2012-04-27 Institutionen för klinisk neurovetenskap Åsa Eriksson, leg. psyk., med. dr. 1 Rapport Detta är en rapport om ett pedagogiskt försök vid psykologprogrammet med att ge studenter vid termin 10 möjlighet att handleda studenter vid termin 4 i samtalsmetodiska färdigheter. Ansvariga för försöket var Åsa Eriksson och Pia Enebrink. Liselotte Maurex deltog i planering, genomförande och utvärdering. Bakgrund År 2007, då psykologprogrammet startade, var antalet platser 40. Programmet har dock expanderat och idag är antalet platser 70. Kursen Klinisk psykologi 1, som jag har kursansvar för, ligger på termin 4 (T4) och är en kurs med många inslag av färdighetsträning. Studenterna ska träna professionella färdigheter i mindre grupper och få många möjligheter till återkoppling från lärarna. Med större studentgrupper har detta blivit en rejäl utmaning. Vårterminen 2012 skulle Klinisk psykologi 1 ges för första gången med närmare 70 studenter. Det inledande momentet på kursen var Samtalsmetodik 2, ett veckolångt moment som framförallt innehöll en introduktionsdag med föreläsningar, tre dagar av samtalsmetodisk färdighetsträning i rollspelsform och en dag för inläsning och författande av en inlämningsuppgift. Den lärare som tidigare haft det första momentet på kursen, Samtalsmetodik 2, hade slutat och jag var ny som momentansvarig. Vid den inledande planeringen av momentet, som jag gjorde tillsammans med biträdande kursansvarig Liselotte Maurex, blev det snart tydligt att det fanns flera svårigheter med att behålla tidigare års upplägg av momentet. Dels fanns vid KI ingen sal som var tillräckligt stor för hela gruppen, dels fanns ingen medarbetare vid sektionen som hade möjlighet att vara med under den vecka momentet skulle pågå. Cirka sex veckor före kursstart blev jag kontaktad av kursansvarig för Kliniska behandlingsmetoder, Pia Enebrink. Den kursen ligger på T9-10. Inom ramen för denna kurs läggs stor vikt vid studenternas användning och applicering av tidigare färdigheter, t.ex. genom att göra egna presentationer, förbereda rollspel, handleda och stötta studenter på andra kurser, med det pedagogiska syftet att detta kan leda till att förankra kunskapen hos dem själva. Studenterna på kursen hade efterfrågat fler inslag av handledning och coachning. Vi kom överens om att samarbeta och att T10- studenterna skulle fungera som gruppledare under momentet Samtalsmetodik 2. Karolinska Institutet Institutionen för klnisk neurovetenskap 171 77 Stockholm Org.nr 202100 2973 Karolinska Institutet Fogdevreten 2A 171 65 Solna 08-524 824 87 076-949 05 35 asa.eriksson@ki.se
2 / 5 Planering av det pedagogiska försöket Den skriftliga dokumentationen från tidigare kursgivningar inskränkte sig till åhörarkopior från introduktionsföreläsningen. Några anvisningar om vilka samtalsmetodiska färdigheter som hade tränats fanns inte. Planeringen av momentet fick därför göras från grunden. Jag började med att gå igenom aktuell litteratur inom området i. Därefter gick jag igenom kursplaner, scheman och åhörarkopior från momenten Samtalsmetodik 1 (T2) och Samtalsmetodik 3 (T7) för att inte lägga in några överlappande undervisningsinslag. I diskussioner med kursansvarig Pia Enebrink (T10) kom vi överens om att T10-studenterna skulle medverka under två förmiddagar. Antalet T10-studenter var 22 mot 66 för studenterna på T4. Vi delade in dem i elva grupper. Två T10-studenter skulle alltså vara ledare för en grupp av sex T4-studenter. Den mest omfattande delen av planeringsarbetet var att skriva det PM som samtliga studenter och kursledarna hade att hålla sig till. När arbetet var klart fanns tre detaljerade PM: 1) Ett PM för T4-studenter som omfattade lärandemål, instruktioner, övningar och observationsprotokoll för tisdag-fredag under veckan. Studenterna förväntades öva samtalsmetodiska färdigheter i rollspelsform, observera varandra och ge återkoppling. 