ITiS 10 Projektarbete Färlövs skola vt 2003 PORTFOLIO DIGITAL-ANALOG Författare Eva-Kristina Andersson-Gunnarh Nina Bergman Pia Carlsson-Magnusson Ingrid Nyberg Bo Persson Britt Åberg Handledare: Elisabeth Banemark
PORTFOLIO DIGITAL ANALOG Eva-Kristina Andersson-Gunnarh Nina Bergman Pia Carlsson-Magnusson Ingrid Nyberg Bo Persson Britt Åberg Sammanfattning Vi har i vårt projekt velat undersöka hur man på ett bra och pedagogiskt sätt dokumenterar barnens utveckling. Vi ville också ha ett mera elevaktivt arbetssätt. Vi valde Portfolio och provade två modeller, den analoga och den digitala. I den digitala portfolion använde vi ljudinspelningar och scanner. Samtidigt ville vi pedagoger förkovra oss i datorns användande och visa barnen hur man använder datorn på ett pedagogiskt och lustfyllt sätt. 2
Innehåll Bakgrund 4 Mål 5 Syfte 5 Frågeställning 5 Metod 6 Genomförande och resultat 7 Inledning 7 Den digitala modellen 7 Den analoga modellen 10 Diskussion 11 Avslutning 14 Litteraturlista 15 Bilaga 16 3
Bakgrund Vi arbetar på Färlövs skola, en landsortsskola en mil utanför Kristianstad. Skolan är en F-5skola som är uppdelad i två spår, ett A-spår och ett B-spår. Klassen (spåret) vi arbetar i består av 49 elever i åldern sex t.o.m. åtta år. Vi är ett arbetslag bestående av två grundskollärare, två fritidspedagoger, två förskollärare samt en specialpedagog som delvis är knuten till vår klass. Till vårt förfogande har vi fyra datorer i klassrummen, scanner finns i det gemensamma arbetsrummet, skolan har dessutom två digitalkameror, en videokamera samt ett antal bandspelare av skiftande kvalitet. Barnens datorvana är inte speciellt stor, sju- och åttaåringarna använder datorn i viss mån till att renskriva och söka fakta under handledning, även viss färdighetsträning förekommer. De har också fått lösenord till Buf-en som är ett mail- och konferenssystem för elever och anställda i Kristianstad kommun. Datorn används i första hand som ett tidsfördriv, inte som ett arbetsredskap. Sexåringarnas användning av datorerna begränsar sig till att spela spel vid enstaka tillfällen. Tidsbrist, datorstrul och få pedagoger i elevgruppen har gjort att vi inte har arbetat med datorn som vi har velat, framförallt har inte datorn varit ett naturligt inslag i undervisningen. Ledning och personal har gemensamt kommit överens om att arbeta med portfolio för att dokumentera barnens arbete och utveckling. Dokumentationen kan ske såväl digitalt som analogt. För den analoga dokumentationen har vi införskaffat portfoliomappar där barnen kan samla sina arbeten. Nu vill vi också bygga upp ett digitalt system där barnen i samarbete med oss vuxna ska ha möjlighet att dokumentera sina arbeten och sin utveckling. 4
Mål Vi vill utveckla och stimulera både barnens och personalens datoranvändning. Vi ska hitta vägar att arbeta med portfolio digitalt så att det blir ett naturligt inslag i skolarbetet utan att det blir ett merarbete utan istället ett hjälpmedel i vårt arbete. Syfte Vi vill få barnen att använda datorn på ett pedagogiskt sätt, för att tydliggöra elevernas utveckling. Frågeställning Vilken typ av portfolio passar våra barn, vårt arbetssätt och våra förutsättningar bäst: digital analog eller en kombination av båda? Hur kan användandet av datorn vara en hjälp för barnen att se sin egen utveckling och reflektera över sitt lärande? 5
Metod Vi har tänkt oss att arbeta med detta i naturliga situationer, inte som ett isolerat projekt. Vi begränsar oss till att arbeta med sex- och sjuåringarna i klassen och delar upp ansvaret mellan oss i personalgruppen. Specialpedagogen tar hand om de barn som är knutna till henne, förskollärarna tar hand om sexåringarna och lärare och fritidspedagoger ansvarar för sjuåringarna. Varje barn ska, med hjälp av en vuxen, spara ner något arbete i en egen hemkatalog (skrivuppgift, högläsning eller bilduppgift). Vår målsättning är att använda oss av ordbehandlingsprogram, ljudinspelare, digitalkamera och scanner. På längre sikt ska barnen själva kunna samla sina arbeten på sin egen hemkatalog i skolans nätverk. I nuläget samlar vi barnens arbeten i en gemensam hemkatalog som endast pedagogerna har tillgång till. Portfolion ska i förlängningen följa barnen i deras fortsatta skolgång, vårt arbete ska vara inkörsporten till barnens fortsatta dokumentation. Personalen kommer att göra observationer och föra anteckningar efter hand som projektet fortlöper. Vi kommer dessutom att intervjua barnen rörande deras datoranvändning i skolan före och efter projektets genomförande. 6
