Enl WHO: Bltr 140/90 mmhg = hypertoni Högt bltr den viktigaste riskfaktorn för hjärt- kärlsjukdom, njursjukdom och förtida död i världen.

Transkript

1 Leif Ekman 2016

2

3 Enl WHO: Bltr 140/90 mmhg = hypertoni Högt bltr den viktigaste riskfaktorn för hjärt- kärlsjukdom, njursjukdom och förtida död i världen. I Sverige: 1,8 milj har hypertoni (27% av vuxna). Svår hypertoni 10%(syst 180, dias 110)

4 Hypertoni hos unga ofta förhöjt diast bltr Hypertoni hos äldre ofta förhöjt syst bltr Syst hypertoni med ökad ålder Hos äldre utvecklas kärlstelhet (ålder, rökning, diabetes, blodfetter, tidigare diast hypertoni) Äldre har ofta högt pulstryck (=skillnaden mellan syst och diast tryck)

5 1. Primär/essentiell hypertoni utan specifik orsak ofta en kombination av: ålder, ateroskleros, hereditet, insulinresistens 2. Sekundär hypertoni: specifik orsak (njurartärstenos, hyperaldosteronism etc)

6 Hypertoni Grad 1: syst diast Grad 2: syst diast Grad 3: syst 180 diast 110

7 Lindrig måttlig hypertoni: oftast asymtomatisk Svår hypertoni: huvudvärk (hjärnödem), synpåverkan (ögonbottenförändringar)

8 Mäta på rätt sätt Liggande eller sittande Efter minst 5 min vila Rätt manschettbredd Överarmen i hjärthöjd Ange mätresultat på 2 mm Hg när Vid första mätningen/kontrollen mäta i båda armarna

9 På status i övrigt Lyssna efter blåsljud över njurartärer Palpera femoralispulsar Provtagning Hb, p-glukos, Na, K, Kreatinin, blodfetter, urinsticka (albumin?), EKG

10 Indikation 1. Misstanke om vita-rocken -hypertoni 2. Högt bltr i avsaknad av organpåverkan 3. Stora variationer i bltr mätningarna 4. Refraktär hypertoni (svarar dåligt på behandling)

11 1. Yngre med hypertoni 2. Pat som ej uppvisar tecken på metabolt syndrom 3. Avvikande lab prover som ex hypokalemi

12 A. Primär aldosteronism (spontan hypokalemi) Mäta aldosteron/reninkvot Binjurebarkhyperplaci eller tumör i binjure B. Renal hypertoni Vid njursvikt stiger blodtrycket Mäta albumin i urin ev. ultraljudundersökning av njurar

13 C. Renovaskulär hypertoni Blåsljud över njurartärer Försämring av tidigare välinställd patient Kraftig kreatininstegring vid behandling med ACE-hämmare (eller ARB) D. Feokromocytom (hormonproducerande tumör i binjuren) Symtom: attackvis tachycardi, ångest, blekhet

14 1. Intag av NSAID preparat 2. Intag av kortisonpreparat 3. Intag större mängd alkohol 4. Intag av lakrits 5. Intag av centralstimulerande medel (ADHD) 6. Intag av SNRI preparat (mot depression)

15

16 Minska risken för kardiovaskulära komplikationer: stroke, hjärtsvikt, njurskada, koronar hjärtsjukdom. Icke farmakologisk behandling: aktuellt vid bltr värden / minska saltintaget 2. motion 3. sluta röka, mm

17 A: ACE-hämmare Effekt: minskar aktiviteten i angiotensin aldosteronsystemet samt ökar halten av kärlvidgande bradykinin. Biverkan: torrhosta i ca 10%, angioneuvrotiskt ödem. Preparat: Enalapril, Ramipril

18 ARB (angiotensin II receptorblockerare Preparat: Losartan, Kandesartan, Valsartan

19 B. Diuretika 1. Tiazid-diuretika. Effekt: hämmar återabsorptionen av natruim och klorid i njurarna ökar utsöndring av vatten. Preparat: Hydroklortiazid, Bendroflumetiazid Biverkan: Hypokalemi, gikt, nedsatt glukostolerans.

