1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Estland Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna De mänskliga rättigheterna respekteras. Övergången till en demokratisk rättsstat har genomförts mycket målmedvetet. Anslutningsprocessen till EU var pådrivande i framväxten av hållbara rättsliga, sociala och materiella förutsättningar och har skapat gemensam lagstiftning på området för mänskliga rättigheter. EU:s fria rörlighet kräver ett ökat samarbete på internationell nivå med frågor så som trafficking och prostitution. På området för mänskliga rättigheter kan Estland väl mäta sig med övriga EU-länder och prognosen för framtiden är fortsatt positiv. Integrationen av den rysktalande befolkningen gör ständigt nya framsteg. Arbetet inom det statliga integrationsprogrammet, med fokus på utbildning i estniska, fortsätter med stöd från de nordiska länderna och Storbritannien. En diskussion förs alltjämt kring språk- och medborgarskapslagarna, men frågan är i Estland inte lika "het" som tidigare, och man har vidare antagit ett antal förändringar i språklagen. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter Estland har ratificerat de grundläggande FN-konventionerna om mänskliga rättigheter. Bland övriga konventioner har följande ännu inte ratificerats: den internationella konventionen om skydd av gästarbetare och dess familjer, det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, det fakultativa protokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Det nyantagna fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har undertecknats september 2004.

2 2 Till konventionen om barnets rättigheter har det fakultativa protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerats september Det fakultativa protokollet om barnets rättigheter i väpnade konflikter har undertecknats september Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har ratificerats. Estland har även undertecknat tilläggsprotokollet nr. 12 angående alla former av diskriminering. Under året har FN:s kommitté för mänskliga rättigheter uttalat sig om situationen i Estland. Till de positiva aspekter som lyftes fram hör att regeringen tagit initiativ på lagstiftningsområdet för att förbättra kvinnans ställning och förhindra könsdiskriminering. Dessutom noterar man att problemet med tidigare överfulla fängelser håller på att lösa sig. Från FNkommitténs sida ser man dock fortfarande vissa problem bland annat i fråga om en relativt bred definition av terroristbegreppet i strafflagen, de administrativa procedurerna kring tvångsomhändertagande av psykiskt sjuka personer och antalet statslösa inom landets gränser. Inga av FN:s specialrapportörer har besökt Estland under Under 2003 besöktes Estland av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, Europarådets kommitté för mänskliga rättigheter och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Gil-Robles. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga fall av politiska mord sanktionerade av statsmakten, avrättningar, försvinnanden eller tortyr har rapporterats. Estnisk lag förbjuder tortyr och andra inhumana och nedvärderande behandlingar och bestraffningar. Situationen i de estniska fängelserna fortsätter att förbättras. Brist på plats (f d sovjetiska straffläger, celler för tiotalet fångar), pengar och utbildad personal samt fångarnas hälsotillstånd utgör fortsatt under år 2004 de största problemen. Straffceller används inte vid häktena. Det finns för närvarande åtta slutna anstalter och en öppen i Estland. Av de slutna är en kvinnoanstalt och en ungdomsanstalt. Det största fängelset finns i Tallinn med interner och byggdes Ett nytt, modernt fängelse öppnade 2002 i Tartu och ytterligare ett planeras vara klart i Jõhvi år Antalet intagna är något högre jämfört med förra året. Januari 2004 var antalet intagna 4.576, varav dömda. Övriga satt häktade i samband med förundersökningar. Av de dömda var 133 kvinnor och 46 under 18 år. Kvinnliga interner får ha sina barn i fängelset tills barnet är fyra år (i början av 2004 fanns tre barn på anstalt). Från och med år 2003 kan en interns straff omvandlas till samhällsservice.

