2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer

Transkript

1 Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Estland Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Respekten för de mänskliga rättigheterna (MR) är god. Övergången till en demokratisk rättsstat har genomförts mycket målmedvetet. Anslutningsprocessen till EU var pådrivande i framväxten av hållbara rättsliga, sociala och materiella förutsättningar och har skapat gemensam lagstiftning på området för mänskliga rättigheter. EU:s fria rörlighet kräver ett ökat samarbete på internationell nivå med frågor så som människohandel och prostitution. På området för mänskliga rättigheter kan Estland väl mäta sig med övriga EUländer och prognosen för framtiden är fortsatt positiv. Integrationen av den rysktalande befolkningen gör fortsatt framsteg. Arbetet inom det statliga integrationsprogrammet, med fokus på utbildning i estniska, fortsätter men frågan är i Estland inte lika "het" som tidigare. Situationen i de estniska fängelserna förbättras kontinuerligt, kvinnans ställning uppmärksammas allt mer men stora utmaningar återstår för att stävja utbredningen av hiv/aids. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Tabellen nedan visar ratifikationsläget för Estland beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter samt till dessa hörande protokoll: Konventioner och tillhörande protokoll Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter Det andra fakultativa protokollet syftande till dödsstraffets avskaffande till den Status Ratificerad 21/ Ratificerad 21/ Ratificerad 30/1 2004

2 2 internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter Konventionen om ekonomiska, sociala och Ratificerad 21/ kulturella rättigheter Konventionen om avskaffandet av alla former av Ratificerad 21/ diskriminering mot kvinnor Det fakultativa protokollet om enskild Ingen åtgärd klagorätt till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor Konventionen mot tortyr Ratificerad 21/ Det fakultativa protokollet om förebyggande Undertecknad 21/9 av tortyr 2004 Konventionen om barnets rättigheter Ratificerad 21/ Det fakultativa protokollet till konventionen om barnens rättigheter angående barns inblandning i väpnade konflikter Det fakultativa protokollet till konventionen om barnens rättigheter angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi Undertecknad 24/ Ratificerad 3/ Flyktingkonventionen Ratificerad 10/ Romstadgan för internationella Ratificerad 30/ brottmålsdomstolen Den europeiska konventionen angående skydd för Ratificerad 16/ de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) Inrapportering sker till samtliga av FN:s konventionskommittéer. De inledande problemen med mycket långa förseningar av rapportering till FN:s konventionskommittéer har förbättrats, även om långa förseningar fortfarande förekommer. Senast FN:s kommitté för mänskliga rättigheter uttalade sig om situationen i Estland var Till de positiva aspekter som då lyftes fram hörde regeringens initiativ på lagstiftningsområdet för att förbättra kvinnans ställning och förhindra könsdiskriminering. Dessutom noterade man att åtgärder vidtagits för att lösa problemet med överfulla fängelser. Från FN-kommitténs sida sågs dock den förhållandevis breda definitionen av terroristbegreppet i strafflagen, de administrativa procedurerna kring tvångsomhändertagande av psykiskt sjuka personer samt antalet statslösa inom landets gränser som kvarstående problem. Ingen av FN:s specialrapportörer har besökt Estland sedan 2003 då FN:s kommitté för mänskliga rättigheter tillsammans med Europarådets dåvarande kommissarie för mänskliga rättigheter, Alvaro Gil-Robles, gästade landet. Året efter, i mars 2004, besökte Organisationens för säkerhet och samarbete i

3 3 Europa, OSSE, högkommissarie för frågor om nationella minoriteter, Rolf Ekéus, Estland. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga fall av politiska mord sanktionerade av statsmakten, avrättningar, försvinnanden eller tortyr har rapporterats. Estnisk lag förbjuder tortyr och andra inhumana och nedvärderande behandlingar och bestraffningar. Situationen i de estniska fängelserna har uppmärksammats internationellt och även om läget förbättras är Estland fortfarande det land i Europa med flest interner per capita. Brist på plats, pengar och utbildad personal samt fångarnas hälsotillstånd utgör fortsatt under år 2005 de största problemen. Det finns för närvarande sju fängelser i Estland varav två har öppna avdelningar. Av de slutna anstalterna är en reserverad för kvinnor och en annan för manliga ungdomar. Det största fängelset finns i Rummu med ungefär interner. Ett nytt modernt fängelse öppnade 2002 i Tartu och färdigställandet av ytterligare ett i Jõhvi 2007 förväntas definitivt lösa platsbristproblematiken. Det totala antalet intagna är något lägre jämfört med 2004, men andelen dömda har ökat. I januari 2005 var antalet intagna 4 565, varav dömda, övriga intagna satt häktade i samband med förundersökningar (straffceller används inte vid häktena). Av de dömda var icke-estniska medborgare, 57 var under 18 år och 155 var kvinnor. Kvinnliga interner får ha sina barn i fängelset till dess barnet fyllt fyra år. I början av 2005 fanns fem sådana barn på anstalt. Tuberkulos utgör fortfarande ett problem i estniska fängelser även om spridningen har minskat. Färsk statistik är en bristvara men under 2003 upptäcktes 28 nya fall (av totalt 62), varav cirka två tredjedelar bland nyintagna fångar. Antalet hiv-smittade har ökat med cirka 10 procent de senaste åren. Omkring fångar har tidigare uppgivits vara drabbade. Sedan hösten 2001 erbjuds alla interner hiv-test. Under 2003 genomfördes tester och av dem visade sig 554 vara positiva, nästan alla tillhörande intravenösa drogmissbrukare. Flera projekt har också startats i syfte att förebygga tuberkulos, hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar. I april 2004 antogs en nationell långsiktig strategi för att förebygga drogberoende som också omfattar fängelserelaterad drogproblematik. För tillfället finns dock endast en drogfri fängelseavdelning med tio platser (på ungdomsanstalten). Interner är enligt lag skyldiga att utföra arbete vid anstalterna, antingen i form av hushållsarbete, olika produktionsaktiviteter eller genom att studera. Många har varken tidigare arbetslivserfarenhet eller yrkesutbildning. Målet är att hälften av internerna 2007 ska vara sysselsatta som en förberedande åtgärd för att hitta arbete efter frisläppandet. Från och med 2003 kan en interns straff också omvandlas till samhällsservice. En reform i form av en satsning på både grund- och yrkesutbildning i fängelserna inleddes På fängelset i Tartu

