HUR MYCKET KAN DU JOBBA?

Transkript

1 HUR MYCKET KAN DU JOBBA? Utvärdering av de arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekten Revectis, Fortes och Juventus Mats Andersson - Josefi n Aggestam Joakim Tranquist

2 Malmö högskolas utvärderingsrapporter Nr 1, HUR MYCKET KAN DU JOBBA? Utvärdering av de arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekten Revectis, Fortes och Juventus Mats Andersson - Josefin Aggestam Joakim Tranquist Malmö högskola, 2007 Enheten för kompetensutveckling och utvärdering

3 Copyright 2007 Malmö högskola, Enheten för kompetensutveckling och utvärdering. ISSN ISBN Foto omslag: Lina Göranson Foto: Mats Andersson Holmbergs, Malmö 2007 Information om utvärdering på Malmö högskola:

4 FÖRORD Malmö högskola arbetar utifrån perspektivet utveckling genom utvärdering. Vår ambition är att denna rapport skall vara behjälplig vid framtida utveckling av arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekt och ge en större förståelse för hur dessa och liknande projekt organiseras, genomförs och uppfattas av involverade aktörer. Trots en relativt omfattande forskning på detta område vet vi egentligen ganska lite om vad som är av betydelse när det gäller långtidssjukskrivnas villkor och utfall av rehabiliteringsinsatser. Genom att presentera tre utvärderingar i en och samma rapport med gemensam inledning och avslut hoppas vi oss kunna bidra till en större förståelse av arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekt i sig, men också rehabilitering och projektverksamhet överlag. Enheten för kompetensutveckling och utvärdering arbetar utifrån vetenskapliga metoder, men utgångspunkten är att utvärderingen framförallt ska användas i det praktiska sammanhang där den tagits fram. För att säkerställa en vetenskaplig kvalitet har utvärderingarna granskats av extern forskare, men för att öka tillgängligheten till rapportens slutsatser presenteras utvärderingarnas metodologiska överväganden i bilagor i stället för inne i texten. Mats Andersson har ansvarat för kapitlen samlade lärdomar, inledningskapitlet, det avslutande kapitlet samt utvärderingarna av Revectis och Fortes. Josefin Aggestam har ansvarat för utvärderingen av Juventus. Joakim Tranquist har haft ett övergripande ansvar för studierna, varit medskribent i inledningskapitlet och haft rollen som handledare/projektledare. Mats Andersson Josefin Aggestam Joakim Tranquist

5

6 1 INLEDNING Sjukskrivningar och arbetslivsinriktad rehabilitering Revectis, Fortes och Juventus Utvärdering Rapportens disposition REVECTIS Bakgrund Förutsättningar Genomförande Måluppfyllelse Sammanfattande slutdiskussion Vad kan vi dra för lärdom av detta? FORTES Bakgrund Förutsättningar Genomförande Måluppfyllelse Sammanfattande slutdiskussion Vad kan vi dra för lärdom av detta? JUVENTUS Bakgrund Förutsättningar Genomförande Måluppfyllelse Sammanfattande slutdiskussion Vad kan vi dra för lärdom av detta? SUMMAN AV DELARNA REFERENSER BILAGOR

7

8 SAMLADE LÄRDOMAR Denna skrift är ett resultat av tre utvärderingar gjorda på tre arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekt som ägs av Försäkringskassan och delfinansieras av Svenska ESF-rådet 1. Nedan följer en lista på några viktiga lärdomar som identifierats genom utvärderingarna av de tre projekten. Studierna är gjorda separata och tillägnas i denna skrift varsitt kapitel, men satta i samma skrift säger de också mer tillsammans om arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekt än vad varje projekt gör enskilt. Motiverade deltagare är en nyckel till framgång. Det visar sig inte bara i dessa utvärderingar utan har också påpekats i tidigare forskning. För att optimera motivation bör deltagare rekryteras utifrån en klar målgrupp med tydliga kriterier. På så sätt kan projekten nå de personer som projekten planerats för, vilket i sin tur minimerar risken för att alltför sjuka personer tvingas delta. Presumtiva deltagare skall noggrant upplysas om varför projektet finns till och hur det är tänkt att fungera för att de klart skall förstå varför de deltar och tydligt se hur projektet kan hjälpa dem. Deltagarnas första möte med projektet har visat sig vara viktigt att redan från början träffa någon 1 Svenska ESF-rådet är en svensk myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet. ESF-rådet är förvaltande och utbetalande myndighet för Socialfonden samt för Integrationsfonden ( ).

9 som förstår och lyssnar på en är betydelsefullt för fortsatt arbete i projektet. I Revectis och Fortes hänvisas rekryteringsproblematiken till att omorganisering inom Försäkringskassan medfört att handläggarna prioriterar andra saker. Detta är återkommande även i tidigare projekt. En strategi bör därför alltid finnas för hur man framöver ska hantera detta problem. Handläggarna bör på något vis mer involveras i projekten, kanske genom att de får besöka projekten, få återkommande information och tydliga riktlinjer utifrån vad de skall identifiera deltagare. Detta är viktigt för att projektet skall få rätt deltagare och tillräckligt många deltagare. Handläggarna måste känna till projektet, förstå dess syfte samt ha resurser och viljan att rekrytera. I Juventus har man inte haft samma rekryteringsproblem. Det har snarare varit det motsatta som en följd av att det funnits för få insatser riktade till denna målgrupp. I de tre projekten har man överskattat möjligheterna för långtidssjukskrivna och personer med aktivitetsersättning att komma in på arbetsmarknaden. Det är viktigt att inte förringa den tid det kan ta att komma tillbaka till, eller in på, arbetsmarknaden efter lång tids sjukdom. Det är också tydligt att individerna behöver olika lång tid på sig och har olika behov vad det gäller resurser. I detta sammanhang bör man beakta den etiska aspekten av att upprätta projekt riktade till personer som i liten utsträckning har möjlighet att leva upp till de utsatta målen. Man bör fundera på vad man vill ha styrgruppsverksamheten till. Projektens styrgrupper har haft en informativ karaktär vilket i sig verkar ha fungerat bra men de har inte haft någon större handlingskraft rent beslutsmässigt.

10 Projektledaren är en resurs för projektet och bör användas som en tillgänglig resurs för både underleverantören och deltagarna. Om projektledarskapet blandas med en handläggarroll riskerar man få en ansträngd relation till deltagarna, bland annat för att handläggaren upplevs som en potentiellt farlig person med möjligheten att ta deltagarens ersättning. Den dubbla rollen gör också att tidsbrist återfinns i båda rollerna vilket medför problem på flera områden inom projektet. Bland annat riskerar man få en ansträngd relation till underleverantören. Flertalet deltagare upplever den sociala biten i projekten som väldigt betydelsefullt Att få träffa människor över huvudtaget, men framförallt människor med liknande erfarenheter, att få lyssna på andra, berätta om sina egna lärdomar samt komma till insikten att man inte är ensam. Många menar att de fått struktur på vardagen, det har känts bra att stiga upp på morgonen och ha någonstans att gå. Själva mötet med andra och erfarenhetsutbytet poängteras som mer betydelsefullt än själva innehållet i de föreläsningar/teman och aktiviteter som projekten erbjudit. Viktigt att tänka på är dock att olika människor har olika behov. En person med fysisk diagnos kan ha helt andra önskemål och behov än en person med psykisk diagnos och grupprocesser passar inte alla. Detta har varit speciellt tydligt i Juventus där vissa deltagare varit högutbildade medan och andra varit personer med intellektuella funktionshinder. Fördjupad Samverkan bör kopplas in tidigt i processen. Det finns inget som talar emot att en deltagare är inskriven i både Fördjupad samverkan och ett av projekten så länge individen är berättigad resurs från Fördjupad Samverkan. Kopplas de in sent i processen riskerar deltagaren att bli

11 hängande mellan två stolar framförallt om det är kö till Fördjupad Samverkan. Studiebesök hos olika arbetsgivare har i den utsträckning det ägt rum upplevts som positivt och deltagare har uttryckt ett önskemål om mer verksamhet med tydlig koppling till arbetslivet före arbetsträningen kommer igång. Bland annat för att flera inte riktigt vet vad de vill jobba med. Ett mellansteg som har fungerat bra är det övningsföretag som funnits i Revectis och Juventus även om verksamhetsomfånget upplevts som lite begränsat då huvudsysslorna varit av administrativ karaktär. Projekt med ambitionen att få långtidssjukskrivna och individer med aktivitetsersättning tillbaka till, eller in på, den reguljära arbetsmarknaden bör inte enbart fokusera på individen, utan även rikta stor uppmärksamhet åt dennes omgivning och arbetsgivarnas attityder. Mycket forskning tyder på att problemet med att få sjukskrivna ut i arbetslivet inte i huvudsak återfinns hos individerna. Det kan snarare i stor utsträckning hänvisas till dess omgivning och arbetsgivarnas attityder gentemot personer som är, eller har varit, långtidssjukskrivna. Revectis, Fortes och Juventus har i sina projektplaner intentionen att arbeta med arbetsgivarsidan men ingen av dem gör det i tillräckligt stor utsträckning. De tre projekten har, i sina respektive projektplaner, relativt vaga syftesformuleringar och bitvis orealistiska målsättningar. Detta medför att uppfyllelsen av mål och syfte, i förhållande till projektplanerna, dels är svåra att mäta och dels svåra att infria. Men projekten har givit goda resultat, bland annat i form av att personer har fått arbete efter projekten, många har gått vidare till Fördjupad Samverkan, flertalet upplever att deras sociala värld blivit

12 berikad och majoriteten har också fått en utredning över hur många timmar de kan stå till arbetsmarknadens förfogande och vad de inom ramen för detta kan göra. Vad som bör poängteras är den grundliga utredningen som deltagarna har fått vilken kan förväntas vara aktuell en bra tid framöver. Samverkan mellan instanser, myndigheter och organisationer som på olika vis arbetar med målgruppen är viktig. I dessa projekt har det funnits en naturlig mötesplats för dessa att lära känna varandras verksamheter vilket kan undanröja risken för individen att falla mellan stolarna. Detta har varit tydligast i Juventus.

13

14 INLEDNING Denna rapport handlar om långtidssjukskrivningar och arbetslivsinriktad rehabilitering. Den bygger på utvärderingar av tre separata, men på flera områden lika, projekt som avser att hjälpa långtidssjukskrivna individer tillbaka till, eller in på, den reguljära arbetsmarknaden. Utvärderingarna fokuserar såväl projektens mål som dess genomförande och hur berörda aktörer upplever detta. Rapporten inleds med en gemensam bakgrundsbeskrivning och avslutas med en gemensam diskussion som sätter in projekten i en större kontext. Däremellan går utvärderingarna av de respektive projekten att läsa som fristående kapitel. 1.1 Sjukskrivningar och arbetslivsinriktad rehabilitering Sjukskrivningarna minskar! Efter en kraftig ökning från 1996 fram till början av 2000 har kurvan enligt statistik från Försäkringskassan äntligen vänt. Från och med år 2003 fram till idag har ohälsotalet, det vill säga frånvarodagar som ersätts från sjukförsäkringen, minskat stadigt summerade Försäkringskassan över 90 miljoner dagar med sjukpenning. Siffran för 2007 beräknas bli drygt 55 miljoner dagar (Försäkringskassan ). Men sett ur ett historiskt perspektiv är mängden långtidssjukskrivna fortfarande väldigt hög räknas som ett toppår för sjukskrivningar och då var personer sjukskrivna på 60 dagar eller längre. I december 2006 var siffran för samma grupp 1

15 personer (Försäkringskassan 2007:6). Då som nu är det offentliganställda och kvinnor som utgör en majoritet. Under 2005 och 2006 har dock andelen personer som anses helt arbetsföra efter ett års sjukskrivning ökat från 54 till 62 procent men av dessa ökar också andelen som saknar anställning och i stället hamnar i arbetslöshet. Det har också enligt en studie gjord med tio års mellanrum (1993 till 2003) visat sig bli mindre vanligt för långtidssjukskrivna att återgå i arbete (Helzler 2005). Hetzler, Melén och Bjerstedt (2004) menar att de sjukskrivna vill tillbaka till arbetslivet men att de inte släpps in och att detta beror på att arbetsgivarna inte vill ta risker och att kraven på de anställda är så höga att toleransen för någon som varit långtidssjukskriven inte finns (Jansson & Björklund 2006). Detta innebär att problemen återfinns i omvärlden snarare än hos den sjukskrivne själv. Men när det gäller arbetslivsinriktad rehabilitering är åtgärderna oftast riktade till individen. Detta visar sig, enligt Janson och Björklund: i den mängd personorienterade bedömningsinstrument, som används för att kartlägga och bedöma individens funktioner och förmågor (2006, s.97f). De miljöinriktade åtgärder som finns är begränsade till anpassningar av den fysiska miljön i form av arbetstekniska hjälpmedel. De svenska välfärdssystemen har i stor utsträckning ett individuellt perspektiv på sjukskrivning. Garsten & Jacobsson (2004) pratar om en förskjutning från ett strukturellt- till ett individuellt perspektiv. Idag pratar man exempelvis i mindre utsträckning om brist på anställningar och mer om brist på anställningsbarhet. Skiftet i perspektiv innebär fokus på individers kompetens, eller brist på kompetens, och arbetslöshetsproblematiken individualiseras och härleds ur brister i individers anställningsbarhet. På samma vis kan man se en individualisering av sjukskrivningsproblematiken som förklaras utifrån individen och dess funktionsförmåga och också här anställningsbarhet. Hermansson & Johnson (2007) visar i sina studier att debatten i media på liknande sätt gått ifrån att tidigare ha beskrivit sjukfrån- 2

16 varon som ett arbetsmiljörelaterat ohälsoproblem till att på senare år fokusera individen och dess överutnyttjande av systemet Varför blir vi sjukskrivna? Det finns olika försök till att förklara varför människor blir sjukskrivna. Vissa förklaringar betonar strukturella orsaker. Dessa menar att arbetsgivare använder arbetstagare som en slit och slängvara. Och att socialförsäkringen underlättar för företag att bli av med arbetstagare som har en nedsatt arbetsförmåga (Hetzler 2005 s.11). Systemet hjälper på så sätt till att rensa arbetsmarkanden från individer som inte längre anses tillräckligt produktiva. En annan förklaringsmodell betonar det generösa socialförsäkringssystemet, vilket uppmuntrar individen att söka ersättning för mindre ohälsoproblem istället för att arbeta. Här menas att patienterna kräver att bli sjukskrivna eller att de helt enkelt fuskar. En tredje förklaringsmodell fokuserar på socialförsäkringens funktionssätt vilket styr antalet förtidspensioner respektive sjukskrivningar. Försäkringskassan kan exempelvis själv initiera en förtidspension för en sjukskriven individ och på så sätt flytta individen från en form av ersättning till en annan (ibid.). Den ena modellen utesluter inte den andra utan de kan existera samtidigt och påverka varandra. Det finns också kompletterande idéer som att Sveriges välfärdsmodell ser annorlunda ut idag än för tio år sedan och att den på flera sätt förskjutit ansvaret till individen Framgångsfaktorer i arbetslivsinriktad rehabilitering Arbetslivsinriktad rehabilitering är en relativt vanlig insats och den vanligaste formen för detta är arbetsträning också i kombination med utbildningsinsatser (jmf Hetzler 2005). Men: trots en omfattande forskning på detta område kan hävdas att vi vet för lite om de psykologiska och sociala processer som är av betydelse när det gäller positiva och negativa aspekter av 3

17 långtidssjukskrivnas villkor och när det gäller goda och mindre goda utfall av olika rehabliliteringssträvanden (Björklund & Svensson 2006 s.130). Enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering (SUB) leder breda och samordnade rehabiliteringsprogram, ofta i en kombination av psykologiska insatser och fysisk aktivitet/träning, till att fler människor återgår till arbete och att sjukskrivningstiderna blir kortare, jämfört med mindre omfattande insatser (SBU 2006 s.159). Däremot råder det delade meningar om vilken typ av dessa såkallade multimodala insatser som fungerar bäst. Anita Björklund och Tommy Svensson (2006) har sonderat i forskningen och försökt sammanställa viktiga element när det gäller rehabilitering för återgång i arbete. De pekar på vikten av att fokusera på det friska snarare än det sjuka. Björklund och Svensson menar vidare att en skarp åtskillnad mellan dem som har arbetsförmåga och de som inte har det är skarpt tvivelaktig. Ett kontinuum mellan total avsaknad av arbetsförmåga och full arbetsförmåga vore rimligare, där var och en av oss befinner sig på någon punkt, oftast med visst avstånd från någon av ändpolerna och också oftast i rörelse på väg mot den ena eller andra riktningen i kontinuumet 2. Här är också begrepp som begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet viktiga. Exempelvis ses det som en viktig förutsättning för ett meningsfullt rehabiliteringsarbete att den sjukskrivne får sina ohälsoproblem analyserade och förklarade på ett begripligt sätt och att de sätts in i ett förståeligt sammanhang för att därmed kunna uppfattas som möjliga att rationellt åtgärda. Den andra punkten som Björklund och Svensson poängterar är fokus på aktivitet och det som skapar motivation till aktivitet hos den sjukskrivne. Långtidssjukskrivning kan innebära en ny identitet, nya vanor och sätt att möta omvärlden på vilket inte 2 Idéerna bygger på Aaron Antonovskys idéer där han vänder sig mot medicinens dikotomiserade synsätt där människor uppfattas som antingen friska eller sjuka och talar om ett kontinuum mellan hälsa och ohälsa där vi alla befinner oss på någon punkt ofta på väg mot någon av polerna. Den viktiga frågan är inte vilka orsakerna är till en viss sjukdom utan vilka faktorer som kan bidra med att upprätthålla ens position på kontinuumet, eller skapa en rörelse mot det friska (läs mer i Björklund & Svensson 2006 s.131ff, eller i Antonovsky 2005). 4

18 sällan påverkar individens självbild negativt. En individs subjektiva uppfattning om sin förmåga, menar de, är också avgörande för utförandekapaciteten och påverkar alltså då även arbetsförmågan i negativ riktning. Det är dock viktigt att påpeka att en människa har flera roller och att det inte nödvändigtvis är arbetsrollen som skapar ohälsa men, man kan inte heller betrakta arbetsrollen som isolerad från andra sammanhang där människan befinner sig. Här krävs emellertid psykosocialt stöd från rehabiliteringsaktörer, skriver Björklund och Svensson, för att individen skall kunna känna sitt värde i rollen som arbetstagare, ibland i så konkreta åtgärder som att få hjälp med att sammanställa sitt CV (Björklund & Svensson 2006, s.139). Den tredje och sista punkten som Björklund och Svensson tar upp är fokus på sociala dimensioner av rehabiliteringsprocessen och då särskilt emotionella aspekter av relationer mellan den sjukskrivne och rehabiliteringsaktören. De menar att handläggare på Försäkringskassan eller arbetsförmedlingspersonal exempelvis blir centrala gestalter i den sjukskrivnes tillvaro i och med att de ofta har ett stort inflytande i hans/hennes framtidsutsikter. De kan också sägas symbolisera och gestalta samhällets syn på och förhållningssätt till den sjukskrivne (Björklund & Svensson 2006, s.144). Vad de tre olika punkterna ovan har gemensamt är betoningen på individens självupplevelse. Interaktionen mellan människa, miljö och aktivitet är centralt i arbetsterapeutisk teori. 1.2 Revectis, Fortes och Juventus Runt om i landet pågår projekt som på olika sätt syftar till att underlätta för långtidssjukskrivna individer att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Det anses som viktigt, eller till och med samhällsekonomiskt nödvändigt, att så många som möjligt får tillträde till arbetsmarknaden i och med att Sverige har en åldrande 5

19 befolkning. Långtidssjukskrivna och individer med funktionshinder anses vara en outnyttjad arbetskraftsreserv. Revectis, Fortes och Juventus är tre exempel på arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekt som avser att hjälpa långtidssjukskrivna individer och personer med aktivitetsersättning tillbaka till, eller in på, den reguljära arbetsmarknaden. Projekten ägs av Försäkringskassan och finansieras med hjälp av Svenska ESF-rådet 3 och genomförs tillsammans med underleverantörer av rehabiliteringstjänster. De är praktiskt upplagda på något olika vis men huvuddragen är detsamma: Individen har en introduktion på ett antal veckor och går sedan genom praktiska och teoretiska pass för att så småningom bli redo för en arbetsplatsträning och där pröva sin förmåga. Individernas resa genom projekten är till stor del individuellt anpassade i den mån att vissa personer är inskrivna i projektet ett par veckor medan andra finns kvar i flera månader. 1.3 Utvärdering Ett krav som ESF-rådet ställer på projekt som delfinansieras av dem är att en extern utvärdering kopplas till projektet. För utvärdering av Revectis, Fortes och Juventus tog Försäkringskassan kontakt med Malmö högskola. I detta avsnitt redovisas vår allmänna syn på förutsättningarna för utvärderingsarbetet. För den särskilt intresserade har vi sedan valt att lägga de specifika metodredovisningarna som bilagor i slutet av rapporten. När det gäller begreppet utvärdering har detta genom åren kommit att representera flertaliga aktiviteter. Vi menar att utvärdering är en systematisk aktivitet för att noggrant blicka tillbaka och bedöma det som är eller har varit för att ge vägledning inför fortsatt arbete (jmf Vedung 1998). Detta innebär i sin tur att vi menar att utvärderingen framförallt har en praktiskt framåtsyftan- 3 Svenska ESF-rådet är en svensk myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet. ESF-rådet är förvaltande och utbetalande myndighet för Socialfonden samt för Integrationsfonden ( ). 6