3 Tuberkulos utgör fortfarande ett problem i estniska fängelser även om spridningen har minskat. Under år 2003 upptäcktes 28 nya fall (av totalt 62), varav ca två tredjedelar bland nyintagna fångar. Antalet HIV-smittade har ökat ca 10 procent de senaste åren. Omkring fångar har tidigare uppgivits vara drabbade. Sedan hösten 2001 erbjuds alla interner HIV-test. Under år 2003 genomfördes 5226 tester och av det totala antalet testade personer under 2003 har 554 visat sig vara positiva. Nästan alla av de smittade är intravenösa drogmissbrukare. Under 2003 startade flera projekt med syfte att förebygga tuberkulos, hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar. Under året har man också börjat utveckla ett program för att erbjuda drogberoende rehabilitering. För tillfället finns endast en drogfri avdelning med tio platser (på ungdomsanstalten). Interner är enligt lag skyldiga att utföra arbete vid anstalterna, antingen i form av hushållsarbete, olika produktionsaktiviteter eller genom att studera. Många interner har varken tidigare arbetslivserfarenhet eller yrkesutbildning. År 2003 har 17 procent fler sysselsatts i fängelseproduktion jämfört med förra året. Målet är att år 2007 ska hälften av internerna vara sysselsatta som en förberedande åtgärd för att hitta arbete efter frisläppandet. En reform av utbildningssystemet i fängelserna inleddes under år 2001 och har fortsatt under Reformerna innebär en satsning både på grund- och yrkesutbildning. Undervisning kan ske på estniska eller ryska. Språkstudier, bl a inför medborgarskapsprovet, prioriteras. Inom ramen för PHARE genomfördes under 2003 ett projekt som syftade till att förbättra utbildning av psykologer och socialarbetare på anstalterna. Rehabiliteringsprogram, som erbjuder juridisk hjälp, psykologstöd och finansiellt stöd, finns på samtliga anstalter. Särskilda kurser i social träning genomförs också, liksom kurser med inriktning på hiv/aids, tobaksavvänjning eller arbetssökande. Satsningar görs också på att utbilda fängelsepersonal, både vid externa yrkesskolor och internt på anstalterna. Från och med år 2001 genomför Justitieministeriet regelbundna inspektioner av fängelseförhållandena. Den estniska regeringen tillåter MR-observatörer att besöka landets fängelser. Det senaste besöket ägde rum i oktober år 2003 och utfördes av CPT (European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment). Utländska fångar ges samma behandling som andra fängslade. En ny administrativ lag trädde ikraft 1 april 2003 och ger häktade förbättrade möjligheter att tillgodose sina rättigheter. Amnesty International har anmärkt på att polisen i vissa fall använt icke nödvändigt våld samt att brottmål mot en polis behandlats som mindre brott. 3

4 4 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades i Estland år Tilläggsprotokoll nr. 13 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna angående avskaffande av dödsstraff under alla omständigheter trädde i kraft Rättssäkerhet Den rättsliga grunden för de mänskliga rättigheterna i Estland utgörs av landets konstitution som innehåller de principer, rättigheter och friheter som det estniska samhället vilar på. Om en konflikt uppstår mellan estnisk lag och internationella fördrag som parlamentet har ratificerat, har det sistnämnda företräde. Lokala, regionala och nationella domstolar är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Militärdomstolar eller andra extraordinära domstolar förekommer inte. Domare måste vara medborgare och utses på livstid (i praktiken längst fem år efter pensionsålder). Av de totalt 238 domare i Estland är 147 kvinnor. På den högsta nivån är tre av 19 domare kvinnor. Antalet brottmål ökade märkbart under 2002 jämfört med året innan. En orsak till detta är att den 1 september 2002 ersatte en ny utvidgad brottsbalk (Penal Code) den tidigare (Criminal Code). Den nya lagstiftningen innehåller numera även lagstiftning för brott av enklare art som tidigare bedömdes som administrativa förseelser. Därför är det svårt jämföra statistik före och efter 1 september Genomsnittlig tid före domstolsbeslut är ca tre månader. Vad gäller antalet civilrättsliga mål är ökningen från år 2002 ännu tydligare, och det tar vanligtvis fyra till fem månader för beslut. Alla domstolsbeslut finns i ett elektroniskt register och finns att tillgå på Internet utom i de fall där privatliv eller affärshemligheter bör skyddas. Straffbarhetsåldern är 15 år. Några politiska fångar finns ej i Estland och frihetsberövanden på politiska grunder förekommer inte. Justitiekanslerposten tillsätts av parlamentet på förslag av presidenten. Utöver uppgiften att övervaka lagarnas överensstämmelse med konstitutionen är justitiekanslern även ombudsman för klagomål, däribland alla typer av misstänkta kränkningar av de mänskliga rättigheterna, från medborgarna. De vanligaste ärendena gäller landreformen, fångars rättigheter, polisens agerande samt en del sociala frågor. Utöver huvudkontoret i Tallinn finns två lokalkontor.

