Kolhydratsnålt bröd Ett underbart gott och saftigt bröd utan en gnutta mjöl i. Det passar perfekt till glutenintoleranta! Brödet behöver inte jäsa, och det bakas enkelt och smidigt i en avlång brödform. Skär tunna skivor av brödet då det svalnat och avnjut det med äkta smör och en smakrik, fet ost till. 3 dl krossade linfrön 3 dl pumpafrön 1 dl mandelmjöl 4 msk 2 tsk 1 tsk 2 msk 200 g 4 ägg fiberhusk brödkryddor salt bakpulver kvarg eller crème fraîche Sätt ugnen på 170 grader. Mixa ihop linfrön, pumpafrön, mandelmjöl och fiberhusk till ett mjöl i matberedaren. Rör i kryddor och bakpulver. Blanda ner ägg och kvarg/crème fraîche. Klä en avlång brödform med bakplåtspapper och lägg i smeten, som är ganska kladdig.
Baka i mitten av ugnen i ca 55 minuter. Låt brödet svalna i formen under en handduk, innan du skär upp det i tunna skivor. Frys in det skivade brödet och ta fram så många skivor i taget som du behöver. Recept och foto: Jaana Helgesson Avokadosoppa Som balsam för smaklökarna är denna lena, och alldeles ljuvliga, avokadosoppa. Med sin piggt gröna färg sätter den fart på aptiten. Toppa med en klick röd stenbitsrom som
pricken över i-et. Servera soppan ljummen, antingen som en liten förrätt eller som en hel måltid tillsammans med ett LCHF-bröd. 4 mogna avokador 1 medelstor vitlöksklyfta 5 dl grönsaksbuljong några droppar citronsaft salt och svartpeppar 1 liten burk röd stenbitrom Klyv och kärna ur avokadofrukterna. Gröp ur fruktköttet och mosa det ihop med vitlöken med en mixerstav. Droppa i lite citronsaft så att fruktköttet inte mörknar. Koka upp buljongen och vispa försiktigt i fruktmoset. Smaka av med salt och peppar. Ljumma soppan till lagom temperatur. Obs! Soppan får inte koka, då skär den sig. Recept och foto: Jaana Helgesson
Ungdomsbandet Hipster Slayer Bandet som från början grundades för att få behövliga studiepoäng visade sig snabbt bli något mycket större. Med två nysläppta singlar planerar de österbottniska grabbarna i bandet Hipster Slayer nu sin Tysklandsturné. Ungdomsbandet Hipster Slayer består av Tim Granbacka, Victor Sågfors, Mats Ödahl, Toni Nordlund och Joel Fagerholm. Sedan 2012 har de skapat en musikgenre av experimentell indiepop och elektronisk robotrock. Ett projekt som fick sin början i Musikhuset i Jakobstad, där alla utom Joel studerat musik. Victor, Mats och Toni startade bandet i anslutning till en kurs i Yrkeshögskolan Novia. Från början var det bara en studieprestation för att uppnå studiepoäng för en kurs, berättar Victor. Men ganska snabbt visste de att det kunde bli något större. Och Tim fick bara order om att bli sångare i ett band. Vi tyckte han skulle passa perfekt, säger Mats. Hur kom Joel med?
Killarna sitter tysta. Toni förklarar att Joel först fungerade som inhoppare men att han ganska snabbt blev en i gänget. Debuterade i Jakobstad De började träffas genom skolan och till slut var de ett projekt som inte hade något med vare sig studiepoäng eller skola att göra. Det var på After Eight i Jakobstad som de hade sin debutspelning våren 2013. Då hade vi arbetat på eget material sedan hösten, förklarar Tim som är den i bandet som har har hand om låtskrivandet. Feedbacken blev oväntat enorm och vi sporrades verkligen att fortsätta, säger Mats. Intresset för bandet spred sig och Hipster Slayers musik delades flera gånger om via nätet. Hur blev bandets namn Hipster Slayer? Mats och Victor tittar frågande på varandra. Ja, hur var det vi kom på det namnet egentligen? säger Mats sedan frågande. Tim funderar och säger sedan: Det kom faktiskt till på en av alla våra kaffepauser på After Eight. Mats förklarar att de slängde ur sig massa namn på måfå och tyckte att det passade. Vad det betyder? Ingen aning. Det låter i alla fall bra, säger Tim. Den 13 september 2014 släpptes deras nya låt och musikvideo In Space på Youtube. Videon spelades in av Jonas Tallgård, Richard Björklund och Björn Knif på Fäboda. Som ljudtekniker fungerade Niklas Harju och Fritjof Brandt. Och reaktionerna på singeln blev stora.
