UTVÄRDERING AV FORTUNA

Transkript

1

2 UTVÄRDERING AV FORTUNA Sammanfattning Josefin Aggestam Handledning: Joakim Tranquist Grafisk formgivning: Mats Andersson Malmö högskola, 2007 Enheten för kompetensutveckling och utvärdering 2

3 Inledning 1 Fortuna var ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt finansierat av Svenska ESF-rådet och Försäkringskassan i Skåne. Det initierades av Rosengårds stadsdelsförvaltning och hade ambitionen att återfå långtidssjukskrivna deltagare tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden genom att förbättra deras livsstil och hälsotillstånd. Projektet hade dessutom avsikten att, genom att engagera två outplacementföretag, hjälpa deltagarna att få en ny anställning utanför stadsdelsförvaltningen. Fortuna ansågs vara nyskapande, då det tog ett helhetsgrepp kring individernas hela livssituation såväl i arbetslivet som i det privata livet och med hjälp av coacher skulle guida deltagarna fram mot en hälsosammare livsstil. Målsättningen var att 50% av projektets deltagare skulle återgå till arbetslivet efter avslutat projekt. Projektet syftade också till att öka samverkan mellan den sjukskrivnes olika intressenter (d.v.s. företagshälsovård, fackliga organisationer, Försäkringskassan och arbetsgivaren) för att tydliggöra rollerna i rehabiliteringsarbetet och därmed förenkla återgången till arbetslivet för den sjukskrivne individen 2. Projektet indelades i fyra faser enligt figuren nedan där livsstilsfasen och outplacementfasen utgjorde verksamheten med deltagarna: Fortunas resultat Samverkansarbetet har skett i styrgruppen, vars arbete har uppfattats som konstruktivt och givande av alla dess parter, där fackens positiva inställning särskilt bör poängteras. Fortunas första fas innebar att skriften Riktlinjer vid Arbetsanpassning och rehabilitering producerades med styrgruppens samtycke. Utvärderingen har inte för avsikt att kommentera innehållet i denna rapport, men det 1 Detta är en sammanfattning av utvärderingen. Rapporten finns i sin helhet till nedladdning på 2 För utförligare redovisning av projektets syften hänvisas till Fortunas projektbeskrivning. 3

4 faktum att den producerats och samtidigt godkänts av såväl arbetsgivare som fackliga organisationer, företagshälsovård samt Försäkringskassan, kan tolkas som ett steg i rätt riktning mot en effektivisering av arbetsgången gentemot långtidssjukskrivna. Dessutom berättar personalchefen om att rehabiliteringsmötena idag karaktäriseras av en ökad förståelse än tidigare, just på grund av det diskussionsforum som styrgruppen i Fortuna innebar. Genom att utarbeta ett program med samtal/coachning, utbildning, fysisk aktivitet samt avslappning och meditation, var tanken att stärka deltagaren fysiskt såväl som psykiskt och därigenom få deltagaren att återgå till arbetsmarknaden 1. Hur man som utvärderare skall värdera detta programs effekter är dock svårt eftersom personalen i hög grad har arbetat efter sina personliga metoder och erfarenheter. En samlad bild av dess arbetssätt är därmed svår att ge då utvärderingen inte kunnat identifiera en sammanhållen modell för arbetet med deltagarna. Detta behöver dock inte ses som något negativt. Morén och Blom (2007) menar att färdiga modeller inom socialt arbete endast kan förklara ca 15 procent av rehabiliteringen. Resterande 85 procent handlar snarare om kontexten, relationer och förväntningar etc. Det skulle innebära att stora delar av förändringsarbetet (eller rehabiliteringen) i Fortuna kan förväntas ha påverkats av de personliga relationerna mellan deltagarna och mellan deltagarna och coacher, outplacementföretag samt projektledning. Utvärderingen sluter sig till, utifrån deltagarnas svar på enkätundersökningen, att personer med psykiska anledningar till sin sjukskrivning är de som svarar bäst på Fortunas metoder om man tar hänsyn till projektets målsättning att återgå till arbetslivet. Anledningen till detta är dels att innehållet till stor del fokuserat på utbrändhet, samtidigt som många personer med fysiska anledningar till sin sjukskrivning har samma medicinska begränsningar ut ur projektet som de hade när de började sitt deltagande. Om man med programmet har haft vidare avsikter, som exempelvis att öka målgruppens livskvalitet och hälsa, kan dock sägas att alla deltagare svarat bra på Fortunas insatser. 1 För en mer utförlig beskrivning av projektets aktiviteter, se utvärderingsrapporten i sin helhet: alternativt Fortunas delrapport. 4

