1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Estland 2010 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Respekten för de mänskliga rättigheterna i Estland är överlag god. Övergången till en demokratisk rättsstat har genomförts mycket målmedvetet. Anslutningsprocessen till EU var pådrivande i framväxten av hållbara rättsliga, sociala och materiella förutsättningar och har skapat gemensam lagstiftning på området för mänskliga rättigheter. Den ekonomiska nedgången i spåren av den globala finanskrisen har lett till ökad arbetslöshet, framför allt för den den ryskspråkiga befolkningen. - Äldre uttjänta fängelser ersätts successivt av moderna anläggningar. Återstående gamla fängelserna fortfarande i dålig kondition. - Ny, kritiserad, medialag har antagits. Lagen introducerar förebyggande böter för att motverka framtida publiceringar av komprometterande material. - Arbetet med att integrera den rysktalande befolkningen fortsätter. Fokus har breddats till att, utöver förbättrade kunskaper i estniska, inkludera social integration mellan olika språkgrupper samt ökad sysselsättning inom den rysktalande befolkningen. - Den lag om likabehandling som introducerades 2009 förstärker skyddet mot diskriminering. - Fortsatta insatser genomförs för att förebygga spridning av hiv/aids som är ett av de största hälsoproblemen i Estland. - Inkomstskillnaderna är större än i de flesta andra EU-länder, men har minskat något de senaste åren. Minimilönen är bland de lägsta i EU. - Lönegapet mellan män och kvinnor är bland de största i Europa. - Straffmyndighetsåldern är 14 år.

2 2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Estland har ratificerat följande grundläggande FN-konventioner för mänskliga rättigheter: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). - Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD). - Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) men ej dess fakultativa protokoll om enskild klagorätt som inte heller har undertecknats. - Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt dess fakultativa protokoll om förebyggande av tortyr. - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), samt dess fakultativa protokoll om handel med barn, men enbart undertecknat dess fakultativa protokoll om barn i väpnade konflikter. - Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC). - Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Följande av de grundläggande FN-konventionerna för mänskliga rättigheter har ännu inte undertecknats: - Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced Disappearances, (öppnades för undertecknande 2007). Följande av de grundläggande FN-konventionerna för mänskliga rättigheter har undertecknats, men ännu inte ratificerats:

3 3 - Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, undertecknades den 25 september Inrapportering sker till samtliga av FN:s konventionskommittéer. De inledande problemen med mycket långa förseningar av rapportering till FN:s konventionskommittéer har förbättrats. FN:s särskilda rapportör för handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, Najat M jid Maalla, besökte Estland i oktober Efter besöket uppmanades Estland att förbättra utbildningen av poliser som arbetar med frågor som rör handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Den höga kommissionären för nationella minoriteter vid organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) besökte Estland i mars 2009 för att undersöka anledningen till den långsamma naturaliseringstakten av statslösa och effekterna av utbildningsreformen av ryska grundskolor. Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) besökte Estland under 2009 för att inhämta information till sin landrapport som publicerades ECRI konstaterade bland annat att även om åtgärder vidtagits för att minska antalet statslösa krävs fortsatta insatser. I och med den nya skollagen, som gradvis introducerar estniska som undervisningsspråk i ryskspråkiga skolor, krävs ytterligare språkutbildning av ryskspråkiga lärare. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga fall av politiska mord, avrättningar, försvinnanden eller tortyr sanktionerade av statsmakten har rapporterats. Estnisk lag förbjuder tortyr och andra inhumana och nedvärderande behandlingar och bestraffningar. Estland är ett av de länder i Europa som har flest interner per capita, 280 per invånare. Antalet rapporterade brott har minskat under de senaste åren, även om en smärre ökning noterades under Under året minskade grova våldsbrott med (8 procent), medan stölder ökade med lika mycket (8 procent). Antalet interner har minskat på senare år, bland anant på grund av ett ökat användande av villkorlig frigivning och elektronisk övervakning. I december 2010 satt personer i fängelse, varav var dömda och 744 väntade på rättegång. Av de dömda var 45 minderåriga och 197 kvinnor. Kvinnliga interner får ha sina barn i fängelset till dess barnet fyllt fyra år.