2) Ett PM för T10-studenter som innehöll målsättning, upplägg, formalia, instruktioner till studenter och övningar. T10-studenterna förväntades förmedla lärandemål, belysa den teoretiska bakgrunden för övningarna, instruera T4- studenterna och ge återkoppling till dem samt genomföra modellerande rollspel. 3) Ett PM till kursledarna, jag själv och Liselotte Maurex, som förutom studenternas båda PM också innehöll kursledarnas instruktioner och struktur för de uppsamlande diskussionerna. En vecka innan kursstart träffade jag T10-studenterna, delade ut deras PM och instruerade dem att avsätta minst en halv dag per par för förberedelse. Genomförandet Sex av grupperna övade rollspel i Strix tillsammans med Liselotte Maurex medan fem grupper höll till i Scheelesalen med mig som lärare. Liselotte och jag introducerade arbetet under den första dagen men behövde under förmiddagarna inte göra så mycket mer än att observera arbetet och svara på en del frågor. Under de två förmiddagar då T10-studenterna var gruppledare förflöt arbetet nästan helt och hållet som planerat. De förhöll sig dock på ett fritt och självständigt sätt till sina PM; flera grupper med T10-studenter hade t.ex. med sig power pointpresentationer för att beskriva den teoretiska bakgrunden till vissa övningar och de anpassade övningarna efter T4-studenternas behov, framförallt på så sätt att de lade in fler övningar än vad som fanns i deras PM. Alla angivna tider hölls till punkt och pricka. Vi uppfattade arbetet som mycket intensivt och engagerande för både T4- och T10-studenter.
3 / 5 Under eftermiddagarna tisdag-onsdag och under fredagen arbetade T4-studenterna i rollspel på egen hand med visst bistånd från Liselotte Maurex och mig själv - med fördjupning av de färdigheter de övat med T10-studenterna. Uppföljning Det pedagogiska försöket följdes upp både muntligt och skriftligt. Under kursveckans sista dag, fredagen, träffade Liselotte Maurex och jag samtliga studenter i grupper om tre. De uttryckte alla stor uppskattning av upplägget under veckan. Framförallt framhöll de värdet av den kontinuerliga återkoppling de fått. Många studenter uppskattade också att de haft äldrekursare som gruppledare. Dels tyckte de att det var lättare att visa osäkerhet inför andra studenter jämfört med lärare. Dels uttryckte de att det nu blev tydligt för dem hur professionella de själva skulle bli inom bara några år och att det var något mycket positivt. Några studenter tyckte att T10-studenterna varit för positiva i sin återkoppling; de hade gärna fått mer konstruktiv kritik. Under kommande vecka ombads alla T4- och T10-studenter att höra av sig via e- post för att berätta om sina erfarenheter. Vi lärare såg till att omdömena från T4- studenterna i varje grupp kom till deras gruppledare från T10 och tvärtom. Här är några synpunkter från T4-studenter: Det var ett otroligt stöd i lärandeprocessen att kunna få bra feedback under samtalen. Det var bra att det inte var länge sedan de var i vår situation. Det var givande att höra dem berätta att de själva gjorde fel och att observera att de också gjorde fel. Vi upplevde att de var tydliga med vad som är viktigt i samtal, kunniga inom området och att de var konstruktiva i sin kritik. På det stora hela kändes det som en trygg atmosfär med utrymme för att ställa många frågor och få återkoppling både av dem och av varandra. De var väl förberedda, kompetenta och disciplinerade. De höll koll på tiden och följde schemat och instruktionerna. De förklarade tydligt och är bra på att konkretisera både lätta och svåra begrepp. Några studenter hade dock önskat mer konstruktiv kritik på vad som kunde förbättras. Ytterligare några hade gärna sett mindre av modellerande rollspel och mer av egen, praktisk träning. En avslutande kommentar från en grupp löd: Rent allmänt var det kul och värdefullt