Språket inom allmän förvaltning

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Språket inom allmän förvaltning"

Maria Viklund
för 9 år sedan
Visningar:

1 Språket inom allmän förvaltning Här nedan kan man läsa i korthet om språkliga rättigheterna inom allmänna förvaltningen, samt kommuninvånares syn på hur de förverkligats: Språket vid myndigheterna Statens och kommunernas kommunikation Språket på möten och i dokument och produktinformation Kommuninvånares syn på de språkliga servicen

2 Myndigheternas styrning av den språkliga servicen I språklagens 23 paragraf stadgas om myndigheternas skyldighet att förverkliga de språkliga rättigheterna. Myndigheterna skall i sin verksamhet självmant se till att individens språkliga rättigheter förverkligas även i praktiken. Många myndigheter har under de senaste åren lag större vikt vid styrningen av sin verksamhet beträffande språklig service genom att grunda särskilda organ för att utveckla den språkliga service och uppgöra språkstrategier och språkprogram. Inom vissa förvaltningsområden har det fästs mer uppmärksamhet vid språkkunskaper vid rekrytering, till exempel genom rekryteringsanvisningar där språkkunskaper beaktas. Men myndigheterna har dock inte ännu på ett systematiskt sätt utrett hur kundservicen eller servicekedjorna fungerar ur språklig synvinkel. Det vill säga planerna har ännu inte verkställts i praktiken. Det största problemet är bristen på språkkunnig personal. Den tvåspråkig kommuns förvaltningsstadga skall enligt nuvarande kommunallag innehålla nödvändiga bestämmelser om hur invånare som hör till olika språkgrupper skall få service på lika grunder i kommunen. Lagstiftningen lämnar dock stora möjligheter för kommunerna att i enlighet med kommunen självbestämmanderätt bestämma hur den språkliga servicen tillgodoses. Språkkunskapskrav vid myndigheterna Myndigheterna ska enligt lagen genom personalpolitiska insatser se till att det finns språkkunskap där det behövs och förvissa sig om att den som anställs har sådana språkkunskaper som arbetsuppgifterna kräver. Genom att fastställa behörighetsvillkor eller på annat sätt uppställa språkkunskapskrav kan myndigheter tydligt utannonsera vilka språkkunskapskraven är i en tjänst och kontrollera kunskaperna vid anställning. Av statsrådets förordningar om ministerierna framgår att det för ministeriets ledande tjänstemän, i regel föreskrivits att behörighetsvillkor för tjänsten är högskoleexamen, och förutsätts att dessa tjänstemän har utmärkta kunskaper i finska och nöjaktiga kunskaper i svenska.

3 Myndigheternas skyldighet att betjäna på klientens språk I språklagens 23 paragraf stadgas om myndigheternas skyldighet att förverkliga språkliga rättigheter. Enligt språklagen ska myndigheterna i sin verksamhet självmant se till att individens språkliga rättigheter förvekligas i praktiken. En tvåspråkig myndighet ska betjäna allmänheten på finska och svenska. När en tvåspråkig myndighet tar kontakt med enskilda individer eller juridiska personer ska myndigheten använda deras eget språk. Myndigheterna har möjlighet att utan oskäligt besvär ta reda på personens modersmål. Myndighetens utredning om modersmål Befolkningsdatasystemets användning för att ta reda på uppgifter om en persons modersmål verkar vara oklar för vissa myndigheter. Tack vare dagens teknik hittar myndigheterna lätt information i befolkningsregistret om alla personers modersmål. Lär mera om myndigheternas skyldighet att förverkliga språkliga rättigheter i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2013.

4 Statens och kommunernas kommunikation Enligt språklagen 32 skall information som statliga och kommunala myndigheter riktar till allmänheten ges på finska och svenska i tvåspråkiga kommuner. Det behöriga ministeriet skall se till att information som är väsentligt för individens liv, hälsa och säkerhet samt för egendom och miljön ges på båda nationalspråken i hela landet. Det har framkommit att många e-tjänster är tillgängliga enbart på finska och är bristfälliga på andra språk. Det visar sig emellertid att det vanligitvis finns allmänna informationen på ministeriernas, skatteförvaltningen och Folkpensionsanstalten webbplatser finns väl tillgänglig på finska, svenska och engelska. Men vissa blanketter och väsentlig fakta fattas ofta helt och hållet på svenska. Syftet med lagen om varningsmeddelanden är bland annat att effektivisera verkställandet av de språkliga rättigheterna och språklagstiftningen beträffande myndighetsmeddelanden. Förmedlingen av varningsmeddelanden till allmänheten på bägge nationalspråken och i vissa fall också på samiska samt eventuellt även på andra språk främjar allmänhetens säkerhet och skapar en positiv säkerhetsatmosfär. Information på bägge nationalspråken på ett landsomfattande sätt är på sin plats, eftersom de i slutet av 2011 endast fanns 17 kommuner i Finland där det inte bodde en enda svenskspråkig invånare.