4 4 Estlands fångvård har de senaste åren befunnit sig i en moderniseringsprocess, där man söker ersätta äldre uttjänta fängelser med moderna anläggningar. Ett nytt modernt fängelse har öppnat i Tartu och ytterligare ett i Jõhvi. I Tallinn ska ett nytt fängelse byggas i syfte att ersätta det gamla, men projektet har försenats på grund av rättsliga dispyter och det är osäkert när det kan stå klart. Drygt hälften av alla fångar i Estland är idag intagna på moderna fängelser. För närvarande finns fem fängelser i Estland, varav ett är reserverat för kvinnor. I dagsläget finns inga problem med överbeläggning. Förhållandena i de kvarvarande gamla fängelserna beskrivs dock i en rapport av Justitiekanslern från 2010 som i stor utsträckning undermåliga. Justitiekanslern konstaterar att flera anstalter inte har renoverats sedan Sovjettiden och att de sanitära förhållandena är otillfredsställande. Vidare kritiserade justitiekanslern den bristfälliga informationen om aktuell lagstiftning i fängelserna överlag. Dessutom påpekas att underbemanning förekommer, liksom att det i viss utsträckning saknas sysselsättningsmöjligheter för interner vid ett par anstalter. Interner är enligt lag skyldiga att utföra arbete vid anstalterna, i form av hushållsarbete, olika produktionsaktiviteter eller genom att studera. Många har varken tidigare arbetslivserfarenhet eller yrkesutbildning. Målet är att hälften av internerna ska vara sysselsatta som en förberedande åtgärd för att hitta arbete efter frisläppandet. Grundskole- och gymnasieutbildning erbjuds på anstalterna, samt i vissa fall även yrkesutbildning. De som behöver särskild hjälp på grund av inlärningssvårigheter kan emellertid inte erbjudas detta. Undervisning kan ske på estniska eller ryska. Språkstudier, bland annat inför medborgarskapsprov, prioriteras. Rehabiliteringsprogram, som erbjuder juridisk hjälp, psykologstöd och finansiellt stöd finns, liksom särskilda kurser i social träning och kurser med inriktning på exempelvis hiv/aids, tobaksavvänjning och arbetssökande. Förekomsten av hiv och tuberkulos utgör ett problem på estniska fängelser. Genomsnittliga andelen hiv-smittade vid landets anstalter uppges uppgå till 15 procent. Fångar erbjuds på frivillig basis att genomgå hiv-test, vilket nästan samtliga väljer att göra. Av nyupptäckta hiv-smittade personer under 2010 upptäcktes 66 fall bland personer som satt i fängelse. Såväl justitieministeriet som justitiekanslern genomför regelbundna inspektioner av fängelseförhållandena. Den estniska regeringen tillåter observatörer att besöka landets fängelser i syfte att avgöra huruvida de mänskliga rättigheterna respekteras. Förhållanden i häktena varierar. Flera uppvisade dock vid en inspektion av Justitiekanslern under mycket dåliga förhållanden och ingen

5 förbättring uppges ha skett under I genomsnitt uppgår häktningstiden till en månad. Längre interneringar i häkten före rättegång förekommer fortsatt. Justitiekanslern har påpekat att personer som väntar på rättegång bör överföras till annat förvar om häktningstiden överstiger en månad, då häktena inte uppfyller de krav som ställs för längre förvaring. Under de nio första månaderna 2010 har 10 personer avlidit i häkten. Inget av dödsfallen har föranlett en brottsutredning. Det finns inga uppgifter som tyder på att utländska fångar behandlas annorlunda än andra fängslade. 4. Dödsstraff Dödsstraffet är avskaffat. Tilläggsprotokoll nr 13 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna angående avskaffande av dödsstraff under alla omständigheter trädde för Estlands del i kraft Rätten till frihet och personlig säkerhet Konstitutionen förbjuder godtyckliga arresteringar och landsförvisning av egna medborgare. Det finns inga uppgifter om att politiska fångar eller frihetsberövanden på politiska grunder förekommer i Estland. I lagstiftningen finns procedurer för frihetsberövanden, häktningstider och rättshjälp reglerade. En person kan vara frihetsberövad i 48 timmar utan att formellt vara åtalad, därefter krävs domstolsbeslut. En person kan hållas häktad upp till sex månader genom domstolsbeslut men i särskilt svåra fall kan undantag göras på upp till ett år. Det har inte rapporterats om några godtyckliga frihetsberövanden. Om en åtalad inte har råd med försvarsadvokat, kan offentlig försvarare via rättshjälpssystemet förordnas på statens bekostnad. Europadomstolen för mänskliga rättigheter dömde i fallet Mikolenko mot Estland i september 2010 Estland för brott mot Europakonventionen. Mikolenko, en före detta sovjetisk militär, kvarhölls i väntan på utvisning i närmare fyra år efter att han vägrat skriva under ett dokument för erhållande av resedokument. Domstolen fann att Estland hade brutit mot artikel 5 1f, som stadgar att ingen får berövas sin frihet utom när personen i fråga är lagligen arresterad och åtgärder vidtas i syfte att utvisa personen. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Lokala, regionala och nationella domstolar är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Militärdomstolar eller andra extraordinära domstolar 5