Låten blev presenterad på notreble.com som är den största internetsidan om det senaste och hetaste inom basnyheter, avslöjar Mats. Tim är mannen bakom både rösten och Hipster Slayers låttexter. Inspirationen till nya låttexter finner han i vardagen. En låt handlar om vänskap, en annan om en fest. Inspirationen kan komma när som helst, och då, oavsett om det är dag eller natt, skriver jag. Musiken är något de komponerar tillsammans. Mats förklarar att vissa låtar blivit till genom jamsessioner bandmedlemmarna emellan. Och sedan filar vi vidare på låtarna, säger Victor. De kan avslöja att Tim för tillfället spelar in sina låtidéer i Tyskland. På musikerspråk innebär det att vi sedan ser till att alla får sin instrumentala röst med i låtarna, förklarar Mats. Har det hänt något pinsamt under en spelning? Kanske att någon skulle ha spelat fel eller någonting sådant, berättar Victor. Mats fortsätter: Inte något spektakulärt i alla fall. Fast en gång höll jag på att bli stucken av en geting mitt under en spelning, då kände jag paniken sprida sig inombords Att döma av de andras minspel har Mats ingen vidare förkärlek för getingar. Alltid nervöst före en spelning Men någon större scenskräck har ingen. Men pirret finns alltid där innan en stor spelning.
Det vore konstigt att inte vara nervös alls. Men man vänjer sig med tiden, säger Tim. Jag går in i en egen värld en dag innan en spelning. Kanske är det ett sätt för mig att hitta fokus och ladda upp inför vad som komma skall, funderar Mats. Med rötterna i Österbotten har de hunnit med en del spelningar på hemmaplan. Men nu längtar de efter att få vidga sina vyer. Det är svårt att slå igenom på ett litet område, menar Joel. Alla är överens om att Österbottens rika kulturfält ändå inte gör det omöjligt. Victor tillägger: Man uppskattar konst och musik här. I samband med singelsläppet hösten 2014 for Tim och Joel vidare till Berlin för att studera musikproduktion. De närmaste två åren kommer de att spendera där medan resten av medlemmarna är inne på slutrakan av sina studier. Victor har tagit ett mellanår för att försöka livnära sig på musik. Mats och Toni blir musikpedagoger i vår Jag håller på med mitt slutarbete, någonting som tiden inte alltid räckt till då jag arbetar som frilansmusiker vid sidan om. Om ett band behöver en basist till en spelning brukar de kontakta mig, förklarar Mats. Toni håller med. Även han arbetar med musik och har trummor som sitt huvudinstrument. Och trots att medlemmarna i Hipster Slayer numera har ett distansförhållande till varandra har de ändå inga planer att de skulle gå skilda vägar. Branschen har ändrats. Det går att göra mycket via nätet. Och meningen är ändå att vi bandmedlemmar skall spendera somrarna tillsammans, säger Victor Och till dess skypar vi med varandra. Och alla utom jag
kommer antagligen att hinna hälsa på i Berlin innan det blir som mar, säger Mats. Mats, som började spela bas när han var 13 år, berättar att musikstudierna har varit en stor fördel. Man utvecklas med instrumenten på ett helt annat sätt i skolan då man har tid att fördjupa sig och exponeras för flera musikstilar. Victor nickar instämmande. I år kommer även Hipster Slayers andra singelsläpp på mindre än ett halvår efter det första singelsläppet i september i fjol. En ny singel som i intervjuläget ännu inte har ett fastslaget namn. På turné i Tyskland till sommaren Just nu planerar de dessutom in en turné till Tyskland, till sommaren 2015. I skrivande stund är de ännu bara i planeringsskedet. Vi siktar på en ca 10 dagar lång turné, men har ännu inte fått alla spelningar spikade. Det vi just nu vet är att vi främst kommer att spela på klubbar för målgruppen 18 25 år, förklarar Tim. Men får vi spelningar på ställen där även yngre kan komma och lyssna så är det bara ett plus, säger Mats. Vad skulle ni göra om ni inte höll på med musik? Musiken i våra liv är en så stor del att det är svårt att ens kunna föreställa sig det, säger Tim. Jag skulle säkert gå i konstskola, svarar Joel. Tim fortsätter: Ja, antagligen skulle vi alla hålla till i kulturbranschen på ett eller annat sätt.