4 erbjuds i dag utbildning till alla som inte genomgått grundskolan. De som till följd av inlärningssvårigheter behöver särskild hjälp kan emellertid inte erbjudas detta. Undervisning kan ske på estniska eller ryska. Språkstudier, bland annat inför medborgarskapsprov, prioriteras. Inom ramen för Phare (ett stödprogram för EU-ansökande länder) genomfördes under 2003 ett projekt som syftade till att förbättra utbildning av psykologer och socialarbetare på anstalterna. Rehabiliteringsprogram, som erbjuder juridisk hjälp, psykologstöd och finansiellt stöd, finns på samtliga anstalter. Särskilda kurser i social träning genomförs också, liksom kurser med inriktning på hiv/aids, tobaksavvänjning eller arbetssökande. Satsningar görs också på att utbilda fängelsepersonal, både vid externa yrkesskolor och internt på anstalterna. Från och med 2001 genomför Justitieministeriet regelbundna inspektioner av fängelseförhållandena. Den estniska regeringen tillåter observatörer att besöka landets fängelser, i syfte att avgöra huruvida mänskliga rättigheter följs. Det senaste besöket ägde rum i oktober 2003 och utfördes av Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT). Besöket resulterade i en rapport som specificerade ett antal problem med estniska fängelser. Den estniska regeringens respons på rapporten kom i april 2005 och presenterade åtgärder för många av de utpekade bristerna. Bland annat utlovas förbättrad rättssäkerhet för fångar med psykisk sjukdom och större möjligheter för enskilda interner att framföra klagomål. En ny administrativ lag som trädde ikraft den 1 april 2003 ger redan häktade förbättrade möjligheter att tillgodose sina rättigheter. Internutbildning av poliser och bättre övervakningssystem i häkten är insatser som vidtagits efter det att CPT och Amnesty International, anmärkt på att polisen i vissa fall använt icke nödvändigt våld samt att brottmål mot poliser behandlats som mindre brott. Utländska fångar ges samma behandling som andra fängslade. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades i Estland år Tilläggsprotokoll nr 13 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna angående avskaffande av dödsstraff under alla omständigheter trädde för Estlands del i kraft Rättssäkerhet Den rättsliga grunden för de mänskliga rättigheterna i Estland utgörs av landets konstitution som innehåller de principer, rättigheter och friheter som det estniska samhället vilar på. Om en konflikt uppstår mellan estnisk lag och internationella fördrag som estniska parlamentet har ratificerat, har de sistnämnda företräde. 4