20 de funktion, där resultat och erfarenheter ska kunna ligga till grund för vidare beslutsfattande Syfte med utvärderingarna Anledningen till att utvärdering genomförs faller framförallt tillbaka på vad den är tänkt att användas till inom det system där den tas fram. Vedung (1998) talar om tre generella bakgrundssyften; kontrollerande, främjande och kunskapsutvecklande syfte. Utvärderingarna av Revectis, Juventus och Fortes kan sägas ha inslag av alla dessa tre, men att tyngdpunkten ligger på ett främjande och kunskapsutvecklande syfte. Detta då de ämnar ligga till grund för fortsatt arbete och utveckling av arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekt. Utvärderingarna får därför en formativ prägel med inriktning på utveckling. Det som utvärderingarna av Revectis, Fortes och Juventus ämnat göra är att utvärdera projektprocessen från urval av deltagare till utfall av insatsen och huruvida projekten uppfyllt de på förhand uppställda målen samt hur involverade aktörer upplevt projektet 4. I centrum för utvärderingarna står frågorna: Hur har projekten organiserats och praktiskt genomförts? Vilka framgångsfaktorer respektive svårigheter har funnits i projekten? Hur har involverade aktörer upplevt projekten? Genom att vi i denna skrift redovisa tre utvärderingar kan vi också svara på frågan vad de tre projekten gemensamt kan lära oss om genomförande av arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekt. Det handlar alltså om tre separata utvärderingar av tre separata projekt, men genom att i ett samlat grepp ta oss an de tre utvärderingarna tror vi oss kunna öka värdet och användningsområdet och främja möjligheten för kunskapsutveckling. 4 Syftesformuleringen för utvärderingarna skiljer sig något åt i de olika projekten. Den största skillnaden ligger på Juventus i första hand på grund av att den ekonomiska ramen för Juventusutvärderingen varit betydligt mindre. För utförliga syftesformuleringar och metodologiska tillvägagångssätt hänvisas till Bilaga ett, två och tre. 7

21 1.3.2 Avgränsningar och perspektiv Då en utvärdering ska genomföras finns många aspekter att ta i beaktande. Ofta är det som ska utvärderas förhållandevis väl avgränsat, exempelvis i form av ett specifikt projekt, men för att utvärderingen ska kunna ge de svar som eftersöks behöver fokus snävas av ytterligare. Utvärderingen kan bland annat handla om beslut, insatser, processer, resultat eller effekter. Dessa olika perspektiv visar på något av utvärderingens dilemma, den kan bara ge en begränsad bild av den verklighet den studerar. De avgränsningarna som måste göras kommer oundvikligen att innebära att utvärderingen förmedlar ett snävt perspektiv. I utvärderingarna av Revectis, Fortes och Juventus är det framförallt genomförandeprocessen som står i centrum. Men utvärderingen måste även göra ytterligare avgränsningar som behöver tydliggöras vad innebär ett positivt eller negativt utfall av en utvärdering, d v s enligt vilka kriterier värderar utvärderingen den studerade verksamheten? I dessa tre utvärderingar används i huvudsak tre kriterier för att värdera projekten. Dels används projektbeskrivningarna alltså det Försäkringskassan har föresatt sig för att göra i projekten. Det andra kriteriet är de involverade aktörernas upplevelser av projektet och det tredje är hur projekten står sig i jämförelse med den forskning som finns på området långtidssjukskrivna och arbetslivsinriktad rehabilitering. Dessa avgränsningar och perspektiv innebär alltså att utvärderingarna som redovisas i denna rapport förmedlar en specifik bild av projekten. Med andra avgränsningar och perspektiv är det också möjligt att bilden av projekten kunnat se annorlunda ut. 1.4 Rapportens disposition Efter denna introduktion följer tre kapitel, vart och ett tillägnat ett projekt. Kapitlen är uppdelade på liknande vis med en början där en kort beskrivning av projektets tänkta upplägg presenteras. Utifrån det analyseras sedan dess förutsättningar, genomförande 8

22 och resultat. Varje kapitel avslutas med en summerande resultatdiskussion, återföljt av en lista över lärdomar dragna ur projektet. Revectis redovisas först, följt av Fortes och sist presenteras utvärderingen av Juventus. I det femte och sista kapitlet lyfter vi sedan blicken något och försöker summera de lärdomar som kan dras ur de tre projekten gemensamt. 9

23 10

24 2 REVECTIS I detta avsnitt redovisas utvärderingen av Revectis 5. Först ges en kort bakgrund till projektet och dess syfte. Detta kan illustrera vad som i utvärderingssammanhang brukar kallas för att återge projektets programteori, alltså hur upplägget av Revectis är tänkt att fungera, vilken målgruppen är och hur deltagarna i projektet är tänkta att på ett framgångsrikt sätt ta sig från A till B. Därefter analyseras och värderas hur projektet organiserats och praktiskt genomförts alltså hur Revectis sett ut då programteori mött praktik. Sist i kapitlet analyseras projektets resultat och vilka effekter man kan se av projektet. Fig 2.1 Schematisk bild över kapitlet Revectis 2.1 Bakgrund 6 Revectis är ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt som ägs av Försäkringskassan i Skåne och delfinansieras av Svenska ESF-rådet. Projektet är ett rehabiliteringsprojekt som prövar funktionsförmå- 5 För utförligt metodkapitel där utvärderingens tillvägagångssätt redovisas hänvisas till Bilaga 1. 6 När inget annat redovisas refereras till Revectis projektbeskrivning (2005). 11

25 gan hos långtidssjukskrivna och anställda med sjuk- och aktivitetsersättning. Syftet med projektet beskrivs som: att pröva fram former och metoder och genom detta skapa en modell för att utveckla individer med sjuk- eller aktivitetsersättning så att de kan ta sig tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. att via attitydpåverkan och information på företag/ organisationer sprida kunskap och kompetens kring målgruppen, samt de demografiska förändringar som inom kort berör arbetskraftsutbudet. Målsättningarna för Revectis är indelat i kvantitativa och kvalitativa mål. De två kvalitativa målen är dels att deltagarna efter insatsen skall ha ökad kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarknaden och vara rustade att göra aktiva val för sin framtid. Målet är också att företag via information och seminarier skall ges möjlighet till ökad insikt och attitydförändring knutet till målgruppens problematik. De kvantitativa målen är att 50 procent av de deltagare som anvisats till projektet skall finnas i arbete eller annan försörjning sex månader efter avslutad projekttid. Målgruppen för Revectis beskrivs som individer vilka uppbär sjuk- och aktivitetsersättning samt anställda långtidssjukskrivna som inte kan fortsätta sin anställning. Personerna skall vara medicinskt färdigutredda och det skall där framgå att de har en trolig ej utredd arbetsförmåga kvar. Det poängteras också att deltagarna skall ha en grundinställning att vilja verka på arbetsmarkanden igen. Allt som allt räknar man med att 220 personer skall anvisas plats på Revectis under perioden till Detta förväntas ske genom ett riktmärke på 40 såkallade årsplatser. Beräkningarna på antal deltagare och årsplatser bygger på erfarenheter dragna ur ett tidigare rehabiliteringsprojekt kallat 12

26 Vectis 7. Vectis riktade sig till arbetslösa sjukskrivna och avslutades Fig 2.2 Schematisk bild över upplägget av Revectis Revectis är uppdelat i tre delar. Projektet inleds med en introducerande del på sex veckor där en arbetslivsinriktad rehabiliteringsutredning (ARU) inklusive handlings- och tidsplan upprättas för deltagaren. Efter denna period finns ett övningsföretag i lokalerna på Revectis där deltagaren kan testa på att arbeta i en skarp men fiktiv verklighet. Den tredje och avslutande delen utgörs av extern arbetsträning och/eller anställning. ARU:n kommuniceras med deltagaren under projektets gång och blir vid avslut ett dokument i deltagarens akt på Försäkringskassan som beslutsunderlag. 2.2 Förutsättningar I detta avsnitt diskuteras förutsättningarna för att praktiskt genomföra det Försäkringskassan i projektbeskrivningen föresatt sig att göra. Här presenteras på vilket sätt Revectis organiserats och hur deltagare rekryterats till projektet. Avsnittet är dels en beskrivning men också en värdering av förutsättningarna Projektorganisation Försäkringskassan står som ägare och medfinansiär av Revectis. Det betyder att Försäkringskassan står för halva finansieringen av projektet i form av deltagarnas ersättning. Försäkringskassan står också för projektledning. Den andra finansiära parten i projektet är Svenska ESF-rådet. 7 För mer information om Vectis hänvisas till: Melén (2006). 13

27 Fig 2.3 Schematisk bild över organisationen En styrgrupp har tillsatts bestående av representanter från berörda organisationer. Som rehabiliteringsleverantör har Försäkringskassan anlitat Personalservice AB som har lokaler i Malmö där projektet huserat. Deltagarna i projektet rekryteras från Försäkringskassan i Skåne Styrgruppen För att säkra kvalitén och genomförandet av projektet har en styrgrupp sammansatts bestående av projektets intresseorganisationer. I styrgruppen sitter utöver projektledaren och representanter från Försäkringskassan och ESF-rådet även företrädare från Fördjupad Samverkan 8. Inledningsvis kontaktades också en representant 8 Fördjupad Samverkan är ett samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. För mer information om Fördjupad Samverkan hänvisas till: 14

28 från Facket, men denna person har inte medverkat vid något styrgruppsmöte. Styrgruppsverksamheten kan sägas ha fungerat mer som en referensgrupp eller ett diskussionsforum än som ett styrande organ. Projektledaren har vid mötena varit föredragande och presenterat hur många deltagare som är inne i projektet, hur många som avslutat och hur det ser ut framöver med rekryteringen av deltagare. Övriga ämnen som informerats om vid träffarna har varit det ekonomiska läget gentemot ESF-rådet samt utvärderingen. En av styrgruppsmedlemmarna berättar om erfarenheter från flera styrgrupper av ESF-finansierade projekt. I generella ordalag uttrycker sig denne kritiskt mot dessa styrgrupper och menar att de överlag är relativt ostrukturerade och har ett högst ojämnt deltagande, inte minst ifrån ESF-rådet. Även tidigare studier av ESF-finansierade projekt har visat på styrgruppsverksamheter som relativt icke styrande 9. Revectis styrgrupp har haft ett varierande antal deltagare vid sina möten, allt ifrån två till sju deltagare, men en representant från ESF-rådet har deltagit vid sex utav nio möten 10. Ordföranden för styrgruppen som är en representant från Försäkringskassan har deltagit vid fem av nio träffar. Detta kan vara problematiskt, att ordföranden som praktiskt klubbar igenom beslut inte deltagit vid fler tillfällen. Vad det rent praktiskt har inneburit för Revectis att styrgruppsträffarna har haft en mer informativ karaktär är svårt att säga, men om information räcker för att stärka kvalitén och genomförandet av projektet är tveksamt (projektbeskrivningen 2005, s.6). Därmed inte sagt att de informativa träffarna har varit betydelselösa. 9 För exempel se: Tranquist & Pettersson (2007). Jag har själv deltagit vid fem styrgruppsmöten men tagit del av protokoll från nio

29 2.2.3 Rehabiliteringsaktör Som rehabiliteringsleverantör har Försäkringskassan anlitat Personalservice AB 11 i Malmö, ett företag som inriktat sig på personalomställning, personalutveckling och rehabilitering. Personalservice AB var vid projektets start fyra anställda men har under tiden utökats och är idag 10 stycken 12. Involverade i Revectis, utav dessa 10, är VD med ekonomi- och personalansvar samt en processansvarig med ett övergripande ansvar av deltagargrupperna. Det finns också en projektledare som ansvarar för att varje grupp har ett schema, tilldelar deltagarna mentorer och säkerställer materialtillgången. Projektledaren är tillsammans med tre andra personer också mentor 13. En mentors uppgift är att ha olika föreläsningar och aktiviteter tillsammans med deltagarna samt individuella samtal. Till projektet har företaget även en rekryterare vars huvuduppgift är att ordna arbetsträningsplatser 14 åt deltagarna. Revectis är också utrustat med ett övningsföretag där en anställd från Personalservice står som ansvarig. Den processansvarige berättar att deras arbetssätt under vägen har påverkats i positiv riktning i och med att personal tillkommit nu är det inte alls samma personal som från början heller och det sätter ju sin prägel. Han fortsätter och beskriver hur de haft en tydlig strategi i rekryteringen för att få en bredd i personalen, det vill säga akademiska examina och arbetslivserfarenhet, och att de nu har: någon som sysslat med medicinsk rehabilitering, någon har sysslat med mer den här biten med yrkesrehabilitering och så har vi då någon sjuk[gymnast] och [en]arbetsterapeut. 11 Personalservice är också ansvarig för Juventus. För information om det projektet hänvisas till kapitel 4. För mer information om Personalservice AB hänvisas till 12 november För att inte förvirra refererar jag i texten till Personalservice projektledare som mentor. 14 I denna skrift används begreppet arbetsträning som, i Försäkringskassans system, innebär att en försäkrad tränar på vissa arbetsuppgifter för att återfå arbetsförmåga. Beroende på vilken ersättning som är aktuell för individen och vilken myndigheten man pratar med så kan det också benämnas som arbetsprövning och praktik, men här används alltså hela tiden arbetsträning oavsett. 16

30 Företaget har också tillgång till en arbetspsykolog som anlitas vid behov. En av mentorerna berättar att Revectis ändrats något under projekttiden i och med att personalstyrkan förändrats. Detta har medfört att vissa nya teman och föreläsningar tillkommit i projektet och vissa försvunnit. Det blir på detta vis tydligt att själva innehållet i projektets aktiviteter till stor del hänger på mentorerna och deras kunskaper. Men projektets teman utgår dock ifrån Revectis behov, mål och syfte menar mentorerna och projektets processansvarige Fk:s projektledning och relation till underleverantör Projektledaren från Försäkringskassan beskriver sin roll i projektet som att vara: ansvarig för styrgruppen och ESF när det gäller att se till så att projektet sköts enligt den beskrivning som vi gjort men också att det funkar med ekonomi och så. Sedan har jag den andra rollen som kassaföreträdare och det innebär inte att jag är handläggare. Däremot informerar jag om regler, inte bara då jag träffar hela gruppen utan det är alltid när någon vill prata med mig [ ] lämnar ut blanketter, förmedlar länk mot handläggarna. Det innebär att jag skriver in när det händer någonting som jag tycker skall journalföras och handläggaren skall veta det. Mycket sådant är det. Det dagliga arbetet för projektledaren handlar också till stor del om kommunikation med underleverantören. Det skall flyta på inom projektets ram. Deltagaren skall kunna träffa sin mentor och det skall ske överföringar inom rimlig tid och det skall fungera med arbetsträning och återrapportering till kassan. 17

31 Det finns ett arbetsrum i Revectis lokaler där projektledaren finns så gott som dagligen vilket underleverantörens processanssvarig ser som en stor fördel. Diskussioner har jag ju dagligen med [projektledaren] om individerna. Nu är den där ute och nu är den på väg ut där och nu går det så och så och så vidare. Det är ju en helt annan dialog med myndigheten, skitbra för det mesta. Också projektledaren uttrycker sig i goda ordalag över det nära samarbetet, även om han ser svårigheter i en nära relation till underleverantören och menar att det är lätt att man blir uppslukad av projektet och bara finns här i lokalerna och tappar kontakten med sin egen organisation. Detta problem har dock inte varit ett större spörsmål, menar projektledaren, då det hela tiden pågått en diskussion mellan honom och hans chef och att denne påpekat om projektledaren varit borta från Försäkringskassan för länge. Relationen mellan projektledaren och underleverantör är något som växt fram gradvis. Processansvarig berättar att det tagit mycket tid och energi innan de hittade rätt mix av den humanism som han anser att han och Personalservice står för och det regelverk som projektledaren genom Försäkringskassan representerar. Jag tolkar hans uttalande som att Personalservice mer ser till deltagaren medan Försäkringskassan generellt sett har ett större fokus på lagar och regler. Den nära relationen mellan aktörerna har således bidragit till att skapa en brygga mellan dessa perspektiv. Projektledaren beskriver också en historia som inte är helt problemfri och pekar framförallt på att vissa moment i projektet tagit för lång tid och att några deltagare varit inne i projektet för länge. Projektledaren vill se arbetsförmågan utredd och sedan skall deltagaren ut ur projektet och in med nya deltagare. I några fall har deltagare varit inskrivna mycket länge och då har åsikterna ibland gått isär om huruvida deltagaren skall vara kvar eller ej. I dessa lägen menar processansvarig att projektledaren då och då varit väl regelstyrd och ovillig att se möjligheterna att i en 18

32 projektverksamhet arbeta annorlunda än hur man arbetar i Försäkringskassans ordinarie verksamhet. Försäkringskassan och underleverantören kan därmed ses representera olika organisationskulturer. Projektledaren från Försäkringskassan förhåller sig till kassans regler och kräver in rapporter av olika slag från underleverantören, såsom rehabiliteringsrapporter och hur långt det gått för deltagarna och vad som är på gång. Detta är något som projektledaren gör ungefär varannan vecka, berättar processansvarig, och det har han förståelse för, men tycker samtidigt att det är tids- och energikrävande och kunde ha fungerat smidigare. Försäkringskassans projektledare håller informationsmöten med nyanlända deltagare i Revectis, där han bland annat informerar om ersättningsformer från Försäkringskassan, varför det finns en socialförsäkring, hur försäkringskassan fungerar och vilka rättigheter de försäkrade har. Flera av deltagarna berättar att de nu har större förståelse för hur Försäkringskassan fungerar. En av dem uttrycker att det varit bra med möjligheten att prata med någon från Försäkringskassan, då denne själv tidigare haft dålig koll på det här med aktivitetsstöd. En annan deltagare berättar: Det är bra att Försäkringskassan finns på stället för så fort det varit något krux så kan han gå in och kolla, [ ] så har det blivit ett stressmoment mindre och det är jag inte ensam om att tycka för det var nästan kö in till [projektledaren] ibland: - du, jag glömde skicka in mina papper eller jag glömde skriva att det var Revectis och då sa han bara att det är bra att du säger det så kan jag gå in och fixa det. Det är guld värt, speciellt för de som är ensamstående som går här. Man klarar inte sig hur många veckor som helst utan de pengarna. Projektledaren säger också vid det introduktionsmöte som jag deltar i att dörren in till honom alltid står öppen om det finns frågor. Detta kan ha sina implikationer berättar han senare vid en intervju. Deltagarna riskerar att inte ha: samma kontakt med handläggaren som de borde ha. De tror 19

33 kanske att det räcker att prata med mig. Det är ju inte jag som tar besluten, det är deras handläggare. Han fortsätter och berättar att han också kan framstå som snällare än handläggarna i och med att han inte tar några beslut om deras ersättning. Vad gäller just relationen till handläggarna hade projektledaren önskat att de var: med på ett helt annat sätt från början så att de inte tappar bort sin roll eller överlåter den till mig vilket har hänt vid tillfälle tyvärr, en roll som jag varken vill eller ska axla. Handläggare på Försäkringskassan bekräftar att det inte funnits någon större kontakt med deltagare under projektets gång, men att korrespondensen med projektledare blivit bättre med tiden i projektet. En av handläggarna uttryckte att det i början fanns vissa kommunikationsproblem mellan dem, men att det blev bättre med tiden. Sammantaget kan vi se att relationen mellan projektledningen och rehabiliteringsleverantören verkar ha varit god och också blivit bättre med tiden. Projektledaren är, sedan flera år tillbaka, anställd på Försäkringskassan, en organisation som är hårt regelstyrd. Personalen från underleverantörerna har en helt annan bakgrund och detta visar sig i de olika synsätt man tar med sig in i projektet. Även om projektledaren har deltagarnas bästa i åtanke vid arbetet måste han också förhålla sig till Försäkringskassans regler. Personalen behöver inte på samma sätt förhålla sig till dessa regler och kan ibland även ställa sig oförstående till vissa av reglerna. Men i och med att de båda organisationerna har fått mötas och arbeta tillsammans verkar en större förståelse för varandras arbete ha uppstått. Möjligen har projektledaren upptäckt alternativa vägar inom regelverket och möjligen har Personalservice fått en större förståelse för själva regelverket och dess system. 20

34 2.2.5 Rekrytering av deltagare Deltagarna rekryteras av handläggare på Försäkringskassan i Skåne som fått information vid informationsträffar om projektet via Försäkringskassans projektledare. Informationen har kort bestått av beskrivning av projektet, dess syfte och målgrupp. Handläggarna identifierar sedan presumtiva deltagare som de presenterar projektet för. De försäkrade 15 får själva välja om de vill delta, men som Försäkringskassans projektledare uttryckte det så finns en viss form av tvång inbakat i rekryteringen: man skall vara överens men vägrar du kan handläggaren dra din ersättning. För att bli aktuell för Revectis ska du som försäkrad vara i steg sex i Försäkringskassans sjustegsbedömning 16. Steg sex innebär kortfattat att du som försäkrad är medicinskt färdigutredd och att det finns en trolig arbetsförmåga hos dig efter en rehabiliteringsinsats. En av handläggarna på Försäkringskassan menar att det av denna anledning inte varit så lätt att rekrytera deltagare till projektet: I första hand skall man gå tillbaka till sitt gamla arbete. Kan man inte det skall arbetsgivaren anpassa arbetet eller göra en omplacering till ett annat arbete inom det företaget, och kan man inte det så måste arbetsgivaren dokumentera att de inte kan omplacera personen. Sen måste vi därefter ta ställning till om personen kan söka arbete på öppna arbetsmarknaden och det är ju en medicinsk bedömning som man gör då. Kan den här personen med den här medicinska inskränkningen gå och söka jobb på den öppna arbetsmarknaden. Då kanske det blir nej där också, och det är ju först då som det här som vi kallar steg sex blir aktuellt där Revectis tjänster finns. 15 En försäkrad är en person som får ersättning från Försäkringskassan. I denna skrift används beteckningen också på det viset. Då dessa personer är med i projektet används beteckningen deltagare. 16 Steg ett i Försäkringskassans stegmodell innebär att du efter sjukdom återgår direkt till arbete, dessa fall kräver mer eller mindre ingen uppmärksamhet från Försäkringskassans sida. Steg två innebär att viss anpassning av din arbetsplats måste till för att du skall kunna återgå. Steg tre kräver en omplacering på din arbetsplats. Steg fyra, utbildning för att kunna gå vidare till annat arbete. Steg fem innebär att du skall kunna hitta ett annat arbete än din tidigare arbetsgivare. Steg sex som förklarat ovan innebär att du kan ha arbetsförmåga efter rehabiliteringsinsatser. I steg sju görs bedömningen att du inte har någon arbetsförmåga på minst ett år framöver. 21