6 6 förekommer inte. Domare måste vara medborgare och utses på livstid (i praktiken längst fem år efter pensionsålder). Estland har en lång tradition av kvinnliga domare och kvinnor är väl representerade i kåren. I högsta domstolen är dock för närvarande endast fyra av nitton domare kvinnor. Handläggningstiden för brottmål varierar, då tiden fram till domstolsbeslut skiljer sig åt mellan olika domstolar. I Tartu tingsrätt tar det i genomsnitt fem månader till domstolsbeslut, medan det i Viru tar åtta månader. I genomsnitt tar det sex månader i domstol för att avgöra ett civilrättsligt tvistemål. Alla domstolsbeslut sparas i ett elektroniskt register och finns att tillgå på internet utom i de fall där privatliv eller affärshemligheter bör skyddas. Justitiekanslerposten tillsätts av parlamentet på förslag av presidenten. Utöver uppgiften att övervaka lagarnas överensstämmelse med konstitutionen är justitiekanslern även ombudsman för klagomål från allmänheten, däribland alla typer av misstänkta kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Justitiekanslern är lokaliserad i Tallinn men genomför regelbundet besök i andra delar av landet. Möjligheten att kvarhålla fångar efter avtjänat straff, under förutsättning att de är återfallsförbrytare och anses fortsatt farliga för allmänheten, infördes i Estland I september 2010 beslöt en domstol för första gången att en fånge efter avtjänat straff skulle kvarhållas. Det finns ingen övre gräns för hur länge en person kan hållas kvar efter avtjänat sitt straff men som regel bör tiden inte överstiga 10 år och internen har rätt att ansöka om frigivning. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har dömt till Estlands fördel i ett mål där 45 pensionerade ryska officerare stämt Estland för diskriminering då de förvägrats estnisk pension. Domstolen fann att de kärande utgjorde ett specialfall som regleras av det avtal Estland och Ryssland ingick 1994, och att deras särbehandling därför var motiverad. Synen på vad som är att räkna som korruption har blivit strängare och antalet personer som stött på korruption färre, enligt en undersökning av Justitieministeriet. Samma undersökning visar att andelen som betalat en tjänsteman extra eller givit denna en gåva var 8 procent 2006, motsvarande siffra 2010 var 4 procent. Estland intar plats 26 (av 178) på Transparency Internationals korruptionsindex. Ett uppmärksammat domslut i ett korruptionsfall offentliggjordes i maj Högsta domstolen i Estland dömde då den före detta miljöministern Villu Reiljan för att under sin tid som miljöminister ha tagit emot 1,5 miljoner EEK (cirka kronor) i mutor i samband med försäljningen av en kontorsbyggnad tillhörande miljöministeriet som auktionerades ut 2006.

7 7 7. Straffrihet Brott beivras och bestraffas. Det finns inga uppgifter om att straffrihet förekommer. De estniska domstolarna kan döma i mål gällande internationella brott begångna i utlandet (så kallad universell jurisdiktion) under förutsättning att straffbarheten för brotten är reglerat i för Estland internationellt bindande överenskommelser. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Allmän åsikts-, yttrande- och tryckfrihet säkerställs i konstitutionen och respekteras. Konstitutionen förbjuder censur. För telefonavlyssning krävs att polisen har domstolsbeslut. Olagligt erhållen information är oanvändbar i rätten. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för år 2010 listades Estland på nionde plats (av 178). Inga fall av förföljelser av journalister har rapporterats och tillgången till utländska media är god. En nykritiserad lag rörande media trädde i kraft Det ursprungliga lagförslaget kritiserades framförallt för ändrade bestämmelser om källskydd och förtal. Enligt lagförslaget gavs vidare möjlighet att avkräva en journalist uppgift om källor, samt att döma en person som gjort sig skyldig till förtal till höga böter i syfte att avskräcka från ytterligare förtalsbrott (förebyggande böter). Kritiken minskade efter att lagförslaget ändrats i syfte att tydliggöra i vilka fall domstolen har rätt att avkräva en journalist information om källor (gäller brott som kan ge upp till åtta års fängelse, vara av allmänintresse och svårt att få fram bevis på annat sätt). Paragrafen om ersättning vid förtal kvarstod dock och har fått hård kritik från företrädare för media som menar att den leder till minskad pressfrihet. Justitieministeriet har tillbakavisat kritiken som överdriven. Det finns ett trettiotal radiostationer, varav fem statliga, och två statliga TVkanaler, varav public service-kanalen ETV har en daglig nyhetssändning på ryska. Ett stort utbud TV-kanaler, bland annat flera ryska, sänds via kabelnätet. Även religions-, mötes- och föreningsfriheten är garanterad i författningen och efterlevs. En del högre statstjänstemän, till exempel domare, är förhindrade att vara medlemmar i politiska partier med hänvisning till korruptionsrisk. Övriga i landet bosatta personer har dock rätt att bilda intressegrupper av olika slag. Regeringen har rätt att förhindra politiska demonstrationer som stör den allmänna ordningen, men några sådana fall har inte förekommit. Justitieministeriet planerar ett tillägg till lagen om hets mot folkgrupp. Tillägget syftar till att göra all form av hets mot folkgrupp straffbart, idag krävs påvisbara konsekvenser för att detta ska vara åtalbart.