5 5 6. Personlig frihet Konstitutionen förbjuder godtyckliga arresteringar och landsförvisning av medborgare. I lagstiftningen finns procedurer för frihetsberövanden, häktningstider och rättshjälp reglerade. En person kan vara frihetsberövad i 48 timmar utan att formellt vara åtalad; därefter krävs domstolsbeslut. En person kan hållas häktad upp till sex månader genom domstolsbeslut men i speciellt svåra fall kan undantag göras på upp till ett år. Det har inte rapporterats om några godtyckliga frihetsberövanden. Om en åtalad inte har råd med rättshjälp träder staten in. 7. Straffrihet Brott beivras och bestraffas. Straffrihet som metod förekommer inte. 8. Yttrande och mediafrihet m.m. I Estland råder full yttrande-, tryck- och mediafrihet. Konstitutionen förbjuder censur. För telefonavlyssning krävs att polisen har domstolsbeslut. Olagligt erhållen information är oanvändbar i rätten. Estniska media är aktiva och kritiserar ofta regering och myndigheter. Inga fall av förföljelser av journalister har rapporterats och tillgången till utländsk media är god. I Estland finns knappt ett trettiotal radiostationer, varav sex tillhör det statliga bolaget Eesti Raadio, samt tre nationella TV-kanaler, varav en statlig. En av tre TV-kanaler visar dagligen ryskspråkiga program. En tv-kanal finns som sänder från Riga med lokalproducerade nyhetssändningar men med i övrigt program från den statliga ryska televisionen. Ett stort utbud tv-kanaler sänds via kabelnätet, däribland omkring 30 kanaler på ryska (både ryska produktioner och utländska dubbade till ryska). Det ges ut sex oberoende rikstäckande dagstidningar; fyra estniskspråkiga och två ryskspråkiga. Härutöver finns ett stort utbud av regionala dagstidningar. I oktober 2004 rankade organisationen Reportrar utan gränser (RSF) Estland på 11:e plats bland världens länder med avseende på pressfrihet. Även religions-, mötes- och associationsfriheten säkerställs i konstitutionen och respekteras i praktiken. Under år 2002 registrerades den rysk-ortodoxa kyrkan av Moskvapatriarkatet, vilket i sin tur har förbättrat relationerna med den andra ortodoxa kyrkan i Estland (Konstantinopelpatriarkatet) och den tidigare dispyten (om främst egendomsfrågor) får anses vara slutgiltigt löst. Estniskt medborgarskap krävs för att bilda och vara medlem i politiska partier, något som FN-kommittén för mänskliga rättigheter ser som ett problem. Vidare förhindras en del högre statstjänstemän, till exempel domare, att vara medlemmar i politiska partier med hänvisning till korruptionsrisk. Övriga i

6 6 landet bosatta personer har dock rätt att bilda intressegrupper av olika slag. Regeringen har rätt att förhindra politiska demonstrationer som stör den allmänna ordningen, men några sådana fall har inte förekommit. 9. De politiska institutionerna Estlands politiska institutioner uppfyller de krav man kan ställa på en väl fungerande demokrati. Politisk pluralism med flerpartisystem råder. Oppositionen har reella möjligheter att agera och påverka opinionen. Parlamentet (Riigikogu) utses genom allmänna val vart fjärde år. Presidenten föreslår premiärministerkandidat som måste godkännas av parlamentet. De allmänna valen regleras i en särskild vallag. Endast medborgare har rösträtt i allmänna val till parlamentet. Rösträttsåldern är 18 år. Kandidater till parlamentet måste på valdagen vara 21 år fyllda. Icke-medborgare som har uppehållstillstånd i Estland har rösträtt i lokalvalen, som hålls vart tredje år, men är inte valbara. Nästa lokalval äger rum i oktober 2005 och nästa parlamentsval i mars I det senaste parlamentsvalet 2003 var valdeltagandet 58 procent. Av kandidaterna till landets parlament var 21 procent kvinnor, jämfört med 27 procent i valet Statistik förs inte över valdeltagande med avseende på kön. Av parlamentets 101 ledamöter är för närvarande 19 kvinnor, däribland talmannen. I regeringen är en av 14 ministrar kvinna. I parlamentet har tidigare funnits partier som specifikt representerar den ryskspråkiga befolkningen. I det senaste valet fick dock inget av dessa partier några mandat, vilket bekräftar att merparten av de ryskspråkiga numera röstar på "vanliga" partier, både nationellt och lokalt. I november 2001 antog parlamentet ändringar i vallagarna för att ta bort kraven på kunskaper i estniska för valbarhet i lokala och nationella val. I Europaparlamentet sitter sex estniska parlamentsledamöter och av dessa är två kvinnor. Vid valet till Europaparlamentet år 2004 röstade 26,7 procent av befolkningen. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Estland har ratificerat sex av ILO:s åtta grundläggande konventioner. Genomsnittsinkomsten under andra kvartalet 2004 var EEK (ca SEK), vilket är en ökning med drygt 8 procent jämfört med samma tidpunkt år Minimilönen på EEK (ca 1490 SEK) är en av de lägsta i Europa. Tvångsarbete är förbjudet, dock förekommer fall av kvinnohandel (se nedan, punkten 14). Den normala arbetsveckan är 40 timmar. Fackföreningar existerar och verkar fritt i Estland.