Men jag skulle nog hålla på med film, säger Victor. Mats är den enda som suttit tyst en stund. Jag har massor av intressen men vet inte om jag skulle kunna leva på dem. Träning på gym, meditation, böcker räknar han sedan upp. Trots en gemensam kassa i bandet och stipendier önskar de ändå att de hade större ekonomiska möjligheter. Då skulle vi kunna nå ut till ännu fler lyssnare. Drömmen vore att ha en manager, någon som håller koll på allt och bokar in spelningar åt bandet skulle spara massor av tid, säger Mats. Victor fortsätter: Det kan bli ganska stressigt att göra allting själv. Då skulle vi dessutom kunna satsa på att göra ny musik i stället för att behöva satsa hälften av tiden på marknadsföring. Till sommaren återförenas de, men trots att både Joel och Tim har sommarstudier i Berlin vill de inte tacka nej till spelningar i hemlandet. Vi har för tillfället inte planerat in några spelningar i Finland men om det dyker upp några bra erbjudanden gör vi allt för att tacka ja, avslutar Mats. Målet för de fem musikerna är att få ett kontrakt med ett skivbolag för att kunna livnära sig på musiken. Och de är på god väg. Text och foto: Jennifer Granqvist
Konsten förde dem samman När Linda och Alexey träffades för sju år sedan hade de inget gemensamt språk, men dock ett stort gemensamt intresse konst. Linda Jakobsson studerade andra året vid Lahden Taideinstituutti då Alexey Kriventsov kom dit som utbyteselev från S:t Petersburgs akademi för konst och design (Stieglitz). När Linda Jakobsson-Kriventsova fick ögonen på Alexey Kriventsov, noterade hon speciellt att han verkade vara så glad och artig. Ödet kom i deras väg under en skolutflykt till Helsingfors då Alexey bad Linda att sitta brevid honom i bussen.