8 8 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Estland är en väl fungerande demokrati med flerpartisystem. Oppositionen har reella möjligheter att agera och påverka opinionen. Däremot är deltagandet i den politiska processen relativt lågt, vilket bland annat återspeglas i ett lågt valdeltagande (jfr nedan). Estniskt medborgarskap, eller medborgarskap i ett annat EU-land, krävs för att bilda och vara medlem i politiska partier. Parlamentet (Riigikogu) utses genom allmänna val vart fjärde år. Presidenten föreslår premiärministerkandidat som måste godkännas av parlamentet. De allmänna valen regleras i en särskild vallag. Endast estniska medborgare har rösträtt i allmänna val till parlamentet. Rösträttsåldern är 18 år. Kandidater till parlamentet måste på valdagen vara 21 år fyllda. Icke-medborgare som har uppehållstillstånd i Estland har rösträtt i lokalvalen, som hålls vart fjärde år, men är inte valbara. Estland tillät som första land i världen, röstning via internet i lokalvalen Parlamentsval hålls i mars I lokalvalen 2009 var valdeltagandet 60,3 procent. I det senaste parlamentsvalet 2007 var valdeltagandet 61 procent. Av kandidaterna till landets parlament var 27 procent kvinnor jämfört med 21 procent i valet Statistik förs inte över valdeltagande med avseende på kön. Av parlamentets 101 ledamöter är för närvarande 23 kvinnor. Parlamentets talman och vice talman är båda kvinnor. I regeringen är 1 av totalt 13 ministrar kvinnor. I parlamentet har tidigare funnits partier som specifikt representerar den ryskspråkiga befolkningen. I det senaste valet fick dock inget av dessa partier några mandat. Estland har sex parlamentsledamöter i Europaparlamentet och tre av dessa är kvinnor. Vid valet till Europaparlamentet 2009 röstade 43,9 procent av befolkningen. Dömda fångar har inte rätt att rösta i Estland. Häktade personer och villkorligt frigivna kan dock rösta. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Estland har ratificerat samtliga av Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter: Förbud mot tvångsarbete (konventionerna nr 29 och 105) Förbud mot barnarbete (konvention nr 182)

9 9 Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna nr 100 och 111) Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna nr 87 och 98) Förbud mot barnarbete (konvention nr 138) Estniska arbetslagen förbjuder diskriminering i arbetslivet på grund av kön, ras, ålder, nationalitet, språkkunskaper, funktionshinder, sexuell läggning, familjeförhållanden, sociala förhållanden, medlemskap i fackförening, politisk åsikt, religion eller liknande. Enligt lag ska vissa allmännyttiga yrkesgrupper, i synnerhet offentligt anställda, ha en viss miniminivå av kunskaper i estniska. Inom den lokala förvaltningen är det tillåtet att använda ryska som arbetsspråk om mer än 50 procent av lokalbefolkningen är ryskspråkig. Minimiåldern för anställningar är 18 år. För barn från 15 till och med 17 år krävs en förälders tillåtelse. Barn mellan 13 och 15 år tillåts i vissa fall att lönearbeta om förälders tillstånd givits och en särskild handledare utsetts på arbetsplatsen. Den genomsnittliga lönen under 2010 var cirka EEK (cirka kronor) per månad. Den estniska minimilönen uppgår till EEK (cirka kronor) och är en av de lägsta i Europa. Minimitimlönen är 27 EEK (cirka 16 kronor). Den normala arbetsveckan är 40 timmar. I kölvattnet av den globala finanskrisen under 2008 upplevde Estland en skarp nedgång i tillväxten vilken fortsatte under 2009 och resulterade i en negativ tillväxt på 14,1 procent för hela året. Den ekonomiska försämringen har lett till kraftigt stigande arbetslöshet de senaste åren, men en minskning noterades i slutet av Under tredje kvartalet 2010 var arbetslösheten 15,5 procent. Arbetslöshetsersättningen för personer som inte är medlemmar i arbetslöshetskassan är för närvarande EEK (cirka 600 kronor) i månaden. Arbetslösheten är närmare dubbelt så hög bland den ryskspråkiga befolkningen som den estniska. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter uppmärksammade i sin rapport den höga arbetslösheten bland etniska minoriteter i Estland. Estland har i sitt svar på rapporten framhållit att detta främst beror på den höga koncentrationen av rysktalande i nord-östra Estland, ett område med hög arbetslöshet. Fackföreningar existerar, skyddas av lag och kan verka utan större inskränkningar, men är generellt sett svaga. Den estniska fackliga centralorganisationen (EAKL) rapporterar att diskriminering i antifackligt syfte förekommer i den privata sektorn. Tvångsarbete är förbjudet.