5 Lokala, regionala och nationella domstolar är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Militärdomstolar eller andra extraordinära domstolar förekommer inte. Domare måste vara medborgare och utses på livstid (i praktiken längst fem år efter pensionsålder). Av totalt 237 domare i Estland är 145 kvinnor. På den högsta nivån är tre av 19 domare kvinnor. Brottmålen har efter 2002 ökat märkbart jämfört med tidigare. En orsak till detta är den utvidgade brottsbalk som antogs den 1 september Brottsbalken kriminaliserar numera även brott av enklare art, som tidigare bedömdes som administrativa förseelser, varför statistiska jämförelser före och efter 2003 är vanskliga. Genomsnittlig tid före domstolsbeslut är cirka tre månader. Vad gäller antalet civilrättsliga mål är ökningen från och med 2003 ännu tydligare, och där tar det i genomsnitt fyra till fem månader innan beslut fattas. Alla domstolsbeslut finns i ett elektroniskt register och finns att tillgå på internet utom i de fall där privatliv eller affärshemligheter bör skyddas. Straffbarhetsåldern är 15 år. Det finns inga uppgifter om att politiska fångar eller frihetsberövanden på politiska grunder förekommer i Estland. Justitiekanslerposten tillsätts av parlamentet på förslag av presidenten. Utöver uppgiften att övervaka lagarnas överensstämmelse med konstitutionen är justitiekanslern även ombudsman för klagomål, däribland alla typer av misstänkta kränkningar av de mänskliga rättigheterna, från medborgarna. De vanligaste ärendena gäller landreformen, fångars rättigheter, polisens agerande samt en del sociala frågor. Utöver huvudkontoret i Tallinn finns två lokalkontor. 6. Personlig frihet Konstitutionen förbjuder godtyckliga arresteringar och landsförvisning av medborgare. I lagstiftningen finns procedurer för frihetsberövanden, häktningstider och rättshjälp reglerade. En person kan vara frihetsberövad i 48 timmar utan att formellt vara åtalad; därefter krävs domstolsbeslut. En person kan hållas häktad upp till sex månader genom domstolsbeslut men i speciellt svåra fall kan undantag göras på upp till ett år. Det har inte rapporterats om några godtyckliga frihetsberövanden. Om en åtalad inte har råd med rättshjälp träder staten in. 7. Straffrihet Brott beivras och bestraffas. Straffrihet som metod förekommer inte. 8. Yttrande och mediafrihet I Estland råder full yttrande-, tryck- och mediafrihet. Konstitutionen förbjuder censur. För telefonavlyssning krävs att polisen har domstolsbeslut. Olagligt erhållen information är oanvändbar i rätten. 5

6 6 Estniska media är aktiva och kritiserar ofta regering och myndigheter. Inga fall av förföljelser av journalister har rapporterats och tillgången till utländsk media är god. I Estland finns knappt ett trettiotal radiostationer, varav sex tillhör det statliga bolaget Eesti Raadio, samt tre nationella TV-kanaler, varav en statlig. En av tre TV-kanaler visar dagligen ryskspråkiga program. En TV-kanal finns som sänder från Riga med lokalproducerade nyhetssändningar men med i övrigt program från den statliga ryska televisionen. Ett stort utbud TV-kanaler sänds via kabelnätet, däribland omkring 30 kanaler på ryska (både ryska produktioner och utländska dubbade till ryska). Det ges ut sex oberoende rikstäckande dagstidningar; fyra estniskspråkiga och två ryskspråkiga. Härutöver finns ett stort utbud av regionala dagstidningar. I oktober 2004 rankade organisationen Reportrar utan gränser Estland på elfte plats, tillsammans med Sverige och Tyskland, bland världens länder med avseende på pressfrihet. Även religions-, mötes- och associationsfriheten säkerställs i konstitutionen och respekteras i praktiken. Under 2002 registrerades den rysk-ortodoxa kyrkan av Moskvapatriarkatet, vilket i sin tur har förbättrat relationerna med den andra ortodoxa kyrkan i Estland (Konstantinopelpatriarkatet) och den tidigare dispyten (gällande främst egendomsfrågor) får anses vara slutgiltigt löst. Estniskt medborgarskap krävs för att bilda, och vara medlem i, politiska partier, något som FN-kommittén för mänskliga rättigheter ser som ett problem. Vidare förhindras en del högre statstjänstemän, till exempel domare, att vara medlemmar i politiska partier med hänvisning till korruptionsrisk. Övriga i landet bosatta personer har dock rätt att bilda intressegrupper av olika slag. Regeringen har rätt att förhindra politiska demonstrationer som stör den allmänna ordningen, men några sådana fall har inte förekommit. 9. De politiska institutionerna Estlands politiska institutioner uppfyller de krav man kan ställa på en väl fungerande demokrati. Politisk pluralism med flerpartisystem råder. Oppositionen har reella möjligheter att agera och påverka opinionen. Parlamentet (Riigikogu) utses genom allmänna val vart fjärde år. Presidenten föreslår premiärministerkandidat som måste godkännas av parlamentet. De allmänna valen regleras i en särskild vallag. Endast medborgare har rösträtt i allmänna val till parlamentet. Rösträttsåldern är 18 år. Kandidater till parlamentet måste på valdagen vara 21 år fyllda. Icke-medborgare som har uppehållstillstånd i Estland har rösträtt i lokalvalen, som hålls vart tredje år, men är inte valbara. Nästa lokalval äger rum i oktober 2008 och nästa parlamentsval i mars 2007.