Jag tyckte att Linda var så vacker och speciell i sin röda flamencokjol. Linda berättar att hon dagen efter bussresan bjöd in Alexey till sin ateljé för att få hjälp med att flytta ett bord. Det lustiga var ju att bordet inte alls var tungt men efter den dagen var vi ett par. Kommunikationen var inte så flytande i början, eftersom Alexey varken kunde finska eller svenska och engelskan var mycket bristfällig. Men när man är riktigt kär så behöver man inte alltid använda ord i sin kommunikation, intygar de båda två. En period i Ryssland Inom kort blev Linda gravid och Alexeys utbytesstudier var över. Under graviditeten pendlade paret mellan Finland och Ryssland för att kunna träffas. Då Linda var gravid i femte månaden gifte de sig. Vår dotter Lucia föddes ett år och tre dagar efter att vi hade träffats. Ett halvt år senare så flyttade hela familjen till Ryssland och Linda blev nu i sin tur utbytesstuderande vid S:t Petersburgs akademi. Utbildningen i den skolan var så fantastisk att efter det året så ville jag inte längre studera konst i mitt hemland. Det gav mig ingenting. Så småningom flyttade paret tillbaka till Finland och nu har de bott här i landet i fem år. Under den tiden har det hänt mycket, de har fått en dotter till, Novalilja. Alexey har fått sin examen inom konst, studerat svenska och finska samt även tagit en examen som husbyggare här i Finland. I dag bor familjen i ett nyrenoverat egnahemshus i Petsmo. Alexey jobbar vid Kannustalo i Oravais som husmontör. Linda har startat eget företag
och erbjuder porträttmålningar, målningar i olja, akvarell eller pastell. För ett par år sedan lärde hon sig även att tatuera eftersom hon ville kunna utveckla sina talanger och tjänster till något mera speciellt. Många hade nämligen frågat varför jag inte börjat med tatuering. Så, sagt och gjort. Linda gick och lärde sig grunderna av en kvinnlig tatuerare i södra Finland och har nu under årens lopp blivit mer och mer anlitad som tatuerare. Tatuering har vid sidan av akvarelloch pastellmålning blivit en passion. Konstnärlighet i arv Lindas konstnärliga talanger kommer givetvis från hennes far Fritz Jakobsson. Min företagsamhet började redan när jag gick på andra klassen i lågstadiet. Hon ritade en serie om en kanin som hon sedan kopierade upp till en tidning och sålde till prenumeranter. Prenumeranterna köpte tidningen för 2 mark per styck och Linda gjorde nya serier och levererade tidningen en gång i månaden under två års tid. Linda berättar också att hon och hennes far oftast satt och ritade på servetter tillsammans under fester och middagsbjudningar, de var helt i sin egen värld och inte alltid så delaktiga i festerna. Men att jag skulle bli konstnär var ingen självklarhet. Under tonåren gjorde jag revolt och rörde varken penna eller pensel. Det var viktigt för Linda att själv hitta sin egen stil och inte bara gå i sin fars fotspår. Men när hon var 18 år kom en person in i hennes liv som väckte glöden till liv igen vad
konsten beträffar. Ett år efter att Linda började måla sina egna tavlor hade hon sin första utställning. Då var hon 19 år. I dag som 31-åring har hon haft 16 utställningar runt om i Finland samt i Umeå. Inspirerande mentor Alexyes väg till konsten har inte heller varit någon självklar sak. När jag var ung var det mera dikter och poesi som gällde. Han var med i ett poesigäng som bland annat arrangerade poesifestivaler i Kronstadt. Men när Alexey var 17 år träffade han en konstnär vid namn Sergei Ivanovich. Sergei var mycket generös och tog sig an mig som lärling. Under de tre åren som jag var hos honom lärde jag mig att teckna. Sedan beslutade sig Alexey för att börja studera vid S:t Petersburg College, inom skulptur. Först valde han som inriktning att restaurera konst. Men samtidigt fick jag en ny insikt hos Sergei då jag hjälpte honom att göra blommor av sten och jobbade med juvelarbeten. Han försökte då få byta linje i skolan, men det var inte så lätt. Men till sist lyckades det och han fick börja studera skulptur. Det var under den studietiden som han tog initiativet till att åka till Finland som utbytesstudent. Det var dock inte så lätt att få tillstånd, men till slut fick jag min vilja igenom och kunde åka iväg till Lahden Taideinstituutti på ett halvår.