7 7 Enligt lag skall vissa allmännyttiga yrkesgrupper, i synnerhet offentligt anställda, ha en viss miniminivå av kunskaper i estniska. Den 1 januari 2004 förklarades de certifikat som intygar dessa anställdas språkkunskaper som ogiltiga och nya utfärdas efter språkprov. I de fall där certifiering inte utförts har regeringen antagit ett tillägg som säger att man får fortsätta att arbeta om ens språkkunskaper anses tillräckliga för det arbete man innehar. Detta undantag kan komma att omfatta så många som personer. Inom den lokala förvaltningen är det tillåtet att använda ryska som arbetsspråk ifall mer än 50 procent av lokalbefolkningen är ryskspråkig. FN anmärker på att det civila alternativet till militärtjänstgöring är dubbelt så långt. Militärtjänsten är mellan 8-12 månader och civiltjänsten mellan månader och av de idag värnpliktiga är det endast fem personer som valt civiltjänst. Estland antog European Social Charter år I en rapport från mars 2004 kritiserar Europarådets kommitté för sociala rättigheter Estland för brister på några av punkterna. Bland annat gäller kritiken begränsningar i strejkrätt för statstjänstemän, att ersättningsnivån för både arbetslösa och socialbidrag inte är acceptabel, att arbete tillåts för barn under 15 år i vissa sektorer och att arbetstidslagen inte gäller barn i dessa sektorer. Europarådet anmärker också på att barnbidrag endast betalas ut till bosatta i Estland och att det krävs fem års uppehållstillstånd för invandrad arbetare innan familj kan återförenas. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälsosektorns andel i statsbudgeten år 2003 är 15,1 procent och för första halvåret år 2004 är andelen 16,2 procent. Alla delar av Estlands befolkning har samma tillgång till grundläggande sjukvård. Den förväntade livslängden är 65 år för män, 77 år för kvinnor. Spädbarnsdödligheten är sedan ett par år enligt Unicef runt 10 per födslar men sjunker något för varje år. I juni 2002 antogs en tioårsplan för att öka folkhälsan och i synnerhet den förväntade livslängden hos alla medborgare. Ett handlingsprogram för att förebygga alkohol- och drogberoende pågår fram till Ett specifikt problem som får alltmer uppmärksamhet är spridningen av HIV. Det officiella antalet smittade september 2004 är drygt 4.200, men från myndigheters sida menar man att denna siffra är för låg. Dessutom befarar man att antalet smittade kommer att stiga de närmaste åren om inte förebyggande insatser görs. Estland har drygt 1 procent hiv-smittade bland den vuxna befolkningen och är ett av det mest drabbade landet i Europa. Under år 2003 rapporterades 840 nya fall. En nationell strategi mot hiv/aids är under arbetande och förväntas bli klar under 2005.