10 Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Alla delar av Estlands befolkning har tillgång till samma sjukvård. Det finns en tioårsplan för att förbättra folkhälsan och i synnerhet förlänga den förväntade livslängden. Den förväntade livslängden är 70 år för män och 80 år för kvinnor. Under 2009 var spädbarnsdödligheten 3,6 per födda barn. En del av arbetet att förbättra folkhälsan utgörs av förebyggandet av alkoholrelaterade problem i samhället. Ett viktigt element i kampen mot alkoholmissbruk i Estland var den höjning av alkoholskatten och de restriktioner av alkoholförsäljning mellan specifika klockslag som infördes Konsumtionen av alkohol har minskat, vilket utöver dessa åtgärder, delvis tillskrivs den ekonomiska kris Estland gått igenom. Spridningen av hiv är fortsatt ett av de största hälsoproblemen i Estland klassades spridningen som epidemisk och även om antalet nysmittade har minskat sedan början av 2000-talet har Estland ännu inte kommit tillrätta med problemet. Antalet hiv-smittade per capita är högre i Estland än i de flesta andra länder i Europa och landet är ett av de värst hiv-drabbade länderna utanför Afrika. Det officiella antalet smittade uppgick år 2010 till 7 653, varav 333 fall upptäcktes under året. Av de nya fallen upptäcktes 90 procent i två områden: Tallinn och Ida-Virumaa. För att få bukt med problemet har årliga kampanjer genomförts för att öka medvetenheten om hiv/aids. Kampanjerna har främst inriktats på att främja kondomanvändning och att uppmana människor att testa sig för hiv. Testerna är gratis och sker anonymt. Estland har även utvecklat en nationell hiv/aids-strategi för åren Målet är att antalet nysmittade per invånare ska minska till 20. År 2009 var siffran 30,7. Frivilligorganisationer gör sedan länge en stor del av arbetet i fält, såsom att dela ut rena sprutor. De största riskgrupperna är intravenösa drogmissbrukare, prostituerade och homosexuella män. Injicerande drogmissbrukare och deras sexpartners är kraftigt överrepresenterade i statistiken varför särskilda resurser har avsatts för att minska spridningen i denna grupp. Estland har sedan 1997 genomfört sprututbytesprogram fanns 36 utbytesprogram, de flesta i Tallinn med omnejd och i nordöstra Estland. För att komma åt problemet med hiv bland prostituerade erbjuds bland annat gratis hiv-test. Alla gravida kvinnor rekommenderas att hiv-testa sig och en majoritet av dem gör det. Under 2009 föddes tre hiv-positiva barn.

11 Antalet nyupptäckta fall av tuberkulos fortsätter att minska. Däremot ökar antalet tuberkulossmittade bland hiv-positiva. Det finns en nationell långsiktig strategi för att förebygga drogberoende som bland annat tar upp fängelserelaterad drogproblematik. För tillfället finns dock endast en drogfri fängelseavdelning, och den finns på ungdomsanstalten. 12. Rätten till utbildning Den grundläggande utbildningen är obligatorisk och kostnadsfri i nio år. Det förekommer inga uppgifter om diskriminering mellan pojkars och flickors rätt till utbildning eller mellan befolkningsgrupper. Även barn till utländska föräldrar omfattas av lagstiftningen. Könsfördelningen bland samtliga i gruppen högutbildade är ungefär 60 procent kvinnor och 40 procent män. Undervisningen bedrivs på estniska, ryska eller engelska hade 89 procent av invånarna mellan 25 och 64 år en avslutad gymnasieutbildning och cirka 30 procent av alla mellan 15 och 74 år hade någon form av högre utbildning. Enligt den skollag som trädde i kraft 2007 ska minst 60 procent av undervisningen i alla gymnasieskolor år 2011 ske på estniska. Ökningen av undervisning på estniska i ryskspråkiga skolor sker stegvis. I ett första skede fokuserar reformen på ämnen som anses underlätta elevernas deltagande i samhället (samhällskunskap, historia, estnisk litteratur med mera). Enligt estniska utbildningsministeriet undervisade i november 2010 över hälften av alla ryskspråkiga skolor fler ämnen än vad som krävs på estniska. Det finns i dag 62 ryskspråkiga gymnasieskolor i Estland varav 58 är statliga. Utbildnings- och forskningsministeriet, som administrerar det estniska nationella utbildningsväsendet, tilldelades 8,7 procent av statsbudgeten för 2010, vilket är en ökning jämfört med Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Inkomstskillnaderna i Estland är större än i de flesta andra EU-länder, men har minskat något de senaste åren. Estland rankas som nummer 34 av 169 länder enligt FN:s Human Development Index Av befolkningen har 14 procent en inkomst som är lägre än 50 procent av medelinkomsten. Fattigdom är vanligast bland arbetslösa och pensionärer, där 60 procent respektive 40 procent hamnar under en fattigdomsgräns om 60 procent av medelinkomsten. De största disponibla medelinkomstskillnaderna återfinns mellan stad och landsbygd, och i synnerhet mellan Tallinn och övriga landet. 11