Höga krav på konstskolan Alexeys största kunskaper ligger inom momental gatuskulptur. Det betyder med andra ord skulptur och arkitektur tillsammans. Men under de senaste åren har jag inte hunnit utöva min konst så mycket, eftersom jag arbetar på dagarna som husbyggare och på kvällarna har jag renoverat eget hus eller skött barnen då Linda har arbetat. Men alltid när det finns tid så tar han fram sitt block och tecknar. Alexeys största passion är abstrakt konst, han är inte så mycket för alltför realistisk konst. Linda intygar även att Alexey är hennes bästa kritiker. I början kändes det svårt att ta emot hans kritik, men i dag uppskattar jag den mycket. Den ryska skolan är d en bästa i världen och väldigt krävande. Det är därför de blir så bra på så många områden, och ribban läggs högt. Alexey säger dock att skolan kan döda konstnären. Den fantasi som man har eller har haft som studerande kan bli inskränkt, men allt beror på hurdan lärare man har. Och naturligtvis på konstnärens eget inre liv. Linda framhäver ännu en gång hur bra skolan i S:t Petersburg var för henne. Jag avslutade aldrig mina studier här i Finland då familjen flyttade tillbaka. Jag har arbetat i stället. Däremot söker hon sig hellre till workshoppar och intensivare kortkurser utomlands som fokuserar på porträttmålning. Jag tror på att man måste kunna gå sin egen väg och arbeta på det sätt som känns rätt för sitt konstnärsskap. Sen är det även viktigt att man inte stannar på ett ställe, utan förstår att när något känns väldigt obekvämt så är det då man utvecklas som mest.
Och det är befängt att tro att man någonsin kan bli färdig. Du utvecklas till den dag du dör. Det handlar om misslyckanden och framgångar om och om igen. Den verkliga talangen kanske är envisheten! Hektisk livssituation I dag lever familjen ett hektisk liv med en stor renovering bakom sig, företagande, familjehobbyer och andra aktiviteter som finns hos många småbarnsfamiljer. Döttrarna Lucia, 6 år, och Novalilja, 4 år, har teckning som ett stort intresse samt dansar balett och sjunger. Oftast sitter hela familjen vid bordet och ritar samtidigt. Linda berättar att sedan hon inredde sin ateljé i hemmet så brukar döttrarna komma in i ateljén och titta på hennes konstverk. De uttrycker högt att oj mamma, jag vill också rita så där bra. Sen går de till sitt rum och ritar något de blev inspirerade till. Lucia har redan länge haft en naturlig talang för djup och perspektiv, och lillasyster är en flitig lärling. Inför framtiden har Linda och Alexey planer på en tvåvåningsateljé på gården, med varsin våning där de kan utöva sina konstarbeten. För tillfället har de varsitt rum i det nyrenoverade huset. Jag kan nu arbeta med akvarell- och pastellmålningar hemma men jag målar i olja i en ateljé vid Kaserntorget i Vasa, säger Linda. Sin tatueringsstudio har Linda på en skönhetssalong i Vasa. Stället ägs av Anastasia Laurila och när det öppnades för tre år sedan var Anastasia och Linda de enda företagarna där, men nya företagare har därefter kommit till. De specialiserar sig på gelnaglar och frans-
förlängningar och Linda gör fortfarande sådant när hon har tid. Att kunna kombinera olika slags jobb gör att man inte upplever det lika tröttsamt att jobba långa dagar, säger Linda. Att tatuera stora bilder, porträtt och annat kräver full koncentration. Man bör även förbereda sig så man kan tatuera effektivt och inte plåga kunden alltför länge. Linda säger också att hon i dagens läge är mycket nöjd med sina yrkesval och att hon inte kunde önska sig något annat yrke. Detta vill jag fortsätta jobba med resten av mitt liv, det enda jag vill är att växa. Man måste utvecklas och inte släppa in slentrianen i arbetslivet och bara utföra, utan i stället hela tiden vara öppen för att prova på nya sätt genom att uppleva och känna. Instrumentet är penseln, eller maskinen, och den blir som en förlängning av armen. Men det hektiska livet med småbarn och mycket jobb leder även till att det är svårt att hitta sig själv och sitt konstnärskap. Därför har Linda bestämt sig för att i vinter åka iväg under ett par veckors tid och vara ensam med sina tankar, med pastellerna och akvarellerna som enda sällskap. Mera bilder av Lindas tavlor kan man hitta på internet: http://www.lindajakobsson.com www.facebook.com/lindarte www.facebook.com/lindartetattoo Vill ni ta en närmare titt på Lindas målningar kan ni besöka bistro Ernst i Vasa i april 2015. Text och foto: Maria Norrlin-Asplund