Partiella differentialekvationer och randvärdesproblem Separabla PDE Klassiska ekvationer och randvärdesproblem

Relevanta dokument
} + t { z t -1 - z t (16-8)t t = 4. d dt. (5 + t) da dt. {(5 + t)a} = 4(5 + t) + A = 4(5 + t),

= = i K = 0, K =

= y(0) för vilka lim y(t) är ändligt.

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Sammanfattning av föreläsningarna 11-14, 16/11-28/

Del I. Modul 1. Betrakta differentialekvationen

= 1, fallet x > 0 behandlas pga villkoret. x:x > 1

Vi betraktar homogena partiella differentialekvationer (PDE) av andra ordningen

Tentamensskrivning i Differentialekvationer I, SF1633(5B1206).

= e 2x. Integrering ger ye 2x = e 2x /2 + C, vilket kan skrivas y = 1/2 + Ce 2x. Här är C en godtycklig konstant.

För startpopulationer lika med de stationära lösningarna kommer populationerna att förbli konstant.

A dt = 5 2 da dt + A 100 =

(4 2) vilket ger t f. dy och X = 1 =

ω L[cos(ωt)](s) = s 2 +ω 2 L[sin(ωt)](s) =

Lösningar till tentamen i Transformmetoder okt 2007

Fouriers metod, egenfunktionsutvecklingar.

Tentamen SF1633, Differentialekvationer I, den 23 oktober 2017 kl

Chalmers tekniska högskola Datum: kl Telefonvakt: Milo Viviani MVE500, TKSAM-2

1. Beräkna volymen av det område som begränsas av paraboloiden z = 4 x 2 y 2 och xy-planet. Lösning: Volymen erhålles som V = dxdydz.

= x 1. Integration med avseende på x ger: x 4 z = ln x + C. Vi återsubstituerar: x 4 y 1 = ln x + C. Villkoret ger C = 1.

Introduktion till Sturm-Liouvilleteori och generaliserade Fourierserier

Tentamen, SF1629, Differentialekvationer och Transformer II (del 2) 10 januari 2017 kl. 14:00-19:00. a+bx e x 2 dx

Tentamen, SF1629, Differentialekvationer och Transformer II (del 2) 11 april 2017 kl. 8:00-13:00

Rita även upp grafen till Fourierseriens summa på intervallet [ 2π, 3π], samt ange summans värde i punkterna π, 0, π, 2π. (5) S(t) = c n e int,

, x > 0. = sinx. Integrera map x : x 3 y = cosx + C. 1 cosx x 3. = kn där k är. k = 1 22 ln 1 2 = 1 22 ln2, N(t) = N 0 e t. 2 t 32 N 1.

8.4. Integration av trigonometriska uttryck

8. Euklidiska rum 94 8 EUKLIDISKA RUM

= x 2 - x, x (0) = x dt. dx dt = 1. x 0 - (x 0-1)e t och för t 0 = ln x 0

KTH Matematik Tentamensskrivning i Differentialekvationer och transformer III, SF1637.

Institutionen för matematik KTH. Tentamensskrivning, , kl B1202/2 Diff och Trans 2 del 2, för F och T.

Lösning till tentamen i SF1633 Differentialekvationer I för BD, M och P, , kl

Lösningsförslag till tentamen i SF1629, Differentialekvationer och Transformer II (del 2) 8 januari 2018

Kryssproblem (redovisningsuppgifter).

KTH Matematik Tentamensskrivning i Differentialekvationer I, SF1633.

Instuderingsfrågor i Funktionsteori

u(x) + xv(x) = 0 2u(x) + 3xv(x) = sin(x) xxx egentliga uppgifter xxx 1. Sök alla lösningar till den homogena differentialekvationen

MVE500, TKSAM Avgör om talserierna är konvergenta eller divergenta (fullständig motivering krävs). (6p) 2 n. n n (a) n 2.

ÚÚ dxdy = ( 4 - x 2 - y 2 È Î

dt = x 2 + 4y 1 typ(nod, sadelpunkt, spiral, centrum) och avgöra huruvida de är stabila eller instabila. Lösning.

Institutionen för matematik KTH. Tentamensskrivning, , kl B1210 och 5B1230 Matematik IV, för B, M, och I.