Genomförande och resultat Inledning Vi inledde med att fråga barnen vad de använde datorn till både hemma och i skolan. Hemma spelade barnen mest spel. I skolan använde barnen datorn till spel för att förkovra sig, ibland för att leta fakta. På fritids spelade barnen spel och använde Buf:en för att maila. Efter projektets genomförande ställde vi samma frågor till barnen. Därefter introducerade vi portfoliomodellen för vår barngrupp. De tände på idén och vi kände att vi kunde sätta igång med detsamma. Vi delade in barnen i två grupper, sexåringar och årskurs ett. I arbetet har ingått ljudinspelningar och att scanna bilder och texter. Vi beslöt att alla skulle få scanna in åtminstone varsin självvald bild och spara ner denna i rätt mapp. I varje barns mapp finns det olika rubriker Nisse läsa, Nisse bild, Nisse rörelse, Nisse skriva. Detta för att barnen ska sortera arbetena där de hör hemma. Detta för att det några gånger i början hände att vi sparade ner på fel plats vilket gjorde det svårt för oss att hitta den nedsparade bilden. Vi förstod då att vi var tvungna att namna varje undermapp. Från början hade vi bara namnat huvudmappen med t.ex. Nisses mapp, medan alla undermappar hette likadant hos alla barn; bild, läsa, skriva osv. Den digitala modellen Bland de yngsta barnen ville alla börja samtidigt, vilket är en fullständigt normal inställning hos sexåringar. Vi löste det genom att kalla till oss barnen en åt gången under den fria leken. Eftersom dator, och en för ändamålet nyinköpt scanner står i det rum där de flesta barnen befinner sig under den fria leken, så blev det en viss uppståndelse när förste man skulle ta itu med sin uppgift. Vi lät de barn som var nyfikna vara kvar så länge de inte störde, vilket ledde till att en del barn var ganska förtrogna med scanningsprocessen då det var deras tur. Den som var först ut blev lite förvånad då bilden låg kvar i scannern och inte hade försvunnit in i datorn (han hade ju själv sett bilden på skärmen). Ligger den kvar, sa Anton. Att scanna var inget problem för barnen, svårigheterna låg istället i att spara ner bilderna i rätt format på rätt plats. Varje bild skulle sparas ner i jpg-format för att ta så lite utrymme som möjligt på hårddisken.. När alla hade scannat in bilder fick de även scanna in text och bild ifrån sin berättelse-bok. Vi valde den berättelse som handlade om första skoldagen, den lade de i sin egen undermapp med rubriken skriva. 7
Sjuåringarna fick på samma sätt välja en bild att scanna in. De lärde sig snabbt och många glada tillrop hördes: Kolla vad liten den blev. Är bilden där nu? Även pedagogerna gav kommentarer, dock av mer förtvivlad natur: Faan, har jag inte sparat ner det på rätt ställe? Sedan var det tid för ljudinspelning. Vi hade fått inköpt några headset som låg vid varje dator. Vi provade med att låta sexåringarna spela in en berättelse som de antingen läste eller berättade under tiden som de andra lekte runtomkring. Någon dator hade fel på ljudinspelaren, detta åtgärdades av skolans itvaktmästare som samtidigt kollade upp de andra datorerna. Det gick bra och inga extra ljud hördes på inspelningen. Nästa problem uppstod när vi skulle spara ner en inläsning. Vi fick då upp meddelandet att utrymmet på hårddisken var fyllt vilket omöjliggjorde sparandet. Återigen fick it-vaktmästaren göra en utryckning. När vi väl fått mer utrymme var det bara att sätta igång på allvar. Samtliga sjuåringar fick läsa in en berättelse. Detta var förberett genom att barnen hade haft texten som läsläxa. Ljudinspelningarna var uppskattade och barnen läste med entusiasm. Barnen lyssnade på sin inspelning. Om de inte var nöjda, kunde de göra en ny ljudinspelning. Några barn tyckte att det var så roligt så de blev aldrig nöjda. Det blev en stor