SAMARBETE ÖVER SEKTORSGRÄNSERNA EN MÖJLIGHET FÖR KOMMUNINVÅNARE ATT TRÄFFA VARANDRA

Transkript

1 SAMARBETE ÖVER SEKTORSGRÄNSERNA EN MÖJLIGHET FÖR KOMMUNINVÅNARE ATT TRÄFFA VARANDRA Ida-Lotta Lind ABSTRAKT: Sibbo har gjort ett annorlunda val av användare och målgrupp i VIRTU-projektet än de andra kommunerna. Istället för att hemvårdens personal utvecklat hemvårdsservice på distans har projektet fokus legat på förebyggande av ensamhet och isolering. Vissa utmaningar har även särpräglat Sibbos projekt. En programkoordinator anställdes på deltid och den välfärdsservice på distans som utvecklades i Sibbo involverade flera sektorer inom kommunen. I artikeln tas upp de koncept som Sibbo provat på tillsammans med hemvården, biblioteket, Verksamhetscentret Vägskälet, en grupp förskolebarn och en högstadieklass. Äldreomsorg på distans främjar inte endast den äldres hälsa och förebygger ensamhet, utan gör även användaren till en aktiv kommuninvånare. Även attityder gentemot äldre personer kan ändras genom den form av sociala media som VIRTU-projektet erbjuder. Det som är speciellt med Sibbo jämfört med de andra kommunerna i VIRTU-projektet är Sibbos val av användare och målgrupp. Trots att hemvården i Sibbo är huvudansvarig aktör i projektet är inte användarna hemvårdens klienter. Användarna är i god kondition och inte i behov av hemvård. Därför anställde Sibbo en programkoordinator på deltid samt utvecklade en modell av välfärdsservice på distans som involverade flera sektorer inom kommunen. Många personer har deltagit i Sibbos sändningar sedan starten i september I denna artikel kommer jag att gå närmare in på de koncept som Sibbo provat på tillsammans med hemvården, biblioteket, Verksamhetscentret Vägskälet, en grupp förskolebarn och en högstadieklass. Dessutom kommer jag att ta upp två väldigt lyckade sändningar gjorda av privatpersoner. Genom att användarna diskuterat olika ämnen och träffat många personer på VIRTU-kanalen tror jag att äldreomsorg på distans inte endast främjar den äldres hälsa och förebygger ensamhet, utan även gör användaren till en aktiv kommuninvånare. Även attityder 1

2 gentemot äldre personer kan ändras genom denna form av sociala media. Artikeln utgår mest från mina personliga upplevelser som programkoordinator, samt den respons jag fått av användarna. Dessutom ingår intervjuer med sjukskötare Johanna Hermanson-Sundberg, biblioteksfunktionär Annette Broman, Mika Noronen från Verksamhetscentret Vägskälet och modersmålslärare Susanne Lindström. Kommentarer om användarnas deltagaraktivitet görs utgående från dokumentation som gjorts av varje sändning. Antalet användare har varierat under projektets gång. Sibbo har haft 15 apparater avsedda för användare och en sändningsstation. Av dessa 16 apparater har fem varit i kommunens användning; Sibbo studion (sändningsstationen), hemvården, Verksamhetscentret vägskälet, biblioteket och ett äldreboende. Tio apparater har funnits hemma hos personer som endera har bott ensamma eller tillsammans med sin partner. Tre personer i Sibbo har sagt upp sin apparat. Orsakerna för avhopp har bland annat varit nedsatt funktionsförmåga och att projektet inte motsvarat användarens förväntningar. Aktiviteten bland användarna har varierat; en del personer har deltagit i så gott som varje sändning medan andra har deltagit sporadiskt eller sällan. En tvåspråkig användare har i regel haft möjlighet att delta i en eller två sändningar i dagen förutom på helger och veckoslut. Även under sommarmånaderna har programutbudet varit mindre. Sibbos utmaningar Som i alla andra kommuner har även Sibbo haft motgångar, speciellt i början av projektet. Till en början vållade tekniska problem och rekrytering av användare huvudbry. Även tidsbristen gav sig många gånger till känna. De utmaningar som kan tänkas gälla enbart för Sibbo handlar om fokus, syfte och språk. Då Sibbo valde målgrupp för VIRTU-projektet ansågs hemvårdens klienter ha för reducerad fysisk kondition för att kunna delta i projektet. Därför beslöts att användare skulle väljas bland friska äldre personer som fortfarande bor hemma och inte är i behov av hemvård. Syftet med projektet blev att fokusera på förebyggande vård som motverkar ensamhet och isolering. Sibbos beslut visade sig vara besvärligt; hur kan hemvårdspersonalen förebygga ensamhet för dessa användare? Även tanken att utveckla virtuell hemvårdsservice till personer som inte är i behov av hemvård verkade långsökt. Syftet med projektet och målgruppens behov verkade 2