12 Den genomsnittliga ålderspensionen var EEK (cirka kronor) under andra kvartalet Existensminimum (exklusive boendekostnad) 2010 är EEK (cirka 580 kronor). OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter I Estland har kvinnor och män enligt konstitutionen samma rättigheter och friheter. Lagar för att främja jämlikhet och förhindra diskriminering på grund av kön har antagits. Regeringen har ratificerat FN:s konvention mot all form av diskriminering mot kvinnor. En jämställdhetsombudsman finns för att övervaka lagen om jämställdhet (Gender Equality Act) och lagen om likabehandling (Equal Treatment Act). Sedan 1 oktober 2010 innehas posten Mari-Liis Sepper. Estland har EU:s mest könssegregerade arbetsmarknad och bland Europas största lönegap mellan män och kvinnor. Kvinnor tjänar i genomsnitt mellan 25 och 30 procent mindre än män. Enligt lagen har kvinnor rätt till lika lön för lika arbete. Föräldraskap påverkar sysselsättningsgraden för kvinnor i Estland i högre utsträckning än i genomsnitt i EU, vilket tillsammans med kvinnors fortsatta ansvar för hushållsarbete påverkar deras arbetsdeltagande. Kvinnor är underrepresenterade på högre poster inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Ungefär sex procent av styrelseledamöterna i Estlands största företag är kvinnor. Våld mot kvinnor har varit en uppmärksammad fråga de senaste åren. Det finns ingen speciell lagstiftning mot våld i hemmet eller våldtäkt inom äktenskapet, utan dessa handlingar bedöms utifrån brottsbalkens ordinarie brott. Inom polisen har medvetenheten ökat tack vare en handbok för hur de ska bemöta våld i nära relationer. Offrets medgivande behövs inte för att en brottsutredning ska genomföras vid misstanke om våld i hemmet. Ingen särskild lag förbjuder prostitution, men strafflagen förbjuder koppleri och tvång till prostitution. Statistiken över antalet prostituerade är bristfällig. I februari 2010 skrev Estland under Europarådets konvention mot människohandel (trafficking). Ratificering är ännu inte skett. Det finns ingen estnisk speciallagstiftning mot trafficking, men i förekommande fall finns möjlighet att använda lagstiftningen om till exempel slaveri eller kidnappning. Däremot omfattas inte transport, inhysning och rekrytering av personer för trafficking av lagstiftningen. Estland uppmanas av FN:s kommitté för 12

13 mänskliga rättigheter, i en rapport från 2010, att införa en särskild lagstiftning mot männniskohandel. De senaste åren har regeringen avsatt allt större medel för att bekämpa människohandel och ge stöd till offren. Åklagare, domare, socialarbetare och andra tjänstemän har utbildats inom området. AIDS Prevention Center erbjuder en hjälptelefon för personer som riskerar att utsättas, eller har utsatts för människohandel. Bland de nationella och internationella organisationer som genom kampanjer, seminarier och studier arbetar med frågan i Estland märks bland andra ovan nämnda AIDS, IOM, Estonian Women's Studies and Resource Centre (ENUT) och Nordiska ministerrådet. Samarbete sker ofta med övriga länder i Östersjöområdet. Estland deltar även i arbetet inom Östersjöstaternas Råd för att stävja människohandel. 15. Barnets rättigheter Estland har ratificerat FN:s barnkonvention samt ILO:s konvention om barnarbete och Haagkonventionen om de civila aspekterna på bortförande av barn. Den estniska konstitutionen och det juridiska regelverket följer de internationella principerna om barns rättigheter. Lagen om skydd av barn och lagar såsom arbetsrättslagen, skolförordningen, föräldrabalken samt sociallagen överensstämmer med principerna i barnkonventionen. Estland har undertecknat, men inte ratificerat, det fakultativa protokollet till konventionen om barnens rättigheter angående barns inblandning i väpnade konflikter. Estniska medborgare har allmän värnplikt och alla män som fyllt 18 år måste genomgå mönstring. Straffmyndighetsåldern är 14 år. Minderåriga kan inte dömas till längre fängelsestraff än tio år och är ålagda att studera under strafftiden. I oktober 2010 satt 40 minderåriga i fängelse. Det finns i Estland omkring 20 institutioner (fosterhem, socialmottagningar med mera) som på olika sätt tar hand om utsatta barn. Rysktalande barn är något överrepresenterade och ca 65 procent av de inskrivna ryska barnen har problem med narkotika. Socialdepartementet uppskattar att det i Estland finns barn som lever under svåra hemförhållanden med till exempel utebliven skolgång till följd. Uppgifter om antalet gatubarn i Estland saknas. Det finns 35 barnhem. Under 2009 levde cirka barn på estniska barnhem. Barn till statslösa föräldrar kan genom en förenklad procedur erhålla estniskt medborgarskap utan föregående språkprov, vilket annars krävs. 13