5 Språket på möten och i dokument I tvåspråkiga kommuner ska fullmäktiges möteskallelser och protokoll skrivas på finska och svenska. Beslut om språket i andra kommunala organs möteskallelser och protokoll fattas av kommunen. Dessutom ska tvåspråkiga kommuners instruktioner och liknande regler utfärdas på finska och svenska. I regel har de tvåspråkiga kommunerna valt majoritetens språk i kommunen som enda förvaltningsspråk, så kallat internt språk. Förslag till lagtext och ett sammandrag av betänkandet ska alltid finnas på båda språken. Beträffande översättning av betänkanden i sin helhet till svenska har det behöriga ministeriet emellertid prövningsrätt. Det bör dock betonas att medlemmar i statsrådet, statliga kommittéer, kommissioner, och förtroendevalda i de tvåspråkiga kommunerna på sammanträden, och i skriftliga yttranden eller ställningstaganden har rätt att använda sitt eget språk. Det är viktigt att komma ihåg att oavsett förvaltningsspråket eller arbetsspråket i en tvåspråkig kommun, har individen enligt lag rätt att få service på sitt eget språk. Skyltningen och produktinformation på två språk Myndigheternas officiella och inofficiella namn ska vara klara och begripliga så att medborgarna utan svårighet ska förstå vilken myndighet det är fråga om. Man bör i samband med beredningen och beslutsfattandet fästa uppmärksamhet vid namnen på nya myndigheter och organisationer samt beakta Forskningscentralens för de inhemska språken ståndpunkter i namnfrågor. Skyltningen hos tvåspråkiga myndigheter ska fungera likvärdigt på båda nationalspråken. Skyltningen är en viktig del av den bild myndigheten ger utåt. Enspråkiga skyltar ger en missvisande bild av myndighetens tvåspråkighet. Det ska finnas varudeklarationer och bruksanvisningar åtminstone på finska och svenska på produkter som säljs i tvåspråkiga kommuner. Bestämmelsen följs dock inte alltid, texten saknas ofta på svenska och ibland också på finska. En orsak kan vara att förordningar och anvisningar inte är i linje med språklagstiftningen. Läs mera här om skyltningen och produktinformation i kapitel 4 i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2013.

6 Kommuninvånares syn på den språkliga servicen Enligt 10 paragrafen i språklagen har var och en rätt att använda finska eller svenska i kontakter med statliga myndigheter och tvåspråkiga kommunala myndigheter. De lokala finskspråkiga minoriteterna i de tvåspråkiga kommunerna får i regel fullgod offentlig och privat service på sitt eget språk, medan en av fyra av den lokala svenskspråkiga minoriteten anser att han eller hon sällan eller aldrig får samhällsservice på svenska. Bristerna i den språkliga servicen är oftast kopplade till hur stor andel av kommunens invånare talar minoritetsspråket. Ju mindre andel den språkliga minoriteten utgör desto svårare är det att få service på svenska. Däremot verkar antalet som talar minoritetsspråket inte ha stor betydelse. Exempelvis inom huvudstadsregionen är antalet svenskspråkiga stort, men eftersom andelen är liten är det i praktiken ibland omöjligt att få service på svenska. Det framgår att kommuner som Vanda, Esbo och Karleby under de senaste åren har gjort aktiva insatser för att förbättra sin språkliga service. Troligtvis tack vare dessa insatser ger den språkliga minoriteten där bättre vitsord för servicen än tidigare. Läs mer om kommuninvånares syn på service i Språkbarometern 2012 Kommuninvånares syn på språket inom den tekniska sektorn Kommuninvånare ger låga vitsord för beredskapen att betjäna på svenska inom den statliga sektorn, nödcentralen, räddningsverket, polisen samt närings-, trafik och miljöcentralen. Den svenskspråkiga servicen upplevs fungera sämst inom kommunens tekniska sektor. De största förväntningar har de lokala språkminoriteterna på en fungerande sjuk- och hälsovård på eget språk. Särskilt stort är problemet vid nödcentralerna enligt svenskspråkiga kommuninvånare i de tvåspråkiga kommunerna. Nödcentralerna ger inte den språkliga service som förväntas. Nödcentralens personal har ställvis uppmanat personer som börjar på svenska i telefonen att byta till finska. Ett tvåspråkigt rekryteringsförfarande och riksomfattande anvisningar för att säkerställa en likvärdig användning av båda språken har föreslagits för hela räddningstjänsten. Det finns behov av en precisering av språkanvändningen i radiokommunikationen mellan de tvåspråkiga nödcentralerna och de frivilliga brandkårerna, bland annat i skärgården. Läs vidare om kommuninvånares syn i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2013.

Relevanta dokument

Språkliga rättigheter

Språkliga rättigheter Språkförhållanden och språklagstiftning I Finlands talas 148 språk som modersmål. Av landets befolkning har 4,5 procent ett annat modersmål än finska eller svenska. År 2013 var ryska,