aha-upplevelse för barnen att få höra sin egen röst. I vissa fall kommenterade barnen vad de hörde: Jag tycker att jag är lite pipig i rösten. Jag läspar ju lite. Ett av barnen hörde inte något när hon lyssnade på sin inspelning. Med stora ögon frågade hon om hon måste läsa stycket en gång till. Även de barn som inte är med i itis-projektet har smittats och vill gärna göra ljudinspelningar. I dagsläget har vi inte riktigt hunnit med alla barnen men det är vår förhoppning att bli klara inom den närmsta tiden. Arbetet med ljudinspelningarna har trots vissa tekniska problem kunnat genomföras med god tillfredsställelse från både barn och pedagoger. Det arbete de har gjort och sparat på datorn har de sedan kunnat visa föräldrarna med entusiasm vid utvecklingssamtalen. 8
Nu ställde vi samma frågor till barnen som vi gjorde i inledningen av projektet. Svaren vi fick från barnen på dessa utvärderingsfrågor visar att de ser lite annorlunda på datoranvändandet i skolarbetet. Frågorna vi ställde till barnen var: Hur använder du datorn i skolan? Hur använder du datorn hemma? Svaren vi fick från sjuåringarna innan projektet visade att det inte var någon större skillnad på användandet i skolan jämfört med hemmet. Man använde datorn främst till att spela spel. Efter projektet svarade hälften av sjuåringarna att man använde datorn till att spela in saker i skolan, hemma var det fortfarande spel som var det dominerande användningsområdet. Sexåringarna använde inte datorn i skolan i någon nämnvärd omfattning innan vi startade upp projektet, hemma spelade man i likhet med sjuåringarna mest spel. Hemma har inte deras datoranvändande förändrats, i skolan använder vi bara datorn till att spara ner deras arbeten, så det är det enda användningsområde de känner till. 9
Den analoga modellen Den analoga portföljen som varje barn har är en pappersmapp i storleken 30X42 cm. Utanpå har vi som framsida en plastficka, där barnen lagt sina egenhändigt ritade självporträtt. Sexåringarna har tillsammans med en vuxen valt ut en bild och någon skriven text av sitt samlade material. Det är också tänkt att vi senare ska fotografera något alster som barnen har gjort. Sjuåringarna har fått välja ut arbeten efter olika kriterier: Detta är jag nöjd med för att.., Det här var svårt för att.., Så här tänker jag om detta och Det här skulle jag vilja ändra på. Dessa kriterier finns kopierade som biljetter i olika färger, grönt rött, gult och blått. På biljetterna skriver barnen sina egna reflektioner, och längst ner skrivs datum och lärarens signatur (se bilaga). Biljetten fästs på det utvalda arbetet, och läggs ner i mappen. Bilder som läggs ner är original, texterna kopieras från barnens skrivböcker. Ibland måste vi i personalen hjälpa barnen genom att be dem välja något de vill ha med i sin mapp. När barnen blir lite äldre kommer de spontant och visar arbeten som de vill ha med. Dessa arbeten har lagts i portfolion för att senare kunna användas vid t.ex. utvecklingssamtalen. En del av barnen har redan innan kunnat se en liten del av sin utveckling i skapande, skrivande och matte eftersom vi började med den analoga portfolion höstterminen 2002. Nu märker vi att reflekterandet har ökat. En pojke var mycket nöjd med en teckning som han hade gjort. Han tog bilden och sa spontant Denna vill jag ha med i min portfolio. 10
Diskussion I vårt arbete valde vi att försöka använda datorn på ett pedagogiskt sätt. Vi ville undersöka om datorn kunde vara en hjälp för barnen att se sin egen utveckling och att de kunde lära sig att reflektera över sitt eget lärande. Vi ville också ta reda på vilken typ av portfolio som passar våra barn bäst, digital, analog eller en kombination av båda. För att få reda på hur barnen använde datorn både i skolan och hemma, intervjuade vi dem om detta. Att nästan alla barnen endast använde datorn som speldator blev ingen överraskning. Förhoppningsvis har barnen fått upp ögonen för att man kan använda datorn på många olika sätt. Deras engagemang var det inget fel på. Barnen var betydligt snabbare än vi vuxna på att lära sig hur ljudinspelningar och att scanna in bilder och texter gick till. Glädjen över