14 14 Det är förbjudet att inneha, producera, distribuera eller förevisa barnpornografi. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt ursprungsbefolkning Den estniska konstitutionen garanterar personer som tillhör minoritetsgrupper mänskliga rättigheter inklusive minoritetsrättigheter. Under den första estniska republiken ( ) utvecklades en generös politik gentemot de olika historiska minoriteter (tyskar, ryssar, svenskar, finnar med flera) som då levde i landet. Den omfattande flykten 1944, deportationerna till Sibirien på 1940-talet och sedermera tvångsinflyttningen av hundratusentals rysktalande personer under den andra sovjetiska ockupationen kom att radikalt ändra på landets etniska sammansättning. Av Estlands befolkning om 1,34 miljoner, har cirka 30 procent ryska som modersmål. Av befolkningen är drygt 85 procent estniska medborgare, omkring åtta procent har annat medborgarskap, framför allt ryskt, och cirka sju procent är statslösa. För estniskt medborgarskap krävs grundläggande kunskaper om grundlagen, medborgarskapslagen och i estniska språket. Kostnader för språkstudier i estniska ersätts efter genomgånget språkprov och likaså finns kostnadsfria kurser för att lära sig grundlagen och medborgarskapslagen. Efter en initial ökning av det årliga antalet naturaliserade medborgare (medborgarskap efter ansökan). under EU-medlemskapets första år har nu antalet minskat. Under de första nio månaderna 2010 naturaliserades 862 personer, vilket kan jämföras med under Den minskade naturaliseringstakten kan delvis förklaras med att det från och med januari 2006 blev möjligt för statslösa med uppehållstillstånd i ett EU-land att resa utan visum inom EU. Sedan 2008 kan statslösa av ryskt ursprung i Estland, till skillnad från estniska medborgare, även resa in i Ryssland utan visum. Mellan 1992 och 2010 har totalt personer naturaliserats. Kampanjer för att uppmuntra statslösa att ansöka om medborgarskap har genomförts. Fokus har främst varit på att uppmuntra föräldrar till barn mellan 0-14 år att ansöka om medborgarskap för sina barn. En formell medborgarskapsansökan - låt vara en mycket enkel registrering krävs för att barn födda i Estland av statslösa personer ska erhålla medborgarskap. Nyblivna föräldrar informeras systematiskt om möjligheten att ansöka om medborgarskap för sitt barn. I en rapport från 2010 uppmanar ECRI Estland att överväga att automatiskt ge medborgarskap till alla barn födda av statslösa.

15 Den främsta prioriteringen i det statliga programmet för integration är förbättrade kunskaper i estniska bland personer med annat modersmål. Programmet fokuserar även på ökad kontakt och tillit mellan personer med olika modersmål. Även om rysktalande och ester fortfarande lever delvis parallella liv, har kontakterna ökat under perioden både i professionella och privata sammanhang enligt en undersökning gjord av Tallinns universitet. Som en följd av händelserna i samband med flytten av ett monument över de sovjetiska soldater som stupade under andra världskriget (den så kallade Bronssoldaten) beslöt regeringen att delvis omarbeta det statliga integrationsprogrammet I integrationsplanen har man, utöver insatser för att förbättra språkkunskaperna i estniska, fokuserat på att minska skillnaden i antalet arbetslösa inom olika språkgrupper. Detta som ett led i att öka den socioekonomiska och politiska integrationen. De ryskspråkiga själva menar att det är känslan av att vara inkluderad i samhället som är avgörande, det vill säga den psykologiska aspekten. Regeringen har uppmärksammat frågan om hur en estlandsrysk identitet kan stärkas och exempelvis arrangerat seminarier för att diskutera hur en estnisk identitet kan inkludera även icke-etniska ester. I en rapport från 2010 riktar Amnesty international kritik mot att den ryskspråkiga minoriteten i Estland nekades arbete på grund av språkkrav inom en rad olika privata yrkeskategorier och praktiskt taget alla offentliga. Parlamentet har antagit lagen om likabehandling, vilken trädde i kraft januari Lagen förstärker skyddet mot diskriminering på grund av nationalitet (etniskt ursprung), ras, hudfärg, religion eller andra trosuppfattningar, ålder, funktionsnedsättning eller sexuell läggning, och kompletterar det skydd som konstitutionen ger. Den nya lagen innebär dock inte att de språkkrav som finns för i stort sett alla tjänster i den offentliga sektorn och vissa tjänster i den privata sektorn försvinner, då dessa språkkrav inte anses vara diskriminerande. FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering uppmanade i augusti 2010 Estland att erbjuda mer offentlig service på ryska, även i områden där de rysktalande inte utgör 50 procent av befolkningen, att lätta på språkkraven vid medborgarskapsansökningar (särskilt för äldre och personer födda i landet), samt att åter se över språkinspektörernas roll. Kommitténs uttalande angående offentlig service på ryska tolkades initialt som en uppmaning till Estland att anta en tvåspråkighetslösning. Detta väckte stark kritik, bland annat från utbildningsminister Lukas. Utrikesministeriet korrigerade senare bilden och uppgav att kommitténs uttalande skulle tolkas som en uppmaning att erbjuda mer offentlig service på två språk (även i huvudsakligen estnisktalande 15