3 streta åt olika håll. Hemvårdens personal ansåg även att den service på distans som de kunde erbjuda användarna inte motsvarade användarnas önskemål. Dessutom kändes VIRTUprojektet och den service projektet skulle erbjuda väldigt avlägsen från personalens dagliga arbete. Vidare ökade arbetsmängden då hemvårdens egna klienter behövde lika mycket vård och hembesök som förut. Idag kan man konstatera att uppfattningen om äldreomsorg på distans slagit rot hos en del av hemvårdspersonalen, medan andra fortfarande uppfattar konceptet som avlägset och orealistiskt. En annan utmaning för Sibbo har varit språkindelningen. Av de användare som har en apparat hemma är tio personer svenskspråkiga och tre finskspråkiga. Trots att majoriteten av användarna är svenskspråkiga har programutbudet varit finskdominerat på grund av Sibbos finskspråkiga samarbetspartner, yrkeshögskolan Laurea. Språkfrågan är relevant då VIRTUprojektet ursprungligen riktar sig till äldre kommuninvånare i skärgården majoriteten av Sibbos äldre som fortfarande bor ute i skärgården eller vid kusten talar enbart svenska. Sibbos eget programutbud har sedan september 2011 bestått av en svenskspråkig och en finskspråkig sändning. Sedan mars 2012 har de svenskspråkiga användarna även kunnat delta i svenskspråkiga sändningar på den gemensamma gula VIRTU-kanalen, även kallad Gula knappen. En del av Sibbos finskspråkiga respektive svenskspråkiga sändningarna har egentligen varit tvåspråkiga. Exempelvis då gäster har besökt studion har sändningen gått på båda språken. Tvåspråkiga sändningar fungerar, men översättning från ett språk till ett annat tar tid och kan medföra onaturliga avbrott i diskussionen. Den skeva språkfördelningen bland användarna har även inverkat på deltagaraktiviteten; de sändningar som varit enbart svenskspråkiga har haft märkbart mer deltagare än de finskspråkiga. Programutbud på användarens villkor Vad skulle VIRTU-kanalen i Sibbo erbjuda? De flesta användare sysslade med snöröjning och trädgårdsskötsel och behövde varken vägledning eller aerobisk träning för att hålla upp sin fysiska funktionsförmåga. Detta uteslöt behovet för virtuella gymnastikstunder i form av sittgympa; något som visat sig vara populärt i andra kommuner. Vilket slag av service på distans kunde dessa pigga användare som bodde i sina egnahemshus vid kusten vara i behov av? Och hur kan VIRTU-kanalen främja användarna att bli aktiva medlemmar i samhället trots att de bor långt från centrum? Det visade sig att önskemål och förväntningar varierade 3