7 7 I det senaste parlamentsvalet 2003 var valdeltagandet 58 procent. Av kandidaterna till landets parlament var 21 procent kvinnor, jämfört med 27 procent i valet Statistik förs inte över valdeltagande med avseende på kön. Av parlamentets 101 ledamöter är för närvarande 20 kvinnor, däribland talmannen. I regeringen är två av totalt 14 ministrar kvinnor. I parlamentet har tidigare funnits partier som specifikt representerar den ryskspråkiga befolkningen. I det senaste valet fick dock inget av dessa partier några mandat, vilket bekräftar att merparten av de ryskspråkiga numera röstar på "vanliga" partier, både nationellt och lokalt. I november 2001 antog parlamentet ändringar i vallagarna för att ta bort kraven på kunskaper i estniska för valbarhet i lokala och nationella val. I Europaparlamentet sitter sex estniska parlamentsledamöter och av dessa är två kvinnor. Vid valet till Europaparlamentet 2004 röstade 26,7 procent av befolkningen. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Estland har ratificerat sju av Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta grundläggande konventioner på området, inklusive konventionen om diskriminering vad avser anställning och yrkesutövning. Genomsnittsbruttolönen under andra kvartalet 2005 var EEK (ungefär SEK), vilket är en nominell ökning med knappt tolv procent jämfört med samma tidpunkt Minimilönen på EEK (ungefär SEK) är en av de lägsta i Europa. Den normala arbetsveckan är 40 timmar. Fackföreningar existerar, skyddas av lag och kan verka utan större inskränkningar. Den estniska fackliga centralorganisationen (EAKL) rapporterar dock att diskriminering i antifackligt syfte är vanligt förekommande i den privata sektorn. Tvångsarbete är förbjudet, dock förekommer fall av handel med kvinnor (se avsnitt 14). Enligt lag skall vissa allmännyttiga yrkesgrupper, i synnerhet offentligt anställda, ha en viss miniminivå av kunskaper i estniska. Den 1 januari 2004 förklarades de certifikat som intygar dessa anställdas språkkunskaper som ogiltiga och nya utfärdas efter språkprov. I de fall där certifiering inte utförts har regeringen antagit ett tillägg som säger att man får fortsätta att arbeta om ens språkkunskaper anses tillräckliga för det arbete man innehar. Detta undantag kan komma att omfatta så många som personer. Inom den lokala förvaltningen är det tillåtet att använda ryska som arbetsspråk ifall mer än 50 procent av lokalbefolkningen är ryskspråkig.

8 8 Estland har inte ratificerat ILO:s grundläggande konvention gällande förbud mot barnarbete. Minimiåldern för anställningar är 18 år men barn mellan 13 och 15 år tillåts i vissa fall att lönearbeta om förälders tillstånd givits och en särskild handledare utsetts på arbetsplatsen. För barn från 15 till och med 17 år krävs endast förälders tillåtelse hade 5,3 procent av befolkningen mellan 15 och 19 år anställning. Europarådets kommitté för sociala rättigheter kritiserar i en rapport från mars 2004 Estland för att landets arbetstidslag inte alltid omfattar barn under 18 år. Vidare riktar kommittén kritik mot begränsningar i strejkrätten för statstjänstemän och mot de allt för låga arbetslöshetsersättnings- och socialbidragsnivåerna. Europarådet anmärker också på att en migrerad arbetares familj först efter fem års uppehälle får flytta efter och därmed återförenas. FN anmärker på att det civila alternativet till militärtjänstgöring är dubbelt så långt. Militärtjänsten är mellan 8-12 månader och civiltjänsten mellan månader och av de idag värnpliktiga är det endast fem personer som valt civiltjänst. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälsosektorns andel i statsbudgeten var ,8 procent. I budgetförslaget för år 2006 föreslås 14,2 procent av resurserna gå till hälsosektorn vilket skulle motsvara en utgiftsökning på 18,3 procent. Alla delar av Estlands befolkning har samma tillgång till grundläggande sjukvård. Den förväntade livslängden är 65 år för män och 77 år för kvinnor. Den förväntade spädbarnsdödligheten år 2005 var 7,87 per födda barn. I juni 2002 antogs en tioårsplan för att öka folkhälsan och i synnerhet den förväntade livslängden hos alla medborgare. Ett handlingsprogram för att förebygga alkohol- och drogberoende pågår fram till Ett stort hälsoproblem som får alltmer uppmärksamhet är spridningen av hiv klassades spridningen som epidemisk och Estland har ännu inte kommit till rätta med problemet registrerades 643 nya hiv-smittade personer, varav 141 var mellan år. Av dessa ungdomar smittades merparten vid sin sexualdebut. Det officiella antalet smittade var i september varv 468 upptäckts under året. Den faktiska siffran uppskattas dock av hälsoskyddsinstitutet kunna vara så hög som 7 000, vilket per capita räknat, skulle göra Estland till ett av de värst hiv-drabbade länderna utanför Afrika. Omfattningen av nysmittade är dessutom procentuellt sett fortsatt högst i Europa trots att hastigheten sjunkit något jämfört med tidigare år. Åldersmässigt är 65 procent av de hiv-smittade under 25 år och den största riskgruppen utgörs av män mellan år. Andelen nysmittade mellan år har de senaste fyra åren varit högre bland kvinnor än män och antalet hivpositiva graviditeter var till och med maj stycken. Intravenösa drogmissbrukare och deras sexpartners är kraftigt överrepresenterade i statistiken varför resurser avsatts för att minska spridningen bland dessa.