5 Fortunas kvantitativa mål var att 50% av deltagarna skulle ha återgått till arbetslivet sex månader efter avslutat projekt. Det är för tidigt för utvärderingen att dra någon slutsats om målet kommer att uppfyllas eftersom projektet i skrivande stund just har avslutats. Exakt vad detta kvantitativa mål innebär är dock inte helt självklart. En anledning till detta är att deltagarna i projektet inte motsvarar målgruppen i projektbeskrivningen. För att fylla upp antalet platser i projektet har man rekryterat personer som är deltidssjukskrivna. Målsättningarna för dessa personer har inte blivit definierade, och därför blir det svårt att bedöma om projektet lyckats eller inte med dem. Enligt statistik ifrån projektledaren i oktober 2007 har 33% av de heltidssjukskrivna deltagarna genomgått outplacementfasen alternativt återgått ifrån en 100% sjukskrivning till 100% arbete. Hur stor andel av dessa som får anställning är ännu oklart. Sedan återstår frågan hur man ska bedöma de deltidssjukskrivna. Är det tänkt att de ska gå upp i arbetstid, eller räcker det att de förblir på arbetsmarknaden? Några av dem har ökat sin arbetstid, medan andra ligger kvar på samma tjänstgöringsgrad som innan de började i Fortuna. Vi kommer, oavsett hur vi ska bedöma resultaten, fram till att 56% av deltagarna har en utredd arbetsförmåga efter avslutat projekt. Deltagarna som rekryterades till Fortuna var mycket sjukare än planerat. Som följd uppstramade riktlinjer inom Försäkringskassan för hur man ska bedöma sjukfall, har de personer som stått relativt nära arbetsmarknaden inte tillåtits medverkan. Detta eftersom man inte bedömt dem vara berättigade till rehabilitering under så lång tid som ramen för Fortunas verksamhet varit planerad. Resultatet har blivit att man rekryterat personer som varit sjukskrivna i flera år, vilket således torde minska möjligheterna att leva upp till målsättningen. Utgår vi ifrån den grupp respondenter som deltog i enkätundersökningen, är medeltiden för deras sjukskrivning 3,7 år. En person som utvärderingen varit i kontakt med har i skrivande stund fått en ny anställning genom outplacementföretaget, efter att ha varit ifrån arbetsmarknaden i elva år, vilket är mycket anmärkningsvärt. Enligt forskning har den genomsnittliga tiden för förtidspensionering varit 760 dagar för personer med anställning (Hetzler m.fl. 2005). Beaktar man dessa siffror i förhållande till deltagarna som kom till Fortuna, kan således målet i projektbe- 5