16 16 områden) och betonade att det inte var olagligt för statliga eller lokala myndigheter att ta emot dokument eller kommunicera på främmande språk. ECRI har i sin senaste rapport, publicerad 2010, uppmanat Estland att vidta åtgärder för att bekämpa de stereotyper av romer som finns i Estland och noterar att romska barn hoppar av skolan i mycket högre utsträckning än andra barn. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexuellt umgänge avkriminaliserades i Estland I och med lagen om likabehandling förstärktes skyddet mot diskriminering på arbetsmarknaden på grund av sexuell läggning. Lagen om hets mot folkgrupp skyddar även homosexuella, men anger att ett uttalande enbart är åtalbart om det går att påvisa att det innebär ett hot mot en persons liv, hälsa eller egendom. ECRI har uppmanat Estland att ta bort kravet på påvisbart hot mot liv, hälsa eller egendom. Ingen person har under åren åtalats för hets mot folkgrupp. HBT-frågor har hittills fått begränsat utrymme i den politiska debatten. Estland saknar registrerad partnerskapslagstiftning och när den nya familjelagstiftningen trädde i kraft 2010 innehöll den en explicit skrivelse om att samkönade äktenskap inte är giltiga. De senaste åren har en viss debatt kring homoäktenskap och registrerat partnerskap ägt rum i Estland. En undersökning visade på ett begränsat stöd (32 procent) för en könsneutral äktenskapslag. En demonstration som genomfördes 2009 mot samkönade äktenskap fick, enligt Human Rights Center, positiv bevakning i estnisk media. Enligt den estniska ungdomsföreningen Eesti Gei Noored är fördomar inte ett problem som påverkar livet för många homosexuella. Osäkerheten kring hur arbetskamrater kan reagera gör dock att många väljer att inte vara öppna med sin sexuella läggning. Kränkningar förekommer exempelvis i läsarkommentarer till tidningarnas nätupplagor. Sedan 2009 genomförs en gemensam Gay Pride i Baltikum, Baltic Pride. Evenemanget hölls senast i Litauen 2010 och mötte då ett starkt motstånd ska Baltic Pride hållas i Tallinn. I stället för den traditionella gay paraden kommer ett antal evenemang, såsom konserter och seminarier, att äga rum under en vecka. En parad skulle enligt arrangörerna, riskera att skapa motsättningar mellan heterosexuella och homosexuella.

17 Flyktingars rättigheter Den nya estniska flyktinglagen innebär att flera förordningar i socialtjänstlagen förändrats för att ge flyktingar samma sociala rättigheter som estniska medborgare. I Estland finns en flyktinganläggning belägen i Jaama i östra Estland. Under 2010 mottogs 30 asylansökningar. Under årets första elva månader har elva fått asyl och sex har fått subsidiärt skydd, medan tjugotvå ansökningar avslagits. De flesta asylsökande kommer från Afghanistan och Ryssland hade sammanlagt personer permanent uppehållstillstånd i Estland medan hade temporärt uppehållstillstånd. Personer som söker uppehållstillstånd grundat på familjeanknytning går utanför den årliga migrationskvoten. Enligt den estniska migrationsmyndigheten, Citizen and Migration Board, har väntetiden för behandling av medborgarskapsansökningar minskat på senare år och uppgår för närvarande till 9 12 månader, varav 6 månader utgör så kallad betänketid. Estland utfärdar främlingspass till statslösa, vilket ger dem möjlighet att resa utomlands och att ansöka om medborgarskap i landet genom naturalisering. Även nationella identitetskort utfärdas till dessa personer, om de är bosatta i landet. 19. Funktionshindrades rättigheter Konstitutionen skyddar funktionshindrade mot diskriminering och såväl staten som enskilda organisationer stöder denna grupp finansiellt. Estland har inte ratificerat ILO:s konvention nr 159 om yrkesinriktad rehabilitering och arbete för personer med handikapp. Arbetslösheten bland funktionshindrade är omfattande. Det finns ingen särskild lag om tillgänglighet för funktionshindrade, men insatser görs till exempel för att konstruera allmänna ramper för att underlätta förflyttningen av rullstolar. Buss- och spårvagnsbolagen samt vissa taxiföretag har installerat rullstolsvänliga uppfarter. En studie från 2010 (finansierad av EU-kommissionen) visar att situationen för funktionsnedsatta i Estland har försämrats på grund av den senaste ekonomiska krisen i kombination med stigande priser. Personer med funktionsnedsättning erhåller en statlig pension på i genomsnitt 173 EUR i

18 månaden, samt ett bidrag till utlägg för läkarvård och medicin på mellan EUR. Personer med grava syn-, hörsel- eller talfel som ansökt om estniskt medborgarskap kan få sådant genom naturalisering utan att genomgå medborgarskapsprov. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Flera organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter verkar i landet. Ett estniskt institut för mänskliga rättigheter (Estonian Institute for Human Rights) är sedan 1992 verksamt i Tallinn. Institutet övervakar utvecklingen av och sprider information om mänskliga rättigheter i Estland. I Tallinn finns dessutom ett "Legal Information Center" som inriktar sig på att ge juridisk hjälp och sprida information om utlännings- och medborgarskapsfrågor. En estnisk avdelning av Amnesty International är främst verksam i Tartu. Det finns ingen lagstiftning som begränsar frivilligorganisationernas verksamhet och deras projekt finansieras främst av privata donationer eftersom det ofta saknas statligt stöd. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Sedan Estland blev medlem i EU har stödet och intresset från internationella och svenska organisationer minskat kraftigt, eftersom det ansågs att staten själv ska finansiera sina undersökningar och projekt om mänskliga rättigheter. Unicef, WHO och IOM verkar genom små lokala kontor under estnisk ledning. 18