1. (4p) Para ihop följande ekvationer med deras riktingsfält. 1. y = 2 + x y 2. y = 2y + x 2 e 2x 3. y = e x + 2y 4. y = 2 sin(x) y

+, C = e4. y = 3 4 e4 e -2 x +

7. Låt f(x) vara en 2π-periodisk, integrerbar funktion. Visa noggrant att om

Lösningsförslag, Tentamen, Differentialekvationer och transformer II, del 2, för CTFYS2 och CMEDT3, SF1629, den 9 juni 2011, kl.

SVAR: Det är modell 1 som är rimlig för en avsvalningsprocess. Föremålets temperatur efter lång tid är 20 grader Celsius.

PROV I MATEMATIK Transformmetoder 1MA dec 2010

PROV I MATEMATIK Transformmetoder 1MA april 2011

Rita även grafen till Fourierserien på intervallet [ 2π, 4π]. (5) 1 + cos(2t),

Partiella differentialekvationer (TATA27)

k=0 kzk? (0.2) 2. Bestäm alla holomorfa funktioner f(z) = f(x + iy) = u(x, y) + iv(x, y) sådana att u(x, y) = x 2 2xy y 2. 1 t, 0 t 1, f(t) =

x 2 = lim x 2 x 2 x 2 x 2 x x+2 (x + 3)(x + x + 2) = lim x 2 (x + 1)

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

Partiella differentialekvationer: Koppling Diskret - Kontinuum och Finita Elementmetoden

6. Temperaturen u(x) i positionen x av en stav uppfyller värmeledningsekvationen. u (x) + u(x) = f(x), 0 x 2, u(0) = 0 u(2) = 1,

y(0) = e + C e 1 = 1

Ï x: 0 Æ 1 Ì [ ] y > 0, 0 < y <1 y växande, 0 < y < 1

y > 0, 0 < y <1 y växande, 0 < y < 1

Partiella differentialekvationer av första ordningen

MVE500, TKSAM-2. (c) a 1 = 1, a n+1 = 4 a n för n 1

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

= a - bp(t), dp dt. = ap - bp 2. = 5000P - P 2. = 5000P dt

1. Använd Laplacetransformen för att lösa differentialekvationen (5p) y (t) y(t) = sin 2t, t > 0 y(0) = 1

1 dy. vilken kan skrivas (y + 3)(y 3) dx =1. Partialbråksuppdelning ger y y 3

Lösningsförslag till tentamen i SF1683, Differentialekvationer och Transformmetoder (del 2) 4 april < f,g >=

TNA004 Analys II Tentamen Lösningsskisser

y + 1 y + x 1 = 2x 1 z 1 dy = ln z 1 = x 2 + c z 1 = e x2 +c z 1 = Ce x2 z = Ce x Bestäm den allmänna lösningen till differentialekvationen

Frågorna 1 till 6 ska svaras med sant eller falskt och ger vardera 1

(4x 3 + y)y + x(x 3 + 2y) dy dx = 0

Prov i matematik Distans, Matematik A Analys UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen

{ } = F(s). Efter lång tid blir hastigheten lika med mg. SVAR: Föremålets hastighet efter lång tid är mg. Modul 2. y 1

Lösningsförslag till tentamensskrivning i SF1633 Differentialekvationer I. Tisdagen den 7 januari 2014, kl

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Fourierserier: att bryta ner periodiska förlopp

z = z 2. z = z 2 z /z 2 = 1 1 z = x + c z(x) = x + c = ln x + c + c 2 y(x) = ln y = 0 y(x) = c 2

1. Använd Laplacetransformen för att lösa differentialekvationen (5p) y (t) + 3y (t) + 2y(t) = 1, t > 0 y(0) = 1, y (0) = 1

LOGARITMEKVATIONER. Typ 1. och. Typ2. Vi ska visa först hur man löser två ofta förekommande grundekvationer

Mer om Fourierserier. Fouriertransform LCB vt 2012

Lineära system av differentialekvationer

2. För vilka värden på parametrarna α och β har det linjära systemet. som satisfierar differensekvationen

KTH Matematik SF1633 Differentialekvationer I, för I1 Kontrollskrivning nr 2, Måndag den 31 mars 2008, kl Version: A Namn:... Personnr:...

9.3. Egenvärdesproblem

ÖVN 11 & 12 DEL B - DIFFTRANS - DEL2 - SF Nyckelord och innehåll

Tentamensskrivning i Differentialekvationer I, SF1633(5B1206). Webbaserad kurs i differentialekvationer I, SF1656.

Lösningsförslag, tentamen, Differentialekvationer och transformer II, del 1, för CTFYS2 och CMEDT3, SF1629, den 19 oktober 2011, kl. 8:00 13:00.