4 bland användarna: vissa önskade diskutera aktuella händelser i Sibbo medan andra till exempel föredrog frågesporter. En del ville prata och lära känna nya människor medan andra föredrog att sitta tysta och lyssna. Det som dock var gemensamt för de flesta användare var intresset för hemkommunen. Därför har även jag som programkoordinator försökt ta fasta på den lokala anknytningen då jag planerat VIRTU-kanalens program. Med hjälp av olika aktörer i kommunen har vi haft möjlighet att erbjuda ett rätt omväxlande program på VIRTUkanalen i Sibbo. Användarna har mött många nya personer som har gästat studion och diskuterat olika ämnen med dem. De två sändningar som haft deltagarrekord i Sibbo är båda anknutna till Sibbos historia. Lokal anknytning, sakkunnighet och förmåga att kunna diskutera är viktiga ingredienser för en lyckad sändning. Då den pensionerade historieläraren och författaren Odin Sjöholm från Sibbo hembygdsförening gästade studion hade han 17 lyssnare. Sjöholm visade bland annat gamla fotografier på skolbyggnader där användarna hade gått själva. Även hemtrakten diskuterades från ett historiskt perspektiv. En annan sändning som väckte stort intresse var då författare Eva Sundman berättade om sin bok Simsalö. Trots att boken berättar om ön Simsalö och en del användare inte hade direkt anknytning till ön kunde de flesta relatera till ämnet. Skärgårdslivet nu som då har gemensamma drag oavsett vilken ö man bor på. På Sundmans sändning deltog 14 användare, förargligt nog bröts kontakten till vissa användare under sändningen. Besök av hälsovårdsexperter Då hemvårdens personal inte hade möjlighet att utveckla sitt eget vårdarbete genom VIRTUprojektet utvecklades ett annat koncept: interaktiva föredrag. Sakkunnig personal från hela hälsovårdssektorn diskuterade olika teman med användarna. Exempelvis berättade hemförlovningsteamet om sin verksamhet; ifall en person blir inlagd på sjukhus och skall skrivas ut gör hemförlovningsteamet en bedömning av personens hemförhållanden genom hembesök och diskussion. Diabetesskötaren fokuserade på vård av diabetes för äldre personer och en av hemvårdens sjukskötare gav råd om hur man tar väl vara på sin hud. En fysioterapeut berättade om hur man förebygger olyckor i hemmet. Vidare förevisade hon en rad hjälpmedel som underlättar vardagen och gör hemmet tryggare. De interaktiva föredragen var omtyckta, även av föreläsarna. En del av dem kände nervositet innan sändningen och ville 4

5 se utrymmet och tekniken i förväg. Efteråt kunde de konstatera att upplevelsen att föreläsa på distans inte skilde sig märkbart från ett vanligt föredrag. Den virtuella sjukskötarmottagningen Den virtuella sjukskötarmottagningen utvecklas i ett förebyggande syfte. Tanken bakom sjukskötarmottagningen var att ha återkommande diskussionstillfällen om användarnas hälsa samt ge råd och information om exempelvis e-recept och färdsedlar. Alla intresserade kunde få en privat konsultation med två sjukskötare från hemvården. Det poängterades även att den information som diskuteras inte går ut till obehöriga såsom programkoordinatorn eller någon annan i projektet. Det visade sig att alla användare önskade delta i den virtuella sjukskötarmottagningen. Användarna gav även sitt godkännande att sjukskötarna innan diskussionen kollade upp deras uppgifter från patientinformationssystemet Mediatri. Detta gjorde att sjukskötarna kunde diskutera relevanta ämnen med användaren. Diskussionen som hölls på den virtuella sjukskötarmottagningen blev även nerskriven i patientinformationssystemet. Detta betyder att läkare och annan behörig sjukvårdspersonal har nytta av diskussionen i användarens kommande vårdsituationer. Ifall någon av användarna skulle ha motsatt sig insyn i patientinformationssystemet skulle diskussionen ha föregått på mer allmän nivå. En privat ringtid på 30 minuter delades ut till varje användare. Sjukskötarna ringde upp användarna med sändningsstationen. De användare som levde i äktenskap fick även möjligheten att välja en egen tid istället för en tid tillsammans med sin partner. Även under diskussionen hade sjukskötarna tillgång till patientinformationssystemet och kunde kolla upp saker under diskussionens gång. Trots att diskussionstiden på 30 minuter i sig var tillräcklig för de flesta användare anser sjukskötare Johanna Hermanson-Sundberg att det skulle ha varit bra att avsätta en timme per användare; 15 minuter innan samtalet för att läsa om användaren och 15 minuter efter för att dokumentera diskussionen. Enligt Hermanson-Sundberg fungerade den virtuella sjukskötarmottagningen väldigt bra och hon ser potential i den här formen av konsultation på distans. Det kräver dock att vårdaren utvecklar nya arbetssätt då användaren och vårdaren inte fysiskt befinner sig på samma plats. Hermanson-Sundberg säger att man inom vårdyrket inte enbart lyssnar till vad någon har att säga om sitt mående utan även ser på personens kroppsspråk för att få sig en uppfattning. Kroppsspråket speglar det verkliga måendet och därför är ett videosamtal mer fruktbart än ett 5