35 Försäkringskassans projektledare bekräftar rekryteringssvårigheterna som handläggaren beskriver, men att den varit svårast under våren 2007 att få in deltagare. Han berättar att de då vidgade målgruppen till att även innefatta arbetslösa med sjukpenning för att underlätta rekryteringen. Problemet med att rekrytera deltagare har också blivit praktiskt påtagligt i Revectis. En av mentorerna berättar att: då det var problem med rekryteringen på Försäkringskassan av deltagare fick vi för små grupper och fick ha så många grupper att det var svårt att få ihop personal och få ihop planeringen [ ] Några slutade och det är vanskligt att slå ihop vissa grupper vid vissa tidpunkter att låta dem träffa nya människor [ ] Det kan jag tycka inte varit helt bra. Stora delar av iden bakom projektet har varit att jobba med gruppdynamik. Detta kan vara svårt då gruppen består av enstaka deltagare. Vid ett tillfälle består en av grupperna av tre deltagare och det blir inte mycket gruppdynamik. I gruppen är det deltagare som varit inne i projektet 27, 22 och 17 veckor. Mentorn berättar att detta är ett ganska svårt läge och deltagarna befinner sig mitt emellan något: skall de arbetsträna eller ej? Vissa av dem kommer kanske i detta läge få reda på att de inte har någon arbetsförmåga och då skall de hem igen och det kan vara mycket jobbigt då den sociala biten varit bra, berättar mentorn. Styrgruppen för projektet har varit väl informerade om rekryteringsproblematiken under våren. Vid ett möte ( ) diskuteras en viss oro inom Försäkringskassans organisation som en möjlig orsak till minskad rekrytering av deltagare. Man pratade då om att handläggarna på grund av interna organisationsförändringar kan ha haft andra prioriteringar. Vid samma möte diskuteras också behovet av ytterligare informationsinsats för att öka medvetenheten om projektet hos handläggarna runt om i Skåne. Någon sådan informationsinsats genomfördes aldrig. 22

36 Motiverade deltagare Den processansvarige hos underleverantören menar att målgruppen i Revectis har blivit väldigt tydlig. Denne jämför med Vectis (som personen i fråga också var delaktig i) där det inledningsvis var något kaotiskt: Då hade vi människor som hade ett aktivt missbruk och vi hade människor som inte kunde svenska och vi hade människor som var riktigt dåliga psykiskt. Den processansvarige tycker att projektet nu i och med lång erfarenhet från Vectis har väldigt få omotiverade deltagare. En annan faktor beskrivs också vara att Försäkringskassans handläggare inte skickar vem som helst. Jag tolkar uttalandet som ett uttryck för att en noggrann rekrytering från Försäkringskassans handläggare där målgruppen är den tänkta ger fler motiverade deltagare. Det vittnar också om en nära relation mellan Försäkringskassan och underleverantör där en förståelse kring målgruppen återfinns. Flera av deltagarna uttrycker också en känsla av motivation inför projektet. En av dem berättar att jag hade varit sjukskriven en längre tid så jag tog kontakt [med Försäkringskassan] för jag orkade inte vara hemma. En annan berättar att denne gått hemma i nio månader och var trött på det och ville komma igång. Även vid mina besök under introduktionen av en ny grupp i projektet upplever jag att flertalet deltagare utstrålar motivation om än en viss skepsis inför vad som ska komma ventileras under fikapauserna. Man är osäker på hur mycket man själv skall orka och hur projektet skall kunna hjälpa dem. En tydlig målgrupp och bestämda kriterier för rekrytering av målgruppen har med stor sannolikhet påverkat antalet motiverade deltagare. Vilka deltagare som rekryteras till ett projekt kan vara av stor vikt för projektets resultat. Om handläggare på Försäkringskassan rekryterar den tänkta målgruppen utifrån givna kriterier, ges rehabiliteringsleverantören en stor fördel jämfört med 23

37 om rekryteringen sker mer slumpartat och målgruppen blir spretig. Vad du sätter in i ett projekt påverkar vad du får ut helt enkelt. Felrekryterade deltagare? Möjligen kan man också skönja andra problem som svårigheten med rekryteringen kan ha varit del att orsaka. En av deltagarna berättar om två exempel då personer kommit till Revectis men mått för dåligt för att delta: Man kommer ju nära varandra och vill hjälpa varandra, men man är själv så pass sårbar så man kanske inte riktigt har den kraften [ ] Jag insåg ju att det var en i vår grupp som inte orkade och till slut orkade inte jag heller. Han var så pass dålig att de inte borde ha satt honom där. Han slutade sen men han var ändå där ganska länge. Det var någon till som sen slutade, och då kan jag tänka mig att det finns andra som de kunde satt in i stället från början. Det är ju viktigt, för det tar ju på den personens kraft och alla andra också. Om detta är ett resultat av att rekryteringsprocessen i vissa fall har varit bristfällig är svårt att säga något om. Det som går att säga är att vissa som kommit till projektet har mått för dåligt för att genomföra det tänkta programmet. Även i den grupp där jag deltog i ca tre veckor fanns en deltagare som fick lämna projektet efter bara en dag. En av de deltagare jag senare intervjuade berättar att han också mådde väldigt dåligt och var tvungen att avbryta ganska snabbt in i projektet för att han helt enkelt inte mådde bra. Viktigt att poängtera här är dock att han ändå kände sig nöjd över deltagandet i Revectis och menade att det givit honom mer skinn på näsan och att det hjälpt till att bygga upp hans självförtroende och lärt honom acceptera sin situation. Han har på så sätt blivit bekräftad i sin sjukskrivning och behöver inte känna sig ifrågasatt. Viktigt att hålla i åtanke är också att ESF-rådet står för halva finansieringen av Revectis. Det innebär i praktiken att när Revectis får en viss summa, eller rekvirerar, från ESF-rådet måste den 24

38 balanseras med ett visst antal deltagare och deras ersättning. Risken är att man vid en obalans nödgas ta in deltagare som egentligen inte varit ämnade för Revectis. Detta kan i sin tur leda till att vissa deltagare inte känner sig motiverade eller helt enkelt inte förstår varför de är där Olika syfte Så gott som alla deltagare jag kom i kontakt med på Revectis har uttryckt att de vill ha ett arbete och hoppas också via sitt deltagande i Revectis få det eller en möjlighet att få in en fot på något företag. Men huvudsyftet med projektet beskrivs av projektledare, mentorer, rekryterare och processansvarig som att mäta deltagarnas arbetsförmåga i antal timmar. När denna mätning är genomförd är således syftet uppnått och deltagaren kan skrivas ut ur projektet, då är vår mission completed, då vet vi exakt vad deltagaren klarar av, hur många timmar och vad han vill göra berättar rekryteraren. En av anledningen till deltagarnas förhoppning kring ett arbete tror en av mentorerna kan bero på att man ibland hör det man vill höra: Det räcker med att jag säger en arbetsrehabiliteringsutredning så hör deltagaren arbete och när jag pratar med deltagare så är det 99,9 procent som säger att jag vill ha ett jobb. Projektledaren berättar att de är noggranna med att förklara projektets syfte för deltagarna. Vad som bör poängteras är att syftet med Revectis i projektbeskrivningen beskrivs som att arbeta fram en modell för att utveckla individer med sjuk- eller aktivitetsersättning så att de kan ta sig tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Fokus ligger alltså i projektbeskrivningen på utvecklingen av en modell inte mätning av arbetsförmåga, även om den mätningen mycket väl kan vara en del av ett modellutvecklingsarbete. 25

39 2.2.7 Förkortad framställning Förutsättningar Revectis finansieras av Försäkringskassan och ESF-rådet. Projektets styrgrupp har haft en informativ karaktär. Personalservice AB är rehabiliteringsleverantör i projektet och de har tillsammans med projektet växt från fyra till tio anställda vilket i viss mån påverkat innehållet i projektet. Projektledaren finns dagligen i lokalerna vilket uppskattas av såväl deltagarna som personalen i Revectis. Dock är rollen något problematisk och kan leda till att deltagarna får en minskad kontakt med sin handläggare. Den nära relationen mellan projektledningen och underleverantören har ökat förståelsen för varandras organisationer. Rekryteringen av deltagare har varit tydlig vilket medfört många motiverade deltagare, anledningen är bland annat erfarenheter från tidigare rehabiliteringsprojekt. Det har under våren 2007 varit svårt att rekrytera deltagare. Anledningar som åberopas är organisationsförändringar inom Försäkringskassan och informationsbrist till handläggare runt om i Skåne. En breddning av målgruppen gjordes för att underlätta rekryteringen. Trögheten i rekryteringen har resulterat i viss förlust vad det gäller grupprocesser och gruppdynamik vilket är en stor del av Revectis arbetssätt. Det kan även ha inneburit rekrytering av omotiverade deltagare och i vissa fall deltagare som mått för dåligt för att genomföra det tänkta programmet. Flertalet deltagare vill ha arbete genom sitt deltagande i Revectis men projektet syftar i huvudsak till att utreda individernas arbetsförmåga. 2.3 Genomförande Utifrån de förutsättningar som beskrivits ovan redovisas i detta avsnitt hur projektet mer handgripligen bedrivits i Revectis lokaler. Deltagarnas resa genom Revectis ser väldigt olika ut från person till person. Någon stannar bara några dagar medan en annan är kvar i flera månader, allt beroende på var individen befinner sig i livet och hur mycket stöd och hjälp som behövs i rehabiliterings- 26

40 processen. Här följer en analytisk beskrivning av projektet och dess olika beståndsdelar samt hur olika aktörer upplevt projektets moment Första mötet med projektet för deltagaren När handläggaren på Försäkringskassan identifierat en tänkt Revectiskandidat meddelas Försäkringskassans projektledare på Revectis och denne tar ett beslut om personen kan vara aktuell för projektet eller ej. Om personen är aktuell ordnas ett möte mellan den försäkrade, Försäkringskassans projektledare eller den försäkrades handläggare och Revectis processansvarig. Individen får en kort information om projektet och vad som kan tänkas hända för honom/henne i det. Kommer de här överens om att personen skall delta så bestäms ett datum då han/hon skall börja i en grupp. En ny grupp startar cirka var tredje vecka och deltagaren får välja att gå i förmiddagsgruppen mellan eller eftermiddagsgruppen mellan Projektet har allt som allt haft 22 grupper med varierande antal deltagare. Vid deltagarens första möte med projektet presenteras Revectis av processansvarig: Jag träffar ju alltid deltagarna första gången och det tycker jag är jätteroligt [ ] dels är det sådan styrka för jag har varit där dom har varit. Processansvarig har varit långtidssjukskriven och vet hur det kan kännas och menar att den erfarenheten gör att deltagarna kan slappna av vid första mötet och känna att den här människan vet ju vad han pratar om. En av deltagarna berättar om första mötet: Jag hade bara varit där i fem minuter när jag kände, gud va kul! Vad skönt att komma igång. Det kändes seriöst och engagerat. 17 Deltagarna spenderar denna tid i projektets lokal men har också uppgifter som skall lösas på övrig tid, enligt projektledningen. 27

41 En annan berättar att han kände sig förstådd av personalen på Revectis (inklusive projektledaren från Försäkringskassan) och jämförde med tidigare erfarenheter från offentliga myndigheter där ingen förstått honom Mentorskapet Under första dagen i projektet presenteras mentorn som blir både gruppens och de enskilda individernas mentor. Mentorn vet ingenting om deltagarna i grupperna utöver deras namn. Anledningen till detta är sekretess. Men det finns också en pedagogisk fördel berättar en av mentorerna. Hon menar att det är enklare att inte ha några förutfattade meningar i mötet med deltagarna om man inget vet från början. Deltagaren kan själv välja att berätta vad han/hon tycker är viktigt att berätta. Det är dock av stor vikt, säger en av mentorerna, att deltagarna berättar om sina begränsningar och inte försöker gömma något för då kan matchningen till en arbetsträningsplats bli mindre lyckad. Ett par deltagare uttrycker en viss hopplös känsla vid första mötet över att personerna som förväntas hjälpa dem inte vet något om dem, men vid intervjuer med deltagare som varit med i projektet en längre stund finns denna känsla inte kvar. Ingen av dem jag talat med har heller upplevt det som något problem. Som mentor ansvarar man för olika schemalagda aktiviteter som exempelvis temaaktiviteter i grupp. Vissa av dessa påminner om föreläsningar som deltagarna uppmuntras ta aktiv del i. Dessa kan handla om konfliktkunskap, stresshantering, hälsa, kompetenser och mentalkraft. Mentorerna leder inte bara för den grupp de är mentorer för utan deltar även i andra grupper. Mentorerna håller också i jobbsökaraktiviteter samt fredagens tema som alltid är av mer fysisk karaktär. Som exempel kan nämnas stavgång, besök vid Citytunneln, tipsrunda, mental träning och meditation. Utöver dessa gruppaktiviteter har mentorn individuella samtal med deltagarna för att utröna vad personen tidigare gjort, kan göra och vill arbeta med. En av deltagarna jag pratar med berättar 28

42 att han fick mycket stöd av mentorn och att han behövde den här extra knuffen i ryggen för att komma igång. En annan deltagare berättar att hon hade mer ut av diskussionerna i grupp och inte hade så mycket personlig kontakt med sin mentor. Ingen av deltagarna jag pratar med uttrycker någon egentlig kritik kring mentorskapet och dess funktion eller relationen mellan mentor och deltagare. Tvärtom verkar de flesta vara nöjda med mentorn och den relationen man haft. Den kritik som framkommer i förhållande till mentorerna har mer att göra med innehållet i deras aktiviteter Innehåll och relationen till andra deltagare En av mentorerna berättar att det kan vara svårt att generellt beskriva innehållet i Revectis då det beror på vilka deltagarna är, var de befinner sig och var de är på väg: Det är olika mellan grupperna också, vad finns det i den gruppen? Och då pratar jag om begränsningar, har jag en grupp med bara fysiska funktionshinder så kanske det inte behövs så mycket stress och självkänsla. Det behövs men kanske inte i den omfattningen [ ] sen är det ju upp till mentorerna också, att nu har vi en grupp som ser ut såhär, vi skall försöka få in detta, för det tror vi blir bra. Vi vet ju inte förrän vi har provat. Flera deltagare har en ganska ljum inställning till själva innehållet i de teman eller aktiviteter som hålls i Revectis. Ingen riktar någon skarpare kritik, men man talar heller inte om innehållet med några superlativ. Någon berättar att innehållet var rätt så lättsamt, en annan säger att nivån var lite för låg, medan en tredje inte minns så mycket av innehållet utöver att det kändes bra när hon pratade om krishantering och det här med olika faser. Ingen av deltagarna som uttryckte sig på detta vis var dock missnöjda med sitt deltagande i projektet eller med Revectis överlag. De verkar däremot vara av åsikten att innehållet i aktiviteterna inte varit så betydelsefullt. Det alla påpekade som viktigt i Revectis var behovet 29

43 av att träffa människor överlag men framförallt människor med liknande erfarenheter som en själv, att göra något och att få struktur på sin vardag. Det är ju det att man kommer ut och träffar andra människor och man kan prata och umgås, det är ju det man behöver, att träffa människor i samma situation så att man ser att man inte är ensam. Sen var det nog framförallt att jag ville träffa lite folk! Projektledaren berättar att det är viktigt att jobba med gruppen och att man första veckan avslutar med en övning kallad Välta torn i syfte att få ihop gruppen: Det är väldigt enkelt men mycket roligt och alla oavsett vem man är kan man engagera sig i det och man blir engagerad även om man kanske inte vill det från början. En av mentorerna berättar att de arbetar med gruppen som verktyg bland annat för att se hur individerna fungerar i grupp och interagerar med andra människor. Att träffas i grupp har också varit något som flera deltagare uttryckt som positivt. Jag tyckte att man lyfte varandra och att man vågade vara som man var på något sätt och alla umgicks med alla. För mig var helheten bra, att man var ett gäng på stycken, det är upplyftande att vara några stycken och inte ensam bli omhändertagen. Det är inte bara jag som blir så här knäpp, det är inte bara jag som ballat ur såhär vansinnigt det är inte bara jag som inte kan stå i kön på Ica. En av deltagarna berättar om sin erfarenhet av långtidssjukskrivning och i berättelsen kan man skönja en möjlig förklaringsfaktor till varför flertalet av deltagarna uttrycker en sådan social längtan: 30

44 [I Revectis] är människor runt omkring en. Det är man inte van vid när man är sjuk. Man blir socialt skygg och det kan jag nog skriva under på för 95 procent av de som gått här som jag träffat. Man känner sig missanpassad i samhället. [ ] När man blir sjuk hamnar man utanför samhället vare sig man vill eller inte. Man är inte delaktig och när man då har träffat andra människor i samma situation då känner man sig inte lika vrickad. Då inser man också att det är fullt normalt att känna den känslan av utanförskap och att man inte känner sig duglig och allt det här. Deltagaren fortsätter och berättar att denne utanför projektet haft hjälp en längre tid från både en kurator och en psykiatriker men: de kan inte ge mig det här med att träffa andra människor i liknande situationer och att man måste vara social med dem. [ ] Man måste sitta i rummet med dem och då känner man sig plötsligt som en människa igen och inte som ett UFO för det är det som det handlar om i många fall av sjukskrivningar skulle jag tro. En av styrgruppsmedlemmarna pratar också om att innehållet i aktiviteter ibland kan vara underordnat själva formen för ett projekt. Han menar att detta inte enbart gäller Revectis utan även flera andra projekt. Utvärderingar av liknande projekt har också tidigare kunnat visa på just detta 18. Det viktiga kan vara att man ges utrymme, någon tar en på allvar och har tid för en Rekryteraren Beroende på hur långt man är gången i sin rehabiliteringsprocess och hur redo man som deltagare känner sig för att möta arbetslivet så träffar man efter ett tag projektets rekryterare. 18 För exempel hänvisas till: Tranquist (2007). 31

45 Med denne förs ett samtal: Jag tar hänsyn till intressen, bostad, vad de jobbat med, vad de vill göra och vad de absolut inte vill göra plus att jag kollar vad de kan göra. Rekryteraren tar över delar av ansvaret för deltagaren från mentorn. Detta görs genom att rekryteraren presenteras tidigt och försöker lära känna deltagarna redan i början av deras vistelse i projektet vilket inte gjordes när projektet var nytt. Den processansvarige pratar om övergången mellan mentor och rekryterare som något ganska problematiskt och menar att: Det är enda gången jag kan säga att människorna inte växer i projektet. De blir frustrerade helt enkelt, vissa av dem, inte alla, det tar för lång tid ibland, sorgligt. Han berättar att de försökt jobba med detta och strama upp rutinerna för att ingen skall glömmas bort. En av deltagarna som var med i början av projektet berättar också att det blev lite förskjutet på detta i början, det kom inte riktigt igång när vi skulle ut och provjobba. Flera av deltagarna är dock osäkra på vad de vill arbeta med. Men ofta kan personerna ha en uppfattning om vilken bransch de vill jobba inom och då har rekryteraren: ett nätverk sedan gammalt och funkar inte det så letar jag reda på ett företag och så ringer jag upp, bokar en tid och åker ut och hälsar på dom och berättar om projektet. När en arbetsträningsplats urskiljts ordnas ett möte mellan deltagare, rekryterare och arbetsgivare där man bestämmer om det blir någon arbetsträning och i så fall hur många dagar och timmar i veckan som man skall börja med. Såväl mentorerna som projektledaren och rekryteraren poängterar att det är viktigt att deltagarna börjar försiktigt och att man sedan trappar upp för att inte första mötet skall bli en motgång. På arbetsplatserna finns det 32

46 alltid en anställd som är handledare för deltagaren från Revectis. Arbetsgivaren och Revectis skriver sedan ett avtal: Jag brukar göra så att jag ger dem en månad i taget, se vad som händer under första månaden, hur många timmar de kommer upp till. Finns det chans till att de skall gå upp i arbetstid så brukar jag prata med [projektledaren från Försäkringskassan] så säger jag att jag tänker förlänga för att personen kan gå upp lite till och det går jättebra där. [ ] Sen så när vi kommit upp över 10 timmar så kommer samverkansgruppen in. [ ] Då är vår mission completed, då vet vi exakt vad deltagaren klarar av, hur många timmar och vad han vill göra och så vidare. Alla deltagare i Revectis har inte samma kontakt med rekryteraren. Några av deltagarna har själva letat reda på en arbetsgivare och tagit kontakten. Det skiljer sig också stort i fråga om när rekryteraren kopplas in. För vissa tar det längre tid, för lång tid som både processansvarig och försäkringskassans projektledare påpekat, medan andra får ett möte inbokat mer eller mindre omgående vid introduktionen. En av mentorerna berättar: Vi har människor som legat så nära arbetsmarknaden så det finns ingen anledning att de skall stå och traska i sex veckor. De är inte så många men de finns. Rekryteraren fyller alltså en viktig funktion i flera deltagares möte med arbetsmarknaden, men behovet hos deltagarna varierar utifrån deras individuella förutsättningar Övningsföretaget Om en deltagare vill arbeta med administrativt arbete, men av olika anledningar känner sig lite osäker kontaktas övningsföretaget och en diskussion startar mellan dess ansvarige, rekryteraren och deltagaren. Kommer man överens med deltagaren så börjar han/hon arbeta i övningsföretaget och den ansvarige blir då också 33

47 mentor för deltagaren. Rekryteraren fortsätter dock att hålla kontakt med övningsföretaget så att denne så småningom skall kunna identifiera en arbetsträningsplats utanför lokalerna. Inledningsvis var övningsföretaget tänkt att fungera som ett mellansteg som alla gick igenom före extern arbetsträning. Men som beskrivet ovan har inte alla gått denna väg utan det har fram för allt handlat om personer som är intresserade av administrativt arbete, men som inte känner sig riktigt säkra på att arbeta på den öppna arbetsmarknaden. Fördelen med övningsföretaget, menar den ansvarige, är att du kan: träna de affärsmässiga färdigheterna, för att processer och rutiner är som i verkligheten, den sociala biten är den samma [ ] Här kan man ta det lite lugnare. Han gör en jämförelse med att utbilda en pilot: Då sätter man inte honom i en 737:a kör upp på meter och så pekar på knapparna, utan man sätter honom i en simulator där man kan träna och gå tillbaka, plus att man bestämmer tempot själv. Så det är ett mellansteg. Övningsföretaget har en arbetsledare som är den ansvarige, anställd på Personalservice. Han har ingen tidigare erfarenhet av rehabiliteringsprojekt, men har en bakgrund som företagare. Detta var en omställning för honom berättar han då han tidigare varit van vid att försöka nå resultat rent ekonomiskt, medan det nu inte har någon faktisk betydelse: I någon mening vill jag att företaget skall fungera som i verkligheten och för att det skulle fungera hade jag hellre om jag fått välja, istället för att sätta den [en deltagare] där, under uppbyggnaden velat plocka dig där och dig där, att de hade haft erfarenhet och kompetens för att driva det. För då kommer jag tillbaka till det där att 90 procent av deltagarna har inte erfarenhet av den här verksamheten. 34