att se och lyssna på sina alster på datorn gick inte att ta fel på. Många av barnen skulle ha gjort, framförallt ljudinspelningar, varje dag om de hade fått. Vi undrar lite över hur länge denna entusiasm hade funnits kvar om barnen hade fått bestämma. Det har också varit underbart att få se stoltheten hos en del barn när de har kunnat visa sina föräldrar vad de åstadkommit. Vi som personal känner också en viss stolthet över att barnen har lärt sig allt detta, och att de har börjat diskutera och reflektera över sina arbeten. Föräldrarna visar också glädje över vad barnen har åstadkommit, men ibland undrar man om de förstår den pedagogiska vinsten med detta arbetssätt, eller om de bara ser det som en rolig grej. Detta blir vår uppgift framöver att visa föräldrarna hur den digitala portfolion fungerar. Eftersom vi nyss har påbörjat portfolion, kan det kanske för vissa föräldrar, dröja ett par år innan de upptäcker fördelen med detta system. Föräldrarna har förmodligen lättare att förstå den analoga portfolion, där de på ett enkelt sätt kan se på barnens bilder och i barnens böcker vad de åstadkommit. Där kan de också klart och tydligt se varför barnen har sparat sina arbeten eftersom de skriver och reflekterar över varje arbete som t.ex. detta arbete är jag nöjd med för att.. eller detta arbete är jag inte nöjd med för att.. Dessa reflektioner kan också skrivas på datorn, ett sätt att vidareutveckla den digitala portfolion. När vi började med ljudinspelningarna och att scanna, var vi rädda för att detta skulle störa undervisningen i klassrummet. Likaså ville vi att det skulle vara lugn och ro och tyst runtomkring oss när ljudinspelningarna skulle göras. Vi var rädda för att kvaliteten på ljudinspelningarna skulle bli sämre om detta inte uppfylldes. Våra farhågor var helt obefogade. Visst fanns det en viss nyfikenhet hos barnen över vad kamraterna gjorde, och tur var väl det. Vi vill inte ha barn som är oengagerade och inte vill hjälpa sina kamrater. Något skrapljud e.dyl. har vi inte heller kunnat märka. Tidsmässigt har det inte heller tagit så lång tid som vi trodde att det skulle göra. 11
En sak som vi har upptäckt är att närheten till tekniken är viktig. Det blir mycket mer naturligt att genomföra ljudinspelningar och scanna in bilder och texter om apparater finns i klassrummet eller åtminstone på samma våning i huset. Dessutom måste tekniken fungera. Risken är annars att man ger upp. Sladdar, hörlurar m.m. måste fungera. Det är också viktigt att det finns bra support. Tips och idéer mottages tacksamt av nybörjaren. Ibland är det så lite som behövs för att ett arbete enkelt skall kunna genomföras, tex. att man kan lägga ljudinspelarens ikon på skrivbordet. För att portfolion skall bli en röd tråd genom barnens skoltid är det av största vikt att alla i arbetslagen är överens om hur ramarna skall se ut, hur vi skall bygga upp portfolion och vad som skall finnas med. Vi diskuterade detta i vårt arbetslag och kom överens om en modell som passade oss. Det vi inte tänkte på var att vi borde diskuterat även med arbetslaget i 3-5 och i 6-9. Förhoppningsvis tycker dessa arbetslag att vi har påbörjat ett bra arbete som de kan fortsätta. De kan också vidareutveckla portfolion på olika sätt efterhand som barnen blir äldre. Efterhand som vi har arbetat med portfolion har vi sett fler och fler möjligheter att gå vidare. Vi har bl.a. bestämt att ta ett foto med digitalkameran på varje barn vid varje läsårs början. Dessa foton kan läggas in i deras portfolio. Detta kan kompletters med ett ritat självporträtt. Vi skulle också kunna fotografera på idrottslektioner, slöjdarbeten m.m. Det viktiga är att kunna begränsa sig, att hålla ramarna. Portfolion måste bli hanterbar. Detta gäller både den digitala och analoga. Vi har också pratat om när och hur barnen skall få hem sin digitala portfolio. Detta är också en sak som måste diskuteras med arbetslagen i 3-5 och 6-9. En annan sak är om man bränner en cd med den digitala portfolion nu i början av 2000-talet, kan man då lyssna på den i mitten av 2000-talet? Hur långt har tekniken nått? Går de cd-skivor som vi använder idag att använda då? Om inte, skall