6 vanligt telefonsamtal. Förmodligen gör videokontakten det även lättare för användaren att diskutera med vårdaren. Trots att det finns mycket inom vården som inte går att göra på distans så anser Hermanson- Sundberg att det finns många möjligheter om man bara är innovativ. Exempelvis kan uppföljning och konsultation av blodtryck och blodsocker göras på distans om användaren har en egen mätare hemma. Hon framkommer med att en digital mätning av blodtrycket inte är lika pålitlig som en manuell mätning, men ändå riktgivande. Ifall en användare bosatt på en holme kan ta sitt eget blodtryck med en digital mätare och konsultera om resultatet på distans sparar både användaren och vårdpersonalen tid. Även ur en ekonomisk aspekt är detta en god lösning. Samarbete med biblioteket Det mest konkreta och betydelsefulla samarbetet mellan VIRTU-projektet och biblioteket skedde då sändningsstationen flyttades från Södra Sibbo hemvårds trånga och folkfyllda kansli till huvudbibliotekets ljudisolerade studio. Detta skedde innan sändningarna från Sibbo kommit igång. Jag som programkoordinator hade möjlighet att hålla sändningar i en ostörd och lugn miljö. Miljön är avgörande för kvaliteten och trivseln på sändningarna, detta gäller både för användarna och den som håller en sändning. Då tekniken kräver extra koncentration är det ytterst viktigt att inte överlopps personer rör sig eller har ljud i bakgrunden. Med andra ord skulle ett bra programutbud i en god sändningsmiljö varit omöjligt att förverkliga på hemvårdens kansli. Dessutom visste gästerna som skulle hålla sändningarna var huvudbiblioteket finns. Sommaren 2012 behövde biblioteket studion för eget bruk och sändningsstationen flyttade till ett eget rum i samband med Norra Sibbo hemvårds nyrenoverade utrymmen. Ifall ingen annan lösning hade hittats skulle sändningsstationen fortfarande kunnat bli kvar på biblioteket, men då ha andra sändningstider. Tanken var att samarbetet mellan VIRTU-projektet och biblioteket skulle bli mer ingående och det diskuterades om att erbjuda bibliotekstjänster på distans i form av bokprat och låneservice. Dessutom skulle biblioteket erbjuda högläsning för användarna. Tyvärr räckte inte min tid till för att utveckla ett kontinuerligt samarbete med biblioteket. Dessutom fick biblioteket oväntade arbetsuppgifter från och med årsskiftet 2012 då Sibbo gick med i Helsingfors regiontrafik. Detta resulterade till att flera av bibliotekets planerade samarbeten lades på is. 6

7 Det som VIRTU-projektet dock lyckades genomföra tillsammans med biblioteket var att biblioteksfunktionär Annette Broman gästade studion och diskuterade om bibliotekets verksamhet. Hon gjorde även en historisk tillbakablick där biblioteksbussens historia var ett av ämnena. Vidare har Broman läst högt för användarna i samband med de högläsningsstunder som hon haft på servicehem. Detta har förvekligats genom att Broman haft en bärbar dator med sig och öppnat kontakten till användarna via den. Vidare har hon använt sig av hörlurar med mikrofon för att användarna skall höra henne bättre. Denna form av högläsning fungerar, men är mer sårbar då en trådlös anslutning i bärbar dator bryts lättare än med en fast VIRTU-TV. Annette Broman tycker att högläsning på distans är ett bra koncept som inte kräver mer tid och resurser av bibliotekets personal. Högläsningen sker ju i samband med bibliotekets etablerade verksamhet. Hon ser även att annan biblioteksservice kunde göras på distans i framtiden om det endast finns resurser för det. En vision som Broman haft i många år är att biblioteket i Sibbo skulle börja med hemkörning av bokpaket till de låntagare som har svårigheter att komma till biblioteken. Här kunde även videosamtal komma väl till pass. Bibliotekspersonalen kunde dela med sig av sin expertis och även visa upp lånematerialet för användarna. Verksamhetscentret Vägskälet Från och med våren 2012 fick VIRTU-projektet i Sibbo en ny samarbetspartner genom Verksamhetscentret Vägskälet (Toimitakeskus Risteys). Verksamhetscentret upprätthålls av Social- och hälsovårdsavdelningen. Vägskälet är en ny form av dagverksamhet för långtidsarbetslösa i olika åldrar. Verksamhetscentret erbjuder arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte samt handledning i levnadsvanor som till exempel sömn, motion, ekonomi och framtid. En av verksamhetscentrets grundpelare är att klienterna själva får vara med och planera och utveckla verksamhetens innehåll. Klienterna är inte heller klienter, utan teammedlemmar som indikerar att de är likvärdiga och själva bestämmer över sin aktivitet på verksamhetscentret. För VIRTU-projektets del betydde detta att en av verksamhetscentrets teammedlemmar, Mika Noronen, började ha sändningar en gång i veckan på Sibbos VIRTUkanal från och med hösten Som programkoordinator har jag haft ett nära samarbete med Mika Noronen och vi har utvecklat innehållet för sändningarna tillsammans. Sändningarna har oftast haft en 7