20 2: Loop-diuretika Är i egentlig mening inte antihypertensiva preparat saknas studier av den bltrsänkande effekten undantag för pat med diabetes. Ges vid nedsatt njurfunktion då tiazid diuretika oftast är otillräckliga Preparat: Furozemid

21 C. Kalciumantagonister Effekt: kärlvidgande, minskad tonus i arterioler, minskad perifer resistens, ökad natriures Biverkan: Benödem, gingivahyperplasi Preparat: 1) dihydropyridinderivat (Amlodipin, Felodipin, Nifedipin)

22 2. Verapamil (Isoptin) 3. Diltiazem D. Betareceptorblockerare Beta 1 selektiv blockad rekommenderas Effekt: sänker både bltr och puls Preparat: Metoprolol (Seloken), Bisoprolol Används frf allt till pat med hypertoni samt kärlkramp, hjärtklappning, hjärtsvikt, migrän

23 E. Mineral-kortikoid-receptor-antagonister Effekt: Vätskedrivande, kan övervägas som alternativ till vanlig diuretika bör ej ges vid dålig njurfunktion, då risk hyperkalemi Preparat: Spironolakton, Eplerenon Biverkan: Impotens, gynekomasti, mensrubbningar

24 F. Alfa-blockare Effekt: Hämmar vaso-konstriktion, rekommenderas ej i monoterapi Preparat: Doxazosin Biverkan: Ortostatism, nästäppa

25 G. Övrig behandling: Renal denervation. Tveksam effekt

26 A. Hypertoni utan annan samtidig sjukdom: Förstahands preparat: ACE- hämmare eller ARB, Tiaziddiuretika, kärlselektiva kalciumantagonister Andra hands preparat: Beta-blockare Tredje hands preparat: Alfa-blockare eller Aldosteron-antagonist

27 B. Hypertoni vid typ 1 diabetes eller typ 2 diabetes Första hands preparat: ACE hämmare eller ARB Loop-diuretikum kan ges vid vätskeretention Andra hands preparat eller som tillägg: Kalciumantagonist eller Tiazid-diuretikum

28 C. Pat med njursjukdom. Förstahandsval: ACE hämmare eller ARB (vid gravt nedsatt njursjukdom låg dos eller annan behandling) I andra hand (tillägg): Loop-diuretikum I tredje hand (tillägg): Kalcium-antagonist

29 D. Pat med ischemisk hjärtsjukdom: I första hand: Beta I blockerare (vid behov i kombination med Kalcium-antagonist av dihydropyridintyp) I andra hand: Verapimil eller ACE-hämmare (ARB) vid hög hjärt-kärlrisk

30 E. Pat med cerebrovaskulär sjukdom: I första hand: ACE-hämmare eller ARB gärna i kombination med Tiazid-diuretikum I andra hand: Kalcium-hämmare och betablockare

31 F. Pat med kronisk hjärtsvikt I första hand: ACE-hämmare eller ARB, Loopdiuretikum vid behov I andra hand: När pats tillstånd är stabilt tillägg med beta I-blockerare samt ofta även Spironolakton

32 G. Pat med KOL I första hand: Tiazid-diuretikum eller Kalcium-antagonist I andra hand (eller tillägg): ACE-hämmare eller ARB

33 H. Äldre Tiazid-diuretikum kan vara ett bra förstahands alternativ ger också ett visst skydd mot osteoporos

34 Pat som inkommer med ett blodtryck >220/130 Behandling i första hand: Kalciumantagonist peroralt (Amlodipin eller Felodipin) I andra hand: Furosemid mg iv

35

36 1628 William Harvey beskrev cirkulationen 1733 Stephen Hales första direkta BT-mätningen 1819 Laennec stetoskopet 1828 Poisenille införde mmhg som måttenhet för blodtryck 1896 Riva-Rocci introducerade BT-manschetten indirekt BT-mätning palpatoriskt 1905 Korotkoff indirekt auskultatorisk BTmätning 1940 Ayman och Goldshine BT-mätning i hemmet gav lägre värden än på mottaning 1964 Pickering BT sjunker under natten - långtidsmätning