Oändligtdimensionella vektorrum

TATA 57/TATA80 18 augusti Lösningar 1) Lösning 1: Z-transformering av ekvationen (med hänsyn tagen till begynnelsevillkoren) ger.

Transformmetoder. Kurslitteratur: Styf/Sollervall, Transformteori för ingenjörer, 3:e upplagan, Studentlitteratur

Lösningsförslag envariabelanalys

har ekvation (2, 3, 4) (x 1, y 1, z 1) = 0, eller 2x + 3y + 4z = 9. b) Vi söker P 1 = F (1, 1, 1) + F (1, 1, 1) (x 1, y 1, z 1) = 2x + 3y + 4z.

FEM1: Randvärdesproblem och finita elementmetoden i en variabel.

SF1635, Signaler och system I

Komplettering: 9 poäng på tentamen ger rätt till komplettering (betyg Fx).

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Thomas Erlandsson, Sebastian Pöder

5B1134 Matematik och modeller Lösningsförslag till tentamen den 29 augusti 2005

(2xy + 1) dx + (3x 2 + 2x y ) dy = 0.

(y 2 xy) dx + x 2 dy = 0 y(e) = e. = 2x + y y = 2x + 3y 2e 3t, = (x 2)(y 1) y = xy 4. = x 5 y 3 y = 2x y 3.

I situationer där det inte råder någon oklarhet om vilken funktion f som avses, nöjer vi oss med att skriva c n istället för c n Hf L.

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

Notera på första tentabladet om du har hemtal tillgodo från tidigare kurs

Transkript:

Partiella differentialekvationer och randvärdesroblem. 12.1. Searabla PDE 12.2. Klassiska ekvationer och randvärdesroblem. 12.3. Värmeledningsekvationen. 12.4. Vågekvationen. 12.5. alace ekvation.

Variabelsearation. u = u + u x y Ansats : u(x, y) = X(x)Y(y). X (x)y(y) = X(x)Y(y) + X(x) Y (y) Dividera med X(x)Y(y).

X (x) X(x) =1 + Y (y) Y(y) = konstant = X (x) X(x) = Y (y) ( 1)Y(y) = X(x) = Ae x Y(y) = Be ( 1) y

u (x,y) = (AB) e x+( 1) y = c e x+ ( 1) y u(x,y) = c e x +( 1)y Villkor : u(x, ) = 5e 3x 4e x. u(x,) = 5e 3x 4e x = c e x

Identifiering ger : = -3, c -3 = 5 = 1, c 1 = -4 Övriga c =. u(x,y) = 5e 3x 4y 4e x

Partiella differentialekvationer, PDE. k a 2 2 u x 2 = u t, k >. Värmeledningsekvationen. 2 u 2 x = u 2 t. Vågekvationen. 2 2 u x 2 + 2 u y 2 =. alace ekvation.

Variabelsearation. a 2 2 u x 2 = 2 u t 2. Vågekvationen. Ansats : u(x,t) = X(x)T(t). a 2 X (x)t(t) = X(x) T (t) X (x) X(x) = T (t) a 2 T(t) = konstant =

Ett system av okolade ODE erhålles. X (x) X(x) = T (t) a 2 T(t) = injära med konstanta koefficienter. Tre olika fall : >, =, <.

>, = 2, R. X (x) 2 X(x) = ösningarna ges av X(x) = A 1 e x + B 1 e x. Motsvarande för "T - ekvationen" ger : T(t) = C 1 e a t + D 1 e a t.

= X (x) = X(x) = A 2 x + B 2 T(t) = C 2 t + D 2

<, = - 2, R. X (x) + 2 X(x) = X(x) = A 3 cos x + B 3 sin x T(t) = C 3 cos a t + D 3 sin a t

12.4.1. Vi söker den lösning som ufyller de givna randvillkoren. u(,t) = u(,t) = Därefter anassar vi lösningen till begynnelsevillkoren. u(x,) = 1 4 x( x), u (x, ) = t

Substitutionen ger att randvillkoren kan skrivas = u(,t) = X()T(t) = u(,t) = X()T(t) Dessa samband skall gälla för alla t. Detta innebär att : = X(), = X(). Vi studerar de tre olika fallen.

>, = 2, R. ösningarna ges av X(x) = A 1 e x + B 1 e x. = X() = A 1 + B 1 = X() = A 1 e + B 1 e B 1 = A 1 A 1 (e e ) = Endast den triviala lösningen A 1 = B 1 =.