8 anknytning till Sibbo. Noronens sändningar har varit tvåspråkiga där jag översatt till svenska vid behov. Sändningarna från Verksamhetscentret har haft varierande teman. Ibland har Noronen diskuterat aktuella ämnen och intervjuat gäster. Andra gånger har sändningarna varit mer faktabaserade eller endast bestått av fri diskussion. Samarbetet med Verksamhetscentret Vägskälet och Mika Noronen har fungerat klanderfritt. Noronen har varit en fräsch fläkt för programutbudet i Sibbo. Hans öppna och humoristiska sinne lämpar sig för den sort av interaktion som VIRTU-sändningarna kräver. Det blir ofta goda diskussioner som går över tiden. Jag som programkoordinator får oftast njuta av att delta i diskussionerna istället för att leda dem. Även användarna har varit nöjda med Noronens sändningar. Noronens egna upplevelser av att ha kontakt med äldre personer genom videosamtal är enbart positiv. Han säger att han känner att det arbete han gjort för VIRTU-kanalen och på verksamhetscentret över lag är viktigt och även har tillfört mycket i hans eget liv. Samarbetet med Verksamhetscentret Vägskälet påvisar konkret att det inte enbart är användarna som får något ut av sändningarna. Kontakten är även värdefull för den som är programvärd. Besök av förskolan på VIRTU-kanalen På luciadagen 2011 fick användarna besök av ett luciatåg. Under själva sändningen verkade inte barnen nervösa för att berätta och uppträda inför användarna. Trots att barnen hade lite bråttom i sitt uppträdande var sändningen en positiv upplevelse. Dessutom stämde barnen spontant in med en sång tillsammans med en av användarna. Även finskspråkiga användare deltog i sändningen trots att uppträdandet gick på svenska. Samarbetet med daghem och förskolor kunde utvecklas ytterligare. Denna form av teknik ger en ypperlig möjlighet för olika generationer att mötas. Högstadieklass träffar användarna Hösten 2011 hade VIRTU-projektet ett samarbete med en klass från Kungsvägens skola. Samarbetet gick ut på att åttonde klassister under en modersmålskurs framställde och höll en sändning på VIRTU-kanalen. Tillsammans med programkoordinatorn och modersmålsläraren diskuterade eleverna först alternativa teman. Eleverna valde att fokusera sin sändning på temat skolgång och fritid. Exempelvis ställde eleverna frågor om hur användarnas skolgång var, vad som ansågs vara lyx på den tiden och vad användarna som unga gjorde på sin fritid. Eleverna utförde tillsammans med läraren mindre grupparbeten och gjorde förberedelser. 8