6 skrivningen att 50% förväntades återgå i arbete anses som orealistiskt. Att man trots detta kommer upp i så höga siffror i Fortuna bör man därför bedöma som mycket positivt. Man kan dock inte uttala sig om projektets långsiktiga effekter förrän några månader efter avslutat projekt. Det är möjligt att deltagarna känner sig stärkta av projektet under den tid de är där och kan nyttja de resurser som finns där det är en annan sak när det sociala skyddsnätet i Fortuna försvunnit. Frågan är huruvida deltagarna framöver kommer att använda sig av de verktyg de fått med sig från Fortuna för att klara sin vardag. Detta är något som bättre kan besvaras med en mätning sex månader efter avslutat projekt. Projektets problem En framgångsrik implementering av projektets målsättningar har enligt utvärderingen problematiserats av följande faktorer: Tydligare avtal bör skrivas med Försäkringskassan beträffande deltagarnas finansiering under projektets gång. Mycket tid och energi fick personalen i Fortuna ägna åt att hjälpa deltagarna att få stanna kvar i projektet och tillåtas att gå in i dess outplacementverksamhet. I Fortuna avslutades vissa personers +deltagande, medan nya personer tillkom under projektets gång, vilket medförde att alla deltagare inte gavs samma förutsättningar att uppfylla projektets målsättningar. En andra faktor där projektet stött på problem är, som ovan antytts, rekryteringen av deltagarna och det faktum att deltagarna inte motsvarar projektets målgrupp, diskuterat i ovanstående avsnitt. Några deltidssjukskrivna har berättat att de haft begränsade möjligheter att rehabiliteras under de förutsättningar som gavs i Fortuna, eftersom arbetstider i viss grad kolliderat med projektets verksamhet (eftersom det varit utformat för personer med heltidssjukskrivning). Projektägare och personal har vittnat om att det varit problematiskt att sälja in Fortuna som idé hos arbetsledare och handläggare på Försäkringskassan. Man har bjudit in till informationsmöten, men intresset har varit svalt. Informationsspridningen om projektet har fungerat mindre bra. Utvärderingen kan konstatera att det inte har funnits någon 6

7 externt tillgänglig information på Internet om projektet, varken under livsstilsfasens gång eller i skrivande stund. Flera deltagare berättar att de inte visste mer om projektet än dess adress innan de kom till första informationsmötet. Vidare var det administrativa arbetet inte tillräckligt utarbetat inför verksamhetens start. Livsstilsprogrammet blev flera månader försenat som en följd av en försenad rekryteringsprocess. När personalen, som rekryterades externt, kom till projektet hade man endast en vecka på sig innan deltagarna kom till verksamheten att utforma innehållet i aktiviteterna och utarbeta ett gemensamt förhållningssätt gentemot deltagarna. Detta är enligt personalen alldeles för kort tid, när man aldrig tidigare arbetat tillsammans. Tidsbristen gjorde att personalen tog på sig mycket av programmets utbildningsinsatser själva insatser som enligt projektbeskrivningen var tänkta att köpas in externt. Därmed antog personalen en större roll än vad som var planerat utifrån deras tjänstgöringsgrad och hög arbetsbelastning blev en följd. Även outplacementfasen blev försenad med en månad. Detta på grund av att upphandlingsarbetet drog ut på tiden, något som möjlighen också borde ha planerats tydligare innan verksamheten kom igång. I och med detta fick deltagarna kortare tid avsatt än planerat under denna fas, vilket möjligen riskerar att försämra deras möjligheter till att finna ett nytt arbete. Vidare har utvärderingen identifierat en distans mellan ledningen i stadsdelsförvaltningen och projektet. Eftersom det var projektledare och personal i Fortuna som utvecklade innehållet i verksamheten, menar därför projektledaren att hon hade behövt rekryteras i ett tidigare skede för att komma närmare de tankegångar som fanns i stadsdelsförvaltningen när Fortuna planerades och samtidigt komma närmare beslutsfattarna i stadsdelsförvaltningen. Alternativt borde projektet ha givits en tydligare detaljplanering innan personalen rekryterades. Personalen påtalar att det varit svårt att få svar på e-post eller komma fram i telefon till projektansvarig när de haft frågor om hur de bör agera i olika situationer i verksamheten. Detta har försvårat arbetet och utvecklingen av verksamheten för personalen. Personalsekreteraren i Rosengård som egentligen skulle ha en halvtidstjänst i Fortuna engagerades inte i den utsträckning som var planerat. Avståndet mellan ledning 7