9 9 En statlig nationell hiv/aids-strategi finns och organisationer inriktade på injicerande narkomaner erbjuds medel för övervakning och utbildning. Världshälsoorganisationen, WHO, bistår i genomförandet av strategin såväl ekonomiskt som med råd och rekommendationer. Estland omfattas också av, den av i huvudsak Europeiska kommissionen finansierade, breda östeuropeiska handlingsplanen Aids Action & Integration , vars främsta syfte är att stimulera förebyggande hiv/aids-arbete i lokala enskilda organisationer. Rehabiliteringscentret i Narva och den estniska organisationen AIDSi- Tugikeskus är involverade i projektet. Antalet nyupptäckta fall av tuberkulos fortsätter att minska. 12. Rätten till utbildning Utbildningssektorns andel av statsbudgeten var ,9 procent och förväntas under 2006 bli 11,6 procent. I praktiken innebär dock andelsminskningen en satsning på utbildningssektorn i storleksordningen 800 miljoner EEK (ungefär 480 miljoner SEK, eller en ökning motsvarande 11,7 procent) till följd av en större total budget hade 81,9 procent av invånarna mellan år en avslutad grundutbildning och 25,1 procent hade någon form av högre utbildning. Den grundläggande utbildningen är obligatorisk och kostnadsfri i nio år. Det förekommer ingen diskriminering mellan pojkars och flickors rätt till utbildning eller mellan befolkningsgrupper. Även barn till utländska föräldrar omfattas av lagstiftningen. Den relativa andelen högutbildade är något högre för statslösa (27,9 procent) än för estniska medborgare (25,1 procent). Könsfördelningen bland samtliga i gruppen högutbildade är ungefär 60 procent kvinnor och 40 procent män. Under 2003 ändrades lagstiftningen så att lokala myndigheter kan besluta om undantag från regeln att 60 procent av undervisningen i alla skolor skall ske på estniska från och med Det finns i dag drygt 90 helt ryskspråkiga skolor i Estland. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Inkomstskillnaderna i Estland är i europeiska mått mätt stora. Den rikaste femtedelen av befolkningen tjänar nästan sex gånger så mycket som den fattigaste (motsvarande siffra för EU25 är 4,6). De största disponibla medelinkomstskillnaderna återfinns mellan stad och landsbygd, och i synnerhet mellan Tallinn och övriga landet (3 578 EEK/mån respektive EEK/mån år ). Omkring 13, mot tidigare 18, procent av befolkningen befinner sig under fattigdomsgränsen. Svält förekommer knappast i Estland, inte heller någon omfattande brist på bostäder. Generellt sett har den äldre befolkningen 1 Ca SEK/mån respektive SEK/mån.

10 det sämre ekonomiskt ställt än den yngre. Genomsnittlig ålderspension 2004 var EEK (cirka SEK). Existensminimum samma år låg på EEK (cirka 893 SEK). Arbetslösheten är en bidragande faktor till de sociala skillnaderna och den har minskat från 10,7 procent andra kvartalet 2003 till 8,1 procent vid samma tidpunkt Skillnaderna är dock stora mellan olika regioner och åldersgrupper. I nordöstra Estland uppgick arbetslösheten under andra kvartalet 2005 till 16,1 procent jämfört med 5,7 procent i den västra delen av landet. På båda platserna var etniska ester arbetslösa i lägre utsträckning än övriga befolkningsgrupper. I åldersgruppen år är arbetslösheten omkring 20 procent och kvinnor är marginellt överrepresenterade. I övriga åldersgrupper är kvinnor i något lägre utsträckning arbetslösa än män. Miniminivån för arbetslöshetsersättning uppgår till 992 EEK (ungefär 600 SEK). Regeringen har definierat särskilda EU-stödområden i nordöstra och sydöstra Estland samt ute på de stora öarna i väst. Detta görs för att avhjälpa den höga arbetslösheten där, till exempel genom satsningar på yrkesutbildning. OLIKA GRUPPERS SITUATION En lag för att främja jämlikhet och förhindra diskriminering på grund av kön har antagits och gäller från maj Utkast till ytterligare en lag har tagits fram av regeringen för att främja jämlikhet och förhindra diskriminering på grund av etniskt ursprung, ålder, funktionshinder, sexuell läggning, religion eller politiska åsikter. 14. Kvinnans ställning I Estland har kvinnor och män enligt konstitutionen samma rättigheter och friheter. Regeringen har ratificerat FN:s konvention mot all form av diskriminering mot kvinnor och i maj 2004 ratificerades en ny jämställdhetslag (Gender Equality Act). Sedan oktober 2005 finns också en särskild jämställdhetsombudsman. I ett försök av World Economic Forum (WEF) att ranka världens länder i fråga om jämställdhet hamnade Estland 2005 på 15 plats, före USA men efter Lettland och Litauen. Kvinnor har lagenlig rätt till lika lön för lika arbete, men tjänar i praktiken i genomsnitt 24 procent mindre än män för likartade arbeten. Kvinnor är underrepresenterade på högre poster inom såväl den politiska som den privata sektorn. Ungefär 11 procent av styrelsemedlemmarna i de 50 största företagen är kvinnor. I det nationella parlamentet är andelen kvinnor 11 procent. Enligt Estniska institutet för ett öppet samhälle finns endast ett svagt opinionsstöd för att öka antalet kvinnor i ledande positioner. Våld mot kvinnor, som tidigare inte utgjort ett debattämne i Estland, uppmärksammas allt mer och ett antal organisationer arbetar aktivt med frågan. 10