9 Bland annat kom hela klassen och hälsade på till biblioteket och fick testa tekniken genom att ringa till några av användarna. Sändningen började med en introduktion på piano samt en dikt skriven av en av eleverna. Eleverna kom gruppvis framför webkameran, ställde frågor och diskuterade med användarna. Modersmålslärare Susanne Lindström anser att samarbetet var lyckat och innehöll flera element som man borde ta mer fasta på i modersmålsundervisningen. Det är viktigt för eleverna att till exempel själva få skapa sitt material och förvekliga det. Vidare får eleverna möjlighet att öva sig på att diskutera och spinna vidare på ämnen som kommer upp under själva diskussionen. Exempelvis kommer det kanske inte fram under vanliga lektioner att en person med läs- och skrivsvårigheter är en utmärkt diskussionsvärd. Eleverna tyckte det var givande att göra någonting annorlunda och komma i kontakt med människor utanför skolan. Eleverna tyckte också att det var roligt och spännande att höra om hur ungdomar hade det förr i Sibbo. Skolmaten som under användarnas skolgång bestod av gröt fortsatte att förfära eleverna en lång tid efter sändningen. Även de elever som inte aktivt deltog i diskussionen under sändningen reflekterade efteråt över mötet med användarna. Susanne Lindström hade långa diskussioner i klassrummet med eleverna där det visade sig att upplevelsen väckte många tankar om skillnader och likheter mellan generationer. Liknande samarbeten skulle kunna göras även i framtiden. Välfärdsservice på distans fortfarande i barnskorna Sibbo har som mål att bli Finlands mest seniorvänliga kommun. Bland annat profileras Sibbo som den första Proud Age kommunen och vill välkomna äldre personer att bosätta sig i Sibbo. Proud Age är ett projekt som vill förändra attityder gentemot äldre och lösa det ökade behovet av äldrevård genom nya innovativa idéer. Dessutom framkommer följande i Sibbo kommuns äldrepolitiska program fram till 2012: Mission: Äldreomsorgens uppgift är att med respekt för självbestämmanderätten garantera Sibboborna en trygg och självständig ålderdom genom att stödja deras funktionsförmåga och delaktighet i samhällets verksamhet. (s.12) I Sibbo byggs nya äldreboende, vårdprinciper luckras upp och servicen för de äldre kommuninvånarna utvecklas för att både gynna de äldre och för att bli en ny marknad med köpkraft för kommunen. Sibbo vill även i framtiden vara en välfungerande kommun för alla 9

10 kommuninvånare. För att detta skall lyckas måste attityden gentemot den äldre befolkningen förändras; de äldre skall vara en del av samhället och tas i beaktande då det görs beslut som påverkar deras framtid. Att de äldre skall få sin röst hörd hänger inte enbart på kommunens social- och hälsovårdssektor utan på alla sektorer i kommunen. Attitydförändringen bör även ske bland kommuninvånarna. Social media i stil med VIRTU-projektet erbjuder många möjligheter för olika kommuninvånare att mötas och tillsammans utveckla den kommun som vi alla vill bo i. Då VIRTU-projektet tar slut i april 2013 har Sibbo drygt ett och ett halvt års erfarenhet av att producera service på distans. Många av de samarbeten som påbörjats över sektorsgränserna kunde utvecklas ytterligare och istället för sin sporadiska karaktär få en mer etablerad form. De samarbetsformer som påbörjats under VIRTU-projektet har dock i grunden varit lyckade för alla parter. Trots att projektet till tider har känts överväldigande, kan jag konstatera att vi även har fått mycket gjort. Vi har tillsammans banat väg att välfärdsservice på distans skall vara möjlig i större utsträckning i framtiden än det är idag. För Sibbos del har detta betytt att många personer i olika åldrar, bakgrund, yrkesområden har kommit i kontakt med VIRTUprojektet och inte minst fått träffa användarna! Tänk hur många personer som har träffat varandra genom projektet, människor som aldrig annars skulle ha mött varandra. Ett litet frö har blivit sått i varje person som varit i kontakt med projektet, och från varje frö kan det växa fram nya visioner. Visioner är nödvändiga för att vi skall kunna utveckla oss själva och förändra vår framtid. Däremot behövs även personer som tror på dessa visioner och som vill förverkliga dem. VIRTU-projektets åstadkomna verksamhet i Sibbo är i barnskorna men härifrån är det bra att fortsätta. Källor: Broman, Annette, 2012: muntlig källa. Telefonsamtal : Ledningsgruppen informerar Informationsbrev från Sibbo kommuns ledningsgrupp Lindström, Susanne, 2012: muntlig källa. Intervju samt Noronen, Mika, 2012: muntlig källa. Intervju

11 Riipinen Kirsi: Vanhustyöstä Suomi-brändi, Kirsi Riipinen ProudAge vol s Tidskriften kan även läsas på adressen : Sibbo kommuns äldrepolitiska program fram till muns_aldrepolitiska_program_2008.pdf ( ) Sundberg-Hermanson, Johanna, 2012: muntlig källa. Intervju