= X(x) = A 2 x + B 2 T(t) = C 2 t + D 2 = X() = B 2 = X() = A 2 + B 2 Endast den triviala lösningen A 2 = B 2 =.

<, = - X(x) = A 3 cos 2, R. x + B 3 sin x = X() = A 3 = X() = A cos + B sin 3 3 B sin = 3 B 3 = ger endast den triviala lösningen. Däremot ger sin = följande : = n, n Z.

X(x) = B 3 sin n x Motsvarande för "T - lösningen": T(t) = C 3 cosa n t + D 3 sin a n t. En lösning som satisfierar differentialekvationen och de givna randvillkoren är : u n (x,t) = B 3 sin n x { C 3 cosa n t + D 3 sina n t }

Varje linjärkombination av lösningar är en lösning. u(x,t ) = { a n cosa n t + b sin a n n t } sin n x n=1 Det återstår nu att bestämma konstanterna a n och b n. Begynnelsevillkoren ger oss dessa. t u(x,t) = a n { a sin a n n t + b cosa n n t } sin n x n =1

u(x,) = a n sin n n=1 x = 1 4 x( x) (#) t u(x, ) = a n b n sin n x = n=1 (##) Multilicera (# ) med sin m x och integrera från till.

sin m x a sin n n xdx = sin m x n=1 sin n x sin m x dx = 1 2 sin n x sin m x (n m) x cos 1 4 cos [ ] = dx = n m x( x)dx (n + m) x dx

= 1 2 (n m) sin (n m) x (n + m) sin (n + m) x = sin m x sin n x [ ] = dx = n = m sin m x sin n x dx = 1 2 1 cos 2m x dx = 2

a n 2 = sin n x 1 4 x( x)dx a n = 2 1 x( x) sin n 4 x dx = = 2 { x( x) 4 n cos n x 2x 4 n cos n x dx } = = 2 { + n { 2x 4 n sin n x 2 4 n sin n x dx }}=

= 2 { + n = { 2 4 n n cos n x, n = 2m 2 2, n = 2m +1 3 3 (2m +1) }}= 2 3 3 (1 cos n ) = n b n = u(x,t ) = { a n cosa n t + b sin a n n t } sin n x n=1 2 2 (2m +1) u(x,t ) = { cosa t} sin (2m +1) 3 3 m = (2m +1) x

Ortogonala funktioner och Fourierserier. 11.1. Ortogonala funktioner. 11.2. Fourierserier. 11.3. Fouriercosinus- och sinusserier.

Inrerodukt (f 1, f 2 ) = f 1 (x )f 2 (x )dx b a

Några trigonometriska formler 2sin sin = cos( ) cos( + ) 2sin cos = sin( ) + sin( + ) 2 cos cos = cos( ) + cos( + )

Ortogonalrelationer 1 cos m x dx =, m > 1 sin m x dx =, m >

cos m x sin n x dx = cos m x cos n x dx =, m n, m = n sin m x sin n x dx =, m n, m = n

Funktionsföljden 1, cos x, cos 2 x,.cos. m x.., sin x,sin 2 x,..sin n x.. är ortogonal å intervallet [,] med den inre rodukten (f 1, f 2 ) = f 1 (x)f 2 (x )dx

Trigonometrisk serie f (x) = a n=1 2 + ( a n cos n x + b n sin n x )

Fourierserien till en funktion f definierad å intervallet (,) ges av n=1 f (x) = a 2 + ( a cos n x n a = 1 b n = 1 f (x )dx a n = 1 n x f (x )sin dx + b n sin n x ) n x f (x )cos dx

f (x )dx = { a 2 + ( a cos n x n n=1 + b n sin n x ) }dx f (x )sin m x dx = { a 2 + ( a cos n x n n=1 + b n sin n x ) }sin m x dx f (x )cos m x dx = { a 2 + ( a cos n x n n=1 + b n sin n x )} cos m x dx

Konvergensvillkor. åt f och f vara styckvis kontinuerliga å intervallet (,). Då konvergerar f :s Fourierserie mot f (x+) + f (x ) 2.

Fourierserier för udda och jämna funktioner. Jämn funktion : f ( x) = f (x), x I. Udda funktion : f ( x) = f (x), x I.

Fourierserien för en jämn funktion å intervallet (, ). f (x) = a 2 + a cos n x n a = 2 n=1 f (x)dx a n = 2 n x f (x) cos dx

Fourierserien för en udda funktion å intervallet (, ). f (x) = n=1 b n sin n x b n = 2 f (x)sin n x dx