vi då ha digital portfolio idag? Trots viss osäkerhet har vårt arbete lett oss fram till slutsatsen att vi vill ha både digital och analog portfolio till våra barn. Digital, för att det finns en viss fördel att ha portfolion samlad på datorn och ev. senare på en cd-skiva. Ljudinspelningarna är för oss värdefulla, eftersom vi genom dem kan lyssna på barnens läsutveckling. Vi tror också att det för föräldrarna kan vara lättare att kunna följa barnens läsutveckling genom att kunna lyssna på barnen när de läser, än att följa utvecklingen genom LUS-schema (läsutvecklings-schema). När det gäller skrivutvecklingen kan det vara lika lätt att följa den genom digital portfolio som analog. För många barn och föräldrar har boken ett visst värde. Då är den analoga portfolion att föredra. 12
Vi har också pratat om hur barnen efterhand ser på sina arbeten. För att få utvecklingen från barnskola till åk 9 måste något vara sparat från varje utvecklingsfas. Det finns en risk, att en del barn tycker att det arbete som är gjort för några år sedan, inte är tillräckligt bra. Då kanske de tar bort detta arbete från sin digitala portfolio eller kastar skrivna arbeten eller bilder från den analoga portfolion. Risken att något skulle bli förstört är lika stor i den digitala som i den analoga portfolion. Det är vår uppgift som personal, att se till att barnen känner en så stor tillfredsställelse över sina arbeten så att detta inte händer. Vårt mål med detta arbete var bl.a. att stimulera och utveckla barnens och personalens datoranvändning. Detta mål tycker vi att vi har uppnått. Vi tror att barnens medvetenhet om sin egen utveckling blir än mer påtaglig ju mer vi arbetar med portfolion. Det blir en utmaning att fortsätta arbeta på detta sätt, så att detta inte blir ett projekt i sig utan fortsätter som en naturlig del i det vardagliga arbetet. När vi tidigare har pratat om portfolio, har vi fått lära oss portfolions fyra hörnpelare nämligen Bestäm tidsramen för insamlandet Bestäm innehållet Bestäm strukturen för uppbyggnaden Bestäm elevens delaktighet Vi vill dessutom poängtera Att se till att tekniken fungerar innan man startat upp den digitala portfolion Se till att portfolion inte blir en container Ägna tid åt portfolion Börja med att sätta upp små mål. 13
Avslutning Vi har märkt att barnens datoranvändande förändrats en hel del redan i det här skedet, men faktum är nog att den mest betydande förändringen när det gäller nyttjandet av datorn i skolarbetet har skett bland oss vuxna som jobbar i barngruppen. Från att ha varit mycket sparsamma med den digitala tekniken, ser vi idag mycket snabbare möjligheterna till att använda datorn som ett hjälpmedel. Personalen jobbar mer kontinuerligt med datorn, vilket gör att man blir säkrare på hanteringen. Detta kommer i slutändan också barnen till del, för om vi behärskar de olika hjälpmedlen, vågar vi ju oss också på att föra kunskaperna vidare till barnen. Med andra ord kommer datorn att bli ett givet redskap i vår verksamhet även efter det att vårt projekt avslutats. Portfolio är utvecklingsporträtt av en elevs pågående satsningar/ansträngningar, utveckling och prestationer under en tidsperiod. De är systematiska, målmedvetna och meningsfulla samlingar av en elevs arbete i olika kurser/ämnen. Med ett elevcentrerat synsätt fokuseras elevernas tänkande och reflekterande på hur de lär sig och hur de ser på sig själva och känner sig som lärande individer. Genom att betona processen mer än en färdig produkt stärks eleven att mer aktivt delta i sitt eget lärande och att lära sig att utvärdera/bedöma såväl sina starka som svaga sidor. Projekt Zero, Harward University 14
Litteraturlista Moreau Helena och Wretman Steve (2000) Portfolio i skolan, struktur och uppbyggnad del 1 och del 2. Stockholm: Mälartryckeriet Jedeskog Gunilla (1993) Datorn som pedagogiskt hjälpmedel. Lund: Studentlitteratur Johansson Ann Catrin (2000) Multimedia i förskola och skola Värnamo: Ekelunds Förlag AB 15
Bilaga Så här tänker jag om detta: Datum: Sign: Detta är jag nöjd med för att: Datum: Sign: Det här skulle jag vilja ändra på: Datum: Sign: Det här var svårt för att: Datum: Sign: 16