8 8 Antalet nyupptäckta fall av tuberkulos fortsätter att minska. 12. Rätten till utbildning Utbildningssektorns andel av statsbudgeten har minskat och är 7,7 procent för år För första halvåret 2004 är andelen 8,3 procent. Den grundläggande utbildningen är obligatorisk i nio år och kostnadsfri. År 2002 hade 87,5 procent av invånarna mellan år avslutat grundutbildning. Det förekommer ingen diskriminering mellan pojkars och flickors rätt till utbildning eller mellan befolkningsgrupper. Även barn till utländska föräldrar omfattas av lagstiftningen. Utbildningsnivån för statslösa är i stort samma som för estniska medborgare, skillnader finns dock på den högre utbildningsnivån där statslösa är underrepresenterade. Under år 2003 ändrades lagstiftningen så att lokala myndigheter kan besluta om undantag från regeln att 60 procent av undervisningen i alla skolor skall ske på estniska från år Det finns drygt 90 helt ryskspråkiga skolor i Estland idag. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Inom ramen för förberedelserna inför Estlands EU-medlemskap har den estniska statistikbyrån i samarbete med Eurostat utfört undersökningar om levnadsstandard. Enligt resultaten är de totala inkomstskillnaderna relativt stora. Omkring 13 procent av befolkningen befinner sig under fattigdomsgränsen (mot tidigare 18). Svält förekommer dock knappast i Estland, ej heller någon omfattande brist på bostäder. De största inkomstskillnaderna återfinns mellan stad och landsbygd, och i synnerhet mellan Tallinn och övriga landet. Den genomsnittliga disponibla inkomsten per hushållsmedlem i städerna uppgick under 2003 till EEK (ca 2100 SEK) och EEK (ca 1200 SEK) på landsbygden. Generellt sett har den äldre befolkningen det sämre ekonomiskt ställt än den yngre. Genomsnittlig pension är 1995 EEK (ca 1200 SEK). Arbetslösheten är en annan bidragande faktor till de sociala skillnaderna, och den har minskat från 10,7 procent andra kvartalet 2003 till 9,6 procent vid samma tidpunkt Skillnaderna är dock stora mellan olika regioner och åldrar. I nordöstra Estland uppgick arbetslösheten under 2003 till 18 procent jämfört med ca 10,5 procent i Tallinn. På båda platserna var etniska ester arbetslösa i lägre utsträckning än övriga befolkningsgrupper. I åldersgruppen år är arbetslösheten omkring 20 procent och kvinnor är överrepresenterade. Kvinnor är i något lägre utsträckning arbetslösa än män i övriga åldersgrupper. Miniminivån för arbetslöshetsersättning uppgår till 992 EEK (ca 600 SEK). Regeringen har definierat särskilda EU-stödområden i nordöstra och sydöstra Estland samt ute på de stora öarna i väst. Detta görs

9 9 för att avhjälpa den höga arbetslösheten där, till exempel genom satsningar på yrkesutbildning. OLIKA GRUPPERS SITUATION En lag för att främja jämlikhet och förhindra diskriminering på grund av kön har antagits och gäller från maj Utkast till ytterligare en lag har tagits fram av regeringen för att främja jämlikhet och förhindra diskriminering på grund av etniskt ursprung, ålder, funktionshinder, sexuell läggning, religion eller politiska åsikter. Sedan 1 januari 2004 ingår även frågor om diskriminering och jämlikhet i ombudsmannens arbetsområde. 14. Kvinnans ställning I Estland har kvinnor och män enligt konstitutionen samma rättigheter och friheter. Regeringen har ratificerat konventionen mot all form av diskriminering mot kvinnor. Kvinnor har lagenlig rätt till lika lön för lika arbete, men i praktiken tjänar kvinnor i genomsnitt 25 procent mindre än män för likartade arbeten. Kvinnor är underrepresenterade på högre poster inom den politiska och privata sektorn. Enligt Estniska institutet för ett öppet samhälle finns endast ett svagt opinionsstöd för att öka antalet kvinnor i ledande positioner. Våld mot kvinnor har inte utgjort ett debattämne i Estland. Det finns ingen speciell lagstiftning mot våld i hemmet eller våldtäkt inom äktenskapet men detta inkluderas sedan 2002 som kriminell handling i den nya brottsbalken. Problemet ges numera allt större uppmärksamhet och ett antal organisationer arbetar aktivt med frågan. Det saknas aktuell officiell statistik över kvinnor som har utsatts för våld men under 2003 presenterade Estniska institutet för ett öppet samhälle en studie som visar att det är vanligt förekommande: var femte kvinna har under det senaste året utsatts för våld, och i två tredjedelar av fallen är kvinnans partner förövare. Många brott rapporteras inte till polisen. Det finns ingen särskild lag som förbjuder prostitution, men däremot innehåller strafflagen förbud mot koppleri och att tvinga någon till prostitution. Frågan har dock debatterats i anslutning till motsvarande debatt i Finland. En vanlig uppfattning är att om Finland inför ett förbud så måste Estland följa efter. Statistiken över antalet prostituerade är bristfällig. Enligt Socialministeriet finns det i Estland år 2004 uppskattningsvis prostituerade och 150 bordeller, varav ungefär prostituerade och 80 bordeller finns i Tallinn.

