiljö som befinner sig på en innergård bland hyreshus och ser möjligheter och alternativ för den. Vilken syn på sitt arbete och barns lärmiljö personalen på förskolan har, påverkar hur man beskriver sin utemiljö och dess möjligheter.
5 Ser man på förskolornas gårdar är de oftast utformade för att utveckla motorik och lärande i grupp. Man arbetar en del med skapande utomhus med hjälp av stafflier, antingen flyttbara eller väggfasta. I övrigt ses inga större spår av skapande verksamhet på gårdarna. Årstiden har nog stor inverkan på det resultatet, men säkerligen kan förskolorna utveckla samverkan mellan utepedagogik och estetiska lärprocesser. Några förskolor hade tagit fasta på att utforma en miljö som utmanar barns fantiserande, men även här kan man göra mycket mer synliga avtryck på gårdarna. Hur diskuterar och planerar förskolorna när gårdarna utformas? Är avsikten att man vill iordningsställa en gård med rum för alla sinnen? Vill man forma en miljö som främst stimulerar motorik och samspel? Om man medvetet gör plats för fysisk aktivitet, görs då automatiskt plats och möjlighet för vila? Vill man att utemiljön ska komplettera innemiljön eller formar man sin gård efter samma teorier som man använder när man bygger upp sin inomhusmiljö? Utbildningarna i utepedagogik Många förskolor uppger att man stimulerats av utbildningarna till att starta ett mer medvetet arbete med utepedagogik. Man har sett det positivt med återkommande utbildningsdagar under ett helt år. Kontakter har knutits, metoder och arbetssätt har förmedlats. En del menar att det var en ynnest att få delta i en sådan utbildning där man fick vila i sinnet under en dag och ägna sig åt tanken och reflektionen. De senaste utbildningarna har fått en del kritik för att inte ha innehållit tips och idéer till personalen som de direkt kan överföra till sin barngrupp. Deltagarna hade förväntat sig mer handfasta råd och tydliga aktiviteter. Kan det ha ett samband med att man inte fullt ut ser sin verksamhet som en lärande verksamhet, utan en verksamhet fylld av aktiviteter? Kan detta relateras till hur man definierar utepedagogik? Är utepedagogik ett arbetssätt som fylls av aktiviteter planerade av den vuxne eller en pedagogik som stimulerar barns upplevelser av och relation till djur, natur och miljö? Oftast har traditionella fortbildningar inte grundat sig på krav på egen aktivitet och reflektion på deltagarna vilket kanske kolliderat med deras förväntningar på utbildningarna i utepedagogik.
6 Många upplever att dagarnas innehåll har varit för avancerat för de barn de möter på sin arbetsplats. Flera har haft svårt att greppa tanken om att de ska använda sitt yrkeskunnande för att omsätta den egna upplevelsen från kursdagarna till sin barngrupp. Vi måste sprida idén om att vuxna bör få påfyllning av vuxna kunskaper för att kunna hjälpa barn till nästa steg i sitt utforskande av bland annat det man möter i utemiljön. Jag anser att pedagoger behöver bli utmanade i sina tankar och handlingar för att kunna utmana barn samt få förståelse för vilka processer som sätts igång när man blir utmanad. Linda Nordlander, maj 2007 Utvecklingsenheten, B&U Örnsköldsviks kommun