48 En av deltagarna som varit anställd 19 i övningsföretaget kände att den ansvarige inte riktigt lät de anställda sköta sitt arbete utan kontrollerade och ändrade vissa saker som de gjort och ibland behandlade dem som inkompetenta. Personen menar dock att mellansteget var bra och en möjlighet att testa på även om man som deltagren uttryckte det, inte mår riktigt hundra. Övningsföretaget ingår i ett nätverk av cirka 90 svenska övningsföretag kallat Business training center 20 (BTC). BTC står för hela den ekonomiska infrastrukturen med bankfunktioner, kreditupplysning, skattemyndigheter etc. medan övningsföretag runt om i landet köper och säljer olika produkter mellan varandra. Övningsföretaget på Revectis säljer fiktiva kopiatorer till företagen i detta nätverk. När en kopiator av ett visst slag säljs skickas ett fax till företaget som köper kopiatorn som fysiskt bevis på köpet, sedan skickas faktura. Även i övningsföretaget startar deltagaren i lugnare tempo och ökar sedan i antal timmar när han/hon känner sig redo. Den ansvarige berättar att han får pusha på vissa deltagare som behöver en extra knuff, men att det vanligaste är att han får försöka hålla dem tillbaka då de vill för mycket. När deltagaren jobbar full tid i övningsföretaget kopplas åter rekryteraren in och man försöker finna en arbetsträningsplats utanför Revectis lokaler. Den ansvarige för övningsföretaget verkar angelägen om att driva företaget som ett företag där han kan rekrytera de personer som behövs för att sköta företaget och riskerar kanske att glömma bort den rehabiliterande funktionen som företaget också förväntas ha Arbetsträning Tidpunkten för när arbetsträningen kommer igång är olika för deltagarna. Vissa får kontakt med rekryteraren vid introduktion 19 Deltagarna får en anställning på övningsföretaget och får också en fiktiv lön från detta företag som administrationen på övningsföretaget sköter, alltså också deltagare. 20 För information om nätverket hänvisas till 35

49 och en arbetsträningsplats kan ordnas ganska omgående. Andra är i projektets introduktionsfas i sex veckor som planerat och går sedan ut i arbetsträning, vissa går vidare till övningsföretaget i ett par veckor och sedan ut, medan ytterligare några inte hamnar i arbetsträning alls av olika anledningar. Några mår för dåligt eller väljer att göra ett avslut i Revectis. En handläggare på Försäkringskassan berättar att denne fått berättat för sig från deltagare att det tagit för långt tid innan arbetsträningen kommit igång. En av deltagarna jag pratar med berättar: Till min första arbetsträning kunde det gått lite snabbare, jag visste ju redan när jag började vad jag var intresserad av. Jag förstår att det är svårare när du inte alls vet vad du vill men i mitt fall [ ] kunde de ju tagit tag i det tidigare. Så tror jag att det var flera som kände. Flera av personalen på Revectis inklusive projektledaren från Försäkringskassan ger en bild av att det ibland tar lång tid, men att det också måste ta längre tid i vissa fall. Projektledaren berättar att: det jag har sett är att väldigt många behöver mycket längre tid på sig och man är mycket skörare. I projektbeskrivningen har deltagarna i Revectis en rikttidsinskrivning på 22 veckor. Medelinskrivningen för deltagarna var 205 dagar, det vill säga närmare 29 veckor. Det har bevisligen tagit mycket längre tid än förväntat för många deltagare. Flera av deltagarna jag talat med vittnar dock om positiva erfarenheter av sin arbetsträningsplats, även de som efter projektet gått tillbaka till Försäkringskassan. Några lyfter också fram att de rehabiliterande förberedelser som gjorts tidigare i projektet varit en förutsättning för att kunna gå ut i arbetsträning: Dag ett så började man med lite smågrejer, komma igång, tänka, diskutera lite grann och så blir man mer, ja det kändes som det byggdes på liksom, tills jag kände då att nu måste jag ut, för nu är det bra. [ ] Det var en väg till att börja jobba. 36

50 Deltagarna poängterar också, än en gång, det här med att träffa andra människor i liknande situation som en stärkande ingrediens inför arbetsträningen. Men alla deltagare hade det inte så bra på arbetsträningen. En deltagare säger sig själv ha en stor vilja, men att kroppen helt enkelt inte vill. Om arbetsträningen säger personen: Jag satt och vek lite papper. Jag har jobbat med sådant tidigare ju och det var samma arbetsuppgifter som tidigare och de hade i stort sett ingen nytta av mig ute på plan så att säga. För att köra runt med bilar och gå runt med postgång det klarar jag inte och då fick jag sitta där och vika papper. Och sen blev det monotont och då fick jag sitta stilla och då blev jag stel i nacken och ja, det blev strul bara. Efter denna ganska nedslående beskrivning känner sig personen ändå nöjd över utgången: [Revectis] såg att jag var oförmögen att arbeta just nu och det känns ju positivt för mig för då har jag att de stöttar mig om någon skulle hacka på mig och det är skönt. Rekryteraren berättar att han under arbetsträningens gång försöker komma ut och hälsa på deltagarna. Hur frekvent kontakten är mellan deltagarna och Revectis under arbetsträningen varierar dock. Någon säger att ingen kontakt alls hölls under arbetsträningen, en annan säger att de frågade om kontakt önskades, medan en tredje berättar att arbetsträningen fungerade bra och ingen kontakt behövdes. Personen kände dock att om behov hade uppstått hade det inte varit några problem att ringa mentorn eller rekryteraren. Vissa deltagare stannar på en arbetsträningsplats och ökar sin arbetstid tills maxtiden är uppnådd. Andra byter arbetsplats både en och två gånger. Det är viktigt att möjligheten till någon form av anställning finns på den arbetsplats man arbetstränar säger en av deltagarna. Personen kände det som slöseri att bara gå runt på en 37

51 arbetsplats om inte den chansen fanns och bytte också av denna anledning arbetsträningsplats efter två/tre veckor vid sin första arbetsplats. Detta var inget problem för personalen på Revectis eller Försäkringskassan säger deltagaren. Arbetsträningen är en viktig del av Revectis men vägen till arbetsträning har för många deltagare varit längre och krokigare än vad man från Försäkringskassans sida förväntade sig. Vissa deltagare hade velat att arbetsträningen kom i gång snabbare, men flera av dem verkar också vilja mer än vad kroppen orkar med. Viktigt att understryka är att en utredning som mäter noll timmars arbetsförmåga hos en individ även är ett resultat och ett resultat som inte nödvändigtvis tas emot negativt utan kan av deltagaren ses som en bekräftelse Avslut När deltagarens maximala arbetstid är uppnådd och det fungerat i några veckor görs ett avslut. Man vill att personen skall ha arbetat någon vecka på sin maxtid så att man ser att det är hållbart: Gärna skall man vara uppe i 10 timmar och varit det ett tag, för att man skall se att det är hållbart. Vi pratar om hållbarhet i 10 år framåt, vi pratar inte om dagsländor. Det har ingen nytta varken för deltagaren eller för samhället. När en deltagare når 10 timmar i veckan uppfyller personen det krav som finns för att Arbetsförmedlingen skall kopplas in. Detta görs via Fördjupad Samverkan vilket är en åtgärd som möjliggör för deltagaren att vara inskriven i Revectis med ersättning från Försäkringskassan men ändå ha tillgång till resurser från Arbetsförmedlingen. Vid en styrgruppsträff diskuteras inskrivningen till Fördjupad Samverkan och att den borde ske tidigare än vad den ibland har gjort. Det finns inget som hindrar att deltagarna är inskrivna i Fördjupad Samverkan samtidigt som de är inskrivna i Revectis. Vid detta möte framkom också att det varit lång kö till Fördjupad 38

52 Samverkan i Malmö under våren 2007, vilket gjort att deltagare har fått vänta. De är färdiga i Revectis men har inte direkt tillgång till Fördjupad Samverkan. Detta kan ha upplevts som frustrerande för de som råkat hamna i den situationen. En av deltagarna tycker också att själva avslutet i projektet kändes lite abrupt: Jag avslutades direkt! Jag fick papper på att jag var avslutad och vi fortsätter inte längre utan det är slut från och med [borttaget av författaren] och det jag tycker är att man skulle haft en bättre uppföljning. I mitt fall saknade jag att när man väl kommit ut att man kapade av allting. Man borde kanske efter två månader prata med sin mentor eller något där de frågar hur det fungerar och så. Personer som inte går vidare till Fördjupad Samverkan för att de exempelvis inte når 10 timmar i veckan går efter utredningen på Revectis åter till Försäkringskassan. Andra vägar för deltagare kan vara vidare till studier, anställning av tidigare arbetsgivare eller ny arbetsgivare. Alla deltagare oavsett arbetsförmåga får i avslutsskedet möjlighet att diskutera och kommentera sin ARU med mentorn, alltså det dokument som sedan blir ett beslutsunderlag i Försäkringskassans akt över deltagaren Förkortad framställning Genomförande Introduktionsmötet utgör ett gott första möte för deltagarna i och med att processansvarig tar emot dem och kan prata utifrån egen erfarenhet. Projektledaren ses som en tillgänglig resurs av deltagarna. Relationen mellan deltagarna och mentorerna har varit bra. Innehållet i projektets teman och aktiviteter har av deltagarna uppfattats som sekundärt. Det som poängterats som betydelsefullt har däremot varit det sociala samspelet mellan deltagarna, att träffa andra i samma situation och få en förståelse för att man inte är ensam. Gruppen har också verkat stärkande för deltagarna. Problem har 39

53 uppstått då rekryteringen av deltagare varit sparsam och givit små grupper på bara några enstaka deltagare. Gruppdynamiken och grupprocesser har då inte fungerat i samma utsträckning som i större grupper. Rekryteringen av arbetsträningsplatser har ibland tagit för lång tid menar deltagare medan mentorerna menar att det ibland måste ta lång tid då deltagarna vill mer än de kan och orkar. Övningsföretaget har uppfattats som ett bra mellansteg. Fördjupad samverkan borde ha blivit inkopplat tidigare i vissa fall. Många långtidssjukskrivna individer behöver mycket tid för att komma tillbaka till arbetslivet. Utredningar som visar att deltagaren har 0 timmars arbetsförmåga är ett resultat som inte nödvändigtvis ses som negativt av personerna utan kan uppfattas som en bekräftelse. 2.4 Måluppfyllelse Hur väl har då Revectis uppnått sina på förhand formulerade mål och sitt syfte? Nedan presenteras projektets måluppfyllelse i förhållande till projektbeskrivningens mål och syftesformuleringar Projektets mål Målsättningarna för projektet var i projektbeskrivningen uppdelade i kvalitativa och kvantitativa mål. Det första kvalitativa målet var att deltagaren efter insatsen skall ha ökad kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarknaden och vara rustade att göra aktiva val för sin framtid. För att svara på detta skulle en mätning av sådan kunskap, exempelvis i form av självskattning, ha gjorts före och efter tiden i Revectis. Om alla deltagare upplever sig själva ha mer kunskap om sin situation i förhållande till arbetsmarknadens behov eller ej kan vi därav inte besvara i denna utvärdering. De deltagare som jag träffat i projektet, och efteråt samtalat med vid intervjuer, beskriver sig 40

54 själva vara mer rustade att möta arbetsmarknaden efter deltagande i Revectis. Om detta är utmärkande för resterande deltagare vågar jag dock inte uttala mig om. Vad det gäller att göra aktiva val för sin framtid kan man framhäva den sociala biten i projektet, att träffa andra i liknande situation och lära av varandra, vilket flera deltagare påpekar som viktigt, positivt och stärkande. I projektet arbetar man också mycket med självförtroende, att tänka positivt och det som brukar kallas empowerment, möjligheten för människor att bli mer självständiga och ta makten över sina egna liv. Vad det gäller att ha ökad kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarkanden så får så gott som varje deltagare, om man skall uttrycka sig något krasst, en siffra på hur mycket man, enligt Försäkringskassans måttstock, har att erbjuda arbetsmarknaden. Efter Revectis har deltagarna fått en utredning av sin arbetsförmåga. Ens situation i förhållande till behovet på arbetsmarknaden blir då 0, 25, 50, 75 eller 100 procents arbetsförmåga och vad man inom ramen för detta kan göra. Deltagaren får också, enligt underleverantören, ett skriftligt dokument, i samband med utskrivningen ur projektet, som beskriver hur de tillgodogjort sig målen att få ökad kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarknaden och bli mer rustad att göra aktiva val för sin framtid. Det andra kvalitativa målet var att företag via information och seminarier [skall] ges möjlighet till ökad insikt och attitydförändring knutet till målgruppens problematik. De aktiviteter som genomförts för att nå detta mål, som även är ett av projektens två syften, har varit underrepresenterat i projektet. Inga seminarier har anordnats men projektledaren har vid tillfälle besökt företag och informerat om projektet. Det har också hållits ett öppet hus i Revectis lokaler med inbjudna företag och myndigheter och några arbetsgivare har även varit på besök i lokalen. En indirekt påverkan på arbetsgivare som tagit emot deltagare kan också ha skett och en arbetsgivare berättar i en intervju att han tidigare haft 41

55 fördomar men att han genom kontakten med en deltagare från Revectis nu tänker annorlunda (ST Press 2006). De kvantitativa målen var att 50 procent av de deltagare som anvisats till projektet skall finnas i arbete eller annan försörjning sex månader efter avslutad projekttid. Då denna utvärdering slutställs i samband med projektets slutdatum finns inga möjligheter att besvara huruvida detta mål uppnåtts eller ej. Det kan först göras efter sex månader. Revectis har haft 192 inskrivna varav 126 kvinnor och 66 män. Av dessa fanns 16 stycken (åtta procent), i början av december, i arbete eller utbildning: fem heltids- och nio deltidsarbete och två studenter. 29 personer var, vid samma tidpunkt, ej avslutade i projektet. Av dessa 29 hade dock 21 stycken en utredd arbetsförmåga, vilket innebär att de kan skrivas in i Fördjupad Samverkan. Redan inskrivna i Fördjupad Samverkan från Revectis, var 37 personer. Med tanke på Fördjupad Samverkans tidigare resultat 21 kan man förvänta sig att ca 40 procent av de 58 (redan inskrivna och kommande inskrivningar i Fördjupad Samverkan) kommer att gå vidare till arbete eller utbildning. Räknar man med detta kan man förvänta sig att Revectis når ett resultat på 20,4 procent (39 personer) vidare till arbete eller annan försörjning. För individerna är detta såklart en stor vinst och för Försäkringskassan också ett gott resultat även om det är i obalans till det utsatta målet. Målbeskrivningar Målbeskrivningarna i projektbeskrivningen kan sägas vara relativt vaga och bitvis orealistiskt högt satta. De kvalitativa målen är något svävande och lämnar ganska mycket tolkningsutrymme. Vad innebär det egentligen att ha ökad kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarknaden? Och vad menar man med att vara rustade att göra aktiva val för sin framtid? För att kunna undersöka huruvida man faktiskt når de mål man satt för sin verksamhet bör målen vara tydligt preciserade och hur man 21 Enligt statistik från Fördjupad samverkan (2007) går 40 procent vidare till arbete eller utbildning 365 dagar efter start i Fördjupad samverkan i Skåne, siffran för hela Sverige är 38 procent vidare. 42

56 förväntas arbeta för att nå dem. Som jag förstår det har underleverantören definierat vad de menar med målen och ger sedan deltagarna utifrån detta en bedömning i deras respektive ARU. Det kvantitativa målet är desto mer konkreta och enklare att mäta. Men målet i sig verkar dock vara orealistiskt högt satta dels i förhållande till vilket kvantitativt resultat projektet uppnått, dels i förhållande till den målgrupp projektet arbetat med. Man får däremot inte glömma den personliga vinst det kan ha inneburit för de individer som gått vidare till arbete, eller för den delen fått bekräftat vilken ersättning man är berättigad och hur mycket arbetsförmåga man själv har. Viktigt att poängtera är också att deltagarna gått genom en ordentlig utredning på flera månader och det resultatet man fått ut; 0, 25, 50, 75 eller 100 procent arbetsförmåga är något som kan förväntas bestå en längre period. Detta innebär att personer som gått vidare till Fördjupad samverkan med en arbetsförmåga på 25 procent exempelvis med stor sannolikhet kan erbjuda arbetsmarknaden en arbetskraft på 25 procent även efter Fördjupad samverkan Projektets syfte Utifrån projektplanens två syften kan man säga att Revectis till viss del uppfyller syftena. Det första syftet var att pröva fram former och metoder och genom detta skapa en modell för att utveckla individer med sjuk- eller aktivitetsersättning så att de kan ta sig tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Detta syfte lämnar likt målformuleringarna en del tolkningsutrymme, men man kan ändå identifiera delar som pekar på att projektet i viss mån uppfyllt detta syfte. Revectis har en modell för hur man kan arbeta med långtidssjukskrivna och vara behjälplig på vägen mot den reguljära arbetsmarknaden. Flera deltagare vittnar också om personlig utveckling. Vad det gäller den andra delen av det skrivna syftet, den att via attitydpåverkan och information till företag sprida kunskap om målgruppen, så har aktiviteter kring detta inte varit i fokus under 43

57 projekttiden. Det som skett har varit mindre informationsinsatser och indirekt påverkan via de arbetsgivare som tagit emot deltagare. I förhållande till projektplanen och dess syfte och målformuleringar finns några kritiska punkter som redovisats ovan. Detta är i jämförelse med projektplanen, alltså det dokument som Försäkringskassan producerat för att redovisa sin avsikt med projektet och också sökt pengar med via ESF-rådet. Att projekt inte använder projektplaner eller projektbeskrivningar som avsiktsförklaring och handlingsriktning är enligt flera forskare mer regel än undantag (jmf Sahlin-Andersson 1996 & Meeuwisse 1996). Det är också relativt vanligt att syfte och mål beskrivs i vaga termer. Men för att ett projekt inte når sina mål behöver inte betyda att det inte ger resultat. Ett projekt kan mycket väl bli bättre än det planerade då en plan kan ha svårt att förutse vilka möjligheter eller förutsättningar som kan komma att förändras under projektets gång Förkortad framställning Måluppfyllelse Delar av mål och syftesbeskrivningarna i projektplanen är relativt vagt beskrivna och svåra att mäta eller göra mer exakta uttalande kring. Andra delar, framförallt de kvantitativa målen verkar orealistiskt högt satta. Sammanlagt har 192 personer varit inskrivna i Revectis, 126 kvinnor och 66 mån. Projektets faktiska resultat går inte att mäta förens sex månader efter projektets avslut. Men en beräkning på statistik från projektet och sannolikhetsbedömning från Fördjupad Samverkan ger Revectis ett resultat på 20,4, eller 39 personer, vidare till arbete eller annan försörjning. 2.5 Sammanfattande slutdiskussion Vilka samlade resultat kan vi med denna utvärdering säga att Revectis har åstadkommit, utöver vad man framställt i projektbeskrivningen, och vad blir effekterna av detta? Nedan redovisas 44

58 först en sammanfattning av projektets resultat. Detta följs av en lisa på vad det kan säga om projektet och hur man kan tänka inför framtida projekt. Revectis har varit ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt som ägts av Försäkringskassan i Skåne och delfinansierats av Svenska ESF-rådet. En styrgrupp bestående av representanter från Försäkringskassan, Fördjupad Samverkan och ESF-rådet upprättades för att säkerställa kvalitén. Gruppen har dock fungerat mer som en referensgrupp eller ett forum för diskussion än som ett styrande organ. Projektledaren för Revectis har funnits tillgänglig i lokalen så gott som dagligen, vilket har uppskattats av såväl deltagare som underleverantör. Det har resulterat i en god relation mellan underleverantör och beställare och har med tiden också bidragit till större förståelse för varandras förutsättningar. Rollen som projektledare har dock inte varit helt oproblematisk då det i vissa fall har lett till att deltagare fått mindre kontakt med sin handläggare och projektledaren själv har också känt sig uppslukad av projektet. Rekryteringen av deltagare verkar ha gjorts utifrån relativt precisa kriterier, vilket med stor sannolikhet påverkat projektet i en positiv riktning med flera motiverade deltagare. Det har under våren 2007 varit svårt att få tag i deltagare. Under den perioden breddade man målgruppen för att underlätta rekrytering. När projektet har haft problem med att få in tillräckligt med deltagare har det påverkat projektet praktiskt. Den gruppdynamik och de grupprocesser som projektet bygger mycket av sin verksamhet kring uteblir då grupperna består av enstaka personer. Det ekonomiska incitamentet från ESF-rådet i form av delfinansiering kan också ha inneburit att handläggare nödgats rekrytera deltagare som egentligen mått för dåligt för att genomföra det tänkta programmet, för att balansera ekonomin i projektet. Flera deltagare berättar om det första mötet med projektet som en god upplevelse och delar av anledningen till detta kan vara att personen som möter dem vid första kontakten pratar utifrån egna 45

59 erfarenheter av långtidssjukskrivning. Projektledaren har heller inte haft rollen som deltagarnas handläggare vilket kan vara en fördel då han inte tar beslut om deras ersättning och då följaktligen inte upplevs ha någon möjlighet att ta den ifrån dem. Projektledaren ses i stället som en resursperson som man kan få hjälp av i frågor som rör Försäkringskassan eller sina rättigheter och skyldigheter. Under projektets gång har flera deltagare vittnat om goda relationer till mentorerna, även om vissa deltagare inte har haft mer kontakt med någon speciell mentor. Fram till mitten av november hade, enligt underleverantören, 1992 individuella samtal ägt rum i Revectis (1223 med mentorer och 769 med rekryterare). Detta ger ett medelvärde på ca 10 samtal per deltagare och då har man inte räknat med den dagliga kontakten och de små samtalen som äger rum i lokalen dagligen. Deltagarna har inte haft någon större kritik att rikta till mentorerna eller rekryteraren utan den kritik som framkommit har haft med innehållet i de teman som projektet haft, även om den kritiken inte kan sägas vara speciellt hård. Innehållet har ansetts som sekundärt. Det som betonas är istället kontakten med andra människor och mötet med individer som befinner sig eller har befunnit sig i samma situation som en själv. Gruppen har också framhävts som något positivt och stärkande. De individuella rehabiliteringsåtgärder och samtal med psykiatriker eller kurator inte kan ge, är det projektet givit i form av sociala möten och interaktionen med andra människor. Detta har dock gjort att projektet blivit sårbart när för få deltagare varit närvarande så att gruppaktiviteterna inte fått den dynamik som förväntats. Man riskerar då att tappa deltagares intresse och motivation. Rekryteringen av arbetsträningsplatser åt deltagarna har i vissa lägen tagit för lång tid vilket resulterat i att deltagarna blivit hängandes mellan två skeenden i projektet och även då riskerat att tappa intresse och motivation. Överlag har deltagarna behövt längre tid än vad man planerat för. Den rikttid som var planerad 46