10 10 Frågan om handel med kvinnor är ett växande problem som uppmärksammas allt mer i Estland. I mars 2004 ratificerade Estland protokollet om människohandel till FN-konventionen om transnationellt organiserad brottslighet, det s k Palermoprotokollet. Det finns ingen särskild lagstiftning mot handel med kvinnor, men dock en möjlighet att använda lagstiftning mot t ex slaveri eller kidnappning i förekommande fall. Socialministeriets enhet mot trafficking med kvinnor och IOM uppskattade år 2001 antalet estniska kvinnor som utsätts till 500 per år. Det finns för närvarande inga aktuella officiella siffror men myndigheterna arbetar med att ta fram färsk statistik. Bland de nationella och internationella organisationer som arbetar med frågan i Estland genom kampanjer, seminarier och studier finns bland andra AIDS Information and Support Center, IOM, ENUT (Estonian Women's Studies and Resource Centre) och Nordiska ministerrådet. Samarbete sker ofta med övriga länder i Östersjöområdet. Estland deltar även i den nordisk-baltiska aktionsgrupp mot människohandel som bildades år Enligt en undersökning utförd av bland andra Nordiska ministerrådet 2004 anser nationella organisationer i Estland att ett väl fungerande nätverk ännu saknas för att kunna arbeta kraftfullt mot människohandel och prostitution. 15. Barnets rättigheter Estland ratificerade FN:s barnkonvention år Under år 2001 ratificerades ILO:s konvention om barnarbete och Haagkonventionen om bortförande av barn. Den estniska konstitutionen och det juridiska regelverket följer de internationella principerna om barns rättigheter. Lagen om skydd av barn och lagar såsom arbetsrättslagen, skolförordningen, familjelagen samt sociallagen överensstämmer alla med principerna i barnkonventionen. Under senare år har flera åtgärder genomförts för att förbättra möjligheterna för barn till statslösa föräldrar att erhålla estniskt medborgarskap. I juli 1999 trädde en ny lag i kraft, enligt vilken barn till statslösa föräldrar kan bli estniska medborgare efter ansökan och utan föregående språkprov. Av allt att döma tillämpas lagen väl. Under år 2002 antogs en förordning som jämställer godkänt avgångsbetyg i samhällskunskap och estniska språket med medborgarkunskapsprovet. Estniska medborgare har allmän värnplikt och alla män som fyllt 18 år måste genomgå mönstring. Det finns i Estland omkring 35 institutioner som på olika sätt tar hand om utsatta barn. Totalt inhyser dessa ca barn. Socialdepartementet uppskattar att det i Estland finns barn som lever under svåra hemförhållanden med till exempel utebliven skolgång till följd. I Tallinn finns

11 11 uppskattningsvis 200 gatubarn och på grund av de svåra ekonomiska förhållandena i landets nordöstra delar ökar antalet även där. I början av år 2004 satt 46 minderåriga i fängelse, varav nästan alla var pojkar. Det är en markant nedgång mot de senaste åren där antalet i det närmaste konstant varit det dubbla. En person kan ställas inför rätta från 15 års ålder. En minderårig kan inte dömas till längre fängelsestraff än 8 år. Vid särskilt svåra brott kan minderåriga åtalas redan från 13 års ålder. Minderåriga är ålagda att studera under strafftiden. Det finns tre fängelser där unga fångar placeras. Det är förbjudet att inneha, producera, distribuera eller förevisa barnpornografi. Enligt en undersökning från 2002, utförd av Estniska institutet för ett öppet samhälle i samarbete med socialministeriet och polismyndigheten i Tallinn, uppskattar man andelen prostituerade under 18 till en fjärdedel. I en undersökning från 1999 konstaterades att 30 procent av de prostituerade hade utnyttjats sexuellt före 16 års ålder. Ett flertal organisationer som arbetar med barnens rättigheter är verksamma i Estland, bl a Rädda Barnen, SOS Barnbyar, Union of Child Welfare och UNICEF. Vissa organisationer är särskilt inriktade på barn inom de rysktalande befolkningsgrupperna och deras integration i det estniska samhället. Arbetet med en nationell handlingsplan för kommersiell exploatering av barn följs upp i Estland. Som en direkt konsekvens av Världskongressen i Stockholm 1996 har Estland ett nära samarbete med svenska barnrättsorganisationer. FN:s kommitté för barnets rättigheter ansåg 2003 att det saknas tillräcklig information samt effektiva mekanismer för att stödja barn som utsatts för misshandel och övergrepp i hem, skola och institutioner. 16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter, urbefolkningar m.fl.) Den estniska konstitutionen garanterar personer som tillhör minoritetsgrupper mänskliga rättigheter inklusive minoritetsrättigheter. Justitiekanslern har, i sin roll som ombudsman för bl a minoritetsfrågor, ett lokalkontor i nordöstra Estland där den ryskspråkiga befolkningen är som störst. OSSE-missionen gjorde i sin rapport för år 2001 bedömningen att Estland har uppnått en god, internationellt vedertagen nivå vad gäller lagstiftning och praktisk tillämpning av minoriteters rättigheter. Den 31 december 2001 stängdes OSSE-missionens kontor i Estland. En liknande bedömning gjorde den NATO-kommitté som besökte Estland under september 2003, även om den noterade vissa svårigheter med estniska språket i de regioner där ryskspråkig befolkning dominerar.