att få träffa dem och höra hur de ser på utbildningen och framtiden. Synpunkter från T10-studenter: Det jag i första hand kommer att ta med mig från dessa dagar är att det är roligt att handleda och en känsla av kompetens. Det var jättekul att få känna att man faktiskt har lärt sig något. Det är inte alltid så lätt med patienterna att känna att man faktiskt gör någon viktig skillnad och i och med detta är det lätt att tvivla på sin egen kompetens. Det kändes som en lagom stor utmaning att göra modellerande rollspel. Det var absolut en utmaning och man fick tänka till lite extra,
4 / 5 men det var ändå roligt att göra. Det blev en bra repetition för mig också. Två månader efter det pedagogiska försöket träffade jag T10-studenterna för en ytterligare utvärdering. De var fortfarande nöjda med upplägget av de samtalsmetodiska övningarna och med sina egna insatser. De såg det detaljerade PM:et som en förutsättning för att övningarna skulle fungera men menade också att engagerade och kompetenta T10-studenter skulle kunna uppmuntras att förhålla sig något friare till PM:et. T10-studenterna menade att en halv dags förberedelser är tillräckligt för ett handledarpar men att man behöver få ut PM:et ett par veckor före momentets start, detta eftersom man har många andra samtidiga uppgifter på programmet. Några konkreta råd gavs också. Till exempel kan de modellerande rollspelen vara kortare men fler. Reflektioner från kursansvarig på T10 Kursansvarig på T10, Pia Enebrink, berättar att ett av syftena med försöket från hennes sida var att låta studenterna på T10 använda sina färdigheter på ett annat sätt. Genom att förmedla färdigheter och modellera dem skulle de uppnå en fördjupad inlärning. Ett annat syfte var att studenterna skulle se sin egen kompetens. Pia anser att försöket föll väl ut. T10-studenterna tog uppgiften på allvar, gjorde noggranna förberedelser och var måna om T4-studenternas inlärning. Försöket var också värdefullt för lärarna det pedagogiska sammanhanget på programmet blev tydligare när det gäller samtalsmetodik. Hon hoppas att samarbetet mellan T4 och T10 i samtalsmetodik blir ett bestående inslag på programmet. Inför nästa kursgivning har kursplanen justerats så att det nu tydligt framgår att studenterna efter avslutad kurs ska kunna diskutera, redogöra för och illustrera, inklusive modellera för andra, hur man tillämpar och anpassar terapeutiska principer och tekniker för att använda dessa effektivt i behandlingsarbetet. Mina egna reflektioner Jag tycker att det pedagogiska försöket var lyckat för alla parter och är beredd att använda upplägget vid kommande kursgivningar. Några förändringar kommer att göras: 1) Mindre justeringar kommer att göras i PM:en utifrån erfarenheterna från i år. 2) Jag kommer att boka små rum så att varje grupp har ett eget rum istället för att fem eller sex grupper övar rollspel i stora lokaler. 3) T10-studenterna ska få PM och instruktioner längre i förväg.
5 / 5 4) Liselotte Maurex och jag kommer inte att ge individuell återkoppling till samtliga studenter på deras rollspel. Dels är det en svår uppgift med så många studenter, dels är det inte nödvändigt eftersom T10-studenterna skötte det på ett så föredömligt sätt. Vi kommer fortfarande att observera arbetet, men mer för att kunna vara till hands om något inte ser ut att fungera i grupperna. Åsa Eriksson Momentansvarig Kursansvarig i Lindh, G. & Lisper, H-O. (1990) Samtal för förändring. Lund: Studentlitteratur. d Elia, G. (2004) Det kognitiva samtalet i vården. Natur och Kultur, Stockholm. Nelson-Jones, R. (2005) Grundläggande samtalsmetodik en handbok för hjälpare. Lund: Studentlitteratur. Lantz, A. (2007) Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur. Nilsson, B. & Waldemarson, A-K. (2007) Kommunikation samspel mellan människor. Lund: Studentlitteratur. Nilsonne, Å. Opublicerat manus.