60 till 22 veckor har överskridits av vissa deltagare med flera månader och genomsnittsinskrivningen i projektet var ca 29 veckor. Det övningsföretag som funnits med i projektet har uppfattats av flera som ett bra mellansteg och en god förberedelse för arbetsträning hos extern arbetsgivare. Begränsningarna hos övningsföretaget ligger i att det i huvudsak kunnat erbjuda administrativa tjänster. Arbetsträningen är ett viktigt steg i projektet och flertalet deltagare verkar ha sett detta som en möjlighet att komma ut i arbetslivet på något vis. När deltagaren arbetstränat ett par veckor på sin maxtid görs ett avslut och Revectis insats för deltagaren är klar. Resultatet av utskrivningen blir en utredning av arbetsförmågan mätt i antal timmar och vad du inom ramen för detta kan göra. Om deltagaren kommer upp i minst 10 timmar i veckan kvalificeras denne för Fördjupad Samverkan som då kopplas in. Fördjupad Samverkan har vid vissa tillfällen kopplats in sent i processen. Kontakt borde ha tagits långt före personen var på väg mot avslut i Revectis. Detta har också gjorts i större utsträckning under hösten De utredningar som visar på att deltagarna inte har någon arbetsförmåga är också ett resultat och ett resultat som inte nödvändigtvis ses av deltagarna som något negativt, utan tvärtom som en bekräftelse av rådande tillstånd. Positiva bieffekter som kommit ur Revectis är dels att flera deltagare funnit nya vänner, men också att några har engagerat sig ihop och tagit initiativ till aktiviteter utanför projektets ramar. Efter avslut i Revectis har exempelvis tre kvinnor tagit initiativet att starta en grupp för långtidssjukskrivna kvinnor. Gruppen är ämnad att främja kvinnor i samma situation som på olika vis vill göra livet bättre 22. Det som Jansson och Björklund (2006) framhåller som viktiga punkter i arbetslivsinriktad rehabilitering är individens självupplevelse och interaktionen mellan människa, miljö och aktivitet. De radar upp tre huvudpunkter som de betonar som ytterst viktiga, vilka är; fokus på det friska, fokus på aktivitet som skapar 22 För mer information om gruppen hänvisas till 47

61 motivation och fokus på den sociala dimensionen mellan deltagaren och rehabiliteringsaktören. Alla dessa punkter finns, i olika utsträckning, representerade i Revectis. Vid återkommande teman pratar mentorerna om vikten av att fokusera på det friska och deltagarna har möjlighet att delta i flera både fysiska och psykiska aktiviteter. Relationen mellan mentorerna och deltagarna verkar ha fungerat bra och så även relationen mellan deltagare och projektledare. Jansson och Björklund menar vidare att rehabiliteringsleverantörer kan bli centrala gestalter i den sjukskrivnes tillvaro i och med att de ofta har ett stort inflytande i hans/hennes framtidsutsikter och av denna anledning är goda relationer dem emellan viktigt. Man har i Revectis undvikt en negativ myndighetsrelation mellan Försäkringskassan och deltagare genom att projektledaren inte varit handläggare, med en upplevd befogenhet att ta deltagarens ersättning, utan en resurs. Detta är något som deltagarna har uppskattat. 2.6 Vad kan vi dra för lärdom av detta? Utifrån vad projektet åstadkommit och hur det har upplevts kan vi nu sluta oss till ett par generella lärdomar. Nedan följer i punktform exempel på erfarenheter dragna ur Revectis som kan vara värda att notera inför fortsatt arbete i projektform överlag men framförallt i projekt riktade till långtidssjukskrivna. Processen att rekrytera deltagare är en väldigt viktig förutsättning för möjligheten att lyckas med ett projekt. Motiverade deltagare är en framgångsfaktor och för att maximera antalet motiverade personer bör man ha en tydlig idé om vilken målgruppen är och hur man skall identifiera deltagarna. Vem tillhör målgruppen, vilka diagnoser, karaktärsdrag, ersättning, vilket steg befinner sig personen i etc? Ett gott första intryck på deltagaren är något som hjälper till för att ytterligare motivera deltagarna. Ett enkelt knep 48

62 är att något från projektet talar utifrån egna erfarenheter av långtidssjukskrivning för att skapa förståelse och förtroende. Projektledarens tillgänglighet är en nyckel till framgång både för relationen med underleverantör och deltagare, förutsatt att projektledaren inte tar beslut kring deltagarens ersättning utan står som en öppen resurs och representant från ansvarig myndighet. Deltagarna uppskattar den sociala aspekten av projektet, att träffa andra människor i samma situation och i grupp stärka varandra. Själva innehållet i det de samlas kring verkar vara av sekundär betydelse. Att arbetslivsrehabilitera människor tar lång tid! Och det tar olika lång tid för olika personer, allt beroende på ålder, erfarenhet, sjukdomsstillstånd etc. Övningsföretaget är ett bra mellansteg. Fördjupad Samverkan bör kopplas in tidigt i processen. 49

63 50

64 3 FORTES I detta avsnitt redovisas utvärderingen av Fortes 23. Först ges en kort bakgrund till projektet och dess syfte. Detta kan illustrera vad som i utvärderingssammanhang brukar kallas för att återge projektets programteori, alltså hur Fortes är tänkt att fungera, vilken målgruppen är och hur deltagarna i projektet är tänkta att på ett framgångsrikt sätt ta sig från A till B. Därefter analyseras och värderas hur projektet organiserats och praktiskt genomförts. Alltså hur Fortes programteori fungerat i mötet med projektets praktiska arbete? Sist i kapitlet analyseras projektets resultat och vilka effekter man kan se av projektet. Fig 3.1 Schematisk bild över kapitlet Fortes 3.1 Bakgrund 24 Fortes är ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt som ägs av Försäkringskassan i Skåne och delfinansieras av Svenska För utförligt metodkapitel där utvärderingens tillvägagångssätt redovisas hänvisas till Bilaga 2. När inget annat redovisas refereras till Fortes projektbeskrivning

65 ESF-rådet 25. Projektet är ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt för sjukskrivna personer i område syd 26. Syftet med projektet beskrivs i projektbeskrivningen som att ta fram former och metoder och genom dessa skapa en modell för att ta hand om och utveckla individer med nedsatt arbetsförmåga som har en anställning en lång sjukskrivningsperiod och som av olika skäl väljer att inte hitta en ny anställning Målsättningarna för projektet är indelat i kvantitativa och kvalitativa mål. De två kvalitativa målen är dels att deltagarna efter insatsen skall ha kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarknaden och vara rustad att göra aktiva val för sin framtid. Målet är också att företag via utbildningsinsatser och seminarier ges möjlighet till insikt och attitydförändring knutet till målgruppens problematik. De kvantitativa målen är att 90 procent av deltagarna fullföljer utbildningen 27. Av dessa ska sedan 70 procent gå vidare till ny anställning eller vidare i reguljär utbildning och resterande del kartlagda för fortsatta insatser från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Målgruppen för Fortes beskrivs främst vara anställda, sjukskrivna, kvinnor i område syd. Detta då 90 procent av alla anställda sjukskrivna i området är just kvinnor. Men projektet riktar sig också till individer med anställning inom offentlig förvaltning och mindre företag. Den medicinska rehabiliteringen för presumtiva deltagare skall vara helt eller i det närmaste avslutad och utredningen skall visa att det finns en konstaterad arbetsförmåga hos personen. Projektet pågår perioden och och den genomsnittliga inskrivningstiden i Fortes beräknas till cirka 18 veckor. Antalet platser uppskattas till 40 årsplatser. När deltagare 25 Svenska ESF-rådet är en svensk myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet. ESF-rådet är förvaltande och utbetalande myndighet för Socialfonden samt för Integrationsfonden ( ). 26 Område Syd innefattar Simrishamn, Sjöbo, Skurup, Svedala, Tomelilla, Trelleborg och Ystad. 27 Fortes omnämns i projektbeskrivningen som utbildning. 52

66 lämnar projektet för att gå vidare i sin framtagna handlingsplan skapas utrymme för att ta in nya. Alltså kommer med största sannolikhet deltagarantalet överstiga antalet årsplatser. Fig 3.2 Modell över Fortes projektupplägg Fortes är uppdelat i tre delar. En första kartläggningsprocess som varar i fem veckor och ska resultera i en handlingsplan som ska ligga till grund för fortsatt planering. Efter detta kommer en omställningsprocess vilket ska resultera i att deltagare har erforderlig kompetens för att erhålla arbete inom överenskommet yrkesområde eller gå vidare till reguljär utbildning om en nyanställning kräver det. Steg tre innebär arbetsträning hos ny arbetsgivare. 3.2 Förutsättningar I detta avsnitt diskuteras förutsättningarna för att praktiskt genomföra det Försäkringskassan i projektbeskrivningen föresatt sig att göra? Här presenteras på vilket sätt Fortes organiserats och hur deltagare rekryterats till projektet. Avsnittet är dels en beskrivning men också en värdering av förutsättningarna Projektorganisation Försäkringskassan står som ägare och medfinansiär av Fortes. Med medfinansiär menas att Försäkringskassan står för halva finansieringen av projektet i form av deltagarnas ersättning. Försäkringskassan står också för projektledning. Den andra finansiära parten är Svenska ESF-rådet. En styrgrupp har tillsatts av representanter från de olika intresseorganisationerna. Som rehabiliteringsaktör har Försäkringskassan anlitat Eductus AB, ett 53

67 utbildningsföretag med lokaler i Ystad där även projektet huserat. Deltagarna till projektet rekryteras från Försäkringskassan i område syd. Fig 3.3 Schematisk bild över organisationen Fortes Styrgruppen För att uppnå ett bra resultat krävs en nära samverkan mellan målgruppens och projektets intresseorganisationer och av denna anledning har en styrgrupp tillsats 28. I styrgruppen sitter utöver projektledaren och representanter från Försäkringskassan och ESF-rådet även företrädare från Arbetsförmedlingen. Styrgruppsverksamheten verkar ha fungerat mer som en referensgrupp eller ett diskussionsforum än som ett styrande organ. Projektledaren har vid mötena varit föredragande och presenterat hur många deltagare som varit inne i projektet, hur många som avslutat och 28 Om inget annat återges hänvisas till projektbeskrivningen 54

68 hur det ser ut framöver med rekryteringen av deltagare. Övriga ämnen som diskuterats vid träffarna har varit det ekonomiska läget gentemot ESF-rådet och marknadsföring i förhållande till lokal press och intresseorganisationer. En av styrgruppsmedlemmarna pratar om sin funktion i styrgruppen som en referenspool. Han är med för att underlätta kontakter med Arbetsförmedlingen eller svara på frågor om exempelvis anställningsstöd men upplever inte att han har någon styrande funktion. Styrgruppsmötena verkar ha fungerat bra och det är svårt att säga om den informativa karaktären på mötena haft någon större praktisk inverkan på Fortes Rehabiliteringsaktör Som rehabiliteringsleverantör har Försäkringskassan anlitat Eductus AB, ett utbildningsföretag som inriktat sig på arbetsmarknad, omställning och vuxenutbildning 29. Eductus ingår i en koncern kallad Academedia. I projektbeskrivningen förklaras Eductus roll i projektet vara att stå för kartläggning, arbetsprövning/träning, omställningsprocess och rekrytering av praktikföretag med anställningsbehov. Fortes genomförs i Eductus lokaler i centrala Ystad. Involverade anställda i Fortes är två socionomer (mentorer), en personalvetare (projektledare 30 /mentor), en säljare (rekryterare) och en datalärare. Det är viktigt att kunna möta personer i kris i Fortes påpekar en av mentorerna och det är en av anledningarna till att socionomer har involverats. Säljaren är anställd som rekryterare och har till uppgift att sälja in projektet och dess deltagare till olika arbetsgivare så att deltagarna skall kunna arbetsträna. Angående sin bakgrund som säljare berättar rekryteraren att det passar väldigt bra för här gäller det att presentera den 29 För vidare information om Eductus hänvisas till 30 Personen som är projektledare/mentor kommer att hänvisas till som mentor för att inte förvirra och blanda ihop med Försäkringskassans projektledare som är ansvarig för hela projektet. 55

69 här deltagaren på det bästa sättet, lyfta fram det bästa och se positiva saker. I och med att Eductus är ett relativt stort bolag och ingår i en större koncern, Academedia, finns också kompetens att tillgå eller hyra in via koncernen. Bland annat hänvisar en av mentorerna till studie- och yrkesvägledning som hyrs in vid tillfällen. Några från personalen har tidigare varit involverade i ett liknande rehabiliteringsprojekt kallat Vectis 31, som vände sig till målgruppen arbetslösa sjukskrivna. Personalen har alltså med sig erfarenheter från det tidigare projektet. Flera har också egna erfarenheter av sjukskrivning och arbetslöshet vilket ger dem en stor förståelse för deltagarnas problematik men också en legitimitet gentemot deltagarna, enligt mentorerna. Utifrån Försäkringskassans uppdrag har Eductus samlat kompetensen ovan för att genomföra Fortes Fk:s projektledning och relation till underleverantör Utöver en heltids projektledartjänst har Fortes haft en halvtidstjänst ägnad arbete med projektets administration, styrgruppsmöten mm. Personen som tillsattes för halvtidstjänsten blev dock sjukskriven i början av projektet och var det sedan till och från första halvan av projektettiden vilket medförde att projektledaren fick göra delar av det arbetet också. Detta ändrades våren 2006 då extra personal tillsattes från Försäkringskassan för att vara projektledaren behjälplig med det administrativa arbetet. Projektledarrollen har också varit en kombinerad roll där arbetet som deltagarnas handläggare varit en del. Handläggarjobbet har bland annat inneburit att projektledaren träffat deltagarna inledningsvis och sedan haft uppföljningsmöten under perioden de funnits i projektet. Den kombinerade rollen beskriver projektledaren som väldigt arbetskrävande och i vissa lägen på gränsen till ohållbar: 31 För mer information om Vectis hänvisas till: Melén

70 Kombinera rollen som handläggare och projektledare har varit förfärligt, det har varit jättejobbigt. [ ] Jag har stått som handläggare för alla deltagare och det har inte fungerat bra, det har varit en för stor uppgift tillsammans med att vara projektledare. Det har resulterat i att jag har fått göra avkall på båda [rollerna] Det gick hyfsat när jag hade 30 deltagare men när det närmade sig 50 så börjar det ju [ ] Ja, det är tufft. En av anledningarna till att det blivit för stor arbetsbörda tror projektledaren är att deltagarantalet var planerat till 40 årsplatser och då trodde man att man hade inne 40 personer och sedan ut, så skulle det komma in 40 nya, men så fungerar det inte. Hon förklarar att det i en grupp på tio personer kanske bara går ut fyra stycken efter de planerade 18 veckorna, medan resten av deltagarna stannar kvar i projektet. Detta gör att antalet inskrivna deltagare hela tiden stiger, vilket också innebär att arbetet som handläggare blir större. Vad det gäller de planerade 18 veckorna säger projektledaren också att det har vi ju verkligen sett att det fungerar definitivt inte och menar att de tidsmässigt överskrider detta med stor marginal. Som handläggare slutar inte heller alltid jobbet i och med att deltagaren skrivs ut ur Fortes. Det kan förekomma efterarbete vad det gäller vissa deltagare. Det kan vara deltidssjukskrivning, det kan vara sjukersättning som skall sökas berättar projektledaren och det handlar om överlämnandet till annan handläggare på Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen allt beroende på deltagaren. En av grunderna till att man valde att kombinera projektledarskapet med handläggarfunktionen var att man då förväntade sig få kortare beslutsvägar mellan handläggare och den försäkrade individen. Arbetsro och deltagarkontakt Projektledaren sitter inte dagligen i lokalerna i Ystad utan sköter delar av sitt arbete på annan plats. Anledningen uppger projektledaren vara dels att inget utrymme finns och dels att det inte finns någon arbetsro i lokalerna: 57

71 Det kommer deltagare hela tiden och det behöver inte vara något speciellt utan bagateller, men just det här att prata och prata, så det skulle inte fungera att sitta här 40 timmar i veckan. En av mentorerna berättar att det funnits önskemål från deltagarna att projektledaren/handläggaren skulle vara i lokalerna en dag i veckan. Det har dock inte fungerat, vilket enligt mentorn inneburit att deltagare: ringer ner [projektledarens] telefon eller fyller hennes mailbox. Så hinner hon inte svara alla och ser inte alla mail så blir det ett missnöje, för att man inte får tag i sin handläggare. En av deltagarna berättar också att denne inte träffade projektledaren/handläggaren speciellt mycket under sin tid på Fortes. Men projektledaren menar samtidigt att deltagarna i Fortes har en förmån i och med att de genom ett projekt som Fortes får mycket djupare kontakt med sin handläggare och Försäkringskassan än vad man i normala fall får som inskriven på Försäkringskassan. En av mentorerna håller med om detta, men menar samtidigt att det kunde vara en fördel att ha en speciell dag inplanerad då projektledaren alltid fanns tillgänglig. Då hade hon nog sluppit ha 20 samtal väntande när hon haft sin mobil avstängd berättar mentorn som även menar att det ställer till en del problem även för mentorerna som måste bemöta kritiken från deltagarna. Både mentorn och projektledaren tror vidare att deltagare i Fortes har en lägre toleransnivå vad det gäller kontakten med handläggaren än vad man har som vanligt inskriven på Försäkringskassan. Detta anser man komma av att handläggaren är en del av Fortes och då förväntas vara till hands. En av handläggarna på Försäkringskassan menar att möjligheten till ett mer personanpassat upplägg för den försäkrade är större i projekt som Fortes än vid reguljär handläggning. Handläggaren fortsätter och berättar att de som handläggare arbetar med försäkrade och att det med en sådan mängd är svårt att personanpassa. Det handläggaren menar med personlighetsanpassad i fallet Fortes har inte bara med 58

72 kontakten till din handläggare att göra, utan även att deltagarna tilldelas en personlig mentor och har tillgång till en rekryterares hjälp. I och med den tudelade rollen och en bitvis sjuskriven administratör hade projektledaren inledningsvis arbetsuppgifter som verkat överbelastande för en person. Den dubbla rollen har också varit påfrestande för projektledaren och inneburit att hon fått göra avkall från såväl projektledarskapet som handläggningen. Detta vittnar också om en styrgrupp som haft en mer informativ karaktär än en styrande funktion, i den meningen som styrgrupper exempelvis fungerar i näringslivet. Problematiken bör rimligtvis ha påverkat projektet. Projektets personal Relationen mellan underleverantören och projektledaren handlar till stor del om kommunikation kring deltagarna. Projektledaren berättar att de träffas en till två gånger i månaden och: så går vi genom deltagarna, var står de, hur går de vidare, var är de på väg - problem, positivt, hela kittet, vad jobbar vi med i projektet. Man kommer med tankar och idéer när vi sitter här och pratar. Projektledaren är också involverad i diskussioner med personalen kring själva innehållet i projektets aktiviteter och förläsningar. Både mentorerna och rekryteraren vittnar om ett nära samarbete med projektledaren. Rekryteraren berättar att de är i ständig kontakt för att kunna arbeta för deltagarnas bästa och att projektledaren följer med ut då rekryteraren besöker företag och deltagare för uppföljningsmöten. Det poängteras emellertid att projektledaren följer med ut i mån om tid. Mentorerna uttrycker sig i goda ordalag om hela personalstyrkan inklusive samarbetet med projektledaren. Projektledaren berättar att relationen med personalen hela tiden varit bra men att den blivit bättre under den senare delen av projektet. Hon menar att de i början av våren 2007 blev ett riktigt tight team vilket enligt 59

73 henne delvis berodde på att två nya mentorer anställdes vid årsskiftet samt att en ny rekryterare värvades till projektet under januari Anledningen till bytet av mentorer och rekryterare förklaras vara projektanställningar som löpt ut och inte förlängts. Den nya rekryteraren har, enligt projektledaren, också underlättat arbetet då denne: tagit en betydligt större roll dels genom att ta allt detta som möten och planering och har en helt annan struktur i sitt arbete än vad förra hade [ ] Så det var en stor del som jag kunde lägga över på [rekryteraren] som låg på mig innan. I projektledarens beskrivning av relationen till personalen låter det som att personkemin och arbetssättet fungerade bättre under den senare delen av projektet med den nya personalen. Som jag förstått projektledarens roll så har hon varit involverad i flertalet aktiviteter i projektet. Kanske till och med för mycket involverad i vissa skeenden där hon egentligen hade kunnat låta underleverantören sköta jobbet. Detta verkar hon också i större utsträckning ha gjort under den senare delen av projektet. Kontakten med försäkringskassans handläggare Vad gäller projektledarens kontakt med Försäkringskassans handläggare handlar den till största del om att informera handläggarna om projektet samt försöka uppmuntra dem att finna potentiella deltagare. En av handläggarena berättar att hon kan få information om deltagarna som hon skickat till Fortes om hon vill, men samtidigt är det ju också så att man släpper dem, för Fortes tar ju helt över, både utbetalning och alltihopa och då måste jag ägna mig åt nya jag har. En viss korspondens pågår dock via e-post ibland där handläggarna kan skicka en förfrågan om en individ och huruvida projektledaren tror att personen i fråga kan vara aktuell för Fortes. Det är alltså projektledaren som tar beslutet över vem som får vara med och inte i projektet. I och med att en deltagare skrivs in i Fortes förflyttas också handläggarskapet till projektet och projektledaren. Detta torde 60