8 och projektpersonal fick också effekten att personalen tog på sig ett större ansvar än vad som var tänkt och andra problem som dök upp på vägen åtgärdades inte eftersom de inte uppmärksammades av ledningen. Vidare anser utvärderingen att genomförandet av Fortuna påverkats negativt av att outplacementfasen varit en separat fas i projektet. Informationen till deltagarna om denna fas blev lidande som en följd av det försenade upphandlingsförfarandet. Varken personal eller deltagare verkade veta vad som skulle hända under outplacementfasen förrän efter första informationsmötet en månad efter att livsstilsfasen var avslutad. Samtidigt fanns ett stort behov av fortsatt coachingstöd för deltagarna då de skulle påbörja outplacement, som ju innebär en stor förändring i livet för den enskilde individen. I de ursprungliga planerna var det tänkt att coacherna skulle ha avslutat sin tjänstgöring när outplacementfasen påbörjats, men efter att ha identifierat deltagarnas behov, förlängdes en av coachernas anställning fram till slutet av augusti. Detta uppskattades av deltagarna, men samtidigt fick denna person en väldigt hög arbetsbelastning eftersom hon skulle sköta coachingen för alla deltagare på egen hand. En idé, som både personal och deltagare framhållit, hade varit att låta outplacementverksamheten introduceras under livsstilsfasens andra del, för att låta deltagarna tillsammans få bearbeta de nya intryck som en arbetsträningsplats innebär. Detta för att kunna stötta varandra, men också för att i sina coachingsamtal få tips och råd för hur man skulle kunna agera i olika situationer på den nya arbetsplatsen, för att därigenom lära sig nya strategier och verktyg för att förhindra att en sjukskrivning skulle inträffa igen. Samtidigt skulle arbetslivsaspekten tydligare knytas till projektets verksamhet. Deltagarnas upplevelser av Fortuna Om vi nu riktar blicken på hur projektet har upplevts av deltagarna, kan man sluta sig till att personalen, trots tidsbrist och bristande förberedelse ifrån Rosengårds sdf, lyckats upprätta ett program som i stort sett samtliga deltagare upplever som meningsfullt och givande. En hög andel av deltagarna upplever att de fått en förbättrad självkänsla, kommit in i ett socialt sammanhang och en vardag 8

9 med rutiner. Innehållet i verksamheten upplever många som intressant och lärorikt. Qi Gongen har exempelvis minskat smärtan för vissa deltagare och några ser meditationen som ett effektivt verktyg att hantera vardagsstressen. Bildterapin har skapat en stark gruppdynamik samtidigt som den lockat fram en prestigelöshet och kreativitet hos flera av dess deltagare. Detta är bara några exempel på hur deltagarna upplevt aktiviteterna. Många deltagare påtalar det sociala samspelet i projektet som det absolut viktigaste inslaget under deras läkningsprocess. Att få träffa andra människor i liknande situation och dela erfarenheter och problem har varit en enorm hjälp enligt många. Man har stöttat varandra i svåra stunder. Detta är en vanlig erfarenhet från liknande typer av projektverksamhet 1. Särskilt lyfts coachingen fram som ett positivt inslag i verksamheten. Det verkar dock råda en begreppsförvirring inom ledning och personal kring vad coachingen egentligen skall gå ut på, vilket fått konsekvensen att alla coacher verkar ha tillämpat sitt eget arbetssätt och erfarenhet i sitt utövande gentemot deltagarna. Hur metoden coaching har mottagits är därför svår att vetenskapligt bedöma. Däremot verkar just det faktum att någon har funnit där och lyssnat ha haft en stor effekt på dessa deltagare som i stor utsträckning levt ett väldigt isolerat liv. Det framhålls vidare som en vinst att personalen i projektet inte representerar den myndighet som har makten över deltagarens ersättning. Deltagare har berättat att detta gjort att man kunnat lita på personalen och anförtro erfarenheter och problem, utan att känna att de är ute efter en. Vidare har personalen varit ett stort stöd för att på ett pedagogiskt vis vägleda i den djungel som Försäkringskassans regelverk kan uppfattas som av långtidssjukskrivna. Utvärderarens reflektioner Föreliggande utvärdering har kunnat skönja ett glapp mellan projektets ursprungliga avsikter och vad som sedan blev av det. För framtida projekt hade man således kunnat önska att målen hade blivit tydligare formulerade innan verksamheten kom igång både 1 Se bland annat Andersson m.fl (2007), Tranquist (2007). 9