12 12 Genomförandet av det statliga programmet för integration som antagits för perioden fortsätter. Under år 2004 fortsatte staten arbetet med att skapa en medvetenhet hos den ryskspråkiga befolkningen om vikten av att inneha ett estniskt medborgarskap bland annat genom media. Budgeten för år 2003 var nästan 60 miljoner EEK (ca 36 miljoner SEK) och betoningen ligger på undervisning i estniska. Under våren 2002 undertecknades ett samarbetsprojekt mellan Sverige, Norge, Finland, Storbritannien och Estland för att stödja integreringsprocessen. Detta är en fortsättning på det projekt som de nordiska länderna, Storbritannien och UNDP avslutade år 2001, och varar till och med Totalbudgeten för projektet uppgår till 33.4 miljoner EEK (ca 20 miljoner SEK). Antalet integrationsprojekt har under 2003 ökat med 50 procent. The legal Information Center for Human Rights in Estonia menar i en rapport 2004 att det estniska språket fått en alltför dominerande roll i integrationsprocessen och anser att ökad uppmärksamhet bör riktas på den politiska och socioekonomiska integrationen av icke medborgare och minoriteter i Estland. Av Estlands totala befolkning, ca 1,37 miljoner enligt folkräkningen år 2002, utgör de estniska medborgarna ca 80 procent. Omkring åtta procent (drygt personer) har annat medborgarskap, varav majoriteten är ryska medborgare. 12 procent (cirka ) är statslösa. Månaderna efter folkomröstningen om EU-medlemskap i september 2003 kunde man märka en liten uppgång vad gäller antalet estniska medborgarskap som erhållits via naturalisering. Takten har varit konstant runt ansökningar om året de senaste fem åren. Orsakerna till den låga naturaliseringstakten beror i hög grad på att motivationen för de statslösa rysktalande att söka medborgarskap hittills tycks vara låg. Estniska Citizen and Migration Board skriver i sin plan för att i och med EU-inträdet maj 2004 är det troligt att antalet ansökningar om naturalisering kommer att öka. Statistik för mars 2004 månad visar att antalet ansökningar om estniskt medborgarskap har fördubblats, från cirka 400 till 800 i månaden. Naturaliseringstakten och överhuvudtaget förekomsten av statslösa var ett av de problem Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Alvaro Gil- Robles, lyfte fram när han besökte Estland hösten Som en konsekvens därav uppmanades regeringen att förenkla byråkratin kring språkproven i estniska samt börja betrakta alla registreringar av barn födda i landet som en ansökan om medborgarskap. I övrigt var han positiv till det arbete som hittills gjorts på integrationsområdet och betonade vikten av att Estland fokuserar på att lösa andra socialt relaterade problem. Återbetalning av kostnader för språkstudier i estniska ersätts efter genomgånget språkprov. (Uppgifter om den ryskspråkiga minoritetens situation i övrigt behandlas även under andra punkter i denna översikt.)