74 vara en morot för rekrytering av deltagare från handläggarnas sida men som vi skall se nedan har rekryteringen inte varit smärtfritt genom hela projektet Rekrytering av deltagare Deltagarna rekryteras till Fortes av handläggare på Försäkringskassan i område Syd 32 som fått information vid informationsträffar om projektet via Försäkringskassans projektledare. Informationen de fått har kort bestått av beskrivning av projektet, dess syfte och målgrupp. Projektledaren berättar att hon också skickat ut meddelande till handläggarna om när nya grupper startar i Fortes och att hon det första året även bifogade projektbeskrivningen i de breven. Handläggarna identifierar sedan presumtiva deltagare som de presenterar projektet för eller anvisar dem datum då de kan komma till Forteslokalen i Ystad för att få information om projektet. Projektledaren upplever dock att det tagit tid att få Fortesidén att riktigt landa hos handläggarna och att vissa handläggare helt enkelt inte haft tid då man prioriterat annat. För att bli aktuell för Fortes skall du som försäkrad vara i steg sex i Försäkringskassans sjusstegsbedömning 33 berättar projektledaren. Steg sex innebär kortfattat att du som försäkrad är medicinskt färdigutredd och att det finns en trolig arbetsförmåga hos dig efter en rehabiliteringsinsats. En av handläggarna jag pratar med menar dock att de visserligen kan gå efter stegmodellen vid sin bedömning, men att inga sådana direktiv funnits att följa. Handläggaren berättar i stället att denne kallar en försäkrad till sig för en så kallad SASSAM-kartläggning 34 vilket användas vid bedömning av sjukpenningrätt och rehabiliteringsbehov. 32 Område Syd innefattar Simrishamn, Sjöbo, Skurup, Svedala, Tomelilla, Trelleborg och Ystad 33 Steg ett i Försäkringskassans stegmodell innebär att du efter sjukdom återgår direkt till arbete, dessa fall kräver mer eller mindre ingen uppmärksamhet från Försäkringskassans sida. Steg två innebär att viss anpassning av din arbetsplats måste till för att du skall kunna återgå. Steg tre kräver en omplacering på din arbetsplats. Steg fyra är utbildning för att kunna gå vidare till annat arbete. Steg fem innebär att du skall kunna hitta ett annat arbete än din tidigare arbetsgivare. Steg sex som förklarat ovan innebär att du kan ha arbetsförmåga efter rehabiliteringsinsatser. I steg sju görs bedömningen att du inte har någon arbetsförmåga på minst ett år framöver. 34 För mer information, se SASSAM

75 Vid denna träff, menar handläggaren, kan det komma fram att personen behöver hjälp och att den hjälpen då kan vara Fortes. Handläggaren berättar vidare att det varit enklast att rekrytera deltagare som är boende i Ystad i och med att projektet är förlagt där. Projektet har dock haft deltagare från flera orter runt om i Skåne. Rekryteringssvårigheter Projektledaren berättar att de haft problem med rekryteringen av deltagare, framförallt i början av projektet. Av denna anledning valde man att vidga målgruppen till att även innefatta anställda inom privat sektor och i mån av plats också arbetslösa långtidssjukskrivna. En av mentorerna säger: Jag vet att det alltid är problem i början av projekt att få tag i deltagare. Handläggarna säger att de inte har tid. Vi säger att det underlättar för er om ni sätter er ner och tar ut deltagare, men det är ju deras organisation. Jag kan ju inte säga att det är klart att du har tid. Det vore respektlöst, men [ ] det har verkat svårare än vad jag trodde och få tag i deltagare. Mentorn fortsätter och berättar att rekryteringssvårigheterna också varit påtagliga under våren 2007 och svårigheterna har haft praktiska implikationer: Vilket inneburit att vi fått in grupper med kanske sex deltagare och det här handlar om sjukskrivna människor som inte alltid är där fem dagar i veckan. Så ibland har man en deltagare och det här är en gruppaktivitet. Speciellt nu i vår tycker jag att det varit knökigt med grupperna. Vi har fått in för få deltagare i varje grupp och det innebär att man har en halvdan grupp på något sätt och då får man inte den här grupprocessen som vi jobbar med när dom hjälper och stöttar varandra, när de kommer dit för att de trivs i gruppen och så. Projektledaren menar att projektet under våren 2007 hade många inskrivna men att de små grupperna berodde på att vissa deltagare 62

76 uteblev utan att meddela frånvaro. Mentorn fortsätter och förklarar att de löst problemet med för små grupper genom att låta projektet bli mer individualiserat. För vissa deltagare har detta varit bra men ser man exempelvis till deltagare med utmattningsdepression kan det tvärtom vara något negativt, berättar mentorn. Gruppaktiviteter anses vara bland det bästa för den problematiken. Projektet bygger mycket på gruppaktiviteter vilket gör att både deltagare och mentorer kan uppleva vissa tillfällen som hopplösa: det kommer kanske två personer och jag har tänkt mig en gruppövning. Två personer är inte en grupp säger en av mentorerna. Flera av deltagarna jag pratar med poängterar också gruppövningarna som positiva inslag och viktiga element i Fortes. En mentor berättar att de försökt att slå ihop grupper som varit för små till antalet. Det har dock inte fungerat tillfredställande då deltagarna kommit olika långt i processen. Den strategi man har med att första veckan fokusera på motivation och genomföra enklare övningar för att efterhand trappa upp och börja arbeta med presentationsteknik och CV faller då helt och hållet: det blir inte den kontinuiteten och det tycker inte jag det har varit i vår säger en av mentorerna. Vid ett tillfälle då jag besöker Fortes är det Data på schemat. En av deltagarna kommer från en grupp som har varit med längre än övriga deltagare och har redan vid ett tidigare tillfälle gjort de övningar som finns på dagens schema. Det resulterar i att personen får sitta och spela spel på datorn under dagens lopp. Den känsla av hopplöshet som deltagare och mentorer känner inför en liten grupp blir på detta sätt också påtagligt, om gruppen är för blandad. Det kan vara svårt att planera gemensamma övningar med deltagare som kommit väldigt olika långt i sin rehabiliteringsprocess. Svårigheterna med deltagarantalet får konsekvenser för projektet som helhet. Den brist på deltagare som Fortes vid vissa tillfällen hade medförde att delar av projektets grundidé att arbeta med gruppen som ett verktyg, kom i gungning. Två personer är, som mentorn påpekade, ingen grupp och en verksamhet som bygger på 63

77 gruppen som verktyg riskerar då att bli meningslös eller verka omotiverande. Projektledaren påpekar att hon vid upprepade gånger informerat handläggare om projektet, målgruppen och att rekrytering behövts, men att handläggarna varit svårflörtade. Otydlig rekrytering? När en av handläggarna på Försäkringskassan beskriver rekryteringsprocessen, eller de kriterier som används vid identifieringen av deltagare, så ger detta ett relativt oprecist intryck. Målgruppen förefaller inte vara riktigt tydlig eller möjligen väldigt vid. Om rekryteringsprocessen generellt varit otydlig eller ej är svårt att säga något om. Men en av mentorerna medger att en relativt vanlig kommentar från deltagarna under de första dagarna är att de inte riktigt förstår varför de är där. Även jag hör dessa kommenterar från deltagare under deras första veckor i projektet. Kanske brister informationen eller kommunikationen med deltagarna eller handläggarna? Eller kanske är målgruppen så vid och oprecis att vissa deltagare inte känner igen sig i problematiken som andra deltagare står inför. En av mentorerna berättar dock att de gärna ser grupper med olika sjukskrivningsorsaker i en och samma grupp, att man får en blandning där, då de tror att det är stärkande för individerna. Men mentorn tror också att det vid rekryteringen av deltagare mest har varit slumpen och tillgång på personer som avgjort vilka det blivit. Projektledaren påpekar också att många varit sjukskrivna under en lång tid och har då rutin på sin vardag och kan uppleva Fortes som ett störningsmoment i denna vardagsrutin, framförallt i början, men att det efter ett par veckor ofta släpper. Viktigt att hålla i åtanke är också att ESF-rådet står för halva finansieringen av Fortes. Det innebär i praktiken att när Fortes får, eller rekvirerar, en viss summa från ESF-rådet måste den balanseras med ett visst antal deltagare och deras ersättning. En generell risk är att man vid en obalans nödgas ta in deltagare som egentligen inte varit ämnade det tänkta projektet. Detta kan i sin tur leda till att vissa deltagare inte känner sig motiverade eller helt enkelt 64

78 inte förstår varför de är där. En av handläggarna på Försäkringskassan berättar att denne fick kontakt med Fortes då projektet var i behov av deltagare av bland annat den ekonomiska anledningen Förkortad framställning Förutsättningar Kombinationen projektledare och handläggare har inte fungerat tillfredställande då personen fått göra avkall på såväl projektledarskapet som handläggarskapet. Projektledaren har haft administrativ hjälp under hela projektet men den första tiden var den administrativa personen sjukskriven till och från. Under den senare delen av projektet har arbetssättet mellan projektledare och underleverantören fungerat bättre och personalen har tagit mer ansvar vilket underlättat projektledarens arbete. Rekryteringen av deltagare har varit svår framförallt i början av projektet men det har också varit svårt att få tillräckligt stora grupper under vården För att underlätta rekryteringen vidgades målgruppen, men handläggarna verkar ha varit svåra att engagera och ibland prioriterat annat. Rekryteringsprocessen framstår som något otydlig och kan i vissa fall ha orsakat att deltagare inte riktigt förstått varför de hamnat i Fortes. Projektet har också vid vissa tillfällen haft svårt att få tillräckligt stora grupper vilket gjort att gruppaktiviteterna i projektet fått lida. Projektet har i vissa lägen då gjorts mer individualiserat vilket varit bra för vissa men mindre bra för andra. 3.3 Genomförande Utifrån de förutsättningar som beskrivits ovan redovisas i detta avsnitt hur projektet mer handgripligen bedrivits i Fortes lokaler. Deltagarnas resa genom Fortes ser väldigt olika ut från person till person. Någon stannar bara några dagar medan en annan är kvar i 65

79 flera månader, allt beroende på var individen befinner sig i livet och hur mycket stöd eller hjälp som behövs i rehabiliteringsprocessen. Här följer en analytisk beskrivning av projektet och dess olika beståndsdelar samt hur olika aktörer upplevt projektets moment Första mötet med projektet för deltagaren När handläggaren på Försäkringskassan identifierat en möjlig Forteskandidat anvisas personen till en informationsträff i Fortes lokaler i Ystad. Informationsträffen håller projektledaren i och detta görs individuellt eller i grupp beroende på hur många presumtiva deltagare som anvisats till mötet. Projektledaren berättar att hon haft mer positiva reaktioner från personerna om de träffas i grupp än individuellt och är då en [person] positiv till projektet då kommer de andra med enklare. Vid träffarna informerar projektledaren om projektet och dess syfte, innehåll och vilka möjligheter som finns för deltagarna. Projektledaren berättar att flera av dem hon träffar i de första mötena är glada över att det händer något för dem, eftersom det inte hänt ett smack på ett antal år : Man blir ju innesluten i en liten värld när man går länge sjukskriven och det säger de själva. Då känner de det positivt att äntligen händer det något. Flera av deltagarna jag pratar med instämmer i att det är skönt att det händer något med deras sjukskrivning. Flertalet berättar också att det inte fanns någon större möjlighet att säga nej till deltagandet i Fortes. Kanske blir man som deltagare kluven, å ena sidan vill man att något skall hända men å andra sidan var kanske inte Fortes vad man ville skulle hända. Med ett visst tvång i bakgrunden väljer man ändå att delta. Viktigt att poängtera är ändå, som en av deltagarna berättade, att tvånget kan vara av positiv karaktär. Deltagaren menade att han själv ville ha en förändring men att han också har lätt för att låta bli att göra något åt saken. 66

80 Indelning av grupper Efter den introducerande informationsträffen kommer deltagaren och projektledaren överens om ifall deltagaren skall gå eller inte och i så fall när personen skall starta. En ny grupp startar ungefär var tredje vecka. Projektet har allt som allt haft 22 grupper, med varierande antal deltagare. Grupperna går varannan vecka förmiddagar mellan och varannan vecka eftermiddagar mellan Anledningen till detta är att deltagarna skall få del av både förmiddag och eftermiddag. En av mentorerna berättar att någon som har värk i kroppen kan ha svårt att komma upp på morgonen och skulle, i fall denne hamnade i förmiddagsgruppen, missa mycket om indelningen hade varit att du gick i antingen förmiddags- eller eftermiddagsgruppen. Deltagarna är inte helt bundna till för- eller eftermiddag. Om en deltagare missar en föreläsning eller aktivitet på förmiddagen kan han/hon medverka i eftermiddagsgruppens verksamhet den gången. En av deltagare bekräftar detta och berättar att hon varje måndag förmiddag har en annan rehabiliterande sysselsättning utöver Fortes, som hon har blivit uppmuntrad att fortsätta med. Inledningsvis tänkte man sig i Fortes ett upplägg där deltagaren gick fem veckor i en introducerande del där fokus skulle ligga på motivation, att lära känna deltagaren och kartlägga vad personen kan och vill arbetsträna med. Upplägget byggde delvis på erfarenheter från det tidigare projektet Vectis. Efter de fem första veckorna skulle deltagaren träffa en rekryterare och under de följande fem veckorna skulle en arbetsträningsplats identifieras och kontaktas. Efter denna tioveckorsperiod, eller i slutskedet av den, skulle sedan arbetsträningen påbörjas. En av mentorerna: Men så visade det sig, som det alltid gör när man har med människor att göra, att verkligheten ser lite annorlunda ut och många var långt ifrån redo att gå ut i en arbetsträning efter 10 veckor. Man behövde längre tid på sig. Man kunde inte vara 35 Deltagarna spenderar denna tid i projektets lokal men har också uppgifter som skall lösas på övrig tid, enligt projektledningen. 67

81 fem dagar i Fortes utan man behövde mjukare start och komma in i det lite mer långsamt och behövde mer tid på sig plus att det tog tid att hitta platser till en del. För att bemöta detta valde man att under våren 2007 ändra upplägget så att deltagarna gick fyra veckor gemensamt och sedan delades gruppen in i en snabbare grupp och en lite lugnare, berättar mentorn: De som behöver längre tid på sig får vara i en grupp och de som känner att de vill ut direkt får vara i en grupp, då jobbar man snabbare med dem. Ändringen av upplägget skedde i dialog mellan projektledaren och personalen från underleverantören. Före ändringen ägde rum rådfrågades även deltagarna om förslaget och det mottogs väl, förklarar en av mentorerna, som även berättar att indelningen bidrog till vissa oväntade men positiva effekter: En del av dem som behöver mer tid på sig har slappnat av, och när de har slappnat av och inte har pressen på sig så har de faktiskt lika fort kommit ut i arbetsträning som de som säger att de har bråttom. Det inrättades också vid detta tillfälle en återvändargrupp för de personer som varit ute i arbetsträning, men av olika anledningar inte kunnat gå vidare eller fortsätta arbetsträningen. Tidigare återgick dessa personer till någon av de befintliga grupperna, men det visade sig inte vara helt oproblematiskt då några av dessa kände sig misslyckade i och med själva återvändningen. Därmed gav man återvändargruppen möjligheten att arbeta med jobbresearch. Deltagarna gick ut och fråga på arbetsplatser vad för personal som söktes och vilken kompetens som efterfrågas. Detta diskuterades sedan i gruppen. Projektledaren berättar att det fungerade mycket bättre på det viset då deltagarna i återvändargruppen mer var på samma nivå. 68

82 3.3.2 Mentorskapet Under de första dagarna i projektet presenteras mentorn för deltagarna. Mentorn är både gruppens och den enskilda individens mentor. Mentorn vet ingenting om deltagarna i grupperna utöver deras namn då de kommer till Fortes från Försäkringskassan. Anledningen till detta är sekretess. Försäkringskassan får inte lämna ut personliga uppgifter om deltagarna till underleverantören. Mentorn skall ha ett individuellt samtal någon gång under de tre första veckorna med varje deltagare. Som mentor ansvarar man för olika schemalagda aktiviteter som exempelvis föreläsningar eller information, som en av mentorerna hellre kallar det, då det ofta handlar om en persons uppfattning eller idé och inte upprepning av fakta. Dessa kan handla om stresshantering, hälsa, tankens kraft och målformulering. Mentorerna föreläser inte bara för den grupp de är mentorer för utan deltar även i andra grupper. Mentorn håller också i jobbsökaraktiviteter, CV-skrivning samt aktiviteter av mer fysisk karaktär. Som exempel kan nämnas yoga, meditation och promenader. En av deltagarna berättar att kontakten med den personliga mentorn inte varit så stor under projektets gång. En annan säger att denne inte riktigt minns ifall personen i fråga hade någon personlig mentor medan en tredje vittnar om mycket god relation till sin mentor. Flertalet pratar i goda ordalag om mentorerna. Den kritik som riktas mot dem har mer med innehållet i deras föreläsningar att göra även om den kritiken inte är speciellt hård Innehåll och relationen till andra deltagare Flera av deltagarna jag talar med har en ganska ljum inställning till själva innehållet i de föreläsningar eller aktiviteter som hålls i Fortes. Allting kan ju inte bli rätt för alla alltid, som en av deltagarna uttryckte det. Två av deltagarna anmärker att innehållet inte gjort något större intryck på dem, men att det heller inte 69

83 varit så viktigt för dem. Några uttryckte att innehållet varit lite flummigt, medan ytterligare en säger att: jag tyckte det var okej. Fast att det inte var så viktigt för mig så var det ändå att man kunde stå ut med det och man fick bra diskussioner och så. Det kan vara svårt att hitta rätt nivå på innehållet då personerna som kommer till Fortes är så olika, några är väldigt högutbildade och andra har ingen utbildning alls. Vi försöker att poängtera att man får ta till sig det man kan, säger en av mentorerna och fortsätter att berätta hur hon försöker vara ödmjuk inför deltagarnas egna erfarenheter och kunskaper och bjuda in dem i diskussioner kring ämnet för dagen. Det deltagarna betonat som användbart och viktigt i Fortes har varit dels datakunskapen och CV-skrivandet, men framförallt relationen till de andra deltagarna. Så gott som alla jag talat med pratar om vilken sammansvetsad grupp de varit, eller team som några kallar det. Man berättar om vikten av att träffa människor med liknande erfarenheter och framhäver betydelsen av att få komma igång, få lite struktur på vardagen, kliva upp ur sängen och en anledning att göra sig i ordning på mornarna: Man fick prata ut lite och man lyssna på andra och det är skönt att veta att man inte är ensam. Ofta är det ju bra att prata med någon som varit med om samma sak, för de som inte varit med, de förstår ju liksom inte. Det är svårt, det är knappt att man själv förstår ibland. Att komma upp på morgonen och komma iväg, träffa andra människor [ ] Den sociala biten var viktig för mig. Deltagare berättar också att man har lärt av varandra vid exempelvis datorerna då några haft större erfarenhet än andra. De upplever också att gruppen varit stärkande: 70

84 Det kunde ju vara så att det en dag var tänkt att vi skulle skriva CV och personligt brev och meritförteckning och sådant, men så var det den känslan i gruppen att en eller två var i en rätt så ordentlig svacka, men inte så djup att personen stanna hemma utan kom ändå. Då kom inte det där schemabundna in utan då var det bara frågan om att vi skulle lyfta oss som grupp. Det tyckte jag om. En av mentorerna berättar om just detta fenomen att deltagarna inte alltid verkar så intresserade av innehållet i deras aktiviteter. Det har hänt att deltagare kommer fram till oss, förklarar mentorn, och säger ni får inte ta illa upp men det spelar ingen roll vad ni säger, det är gruppen som är det viktiga: Då tänker jag, det är precis det vi är ute efter. Man jobbar genom gruppen, det är lite subtilt. Det vi pratar om kanske de har hört, men det är ju en helhet i det att man jobbar med gruppen. Det vi pratar om, det kanske eller kanske inte har någon betydelse. Viktigt att poängtera här är att de jag intervjuat har deltagit i grupper som haft cirka 10 deltagare. Det innebär att upplevelsen av projektets innehåll kan ha tett sig annorlunda för de deltagare som varit med i mindre grupper där gruppdynamiken som beskrivs möjligen inte varit lika påtaglig. Mentorerna lyfter också fram gruppen som ett verktyg och som citatet ovan antyder är innehållet kanske inte alltid det primära. Däremot verkar innehållet ha fungerat bra som ett medel att nå de grupprocesser som projektet haft. För vissa deltagare har Fortes varit en stor förändring åt det positiva hållet. Många pekar framförallt på det sociala biten som nämnts ovan. Flertalet har kommit ut i arbetsträning och nya vänner har funnit varandra under projektets gång. En av deltagarna berättar om en stor personlig förändring under sin tid i projektet: Jag vet inte om det har med projektet att göra eller om det bara 71

85 sammanföll, men sorgen över att inte kunna jobba som [ ] längre, det nådde ett slut. [ ] Nu har jag släppt det och gått vidare och det hände under de 10 veckorna jag var där. Flummighet Några deltagare uttryckte att innehållet varit flummigt och exempel på vad de menat med flummighet har varit homeopati 36 och en uppgift där du skall beskriva vad en bra dag är för dig. En av styrgruppsmedlemmarna har också uppfattningen att det kan vara lite flummigt ibland på Fortes. Men denne menar något helt annat när han pratar om flummighet. Personen hänvisar till att tiderna inte verkat vara så hårt reglerade utan att deltagarna har kunnat komma och gå lite som man velat: Det var lite för mycket av lösa boliner, de fick sköta sig själv förklarar han. En av mentorerna berättar om att det finns närvaroplikt på Fortes men förklarar samtidigt att hon ibland känner sig maktlös då deltagare väljer att inte dyka upp eller komma för sent: Man har egentligen ingenting att sätta emot - inte vi, men Försäkringskassan gör det inte heller. Vi säger att här är det närvaroplikt, men det händer ingenting egentligen. Men det är inte så lätt att sätta press. Då har man inte det här frivilliga, man måste ju vara motiverad och vilja. Hon fortsätter och förklarar att de skriver in i deltagarens ARU 37 ifall de har problem med tider exempelvis. De förklarar också för deltagarna att de måste tala med sin handläggare och klargöra om, och varför, de inte kommer vid vissa tillfällen. Annars riskerar de att bli av med ersättningen. Projektledaren berättar att hon haft samtal med deltagare som uteblivit eller varit frånvarande på grund av tillfällig försämring exempelvis. Då flera deltagare kom till Fortes med hjälp av buss eller tåg var det också, efter ett OK 36 Nationalencyklopedin förklarar homeopati som alternativmedicinsk verksamhet som grundar sig på antagandet att "liknande botar liknande". 37 Arbetslivsinriktad rehabiliteringsutredning 72