10 för personalens skull såväl som för deltagarnas. För att kunna känna sig motiverad, för att begripa vad som förväntas av en, såväl som att kunna hantera de krav som ställs på en, krävs att man har en insikt i de mål som är ställda på ens rehabilitering. Detta har inte varit tydligt i Fortuna både vad gäller rekrytering av deltagare såväl som vad gäller målen med verksamheten för individen. Några deltagare har fått veta att de har arbetsförmåga nog att stanna kvar på sin gamla arbetsplats när livsstilsfasen gått mot sitt slut och därmed inte fått möjligheten att genomgå den outplacementfas som utlovades i början av deras deltagande. Andra har fått hoppa av under projektets gång för att de ansågs passa bättre i ett annat av Försäkringskassans projekt. Utvärderingen frågar sig vad detta kan få för konsekvenser för individen. Att lyfta blicken och betrakta denna typ av projekt ifrån ett etiskt perspektiv kan vara en poäng i detta sammanhang. Vad innebär det för individen att få denna typ av förändrade villkor under en så kritisk tidpunkt i sitt liv som en långtidssjukskrivning innebär? Personalen i Fortuna vittnar om att många personer gått tillbaka i sin läkningsprocess som ett resultat av detta. Den etiska aspekten bör också diskuteras kring denna typ av projekt i allmänhet. Vad händer med individerna efter avslutat projekt? Vad händer med de processer hos individen som projektet påbörjat om hon eller han exempelvis inte kan återgå till arbete efter avslutat projekt? Dessa är viktiga frågor som projektpersonal såväl som beslutsfattare bör ha i åtanke under utvecklandet av eventuella framtida projekt. Ytterligare en reflektion som bör lyftas i detta sammanhang är att insatserna i Fortuna riktas mot den långtidssjukskrivna individen. För att få bukt med ohälsan i stadsdelsförvaltningen syftar man till att förändra individens hälsotillstånd, vilket ger en indikation på att man lägger ansvaret för sjukskrivningen på individen. Forskning har dock visat att nedsatt arbetsförmåga som yttrar sig i sjukskrivningar är ett betydligt mer komplext fenomen där biomedicinska andledningar samspelar med psykosociala och strukturella faktorer. Återgången till arbetslivet påverkas också av strukturella faktorer (som exempelvis konjunktur, arbetsmarknad, socialpolitik och ersättningsregler), organisatoriska faktorer (som hälsofrämjande arbetsplatser, krav och kontrollmöjligheter, socialt klimat och rehabiliteringspolicy) samt socialpsykologiska faktorer (som 10