11 Det finns ingen speciell lagstiftning mot våld i hemmet eller våldtäkt inom äktenskapet, men detta inkluderas sedan 2002 som kriminell handling i brottsbalken. Till följd av att många kvinnovåldsbrott inte rapporteras till polisen saknas tillförlitlig statistik på området. I en studie från 2003 bedömde dock det Estniska institutet för ett öppet samhälle att var femte kvinna under det senaste året utsatts för våld och att förövaren i två tredjedelar av fallen varit kvinnans partner. Ingen särskild lag förbjuder prostitution, men strafflagen förbjuder koppleri och tvång till prostitution. Frågan har dock debatterats i anslutning till motsvarande debatt i Finland och en vanlig uppfattning är att Estland måste följa efter ifall Finland inför prostitutionsförbud. Statistiken över antalet prostituerade är bristfällig. Enligt Socialministeriet fanns det i Estland 2004 uppskattningsvis prostituerade och 150 bordeller, varav ungefär prostituerade och 80 bordeller fanns i Tallinn. Frågan om handel med kvinnor är ett växande problem som uppmärksammas allt mer i Estland. I mars 2004 ratificerade Estland protokollet om människohandel till FN-konventionen om gränsöverskridande organiserad brottslighet, Palermoprotokollet. Det finns ingen särskild lagstiftning mot handel med kvinnor, men i förekommande fall finns möjlighet att använda lagstiftningen mot till exempel slaveri eller kidnappning. Socialministeriets enhet mot trafficking med kvinnor och Internationella Organisationen för Migration (IOM) uppskattade 2001 antalet utsatta estniska kvinnor till 500 per år. Det finns för närvarande inga aktuella officiella siffror men myndigheterna arbetar med att ta fram färsk statistik. Bland de nationella och internationella organisationer som genom kampanjer, seminarier och studier arbetar med frågan i Estland märks bland andra Aids Information and Support Center, IOM, Estonian Women's Studies and Resource Centre (ENUT) och Nordiska ministerrådet. Samarbete sker ofta med övriga länder i Östersjöområdet. Estland deltar även i den nordisk-baltiska aktionsgruppen mot människohandel som bildades år Enligt en undersökning, utförd av bland andra Nordiska ministerrådet 2004, anser dock nationella organisationer i Estland att ett väl fungerande nätverk ännu saknas för att kraftfullt kunna arbeta mot människohandel och prostitution. 15. Barnets rättigheter Estland ratificerade FN:s barnkonvention år Under 2001 ratificerades ILO:s konvention om barnarbete och Haagkonventionen om bortförande av barn. Den estniska konstitutionen och det juridiska regelverket följer de internationella principerna om barns rättigheter. Lagen om skydd av barn och lagar såsom arbetsrättslagen, skolförordningen, familjelagen samt sociallagen överensstämmer alla med principerna i barnkonventionen. 11

12 Under senare år har flera åtgärder genomförts för att förbättra möjligheterna för barn till statslösa föräldrar att erhålla estniskt medborgarskap. I juli 1999 trädde en ny lag i kraft, enligt vilken barn till statslösa föräldrar kan bli estniska medborgare efter ansökan och utan föregående språkprov, som annars krävs (se punkt 16). Av allt att döma tillämpas lagen väl. Under 2002 antogs en förordning som jämställer godkänt avgångsbetyg i samhällskunskap och estniska språket med medborgarkunskapsprovet. Estland har undertecknat, men inte ratificerat, det fakultativa protokollet till konventionen om barnens rättigheter angående barns inblandning i väpnade konflikter. Estniska medborgare har allmän värnplikt och alla män som fyllt 18 år måste genomgå mönstring. Det finns i Estland omkring 35 institutioner som på olika sätt tar hand om utsatta barn. Totalt inhyste dessa cirka barn i början av Socialdepartementet uppskattar att det i Estland finns barn som lever under svåra hemförhållanden med till exempel utebliven skolgång till följd. I Tallinn finns uppskattningsvis 200 gatubarn och på grund av de svåra ekonomiska förhållandena i landets nordöstra delar ökar antalet även där. Av de 57 minderåriga som i början av 2005 satt i fängelse var nästan alla pojkar. Antalet fängslade minderåriga har de senaste tio åren varierat mellan 67 och 46. En person kan ställas inför rätta från 15 års ålder men vid särskilt svåra brott kan minderåriga åtalas redan från 13 år fyllda. I början av 2005 satt en dömd person under 15 år i estniskt fängelse. Minderåriga kan inte dömas till längre fängelsestraff än 8 år och är ålagda att studera under strafftiden. Det är förbjudet att inneha, producera, distribuera eller förevisa barnpornografi. Enligt en undersökning från 2002, utförd av Estniska institutet för ett öppet samhälle i samarbete med socialministeriet och polismyndigheten i Tallinn, uppskattar man att en fjärdedel av de prostituerade är under 18 år. I en undersökning från 1999 bedömdes 30 procent av de prostituerade ha utnyttjats sexuellt före 16 års ålder. Ett flertal organisationer som arbetar med barnens rättigheter är verksamma i Estland, bland andra Rädda Barnen, SOS Barnbyar, Union of Child Welfare och FN:s barnfond (Unicef). Vissa organisationer är särskilt inriktade på barn inom de rysktalande befolkningsgrupperna och deras integration i det estniska samhället. Arbetet med en nationell handlingsplan mot kommersiell exploatering av barn följs upp i Estland. Som en direkt konsekvens av Världskongressen i Stockholm 1996 har Estland ett nära samarbete med svenska barnrättsorganisationer. 12