86 från Försäkringskassan, okej att komma 5-15 min senare för att inte behöva vara i Ystad en timme före utsatt tid. Vid två av de tillfällen då jag är med vid föreläsningar på Fortes får jag vara med om en tredje form av flummighet. Då kommer mentorn i ena fallet och dataläraren i andra fallet cirka femton minuter för sent. Det råder också allmän förvirring över vilken lokal vi ska vara i, trots att lokalerna i Ystad inte är speciellt stora och många. Det är trots detta en munter stämning i lokalen och man skämtar om att det är så kallad akademisk kvart som gäller på Fortes. Flera påpekar dock att det inte är ovanligt med förseningar från mentorernas sida. Både mentorer och projektledare poängterar behovet av struktur i vardagen och rutiner för deltagarna, då flera varit sjukskrivna länge. Detta rimmar dåligt med förseningar. Individuellt upplägg och eget ansvar Flera av deltagarna har enligt en av mentorerna haft ett abnormt behov av att prata om sin sjukdom och de har fått lägga mycket arbete vid att försöka få dem att se möjligheter trots sin nedsätta arbetsförmåga. Detta har bidragit till att delar av projektet blivit mer individualiserat även om gruppaktiviteter fortsatt vara ett viktigt inslag genom projektet. En av mentorerna sammanfattar detta med att projektet var menat som en gruppverksamhet men vi har behövt anpassa oss mer och mer till de olika individerna. Många har varit i behov av personliga upplägg för att de inte orkat vara i Fortes alla dagar i veckan. Då har fokus fått ligga på vikten av att deltagaren kommer till Fortes och inte hur mycket tid deltagaren är där. De har i de lägena arbetat mycket med motivation. Flera deltagare har enligt mentorn önskat sig personlig coachning utan att vilja ge avkall för mycket på gruppaktiviteter då det ger mycket även enskilt. Dessutom har det, som ovan beskrivits, visat sig att flertalet deltagare upplevt gruppen som något mycket positivt. Både projektledaren och en av mentorerna förklarar vid ett tillfälle att flera av deltagarna har svårt att se sin egen roll i 73

87 rehabiliteringsprocessen och att de arbetar medvetet med att försöka få dem att inse sitt ansvar. Under våren 2007 och fram till projektets slut har mentorerna och projektledningen arbetat med ett par frågor som deltagarna får fundera över för att sedan diskuterar utifrån dem. Exempel på frågor är, vem har ansvar för DITT LIV? 38 och vem har ansvar för DIN ARBETSLIVSINRIK- TADE REHABILITERING? 39. På första frågan svarar alla Jag 40, medan flertalet på andra frågan svarar antingen Försäkringskassan, Fortes, Arbetsförmedlingen, Jag, eller en kombination av dessa. Från Fortes sida vill man att deltagarna skall se sig själva som aktiva i sina liv, att ansvaret för rehabiliteringen utgår ifrån en själv. Det positiva ledordet i detta sätt att tänka är empowerment 41, möjligheten för människor att bli mer självständiga och ta makten över sina egna liv. Det tar lång tid att arbetslivsrehabiliteras I och med att många deltagare var kvar i projektets första period mycket längre än de planerade 10 veckorna, kan också innehållet ha fått lida något för dessa personer. Underleverantören hade planerat fyra till fem veckor utöver de planerade 10 veckorna, men vissa personer var kvar betydligt längre än så. En av mentorerna berättar att de har försökt arbeta mycket med motivation och positivt tänkande för de personer som varit inne en längre tid. Kanske kan delar av den flummighet som diskuterades ovan förklaras med att vissa deltagare varit inne i projektet så länge att det blivit svårt att hitta på meningsfulla aktiviteter åt dem. Projektet hade schemalagd tid varje dag men det kan vara svårt att hitta på nytt innehåll hela tiden. En positiv bieffekt av detta har varit att ett initiativ till en konstutställning togs av en av mentorerna vilket varit mycket uppskattat av flera deltagare. Många av deltagarna 38 Frågorna är skrivna på ett papper med både stora och små bokstäver för att poängtera vissa delar. 39 Frågorna är: vad innebär arbetslivsinriktad rehabilitering? Vad är syftet med arbetslivsinriktad rehabilitering? Vem har ansvaret för ditt liv? Vem har ansvar för din arbetslivsinriktade rehabilitering? Vem har ansvar för att ordna arbetsträningsplats? Hur ser du på plikten att närvara? Vad lägger du i begreppen frisk, sjuk, arbetsförmåga? 40 Utvärderingen har tagit del av 22 svar. 41 För mer info om Empowerment, se Abrahamsson (2002). 74

88 ställde ut egenproducerad konst i olika format. Det var allt ifrån halsband och oljemålningar till strandfynd sammanfogade till små skulpturer 42. Deltagarna var också med och ordnade för vernissagen av konstutställningen Rekryteraren att finna arbetsträningsplats Beroende på hur långt deltagaren är gången i sin rehabiliteringsprocess och hur redo personen känner sig för att möta arbetslivet så träffar personen efter ett tag projektets rekryterare. Själv beskriver rekryteraren sin roll enligt följande: Jag arbetar med individuella samtal med deltagarna där vi talar om vad de gjort, vad de kan, vad de vill göra vad de kan tänka sig. Det är många som varit arbetslösa i många år och varit sjuka och det är mycket Fibromyalgi, arbetsskador, trafikskador etcetera. Många gånger ser kanske inte deltagaren själv några möjligheter [ ] Då är min uppgift att se lite nya vägar, hitta nya dörrar att öppna, gå in lite på vad de har för fritidsintresse. Kanske skall vi inte alls koppla ihop det med vad de har arbetat med, utan de kanske har en kreativ sida som gör att de kan syssla med någonting annat och där har vi försökt hitta lite nya vägar. Efter de inledande fyra veckorna i projektet vill rekryteraren att en kontakt upprättas med deltagaren och att samtal börjar föras kring framtiden vad gäller arbetsträning. Vissa deltagare vet vad de vill och har egna tips eller idéer, medan andra är mindre angelägna att komma ut i arbetsträning och ytterligare några vet inte alls vad de vill göra. Vid första mötet gör rekryteraren vad hon kallar kartläggningsanteckningar, vilket innebär noteringar om vad deltagaren har för erfarenheter, vad de tidigare gjort och inte gjort. Rekryteraren vill gärna att deltagaren vid detta möte också lämnar ett CV som de kan arbeta utifrån. Vid mina besök på Fortes 42 Utställningen uppmärksammades av Ystad Allehanda

89 pratade jag bland annat med en deltagare som då hade varit med i projektet i cirka två veckor. Denna person ville inget annat än ut och arbetsträna vilket han också fick göra redan veckan därpå. En annan deltagare berättar också om goda erfarenheter från rekryteraren: Just det här med hjälp att få kontakter och få igång möten med arbetsgivare och så. Även om jag gjorde det själv, så var det ju ändå där som det bestämdes att nu skall vi göra så här, själva planen hur det skulle gå till. Alla deltagare har dock inte goda erfarenheter av denna del av projektet. En deltagare berättar att denne pratat med rekryteraren en gång, men då bara haft vaga samtal om vad personen själv kunnat göra rent arbetsmässigt med tanke på sin värk i kroppen. Inget hade nämnts om var deltagaren kunde tänka sig arbeta eller ens inom vilken bransch. Men deltagaren blir ändå uppringd av rekryteraren som säger att du ska infinna dig på en arbetsträningsplats på måndag morgon. Deltagaren känner sig dittvingad, men gör ett försök. Arbetsträningsplatsen får dock avbrytas efter två veckor då personen har för ont i kroppen. En mentor berättar att flera av deltagarna fastnar i funderingar kring vad de vill arbetsträna med. Rekryteraren har då fått bli mer offensiv och inte tillåta att deltagare funderar i tre månader innan de kommer på vad de vill för då klagar de på att det tagit för lång tid. Rekryteraren måste trycka på och komma med idéer så att de inte blir hängande för länge fortsätter mentorn. Rekryteraren upplever inte rekryteringen av arbetsgivare som ett svårt arbete. Företagen hon ringer till är ofta positiva och vill de inte ta emot någon deltagare så har de oftast en bra anledning som att de redan har några praktikanter hos sig eller att de håller på att sälja företaget. Det hon har upplevt som krångligt har varit samordningen av möten mellan arbetsgivare, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen med flera i de fall någon form av anställning blivit aktuell för en deltagare. 76

90 Fortes hade dock lite problem med att rekrytera arbetsgivare i början av projektet och svårigheter att få ut deltagare på arbetsträning. Från och med januari 2007 bytte projektet rekryterare och man har efter detta arbetat mer offensivt med att finna arbetsgivare och arbetsträningsplatser åt deltagare. Mentorerna jag talat med påpekar att huvudfokus i projektet ligger på just arbetsträningsplats. Av denna anledning menar man att det passar sig särskilt bra med en säljare som rekryterare: hon måste alltså kunna sälja in projektet och dess deltagare till olika arbetsgivare. För sjuk för arbetsträning? Arbetsträningsplatsen är ett viktigt inslag i Fortes på alla sätt och vis och målet är att alla deltagare skall komma ut i arbetsträning. I de föreläsningar där jag deltar finns hela tiden en underton av arbetsträning, även om ämnet för dagen inte är just arbetsträning. När målformulering stod på schemat handlade det om att så småningom finna en arbetsträning eller till och med en anställning och när meditation var på schemat handlade det om att må tillräckligt bra för att senare kunna arbetsträna. Vissa deltagare som känner sig mycket sjuka kan dock uppleva en stor press vid tal om arbetsträning samtidigt som mentorerna också upplever att de måste pressa en del individer för att det skall hända något. Flera deltagare undrar vad de har i Fortes att göra, bland annat för att de upplever sig själva vara för sjuka. En av mentorerna berättar också att många deltagare är sjukare än förväntat och att det tar längre tid bland annat för att mycket energi får läggas på att prata med deltagare kring deras sjukskrivning och funktionsnedsättning. Projektledaren poängterar dock att deltagarna har ett medicinskt underlag som säger att det finns en trolig ej utredd arbetsförmåga då de kommer till Fortes. Under min tid i lokalerna i Ystad pratar jag med tre stycken som upplevde sig själva för sjuka för att arbetsträna. Två av dem berättar om sina sjukdomar som gör att de har stora problem att över huvudtaget ta sig till Fortes, en annan är med i projektet så långt att arbetträningen blir genomförd, men tvingas avsluta efter två veckor då smärtorna blir för stora. De personer som kommer 77

91 till projektet och är för sjuka känner sig inte motiverade och riskerar då kanske att dra med sig andra deltagare i negativa tankebanor. Men samtidigt kan det vara svårt att avgöra. Som projektledaren påpekade kan det också kan vara så att Fortes, efter flera års sjukskrivning, blir ett störningsmoment i individens vardag, och inte alltid ett positivt störningsmoment, om än ett nödvändigt i vissa fall Arbetsträning Var deltagarna arbetstränar, hur länge och när arbetsträningen startar är helt individuellt. Några börjar arbetsträningen efter bara en vecka in i projektet medan andra kommer ut först efter 20 veckor. Projektledaren berättar att de helst ser att individerna är inne i projektet de första fyra veckorna före arbetsträningen kommer igång. Anledningen är att gruppdynamiken och kontakten med projektet annars blir lidande. Efter fyra veckor är det däremot, enligt projektledaren: fritt att gå ut om man har en arbetsträningsplats sen kan det ju dröja upp till 20 veckor innan de kommer ut beroende på hur långt de är komna som personer. När en arbetsgivare är identifierad och intresserad bokas ett möte med arbetsgivare, deltagare och rekryterare. Uppstår det samtycke i mötet skriver rekryteraren och arbetsgivaren ett kontrakt på arbetsträningen, vilket syfte den har, hur länge, vilka arbetstider och vilka arbetsuppgifter som deltagaren skall göra. Till att börja med skriver man kontraktet på åtta veckor och man börjar med få timmar om dagen för att det skall bli en mjuk start: Man kanske börjar med fyra timmar om dagen, 20 eller 15 timmar i veckan. [ ] Deltagaren skall komma ut i arbetslivet igen, prova på en ny arbetsmiljö, nya arbetsuppgifter. Så kontaktar jag arbetsgivaren och så bestämmer vi en tid så kommer 78

92 jag ut och besöker dom. Det finns alltid en handledare där. Det är också ett krav. Då har handledaren, deltagaren och jag ett samtal, där vi tar upp hur det känns, hur det går och hur det är med värken eller vad det nu är och om vi skall öka på i timmar. Och så brukar vi ofta förlänga en månad och då ökar vi kanske på med 20 timmar så är vi uppe i en halvtid. Efter den perioden kan det också bli tal om förlängning berättar rekryteraren. Hon menar att tre månaders arbetsträning inte är så lång tid om man gått sjukskriven i tre år. Rekryteraren försöker åka ut och träffa alla deltagare under arbetsträningen. Av de deltagare jag talar med har rekryteraren besökt dem en gång, men de berättar också att de hade kunnat kontakta rekryteraren ytterligare om de hade velat något. Om det sedan finns ett intresse från arbetsgivaren att gå vidare så kopplar man in Arbetsförmedlingen eller Fördjupad Samverkan och så kan det via dem bli tal om olika insatser i förhållande till arbetsgivaren. Rekryteraren berättar att denna avslutsprocess varit osmidig. Det är en jättegrej. Då är det Försäkringskassan, det är deltagaren, det är Arbetsförmedlingen, gamla arbetsgivaren, det kan vara så att Rehab är inkopplat. Alltså det är en jätteprocess där. Det handlar bland annat om att ordna möten då alla kan och det kan dra ut på tiden berättar rekryteraren. Det kan också innebära att deltagaren blir hängandes mellan två skeenden. En av styrgruppmedlemmarna berättar att denne velat att Fördjupad Samverkan blivit inkopplade tidigare: Fördjupad samverkan borde bli involverade i ett tidigare skede och inte bli involverade när det är dags att springa ut, när deltagaren skall lämna Fortes i sista stund. 79

93 Möjligen har detta också påverkat rekryterarens upplevelse av att det dragit ut på tiden. Hade Fördjupad Samverkan blivit inkopplade tidigare i processen kunde man kanske undvikt att tiden dragit ut och deltagare fått vänta. Styrgruppsmedlemmen berättar vidare att du kan vara inskriven i Fördjupad Samverkan i max ett år och att rehabiliteringsersättningen också är något du får i ett års tid. Detta kan ställa till det om deltagaren går i Fortes kanske sex eller åtta månader och har rehabiliteringsersättning före de skrivs in i Fördjupad Samverkan. Då har de redan avverkat dessa månaders ersättning när de väl kommer till Fördjupad Samverkan. Det finns inget som hindrar att deltagare i Fortes skrivs in i Fördjupad Samverkan och på så vis är inskriven i båda samtidigt. Deltagaren hade då kunnat få tillgång till resurser från Fördjupad Samverkan tidigare och övergången hade kanske kunnat bli smidigare för både deltagaren och för rekryteraren Avslut När deltagaren uppnått sin maxtid och arbetat ett par veckor görs ett avslut. Har deltagaren uppnått 10 timmar i veckan kopplas Fördjupad Samverkan in. En av mentorerna berättar att våra deltagare skall alla gå till Fördjupad Samverkan egentligen. Om det finns en konstaterad arbetsförmåga så skall de få hjälp i Fördjupad Samverkan. Finns det en anställning på gång kopplas Arbetsförmedlingen in. De som inte når över 10 timmar i veckan återgår till Försäkringskassans system. En av deltagarna berättar om ett ganska abrupt avslut. Efter arbetsträningen, som fick avbrytas på grund av smärtor, sändes personen hem och ombads sköta om sig själv. När denne sedan ringde projektledaren och frågade vad hon skulle göra så sa hon att det skulle hon ordna sen har jag inte hört ett ljud. För andra deltagare jag talat med upplevs avslutet i projektet ha varit problemfritt och gått smidigt. 80

94 3.3.7 Förkortad framställning Genomförande Flera deltagare är glada över att det händer något med deras sjukskrivning. Uppdelningen av grupper ändrades våren 2007 från att tidigare varit en grupp som gick 10 veckor och sedan ut i arbetsträning till att vara en grupp i fyra veckor som sedan delades upp i en snabbare och en lite lugnare grupp. Det inrättades även en återvändargrupp för de personer som kom tillbaka till projektet efter arbetsträning. Anledningen var att deltagarna kände sig olika mycket beredda på att gå ut i arbetsträning, vissa behövde mycket mer tid än andra. Ändringen mottogs väl. Många deltagare har känt av ett tvång i förhållande till deltagandet i Fortes. En vanlig kommentar från deltagarna har varit att de inte förstått varför de är med i projektet. Det har varit bra relationer mellan mentorerna och deltagarna men det skiftar i hur mycket kontakt man haft med sin personliga mentor. Innehållet i Fortes föreläsningar verkar inte vara det primära för deltagarna. Det deltagarna däremot uppskattat har varit att få rutin på vardagen och framför allt träffa människor i samma situation som en själv. Deltagarna upplever också att de kan hjälpa varandra. Gruppen har varit ett viktigt verktyg för mentorerna i rehabiliteringsprocessen. Projektet har i vissa fall upplevts som flummigt av deltagare. Orsaken till detta kan vara att några deltagare varit inne i projektet mycket längre än planerat. Flera deltagare har enligt personalen och projektledaren svårt att se sitt eget ansvar i rehabiliteringen. Rekryteringen av arbetsgivare och arbetsträningsplatser var svår i början av projektet men blev bättre under senare delen bland annat för att man medvetet arbetat mer offensivt med de bitarna samt att det våren 2007 anställdes en ny rekryterare. Rekryteraren upplevs av flera deltagare som en bra resurs. Några deltagare har varit för sjuka för att delta och har fått avbryta i förtid. Fördjupad Samverkan har vid vissa tillfällen blivit inkopplat för sent. 81

95 3.4 Måluppfyllelse Hur väl har då Fortes uppnått sina på förhand formulerade mål och sitt syfte? Nedan presenteras projektets måluppfyllelse i förhållande till projektbeskrivningens mål och syftesformuleringar Projektets mål Målen för Fortes var indelade i kvantitativa och kvalitativa mål. De kvalitativa målen var i sig indelade i två delmål där det första var att deltagarna efter insatsen skall ha kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarknaden och vara rustad att göra aktiva val för sin framtid. För att svara på detta skulle en mätning av sådan kunskap, t.ex. i form av självskattning, ha gjorts före och efter tiden i Fortes. Om alla deltagare upplever sig själva ha mer kunskap om arbetsmarknadens behov, eller ej, kan därav inte besvaras i denna utvärdering. Men vissa delar i Fortes ger deltagare en möjlighet att få mer kunskap om arbetsmarknadens behov och på så vis känna sig mer rustad. Deltagare har exempelvis arbetat med CV-skrivande, vissa har gjort studiebesök och flertalet har haft individuella samtal med en rekryterare. Vad det gäller att ha en ökad kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarkanden så får varje deltagare som genomgår hela Fortes, om man skall uttrycka sig något krasst, en siffra på hur mycket man enligt Försäkringskassans mått har att erbjuda arbetsmarknaden och vad man inom ramen för detta kan göra. Situationen i förhållande till behovet på arbetsmarknaden blir då 0, 25, 50, 75 eller 100 procents arbetsförmåga. Utredningarna som gjorts i Fortes har varit grundliga och pågått i vissa fall flera månader. De kan därav förväntas vara aktuella en bra tid framöver. Vad det gäller förberedelsen för att göra aktiva val för sin framtid kan man framhäva den sociala biten i projektet som flera deltagare själva poängterar som viktig, att träffa andra i liknande situation och lära av varandra. Man arbetar också mycket i projektet med motivation och positivt tänkande eller det som brukar 82

96 kallas empowerment, möjligheten för människor att bli mer självständiga och ta makten över sina egna liv. Individernas eget ansvar i rehabiliteringsprocessen och sina egna liv understryks också genom hela projektet. Detta kan ge individen en möjlighet att vara mer rustad för att göra aktiva val inför framtiden. Men det förutsätter också att deltagaren är tillräckligt frisk och motiverad för att genomföra hela programmet i Fortes. Den andra delen av det kvalitativa målet var att företag via utbildningsinsatser och seminarier skulle ges möjlighet till insikt och attitydförändring knutet till målgruppens problematik. Detta mål har varit underrepresenterat i projektet. Vissa informationsinsatser har gjorts samt ett seminarium juni En indirekt påverkan på företag som tagit emot deltagare kan också ha skett - att arbetsgivarna genom detta kan ha fått insikt i den problematiken som långtidssjukskrivna personer står inför. De kvantitativa målen var att 90 procent av deltagarna skulle fullfölja Fortes och att 70 procent av dem skulle gå vidare till ny anställning eller vidare i reguljär utbildning. Övriga skulle vara kartlagda för fortsatta insatser från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Allt som allt har 161 personer varit inskrivna på Fortes, 132 kvinnor och 29 män. Enligt statistik från projektledningen (12 december) har ca 25 procent, av alla inskrivna, gått vidare till arbete och utbildning stycken, eller sju procent, står också till arbetsmarknadens förfogande 44. Det är personer som har en utredd arbetsförmåga på 100 eller 50 procent men inget arbete. Men statistiken kan vara något missvisande i och med att flera deltagare återfinns i arbetsträning eller Fördjupad Samverkan så det mer korrekta utfallet av projektet går inte att mäta förrän om ett tag. Enligt statistiken är 22 personer inskrivna i Fördjupad Samverkan och 19 personer ute i arbetsträning. Utav dessa 19 är sex stycken på väg in i Fördjupad Samverkan enligt projektledaren. 43 Nio personer har återgått helt i arbete, fem personer arbetar 75 procent, 21 personer arbetar halvtid och tre personer arbetar 25 procent och två personer studerar på heltid. 44 En av dessa är föräldraledig men har 100 procents arbetsförmåga efter ledigheten, enligt projektledningen. 83