11 normer, attityder och frånvarokultur i samhället) (Andersson m.fl. 2003). Den höga psykiska ohälsan i Rosengårds sdf har med andra ord fler anledningar än just individens livsstil, varför man därmed också bör undersöka vilka organisatoriska åtgärder som bör vidtas för att bromsa denna utveckling. Samlade lärdomar av Fortuna Om vi slår samman projektets gynnande och missgynnande faktorer kan vi sluta oss till följande lärdomar: Ett projekt som Fortuna kräver mycket förberedelse och planering innan verksamheten kan komma igång med deltagarna. Viktigt är att ha upphandling av rehabiliteringsaktörerna klar innan verksamheten påbörjas med deltagarna så att personal och deltagare hela tiden vet vad som kommer att ske. Om ett nytt projekt med nya metoder utvecklas och man rekryterar personal externt som aldrig tidigare arbetat ihop, behöver personalen i projektet tid att utarbeta en samsyn på hur man ska bemöta deltagarna innan verksamheten kommer igång. Projektledningen behöver en nära relation till projektägaren, speciellt ifall rehabiliteringsaktörerna kommer utanför organisationen och inte har den insynen i de reglementen och förhållanden som råder. På så vis blir projektets idé mer förankrad hos utförarna, samtidigt som projektägaren har större kontroll och insikt i verksamheten. Formulera tydliga kriterier för målgruppen för att undvika att få in deltagare som av olika anledningar har dåliga förutsättningar att delta. Blanda inte deltidssjukskrivna och heltidssjukskrivna i samma projekt. Eftersom deltidssjukskrivna förhindras deltagande på tider då de arbetar, borde en särskild verksamhet som är mer anpassad efter deras förutsättningar utarbetas. Sätt upp tydliga och mätbara mål för verksamheten så att alla deltagare och personal har en bild av vad som kommer att ske och vad som förväntas av dem. Information om verksamheten och dess syften är viktig för att få motiverade deltagare rekryterade till projektet. 11

12 Gör upp tydliga överenskommelser med finansiären (Försäkringskassan) innan projektet påbörjas så att omorganiseringar inte drabbar projektets utförande. Kontakter med arbetsledarna är viktig för den sjukskrivne under sin tid borta ifrån arbetslivet. Att utarbeta former för hur dessa kontakter kan intensifieras rekommenderas av utvärderingen. Deltagarna i projektet har funnit det värdefullt att någon sett och lyssnat på dem. Projektet har brutit deras isolering och hjälpt dem att hitta livsgnistan igen. Den sociala aspekten av denna typ av projekt är mycket viktig för deltagarna. Att träffa människor i samma situation med liknande erfarenheter och problem är utvecklande för långtidssjukskrivna. Engagera utvärderingen tidigt i processen. Detta för att möjlighet skall ges till före- och eftermätningar av deltagarnas upplevelser av projektet. Detta leder till en större insikt i metodernas effekter. 12

13 8 REFERENSER Andersson, A., Ekberg K., Enthoven, P. Kjellman, G., Ockander, M., Skargren, E., Åkerlind, I., Öberg, B. (2003) Vad är en god arbetslivsinriktad rehabilitering? slutsatser baserade på en litteratursammanställnig. IHS Rapport 2003:1. Institutionen för hälsa och samhälle, Linköpings universitet. Andersson M., Aggestam, J., Tranquist, J. (2007) Hur mycket kan du jobba? Malmö: Holmbergs. Blom, B., Morén, S (2007) Insatser och resultat i socialt arbete. Studentlitteratur, Stockholm. Delrapport, Fortuna (2007). Rosengårds stadsdelsförvaltning. Malmö. Hetzler, Antoinette (2005) Inledning och bakgrund (s ) i Sjuk-Sverige Försäkringskassan, rehabilitering och utslagningen från arbetsmarkanden. Hetzler, Antoinette, Melén, Daniel, Bjerstedt, Daniel (2005). Symposion, Stockholm. Jansson, Inger & Björklund, Anita (2005) Erfarenheter av att återgå till arbete efter sjukskrivning och arbetslöshet ss i Börjesson, Bengt (red) Vågor på havet Tio texter om arbete och funktionshinder. Hälsohögskolan i Jönköping. Projektbeskrivning (2006) Fortuna. Rosengårds stadsdelsförvaltning. Malmö. Stachowicz, A. (2007) Riktlinjer vid arbetsanpassning och rehabilitering. Rosengårds stadsdelsförvaltning, Personalavdelningen, Malmö. Tranquist, Joakim (2007) Inspirerande aktivitet eller stödjande grupprocess? en utvärdering av Motivations- och aktiveringsprogram för arbetslösa sjukskrivna (MAPS). Opublicerad stencil Malmö: Arbetslivsinstitutet. 13