13 13 FN:s kommitté för barnets rättigheter ansåg 2003 att det saknas tillräcklig information samt effektiva mekanismer för att stödja barn som utsatts för misshandel och övergrepp i hem, skola och institutioner. 16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera) Den estniska konstitutionen garanterar personer som tillhör minoritetsgrupper mänskliga rättigheter inklusive minoritetsrättigheter. 32 procent av befolkningen i Estland kan sägas tillhöra en etnisk minoritet. Den största minoriteten består av ryssar följt av ukrainare, vitryssar och finnar. Den 24 september är de etniska minoriteternas dag i Estland. Nära 83 procent av Estlands befolkning på är estniska medborgare, omkring 7 procent har annat medborgarskap (varav majoriteten är ryska medborgare) och cirka 10 procent är statslösa. Naturaliseringstakten låg före EU-medlemskapet på drygt per år men har därefter accelererat naturaliserades personer och för 2005 förväntas siffran bli högre. Mellan 1991 och 2005 har totalt ca personer naturaliserats. Rysktalande och ester lever fortfarande i hög utsträckning parallella liv på sin fritid, men dramatiken kring de ryskspråkigas situation är sammantaget låg och minskar i takt med att integrationen når allt bättre resultat. Justitiekanslern har, i sin roll som ombudsman för bl.a. minoritetsfrågor, ett lokalkontor i nordöstra Estland där hälften av Estlands rysktalande befolkning bor. OSSE gjorde i en rapport för 2001 bedömningen att Estland har uppnått en god, internationellt vedertagen nivå vad gäller lagstiftning och praktisk tillämpning av minoriteters rättigheter. Den 31 december 2001 stängdes OSSEmissionens kontor i Estland. En liknande bedömning gjorde den Natokommitté som besökte Estland under september 2003, även om den noterade vissa svårigheter med estniska språket i de regioner där ryskspråkig befolkning dominerar. För estniskt medborgarskap krävs grundläggande kunskaper i estniska. Återbetalning av kostnader för språkstudier i estniska ersätts efter genomgånget språkprov. 91 procent av esterna och 82 procent av de ryskspråkiga anser att alla i Estland som är permanent bosatta bör kunna hantera estniska. Den enskilda organisationen The Legal Information Center for Human Rights in Estonia menar för sin del dock i en rapport från 2004 att det estniska språket fått en alltför dominerande roll i integrationsprocessen och att ökad uppmärksamhet bör riktas på den politiska och socioekonomiska integrationen av icke-medborgare och minoriteter i Estland. Att en medborgarskapsansökan krävs för barn födda av i Estland permanent bosatta invånare, kritiserades 2003 av Europarådets dåvarande MR-