97 Med tanke på Fördjupad Samverkans tidigare resultat 45 kan man förvänta sig att ca 40 procent av de 28 (redan inskrivna och kommande inskrivningar på Fördjupad Samverkan) kommer att gå vidare till arbete eller utbildning. Räknar man med detta kan man förvänta sig att projektet bidragit till att 32 procent av alla inskrivna på Fortes kommit vidare till arbete. Det är många personer och ifall det infrias ett gott resultat, framförallt för individerna men också för Försäkringskassan trots att siffran är i obalans i förhållande tillprojektets utsatta mål. Målbeskrivningar Målbeskrivningen i Fortes projektbeskrivning kan sägas vara dels svävande och lämna mycket tolkningsutrymme och dels bitvis orealistiska. Vad innebär det egentligen att ha ökad kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarknaden? Och vad menar man med att vara rustad att göra aktiva val för sin framtid? För att kunna undersöka huruvida man faktiskt når de mål man satt för sin verksamhet bör målen vara tydligt preciserade och hur man förväntas arbeta för att nå dem. De kvantitativa målen är desto mer konkreta och dessutom enklare att mäta. Däremot verkar delar av målet vara orealistiskt högt satta. Att 90 procent av deltagarna genomgår hela Fortes låter inte alls orimligt men att 70 procent av dem går vidare till ny anställning eller reguljär utbildning låter däremot mycket tveksamt i synnerhet mot bakgrunden av den vidgade målgruppen. Målformuleringen bygger på den tänkta målgruppen men mycket i projektet tyder på att målgruppen delvis varit en annan än den tänkta vilket kan vara en av orsakerna till att målet ser orealistiskt ut. Deltagarna har också varit mycket sjukare än vad man inledningsvis trott vilket såklart påverkat möjligheten att återgå till arbete. 45 Enligt statistik från Fördjupad samverkan (2007) går 40 procent vidare till arbete eller utbildning 365 dagar efter start i Fördjupad samverkan i Skåne, siffran för hela Sverige är 38 procent vidare. 84

98 3.4.2 Projektets syfte Projektets syfte var att ta fram former och metoder och genom dessa skapa en modell för att ta hand om och utveckla individer med nedsatt arbetsförmåga som har: en anställning, en lång sjukskrivningsperiod och som av olika skäl väljer att inte hitta en ny anställning. Huruvida Fortes kunnat leva upp till detta syfte eller ej besvaras inte med ett enkelt ja eller nej. I Fortes har man tagit fram en modell att arbeta efter som på flera områden verkar fungera. Flera deltagare är nöjda med sin tid vid Fortes. De uttrycker sig positivt om det sociala samspelet som projektet medfört, om mentorskapet, rekryteraren och arbetsträningen. Men jag upplever vid intervjuer med såväl projektledare som mentorer, rekryterare och styrgruppsmedlemmar att huvudsyftet med projektet varit att mäta arbetsförmågan hos deltagarna. En av mentorerna påpekar också att den funktionsnedsättning som deltagarna har med sig in i projektet, den har de också med sig ut ur projektet. Det Fortes gör är, enligt mentorn, snarare att titta på vad du kan göra med den funktionsnedsättningen. Resultatet för deltagren i projektet är en utredd arbetsförmåga mätt i antal timmar och vad man inom ramen för de timmarna klarar av att göra. I förhållande till projektplanen och dess syfte och målformuleringar finns, som ovan beskrivits, vissa kritiska punkter. Detta är i jämförelse med projektplanen, alltså det dokument som Försäkringskassan producerat för att redovisa sin avsikt med projektet och också sökt pengar med via ESF-rådet. Att projekt inte använder projektplaner eller projektbeskrivningar som avsiktsförklaring och handlingsriktning är enligt flera forskare mer regel än undantag (jmf Sahlin-Andersson 1996 & Meeuwisse 1996). Men det betyder inte att projekt inte ger resultat och också goda sådana. Ett projekt kan mycket väl bli bättre än det planerade projektet då en plan kan ha svårt att förutse de möjligheter och förutsättningar som kan komma att ändras under projektets gång. 85

99 3.4.3 Förkortad framställning Måluppfyllelse Både projektets mål och syfte är i projektbeskrivningen relativt vagt uttryckt och därför också svårt att mäta och göra uttalande kring. Deltagarna som gått genom hela Fortes har fått en siffra på hur många timmar de kan stå till arbetsmarknadens förfogande och vad de inom ramen för dessa timmar klarar av. Deltagarna ges också i Fortes en möjlighet att utveckla en självständighet och känsla av ansvar inför sitt liv och sin rehabilitering, men du bör vara tillräckligt frisk och motiverad för att kunna ta till dig detta på ett maximalt sätt. Syftet med Fortes har enligt projektledning och personalen hos underleverantören varit att mäta deltagarnas arbetsförmåga och metodutvecklingen och attitydpåverkan på arbetsgivarna verkar ha kommit lite i skymundan. Fortes har haft 161 inskrivna deltagare, varav 132 varit kvinnor och 29 män. 25 procent av dessa har gått vidare till arbete och utbildning. 22 personer är inskrivna i Fördjupad Samverkan och 6 stycken på väg in. Ytterligare 12 personer står till arbetsmarknadens förfogande. Detta är personer som har en utredd arbetsförmåga på 50 och 100 procent men inget arbete. En beräkning på statistik från projektet och en sannolikhetsbedömning från Fördjupad Samverkan ger Fortes ett resultat på 32 procent vidare till arbete och utbildning. 3.5 Sammanfattande slutdiskussion Vilka samlade resultat kan vi med denna utvärdering säga att Fortes har gjort, utöver vad man framställt i projektbeskrivningen, och vad blir effekterna av detta? Nedan redovisas först en sammanfattning av projektets resultat. Detta följs av en lisa på vad det kan säga om projektet och hur man kan tänka inför framtida projekt. Fortes har varit ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt som ägts av Försäkringskassan i Syd och delfinansierats av Svenska ESF-rådet. En styrgrupp inrättades med representanter från 86

100 målgruppens intresseorganisationer. Gruppen verkar ha fungerat mer som en referensgrupp eller ett forum för diskussion än som ett styrande organ. Försäkringskassan har stått för projektledarskapet. Projektledaren har utöver ledarrollen även haft rollen som handläggare för de deltagare som varit inne i projektet. I början av projektet fanns en halvtidstjänst tilldelad projektets administrativa delar men den personen var sjukskriven till och från, vilket gav en del extraarbete åt projektledaren inledningsvis. Kombinationen projektledare och handläggare har inte fungerat tillfredställande, utan gjort att avkall har fått göras från båda rollerna. Situationen blev något bättre halvvägs in i projektet då en ny person från Försäkringskassan tillsattes i syfte att hjälpa till med administrativa arbetsuppgifter. Projektledaren upplever att arbetssättet fungerat bättre under senare delen av projektet. Delar av orsakerna till detta har varit personalombyte hos underleverantören. Den tudelade, och i vissa lägen arbetstyngda, projektledarrollen har inneburit att flera deltagare upplevt att de inte har haft någon bra kontakt med sin handläggare. Rekryteringen av deltagare har varit svår, framförallt i starten av projektet men även under våren Målgruppen vidgades då för att underlätta rekryteringen. Orsaken till rekryteringsproblemen hänvisas till att handläggarna dels varit svår att få intresserade av projektet samt att handläggarna haft mycket och göra och annat att prioritera. Själva processen att identifiera deltagare framstår i vissa lägen som något otydlig och kan ha orsakat att flera deltagare inte riktigt förstår varför de är där. Rekryteringsproblematiken har fått praktiska implikationer genom att projektet vid vissa tillfällen fått in för få deltagare. Detta har medfört att grupperna blivit för små och då Fortes är planerat som en gruppverksamhet har aktiviteterna i projektet fått lida. Projektet har i dessa lägen gjorts mer individualiserat vilket har varit bra för vissa deltagare men mindre bra för andra. En viktig sak att notera är också att rekryteringen på olika vis kan ha påverkats av det finansieringsberoende man har i 87

101 förhållande till ESF-rådet. Den summa Fortes får, eller rekvirerar, från ESF-rådet skall balanseras med antal deltagare och deras ersättning. Detta kan ha inneburit att de ibland blivit tvungna att ta in deltagare för att balansera ekonomin men att rekryteringen av rätt deltagare då har haft ett sekundärt värde. Exakt vad orsakerna är kan vara svårt att sätta fingret på men vad som går att säga är att flera deltagare har varit för sjuka för att genomföra det tänkta programmet. Flera deltagare är dock glada över att det händer något med deras sjukskrivning. Ett stort antal av dem har varit sjukskrivna länge och flera har då blivit lite socialt isolerade. Detta kan påverka motivationen i början av projektet då Fortes kan ses som ett störande moment i individens vardag. Flera deltagare upplever också ett visst tvång i förhållande till deltagandet i Fortes och en rädsla för att något skall hända med deras ersättning, även om någon också påpekar att tvånget kan vara bra då ens egen handlingskraft inte alltid är så stark. Deltagarna som kommer till Fortes är väldigt olika och behöver olika lång tid på sig före de är redo att gå ut i arbetsträning. Av denna anledning ändrade man projektet efter halva projekttiden så att deltagarna gick gemensamt fyra veckor och delades sedan in i en snabbare och en lite långsammare grupp. Detta har mottagits väl. I utvärderingsmässiga ordalag kan man här säga att Fortes ändrade sin programteori. Det tänkta upplägget för Fortes visade sig inte vara optimalt och man valde då att lägga om upplägget teorin om hur det skulle fungera fungerade inte. Varför ursprungsteorin inte fungerade är svårt att säga något om. En hypotes är att de deltagare som kom att faktiskt delta i Fortes inte fullt ut var de deltagare man hade planerat upplägget för. Vid flera tillfällen refererar personalen och projektledaren till att deltagarna varit sjukare än vad de förväntat sig och att de behövt mer förberedande tid före de kunnat arbetsträna och som nämnts ovan kan detta haft att göra med en något otydlig rekryteringsprocess till projektet. Innehållet i Fortes föreläsningar har inte upplevts som det mest primära för deltagarna. Det de däremot uppskattat mycket har 88

102 varit att dels få rutin på vardagen, men framför allt träffa människor i liknande situation som en själv - att se att man inte är ensam och prata med någon som förstår och känner likadant. Deltagarna upplever också att de har kunnat hjälpa varandra. I vissa fall kan innehållet fått lida något på grund av att många deltagare varit inne i projektet längre än planerat. Detta kan vara en av orsakerna till att vissa deltagare uppfattat innehållet som lite flummigt. Men det har också inspirerat till nytänkande. Under våren 2007 anordnades en konstutställning där deltagare ställde ut sina egna verk för allmän beskådning, vilket var mycket uppskattat av deltagarna och även fick viss uppmärksamhet i media. Men projektet har också upplevts som flummigt vad det gäller tider. Deltagarna har uppfattats fått komma och gå lite som de velat och mentorerna har också vid tillfällen haft svårt att hålla tider. Under första delen av Fortes var det även svårigheter att finna arbetsträningsplatser. Detta ändrades under senare delen då man arbetade mer offensivt med den delen och dessutom anställde en rekryterare med säljarbakgrund. Flertalet deltagare har kommit ut i arbetsträning. Avslutet i projektet sker då du arbetstränat i ett par veckor på maxtid, alternativt att du är för sjuk för att arbetsträna och avbryter före det. Om deltagarens maxtid är mer än 10 timmar i veckan kopplas Fördjupad Samverkan in. Det har dock skett i ett för sent skede vid flertalet tillfällen. Det har gjort att rekryteraren upplever övergången till Fördjupad Samverkan som tidskrävande och deltagaren riskerar att hamna mitt emellan Fortes och Fördjupad Samverkan om det drar ut på tiden. Ett par deltagare jag talade med hade önskat sig lite mer praktiska göromål både i lokalen och utanför. Som förslag nämns exempel från arbetslivet eller studiebesök hos olika företag. En av mentorerna berättar att de försökt få deltagarna själva att anordna sådana aktiviteter som studiebesök att ansvaret legat hos dem och vill de göra det är det bara att göra det. Detta har gjort att vissa grupper varit på väldigt många studiebesök, medan några inte varit ute alls. De som varit ute verkar ha upplevt detta som ett positivt inslag i projektet. Även en av styrgruppsmedlemmarna 89

103 talar om att något mer praktiskt inslag hade varit bra. Han hade velat se någon form av legoverkstad, där deltagarna hade kunnat testa på utan att vara ute i arbetslivet 46. Det som Jansson och Björklund (2006) framhåller som viktiga punkter i arbetslivsinriktad rehabilitering är individens självupplevelse och interaktionen mellan människa, miljö och aktivitet. De radar upp tre huvudpunkter som de betonar som ytterst viktiga, vilka är; fokus på det friska, fokus på aktivitet som skapar motivation och fokus på den sociala dimensionen mellan deltagaren och rehabiliteringsaktören. Alla dessa punkter finns representerade i Fortes i olika utsträckning. Vid återkommande föreläsningar pratar mentorerna om vikten av att fokusera på det friska och deltagarna har möjlighet att delta i flera olika både fysiska och psykiska aktiviteter som syftar till ett positivt tänkande. Vad det gäller relationen mellan deltagaren och rehabiliteringsaktören, som i detta fall är Eductus på uppdrag av Försäkringskassan, finns den där och har överlag upplevts som positivt. Relationen mellan deltagarna och projektledaren/handläggaren har dock fungerat mindre tillfredställande. Anledningen till detta kan vara flera, dels projektledarens fullbokade tidsschema men också det faktum att hon är deltagarnas handläggare. Jansson och Björklund (2006) menar att handläggare på Försäkringskassan blir centrala gestalter i den sjukskrivnes tillvaro i och med att de ofta har ett stort inflytande i hans/hennes framtidsutsikter. De kan också sägas symbolisera och gestalta samhällets syn på och förhållningssätt till den sjukskrivne. 2.6 Vad kan vi dra för lärdom av detta? Utifrån vad projektet åstadkommit och hur det har upplevts kan vi nu sluta oss till ett par lärdomar. Nedan följer i punktform exempel på erfarenheter dragna ur Fortes som kan vara värda att notera 46 I Revectis fanns ett övningsföretag som påminner om det styrgruppsmedlemmen efterfrågade. För mer information om Revectis hänvisas till kapitel 2. 90

104 inför fortsatt arbete i projektform överlag men framförallt i arbetslivsinriktade rehabiliteringsprojekt riktade till långtidssjukskrivna. Processen att rekrytera deltagare är en väldigt viktig förutsättning för möjligheten att lyckas med ett projekt. Motiverade deltagare är en framgångsfaktor och för att maximera antalet motiverade personer bör man ha en tydlig idé om vilken målgruppen är och hur man skall identifiera deltagarna. Vem tillhör målgruppen, vilka diagnoser, karaktärsdrag, ersättning, vilket steg befinner sig personen i etc? En alldeles för hårt belastad projektledare kan ha implikationer på många nivåer i ett projekt. Det kan påverka rekryteringen av deltagare i negativ riktning och relationerna till deltagare och underleverantör kan bli högst beskurna och skadade. Kombinationen projektledare och handläggare bör undvikas. Rollerna kan kollidera och avkall kan då ske på båda rollerna. Det kan också medföra att deltagarna får en större känsla av att tvång ligger bakom deltagande i projektet då handläggaren återfinns i projektet hela tiden. Deltagarna uppskattar den sociala biten i projektet. Att träffa andra människor i samma situation och i grupp stärka varandra. Själva innehållet i det de samlas kring verkar vara av sekundär betydelse. Att rehabilitera långtidssjukskrivna tar lång tid! Och det tar olika lång tid för olika personer, allt beroende på ålder, erfarenhet, sjukdomsstillstånd etc. 91

105 92

106 4 JUVENTUS I detta avsnitt redovisas utvärderingen av Juventus 47. Först ges en kort bakgrund till projektet och dess syfte. Detta kan illustrera vad som i utvärderingssammanhang brukar kallas för att återge projektets programteori, alltså hur Juventus är tänkt att fungera, vilken målgruppen är och hur deltagarna i projektet på ett framgångsrikt sätt skall gå från A till B. Därefter kommer en analyserande del om projektets genomförande, alltså hur Juventus programteori fungerat i mötet med projektets praktiska arbete. Sist i kapitlet analyseras projektets resultat och vilka effekter man kan se av projektet. Fig 4.1 Schematisk bild över kapitlet Juventus 4.1 Bakgrund 48 Projekt Juventus utvecklades som ett resultat av att Försäkringskassan identifierade en brist på arbetsmarknadsrelaterade insatser riktade till personer med arbetshinder på grund av sjukdom eller För utförligt metodkapitel där utvärderingens tillvägagångssätt redovisas hänvisas till Bilaga 4. När inget annat redovisas refereras till Juventus projektbeskrivning

107 funktionshinder. I projektbeskrivningen skriver man att detta är en grupp som varje dag kämpar i uppförsbacke med egna arbetshinder i kombination med samhällets okunskap och rädsla för att anställa dessa personer. Juventus är ett samverkansprojekt mellan Försäkringskassan och Svenska ESF-rådet 49. Projektet är ett arbetslivsinriktat projekt som riktar sig till ungdomar med syfte: Att pröva metoder och härigenom skapa en modell för att utveckla individer med aktivitetsersättning så att de kan ta sig tillbaka till den reguljära arbetsmarkanden Att skapa ett effektivt verktyg för handläggarna i det aktuella området så att rätt insatser genomförs utifrån deltagarnas individuella behov Att via attitydpåverkan och information på företag/ organisationer sprida kunskap och kompetens kring målgruppen, samt de demografiska förändringar som inom kort berör arbetskraftsutbudet Målsättningarna för projektet är indelat i kvantitativa och kvalitativa mål. De två kvalitativa målen är dels att deltagarna efter insatsen skall ha ökad kunskap om sin situation i förhållande till behoven på arbetsmarknaden och vara rustad att göra aktiva val för sin framtid. Målet är också att företag via utbildningsinsatser och seminarier ges möjlighet till ökad insikt och attitydförändring knutet till målgruppens problematik. Målet är också att arbetsgivare i offentliga och statliga organisationer skall få en större förståelse att personer ur den aktuella målgruppen kommer att utgöra en tillgång på arbetsmarknaden under en lång tid framöver bara de får rätt arbetsverktyg till hjälp för att utföra sitt yrke. 49 Svenska ESF-rådet är en svensk myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet. ESF-rådet är förvaltande och utbetalande myndighet för Socialfonden samt för Integrationsfonden ( ). 94

108 Det kvantitativa målet är att: 60 procent av de deltagare som fullföljer projektet skall ha en anställning baserat på deras funktionsnivå senast tre månader efter det att de slutat i projektet. Målgruppen för Juventus är personer med aktivitetsersättning och långtidssjukskrivna, mellan 19 och 29 år. Personer med aktivitetsersättning tillhör den grupp som tidigare berättigades förtidspension, innan reglerna för denna ersättningsform upphörde i januari 2003 (RFV 2004:2 s 4). Det är personer som har en nedsatt arbetsförmåga som bedöms bestå under minst ett års tid. Ersättningen är alltid tidsbegränsad och ges för mellan ett och tre år. Ett av syftena med aktivitetsersättningen är just att tillvarata individens möjligheter till utveckling och arbete i sina unga år genom att stimulera och uppmuntra till aktivitet, utan att tryggheten för ersättning påverkas (ibid.). I Juventus projektbeskrivning anges att deltagarna med aktivitetsersättning skulle vara företrädesvis kvinnor med lågt självförtroende grundat redan i tidiga tonåren samt symptomen depressioner. De långtidssjukskrivna som skulle medverka i Juventus karaktäriseras av att det är personer som har verkat på den svenska arbetsmarknaden, men som på grund av sjukdom blivit sjukskrivna samt personer som saknar en aktuell utbildning eller arbetslivserfarenhet. Deltagarna kommer ifrån områdena Malmö, och Lund samt område syd enligt Försäkringskassans indelning, vilket omfattar södra delen av Skåne där avståndet att pendla anses vara realistiskt. Bedömningen om detta görs i samråd mellan deltagaren själv och dess handläggare. Projektet pågår mellan perioden till och deltagarna har en rikttid i Juventus på 52 veckor. Det totala deltagarantalet kommer att överstiga antalet årsplatser som är 32. Utifrån projektplanen indelas projektet i fem steg. Den första introducerande delen har till syfte att förebygga och minska de svårigheter som en funktionsnedsättning kan medföra i det dagliga livet där man jobbar i grupper och i individuella samtal tillsam- 95

109 mans med mentorerna med motiverande aktiviteter. Föreläsningar och seminarier arrangeras för att ge deltagarna kunskap om fysiologiska, psykologiska och sociala sammanhang i relation till att återgå till arbetsmarknaden. Fig 4.2 Modell över Juventus projektupplägg Andra delen inriktar sig på arbetsmarknaden vilket mycket kortfattat innebär att få individen att se sig själv och sina möjligheter, att identifiera de bästa alternativen för framtiden, att söka av omvärlden och finna områden där man passar in. Deltagaren är utifrån detta tänkt att skriva en personlig handlingsplan över de åtgärder som de bör vidta för att närma sig arbetsmarknaden. Under denna fas är det tänkt att deltagaren skall genomgå en arbetsrehabiliteringsutredning (ARU). I steg tre är det tänkt att deltagaren skall genomgå en yrkesutbildning 50 där hon eller han samtidigt ges möjligheter till individuella samtal och yrkescoachning. Del fyra handlar om företagsförlagd yrkesutbildning som, när den är genomförd, ska leda till en form av anställning, antingen på arbetsplatsen som deltagaren befunnit sig på, eller en annan, liknande typ av verksamhet. Varje deltagare får även en egen handledare på arbetsplatsen. Projektorganisationens personal har regelbunden kontakt med både deltagaren och arbetsplatsen under yrkesutbildningens gång, samtidigt som handledaren få ett handledarmaterial som hjälp för hur han eller hon skall bedöma deltagaren under sin arbetsträning. 50 Projektbeskrivningen använder sig av detta begrepp, men det innebär inte att man ska utbildas till ett specifikt yrke. Det handlar snarare om arbetsprövning/arbetsträning där deltagarna ges möjlighet att pröva sin arbetsförmåga samt utifrån önskemål testa ett yrke de finner intressant. 96

110 4.2 Förutsättningar I detta avsnitt diskuteras förutsättningarna för att praktiskt genomföra det Försäkringskassan i projektbeskrivningen föresatt sig att göra. Här presenteras på vilket sätt Juventus organiserats och hur deltagare rekryterats till projektet Organisation Juventus är ett projekt som ägs och delvis finansieras av Försäkringskassan i Skåne. Med detta menas att Försäkringskassan står för deltagarnas finansiering samt arbetsinsatsen för projektledaren. Den andra finansiella parten är svenska ESF-rådet. Till projektet är en styrgrupp kopplad. Arbetet i Juventus utförs dels av en projektledare ifrån Försäkringskassan, dels av personal på rehabiliteringsföretaget Personalservice AB. Fig 4.3 Schematisk bild över organisationen Juventus 97