13 13 Som nämndes inledningsvis har FN:s kommitté för mänskliga rättigheter under året uttalat sig om situationen i Estland, därvid bland annat avseende de ryskspråkiga. Kommittén fokuserade speciellt på att naturaliseringstakten hittills varit låg och att de språkcertifikat i estniska som krävs för att vara yrkesverksam i landet skulle kunna verka diskriminerande gentemot den ryskspråkiga befolkningen. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Utkastet till lag om jämlikhet omfattar även diskriminering på grund av sexuell läggning. I övrigt finns frågan om de homosexuellas situation inte på den politiska dagordningen, och de homosexuella är inte heller organiserade i någon större omfattning. År 2004 anordnades den första gayparaden i Tallinn. 18. Flyktingars rättigheter Estland anslöt sig i februari 1997 till 1951 års flyktingkonvention samt till 1967 års tilläggsprotokoll genom att en ny flyktinglag antogs av parlamentet. Den estniska flyktinglagen, som trädde i kraft den 9 juli 1997, innebar att flera förordningar i socialtjänstlagen förändrades för att ge flyktingar samma sociala rättigheter som estniska medborgare. I Estland finns en nybyggd flyktinganläggning belägen i Jaama i östra Estland. Under perioden 1997 till oktober 2003 mottog Estland 83 asylansökningar. Av dessa beviljades fyra asyl och 27 uppehållstillstånd. Första halvåret 2004 har 12 ansökningar inkommit. Behandlingen av en ansökan tar mellan sex månader och två år. Antalet personer med uppehållstillstånd ligger i stort sett på samma nivå som förra året. I oktober 2003 hade omkring personer permanenta uppehållstillstånd och ca temporära uppehållstillstånd. Reglerna för familjeåterförening ändrades under 2002 så att personer som söker uppehållstillstånd grundat på familjeanknytning inte längre måste rymmas inom den årliga migrationskvoten. Sedan den 1 januari 1992 har ca personer blivit estniska medborgare genom naturalisering, varav drygt under år 2002 och fram till oktober 2003 drygt Mer än en tredjedel var under 15 år och ytterligare en tredjedel hade genomgått språk- och medborgarskapstest. Antalet statslösa i Estland är ca Dessa siffror har varit relativt konstanta under de senaste åren. Då det finns en politisk vilja att minska antalet statslösa invånare, bl a genom att göra naturaliseringsprocessen snabbare, kan detta komma att ändras. Enligt estniska Citizen and Migration Board tar behandlingen av en

14 ansökan för att erhålla estniskt medborgarskap för vuxna omkring 1,5 år och för barn omkring sex månader. Proceduren för att erhålla estniskt medborgarskap ändrades genom lagändring under 2004 och processtiden förväntas nu halveras. Estland utfärdar främlingspass till de statslösa, vilket ger dem möjlighet att resa utomlands och att ansöka om medborgarskap i landet genom naturalisering. Även de nya nationella identitetskorten (sedan 2002) utfärdas till dessa personer, om de är bosatta i landet. Estniska myndigheter gör bedömningen att antalet illegala invånare är ca Funktionshindrades situation Konstitutionen skyddar funktionshindrade mot diskriminering och såväl staten som enskilda organisationer stödjer denna grupp finansiellt. Personer med grava syn-, hörsel- eller talfel som ansökt om estniskt medborgarskap kan få sådant genom naturalisering utan att genomgå medborgarskapsprov. Möjligheterna för funktionshindrade att fungera normalt i samhället är fortfarande under utveckling. Arbetslösheten bland handikappade är omfattande. Det finns ingen särskild lag om tillgänglighet för handikappade, men insatser görs t ex för att konstruera allmänna ramper för att underlätta förflyttningen av rullstolar. Buss- och spårvagnsbolagen samt vissa taxiföretag har installerat rullstolsvänliga uppfarter. 14 ÖVRIGT 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Flera MR-organisationer verkar i landet. Ett estniskt MR-institut är sedan 1992 verksamt i Tallinn. Institutet följer framförallt situationen i landets fängelser och påstådda övergrepp där polis eller militär är inblandad. Institutet har även ett informationscenter i Kohtla-Järve i nordöstra Estland. I Tallinn finns dessutom ett "Legal Information Center" som inriktar sig på att ge juridisk hjälp och sprida information om utlännings- och medborgarskapsfrågor. Under 2003 erkände Amnesty International en estnisk avdelning som är verksam främst i Tartu. Det existerar en öppen dialog mellan MR-organisationer och regeringen och det finns ingen lagstiftning som begränsar deras verksamhet. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området för mänskliga rättigheter

15 UNDP och OSSE stängde sina kontor från årsskiftet 2001/2002. UNICEF, WHO och IOM verkar genom små lokala kontor under estnisk ledning. Nordiska ministerrådet är etablerat i Tallinn. 15