14 kommissarie Alvaro Gil-Robles. Gil-Robles ser hellre att Estland automatiskt utfärdar medborgarskap till nyfödda. Även OSSE:s kommissionär för nationella minoriteter, Rolf Ekéus, var vid sitt besök i Estland 2004 inne på samma linje. Den estniska reaktionen har varit att det vore fel att påtvinga nyfödda medborgarskap utan föräldrarnas, genom en ansökan, uttryckta vilja. I övrigt var både Gil-Robles och Ekéus i huvudsak positiva till det arbete som hittills gjorts på integrationsområdet och Gil-Robles betonade vikten av att Estland fokuserar på att lösa andra socialt relaterade problem. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter hade 2003 synpunkter på att naturaliseringstakten dittills varit låg och att de språkcertifikat i estniska som krävs för att vara yrkesverksam i landet skulle kunna verka diskriminerande gentemot den ryskspråkiga befolkningen. Genomförandet av det statliga programmet för integration som antagits för perioden fortsätter. Budgeten för 2005 var drygt 80 miljoner EEK (cirka 48 miljoner SEK) och betoningen ligger på undervisning i estniska. Prioriterat är också arbetet med att skapa en medvetenhet hos den ryskspråkiga befolkningen om vikten av estniskt medborgarskap. Målet, en naturaliseringstakt på per år, uppnåddes 2004 och kommer av allt att döma även att uppnås En fortsättning på det integrationsprojekt som de nordiska länderna, Storbritannien och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) avslutade 2001 undertecknades våren 2002 och varade till och med Sverige, Norge, Finland och Storbritannien var involverade och totalbudgeten var 33,4 miljoner EEK (cirka 20 miljoner SEK). Mellan 1998 och 2004 har mer än 400 enskilda organisationsprojekt med integrationsinriktning helt eller delvis finansierats av den estniska staten. (Uppgifter om den ryskspråkiga minoritetens situation i övrigt behandlas även under andra punkter i denna översikt.) 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Utkastet till lag om jämlikhet omfattar även diskriminering på grund av sexuell läggning. I övrigt finns frågan om de homosexuellas situation inte på den politiska dagordningen och de homosexuella är inte heller organiserade i någon större omfattning. År 2004 anordnades den första gayparaden i Tallinn. 18. Flyktingars rättigheter Estland anslöt sig i februari 1997 till 1951 års flyktingkonvention samt till 1967 års tilläggsprotokoll genom att en ny flyktinglag antogs av parlamentet. Den estniska flyktinglagen, som trädde i kraft den 9 juli 1997, innebar att flera 14

15 förordningar i socialtjänstlagen förändrades för att ge flyktingar samma sociala rättigheter som estniska medborgare. I Estland finns sedan 2000 en flyktinganläggning belägen i Jaama i östra Estland. Under perioden 1997 till oktober 2003 mottogs 83 asylansökningar. Av dessa beviljades fyra asyl och 27 uppehållstillstånd. Till och med den 30 september 2005 hade ingen av de tio som under året sökt estnisk asyl fått sin anhållan beviljad. Enligt estniska myndigheter tar behandlingen av en asylansökan ca fyra månader. Antalet personer med giltiga uppehållstillstånd låg 2004 i stort sett på samma nivå som 2003 då omkring personer hade permanent- och temporärt uppehållstillstånd. I början av oktober 2005 var samma siffror respektive Reglerna för familjeåterförening ändrades under 2002 så att personer som söker uppehållstillstånd grundat på familjeanknytning inte längre måste rymmas inom den årliga migrationskvoten. Enligt den estniska migrationsmyndigheten, Citizen and Migration Board, har behandlingen av medborgarskapsansökningar tidigare tagit omkring 1,5 år för vuxna och cirka sex månader för barn. Genomslaget av en lagändring 2004 förväntas halvera väntetiderna. Estland utfärdar främlingspass till de statslösa, vilket ger dem möjlighet att resa utomlands och att ansöka om medborgarskap i landet genom naturalisering. Även nationella identitetskort utfärdas sedan 2002 till dessa personer, om de är bosatta i landet. Estniska myndigheter gör bedömningen att antalet illegala invånare är cirka Funktionshindrades situation Konstitutionen skyddar funktionshindrade mot diskriminering och såväl staten som enskilda organisationer stödjer denna grupp finansiellt. Personer med grava syn-, hörsel- eller talfel som ansökt om estniskt medborgarskap kan få sådant genom naturalisering utan att genomgå medborgarskapsprov. Möjligheterna för funktionshindrade att fungera normalt i samhället är fortfarande under utveckling. Arbetslösheten bland handikappade är omfattande. Det finns ingen särskild lag om tillgänglighet för handikappade, men insatser görs till exempel för att konstruera allmänna ramper för att underlätta förflyttningen av rullstolar. Buss- och spårvagnsbolagen samt vissa taxiföretag har installerat rullstolsvänliga uppfarter. 15

16 16 ÖVRIGT 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Flera organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter verkar i landet. Ett estniskt institut för mänskliga rättigheter är sedan 1992 verksamt i Tallinn. Institutet följer framförallt situationen i landets fängelser och påstådda övergrepp där polis eller militär är inblandad. Institutet har även ett informationscenter i Kohtla-Järve i nordöstra Estland. I Tallinn finns dessutom ett "Legal Information Center" som inriktar sig på att ge juridisk hjälp och sprida information om utlännings- och medborgarskapsfrågor. Under 2003 erkände Amnesty International en estnisk avdelning som är verksam främst i Tartu. Det existerar en öppen dialog mellan organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och regeringen och det finns ingen lagstiftning som begränsar deras verksamhet. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området för mänskliga rättigheter UNDP och OSSE stängde sina kontor från årsskiftet 2001/2002. Unicef, WHO och IOM verkar genom små lokala kontor under estnisk ledning. Nordiska ministerrådet är etablerat i Tallinn.